Strandpipare (Charadrius) är ett släkte bland vadarna inom familjen pipare.
Strandpiparna återfinns över hela världen och kännetecknas av, för vadare, relativt korta näbbar.
De födosöker med hjälp av synen och inte känseln i motsats till mer långnäbbade vadare. Deras föda är insekter, maskar och andra ryggradslösa djur som återfinns inom arternas respektive habitat. De fångar bytet genom snabba ruscher snarare än genom det ständiga grävande som utmärker många andra grupper av vadare.
Det vetenskapliga namnet Charadrius härrör från gammalgrekiskans kharadrios (χαραδριός), en fågel som sades förekomma i floddalar (från kharadra, som betyder "ravin"). En grekisk legend sade att man kunde bli botad från gulsot om man tittade in i fågelns besynnerliga gula ögon.[1] Vilken art det gällde var omdiskuterat. Bland annat ansågs det vara tjockfoten men den gula orbitalringen hos flera arter av strandpipare har gjort att även de har kopplats till legenden.[2][1]
I släktet finns även fjällpipare som man inte brukar definiera som strandpipare. Detta resulterar att vissa delar in den i det egna släktet Eudromias. Mycket tyder också på att även utan fjällpiparen är Charadrius starkt parafyletiskt; en stor del av arterna är närmare släkt med andra släkten i familjen, däribland till exempel viporna. Det får till följd att Charadrius egentligen bör begränsas till bara några få arter, däribland större strandpipare.[3] Än så länge har inte denna nya forskning resulterat i några taxonomiska förändringar.
Listan nedan inkluderar de 30-33 arter som idag oftast placeras i släktet. Artindelningen följer Clements et al. 2016.[4], med tentativ uppdelning efter Barth et al. (2013)[3] om inget annat anges.
