Brunsula[2] (Sula leucogaster) är en fågel i familjen sulor.[3]
Brunsulan blir ungefär 76 centimeter lång och har ett vingspann på runt 100 centimeter. Den adulta brunsulans huvud och översida är mörkt bruna i skarp kontrast till den vita undersidan. Näbben och fötterna är blåaktiga. Juvenilen är gråbrun med mörkare färg på huvud, vingar och stjärt. Vanligtvis är den tyst, men under ruvningstiden ger den från sig sporadiska svaga ljud, som beskrivs som otäcka.
Traditionellt har familjen sulor placerats i ordningen pelikanfåglar men molekulära och morfologiska studier har visat att denna ordning är parafyletisk.[4]. Förslagsvis har därför sulorna flyttats till den nya ordningen Suliformes tillsammans med fregattfåglar, skarvar och ormhalsfåglar.[5]
Brunsula häckar på klippiga öar och kuster och på vulkaniska öar i tropiska delar av Atlanten och Stilla havet, men även till exempel på Julön i Indiska oceanen.[6] Arten är vanligt förekommande på flera västindiska öar. Under vintern lever den pelagiskt och sprider sig över havet i hela tropiska klimatzonen. I Europa har brunsula iakttagits tillfälligt, bland annat ett tiotal gånger i Spanien och flera gånger i Italien.
Brunsula delas in i fyra underarter:[3]
Brunsula livnär sig till största delen av småfisk och tioarmade bläckfiskar, som den fångar genom att störtdyka ned i havet med stor fart. Likt de andra arterna av sula vinklar den vingarna bakåt när den dyker. Till skillnad från dess beteende i luften, är den ganska klumpig när den lyfter och landar. Boet är mycket enkelt och placeras direkt på marken. Fågeln lägger två blåaktiga ägg med tjockt kalkskal, som ruvas av bägge föräldrarna. När de byts om att ruva äger ett komplicerad hälsningsritual rum. Paren håller samman i flera år.
Arten är hotad i vissa regioner av fosfatdrift från guano och av fiske. I vissa områden samlas artens ägg men allmänt räknas brunsula som livskraftig.[1]
Wikimedia Commons har media som rör brunsula.
Wikispecies har information om Sula leucogaster.
