款冬

Hästhov eller tussilago^[1] (Tussilago farfara) är en perenn korgblommig växt med små gula blommor, som ursprungligen förekommer i Europa, Nordafrika och delar av västra och centrala Asien. Den växer ofta vid vägkanter eller dikeskanter och blommar tidigt på våren, ibland så tidigt som februari men oftare i april och maj.^[2]

Systematik

Hästhov beskrevs av Carl von Linné och placeras idag som ensam art i släktet hästhovar (Tussilago)^[3] även om mer än två dussin andra växter vid något tillfälle har ansetts tillhöra släktet. Flertalet av dess arter placeras idag i släkten som Chaptalia, Chevreulia, Farfugium, Homogyne, Leibnitzia, Petasites och Senecio.^[4]

Beskrivning

Hästhov är en perenn ört som sprider sig med frön och jordstammar. Den uppträder ofta i kolonier med dussintals plantor. Växten är ofta 10–30 cm hög.

Den gula blomman, som ytligt påminner om en liten maskros, börjar blomma på den bladlösa stammen. Bladen, som till konturen påminner om spåret efter en hästhov, växer fram först sedan blomningen är över. Bladen kantas av vinklade spetsar.^[5] Tussilagons blomning är viktig för tambin.^{[källa behövs]}

Blomningstid, karta

• I Norden [3].

Kartan avser blomningstidens början. Blomningen pågår sedan under ca 3 veckor.

Habitat

Hästhoven förekommer i Europa, Asien och Nordafrika, från Svalbard i norr till Marocko söder, och till Kina och Ryska fjärran östern i öster. Den är även vanlig i Nord- och Sydamerika där den introducerats, förmodligen av nybyggare som en medicinalväxt. I vissa områden kategoriseras den som en invasiv art.^{[4] [6] [7]}

På Småländska höglandet mindre vanlig.

I södra Norge, på Hardangervidda, upp till 1 390 m ö h.

I norra Norge upp till 800 m ö h.

Utbredningskartor

• Norden [4]
• Norra halvklotet [5]

Biotop

Leriga ställen, kalkgynnad.

Hästhov och människan

Praktisk användning

Tussilago har använts inom traditionell medicin. Bladen användes för att göra en dekokt mot hosta. Enligt Linné (1755) röktes även bladen som tobak vilket var en metod mot hosta och astma som redan omskrivits av Plinius den äldre.^[2] Växten innehåller pyrrolizidinalkaloider vilket är ett mycket kraftigt gift som påverkar levern. Hästhoven har använts vid framställning av fnöske^[8].

Etymologi

Släktnamnet Tussilago, beskrivet av Linné, härstammar från latinets tussis, som betyder "hosta" och ago, en böjningsform av agere, som betyder "fördriva". Sammantaget kan det vetenskapliga namnet översättas till "förjagare av hosta".^[9][10]

Artepitetet farfara är hämtat från det toskanska namnet på växten, Farfara.^[2]

Numera är det vanligt att använda det vetenskapliga namnet tussilago som trivialnamn, och det har trängt ut det äldre folkliga namnet "hästhov".

Namnet hästhov kan syfta på att växtens blad till utseendet ansetts likna spåret efter en hästhov, eller kanske vara en förvrängning av "hosthäva".

Bygdemål

Namn Trakt Referens Förklaring Folafötter Västergötland ^[11] Fola = fåle, d v s häst. Alltså egentligen hästfötter, hästhov(ar) Lerblad Dalarna ^[12] Hovgräs ^[13] Lerskreppe Skrep Skreppe Förr gjorde man ingen skillnad på örter och gräs. Sålunda kallades det vi idag menar är örter för gräs.

Bilder

• Klicka på en bild för förstoring. Kan göras upprepade gånger.
• I kanten sitter enkönade honliga blommor, och i mitten enkönade hanliga blommor.

• Hästhovblad

• Ovansidan av ett blad.

• Undersidan av ett blad.

• Överblommad

• Frukter

Källor

• Fnöske. Bokförlaget Bra Böcker AB, Höganäs. 1991. ISBN 91-7024-619-X

Noter

1. ^ Dyntaxa, Hästhov, urn:lsid:dyntaxa.se:Taxon:220396, läst 2018-04-07
2. ^ [a b c] ”Hästhov”. Den virtuella floran. http://linnaeus.nrm.se/flora/di/astera/tussi/tussfar.html. Läst 7 april 2018.
3. ^ Dyntaxa, Tussilago, urn:lsid:dyntaxa.se:Taxon:1005916, läst 2018-04-07
4. ^ [a b] Flann, C. ed. (2009) Global Compositae Checklist
5. ^ Theodore M. Barkley (2006). ”Tussilago Linnaeus, Sp. Pl. 2: 865. 1753; Gen. Pl. ed. 5, 372. 1754”. Magnoliophyta: Asteridae, Part 7: Asteraceae, Part 2. Flora of North America. "20". Oxford University Press. Sid. 635. ISBN 9780195305647. http://www.efloras.org/florataxon.aspx?flora_id=1&taxon_id=134025.
6. ^ Flora of China Vol. 20-21 Page 461 款冬 kuan dong Tussilago farfara Linnaeus, Sp. Pl. 2: 865. 1753.
7. ^ Altervista Flora Italiana, genere Tussilago includes photos and distribution maps
8. ^ ”Kungsljus - Verbascum thapsus L.”. Virtuella Floran. 2000. http://linnaeus.nrm.se/flora/di/scrophularia/verba/verbtha.html. Läst 27 januari 2015.
9. ^ Capasso, Francesco (2011). ”Capitolo M12: Droghe obsolete e/o poco studiate” (på italienska) (Seconda edizione). Springer Milan. Sid. 428. doi:10.1007/978-88-470-1652-1_30. ISBN 978-88-470-1652-1. https://books.google.com/books?id=qn5zb3_rqZIC&pg=PA428. ”Tussilago, dal latino tussis = tosse e ago = scaccio.”
10. ^ Booth, David (1835). An analytical dictionary of the English language. James Cochrane and Co. Sid. 312. https://books.google.com/books?id=Wwi5sUW6R18C&pg=PA312. ”Tussilago, from the Latin tussis, a cough, and ago, to act upon, to cure; from its reputed virtues.”
11. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 159 [1], Gleerups, Lund 1862 … 1867, faksimilutgåva Malmö 1962
12. ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 398 [2], Gleerups, Lund 1862 … 1867, faksimilutgåva Malmö 1962
13. ^ J. W. Palmstruch, Svensk Botanik, första bandet, andra upplagan, Stockholm 1815. Tillgänglig på Archive.org

Externa länkar

• Den Virtuella Floran
• Hästhov i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
• Wikimedia Commons har media som rör Hästhov.
  Bilder & media