Murraya és un gènere de plantes amb flor de la família de les Rutàcies.
De les espècies d'aquest gènere, junt amb els gèneres Clausena i Glycosmis s'obté un cert alcaloide, el carbazol.
Algunes de les espècies s'utilitzen en la medicina tradicional de diverses cultures i l'arbre de la fulla de curri (M. koenigii) és l'espècie més coneguda a l'Índia del sud on es preparen curris i altres plats amb les fulles.
N'hi ha 12 espècies, cal destacar:
Murraya és un gènere de plantes amb flor de la família de les Rutàcies.
Die Orangenrauten (Murraya) sind eine Pflanzengattung in der Familie der Rautengewächse (Rutaceae).[1][2]
Murraya-Arten wachsen als immergrüne[3] oder selten laubabwerfende (Murraya alternans)[4] Sträucher oder Bäume. Sie enthalten essenzielle Öle. Sie sind unbewehrt und es ist keine zottige Behaarung (Indument) auf den End- und Seitenknospen oder an jungen Blütenständen vorhanden.
Die wechselständig an den Zweigen angeordneten[5] Laubblätter sind in Blattstiel und Blattspreite gegliedert.[4] Die ledrige oder häutigen, aromatischen[4] Blattspreiten sind meist unpaarig gefiedert, manchmal sind sie paarig gefiedert oder auf ein Fiederblatt reduziert[5] und drüsig punktiert.[4] Die seitlichen Fiederblätter sind an der Blattrhachis meist wechselständig, seltener fast gegenständig angeordnet. Die Fiederblätter sind eiförmig, länglich, verkehrt-eiförmig, kreisförmig oder dreieckig. Es liegt Fieder- und Netzaderung vor oder es ist nur eine Blattader vorhanden. Die Blattränder können je nach Art glatt, gekerbt oder gesägt sein. Wenn Nebenblätter vorhanden sind dann sind sie zu Drüsen umgebildet.[4]
Die Blüten stehen einzeln[4] oder zu wenigen bis vielen in end- und/oder seitenständigen, rispigen oder zymösen beziehungsweise wenigblüten traubigen Blütenständen. Die Blütenknospen sind ellipsoid, breit bis schmal verkehrt-eiförmig oder fast zylindrisch.[5] Über kleinen bis großen Deckblättern stehen die gestielten Blüten.[4]
Die duftenden, zwittrigen Blüten sind radiärsymmetrisch bis schwach zygomorph[4] und vier- oder fünfzählig mit doppelter Blütenhülle. Die vier oder fünf behaarten[4] Kelchblätter sind an ihrer Basis oder bis mehr oder weniger der Hälfte ihrer Länge untereinander becherförmig[4] verwachsen. Die vier oder fünf freien[3] Kronblätter überlappen sich in der Blütenknospe dachziegelartig. Es sind selten fünf, meist acht oder zehn Staubblätter vorhanden, die der zwei Kreise sind unterschiedlich lang. Die freien, behaarten oder kahlen[4] Staubfäden sind mehr oder weniger linealisch und mehr oder weniger gerade. Die Staubbeutel öffnen sich mit einem Längsschlitz.[4] Der Diskus ist ring-, polster- oder säulenförmig. Der zwei bis fünf Fruchtblätter sind zu einem zwei- bis fünfkammerigen Fruchtknoten verwachsen. Die Fruchtwände sind gerade. Jede Fruchtknotenkammer enthält nur ein oder zwei Samenanlagen. Die drei bis sieben Griffel sind so lang wie der Fruchtknoten,[5] können teilweise verwachsen sein[4] und enden in kopfigen oder lappigen Narben.[3]
Die Beere enthält schleimiges Fruchtfleisch, aber keine Saftschläuche. Das Endokarp ist fleischig. Manchmal ist auf der Frucht der basale Teil des Griffels noch vorhanden.[5]
Die Samen besitzen kein Endosperm.[5] Die häutige oder fleischige Samenschale[5] ist behaart oder kahl.[3] Der gerade Embryo besitzt zwei elliptische, plano-convexe Keimblätter (Kotyledonen), die weder zusammengerollt noch gefaltet sind. Das Hypokotyl ist teilweise von den Keimblättern eingeschlossen.[5] Die Beeren enthalten nur einen bis wenige Samen.[3]
Die Bestäubung erfolgt durch Insekten (Entomophilie).[4]
Die Gattung Murraya wurde 1771 durch Johann Gerhard Koenig in Carl von Linné in Mantissa Plantarum, 2, S. 554–555 aufgestellt. Typusart ist Murraya exotica L.[6] Synonyme für Murraya J.Koenig ex L. sind: Murraea L., Bergera J.Koenig ex L., Chalcas L. nom. illeg., Claderia Raf., Marsana Sonn., Merrillia Swingle, Nimbo Dennst., Poechia Opiz.[1] Der Gattungsname Murraya ehrt den Arzt und Botaniker Johan Andreas Murray (1740–1791).[7]
Die Gattung Murraya gehört zur Subtribus Merrilliinae aus der Tribus Aurantieae in der Unterfamilie Aurantioideae innerhalb der Familie Rutaceae.[2][8]
Die Verwandtschaftsgruppe der Tribus Clauseneae mit ihren vier Gattungen Bergera, Clausena, Glycosmis, Micromelum und der Umfang der Gattung Murraya, die ja in einer anderen Tribus, Aurantieae, steht werden kontrovers diskutiert. Also bei den einen Autoren stehen die Arten einer Murraya sect. Bergera in der gleichen Gattung und im anderen Extrem steht die Bergera in einer anderen Tribus.[2][9]
Der Umfang der Gattung Murraya wurde mehrmals geändert. Die Gattung Murraya enthält je nach Autor vier bis zwölf Arten:[10][2]
Murraya sect. Bergera (J.Koenig ex L.) But & Y.C.Kong besitzt bei manchen Autoren den Rang einer Gattung Bergera J.Koenig (vier bis neun Arten):[8]
Die Orangenrauten (Murraya) sind eine Pflanzengattung in der Familie der Rautengewächse (Rutaceae).
ముర్రయా (Murraya) పుష్పించే మొక్కలలో రూటేసి కుటుంబానికి చెందిన ప్రజాతి.
Murraya (/ˈmʌriə/)[2] is a genus of flowering plants in the citrus family, Rutaceae. It is distributed in Asia, Australia, and the Pacific Islands.[3] The center of diversity is in southern China and Southeast Asia.[4] When broadly circumscribed, the genus has about 17 species. A narrower circumscription contains only eight species, others being placed in Bergera and Merrillia.
Plants in the genus Murraya are shrubs or trees with pinnate leaves arranged alternately, usually glandular, aromatic, and leathery to membranous in texture. The leaflets vary in shape and have smooth or toothed edges.[5] The inflorescence is a panicle, cyme, or small raceme of flowers growing at the ends of branches or in the leaf axils;[3] some flowers are solitary.[5] The fragrant flowers have 4 or 5 sepals and white petals and up to 10 straight stamens.[3][5] The fruit is a fleshy berry with pulp but without the juice vesicles present in some related fruits.[3] It is up to 1.3 centimeters long and orange, red, or black.[5]
The genus Murraya was first formally described in 1771 by Carl Linnaeus in Mantissa Plantarum Altera from an unpublished description by Johann Gerhard König.[6][7] The genus name commemorates the 18th-century German-Swedish herbal doctor Johan Andreas Murray, a student of Linnaeus.[8] In 1986, Paul P.-H. But and co-authors separated off some species of Murraya as M. sect. Bergera based on chemical evidence.[9] Evidence from pollen morphology and multiple molecular phylogenetic studies showed that when broadly circumscribed, Murraya was not monophyletic, and treating M. sect. Bergera as the separate genus Bergera has widespread support.[10][11][12][13]
Murraya is in the subfamily Aurantioideae, which also includes the genus Citrus.[12] It is in the tribe Clauseneae.[11]
Studies have repeatedly shown that two sections into which Murraya has been divided, M. sect. Murraya and M. sect. Bergera, should be treated as separate genera. Murraya sensu stricto was revised in 2021, with eight species being accepted:[13]
Species that have been placed in Murraya sect. Bergera belong in Bergera, although as of September 2021, names for many have not been published. Further species still accepted in Murraya by Plants of the World Online are:[14]
Murraya species are used in landscaping.[4] Some species can be grafted onto citrus rootstocks.[16] Species have been used in traditional medicine, with various parts of the plants used to treat fever, pain, and dysentery. M. paniculata has been used to induce labor.[4] It has been used in Cuba for painful inflammatory conditions.[17]
In Myanmar, Murraya species are used to make thanaka, a cosmetic paste that is typically applied onto the face.[18]
Compounds isolated from Murraya include many types of coumarins and alkaloids. The novel alkaloid yuehchukene was found in M. paniculata, and it has since been isolated from other Murraya. It is found in red-fruited species with larger petals, but not in black-fruited species with smaller petals. Some species also contain the carbazole girinimbine.[4]
In July 2021, 14-year old Zaila Avant-garde of Harvey, Louisiana, won the final of the 2021 Scripps National Spelling Bee by correctly spelling the word "Murraya", and was the first African American to win the 96-year-old event.[19]
Murraya (/ˈmʌriə/) is a genus of flowering plants in the citrus family, Rutaceae. It is distributed in Asia, Australia, and the Pacific Islands. The center of diversity is in southern China and Southeast Asia. When broadly circumscribed, the genus has about 17 species. A narrower circumscription contains only eight species, others being placed in Bergera and Merrillia.
Murraya es un género con 35 especies de plantas perteneciente a la familia Rutaceae.
Le genre Murraya appartient à la famille des Rutaceae, et comprend cinq espèces dont le kaloupilé.
Marga Murraya adalah salah satu anggota suku jeruk-jerukan (Rutaceae) dengan 12 jenis. Termasuk di dalamnya adalah salam koja/daun kari dan kemuning.
Bersama-sama dengan Clausena dan Glycosmis, anggota marga ini merupakan penghasil utama alkaloid karbazol. Bagian dari tumbuhan digunakan untuk jamu atau ramuan penyembuh tradisional, disamping juga untuk penyedap masakan. Kemuning berfungsi pula sebagai tanaman hias atau pagar.
Beberapa spesies yang masuk ke dalam Murraya adalah
Murraya J.Koenig ex L. è un genere di piante della famiglia delle Rutacee (sottofamiglia Aurantioideae).[1]
Il genere comprende le seguenti specie:[1]
Murraya J.Koenig ex L. è un genere di piante della famiglia delle Rutacee (sottofamiglia Aurantioideae).
Murraya ir augu ģints no rūtu dzimtas, kurā ietilpst 14 sugas.[1] Tie ir ziedoši krūmi vai koki, radniecīgi citrusaugu ģints pārstāvjiem.[2]
Sugas:
Murraya ir augu ģints no rūtu dzimtas, kurā ietilpst 14 sugas. Tie ir ziedoši krūmi vai koki, radniecīgi citrusaugu ģints pārstāvjiem.
Sugas:
Murraya alata Drake Murraya crenulata (Turczaninow) Oliver Murraya euchrestifolia Hayata Murraya exotica L. Murraya koenigii (L.) Sprengel Murraya kwangsiensis (C.C. Huang) C.C. Huang Murraya microphylla (Merr. & Chun) Swingle Murraya ovatifoliolata (Engl.) Domin Murraya paniculata (L.) Jack Murraya stenocarpa (Drake) Swingle Murraya tetramera C.C. HuangMurraya é um género botânico pertencente à família Rutaceae.
Seleção de espécies:
|acessodata=
(ajuda) Murraya é um género botânico pertencente à família Rutaceae.
Seleção de espécies:
Murraya koenigii (L.) Spreng., árvore-do-caril Murraya paniculata (es) (L.) Jack, ou M. exotica L., murta-dos-jardinsMurrayasläktet (Murraya) är ett växtsläkte i familjen vinruteväxter med cirka 15 arter. Släktet har sitt ursprung i Asien, Australien och på Madagaskar. En art, doftruta (M. paniculata), används som krukväxt i Sverige.
Arterna i släktet bildar städsegröna buskar eller små träd. Bladen sitter strödda och är parbladiga med 5-27 delblad. Blommorna sitter i knippen eller kvastar och dessa kan vara toppställda eller sitta i bladvecken. Foderbladen är fem och sammanvuxna vid base, Kronbladen är fem, fria. Ståndarna är 10 och sitter i två kransar. Fruktämnet har 2-5 rum och pistillen är huvudlik eller flikig. Frukten är ett bär med 1-2 frön, som kan vara kala eller håriga.
Murrayasläktet (Murraya) är ett växtsläkte i familjen vinruteväxter med cirka 15 arter. Släktet har sitt ursprung i Asien, Australien och på Madagaskar. En art, doftruta (M. paniculata), används som krukväxt i Sverige.
Arterna i släktet bildar städsegröna buskar eller små träd. Bladen sitter strödda och är parbladiga med 5-27 delblad. Blommorna sitter i knippen eller kvastar och dessa kan vara toppställda eller sitta i bladvecken. Foderbladen är fem och sammanvuxna vid base, Kronbladen är fem, fria. Ståndarna är 10 och sitter i två kransar. Fruktämnet har 2-5 rum och pistillen är huvudlik eller flikig. Frukten är ett bär med 1-2 frön, som kan vara kala eller håriga.
Молодые побеги муррайи опушённые, взрослые — гладкие.
Листья непарноперистосложные, с пятью или семью эллиптическими листочками; кожистые, тёмно-зелёные, ароматные.
Цветки одиночные или собранные в верхушечные соцветия, часто с сильным ароматом, диаметром около 2 см, белые или светло-кремовые. Растение может цвести более полугода подряд.
Плод — небольшая съедобная ягода красного цвета; время созревания — около четырёх месяцев. На растении могут быть одновременно и новые бутоны, и цветки, и созревшие плоды.
По информации базы данных The Plant List, род включает 8 видов[2]:
Листья Муррайи Кёнига («дерева карри») имеют приятный аромат, в Индии и в Шри-Ланке их в свежем виде добавляют в овощные и мясные блюда, а чаще — обжаривают листья в топлёном масле, после чего это масло, ставшее ароматным, используют для приготовления других блюд. В сушёном виде листья добавляют в приправу карри, но это не обязательный элемент для этой приправы (англичане назвали растение «деревом карри» по незнанию).
Как комнатное растение хорошо известна Муррайя метельчатая (её также называют «апельсиновым жасмином»[источник не указан 325 дней]). У этого вида декоративна и листва, и цветы, и плоды. При выращивании растения рекомендуется, чтобы освещение было ярким, но рассеянным. Почва должна быть богатой гумусом, хорошо дренированной. Полив должен быть регулярным, но умеренным, поскольку муррайя не переносит избытка влаги; время от времени следует опрыскивать листья. Пересаживать растение следует методом перевалки. Размножают этот вид муррайи семенами и черенками, при этом первый способ предпочтительнее.
Плоды Муррайи метельчатой снижают кровяное давление, обладают тонизирующими свойствами (по преданию, их любил Александр Македонский)[источник не указан 325 дней]. Для полоскания горла при простуде используют отвар из листьев[источник не указан 325 дней]. Также можно жевать листья.
При долго не исчезающих язвочках на слизистых оболочках рта достаточно разжевать 1—2 листочка Муррайи метельчатой и получившуюся кашицу подержать на язвочке, после чего та быстро зарубцуется и исчезнет[источник не указан 325 дней].
Молодые побеги муррайи опушённые, взрослые — гладкие.
Листья непарноперистосложные, с пятью или семью эллиптическими листочками; кожистые, тёмно-зелёные, ароматные.
Цветки одиночные или собранные в верхушечные соцветия, часто с сильным ароматом, диаметром около 2 см, белые или светло-кремовые. Растение может цвести более полугода подряд.
Плод — небольшая съедобная ягода красного цвета; время созревания — около четырёх месяцев. На растении могут быть одновременно и новые бутоны, и цветки, и созревшие плоды.
九里香属(学名:Murraya)又名月橘屬,是无患子目芸香科的一屬[1][2],該屬植物通稱為月橘、九里香。通常為常綠性小灌木或小喬木。生育地為海拔1200公尺以下地區之山區闊葉林,株高2-7m。
本属归类于柑橘亚科柑橘族美栌木亚族[1],已获确认的物种如下[2]:
ゲッキツ属(Murraya)は、オオバゲッキツ等を含むミカン科に含まれる属の一つである。12の種からなる。この属は、同じ科のワンピ属やハナシンボウギ属とともに、カルバゾールアルカロイドの主要な抽出源である。木は民間療法に使われ、オオバゲッキツの葉はカレーの材料としても用いられる。また、造園や園芸用の樹木としても重要である。
ゲッキツ属(Murraya)は、オオバゲッキツ等を含むミカン科に含まれる属の一つである。12の種からなる。この属は、同じ科のワンピ属やハナシンボウギ属とともに、カルバゾールアルカロイドの主要な抽出源である。木は民間療法に使われ、オオバゲッキツの葉はカレーの材料としても用いられる。また、造園や園芸用の樹木としても重要である。
主な種 Murraya alata Drake M. koenigii (L.) Sprengel (オオバゲッキツ) M. ovatifoliolata (Engl.) Domin M. paniculata (L.) Jack (ゲッキツ) M. stenocarpa (Drake) Swingle
칠리향속(七里香屬, 학명: Murraya 무라이아[*])은 운향과의 속이다.[1] 학명은 스웨덴의 의사이자 식물학자인 요한 안드레아스 무라이의 이름을 땄다. 10여 종의 관목과 교목으로 이루어져 있으며, 아시아의 열대 지방에 분포한다.