dcsimg

Rata bàndicut de l'Índia ( Catalão; Valenciano )

fornecido por wikipedia CA

La rata bàndicut de l'Índia (Bandicota indica) és una espècie de rosegador de la família dels múrids. Viu a altituds d'entre 0 i 1.500 msnm a Bangla Desh, Cambodja, l'Índia, Laos, Malàisia, Myanmar, el Nepal, Sri Lanka, Tailàndia, el Vietnam i la Xina. Ocupa una gran varietat d'hàbitats. Es creu que no hi ha cap amenaça significativa per a la supervivència d'aquesta espècie.[1] El seu nom específic, indica, significa 'de l'Índia' en llatí.[2]

Referències

  1. Aplin, K.; Lunde, D.; Molur, S. Bandicota indica. UICN 2016. Llista Vermella d'espècies amenaçades de la UICN, edició 2016, consultada el 20 març 2018.
  2. Entrada «Bandicota» d'Animalia (en anglès).
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autors i editors de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CA

Rata bàndicut de l'Índia: Brief Summary ( Catalão; Valenciano )

fornecido por wikipedia CA

La rata bàndicut de l'Índia (Bandicota indica) és una espècie de rosegador de la família dels múrids. Viu a altituds d'entre 0 i 1.500 msnm a Bangla Desh, Cambodja, l'Índia, Laos, Malàisia, Myanmar, el Nepal, Sri Lanka, Tailàndia, el Vietnam i la Xina. Ocupa una gran varietat d'hàbitats. Es creu que no hi ha cap amenaça significativa per a la supervivència d'aquesta espècie. El seu nom específic, indica, significa 'de l'Índia' en llatí.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autors i editors de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia CA

Echte Bandikutratte ( Alemão )

fornecido por wikipedia DE

Die Echte oder Große Bandikutratte (Bandicota indica) ist eine Nagetierart innerhalb der Bandikutratten, die in Süd- und Südostasien vorkommt.

Merkmale

Die Art erreicht eine Kopf-Rumpf-Länge von 18,8 bis 32,8 Zentimetern und eine Schwanzlänge von 19 bis 28 Zentimetern. Das Gewicht variiert zwischen 500 und 1000 Gramm. Die Hinterfußlänge beträgt 46 bis 60 Millimeter, die Ohrlänge 25 bis 33 Millimeter.[1] Es handelt sich damit um eine sehr große Ratte und die größte Art der Bandikutratten. Das Fell ist rau und struppig. Es ist dunkel schwarzbraun und von langen und rauen schwarzen Deckhaaren entlang der Rückenlinie durchsetzt. Die Körperseiten sind braungrau, die Bauchseite dunkel graubraun. Der Schwanz ist verdickt und etwas kürzer als die Körperlänge. Er ist einfarbig dunkelbraun bis fast schwarz und mit kurzen steifen Haaren bedeckt. Die Oberseiten der Hände und Füße sind dunkel schwarzbraun, die Klauen sind blassbraun und zum Graben vergrößert. Die Weibchen besitzen 6 Paar Zitzen.[1]

Verbreitung

Das Verbreitungsgebiet der Echten Bandikutratte erstreckt sich über Süd- und Südostasien. Es reicht vom größten Teil Indiens, Nepal und dem Süden der Volksrepublik China über Sri Lanka, Bangladesch, Myanmar, Thailand, Laos, Kambodscha und Vietnam.[2] In China kommt die Art in den Provinzen Yunnan, Sichuan, Fujian und Guangdong vor,[1] außerdem lebt sie auf den Inseln Taiwan und Cát Bà. Daneben wurde die Art durch den Menschen in den Norden Malaysias, wo sie in Kedah und Perlis vorkommt, und nach Indonesien auf die Insel Java eingeführt.[2] Ob auch Populationen in anderen Gebieten, etwa die auf Taiwan, durch Verschleppung begründet wurden, ist unklar.[2] Die Höhenverbreitung reicht bis etwa 1500 Meter.[2]

Lebensweise

Die Echte Bandikutratte lebt im Bereich menschlicher Behausungen und Siedlungen und kommt in landwirtschaftlich genutzten Flächen, in Siedlungen und auch in Städten vor. Die Tiere bauen große Erdbaue auf Sandbänken, in Reisfelddämmen und an Feldrändern. Sie sind nachtaktiv und bevorzugen wassernahe Habitate und sind vor allem in Reisfeldern des Flachlands anzutreffen. Den Tag verbringen sie in ihren Bauen und verlassen diesen nach der Abenddämmerung, um in der Nacht nach Nahrung zu suchen. Die Tiere sind Allesfresser (omnivor) und ernähren sich sowohl von tierischer Nahrung wie Schnecken, Krebstieren, Insekten und Würmern sowie von pflanzlicher Nahrung wie Früchten, Samen, Knollen und Wurzeln, Zuckerrohr, Reis und Blättern.[1]

Der Wurf der Ratten besteht aus fünf bis sieben Jungtieren, die ihre Geschlechtsreife nach etwa 170 Tagen erlangen.[1] Gefangene und aufgeschreckte Tiere werden als aggressiv beschrieben.[1]

Systematik

Die Echte Bandikutratte wird als eigenständige Art innerhalb der Gattung der Bandikutratten (Bandicota) eingeordnet, die aus drei Arten besteht. Die wissenschaftliche Erstbeschreibung stammt von Johann Matthäus Bechstein aus dem Jahr 1800, der die Art anhand von Individuen aus Puducherry im Süden Indiens beschrieb.[3]

Innerhalb der Art werden keine Unterarten unterschieden.[3]

Status, Gefährdung und Schutz

Die Echte Bandikutratte ist als Landwirtschaftsschädling bekannt.[2] Der Bestand gilt als stabil und in einigen Gebieten werden die Vorkommen als sehr zahlreich beschrieben. Als an menschliche Aktivitäten angepasste Art haben sich die Bestände und auch die Verbreitungsgebiete dank der Ausdehnung der Landwirtschaft vergrößert. Die Art wird entsprechend von der International Union for Conservation of Nature and Natural Resources (IUCN) als "nicht gefährdet" (Least Concern) gelistet wird. Begründet wird dies durch die sehr weite Verbreitung und die hohen Bestandszahlen sowie die gute Anpassungsfähigkeit an zahlreiche und menschlich beeinflusste Habitate.[2]

Einzelnachweise

  1. a b c d e f Andrew T. Smith, Darrin Lunde: Greater Bandicoot Rat. In: Andrew T. Smith, Yan Xie: A Guide to the Mammals of China. Princeton University Press, Princeton NJ 2008, ISBN 978-0-691-09984-2, S. 257.
  2. a b c d e f Bandicota indica in der Roten Liste gefährdeter Arten der IUCN 2015.2. Eingestellt von: K. Aplin, D. Lunde, S. Molur, 2008. Abgerufen am 9. August 2015.
  3. a b Bandicota indica@1@2Vorlage:Toter Link/www.vertebrates.si.edu (Seite nicht mehr abrufbar, Suche in Webarchiven)  src= Info: Der Link wurde automatisch als defekt markiert. Bitte prüfe den Link gemäß Anleitung und entferne dann diesen Hinweis. . In: Don E. Wilson, DeeAnn M. Reeder (Hrsg.): Mammal Species of the World. A taxonomic and geographic Reference. 2 Bände. 3. Auflage. Johns Hopkins University Press, Baltimore MD 2005, ISBN 0-8018-8221-4.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia DE

Echte Bandikutratte: Brief Summary ( Alemão )

fornecido por wikipedia DE

Die Echte oder Große Bandikutratte (Bandicota indica) ist eine Nagetierart innerhalb der Bandikutratten, die in Süd- und Südostasien vorkommt.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia DE

ठुलो ढाडेमुसा ( Nepalês )

fornecido por wikipedia emerging languages

ठुलो ढाडेमुसा नेपालमा पाइने मुसाको एक प्रजाति हो ।

सन्दर्भ सूची

  1. Baillie J. (1996). "Bandicota indica". 2006 IUCN Red List of Threatened Species. Downloaded on 19 July 2007.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
विकिपेडिया लेखक र सम्पादकहरू
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

ठुलो ढाडेमुसा: Brief Summary ( Nepalês )

fornecido por wikipedia emerging languages

ठुलो ढाडेमुसा नेपालमा पाइने मुसाको एक प्रजाति हो ।

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
विकिपेडिया लेखक र सम्पादकहरू
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia emerging languages

Greater bandicoot rat ( Inglês )

fornecido por wikipedia EN

The greater bandicoot rat or Indian bandicoot rat (Bandicota indica) is a species of rodent in the family Muridae found in Bangladesh, China, India, Indonesia, Laos, Malaysia, Myanmar, Nepal, Sri Lanka, Taiwan, Thailand, and Vietnam[Pakistan]. It can grow to about 27–29 cm without including the tail which can grow to 28 cm. These should not be confused with marsupial bandicoots which inhabit Australia and neighbouring New Guinea, which were named after the bandicota rats.

Description

18th or 19th century description

The greater bandicoot rat has a dark gray-brown upper parts with a profusion of long, black hairs. Sides are gray with a few long, black hairs. Short, light gray fur occurs on the ventral surfaces. It has a dark and naked, scaly tail, and dark feet with light-colored claws. The young are much lighter in colour.[2] In Sri Lanka, the bandicoot rat is known as maha uru-meeya - මහ ඌරු මීයා in the Sinhala language, the meaning of which directly translates to "pig-rat". These are one of several animals called chuchundra in the Nepali language.

Reproduction

A female has between 8 and 10 litters during her life. The young (8–14 rat pups per litter) are born blind and naked. Young reach sexual maturity around 50 to 60 days after birth. The lifespan of adults is around a year.

Behaviour

Large, aggressive bandicoot rats erect their guard hairs on their backs and emit grunts when disturbed. If caged with other bandicoots, it is likely to fight to death within a few hours. They're so aggressive that sometimes dogs and cats are afraid of these bandicoot rat, they occupy the outskirts of human dwellings such as compounds and gardens and are commonly found near garbage bins. They are also sometimes found on the roadside. Sometimes they get run over by cars and die on the road. Burrowing habits cause great damage to grounds and flooring, as they can also tunnel through brick and masonry. Their characteristic large burrows give away their presence. They are not fastidious eaters, feeding on household refuse, grain, and vegetables, and are very serious pests in poultry farms. They are also a carrier for many diseases.[3]

Parasites

Parasites of Bandicota indica include:

Rat-borne diseases

References

  1. ^ Aplin, K.; Lunde, D.; Molur, S. (2017) [errata version of 2016 assessment]. "Bandicota indica". IUCN Red List of Threatened Species. 2016: e.T2541A115062578. doi:10.2305/IUCN.UK.2016-3.RLTS.T2541A22447469.en. Retrieved 8 August 2021.
  2. ^ a b Yapa, A.; Ratnavira, G. (2013). Mammals of Sri Lanka. Colombo: Field Ornithology Group of Sri Lanka. p. 1012. ISBN 978-955-8576-32-8.
  3. ^ "Bandicoot rat, or larger/greater bandicoot rat". pestcontrolindia.com. rodents. Archived from the original on 2015-01-15. Retrieved 2015-01-15.
  4. ^ Inder Singh, K.; Krishnasamy, M.; Ambu, S.; Rasul, R.; Chong, N.L. (1997). "Studies on animal schistosomes in Peninsular Malaysia: Record of naturally infected animals and additional hosts of Schistosoma spindale". The Southeast Asian Journal of Tropical Medicine and Public Health. 28 (2): 303–307. PMID 9444010.
  5. ^ Singh, K.I.; Krishnasamy, M.; Ambu, S. (1992). "The large bandicoot rat, Bandicota indica, a new host for Schistosoma spindale, Montgomery, 1906, in Peninsular Malaysia". The Southeast Asian Journal of Tropical Medicine and Public Health. 23 (3): 537–538. PMID 1488714.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EN

Greater bandicoot rat: Brief Summary ( Inglês )

fornecido por wikipedia EN

The greater bandicoot rat or Indian bandicoot rat (Bandicota indica) is a species of rodent in the family Muridae found in Bangladesh, China, India, Indonesia, Laos, Malaysia, Myanmar, Nepal, Sri Lanka, Taiwan, Thailand, and Vietnam[Pakistan]. It can grow to about 27–29 cm without including the tail which can grow to 28 cm. These should not be confused with marsupial bandicoots which inhabit Australia and neighbouring New Guinea, which were named after the bandicota rats.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EN

Bandicota indica ( Basco )

fornecido por wikipedia EU

Bandicota indica Bandicota generoko animalia da. Karraskarien barruko Murinae azpifamilia eta Muridae familian sailkatuta dago.

Erreferentziak

  1. (Ingelesez)Mammals - full taxonomy and Red List status Ugaztun guztien egoera 2008an
  2. Bechstein (1800) Muridae In Pennant.

Ikus, gainera

(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EU

Bandicota indica: Brief Summary ( Basco )

fornecido por wikipedia EU

Bandicota indica Bandicota generoko animalia da. Karraskarien barruko Murinae azpifamilia eta Muridae familian sailkatuta dago.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EU

Bandicota indica ( Italiano )

fornecido por wikipedia IT

Il ratto Bandicoot maggiore (Bandicota indica Bechstein, 1800) è un roditore della famiglia dei Muridi diffusa nel Subcontinente indiano, Cina e Indocina.[1][2]

Descrizione

Roditore di grandi dimensioni, con la lunghezza della testa e del corpo tra 200 e 345 mm, la lunghezza della coda tra 217 e 300 mm, la lunghezza del piede tra 42 e 63 mm, la lunghezza delle orecchie tra 27 e 33 mm e un peso fino a 1000 g.[3]
La pelliccia è lunga ed arruffata. Le parti superiori sono bruno-nerastre, talvolta grigiastre lungo i fianchi, e cosparse di lunghi peli neri. Le parti ventrali sono grigio-brunastre scure. La coda è leggermente più corta della testa e del corpo, uniformemente marrone scuro. I piedi sono grandi e larghi, marrone scuro o nerastri. Le femmine hanno 6 paia di mammelle. Il cariotipo è 2n=44-46 FN=71-72.

Biologia

Comportamento

È una specie terricola e notturna. Costruisce estesi sistemi di cunicoli e tane, dove si rifugia in colonie numerose, principalmente lungo le sponde dei fiumi, vicino alle dighe e ai campi agricoli.

Alimentazione

Si nutre di parti vegetali e invertebrati.

Riproduzione

Le femmine danno alla luce mediamente 5-7 piccoli alla volta. In Vietnam possono raggiungere 14 piccoli.

Distribuzione e habitat

Questa specie è diffusa nel Subcontinente indiano, Cina e Indocina. Successivamente è stata introdotta nella penisola malese e Giava.

Vive nei campi coltivati, villaggi e città fino a 1.500 metri di altitudine. L'habitat originario include le aree paludose e le risaie.

Tassonomia

Sono state riconosciute 8 sottospecie[4]:

Stato di conservazione

La IUCN Red List, considerato il vasto areale, la tolleranza al degrado del proprio habitat e la popolazione numerosa, classifica B.indica come specie a rischio minimo (LC).[1]

Note

  1. ^ a b c (EN) Aplin, K., Lunde, D. & Molur, S. 2008, Bandicota indica, su IUCN Red List of Threatened Species, Versione 2020.2, IUCN, 2020.
  2. ^ (EN) D.E. Wilson e D.M. Reeder, Bandicota indica, in Mammal Species of the World. A Taxonomic and Geographic Reference, 3ª ed., Johns Hopkins University Press, 2005, ISBN 0-8018-8221-4.
  3. ^ Francis, 2008.
  4. ^ Ellerman & Scott, 1966.

Bibliografia

 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autori e redattori di Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia IT

Bandicota indica: Brief Summary ( Italiano )

fornecido por wikipedia IT

Il ratto Bandicoot maggiore (Bandicota indica Bechstein, 1800) è un roditore della famiglia dei Muridi diffusa nel Subcontinente indiano, Cina e Indocina.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autori e redattori di Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia IT

Wiruk Hitam ( Malaio )

fornecido por wikipedia MS

Wiruk Hitam (bahasa Inggeris: Greater Bandicoot Rat atau Large Bandicoot Rat), nama saintifiknya (Bandicota indica) ialah spesies rodensia dalam keluarga Muridae. Wiruk Hitam dijumpai di China, India, Indonesia, Laos, Malaysia, Myanmar, Nepal, Sri Lanka, Taiwan, Thailand, dan Vietnam. Wiruk Hitam dapat membesar sehingga kira-kira 13 inci tidak termasuk ekor yang dapat membesar sama panjang.

Parasit

Parasit Bandicota indica termasuklah:

Rujukan

  1. ^ Baillie J. (1996). "Bandicota indica". 2006 IUCN Red List of Threatened Species. Downloaded on 19 July 2007.
  2. ^ Singh K. I., Krishnasamy M., Ambu S., Rasul R. & Chong N. L. (1997). "Studies on animal schistosomes in Peninsular Malaysia: record of naturally infected animals and additional hosts of Schistosoma spindale". The Southeast Asian journal of tropical medicine and public health 28(2): 303-307. PubMed
  3. ^ Singh K. I., Krishnasamy M. & Ambu S. (1992). "The large bandicoot rat, Bandicota indica, a new host for Schistosoma spindale, Montgomery, 1906, in Peninsular Malaysia". The Southeast Asian journal of tropical medicine and public health 23(3): 537-538. PubMed.
  • Musser, G. G. and M. D. Carleton. 2005. Superfamily Muroidea. Pp. 894-1531 in Mammal Species of the World a Taxonomic and Geographic Reference. D. E. Wilson and D. M. Reeder eds. Johns Hopkins University Press, Baltimore.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Pengarang dan editor Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia MS

Wiruk Hitam: Brief Summary ( Malaio )

fornecido por wikipedia MS

Wiruk Hitam (bahasa Inggeris: Greater Bandicoot Rat atau Large Bandicoot Rat), nama saintifiknya (Bandicota indica) ialah spesies rodensia dalam keluarga Muridae. Wiruk Hitam dijumpai di China, India, Indonesia, Laos, Malaysia, Myanmar, Nepal, Sri Lanka, Taiwan, Thailand, dan Vietnam. Wiruk Hitam dapat membesar sehingga kira-kira 13 inci tidak termasuk ekor yang dapat membesar sama panjang.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Pengarang dan editor Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia MS

Indische borstelrat ( Neerlandês; Flamengo )

fornecido por wikipedia NL

De Indische borstelrat (Bandicota indica) is een knaagdier uit het geslacht Bandicota dat voorkomt van India en Sri Lanka tot Zuid-China, Taiwan, Thailand, Java en het schiereiland Malakka. De populaties op Java en Malakka zijn waarschijnlijk geïntroduceerd, die op Taiwan mogelijk ook.

B. indica is met afstand de grootste soort van het geslacht. De rug is bijna zwart, de flanken zijn iets lichter. De buik is donker bruingrijs. De staart is korter dan de kop-romp, maar relatief veel langer dan die van de beide andere soorten. De voeten zijn lang en donker. Net als bij B. savilei hebben vrouwtjes een pectoraal, twee postaxillariële, een abdominaal en twee inguïnale paren mammae. De kop-romplengte bedraagt 188 tot 328 mm, de staartlengte 190 tot 280 mm, de achtervoetlengte 46 tot 60 mm en de oorlengte 25 tot 33 mm.

Literatuur

  • Musser, G.G. & Brothers, E.M. 1994. Identification of bandicoot rats from Thailand (Bandicota, Muridae, Rodentia). American Museum Novitates 3110:1-56, 8 november 1994.
Bronnen, noten en/of referenties
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NL

Indische borstelrat: Brief Summary ( Neerlandês; Flamengo )

fornecido por wikipedia NL

De Indische borstelrat (Bandicota indica) is een knaagdier uit het geslacht Bandicota dat voorkomt van India en Sri Lanka tot Zuid-China, Taiwan, Thailand, Java en het schiereiland Malakka. De populaties op Java en Malakka zijn waarschijnlijk geïntroduceerd, die op Taiwan mogelijk ook.

B. indica is met afstand de grootste soort van het geslacht. De rug is bijna zwart, de flanken zijn iets lichter. De buik is donker bruingrijs. De staart is korter dan de kop-romp, maar relatief veel langer dan die van de beide andere soorten. De voeten zijn lang en donker. Net als bij B. savilei hebben vrouwtjes een pectoraal, twee postaxillariële, een abdominaal en twee inguïnale paren mammae. De kop-romplengte bedraagt 188 tot 328 mm, de staartlengte 190 tot 280 mm, de achtervoetlengte 46 tot 60 mm en de oorlengte 25 tot 33 mm.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NL

Bandikot indyjski ( Polonês )

fornecido por wikipedia POL
Commons Multimedia w Wikimedia Commons

Bandikot indyjski[3] (Bandicota indica) – gatunek gryzonia z rodziny myszowatych, występujący w Azji Południowej i Południowo-Wschodniej[2][4].

Klasyfikacja

Gatunek ten został opisany naukowo w 1800 roku przez J.M. Bechsteina, miejsce typowe to Pondicherry w Indiach. Morfologicznie jest bliższy bandikotowi indochińskiemu (B. savilei) niż bandikotowi bengalskiemu (B. bengalensis)[4].

Wygląd

Bandikot indyjski osiąga długość 190–330 mm, z ogonem o długości 190–280 mm. Wierzch ciała jest czarnobrązowy, boki bardziej szare, z długimi czarnymi włosami okrywowymi; spód ciała jest ciemny, brązowoszary. Ogon jest jednolicie ciemnobrązowy. Duże, szerokie stopy także są ciemne, ciemnobrązowe do czarnych. Górne siekacze są bardzo szerokie, para tych zębów ma u dorosłego osobnika ponad 4 mm szerokości. Bandikot indyjski jest większy od pozostałych bandikotów i podobnych do nich szczurów[5].

Występowanie i biologia

Bandikot indyjski występuje na Półwyspie Indyjskim i Indochińskim, a także na Tajwanie i Jawie. Jest spotykany w Indiach, Sri Lance, Bangladeszu, Nepalu, południowych Chinach, Tajwanie, Mjanmie, Tajlandii, Laosie, Wietnamie i Malezji[2]. Żyje na polach, we wsiach i miastach; w środowisku naturalnym zamieszkuje tereny bagniste, w związku z czym jest często spotykany na polach ryżowych[2][5].

Kopie nory na brzegach strumieni, w groblach i na skrajach pól; w systemie nor może mieszkać cała kolonia bandikotów. Samica wydaje na świat od 5 do 7 młodych w miocie. Zwierzęta te prowadzą głównie nocny tryb życia, żywią się roślinami i bezkręgowcami[2][5].

Populacja

Międzynarodowa Unia Ochrony Przyrody uznaje bandikota indyjskiego za gatunek najmniejszej troski. Nie są znane zagrożenia dla gatunku, jest on szeroko rozpowszechniony i pospolity, nawet bardzo. Ocenia się, że jego liczebność rośnie[2]. Bywa uznawany za szkodnika[2][5].

Przypisy

  1. Bandicota indica, w: Integrated Taxonomic Information System (ang.).
  2. a b c d e f g Aplin, K. 2016, Bandicota indica [w:] The IUCN Red List of Threatened Species 2016 [online], wersja 2017-1 [dostęp 2017-06-05] (ang.).
  3. Włodzimierz Cichocki, Agnieszka Ważna, Jan Cichocki, Ewa Rajska, Artur Jasiński, Wiesław Bogdanowicz: Polskie nazewnictwo ssaków świata. Warszawa: Muzeum i Instytut Zoologii Polskiej Akademii Nauk, 2015, s. 297. ISBN 978-83-88147-15-9.
  4. a b Wilson Don E. & Reeder DeeAnn M. (red.) Bandicota indica. w: Mammal Species of the World. A Taxonomic and Geographic Reference (Wyd. 3.) [on-line]. Johns Hopkins University Press, 2005. (ang.) [dostęp 2016-06-05]
  5. a b c d Francis, Charles M., Barrett, Priscilla: A Field Guide to the Mammals of South-East Asia. New Holland Publishers, 2008, s. 355. ISBN 978-1-84537-735-9. (ang.)
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia POL

Bandikot indyjski: Brief Summary ( Polonês )

fornecido por wikipedia POL

Bandikot indyjski (Bandicota indica) – gatunek gryzonia z rodziny myszowatych, występujący w Azji Południowej i Południowo-Wschodniej.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia POL

Bandicota indica ( Português )

fornecido por wikipedia PT

Bandicota indica é uma espécie de roedor da família Muridae.

Pode ser encontrada nos seguintes países: China, Índia, Indonésia, Laos, Malásia, Myanmar, Nepal, Sri Lanka, Taiwan, Tailândia e Vietname.

Referências

 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autores e editores de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia PT

Bandicota indica: Brief Summary ( Português )

fornecido por wikipedia PT

Bandicota indica é uma espécie de roedor da família Muridae.

Pode ser encontrada nos seguintes países: China, Índia, Indonésia, Laos, Malásia, Myanmar, Nepal, Sri Lanka, Taiwan, Tailândia e Vietname.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autores e editores de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia PT

Bandicota indica ( Sueco )

fornecido por wikipedia SV


Bandicota indica[2][3] är en däggdjursart som först beskrevs av Johann Matthäus Bechstein 1800. Bandicota indica ingår i släktet bandicootråttor och familjen råttdjur.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade.[4]

Artens storlek varierar mycket. Den kan ha en kroppslängd (huvud och bål) av 150 till 309 mm, en svanslängd av 115 till 270 mm och en vikt upp till 870 g eller sällan upp till 1000 g. Bandicota indica har 39 till 58,5 mm långa bakfötter och 19 till 35 mm långa öron. Pälsen på ovansidan är svartbrun och den kan ha en röd skugga. På undersidan förekommer mörkgrå päls, med ljusbruna hårspetsar hos vissa exemplar. Jämförd med andra släktmedlemmar har arten en bredare fot med kraftiga klor. Större öron är glesare täckt med hår än mindre öron.[6]

Denna gnagare förekommer i södra och sydöstra Asien. Utbredningsområdet sträcker sig från Indien och Nepal till sydöstra Kina och Vietnam. Dessutom blev arten introduceradMalackahalvön och Java. Bandicota indica når i bergstrakter 1500 meter över havet. Artens naturliga habitat är träskmarker. Den vistas gärna i risodlingar och den uppsöker även människans samhällen. Boet grävs i upphöjd torr mark. Per kull föds fem till sju ungar.[1]

Bandicota indica är känd för sin bra simförmåga och den protesterar högljudd när den fångas. Arten är allätare och livnär sig av gröna växtdelar, frukter, grönsaker, nötter, ryggradslösa djur, mindre kräldjur och fågelungar. Boet kan vara en kort underjordisk gång eller ett komplext tunnelsystem. Förrådet som lagras i boet är inte lika stort som hos Bandicota bengalensis. Rummet där ungarna föds fodras med blad och andra växtdelar. Ungarna föds efter cirka 23 dagar dräktighet.[6]

Källor

  1. ^ [a b c] 2008 Bandicota indica Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2012-10-24.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ (2005) , website Bandicota indica, Mammal Species of the World
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (28 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/bandicota+indica/match/1. Läst 24 september 2012.
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ [a b] Ken P. Aplin, Peter R. Brown, Jens Jacob, Charles J. Krebs, Grant R. Singleton: Field methods for rodent studies in Asia and the Indo-Pacific (= ACIAR monograph 100). sid. 128-130, Australian centre for international agricultural research, Canberra 2003, ISBN 1-86320-393-1, online (PDF; 3,13 MB)

Externa länkar

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia författare och redaktörer
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia SV

Bandicota indica: Brief Summary ( Sueco )

fornecido por wikipedia SV


Bandicota indica är en däggdjursart som först beskrevs av Johann Matthäus Bechstein 1800. Bandicota indica ingår i släktet bandicootråttor och familjen råttdjur. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Inga underarter finns listade.

Artens storlek varierar mycket. Den kan ha en kroppslängd (huvud och bål) av 150 till 309 mm, en svanslängd av 115 till 270 mm och en vikt upp till 870 g eller sällan upp till 1000 g. Bandicota indica har 39 till 58,5 mm långa bakfötter och 19 till 35 mm långa öron. Pälsen på ovansidan är svartbrun och den kan ha en röd skugga. På undersidan förekommer mörkgrå päls, med ljusbruna hårspetsar hos vissa exemplar. Jämförd med andra släktmedlemmar har arten en bredare fot med kraftiga klor. Större öron är glesare täckt med hår än mindre öron.

Denna gnagare förekommer i södra och sydöstra Asien. Utbredningsområdet sträcker sig från Indien och Nepal till sydöstra Kina och Vietnam. Dessutom blev arten introduceradMalackahalvön och Java. Bandicota indica når i bergstrakter 1500 meter över havet. Artens naturliga habitat är träskmarker. Den vistas gärna i risodlingar och den uppsöker även människans samhällen. Boet grävs i upphöjd torr mark. Per kull föds fem till sju ungar.

Bandicota indica är känd för sin bra simförmåga och den protesterar högljudd när den fångas. Arten är allätare och livnär sig av gröna växtdelar, frukter, grönsaker, nötter, ryggradslösa djur, mindre kräldjur och fågelungar. Boet kan vara en kort underjordisk gång eller ett komplext tunnelsystem. Förrådet som lagras i boet är inte lika stort som hos Bandicota bengalensis. Rummet där ungarna föds fodras med blad och andra växtdelar. Ungarna föds efter cirka 23 dagar dräktighet.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia författare och redaktörer
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia SV

Bandicota indica ( Vietnamita )

fornecido por wikipedia VI

Bandicota indica là một loài động vật có vú trong họ Chuột, bộ Gặm nhấm. Loài này được Bechstein mô tả năm 1800.[2]

Chú thích

  1. ^ Baillie J. (1996). "Bandicota indica". 2006 IUCN Red List of Threatened Species. Downloaded on ngày 19 tháng 7 năm 2007.
  2. ^ a ă Wilson, D. E.; Reeder, D. M. biên tập (2005). “Bandicota indica”. Mammal Species of the World . Baltimore: Nhà in Đại học Johns Hopkins, 2 tập (2.142 trang). ISBN 978-0-8018-8221-0. OCLC 62265494.

Tham khảo


Hình tượng sơ khai Bài viết liên quan đến phân họ chuột Murinae này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia VI

Bandicota indica: Brief Summary ( Vietnamita )

fornecido por wikipedia VI

Bandicota indica là một loài động vật có vú trong họ Chuột, bộ Gặm nhấm. Loài này được Bechstein mô tả năm 1800.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia VI

Индийская бандикота ( Russo )

fornecido por wikipedia русскую Википедию
Царство: Животные
Подцарство: Эуметазои
Без ранга: Вторичноротые
Подтип: Позвоночные
Инфратип: Челюстноротые
Надкласс: Четвероногие
Подкласс: Звери
Инфракласс: Плацентарные
Надотряд: Euarchontoglires
Грандотряд: Грызунообразные
Отряд: Грызуны
Семейство: Мышиные
Подсемейство: Мышиные
Вид: Индийская бандикота
Международное научное название

Bandicota indica Bechstein, 1800

Охранный статус Wikispecies-logo.svg
Систематика
на Викивидах
Commons-logo.svg
Изображения
на Викискладе
ITIS 585161NCBI 456472EOL 1779009

Инди́йская бандико́та[1] (лат. Bandicota indica) — грызун из рода бандикот, один из самых крупных представителей подсемейства мышиных. Широко распространён в Южной и Юго-Восточной Азии. На всём протяжении своего ареала — обычный синантропный грызун, хотя встречается и в малозаселённой местности[2].

Внешний вид

Индийская бандикота — довольно крупный грызун (это самый крупный представитель рода бандикот). Длина тела без хвоста — до 40 см, хвост по длине примерно равен телу; благодаря столь крупному размеру бандикоту легко можно отличить от домовых крыс рода Rattus[2]. Масса — 600—1100 г. Общий облик индийской бандикоты характерен для мышиных, но морда довольно широкая и сильно закруглённая[3].

Окраска в целом тёмная, варьирующаяся от серой и коричневатой до почти чёрной. Низ тела значительно светлее, обычно грязно-белый. На передних лапах длинные и крепкие когти. Резцы окрашены в жёлтый или оранжевый цвет. Шерсть длинная и довольно густая, поэтому бандикота выглядит мохнатой[3].

Несмотря на широкое распространение и постоянное соседство с человеком, бандикота до самого последнего времени оставалась довольно плохо изученным животным. Например, ещё в 1960-70-е годы оставалось до конца не выясненным её систематическое положение и родственные связи с другими родами и подсемействами грызунов[4]. Согласно некоторым исследованиям середины 1990-х годов, индийская бандикота филогенетически ближе к роду пластинчатозубых крыс (Nesokia), чем к другим бандикотам[5].

Ареал и места обитания

Индийская бандикота широко распространена в странах Южной и Юго-Восточной Азии и в южных районах Китая, образуя три подвида:

  • Типовой подвид B. indica indica, распространённый на Индостанском полуострове и Цейлоне;
  • Подвид B. indica nemorivaga, свойственный восточным частям ареала (от северо-востока Индии, Непала, Мьянмы)[2];
  • Иногда выделяется третий подвид — B. indica malabarica[6].

Индийская бандикота завезена на Малайский архипелаг, в некоторые районы континентальной Малайзии[7], а также на Тайвань, где сильно размножилась[3]. Почти повсеместно ареал индийской бандикоты пересекается с ареалом как минимум одного из двух других представителей рода бандикот — бенгальской бандикоты (лат. B. bengalensis) и бирманской бандикоты (лат. B. savilei)[5].

В настоящее время этот грызун практически повсеместно стал синантропным животным, проживающим даже в центре крупных городов, таких как Дели или Калькутта. Однако индийскую бандикоту можно встретить и в местах её исконного природного обитания. Естественный биотоп этого животного — влажные, часто заболоченные низменные места. Показательно, что индийская бандикота хорошо плавает[3]. Бандикота не поднимается выше 1500 м над уровнем моря[7]. Исследования показали[8], что в северном Таиланде индийская бандикота чаще всего попадается в районах, где залитые водой рисовые поля граничат с кукурузными полями, устроенными на месте лесов на склонах гор.

На всём протяжении ареала индийская бандикота многочисленна и находится вне какой-либо опасности. Более того, местами численность этого грызуна даже чрезмерно велика — в таких районах индийская бандикота сильно вредит сельскому хозяйству. Распашка и освоение территорий обычно приводят к увеличению поголовья бандикоты[7].

Образ жизни

Индийская бандикота, как и большинство крыс, в целом всеядна. Вблизи человеческого жилья она питается по большей части отбросами, в поисках которых часто роется на помойках и в выгребных ямах. В связи с этим она является переносчиком возбудителей опасных заболеваний. Бандикота поедает также растительный корм — как зелёные части растений, так и семена, — а иногда нападает и на домашнюю птицу[2].

Там, где бандикот много, местность буквально изрыта их норами. Несмотря на сильную привязанность к антропогенному биотопу, бандикоты предпочитают сооружать норы вне построек. Как правило, норы расположены в земле — в различных насыпях, буграх, земляных перегородках рисовых полей[2]. Норы индийской бандикоты глубокие, с отдельными камерами для гнезда и кормовых запасов (зёрен, орехов, фруктов). В каждой норе живёт обычно один самец или самка с детенышами[3]. Непосредственно в постройках бандикота живёт редко — в Таиланде, например, в районах рисоводства лишь 4,5 % от общего количества исследованных нор находились в человеческом жилье; в непосредственной близости от построек находилось 21 % нор[9].

Индийская бандикота, подобно другим бандикотам, — ночной зверь, активный в темное время суток. На большей части ареала бандикота размножается круглый год. Как и большинство мышиных, индийская бандикота очень плодовита — самка приносит за один помёт в среднем 5-7[7], а по другим данным и 10—12 детёнышей[3]; во всяком случае у самки 6-9 пар сосков.

Индийская бандикота и человек

Во многих местах бандикота относится к опасным вредителям. В частности, она сильно вредит на плантациях каучука и кофе. Сильный ущерб бандикоты наносят рисоводству.

В ряде стран Азии (особенно в Юго-Восточной Азии) мясо бандикоты употребляется в пищу и даже весьма ценится, причём существует много рецептов приготовления блюд из бандикоты. Нередко индийская бандикота является объектом охоты ради развлечения[10]. Бандикоту часто истребляют как вредителя с помощью ловушек и отравленных приманок, но этот грызун очень быстро восстанавливает численность благодаря огромной плодовитости. Туземцы иногда разрывают норы индийской бандикоты в поисках собранных там запасов[3].

Примечания

  1. Соколов В. Е. Пятиязычный словарь названий животных. Млекопитающие. Латинский, русский, английский, немецкий, французский. / под общей редакцией акад. В. Е. Соколова. — М.: Рус. яз., 1984. — С. 177. — 10 000 экз.
  2. 1 2 3 4 5 S.H.Prater. The Book of Indian Animals. — Third (Revised) edition. — Bombay: Bombay Natural History Society, 1971. — С. 211-212. — 324 с.
  3. 1 2 3 4 5 6 7 Жизнь животных, под ред. С.П.Наумова и А.П.Кузякина. . — М.: «Просвещение», 1971. — Т. 6. — С. 224-225. — 300 000 экз.
  4. Genus Bandicota (англ.). Wilson's and Reeder's Mammals of the World. Проверено 14 февраля 2011. Архивировано 15 июля 2012 года.
  5. 1 2 Bandicota indica (англ.). Wilson's and Reeder's Mammals of the World. Проверено 15 февраля 2011. Архивировано 15 июля 2012 года.
  6. M.S.Pradhan, S.S.Talmale. A Checklist of Valid Indian Rodent Taxa (Mammala: Rodentia) (англ.) (PDF). Zoological Survey of India (Октябрь 2009). Проверено 15 февраля 2011.
  7. 1 2 3 4 Bandicota indica (англ.). The IUCN Red List of Threatened Species. Проверено 14 февраля 2011. Архивировано 15 июля 2012 года.
  8. Vincent Herbeteau, Florent Demoraes, Jean-Pierre Hugot, Pattatamaporn Kittayapong, Gerard Salem, Marc Souris, Jean-Paul Gonzalez. Perspectives on Applied Spatial Analysis to Animal Health. A Case of Rodents in Thailand (англ.). New York Academy of Sciences. Проверено 17 февраля 2011. (недоступная ссылка)
  9. Vincent Herbreteau, H.Andrianasolo, G.Chauvancy, J.P.Gonzalez. Space technologies for the delineation of potential habitats of Banticota indica rodents, Hantavirus hosts in Nakhon Pathom province (Thailand) (англ.). GIS Development. Проверено 15 февраля 2011. Архивировано 15 июля 2012 года.
  10. Isaan delicacies: Rice Rats or Greater Bandicoot Rat (Bandicota indica) (англ.). Tropical Ramblings. Life in Thailand (01 апреля 2008). Проверено 14 февраля 2011. Архивировано 15 июля 2012 года.
 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Авторы и редакторы Википедии

Индийская бандикота: Brief Summary ( Russo )

fornecido por wikipedia русскую Википедию

Инди́йская бандико́та (лат. Bandicota indica) — грызун из рода бандикот, один из самых крупных представителей подсемейства мышиных. Широко распространён в Южной и Юго-Восточной Азии. На всём протяжении своего ареала — обычный синантропный грызун, хотя встречается и в малозаселённой местности.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Авторы и редакторы Википедии

板齒鼠 ( Chinês )

fornecido por wikipedia 中文维基百科
二名法 Bandicota indica
(Bechstein, 1800)[2]

板齿鼠学名Bandicota indica)为鼠科板齿鼠属的动物,原生于中国印度印尼老挝缅甸尼泊尔斯里兰卡泰国越南,并引进马来西亚[1]。分布于中国广西广东云南四川贵州福建等地,主要生活于竹林、草地、沼泽边、甘蔗田。该物种的模式产地在印度。[2] 是血吸蟲Schistosoma spindale的寄主。[3][4]

亚种

資料來源

  1. ^ 1.0 1.1 Bandicota indica. IUCN Red List of Threatened Species 2006. International Union for Conservation of Nature. 2008.
  2. ^ 2.0 2.1 中国科学院动物研究所. 板齿鼠. 《中国动物物种编目数据库》. 中国科学院微生物研究所. [2009-03-27]. (原始内容存档于2016-03-05).
  3. ^ Inder Singh, K.; Krishnasamy, M.; Ambu, S.; Rasul, R.; Chong, N. L. Studies on animal schistosomes in Peninsular Malaysia: Record of naturally infected animals and additional hosts of Schistosoma spindale. The Southeast Asian journal of tropical medicine and public health. 1997, 28 (2): 303–307. PMID 9444010.
  4. ^ Singh, K. I.; Krishnasamy, M.; Ambu, S. The large bandicoot rat, Bandicota indica, a new host for Schistosoma spindale, Montgomery, 1906, in Peninsular Malaysia. The Southeast Asian journal of tropical medicine and public health. 1992, 23 (3): 537–538. PMID 1488714..
  5. ^ 中国科学院动物研究所. 板齿鼠华南亚种. 《中国动物物种编目数据库》. 中国科学院微生物研究所. [2009-03-27]. (原始内容存档于2016-03-05).
  • Baillie, J. 1996. 19 July 2007.
  • Musser, G. G. and M. D. Carleton. 2005. Superfamily Muroidea. Pp. 894-1531 in Mammal Species of the World a Taxonomic and Geographic Reference. D. E. Wilson and D. M. Reeder eds. Johns Hopkins University Press, Baltimore.
小作品圖示这是一篇與哺乳动物相關的小作品。你可以通过编辑或修订扩充其内容。
 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
维基百科作者和编辑
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia 中文维基百科

板齒鼠: Brief Summary ( Chinês )

fornecido por wikipedia 中文维基百科

板齿鼠(学名:Bandicota indica)为鼠科板齿鼠属的动物,原生于中国印度印尼老挝缅甸尼泊尔斯里兰卡泰国越南,并引进马来西亚。分布于中国广西广东云南四川贵州福建等地,主要生活于竹林、草地、沼泽边、甘蔗田。该物种的模式产地在印度。 是血吸蟲Schistosoma spindale的寄主。

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
维基百科作者和编辑
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia 中文维基百科

큰반디쿠트쥐 ( Coreano )

fornecido por wikipedia 한국어 위키백과

큰반디쿠트쥐 또는 큰도깨비쥐(Bandicota indica)는 쥐과에 속하는 설치류의 일종이다.[2] 방글라데시중국, 인도, 인도네시아, 라오스, 말레이시아, 미얀마, 네팔, 스리랑카, 타이완, 타이, 베트남에서 발견된다. 꼬리 길이를 포함하여 전체 몸길이가 약 27~29cm까지 자라며, 꼬리 길이는 최대 28cm이다.

각주

  1. Baillie J. (1996). "Bandicota indica". 2006 IUCN Red List of Threatened Species. Archived 2014-06-27 - 웨이백 머신. Downloaded on 19 July 2007.
  2. Musser, G.G.; Carleton, M.D. (2005). 〈Superfamily Muroidea〉 [쥐상과]. Wilson, D.E.; Reeder, D.M. 《Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference》 (영어) 3판. 존스 홉킨스 대학교 출판사. 894–1531쪽. ISBN 978-0-8018-8221-0. OCLC 62265494.
 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia 작가 및 편집자