Other common names include Malaysian box turtle, Celebes box turtle, Indonesian box turtle, water box turtle, Siamese box turtle, Vietnamese box turtle, Java box turtle, and Southeast Asian box turtle.
Malayan box turtle populations are declining due to the current over-exploitation of turtles for national and international trade in Asian countries. Conservation plans are underway to devise a strategy to stablize this decline. Currently, the American Zoological Association is finalizing plans for a master studbook for the genus Cuora and is considering including private breeders and collectors as suppliers of male turtles. Captive reproduction has been very inconsistent; however, a few husbandry and breeding techniques have been developed for many Asian turtle species, including Cuora amboinensis. Currently, all subspecies of C. amboinensis have been bred successfully in captivity in zoos or private collections. Unfortunately, many of these are isolated instances and the future is uncertain.
US Federal List: no special status
CITES: no special status
IUCN Red List of Threatened Species: vulnerable
Malayan box turtles use the typical anti-predatory behavior characteristic of box turtles - tucking their entire body inside their protective shell. This is possible because of their hinged plastron, which allows the bottom to close very tightly against the top, preventing a predator from harming the vulnerable areas of their arms, legs, and head. They can also swim very well, so the first line of defense used is to flee from perceived danger and hide along the pond or lake bottom.
Cuora amboinensis are most easily recognized by their dark olive or black colored head, with three yellow stripes running along each side. Adult turtles can reach a maximum size of 8". The carapace is uniform in coloring, also expressing a dark olive to black hue, with varying degrees of doming and shape among the different subspecies. C. a. kamarona has a high-domed shell, while C. a. amboinensis and C. a. couro have more elongated and shallow carapaces. C. a. lineata has a distinguishable light colored line running along the the center keel. Juveniles have a flattened carapace with three prominent keels. Adults gradually lose these keels and the carapace becomes more domed.
Sexual dimorphism between males and females is not obvious. Differences between genders are slight and not expressed until the turtle reaches maturity, at 4 or 5 years of age. Generally, males posses a slightly more concave plastron, longer, thicker tails, and larger claws when mature. Females have short, stubby tails and shorter claws.
Sexual Dimorphism: sexes shaped differently
Other Physical Features: ectothermic ; bilateral symmetry
The longevity of Cuora amboinensis is usually from 25 to 30 years. One specimen was reported to have lived for 38 years.
Range lifespan
Status: captivity: 38 (high) years.
Typical lifespan
Status: wild: 30 (high) years.
Average lifespan
Status: captivity: 38.2 years.
Unlike most box turtles, Malayan box turtles are extremely aquatic and prefer a warm, wet environment. They are specific to tropical rainforest areas, with a constant temperature between 75 and 95 degrees Fahrenheit, and are never found where temperatures dip below 70 degrees. C. amboinensis are the most aquatic of box turtles in the world, and because they prefer still, warm water, Malayan box turtles are found quite often in rice paddies, marshes, and shallow ponds in these tropical areas.
Habitat Regions: tropical ; terrestrial ; freshwater
Aquatic Biomes: lakes and ponds; temporary pools
Wetlands: marsh
Other Habitat Features: agricultural
Malayan box turtles are found only in lowland tropical rainforest areas of Southeast Asia. Four subspecies of Cuora amboinensis occupy different areas within this region. These are C. a. couro, C. a. kamarona, C. a. lineata, and C. a. amboinensis. This habit of extreme habitat-specificity is unique in Asian box turtles, as most also range into alpine regions or areas north of the Tropic of Cancer.
Biogeographic Regions: oriental (Native )
Malayan box turtles are very similar in diet to other box turtles, preferring an omnivorous meal. A wide variety of greens are eaten, including vegetables, some fruits, mushrooms, and various aquatic plants. They also feed on waxworms, crickets, fish, and many types of insects. Feeding occurs in the water and accomodates their highly aquatic lifestyle. They do not require food on a daily basis, Malayan box turtles eat twice a week without detrimental effects.
Animal Foods: fish; insects; terrestrial non-insect arthropods
Plant Foods: leaves
Other Foods: fungus
Primary Diet: omnivore
Cuora amboinensis are a very popular species of turtle for the pet trade because of their hardiness and current availability; however, this species and many other asian box turtles are being over-exploited at an alarming rate. Malayan box turtles are also harvested to be made into souvenirs in Asian countries. Another benefit to humans is that Malayan box turtles, as with most Asian box turtles, are used extensively as a gourmet food in the Oriental. Unfortunately, this has resulted in a high demand to harvest many wild turtles for human consumption.
Positive Impacts: pet trade ; food ; body parts are source of valuable material
Cuora amboinensis achieves fertilization internally by means of copulation between sexes. Mating occurs in the water. After copulation, females find a moist, well-drained area and dig a nest with their hind feet to lay the eggs in, which usually number from 1 to 5 spherical eggs per nest. The constant, warm temperature is beneficial for more frequent reproduction, and these turtles are capable of laying several nests per year. The incubation time is roughly 76 days between fertilization and hatching. A turtle is able to reproduce once it reaces the age of sexual maturity, which is at 4 or 5 years old.
Breeding interval: Malayan box turtles breed several times each year.
Breeding season: Breeding may occur throughout the year.
Range number of offspring: 1 to 5.
Average gestation period: 76 days.
Range age at sexual or reproductive maturity (female): 5 (high) years.
Average age at sexual or reproductive maturity (female): 4 years.
Range age at sexual or reproductive maturity (male): 5 (high) years.
Average age at sexual or reproductive maturity (male): 4 years.
Key Reproductive Features: iteroparous ; year-round breeding ; gonochoric/gonochoristic/dioecious (sexes separate); sexual ; oviparous
After finding a safe nesting spot and laying their eggs, these turtles do not provide any further parental care.
Parental Investment: no parental involvement; pre-fertilization (Provisioning, Protecting: Female); pre-hatching/birth (Provisioning: Female)
La tortuga de caixa del sud-est asiàtic ( Cuora amboinensis) és una espècie de tortuga de caixa de la família Geoemydidae.
Es distribueix per les Illes Nicobar, est de l'Índia (Assam), Bangladesh, Myanmar, Tailàndia, Cambodja, Laos, centre i sud del Vietnam, oest de Malàsia, Singapur, Filipines (Leyte, Luzon, Mindanao, Samar, Negres, Panay, etc.), Indonèsia (Sulawesi, Ambon, Sumatra, Borneo, est de Malàsia, Brunei, Nias, Enggano, kabupaten Simeulue, Java, Sumbawa, Halmahera, Ceram, Seram, Buru, Timor Oriental, Bali, Palawan i les Moluques), i possiblement Sri Lanka.
La tortuga de caixa del sud-est asiàtic ( Cuora amboinensis) és una espècie de tortuga de caixa de la família Geoemydidae.
Es distribueix per les Illes Nicobar, est de l'Índia (Assam), Bangladesh, Myanmar, Tailàndia, Cambodja, Laos, centre i sud del Vietnam, oest de Malàsia, Singapur, Filipines (Leyte, Luzon, Mindanao, Samar, Negres, Panay, etc.), Indonèsia (Sulawesi, Ambon, Sumatra, Borneo, est de Malàsia, Brunei, Nias, Enggano, kabupaten Simeulue, Java, Sumbawa, Halmahera, Ceram, Seram, Buru, Timor Oriental, Bali, Palawan i les Moluques), i possiblement Sri Lanka.
Želva amboinská (Cuora amboinensis), též kuora východoasijská, je druhem rodu Cuora a patří mezi želvy sladkovodní.
Je hnědě zbarvena, má žluté proužky na hlavě a krku. Karapax má hladký a klenutý se žlutým proužkem na jeho okraji. Plastron má barvu pastelově žlutou s černými a hnědými skvrnami, nevykrojený u ocasu. Končetiny má šedočerné. Na prstech má silné drápy. Samce i samici je nesnadné odlišit. Samci mají delší, tlustší ocas a samičky mají klenutější karapax.[2] Je velká 20 – 25 cm (karapax).[3]
Dokáže se celá uzavřít do krunýře. Někdy se vydá i daleko od vody. Velmi ráda se sluní. Není plachá, lze ji tedy zastihnout na vyčnívajících kamenech a kmenech. Žije asi 15 let. Je aktivní ve dne, k zimnímu spánku se neukládá.[4]
Živí se hmyzem, bezobratlími živočichy, drobnými obratlovci, ale i rostlinami a spadenými plody. Potravu loví pod vodou i sbírá na souši.[5] Mlaďata se živí téměř výhradně masem.[2]
Pohlavní dospělosti samička dosahuje pátým až šestým rokem a samec v osmi letech.[2] Před pářením potřebuje osmitýdenní klid. Po období klidu se páří.[4] Při namlouvacím rituálu samec vyleze na samičku a zatlačí drápy na její hlavu. Samička svou hlavu zasune do krunýře a vystrčí svou zadní část. K páření dochází ve vodě.[2] I při chovu v zajetí se dobře rozmnožují.[6]
Samice klade vejce dvakrát až čtyřikrát za sezonu, v dubnu až červnu.[3] Snáší 2 vejce o hmotnosti 15 - 20 g. Inkubační doba je asi 48 - 54 dnů. Mláďata váží 14 g a jsou velká asi 4 cm.[5] Mláďata tráví ve vodě o hodně více času, než dospělé želvy.[6]
Obývá močály, tůně, zavlažovací kanály, jezera, řeky, mělké vody a vlhkou souš. Vyskytuje se v jihovýchodní Asii, od Indie po Barmu, v Bangladéši, Malajsii, Thajsku, na Filipínách, vysazena byla i na Floridě.[3]
Patřila k nejběžnějším želvám v jihovýchodní Asii, ohrožuje ji však obchod s želvím masem, který ji tlačí na pokraj vyhubení.
Tento druh želvy je chován ve více než 50 evropských zoo. Z toho v jedenácti německých zoo.[7] V rámci Česka je želva amboinská chována v pěti zoo:[7][8]
V Zoo Praha je tento druh chován v pavilonu Indonéská džungle. Podařilo se odchovat již několik mláďat, a to například v letech 2011, 2014, 2015.[7] V roce 2017 se podařilo odchovat jedno mládě. Ke konci roku 2017 bylo chováno 14 jedinců.[9] V roce 2018 se podařilo odchovat dvě mláďata.[10] V březnu 2019 se vylíhlo další mládě.[11]
Želva amboinská (Cuora amboinensis), též kuora východoasijská, je druhem rodu Cuora a patří mezi želvy sladkovodní.
Die Amboina-Scharnierschildkröte (Cuora amboinensis) wird auch Malayische Scharnierschildkröte genannt und gehört innerhalb der Familie der altweltlichen Sumpfschildkröten (Geoemydidae) zur Gattung der Scharnierschildkröten (Cuora).
Die Amboina-Scharnierschildkröte erreicht eine Länge von rund 20 Zentimetern, selten bis zu 25 Zentimetern. Der gewölbte Carapax weist eine dunkelbraune Färbung sowie drei Längskiele auf. Die Längskiele bilden sich bei adulten Tieren mit zunehmendem Alter zurück. Der Plastron ist gelblich und mit unregelmäßigen dunklen Flecken versehen. Beim Männchen ist der Bauchpanzer nach innen gewölbt. Wie alle Scharnierschildkröten kann auch die Amboina-Scharnierschildkröte mittels eines Scharniers im Bauchpanzer ihre Extremitäten komplett in den Panzer einziehen.
Der Kopf ist auf der Oberseite bräunlich gefärbt. Die Kopfunterseite sowie die Kehle geht ins Gelbliche. An der Oberseite des Kopfes ist ein gelbes Längsband zu sehen, das bis zur Schnauzenspitze reicht. Unmittelbar unter diesem Band verläuft ein zweites breiteres Band, das braun gefärbt ist. Die Extremitäten sind braun und enden in kräftigen Krallen, die mit kleinen Schwimmhäuten versehen sind.
Je nach Verbreitungsgebiet unterscheiden sich die Tiere morphologisch und genetisch voneinander. Beispielsweise zeigt die indische Form eine intensiv orange Zeichnung, wobei die blassgelbe Farbe der Schlüpflinge erst nach einigen Wochen zu Orange wechselt.[1]
Die Amboina-Scharnierschildkröte erreicht ein Alter von 30 bis 40 Jahren. Die Tiere leben als Einzelgänger und verteidigen ihre Reviere gegenüber Rivalen energisch.
Die Amboina-Scharnierschildkröte ist in weiten Teilen Asiens verbreitet. Sie ist nach der Molukkeninsel Amboina benannt worden. Malaysia und Indonesien gehören zu ihren Hauptverbreitungsgebieten.
Diese Schildkröten leben vorzugsweise in stehenden oder langsam fließenden Gewässern mit schlammigem Untergrund. Sie sind weitestgehend an das Leben im Wasser angepasst und verlassen es meist nur zur Eiablage und zum Sonnenbad. Sie vertragen auch eutrophierte Habitate gut.
Insekten, Weichtiere, Fische zählen zu ihrer Hauptnahrung. Sie fressen auch Pflanzen und Früchte. Aas verschmähen sie ebenfalls nicht.
Die Weibchen der Amboina-Scharnierschildkröte erreichen die Geschlechtsreife mit fünf bis sechs Jahren. Männchen erreichen diese erst mit acht bis neun Jahren. Das Weibchen legt ein bis zwei Gelege pro Jahr, mit jeweils einem bis fünf Eiern. Die Eier haben eine Länge von etwa 50 Millimetern, eine Breite von 28 Millimetern sowie ein Gewicht von 20 bis 24 Gramm. Der Schlupf erfolgt abhängig von der Inkubationstemperatur nach 76 bis 100 Tagen. Die Schlüpflinge wiegen zwischen zehn und 15 Gramm.
Seit 2000 wird die Amboina-Scharnierschildkröte in der roten Liste der IUCN als gefährdete Art geführt (Status „vulnerable“). Sie ist vor allem durch illegalen Handel zum Zwecke des Verzehrs, zur Herstellung traditioneller chinesischer Medizin und für den Haustierhandel bedroht.
Die Amboina-Scharnierschildkröte (Cuora amboinensis) wird auch Malayische Scharnierschildkröte genannt und gehört innerhalb der Familie der altweltlichen Sumpfschildkröten (Geoemydidae) zur Gattung der Scharnierschildkröten (Cuora).
The Amboina box turtle or Southeast Asian box turtle (Cuora amboinensis) is a species of Asian box turtle.
It is found in the Nicobar Islands, eastern India (Assam), Bangladesh, Myanmar, Thailand, Cambodia, Laos, central and southern Vietnam, west Malaysia, Singapore, Philippines (Leyte, Luzon, Mindanao, Samar, Negros, Panay, etc.), Indonesia (Sulawesi, Ambon Island, Sumatra, Borneo, East Malaysia, Brunei, Nias, Enggano, Simeulue, Java, Sumbawa, Halmahera, Ceram, Seram, Buru, East Timor, Bali, Palawan and Maluku), and possibly China (Guangxi and Guangdong) and Sri Lanka.
The type locality is "Amboine" (or "Amboina") Island, today Ambon Island in Indonesia.
These turtles have blackish-brown to olive-brown colored shells that are not as ornate as many other box turtles. All have a blackish-olive head with three yellow stripes on the side. The male can be identified by his slightly concave plastron. There is no specific rule as to what the underbellies may look like, for either sex. In addition, scutes and growth rings are a poor indicator of age (similar to tree rings, but less accurate); the only reliable method of estimating a turtle’s age is to evaluate the overall texture and wear of the shell, as growth rings form irregularly.[4][5]
There are four subspecies that are primarily differentiated by differences in the color and shape of the carapace:[6]
Several distinct populations are believed to represent up to four more subspecies, or at least striking varieties.[8]
C. a. kamaroma has hybridized in captivity with the Vietnamese pond turtle – a species nearly extinct in the wild – and with males of the Chinese pond turtle (Chinemys reevesii).[9] Other hybrids are known, like C. amboinensis × Cuora trifasciata.[8]
They are omnivorous, with younger turtles tending towards more meat consumption and older turtles eating a more herbivorous diet.[4]
Although Cuora amboinensis is classified as endangered by the IUCN,[10] they are able to thrive in some areas of the world. For example, they can be found in the storm drains of Brunei. These are seriously polluted, and yet seem to be extremely popular habitat for these turtles and other animals that can withstand eutrophication. In some places, this species is hunted for use in folk medicine.[11]
Cuora amboinensis can be quite difficult to breed in captivity, compared with other box turtles. These turtles have a mating ritual very similar to that of other box turtles. No courtship occurs, the male simply climbs upon the female. He then snaps at her head, so that she closes the front half of her shell, opening the back.
Cuora amboinensis is one of the most heavily traded species in Southeast Asia, captured from the wild in huge numbers to supply demand for pets, meat and for use in traditional medicines. Indonesia is the greatest source of this species and while there are quotas in place, these quotas are regularly exceeded.
Any individual considering a turtle as a pet should thoroughly research both general care and the care of the particular species in which they are interested. Individuals considering a Cuora amboinensis as a pet should keep in mind that it is a tropical, non-hibernating species who needs much warmer water (about 82 °F) than many other semi-aquatic species. The adult Cuora amboinensis is smaller in comparison to more well-known species such as the red-eared slider or cooter, but a fully grown adult will generally need at least a 55-gallon tank and this habitat should be semi-aquatic, not terrestrial.
Cuora amboinensis is far more aquatic than many other box turtle species. Unfortunately, this has often led to pet Cuoras being incorrectly housed in terrestrial habitats. Although they are clumsy swimmers and need shallower water than other semi-aquatic turtles that are stronger swimmers, (e.g., sliders, cooters, and painteds), they tend to vastly prefer being in the water to on land. In the wild, they will often live in almost entirely in water only emerging to bask and to lay eggs. They can even mate in the water.
The Amboina box turtle or Southeast Asian box turtle (Cuora amboinensis) is a species of Asian box turtle.
It is found in the Nicobar Islands, eastern India (Assam), Bangladesh, Myanmar, Thailand, Cambodia, Laos, central and southern Vietnam, west Malaysia, Singapore, Philippines (Leyte, Luzon, Mindanao, Samar, Negros, Panay, etc.), Indonesia (Sulawesi, Ambon Island, Sumatra, Borneo, East Malaysia, Brunei, Nias, Enggano, Simeulue, Java, Sumbawa, Halmahera, Ceram, Seram, Buru, East Timor, Bali, Palawan and Maluku), and possibly China (Guangxi and Guangdong) and Sri Lanka.
The type locality is "Amboine" (or "Amboina") Island, today Ambon Island in Indonesia.
La tortuga de caja del sureste asiático (Cuora amboinensis) es una especie de tortuga de caja de la familia Geoemydidae.
Se distribuye por Islas Nicobar, este de la India(Assam), Bangladés, Birmania, Tailandia, Camboya, Laos, centro y sur de Vietnam, oeste de Malasia, Singapur, Filipinas (Leyte, Luzon, Mindanao, Samar, Negros, Panay, etc.), Indonesia (Sulawesi, Ambon, Sumatra, Borneo, este de Malasia, Brunéi, Nias, Enggano, Kabupaten Simeulue, Java, Sumbawa, Halmahera, Ceram, Seram, Buru, Timor Oriental, Bali, Palawan y las Molucas), y posiblemente Sri Lanka.
La tortuga de caja del sureste asiático (Cuora amboinensis) es una especie de tortuga de caja de la familia Geoemydidae.
Se distribuye por Islas Nicobar, este de la India(Assam), Bangladés, Birmania, Tailandia, Camboya, Laos, centro y sur de Vietnam, oeste de Malasia, Singapur, Filipinas (Leyte, Luzon, Mindanao, Samar, Negros, Panay, etc.), Indonesia (Sulawesi, Ambon, Sumatra, Borneo, este de Malasia, Brunéi, Nias, Enggano, Kabupaten Simeulue, Java, Sumbawa, Halmahera, Ceram, Seram, Buru, Timor Oriental, Bali, Palawan y las Molucas), y posiblemente Sri Lanka.
Cuora amboinensis Cuora generoko animalia da. Narrastien barruko Geoemydidae familian sailkatuta dago.
Cuora amboinensis Cuora generoko animalia da. Narrastien barruko Geoemydidae familian sailkatuta dago.
Cuora amboinensis ou tortue boîte de Malaisie est une espèce de tortues de la famille des Geoemydidae[1].
Il s'agit d'une espèce protégée. Depuis 2000, elle est classée à l'annexe II de la CITES, ainsi qu'à l'état vulnérable sur la liste rouge de l'UICN.
La tortue boîte de Malaisie vit dans les étangs et marécages, dans les rizières et dans les estuaires à cours lent.
Cette espèce se rencontre dans l'est de l'Inde, au Bangladesh, en Birmanie, en Thaïlande, au Laos, au Viêt Nam, au Cambodge, en Malaisie, au Brunei, en Indonésie et aux Philippines[1].
Sa présence est incertaine au Timor oriental.
C'est une tortue semi-aquatique[2].
•Nom commun : Tortue boîte d’Asie
•Famille : Geoemydidae
•Réglementation : Annexe II
•Taille adulte : 25 cm
•Longévité : 30 à 35 ans
•Alimentation : omnivore
•Reproduction : ovipare
•Biotope : Humide grande partie aquatique
•Hygrométrie : 70 %
•Températures : point chaud 37 °C ; eau : 22 à 27 °C
Elle est essentiellement végétarienne, mangeant des végétaux et des fruits tels la banane, le kiwi jaune, le kaki, les figues ...
D'avril à mai, elle pond de 1à 5 œufs de forme globuleuse (4-5 * 3 cm). Les petites tortues naissent au bout de 70 à 90 jours.[3]
Selon TFTSG (14 juin 2011)[4] :
Cuora amboinensis ou tortue boîte de Malaisie est une espèce de tortues de la famille des Geoemydidae.
Il s'agit d'une espèce protégée. Depuis 2000, elle est classée à l'annexe II de la CITES, ainsi qu'à l'état vulnérable sur la liste rouge de l'UICN.
A Cuora amboinensis é unha especie de tartaruga de caixa da familia dos xeoemídidos. Distribúese polas Illas Nicobar, leste da India (Assam), Bangladesh, Myanmar, Tailandia, Camboxa, Laos, centro e sur de Vietnam, oeste de Malaisia, Singapur, Filipinas (Leyte, Luzón, Mindanao, Samar, Negros, Panay, etc.), Indonesia (Sulawesi, Ambon, Sumatra, Borneo, leste de Malaisia, Brunei, Nias, Enggano, Kabupaten Simeulue, Xava, Sumbawa, Halmahera, Ceram, Seram, Buru, Timor Leste, Balí, Palawan e as Molucas), e posiblemente Sri Lanka.
A Cuora amboinensis é unha especie de tartaruga de caixa da familia dos xeoemídidos. Distribúese polas Illas Nicobar, leste da India (Assam), Bangladesh, Myanmar, Tailandia, Camboxa, Laos, centro e sur de Vietnam, oeste de Malaisia, Singapur, Filipinas (Leyte, Luzón, Mindanao, Samar, Negros, Panay, etc.), Indonesia (Sulawesi, Ambon, Sumatra, Borneo, leste de Malaisia, Brunei, Nias, Enggano, Kabupaten Simeulue, Xava, Sumbawa, Halmahera, Ceram, Seram, Buru, Timor Leste, Balí, Palawan e as Molucas), e posiblemente Sri Lanka.
Kuya batok alias kura-kura batok (Cuora amboinensis) adalah sejenis kura-kura yang tergolong suku Geoemydidae. Menyebar luas dari India di sebelah barat hingga Maluku di timur, kura-kura ini dikenal dalam bahasa Inggris sebagai Amboina Box Turtle atau Southeast Asian Box Turtle. Nama spesiesnya merujuk pada Amboina (nama lama Ambon), yakni lokasi asal tipe spesies ini.
Kura-kura dengan tempurung punggung (karapas) yang cenderung membulat tinggi dan perisai perut (plastron) yang dapat ditekuk menurut garis melintang, sedemikian sehingga dapat menyembunyikan kepala dan tungkainya rapat-rapat. Terdapat tiga buah lunas (tonjolan memanjang) di atas perisai punggung, yakni di tengah keping-keping perisai vertebral dan di kanan kirinya pada keping-keping kostal dekat perbatasan dengan keping vertebral. Keping-keping vertebral hampir sama panjang, kecuali no 5 yang lebih pendek; dengan urutan no 2> 3> 1> 4> 5. Perisai perut tidak berlekuk pada ujung depan dan ujung belakang.[4] Pada hewan jantan, perisai perut bagian belakang agak melekuk (cekung).
Punggung berwarna kehitaman, kecoklatan hingga coklat-zaitun. Perutnya putih kotor atau krem, dengan bercak-bercak besar kehitaman. Kepala berwarna hitam dengan tiga garis kuning yang khas: pada sekeliling tepi kepala di atas mata, pada pipi, dan pada bibirnya. Garis kuning juga terdapat sepanjang tepi kaki-kakinya.
Sekurang-kurangnya terdapat empat anak jenis (subspesies) Cuora amboinensis, yang terutama dibedakan dari warna dan bentuk tempurungnya[5]
Di samping itu, beberapa populasi yang terpisah lainnya diyakini membentuk hingga empat anak jenis, atau setidaknya varietas yang menyolok, yang berbeda dengan sebelumnya:[6]
Kuya batok hidup terutama di lahan basah di lingkungan sungai besar atau kecil, rawa-rawa, dan bahkan sawah. Bersifat omnivora, kura-kura ini menyukai bahan nabati (tumbuh-tumbuhan) sebagai makanannya, namun juga mau memangsa ikan dan udang.
Di banyak kelompok masyarakat tradisional, kuya batok sering diburu untuk dimakan dagingnya. IUCN, Uni Konservasi Dunia, telah memasukkan populasi kuya batok ke dalam kategori Rentan (VU, vulnerable)[8]
Kuya batok alias kura-kura batok (Cuora amboinensis) adalah sejenis kura-kura yang tergolong suku Geoemydidae. Menyebar luas dari India di sebelah barat hingga Maluku di timur, kura-kura ini dikenal dalam bahasa Inggris sebagai Amboina Box Turtle atau Southeast Asian Box Turtle. Nama spesiesnya merujuk pada Amboina (nama lama Ambon), yakni lokasi asal tipe spesies ini.
La tartaruga scatola del Sud-est asiatico (Cuora amboinensis Riche in Daudin, 1801) è una specie di tartaruga della famiglia dei Geoemididi[2].
Ne vengono riconosciute quattro sottospecie[2]:
È una specie di ridotte dimensioni, con il guscio che raggiunge al massimo 200–250 mm di lunghezza ed ha una forma variabile, da appiattito a bombato, in relazione alla sottospecie. I maschi sono in genere più piccoli delle femmine, hanno un piastrone leggermente concavo ed una coda relativamente più lunga. Il carapace è scuro (verde-oliva, marrone o nero), mentre il piastrone è chiaro (giallo, crema o marrone pallido) e può presentare delle macchie di varia estensione sugli scuti marginali. Come in tutte le altre specie congeneri, il lobo anteriore del piastrone è mobile e consente la chiusura ermetica del guscio a protezione del collo e della testa, quando questi ultimi sono ritratti nella corazza. Negli immaturi (ad eccezione di C. a. lineata) sono visibili tre carene (una vertebrale e due costali) sul carapace, il cui margine è leggermente dentellato. La testa e il collo sono uniformemente scuri (marrone-verde) nelle parti superiori e giallastri in quelle inferiori; tre strisce giallo-arancio attraversano longitudinalmente i lati della testa[3].
C. amboinensis è ampiamente distribuita nel Sud-est asiatico, dall'India nord-orientale (Arunachal Pradesh, Assam, Nagaland, isole Nicobare), attraverso la penisola indocinese (Thailandia, Vietnam, Bangladesh, Brunei, Cambogia, Myanmar, Laos, Malesia peninsulare), fino alle Filippine (Bohol, Cebu, Leyte, Luzon, Mindanao, Mindoro, Negros, Palawan, Panay, Samar, arcipelago di Sulu) e all'Indonesia (Giava, Kalimantan, Piccole Isole della Sonda, Molucche, Sulawesi, Sumatra, Timor). È una specie eclettica, in grado di adattarsi ad una grande varietà di habitat anche piuttosto alterati dalle attività antropiche. Popola acque dolci di ogni genere, comprese tra 0 e 500 m di altitudine. Si rinviene solitamente in sistemi lotici con fondo molle (stagni, paludi, pozze temporanee, torbiere, paludi di mangrovia, laghetti artificiali, canali, risaie, ecc.), ma non è infrequente trovare individui in ruscelli e fiumi. Gli immaturi tendono ad essere più prettamente acquatici degli adulti[3].
Le dimensioni e il numero delle uova (da 1 a 4), il tempo d'incubazione e il periodo di deposizione variano a seconda della regione. È una specie onnivora che si nutre di piante, frutta, funghi e invertebrati che trova in acqua o sulla terraferma[3].
Le popolazioni di C. amboinensis stanno mostrando un rapido e generale declino in tutte le regioni dell'areale, tanto che negli ultimi venti anni lo status è passato da «Rischio Minimo» a «Vulnerabile». La testuggine scatola del Sud-est asiatico è considerata tra le specie di cheloni più commerciate al mondo, tenendo presente che il mercato illegale è stimato come dieci volte superiore a quello regolarmente documentato. Gli esemplari prelevati sono destinati al mercato alimentare, a quello terraristico e alla medicina tradizionale cinese[3].
La tartaruga scatola del Sud-est asiatico (Cuora amboinensis Riche in Daudin, 1801) è una specie di tartaruga della famiglia dei Geoemididi.
Kura-kura Padi, bahasa Inggerisnya, Southeast Asian box turtle, atau Amboina box turtle[2] adalah kura-kura dari genus Kura-kura katup.
Kura-kura ini dijumpai di Pulau Nicobar, timur India (Assam), Bangladesh, Myanmar, Thailand, Kemboja, Laos, tengah dan selatan Vietnam, Semenanjung Malaysia, Singapura, Filipina (Leyte, Luzon, Mindanao, Samar, Negros, Panay, dan sebagainya), Indonesia (Sulawesi, Pulau Ambon, Sumatera, Borneo, Timur Malaysia, Brunei, Nias, Enggano, Simeulue, Pulau Jawa, Sumbawa, Halmahera, Seram, Buru, Timor Timur , Bali, Palawan dan Maluku), dan mungkin di China (Guangxi dan Guangdong) serta Sri Lanka.
Nama "Amboina" diambil daripada nama Pulau Ambon di Indonesia tempat di mana spesies ini dijumpai dan awal direkodkan.
Kura-kura ini mempunyai tempurung belakang (karapas) yang cenderung membulat tinggi dan berperisai perut (plastron) berengsel yang dapat dibuka dan tutup untuk menyembunyikan kepala dan kaki-kakinya sepenuhnya.
Kura-kura ini berwarna coklat kehitaman hinggalah coklat kekuningan. Sesetengah spesies mempunyai lunas kuning cerah, hitam, jingga atau garisan putih sepanjang lunas mereka. Secara umum, badannya mempunyai pelbagai warna dan pekat.
Kebanyakan spesies ini mempunyai jalur di kedua-dua sisi kepala yang biasanya bertemu ke bahagian hidung. Kura-kura jantan mempunyai plastron yang melengkung ke dalam.
Kura-kura Padi bersifat daratan, semi-akuatik dan akuatik sepenuhnya. Namun, kebanyakannya hidup di perairan air cetek, sungai mengalir, kolam atau tasik yang mempunyai banyak tumbuh-tumbuhan sebagai makanan. Biasanya, kura-kura ini bersifat maserba iaitu memakan tumbuh-tumbuhan dan haiwan kecil.
Terdapat empat subspesies yang dibezakan melalui warna-warna pada badan dan bentuk-bentuk ketara pada tempurungnya;
Kura-kura Padi, bahasa Inggerisnya, Southeast Asian box turtle, atau Amboina box turtle adalah kura-kura dari genus Kura-kura katup.
Kura-kura ini dijumpai di Pulau Nicobar, timur India (Assam), Bangladesh, Myanmar, Thailand, Kemboja, Laos, tengah dan selatan Vietnam, Semenanjung Malaysia, Singapura, Filipina (Leyte, Luzon, Mindanao, Samar, Negros, Panay, dan sebagainya), Indonesia (Sulawesi, Pulau Ambon, Sumatera, Borneo, Timur Malaysia, Brunei, Nias, Enggano, Simeulue, Pulau Jawa, Sumbawa, Halmahera, Seram, Buru, Timor Timur , Bali, Palawan dan Maluku), dan mungkin di China (Guangxi dan Guangdong) serta Sri Lanka.
Nama "Amboina" diambil daripada nama Pulau Ambon di Indonesia tempat di mana spesies ini dijumpai dan awal direkodkan.
De Ambonese doosschildpad[2] (Cuora amboinensis) is een schildpad uit de familie Geoemydidae.[3] De soort werd voor het eerst wetenschappelijk beschreven door François Marie Daudin in 1802. Oorspronkelijk werd de wetenschappelijke naam Testudo amboinensis gebruikt.
De Ambonese doosschildpad heeft een donkerbruin, enigszins bol rugschild dat meestal bruingrijs tot zwart van kleur is, en een grijze huid met een meestal zwarte kop. Kenmerkend is de gele strepentekening op de kop. Jonge dieren zijn nog vrij plat en hebben ook veel reliëf op het schild, evenals een kam op de rug maar deze kenmerken verdwijnen naarmate de dieren ouder worden.
Deze soort komt voor in Ambon, maar ook in delen van de Molukken, Filipijnen en Celebes. Moerassen en andere waterrijke maar niet te diepe gebieden vormen de habitat. Het is een aan water gebonden schildpad, die ook vaak op het land komt om te zonnen of te eten. Het voedsel bestaat uit insecten, wormen en aas, en ook wel plantendelen worden gegeten. De maximale schildlengte is ongeveer 20 centimeter en deze schildpad heeft het vermogen het buikschild dicht te klappen bij bedreiging, vandaar de naam doosschildpad, zie ook deze1) externe link voor een foto hiervan.
Het gaat niet goed met Ambonese doosschildpad omdat er honderdduizenden exemplaren naar onder andere China geëxporteerd worden. Niet alleen wordt het vlees gegeten in onder andere soepgerechten, ook wordt het schild vermalen om er 'medicijnen' van te maken2). Ook worden vele wilde dieren in de handel aangeboden.
Deze schildpad is vanwege het rustige karakter geschikter om in een terrarium te houden dan veel andere soorten. De echte reptielenliefhebber koopt echter nooit wildvangdieren van soorten die niet algemeen voorkomen, en heeft ook niet als doel dieren te 'houden', maar dieren zich voort te laten planten. Dat gebeurt bij reptielen echter alleen als men erin geslaagd is ze een goede leefomgeving te bieden.
De Ambonese doosschildpad dankt zijn Nederlandstalige naam aan het verspreidingsgebied op Ambon en ook de wetenschappelijke soortnaam amboinensis is hiernaar een verwijzing. De wetenschappelijke naam werd voor het eerst gepubliceerd door François Marie Daudin in 1802, oorspronkelijk werd de geslachtsnaam Testudo gebruikt, deze groep van schildpadden wordt tegenwoordig tot de landschildpadden (Testudinae) gerekend.
Er worden vier ondersoorten erkend, inclusief de pas in 1998 voor het eerst beschreven Cuora amboinensis lineata. De ondersoorten verschillen vooral in verspreidingsgebied.[3]
De Ambonese doosschildpad (Cuora amboinensis) is een schildpad uit de familie Geoemydidae. De soort werd voor het eerst wetenschappelijk beschreven door François Marie Daudin in 1802. Oorspronkelijk werd de wetenschappelijke naam Testudo amboinensis gebruikt.
Żółw sundajski, pudełecznik sundajski[2] (Cuora amboinensis) – gatunek gada z podrzędu żółwi skrytoszyjnych z rodziny batagurów, por. Archipelag Sundajski.
Żółw sundajski (Cuora amboinensis Daudin, 1802)
Żółw sundajski, pudełecznik sundajski (Cuora amboinensis) – gatunek gada z podrzędu żółwi skrytoszyjnych z rodziny batagurów, por. Archipelag Sundajski.
Opis Karapaks wysoki, mocno wysklepiony, barwy ciemnobrązowej lub brązowo-czarnej z kilem pośrodku. U młodych żółwi jest bardziej płaski z trzema kilami, z których dwa przebiegają po bokach i z czasem zanikają. Plastron najczęściej jest barwy jasnożółtej lub kremowej, rzadziej jasnobrązowy. Na brzusznych płytkach rozmieszczone są ciemnobrązowe lub czarne plamy. Głowa mała, smukła i trójkątna. Szyja długa. Z boków głowy nad oczami przebiegają żółte pasy, łączące się ze sobą na wysokości nosa. Rozmiary Karapaks ok. 22 cm długości. Biotop Nizinne, podmokłe obszary, jak pola ryżowe. Lubi płytkie zbiorniki o mulistym dnie. Pokarm Wszystkożerne. Behawior Aktywne za dnia przez cały rok, w ciągu którego przez większość czasu poszukują pokarmu. Potrafią szczelnie zamykać plastron w przypadku zaniepokojenia, ukrywając w skorupie głowę i łapy. Rozmnażanie Od kwietnia do lipca samica składa od 2 do 3 jaj wielkości 50x30 mm. Wylęgłe żółwiki mają ok. 38-48 mm dł. i ważą 9-12 g. Występowanie Wschodnia Azja: Nikobary, Bangladesz, Birma Kambodża, Wietnam, Malezja po Filipiny.Cuora amboinensis é uma tartaruga de caixa, originária da Ásia, designadamente da Malásia e Indonésia. A Cuora amboinensis habita zonas pantanosas, leitos de rios, riachos lentos, águas calmas pouco profundas e é considerada a mais aquática de todas as tartarugas do género Cuora.
Trata-se de uma tartaruga omnívora, que não hiberna, com um ciclo de reprodução não definido ao longo do ano e que tem a particularidade de se fechar em torno da sua carapaça, daí a designação de tartaruga de caixa.
Trata-se de uma tartaruga muito bonita, bastante utilizada como animal de estimação, sobretudo na Europa e EUA, com a carapaça negra, plastrão bege com manchas escuras e a cabeça e pescoço também negros mas com riscas longitudinais de um amarelo muito vivo. Tem uma esperança de vida que pode atingir os quarenta anos, ficando definida a maturidade sexual ao fim de 4 ou 5 anos de vida.
Infelizmente, esta espécie encontra-se no Anexo II da Convenção CITES, muito por força das capturas massivas intencionais efectuadas no continente asiático, tanto para efeitos de alimentação, como para colocação no mercado internacional como animais de estimação.
"Toutes les Tortues du Monde", Franck Bonin et Autres, Éditions Délachaux, França, 1998
"Cuora amboinensis kamaroma", Rui Pessoa, Lisboa, 2004
Cuora amboinensis é uma tartaruga de caixa, originária da Ásia, designadamente da Malásia e Indonésia. A Cuora amboinensis habita zonas pantanosas, leitos de rios, riachos lentos, águas calmas pouco profundas e é considerada a mais aquática de todas as tartarugas do género Cuora.
Trata-se de uma tartaruga omnívora, que não hiberna, com um ciclo de reprodução não definido ao longo do ano e que tem a particularidade de se fechar em torno da sua carapaça, daí a designação de tartaruga de caixa.
Trata-se de uma tartaruga muito bonita, bastante utilizada como animal de estimação, sobretudo na Europa e EUA, com a carapaça negra, plastrão bege com manchas escuras e a cabeça e pescoço também negros mas com riscas longitudinais de um amarelo muito vivo. Tem uma esperança de vida que pode atingir os quarenta anos, ficando definida a maturidade sexual ao fim de 4 ou 5 anos de vida.
Infelizmente, esta espécie encontra-se no Anexo II da Convenção CITES, muito por força das capturas massivas intencionais efectuadas no continente asiático, tanto para efeitos de alimentação, como para colocação no mercado internacional como animais de estimação.
Kuora malajská (Cuora amboinensis) je sladkovodná korytnačka z čeľade Bataguridae.
Je hnedo sfarbená, má žlté prúžky na hlave a krku. Karapax má hladký a klenutý so žltým prúžkom na jeho okraji. Plastrón má farbu pastelovo žltú s čiernymi a hnedými škvrnami, nevykrojený pri chvoste. Končatiny má šedočierne. Na prstoch má silné pazúry. Samce aj samice je neľahké odlíšiť. Samce majú dlhší, hrubší chvost a samičky majú klenutejší karapax.[1] Je veľká 20 – 25 cm (karapax).[2]
Dokáže sa celá uzavrieť do panciera. Niekedy sa vydá aj ďaleko od vody. Veľmi rada sa slní. Nie je plachá, možno ju teda zastihnúť na vyčnievajúcich kameňoch a kmeňoch. Žije asi 15 rokov. Je aktívna cez deň, k zimnému spánku sa neukladá.[3]
Živí sa hmyzom, bezstavovcami, drobnými stavovcami, ale aj rastlinami a spadnutými plodmi. Potravu loví pod vodou aj zbiera na súši.[4] Mláďatá sa živia takmer výhradne mäsom.[1]
Pohlavnej dospelosti samička dosahuje piatym až šiestym rokom a samec v ôsmich rokoch.[1] Pred párením potrebuje osemtýždňový pokoj. Po období pokoja sa pári.[3] Pri dvoriacom rituále samec vylezie na samičku a zatlačí pazúry na jej hlavu. Samička svoju hlavu zasunie do panciera a vystrčí svoju zadnú časť. K páreniu dochádza vo vode.[1] Aj pri chove v zajatí sa dobre rozmnožujú.[5]
Samica kladie vajcia dvakrát až štyrikrát za sezónu, v apríli až júni.[2] Znáša 2 vajcia o hmotnosti 15 – 20 g. Inkubačná doba je asi 48 – 54 dní. Mláďatá vážia 14 g a sú veľké asi 4 cm.[4] Mláďatá trávia vo vode oveľa viac času, ako dospelé korytnačky.[5]
Obýva močiare, tône, zavlažovacie kanály, jazerá, rieky, plytké vody a vlhkú súš. Vyskytuje sa v juhovýchodnej Ázii, od Indie po Mjanmarsko, v krajinách Bangladéš, Malajzia, Thajsko, Filipíny, tiež na Kube, vysadená bola aj na Floride.[2]
Patrila k najbežnejším korytnačkám v juhovýchodnej Ázii, ohrozuje ju však obchod s korytnačím mäsom, ktorý ju tlačí na pokraj vyhubenia.
Kuora malajská (Cuora amboinensis) je sladkovodná korytnačka z čeľade Bataguridae.
Cuora amboinensis[3] är en sköldpaddsart som beskrevs av François Marie Daudin 1802. Cuora amboinensis ingår i släktet asksköldpaddor och familjen Geoemydidae.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som sårbar.[1]
Arten delas in i följande underarter:[5]
Cuora amboinensis lever i Bangladesh, Kambodia, Indien, Indonesien, Malaysia, Myanmar, Thailand och Vietnam.[1][5]
Underarten Cuora amboinensis amboinensis återfinns på Moluckerna, Sulawesi och Filippinerna.[7]
Cuora amboinensis cuoro lever på Sumatra, Java och andra närliggande öar i västra Indonesien.[7]
Cuora amboinensis kamaroma har en spridning från delstaten Assam i Indien, Bangladesh och Nikobarerna i nordöst genom sydöstra Asien ner till Malackahalvön, den förekommer också på Borneo och Filippinerna.[7]
Underarten Cuora amboinensis lineata lever i nordöstra och södra Myanmar.[8]
Arten föredrar låglänta vattensamlingar med mjuka bottnar och långsamma strömmar, exempelvis träsk, kärr, dammar, långsamma partier i vattendrag och risfält.[7] Även om Cuora amboinensis är mestadels vattenlevande kan vuxna djur ofta hittas långt från vatten, ungdjuren är dock helt vattenlevande.[1][7]
Cuora amboinensis är en sköldpaddsart som beskrevs av François Marie Daudin 1802. Cuora amboinensis ingår i släktet asksköldpaddor och familjen Geoemydidae. IUCN kategoriserar arten globalt som sårbar.
Загальна довжина досягає 20 см. Голова витягнута. Шия помірного розміру. Панцир сильно опуклий, майже як у сухопутних черепах. На карапаксі розташовані поздовжні кілі у кількості до 3. З віком вони стають все більше. Лапи мають досить потужні кігті.
Голова зверху бура і прикрашена надбрівними яскраво—жовтими смужками, а низ голови і шиї жовтий. Панцир зверху темно—бурого кольору. Пластрон жовтуватий з темними плямами. Лапи коричневі.
Полюбляє ставки, болота, залиті водою рисові поля. Це досить територіальна тварина, веде спосіб життя одинака. Харчується комахами, молюсками, рибою, падлом.
Самки відкладають від 2 до 5 великих яєць довжиною близько 4 см.
Тривалість життя до 40 років.
Мешкає на Нікобарських островах, Ассамі (Індія), Бангладеш, М'янмі, Таїланді, Камбоджі, В'єтнамі, західній Малайзії, Сінгапурі, на Філіппінах, в Індонезії.
Cuora amboinensis là một loài rùa trong họ Emydidae. Loài này được Daudin mô tả khoa học đầu tiên năm 1802.[2]
Phương tiện liên quan tới Cuora amboinensis tại Wikimedia Commons
Cuora amboinensis là một loài rùa trong họ Emydidae. Loài này được Daudin mô tả khoa học đầu tiên năm 1802.
Амбоинская шарнирная черепаха[1], или амбоинская коробчатая черепаха[1] (лат. Cuora amboinensis) — вид черепах.
Панцирь сильно выпуклый, от чёрно-бурого до оливково-бурого цвета, длиной до 20 см. Голова сверху бурая и украшена надбровными светло-жёлтыми полосками, низ головы и шеи жёлтый. Ареал амбоинской черепахи охватывает полуостров Индокитай, Большие и Малые Зондские острова, а также Филиппины. Населяет пруды, болота, залитые водой рисовые поля. Питается животной и растительной пищей. Самки откладывают по 2—5 крупных яиц длиной около 4 см.
В Международной Красной книге амбоинская шарнирная черепаха имеет статус уязвимого вида (категория VU).
Амбоинская шарнирная черепаха, или амбоинская коробчатая черепаха (лат. Cuora amboinensis) — вид черепах.
Панцирь сильно выпуклый, от чёрно-бурого до оливково-бурого цвета, длиной до 20 см. Голова сверху бурая и украшена надбровными светло-жёлтыми полосками, низ головы и шеи жёлтый. Ареал амбоинской черепахи охватывает полуостров Индокитай, Большие и Малые Зондские острова, а также Филиппины. Населяет пруды, болота, залитые водой рисовые поля. Питается животной и растительной пищей. Самки откладывают по 2—5 крупных яиц длиной около 4 см.
В Международной Красной книге амбоинская шарнирная черепаха имеет статус уязвимого вида (категория VU).
马来闭壳龟(学名:Cuora amboinensis)又名安布闭壳龟,为龟科闭壳龟属的爬行动物。本種目前已知包含最少有4個有效亞種,牠們分布于印度尼科巴群島、孟加拉、緬甸、泰國、寮國、柬埔寨、越南中部及南部、馬來西亞西部、新加坡、菲律賓及印尼,並可能分佈至中国广东及广西,常见于平原地区的沼泽、湿地、池塘、河流中的水荡以及水稻田等水流缓慢、底质松软的水域。该物种的模式产地在印度尼西亚。[2]
幼体几乎完全水栖,成体偏好陆栖。草食性为主,吃水生植物和真菌,也吃一些昆虫。
如要以马来闭壳龟作為寵物龜,飼養者要深入研究飼養方式,並要做好一般護理和照顧。考慮以马来闭壳龟作為寵物時,要了解它是一種熱帶、非冬眠的物種,比許多其他箱龜需要更溫暖的水(約82華氏度)。完全成熟的成龜通常需要半水陸的飼養環境。
马来闭壳龟比其他箱龜更能適應在水中生活。不幸的是,這往往導致被錯誤地放在陸地中飼養。雖然他們是拙劣的游泳者和比其他半水棲龜需要較淺水,但他們往往會比較喜歡在水中。在野生環境中,他們往往會住在幾乎完全在水曬太陽和產卵,他們甚至可以在水中交配。
马来闭壳龟(学名:Cuora amboinensis)又名安布闭壳龟,为龟科闭壳龟属的爬行动物。本種目前已知包含最少有4個有效亞種,牠們分布于印度尼科巴群島、孟加拉、緬甸、泰國、寮國、柬埔寨、越南中部及南部、馬來西亞西部、新加坡、菲律賓及印尼,並可能分佈至中国广东及广西,常见于平原地区的沼泽、湿地、池塘、河流中的水荡以及水稻田等水流缓慢、底质松软的水域。该物种的模式产地在印度尼西亚。
Testudo amboinensis Daudin, 1802 Emys cuoro Schweigger, 1812
和名 マレーハコガメ 英名 Malayan box turtleマレーハコガメ(馬来箱亀、学名:Cuora amboinensis)は、イシガメ科ハコガメ属に分類されるカメ。ハコガメ属の模式種。
ハコガメ属ならびにイシガメ科で最も広い分布域を持つ。種小名amboinensisは「アンボイナ産の」の意。
インドネシア(スラウェシ島、モルッカ諸島)、フィリピン(パラワン島、スル諸島を除く)
模式産地はジャワ島(インドネシア)。
インドネシア(ジャワ島、スマトラ島、スンバワ島やその周辺の島嶼)
模式産地はタイ。
インド北東部(ニコバル諸島含む)、インドネシア(ボルネオ島)、カンボジア、シンガポール、タイ、バングラデシュ、フィリピン(パラワン島、スル諸島)、ブルネイ、ベトナム、マレーシア
模式産地はミャンマー。
ミャンマー固有亜種
最大甲長21.6cmとハコガメ属最大種。オスよりもメスの方が大型になる。背甲は上から見ると楕円形や卵型。椎甲板と肋甲板に筋状の盛り上がり(キール)があり、特に椎甲板のキールは発達する。縁甲板は鋸状に尖らず滑らか。背甲の色彩は黒や褐色、緑褐色で、縁甲板外縁は黄色い。腹甲には切れこみが入らない。ハコガメ属内でも蝶番が発達し、腹甲を折り曲げる事で背甲との隙間を塞ぐ事ができる。
頭部は小型で、吻端は尖らない。下顎の先端は僅かに鉤状になる個体が多い。頭部の色彩は褐色や暗褐色、黒で、側頭部には左右に3本ずつ黄色や淡黄色の筋模様が入る。
卵は長径4-5.8cm、短径2.5-3.4cmと細長いか、やや細長い楕円型。孵化直後の幼体は甲長3.8-4.7cm。幼体はキールや縁甲板外縁の黄色い縁取りが明瞭だが、成長に伴い消失する。
背甲は扁平で、幅が広い。キールは老齢個体でも椎甲板に残る個体が多く、肋甲板にも一部だが残る個体が多い。腹甲の暗色斑は大型で、さらに腹甲中央部に大型かつ不鮮明な褐色の斑紋が入る個体もいる。
背甲はやや盛り上がる。キールは老齢個体でも第2-5椎甲板に残る個体が多い。腹甲の暗色斑はやや小型。
背甲はドーム状に盛り上がり、幅が狭い。キールは消失するか、第4-5椎甲板に僅かに残る。腹甲の暗色斑は小型で、腹甲中央部に小型かつ不鮮明なの斑紋が入る個体もいる。
背甲はドーム状に盛り上がる。キールは消失するか、第4-5椎甲板に僅かに残る。キールのある場所に薄灰色や緑褐色の筋模様が入る個体もいる。腹甲の暗色斑は小型。
甲高や腹甲に入る斑紋から4亜種に分けられる。しかし分布の境界や形態の差異が曖昧であることから、亜種の有効性を疑問視する説もある。
熱帯雨林気候やサバナ気候内における主に標高500m以下の平地や丘陵にある流れの緩やかな河川、池沼、湿原、水田などに生息し、底質が泥で水生植物の繁茂する止水域やその周辺を好む。地域によってはマングローブ林で見られることもある。属内でも最も水棲傾向が強く(特に幼体)、よく水に入り泳ぎも上手い。昼行性だが、水温が高い日は主に薄明薄暮時に活動する。
食性は植物食傾向の強い雑食で、植物の葉、果物、水草、キノコ、藻類、昆虫類、節足動物、甲殻類、貝類、魚類、両生類の幼生などを食べる。水中でも陸上でも採食を行う。幼体は動物食傾向が強いが、成長に伴い植物食傾向が強くなる。
繁殖形態は卵生。飼育下では1回に1-5個(通常2-3個)の卵を年に2-4回に分けて産む。卵は26℃で79日、28-29℃で74-78日、30.5-31℃で47日で孵化した例がある。
生息地や中華人民共和国では食用とされることもある。
ペットとして飼育されることもある。インドネシアから輸出される亜種ジャワハコガメ安価に流通しており、日本にも輸入されている。飼育にあたっては低温に弱いため、水中にはヒーターを設置して保温する。陸場には局所的で水に強い暖房器具や照明器具を照射し、体を温め皮膚や甲羅を乾かすことのできる環境を作る。水質の変化に強いが、極度に水質が悪化したり温度や陸地の設定が不適切な場合、皮膚や甲羅に疾患を患うこともある。飼育下では人工飼料や乾燥飼料等にも餌付く。成体は植物食傾向が強くなるため、葉野菜などの植物質も与えた方が良い。発情したオスや大型個体は同種他種問わずに噛みついたり強引に交尾を迫るため、基本的には単独で飼育する。