L'àguila de Gurney (Aquila gurneyi) és un ocell rapinyaire de la família dels accipítrids (Accipitridae) que habita boscos i zones costaneres de les illes Moluques, Aru, Raja Ampat, Nova Guinea i l'Arxipèlag D'Entrecasteaux.
L'àguila de Gurney (Aquila gurneyi) és un ocell rapinyaire de la família dels accipítrids (Accipitridae) que habita boscos i zones costaneres de les illes Moluques, Aru, Raja Ampat, Nova Guinea i l'Arxipèlag D'Entrecasteaux.
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Eryr Gurney (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: eryrod Gurney) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Aquila gurneyi; yr enw Saesneg arno yw Gurney's eagle. Mae'n perthyn i deulu'r Eryr (Lladin: Accipitridae) sydd yn urdd y Falconiformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn A. gurneyi, sef enw'r rhywogaeth.[2] Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Asia ac Awstralia.
Mae'r eryr Gurney yn perthyn i deulu'r Eryr (Lladin: Accipitridae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Aquila spilogaster Aquila spilogaster Aquila wahlbergi Aquila wahlbergi Barcud wynepgoch Gampsonyx swainsonii Eryr Adalbert Aquila adalberti Eryr Bonelli Aquila fasciata Eryr euraid Aquila chrysaetos Eryr Gurney Aquila gurneyi Eryr nadroedd Madagasgar Eutriorchis astur Eryr rheibus Aquila rapax Eryr rheibus y diffeithwch Aquila nipalensis Eryr ymerodrol Aquila heliaca Fwltur yr Aifft Neophron percnopterusAderyn a rhywogaeth o adar yw Eryr Gurney (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: eryrod Gurney) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Aquila gurneyi; yr enw Saesneg arno yw Gurney's eagle. Mae'n perthyn i deulu'r Eryr (Lladin: Accipitridae) sydd yn urdd y Falconiformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn A. gurneyi, sef enw'r rhywogaeth. Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Asia ac Awstralia.
Der Molukkenadler (Aquila gurneyi) ist eine Art der Echten Adler, der von den Molukken bis nach Neuguinea und Inseln der Torres-Straße vorkommt.[1] Das Artepitheton gurneyi trägt diese Art zu Ehren von John Henry Gurney (1819–1890), einem englischen Bankier und Amateur-Ornithologen.
Die Bestandssituation des Molukkenadlers wird mit potentiell gefährdet (near threatened) angegeben.[1] Es werden keine Unterarten unterschieden.[2]
Der Molukkenadler erreicht eine Körperlänge von 66 bis 86 Zentimeter[1] und einer Flügelspanne zwischen 170 und 190 Zentimeter. Zum Gewicht liegen nur sehr wenige Daten vor. Ein einzelnes Weibchen wog 3,1 Kilogramm.[2]
Die Körperoberseite und die Körperunterseite sind dunkelbraun bis schwarzbraun. Das Schwanzgefieder ist auf der Unterseite grau und geht in ein grauweiß auf der basalen Hälfte über, wo es diffus dunkel quergebändert ist. Der Schnabel ist grau mit einer schwarzen Spitze. Die Wachshaut ist grau. Die Iris ist dunkelbraun bis dunkelgelb. Die Füße und Beine sind cremeweiß bis mattgelb.
Jungvögel sind deutlich heller als die adulten Vögel, was sich vor allem am Kopf und der Körperunterseite zeigt. Der Kopf und der Hals sind matt hellbraun. Der Sattel, der Bürzel und die Oberschwanzdecken sind graubraun. Die Oberschwanzdecken sind außerdem breit blassbraun gesäumt und bilden dadurch einen auffälligen hellen Fleck am Rückenende. Das Schwanzgefieder ist schwarzgrau mit fünf bis sechs schmalen schwarzen und silbriggrauen Querbändern auf den mittleren Steuerfedern.
Die Körperunterseite ist matt rotbraun, mit einem deutlicheren rotbraunen Ton am vorderen Hals und geht in ein cremefarben auf dem Bürzel und den Unterschwanzdecken über. Einige Jungvögel haben auf der Vorderbrust und den Flanken dunkelbraune Längsstrichel, die am deutlichsten an den Brustseiten ausgeprägt sind, während die Flanken nur spärlich diese Strichelung aufweist. Das Schwanzgefieder ist auf der Unterseite grauweiß mit sechs bis sieben schmalen Querbändern. Der Schnabel ist bläulich weiß mit einer dunkleren Spitze, die Wachshaut ist bläulich weiß. Die Iris ist braun bis dunkel olivgelb. Die Füße sind weiß.
Es gibt im Verbreitungsgebiet des Molukkenadlers mehrere Arten, mit denen er verwechselt werden kann. Der Keilschwanzadler hat ein auffällig keilförmiges Schwanzgefieder. Der Schnabel ist größer und kräftiger. Der Weißbauchseeadler hat breitere Flügel und der Schwanz ist deutlich kleiner und heller.
Der Verbreitungsschwerpunkt dieser Art ist Neuguinea, wo er in den Tiefebenen und vereinzelt in den Hochgebirgen vorkommt. Die Höhenverbreitung reicht auf Neuguinea bis maximal 2950 Höhenmeter.[3] Der Molukkenadler kommt außerdem auf den Aru-Inseln, den Inseln Yapen und Biak in der Cenderawasih-Bucht, den D’Entrecasteaux-Inseln in der Salomonensee östlich von Neuguinea sowie den Molukken, einer Inselgruppe zwischen Sulawesi und Neuguinea. Er wurde auch bereits auf Boigu beobachtet, der größten Insel der Talbot-Inseln und die fünftgrößte im Archipel der Torres-Strait-Inseln, die zum australischen Bundesstaat Queensland gehören. Aus diesem Grund wird der Molukkenadler auch zur Avifauna Australiens gezählt.
Der Lebensraum des Molukkenadlers sind Regenwälder. Er jagt auch über Agrarland und patrouilliert auf einigen Inseln auch die Küstenzone.
Über die Lebensweise dieser Adlerart ist nahezu nichts bekannt. Seine Nahrung besteht vermutlich überwiegend aus kleinen Säugetieren und es wird vermutet, dass seine Hauptbeute Kuskus sind, eine Kletterbeutlerart, die auf den Molukken, auf Neuguinea, den Salomonen und auf der Kap-York-Halbinsel an der Nordspitze Australiens vorkommt. Details der Fortpflanzungsbiologie sind gleichfalls bislang nicht untersucht.[1]
Der Molukkenadler (Aquila gurneyi) ist eine Art der Echten Adler, der von den Molukken bis nach Neuguinea und Inseln der Torres-Straße vorkommt. Das Artepitheton gurneyi trägt diese Art zu Ehren von John Henry Gurney (1819–1890), einem englischen Bankier und Amateur-Ornithologen.
Die Bestandssituation des Molukkenadlers wird mit potentiell gefährdet (near threatened) angegeben. Es werden keine Unterarten unterschieden.
Гернидин лекь (лат. Aquila gurneyi) - чинеругдинбурун хзандик квай ири нуькI я. Латин таксондал инглис орнитолог Джона Генри Гернидин гьуьрметдай тIвар эцигна (1819—1890)[1].
Адаз юкьван дережадин сан-гьисаб авай чIехи тушир пупуляция ава. Яшамиш жезвай араяр амукь тавунин гъиляй популяция тIимил хъижезва.
Бедендин яргъивал - 74-85 см, абурукай зур пай кьван тум я, луварин ахъавал - 170—190 см, дишийрин заланвал - 3060 г. я.
Яшамиш жезвай уьлквеяр: Индонезия, Папуа ЦIийи Гвинея. Гьар жуьредин тамара яшамиш жезва. 1500 метрдилай вини тушир кьакьанвилерал алай гъил кя тавур тамар виниз кьазва.
Солитарный жуьре я. Сихилдиз адет тир лув гунуг - къуватарни кIевивал авай.
Гернидин лекь (лат. Aquila gurneyi) - чинеругдинбурун хзандик квай ири нуькI я. Латин таксондал инглис орнитолог Джона Генри Гернидин гьуьрметдай тIвар эцигна (1819—1890).
Адаз юкьван дережадин сан-гьисаб авай чIехи тушир пупуляция ава. Яшамиш жезвай араяр амукь тавунин гъиляй популяция тIимил хъижезва.
Бедендин яргъивал - 74-85 см, абурукай зур пай кьван тум я, луварин ахъавал - 170—190 см, дишийрин заланвал - 3060 г. я.
Яшамиш жезвай уьлквеяр: Индонезия, Папуа ЦIийи Гвинея. Гьар жуьредин тамара яшамиш жезва. 1500 метрдилай вини тушир кьакьанвилерал алай гъил кя тавур тамар виниз кьазва.
Солитарный жуьре я. Сихилдиз адет тир лув гунуг - къуватарни кIевивал авай.
Gurney's eagle (Aquila gurneyi) is a large eagle in the family Accipitridae. It is found in New Guinea and Wallacea, and is an occasional vagrant to Australia.
The common name and Latin binomial commemorate the British banker and amateur ornithologist John Henry Gurney (1819–1890).[2]
This eagle is a fairly large species, though mid-sized as a member of the genus Aquila. It is mainly dark brown to black, with paler undersides to its flight feathers and a rounded tail. Its body length is 74–86 cm (29–34 in) with a wingspan of between 1.65 and 1.9 m (5 ft 5 in and 6 ft 3 in). Females are larger than males. One immature female weighed 3.06 kg (6.7 lb).[3][4] Males are estimated to weigh about 2.21 kg (4.9 lb) in this species.[5] Its wings are held level when gliding. It feeds on mammals (such as cuscuses), reptiles, fish, and birds.
Juveniles have brown scapular feathers, wing coverts, and back, mottled with gray and buff. The black tail is faintly barred, and the head and underparts are light brown fading into a cream-colored belly and legs.
Gurney's eagle is found from the Moluccas to Irian Jaya and most of New Guinea, from sea level to 1500 meters above sea level. It has been recorded from Saibai and Boigu islands in north-western Torres Strait, thus putting it on the Australian bird list. it inhabits a wide range of habitats from sea level to the snow line.
Gurney's eagle occurs at low population densities and is likely to be declining slowly through habitat loss and degradation. It is considered to be Near Threatened and is listed on CITES Appendix II.
Gurney's eagle (Aquila gurneyi) is a large eagle in the family Accipitridae. It is found in New Guinea and Wallacea, and is an occasional vagrant to Australia.
The common name and Latin binomial commemorate the British banker and amateur ornithologist John Henry Gurney (1819–1890).
La Gurneja aglo, Aquila gurneyi, estas granda aglo de la familio de Akcipitredoj. Ĝi troviĝas en Novgvineo kaj apudaj pli malgrandaj insuloj.
Tiu aglo estas ĉefe malhelbruna al nigreca, kun pli palaj subaj partoj (ruĝecbrunaj) kaj flugilplumoj, helaj (sablokoloranj al blankecaj) kapo kaj subpugo kaj rondoforma vosto strieca sube. La kruroj estas flavaj kun nigrecaj ungoj. La beko estas griza, malhela pinte. Ties korpolongo estas 74 al 86 cm; kun enverguro de 1.7 al 1.9 m. Inoj estas pli grandaj ol maskloj.
Ties flugiloj ebeniĝas dum ŝvebado.
Ĝi manĝas mamulojn kiaj falangeroj.
Gurneja aglo troviĝas en Novgvineo kaj apudaj insuloj okcidenten al Molukoj. Ĝi estis konstatita el la insuloj Saibai (Kvinslando) kaj Boigu al nordokcidenta Toresa Markolo, tiele metante ĝin en la birdolisto de Aŭstralio. Ĝi loĝas en pluvarbaroj, marĉarbaroj kaj apudaj kultivataj kaj marbordaj areoj.
La Gurneja aglo loĝas laŭ malaltaj populacidensecoj kaj ŝajne malpliiĝas malrapide pro habitatoperdo kaj degradado. Konsiderata estonta specio Preskaŭ Minacata. Listita ĉe CITES Apendico II.
La Gurneja aglo, Aquila gurneyi, estas granda aglo de la familio de Akcipitredoj. Ĝi troviĝas en Novgvineo kaj apudaj pli malgrandaj insuloj.
El águila de Gurney, águila moluqueña[2] o águila de las Molucas (Aquila gurneyi) es una especie de ave accipitriforme de la familia Accipitridae. No se conocen subespecies.[3]
Es de color marrón oscuro negruzco, con superficies inferiores más pálidas y cola redondeada. La longitud de su cuerpo es 74 a 86 cm; con una envergadura de alas entre 1,7 y 1,9 m. Las hembras son más grandes que los machos. Sus alas se sostienen abiertas al deslizarse.
Se encuentra en Nueva Guinea y las islas adyacentes al occidente, en las Molucas. Se ha registrado en las islas de Saibai y de Boigu, al noroeste del estrecho de Torres. Habita en las selvas, los bosques pantanosos, y en áreas cultivadas y costeras adyacentes.
El águila de Gurney, águila moluqueña o águila de las Molucas (Aquila gurneyi) es una especie de ave accipitriforme de la familia Accipitridae. No se conocen subespecies.
Aquila gurneyi Aquila generoko animalia da. Hegaztien barruko Accipitridae familian sailkatua dago.
Aquila gurneyi Aquila generoko animalia da. Hegaztien barruko Accipitridae familian sailkatua dago.
Papuankotka (Aquila gurneyi) on kotkien sukuun kuuluva lintu. Sitä tavataan Molukeilla, Indonesiassa ja Uudessa-Guineassa.[1]
Tarkkaa tietoa sen määristä ei ole, mutta määrän arvioidaan olevan vähenemässä elinalueiden tuhoutumisen ja heikkenemisen vuoksi.[3]
Sen elinpiiriä ovat subtrooppiset ja trooppiset alavat metsät[3] sademetsät, suometsät ja niiden lähellä viljellyt ja ranta-alueet.
Tämä on melko suuri kotkalaji, joskin Aquilan suvussa keskikokoinen. Sen pääväritys on tummanruskea tai musta, ja alapuoli on vaalea lentosiipiä ja pyöreähköä pyrstöä myöten. Sen ruumiin pituus on 74–86 cm ja siipiväli 165–190 cm. Erään nuoren linnun on kerrottu painaneen 3.06 kg. Naaraat ovat koiraita kookkaampia. Siivet ovat sen liitäessä vaakasuorassa. Se syö nisäkkäitä, esimerkiksi kuskuksia.
Papuankotka (Aquila gurneyi) on kotkien sukuun kuuluva lintu. Sitä tavataan Molukeilla, Indonesiassa ja Uudessa-Guineassa.
Tarkkaa tietoa sen määristä ei ole, mutta määrän arvioidaan olevan vähenemässä elinalueiden tuhoutumisen ja heikkenemisen vuoksi.
Aquila gurneyi
L'Aigle de Gurney (Aquila gurneyi) est une espèce de rapace diurne appartenant à la famille des Accipitridae.
Il est nommé ainsi en hommage à John Henry Gurney.
Cet oiseau peuple les Moluques du Nord et la Nouvelle-Guinée.
Aquila gurneyi
L'Aigle de Gurney (Aquila gurneyi) est une espèce de rapace diurne appartenant à la famille des Accipitridae.
Il est nommé ainsi en hommage à John Henry Gurney.
Cet oiseau peuple les Moluques du Nord et la Nouvelle-Guinée.
L'aquila di Gurney (Aquila gurneyi J. E. Gray, 1861) è un uccello rapace della famiglia degli Accipitridi diffuso in Nuova Guinea e nelle Molucche[2].
Misura 66–86 cm di lunghezza, per un peso di 3060 g (registrato in una femmina immatura); l'apertura alare è di 165–185 cm[3].
Questo rapace di grandi dimensioni possiede una grossa testa, un grosso becco e delle sottili zampe piumate. A riposo, le ali scendono fino a metà della coda, piuttosto lunga. I sessi sono identici, ma la femmina è più grande del maschio dal 2 all'11%. I giovani hanno un aspetto differente da quello dei genitori e acquisiscono il piumaggio adulto probabilmente intorno ai 4 o 5 anni di età. Gli adulti sono interamente di colore bruno-nerastro, fatta eccezione per i tarsi, di colore più chiaro. Le variazioni di tonalità sul piumaggio del corpo sono dovute principalmente alla mescolanza di piume nuove e piume usurate sulle parti superiori, le copritrici alari e la coda. I giovani (ai quali si riferisce l'illustrazione nel tassobox) sono molto diversi dai genitori. Il dorso, le scapolari e le ali sono più marroni - queste ultime due presentano anche marezzature grigie e beige. La coda e le remiganti presentano una serie di barre nerastre. Ma le caratteristiche più notevoli sono la testa, la mantellina e le parti inferiori color cannella-fulvo, ricoperte da strisce scure. L'addome e le zampe sono di color crema uniforme. Gli immaturi di tre anni di età sono meno marezzati sulle scapolari e la loro testa e le loro parti inferiori sono più giallo sabbia chiaro. Il cappuccio, le guance e il petto sono meno infiltrati di marrone. Negli adulti, l'iride è di colore giallo scuro e la cera è grigiastra. Le zampe sono giallastre[3].
Le aquile di Gurney sono generalmente silenziose. L'unico grido che è stato registrato è un fischio leggermente nasale e discendente che viene ripetuto alla frequenza di uno al secondo[3].
Le aquile di Gurney vivono da sole o in coppia. I trii che talvolta vengono avvistati sono senza dubbio dei gruppi familiari. In questa specie di rapace non è stata segnalata alcuna parata aerea, fatta eccezione per qualche volo planato e qualche volo circolare a grande altezza nel cielo durante i periodi di canicola. Quando sono in cerca di cibo, pattugliano il loro territorio volando lentamente a bassa altezza dal suolo. A volte possono essere viste mentre stanno appollaiate sugli alberi, ben esposte su un ramo nudo o nascoste nella volta, il che suggerisce che possano anche cacciare alla posta[3].
È stato possibile raccogliere alcune informazioni riguardanti il menu della specie grazie agli informatori locali. Le aquile di Gurney si nutrono principalmente di piccoli mammiferi arboricoli come il cusco della famiglia dei falangeridi. Questi vengono spesso strappati dai rami degli alberi o catturati a terra dopo che l'uccello è piombato su di loro durante un volo a bassa quota. Queste aquile catturano anche rettili, specialmente varani[3].
Per quanto riguarda la riproduzione, abbiamo pochissime informazioni al riguardo. Le aquile di Gurney costruiscono una struttura voluminosa fatta di pezzi di legno. Il nido è situato a grande altezza su alberi di grosse dimensioni. Il numero delle uova per covata, la durata dell'incubazione e il tempo che trascorrono i giovani nel nido sono assolutamente sconosciuti[3].
Le aquile di Gurney frequentano le foreste pluviali primarie e le foreste paludose. Di tanto in tanto è possibile trovarle anche nei pressi dei campi coltivati e delle radure. È soprattutto un uccello proprio delle coste e delle regioni pianeggianti, che visita spesso le rive delle isole vicine. Tuttavia, a volte si spinge a grande distanza nell'entroterra e persino nelle zone montuose. L'aquila di Gurney vive principalmente dal livello del mare fino a 1000 metri di altitudine. Occasionalmente si spinge fino a 1500 metri e raramente arriva a 3000 metri.
Le aquile di Gurney sono endemiche della Nuova Guinea, sia della parte indonesiana dell'isola che della Papuasia. Si trovano anche nelle isole adiacenti e senza dubbio nelle isole Molucche, almeno a Ceram. La loro presenza è certa a Misool, Salawati, Waigeo e Yapen, a nord-ovest della Nuova Guinea, ma sembra essere più dubbia a Morotai, Halmahera, Ternate, Bacan e Ambon (Molucche), dove i rapporti di segnalazione risalgono spesso a molti anni fa. Le aquile di Gurney vagabondano fino al nord dell'Australia (isole dello stretto di Torres, penisola di Capo York). L'aquila di Gurney è monotipica, e pertanto non è suddivisa in sottospecie[3].
Sebbene in teoria occupi un areale che si estende su 700.000 chilometri quadrati di territorio, è probabile che la superficie effettivamente occupata non sia superiore ai centomila chilometri quadrati. Infatti il suo areale è costituito quasi esclusivamente da regioni costiere. Non disponiamo alcun dato preciso sulla densità di popolazione, ma essa è certamente molto bassa e le popolazioni sono oggi segnalate come molto sparse. Nel 2009, BirdLife International ha stimato che la popolazione complessiva, in declino, non dovrebbe superare i 1000 individui adulti. Questo declino è probabilmente dovuto alla perdita e al degrado del suo habitat. L'aquila di Gurney è classificata come «specie prossima alla minaccia» (Near Threatened)[1].
L'aquila di Gurney (Aquila gurneyi J. E. Gray, 1861) è un uccello rapace della famiglia degli Accipitridi diffuso in Nuova Guinea e nelle Molucche.
De Molukkenarend (Aquila gurneyi) is een vogel uit de familie van arendachtigen (Accipitridae) en wordt ook wel Gurney-arend genoemd.
Deze roofvogel kan een lengte bereiken van 66 tot 80 cm. Het vrouwtje kan een gemiddeld gewicht bereiken van 3060 gram.
Het hoofdvoedsel bestaat voor het overgrote deel uit zoogdieren.
Deze arend komt voor in Nieuw Guinea en op de Molukken in laagland gebieden.
De Molukkenarend (Aquila gurneyi) is een vogel uit de familie van arendachtigen (Accipitridae) en wordt ook wel Gurney-arend genoemd.
Orzeł molucki (Aquila gurneyi) – gatunek dużego ptaka drapieżnego z rodziny jastrzębiowatych (Accipitridae). Występuje w Nowej Gwinei i na Molukach.
Upierzenie ciemnobrązowe i czarne. Długość ciała ok. 74–86 cm, rozpiętość skrzydeł ok. 1,7–1,9 m. Samice większe od samców.
Orzeł molucki (Aquila gurneyi) – gatunek dużego ptaka drapieżnego z rodziny jastrzębiowatych (Accipitridae). Występuje w Nowej Gwinei i na Molukach.
Gurneyörn[2] (Aquila gurneyi) är en fågel i familjen hökartade rovfåglar inom ordningen hökfåglar.[3]
Den förekommer från Moluckerna till Nya Guinea, Papua Barat och Aruöarna.[3]
IUCN kategoriserar arten som nära hotad.[1]
Fågelns svenska och vetenskapliga artnamn hedrar John Henry Gurney (1819-1890), engelsk bankman, parlamentsledamot, ornitolog specialiserad på rovfåglar samt grundarmedlem av British Ornithologist's Union.[4]
Gurneyörn (Aquila gurneyi) är en fågel i familjen hökartade rovfåglar inom ordningen hökfåglar.
Gurney kartalı (Aquila gurneyi), atmacagiller (Accipitridae) familyasından bir kartal türü. Ana yaşam alanları Papua Yeni Gine, Torres Boğazı ve ve Maluku Adaları'dır. Boyu 74–86 cm kadardır. Kanat açıklığı 1,7 - 1,9 m arasında değişir. Turbalık alanlar ve yağmur ormanları ilk tercih ettikleri yerleşim alanlarıdır.
Gündüz yırtıcı kuşları ile ilgili bu madde bir taslaktır. Madde içeriğini geliştirerek Vikipedi'ye katkıda bulunabilirsiniz.Має доволі невелику чисельність, яка скорочується через втрати середовища проживання.
Довжина 74—85 см (хвіст майже половина), розмах крил 170—190 см, самиці вагою 3060 гр.
Країни проживання: Індонезія; Папуа Нова Гвінея. Мешкає у різних типах лісів. Віддає перевагу незайманим лісам, його бачили до висоти 1500 м.
Солітарний. Політ звичайний для роду: сильний і важкий.
Aquila gurneyi là một loài chim trong họ Accipitridae.[2]
Aquila gurneyi là một loài chim trong họ Accipitridae.
Aquila gurneyi G. R. Gray, 1860
Охранный статусМолуккский орёл[1] (лат. Aquila gurneyi) — крупная птица семейства ястребиных. Видовое латинское название дано в честь английского орнитолога Джона Генри Гёрни (1819—1890)[2].
Имеет умеренно небольшую популяцию, которая сокращается из-за потери среды обитания.
Длина тела от 74 до 85 см, из них почти половина приходится хвост, размах крыльев 170—190 см, самки весом 3060 г.
Страны проживания: Индонезия, Папуа — Новая Гвинея. Обитает в различных типах лесов. Предпочитает нетронутые леса до высоты 1500 метров над уровнем моря.
Солитарный вид. Полёт обычный для рода: сильный и тяжёлый.
Молуккский орёл (лат. Aquila gurneyi) — крупная птица семейства ястребиных. Видовое латинское название дано в честь английского орнитолога Джона Генри Гёрни (1819—1890).
Имеет умеренно небольшую популяцию, которая сокращается из-за потери среды обитания.
Длина тела от 74 до 85 см, из них почти половина приходится хвост, размах крыльев 170—190 см, самки весом 3060 г.
Страны проживания: Индонезия, Папуа — Новая Гвинея. Обитает в различных типах лесов. Предпочитает нетронутые леса до высоты 1500 метров над уровнем моря.
Солитарный вид. Полёт обычный для рода: сильный и тяжёлый.