بلشون رمادي

Gråhäger, ibland bara kallad häger, (Ardea cinerea) tillhör familjen hägrar inom ordningen pelikanfåglar.

Utseende

Gråhägern är en stor och grov häger med lång s-formad hals, långa vingar och ben och lång dolkformad näbb. Dess längd är, med utsträckt hals, mellan 85 och 102 cm, vingspannet 155–175 cm och den väger upp till 1,4 kg. På ovansidan är den askgrå. Skuldrorna har förlängda ljusgrå fjädrar. Vingpennorna är gråsvarta, vingens framkant, huvudet och strupen vita. Hjässan och en lång nacktofs är svarta. Halsen är gråaktig, med svarta fläckar i rader längs framsidan. Bröstet har förlängda vita fjädrar och buken är vit. Näbben, benen och även ögats iris är gula. I flykten drar den in huvudet intill kroppen vilket gör att den får en högbröstad profil.

Kranium

Utbredning och taxonomi

Gråhägern har ett mycket stort utbredningsområde. Den häckar i Europa så långt västerut som Azorerna, och norrut till Harstad i Norge, i Afrika både i norr kring Medelhavet och söder om Sahara, ända ned till Sydafrika, i stora delar av Asien och på öar i Indiska oceanen.

Populationerna i östra Europa och palearktiska Asien är flyttfåglar medan resterande populationer är kortflyttare, strykfåglar eller stannfåglar.

Underarter

Trots gråhägerns stora utbredningsområde förs den absoluta merparten av världspopulationen till nominatformen A. c. cinerea. Antal underarter varierar bland olika taxonomer, men vanligt är att dela upp arten i tre eller fyra underarter.

• Ardea cinerea cinerea – nominatformen återfinns i absoluta merparten av utbredningsområdet.
• Ardea cinerea jouyi – häckar i östra Asien, från Japan till Java.
• Ardea cinerea firasa – häckar på Madagaskar.
• Ardea cinerea monicae (mauretansk häger) – häckar i Banc d'Arguin nationalpark i Mauretanien.

Mauretansk häger beskrevs så sent som 1963 av Jouanin & Roux och på 1980-talet lades det fram förslag om att den borde kategoriseras som en egen art Ardea monicae.(ERARD et al. 1986)^[2] Vissa menar också att amerikansk gråhäger (Ardea herodias) borde kategoriseras som underart till gråhägern.

Förekomst i Sverige

Hägern är i Sverige en relativt vanlig häckfågel och finns i området från Mälardalen och söderut. I Norrland är gråhägern sällsyntare. På eftersommaren påträffas den ibland längre upp i landet. I Åredalens västra delar finns dock ett tiotal häckande fåglar från maj/juni. Merparten av den svenska populationen är flyttfåglar, men i södra Sverige och på Sveriges västkust är den stannfågel.

Ekologi

Gråhäger vid Säveåns mynning.

Flygande gråhäger med bomaterial

Häckande gråhäger i Stockholmstrakten

Gråhägerbo med ungar i Stockholmstrakten

Ardea cinerea

Biotop

Hägern bygger bo i höga träd, helst bokar eller almar i skogsmark, vid insjöar och havsvikar med bräckt vatten.

Häckning

Gråhägern häckar i kolonier ibland på upp till 50–100 par. Bona är glest byggda av grenar och kvistar, på ovansidan fodrade med gräs och hår. Den lever monogamt. Honan lägger en kull om året med i genomsnitt 3-5 ägg, ibland så många som 10, vilka är blåaktigt gröna, utan fläckar. Ruvningen pågår mellan 25 och 28 dygn och när äggen är kläckta tar båda föräldrar hand om ungarna i cirka 42–45 dygn tills de är flygga.

Föda

Gråhägern lever huvudsakligen av fisk. Den jagar genom att stå blickstilla i vattnet och sedan snabbt snappa upp fisk som simmar förbi. När den rastar, vid å- eller sjökanter, drar den upp ena benet och balanserar på det andra.

Folktro

Under medeltiden betraktades hägern som ett ädelt villebråd, som räknades till högvilt och på många platser skyddades av stränga lagbestämmelser. Detta berodde på att den utgjorde det främsta föremålet för falkjakt.

Referenser

Noter

1. ^ BirdLife International 2012 Ardea cinerea Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
2. ^ Érard, C, Guillou, J,J, & Mayaud, N (1986) Le Héron du Banc d'Arguin Ardea monicae, ses affinités morphologiques, son histoire., Alauda, Vol. 54 (3), sid:161-169

Källor

• Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
• Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 34-35. ISBN 91-34-51038-9

Externa länkar

• Sveriges Radio: P2-fågeln - Häger
• Dansk ornitologisk forening
• Wikimedia Commons har media som rör gråhäger.
  Bilder & media
• Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder
• Wiktionary har ett uppslag om gråhäger.