Spetsbergsgrissla (Uria lomvia) är en fågel som tillhör familjen alkor och är en nära släkting till sillgrisslan.
Spetsbergsgrisslan har svart översida och vit undersida, och är för övrigt mycket lik sillgrisslan. De två arterna skiljer sig främst genom att spetsbergsgrisslan har kortare och kraftigare näbb, har en mörkare färg på huvudet samt den vitgula strimman på kanten av näbben. Den är en ganska stor fågel, totallängden kan uppgå till cirka 42 centimeter, med ett vingspann mellan 64–75 centimeter och en vikt mellan 0,7 och 1,2 kg.
Koloni med spetsbergsgrissla på klippsida av Spetsbergen.
I vinterdräkt på besök i Storbritannien.
Spetsbergsgrisslan lever i de arktiska områdena från östligaste Kanada via Grönland, Island, Bjørnøya, Svalbard, Frans Josefs land och till Novaja Zemlja och nordligaste Norge. Fågeln är även utbredd på båda sidor om Berings sund (Ryssland och Alaska). Den sydligaste häckningsplatsen där fågeln påträffats är på öarna söder om Kamtjatkahalvön. På Grönland häckar fågeln i jättestora kolonier innehållande uppemot ett par miljoner par.
Spetsbergsgrissla delas oftast upp i fyra underarter med följande utbredning:[2]
Spetsbergsgrisslan är en mycket sällsynt gäst i Sverige med knappt ett 40-tal fynd. Majoriteten är från Västkusten under senhöst och vinter, men fynd finns också från Lilla Karlsö i maj 2000 och i januari 1987 påträffades ett exemplar på en väg i Klöverträsk utanför Älvsbyn i Norrbotten.[3]
Spetsbergsgrisslan häckar i stora kolonier. Den lägger sitt enda ägg på en klippavsatts i fågelberg. Spetsbergsgrisslan bygger inget egentligt bo, men kan skrapa ihop lite småsten och grus.[4] När detta cementeras fast av avföring kan det hjälpa till att hindra ägget från att rulla ut över kanten.[4]
Spetsbergsgrisslan är en av de mest djupdykande av alla fåglar, regelbundet till mer än 100 meters djup och tillfälligt ända upp till 200 meter.[4] Den kan vara under ytan mer än tre minuter.[4] Spetsbergsgrisslan lever av fisk, skaldjur, bläckfisk och andra marina invertebrater.[4]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] 1996 uppskattades världspopulationen till fler än 22 miljoner individer.[1]
Fågeln fick sitt engelska namn Brünnich's Guillemot efter den danske zoologen Morten Thrane Brünnich. På svenska har fågeln även kallats nordgrissla, spetsbergsalk, Spetsbergens sillgrissla och Brünnichs grissla.[5]
Spetsbergsgrissla (Uria lomvia) är en fågel som tillhör familjen alkor och är en nära släkting till sillgrisslan.