Kalmus (Acorus calamus L.) är en växt som tillhör familjen kalmusväxter. Kalmus blir mellan 60 och 150 cm hög, dess blad är linjära, spetsiga, grönglänsande, 1 till 2 cm breda och med ena kanten vågig. Stjälken är likt bladen trekantig. Kalmus blommar inte ofta och i Norden förekommer endast sterila triploider.
Kalmus är ganska vanlig och trivs i lerig mark och grunda näringsrika vatten, exempelvis sjövikar, dammar, åar, bäckutlopp och småkärr. Dess utbredning är Finlands sydspets, hela södra Sverige, små områden i södra Norge och hela Danmark. Den kommer ursprungligen från södra Kina och Himalaya och introduceras i Skandinavien under tidig medeltid.[1]
Tre varieteter omnämns:
Kalmusrot, Rhizoma calami, är namnet på den drog, som erhålls från den cirka 25 cm långa och 2 - 3 cm tjocka rotstocken av Acorus calamus. Den har en egendomlig, aromatisk smak och bitter, som dessutom är skarp och kryddartad, vilket kommer från den aromatiska oljan. Utom olja, som uppgår till cirka 3 procent finns ett bitterämne, acorin.[2]
Den har även i äldre tid använts för att stimulera aptit. Den av G. E. Klemming utgivna handskrift 7 som är en översättning av Christiern Pedersens En nøttelig Legebog ffaar ffattige och Rige tryckt i Malmö 1533 anger for matlwsta. Tag ij lod ingefæra ij lodh næglikor ij lodh galigo. j lodh pariis korn j lod kalmus... tz skal man ætha førsth om morgonen.[3]
Kalmusroten har i djurförsök visat sig kunna ge upphov till tumörer, men har trots detta en roll inom alternativmedicinen.[4]
Wikimedia Commons har media som rör Kalmus.
·Den nya nordiska floran ISBN 91-46-17584-9.
·
Kalmus (Acorus calamus L.) är en växt som tillhör familjen kalmusväxter. Kalmus blir mellan 60 och 150 cm hög, dess blad är linjära, spetsiga, grönglänsande, 1 till 2 cm breda och med ena kanten vågig. Stjälken är likt bladen trekantig. Kalmus blommar inte ofta och i Norden förekommer endast sterila triploider.
Kalmus är ganska vanlig och trivs i lerig mark och grunda näringsrika vatten, exempelvis sjövikar, dammar, åar, bäckutlopp och småkärr. Dess utbredning är Finlands sydspets, hela södra Sverige, små områden i södra Norge och hela Danmark. Den kommer ursprungligen från södra Kina och Himalaya och introduceras i Skandinavien under tidig medeltid.
Tre varieteter omnämns:
var. angustata Engler - fertil tetraploid (4n = 48). Östra Asien (Kina och Japan, men inte Korea). var. calamus - steril triploid. var. verus L. - fertil. Jordstammar smala, blad 6–8 mm breda. Blomkolv smal, 3–5 cm. Hölsterblad 4–8 gånger längre än blomkolven. Indien till Sri Lanka, Bangladesh & Kina.
