Der Zierliche Frauenmantel (Alchemilla micans) ist eine Pflanzenart aus der Gattung Frauenmantel (Alchemilla) innerhalb der Familie der Rosengewächse (Rosaceae). Sie ist in Eurasien verbreitet.
Der Zierliche Frauenmantel ist eine ausdauernde Pflanze, die Wuchshöhen von 5 bis 14 Zentimeter erreicht. Die vegetativen Pflanzenteile sind behaart (Indument). Die Grundblätter sind bis 15 Zentimeter breit, nierenförmig bis rundlich, 7- oder 9-, selten 11-lappig, meist beiderseits dicht behaart, unterseits sind zumindest die Nerven dicht behaart, die Blattlappen sind dreieckig bis eiförmig, sie haben eine gestutzte Spitze und gleichen den spitzen Zähnen; die untersten Stängelblätter sind sehr lang gestielt. Der Stängel ist schon im untersten Drittel verzweigt.
Der Teilblütenstand ist locker und fast immer wickelig. Die Blütenstiele und die Blüten sind in der Regel kahl. Der Kelchbecher ist 1- bis 1,7-mal so lang wie breit, der Diskuswulst ist so breit wie die Öffnung oder breiter, die Kelchblätter sind allmählich in den Stiel verschmälert.
Die Chromosomenzahl beträgt 2n = 93 oder 104–110.[1]
Das Verbreitungsgebiet des Zierlichen Frauenmantels liegt in den gemäßigten Zonen von Mittel- und Osteuropa von Frankreich im Westen bis nach Westsibirien im Osten, nach Norden erstreckt es sich bis ins südliche Skandinavien, im Süden findet man es noch in Italien und Griechenland; im Einzelnen ist das Verbreitungsgebiet des Zierlichen Frauenmantels aber nicht exakt bekannt.
Der Zierliche Frauenmantel besiedelt feuchte bis mäßig trockene Wiesen, Weiden, Ruderalstellen (wie Weg- und Straßenränder), Flachmoore und Moorgräben.
Die Erstbeschreibung von Alchemilla micans erfolgte durch Robert Buser. Alchemilla micans wurde in die Sektion Alchemilla aus der Gattung Alchemilla gestellt.
Der Zierliche Frauenmantel (Alchemilla micans) ist eine Pflanzenart aus der Gattung Frauenmantel (Alchemilla) innerhalb der Familie der Rosengewächse (Rosaceae). Sie ist in Eurasien verbreitet.
Alchemilla micans is a species of flowering plant belonging to the family Rosaceae.[1]
Its native range is Europe.[1]
Alchemilla micans is a species of flowering plant belonging to the family Rosaceae.
Its native range is Europe.
Něžny šišmanc (Alchemilla micans, synonym Alchemilla gracilis) je rostlina ze swójby róžowych rostlinow (Rosaceae).
Jeli sy jedyn z mjenowanych njedostatkow skorigował(a), wotstroń prošu potrjecheny parameter předłohi {{Předźěłuj}}
. Podrobnosće namakaš w dokumentaciji.
Něžny šišmanc (Alchemilla micans, synonym Alchemilla gracilis) je rostlina ze swójby róžowych rostlinow (Rosaceae).
Slanke vrouwenmantel (Alchemilla micans, synoniem: Alchemilla acutiloba var. micans, Alchemilla gracilis) is een vaste plant, die behoort tot de rozenfamilie (Rosaceae). De soort staat op de Nederlandse Rode lijst van planten als zeer zeldzaam en stabiel. Het verspreidingsgebied van de plant bevindt zich in de gematigde zones van Midden en Oost-Europa. Het aantal chromosomen is 2n = 93 of 104–110.[1]
De slanke vrouwenmantel is 10 tot 70 cm hoog en vormt wortelstokken. De niervormige bladeren zijn tot 15 cm breed. De rand van het blad is gekarteld.
De 2 - 4 mm grote, geelgroene bloemen bloeien van mei tot in de herfst. Een bloem bestaat uit vier kelkbladen, vier bijkelkbladen en vier meeldraden. De bloemen zitten in losse, verlengde bijschermen. De vrucht is een eenzadige, 1,5 mm lange en 1 mm brede dopvrucht.
De plant komt voor op natte tot vochtige graslanden, slootkanten en beekoevers.
Slanke vrouwenmantel (Alchemilla micans, synoniem: Alchemilla acutiloba var. micans, Alchemilla gracilis) is een vaste plant, die behoort tot de rozenfamilie (Rosaceae). De soort staat op de Nederlandse Rode lijst van planten als zeer zeldzaam en stabiel. Het verspreidingsgebied van de plant bevindt zich in de gematigde zones van Midden en Oost-Europa. Het aantal chromosomen is 2n = 93 of 104–110.
Alchemilla vulgaris micans é uma espécie de rosácea do gênero Alchemilla, pertencente à família Rosaceae.[1]
Alchemilla vulgaris micans é uma espécie de rosácea do gênero Alchemilla, pertencente à família Rosaceae.
Glansdaggkåpa, Alchemilla micans Buser, synonym Alchemilla gracilis aukt, är en apomiktisk särart av den vanliga daggkåpan (Alchemilla vulgaris). I taxon brukar den hänföras till en nivå mellan släkte och art kallad sektion. [1]
Särskilda kännetecken för glansdaggkåpa, som skiljer den från närliggande arters utseende, är att bladflikarna är 7—9 till antalet och utan skåror, och varje bladflik har 17—19 tänder i bladkanten
Tämligen allmän i Mellansverige, mer eller mindre sällsynt i resten av landet. Vanlig i Norges kustland utom längst i norr, vanlig i hela Finland utom längst i norr, vanlig i nordöstra Europa; kan förekomma sällsynt i Centraleuropa med nordsidan av Alperna som sydgräns.
Betesmark, ängar, vägkanter o d.
Alchemilla kommer av att man tidigare trodde att den lilla daggdroppe, som brukar finnas i bladens mitt tidigt på morgonen, var en viktig ingrediens för alkemister. Ordet alchemilla kan härledas från arabiska al kemelyeh = kemi [2]
Micans kommer av latin micare = blinka, skimra, vilket syftar på utseendet på bladens ovansida.
Glansdaggkåpa, Alchemilla micans Buser, synonym Alchemilla gracilis aukt, är en apomiktisk särart av den vanliga daggkåpan (Alchemilla vulgaris). I taxon brukar den hänföras till en nivå mellan släkte och art kallad sektion.
Міжнародна латинська назва роду пов'язана з використанням цієї рослини у давні часи алхіміками. Видова назва утворена від латинського слова, що означає «блищати». Українську назву рослина дістала за властивість виділяти краплини води, які збираються нерідко біля основи черешка і яких у давнину наділяли чарівною силою. Інша українська назва цієї рослини: приворотень стрункий.
В таксономії, ботанічний рід приворотень є дуже сплутаний. Деякі ботаніки називають цей вид Alchemilla micans Buser, другі — Alchemilla gracilis auct.[1]
Густо-опушена рослина висотою 15—50 см, з кореневищем. Листки довго-черешкові, нирковидні, уздовж складчасті, лопатеві, злегка хвилясті. Стебла дуговидно-висхідні або майже лежачі.
Невеликі зеленуваті квітки зібрані в клубочки, розміщені на кінцях гілочок складного щитковидно-волотевидного суцвіття. Віночка немає, чашечка з 4 чашолистків, з 4-листою підчашею. Тичинок 4, містяться вони на залозистому кільцеподібному краї квітколожа. Маточка одна. Плід — горішок. Цвіте з травня до кінця липня.
Запилюється переважно мухами, які ласують нектаром, що утворюється в нектарниках, розміщених по краю увігнутого квітколожа.
На листках приворотня, крім звичайних продихів, є водяні, що мають вигляд щілин на кінцях провідних пучків по краях листкових пластинок. Через ці продихи рослина виділяє краплинами зайву воду — цей процес називається гутація. У середні віки появу таких краплин у сухі погожі дні пояснити не могли і їх вважали чарівними. Алхіміки збирали ці краплини, щоб виготовити з них препарат, ніби здатний зберігати молодість.
Поширений по Європі. В Україні росте на луках, узліссях, у лісах у Прикарпатті, на Поліссі та в Лісостепу.
У народній медицині використовують приворотень блискучий та звичайний (їх дія аналогічна).
У сучасному траволікуванні в багатьох країнах траву приворотня використовують переважно як ранозагойний, кровоспинний та в'яжучий засіб. Її використовують у разі порушення травлення, болю в шлунку, поганої перистальтики кишечнику, набряків, цукрового діабету, хвороб жовчного міхура та за гінекологічних порушень у жінок (білі, менструальні кровотечі, зниження функції яєчників, безплідність).
Зовнішньо настій або відвар трави приворотня вживають при кровотечах з носа, забиттях, запаленнях очної кон'юнктиви, фурункульозі, вуграх, корості, екземі. Німецька народна медицина радить вживати настій листя у разі недокрів'я, малярії, атеросклерозу.
Приворотень вважається їстівною рослиною і може вводитися в лікувальне харчування при атеросклерозі, цукровому діабеті, ожирінні, а також з профілактичною метою для харчування здорових людей. З молодого листя готують салати, супи, підливи та соуси, приправи до м'яса, риби, їх квасять та солять на зиму.