Skogsgam[2] (Cathartes melambrotus) är en fågel i familjen nya världens gamar inom ordningen hökfåglar.[3] Fågeln förekommer från Guyana och södra Venezuela till norra Bolivia och norra Brasilien.[3] IUCN kategoriserar arten som livskraftig.[1]
Den ansågs tidigare höra till samma art som savanngam men utskildes 1964 som en egen art. [4] Den påträffas i Sydamerika, i fuktiga skogsområden på låg höjd. Skogsgamen är en ganska stor fågel, med en vingbredd på 166-178 centimeter. Fjädrarna på kroppen är svarta och huvudet och nacken, som saknar fjädrar, är varierar i färg från gult till blekt orange. Den saknar Syrinx och det gör att de enda läten den kan producera är grymtningar och svaga väsningar.
Den äter as och hittar djurkropparna med hjälp av synen och luktsinnet, en förmåga som är ovanlig hos fåglar. Den är beroende av att större asätare, till exempel kungsgam, gör hål i kadavrets skinn eftersom den inte har tillräckligt stark näbb för att göra det själv. Liksom andra nya världens gamar använder savanngamen termik för att stiga och hålla sig uppe i luften med minimal ansträngning. Den lägger sina ägg på släta ytor, till exempel grottgolv eller håligheter i stubbar. Den föder sina ungar spy upp mat till dem.
Wikispecies har information om Cathartes melambrotus.
Skogsgam (Cathartes melambrotus) är en fågel i familjen nya världens gamar inom ordningen hökfåglar. Fågeln förekommer från Guyana och södra Venezuela till norra Bolivia och norra Brasilien. IUCN kategoriserar arten som livskraftig.
Den ansågs tidigare höra till samma art som savanngam men utskildes 1964 som en egen art. Den påträffas i Sydamerika, i fuktiga skogsområden på låg höjd. Skogsgamen är en ganska stor fågel, med en vingbredd på 166-178 centimeter. Fjädrarna på kroppen är svarta och huvudet och nacken, som saknar fjädrar, är varierar i färg från gult till blekt orange. Den saknar Syrinx och det gör att de enda läten den kan producera är grymtningar och svaga väsningar.
Den äter as och hittar djurkropparna med hjälp av synen och luktsinnet, en förmåga som är ovanlig hos fåglar. Den är beroende av att större asätare, till exempel kungsgam, gör hål i kadavrets skinn eftersom den inte har tillräckligt stark näbb för att göra det själv. Liksom andra nya världens gamar använder savanngamen termik för att stiga och hålla sig uppe i luften med minimal ansträngning. Den lägger sina ägg på släta ytor, till exempel grottgolv eller håligheter i stubbar. Den föder sina ungar spy upp mat till dem.
