Storspov (Numenius arquata) är en fågel som tillhör familjen snäppor inom ordningen vadarfåglar.
Storspoven är världens största vadare. Den har långa ben och en lång näbb som böjer av nedåt. Honorna har ofta urskiljbart längre näbb. Storspoven är ungefär 50–55 cm lång, och har ett vingspann på omkring 100 cm. Den är brungråspräcklig med en smal vit triangel från stjärtens bas upp på ryggen.
Dess karaktäristiska starka rytmiskt drillande sång som börjar med några ödsliga och dystra toner är ett välkänt läte i det svenska sommarlandskapet. Dess lockläte är en stark uppåtkrökt vissling även den med en ödslig klang.
Storspoven häckar i hela norra Europa, genom Ryssland och så långt österut som till Kazakhstan, Mongoliet och Kina. Merparten är flyttfåglar som övervintrar i norra Afrika, Sydeuropa, vid Atlantkusten i Europa, runt Medelhavet, i Turkiet och i Asien. På de brittiska öarna stannar den hela året.
Arten delas numera oftast in i tre underarter med följande utbredning:[2]
Storspoven häckar över hela Sverige förutom i fjälltrakten. Den upptogs som nära hotad (NT) på rödlistan över hotade arter på grund av populationens minskning.[3] I 2010 års rödlista kategoriseras den som sårbar (VU) och i 2015 års lista åter igen som nära hotad (NT).[4][5]
Storspoven är ganska skygg för människan. Bortsett från häckningssäsongen är den mycket social och ses ofta tillsammans med flera individer. Storspoven ses ofta högre upp på åkrar och fält än många av de andra vadarna.
Boet är en enkel tillplattad yta på taiga, äng eller liknande plats och rymmer normalt 3–6 ägg. Ruvningstiden är ungefär en månad. Storspoven födosöker främst genom att med sin långa krökta näbb leta i mjuka lerbottnar efter ryggradslösa djur. Näbben fungerar utmärkt för att plocka upp sandmaskar ur deras u-formade bo. Storspoven kan också vid tillfälle plocka krabbor och daggmaskar.
Sedan 2008 kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som nära hotad (NT). Trots att den i vissa områden fortfarande är vanlig minskar den relativt kraftigt i antal. Världspopulationen uppskattades 2016 till mellan 835 000 och drygt 1,3 miljoner individer, varav det i Europa tros häcka 212 000–292 000 par.[1]
Storspoven har haft många dialektala och synonyma namn, och flera av dem användes även om småspoven. Några är vindspov, vindspole, väderspole, tullare, långnäbba och kovipa.[6] Andra är spof, spole, vattenspole, vasspole, spyel, och spjuling.[7] I Hälsingland kallades den förr nolavärspligg.[7]
Storspoven är Västerbottens landskapsdjur. I norra Bohuslän sa man att "väderspolen bådar regn och oväder när den låter höra sig". Detta uttryck gällde både stor- och småspov.[8]
PDF). Artdatabanken. Sveriges lantbruksuniversitet. https://artfakta.artdatabanken.se/taxon/100091/pdf. Läst 7 november 2017. PDF). Artdatabanken. Sveriges lantbruksuniversitet. sid. 115. https://www.artdatabanken.se/globalassets/ew/subw/artd/2.-var-verksamhet/publikationer/4.-rodlista-2010/274614_inlaga_liten_sid-del2-200-592.pdf. Läst 7 november 2017. PDF). Artdatabanken. Sveriges lantbruksuniversitet. sid. 83. https://www.artdatabanken.se/globalassets/ew/subw/artd/2.-var-verksamhet/publikationer/22.-rodlistan-2015/rodlistan_2015.pdf. Läst 7 november 2017. 
Wikimedia Commons har media som rör Storspov.
Storspov (Numenius arquata) är en fågel som tillhör familjen snäppor inom ordningen vadarfåglar.
