dcsimg

Morphology ( الإنجليزية )

المقدمة من Fishbase
Dorsal spines (total): 11; Dorsal soft rays (total): 23 - 25; Analspines: 2; Analsoft rays: 7 - 8
ترخيص
cc-by-nc
حقوق النشر
FishBase
Recorder
Pascualita Sa-a
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
Fishbase

Biology ( الإنجليزية )

المقدمة من Fishbase
Occurs in shallow coastal waters mainly on rocky and sandy bottoms, often entering estuaries and more active at night. Also inhabits caves and reefs (Ref. 9987). Feeds on small fishes and crustaceans (Ref. 4780). SCUBA diving observations suggest this to be a very calm fish with remarkable buoyancy control and an ability to move without much apparent effort (Ref. 9505). Marketed fresh and frozen; in Turkey, otoliths are ground to a powder and used as remedy for urinary tract infections (Ref. 9987).
ترخيص
cc-by-nc
حقوق النشر
FishBase
Recorder
Christine Papasissi
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
Fishbase

Importance ( الإنجليزية )

المقدمة من Fishbase
fisheries: commercial
ترخيص
cc-by-nc
حقوق النشر
FishBase
Recorder
Christine Papasissi
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
Fishbase

Corball de roca ( الكتالونية )

المقدمة من wikipedia CA
 src=
Corball de roca
 src=
Corball de roca a l'illa de Port Cros

El corball de roca, el corb, la corba, el corball o el corball negre[4] (Sciaena umbra) és una espècie de peix pertanyent a la família dels esciènids.[5]

Descripció

  • Ateny els 70 cm de llargària màxima (normalment, en fa 28) i els 4 kg de pes.
  • Cos més arrodonit, més curt i alt que el corball de sorra (Umbrina cirrosa).
  • Cap robust amb la part frontal de color negre amb reflexos liles, conferint un aspecte de vellut.
  • Ventre pla.
  • Musell arrodonit amb la boca gran sense barbilló en el mentó i en posició inferior, horitzontal, que li arriba fins a la vora posterior de l'ull, tot i que la mandíbula inferior és més curta que la superior.
  • Dors incurvat i negre, com les aletes ventrals i l'anal, mentre que els flancs són grisencs o blavosos, de vegades bruns. Radis carnosos de l'anal i les pelvianes blancs. Cua d'un to groguenc i amb el marge inferior negre i la vora recte. Els juvenils presenten una coloració bruna uniforme.
  • Dues aletes dorsals diferenciades però unides per una fina membrana (la primera amb aspecte triangular).
  • L'aleta dorsal té onze espines i 23-25 radis tous, i l'anal amb dues espines i 7-8 radis tous.
  • Opercle amb dues espines.[6][7][8][9][10][11]

Reproducció

Assoleix la maduresa sexual quan arriba als 30 cm aproximadament i es reprodueix entre el març i l'agost a la mar Mediterrània. És ovípar, la posta és pelàgica i, durant la fresa, el mascle emet sons amb la bufeta natatòria, els quals ressonen mitjançant els músculs emparellats units al peritoneu i a la musculatura caudal.[7][12][8]

Alimentació

Es nodreix de peixos, crustacis i mol·luscs. Ocasionalment també pot menjar poliquets, equinoderms i, fins i tot, algues.[13][8][14]

Hàbitat

És un peix marí, demersal i de clima subtropical (53°N-13°N, 19°W-42°E), el qual viu en fons rocallosos i sorrencs costaners, a poca fondària (fins als 200 m) i, sovint, dins les coves i les escletxes de les roques. També és present a les praderies de posidònia (Posidonia oceanica) i als estuaris.[8][15][10][16]

Distribució geogràfica

Es troba a la mar Mediterrània (incloent-hi la mar Negra)[17][18][19][20][21][22][23][24][25][26][27] i l'Atlàntic oriental (des del Canal de la Mànega fins a Mauritània i, de vegades també, el Senegal).[28][29][30][31][32][33][34][35][36][37][38][39][40]

Costums

És gregari i viu formant petits grups sedentaris de 5 a 30 individus. És més actiu de nit, mentre que de dia se'l pot trobar als encontorns del seu refugi o en les praderies de posidònia on es posen bellugant només llurs cues.[8]

Longevitat

La seua esperança de vida és de 21 anys.[41]

Confusió amb altres espècies

Es podria confondre amb el corball de fang (Umbrina canariensis), però aquest darrer té un barbilló sensorial en el mentó mentre que el corball de roca no en té. A més, el corball de fang no té la vora blanca tan característica en les aletes pelvianes i anals.[8]

Ús comercial

La seua carn és bona i apreciada, i es comercialitza fresca i congelada. A Turquia, els seus otòlits són polvoritzats fins a obtenir-ne una pols que és emprada com a remei per a les infeccions del tracte urinari.[42]

Observacions

És inofensiu per als humans.[10]

Referències

  1. Linnaeus, C., 1758. Tomus I. Systema naturae per regna tria naturae, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis. Editio decima, reformata. Holmiae. (Laurentii Salvii): (1-4), 1-824. «Enllaç».
  2. uBio (anglès)
  3. Catalogue of Life (anglès)
  4. TERMCAT (català)
  5. The Taxonomicon (anglès)
  6. Enciclopèdia Catalana (català)
  7. 7,0 7,1 Marine Species Identification Portal (anglès)
  8. 8,0 8,1 8,2 8,3 8,4 8,5 Club d'Immersió Biologia (català)
  9. Bauchot, M.-L., 1987. Poissons osseux. p. 891-1421. A: W. Fischer, M.L. Bauchot i M. Schneider (eds.). Fiches FAO d'identification pour les besoins de la pêche. (rev. 1). Méditerranée et mer Noire. Zone de pêche 37. Vol. II. Commission des Communautés Européennes i FAO, Roma.
  10. 10,0 10,1 10,2 FishBase (anglès)
  11. El Maestro Pescador (castellà)
  12. Llorente, Gustavo i Lope, Sílvia: Guia dels animals que es venen al mercat. Ed. Pòrtic, col·lecció Conèixer la natura, núm. 13. Barcelona, novembre del 1994. ISBN 84-7306-909-9, plana 100.
  13. Froglia, C. i M.E. Gramitto, 1998. Osservazioni sull' alimentazione di Sciena umbra ed Umbrina cirrosa (Pisces, Sciaenidae) in prossimita di barriere artificiali in Adriatico. Biol. Mar. Mediterr. 5, 100-108.
  14. Chao, L.N., 1986. Sciaenidae. p. 865-874. A: P.J.P. Whitehead, M.-L. Bauchot, J.-C. Hureau, J. Nielsen i E. Tortonese (eds.). Fishes of the north-eastern Atlantic and the Mediterranean. Vol. 2. Unesco, París.
  15. Chauvet, C., 1991. Le corb ou brown meagre (Sciaena umbra - Linnaeus, 1758) quelques éléments de sa biologie. p. 229-235. A: C.F. Boudouresque, M. Avon i V. Gravez (eds.). Les espèces marines à protéger en Méditerranée. GIS Posidonie publ. Fr.
  16. Frimodt, C., 1995. Multilingual illustrated guide to the world's commercial coldwater fish. Fishing News Books, Osney Mead, Oxford, Anglaterra. 215 p.
  17. Alegre, M., J. Lleonart i J. Veny, 1992. Espècies pesqueres d'interès comercial. Nomenclatura oficial catalana. Departament de Cultura, Generalitat Catalunya, Barcelona, Països Catalans.
  18. Bertolini, F., U. D'Ancona, E. Padoa Montalenti, S. Ranzi, L. Sanzo, A. Sparta, E. Tortonese i M. Vialli, 1956. Uova, larve e stadi giovanili di Teleostei. Fauna Flora Golfo Napoli Monogr. 38:1-1064.
  19. Bilecenoglu, M., E. Taskavak S. Mater i M. Kaya, 2002. Checklist of the marine fishes of Turkey. Zootaxa (113):1-194.
  20. Costa, F., 1991. Atlante dei pesci dei mari italiani. Gruppo Ugo Mursia Editore S.p.A. Milà, Itàlia. 438 p.
  21. Dulcic, J. i M. Kraljevic, 1996. Weight-length relationship for 40 fish species in the eastern Adriatic (Croatian waters). Fish. Res. 28(3):243-251.
  22. Fricke, R., M. Bilecenoglu i H.M. Sari, 2007. Annotated checklist of fish and lamprey species (Gnathostoma and Petromyzontomorphi) of Turkey, including a Red List of threatened and declining species. Stuttgarter Beitr. Naturk. Sea A (706):1-172.
  23. Luther, W. i K. Fiedler, 2002. Guida della fauna marina costiera del Mediterraneo. Atlante illustrato a colori. Franco Muzzio & C. (editor), Roma, Itàlia. 244p.
  24. Quignard, J.-P. i J.A. Tomasini, 2000. Mediterranean fish biodiversity. Biol. Mar. Mediterr. 7(3):1-66.
  25. Salekhova, L.P., N.S. Kostenko, T.A. Bogachick i O.N. Minibaeva, 1988. Composition of ichthyofauna in the region of the Karadag State Reserve (Black Sea). J. Ichthyol. 28(2):16-23.
  26. Soljan, T., 1975. I pesci dell'Adriatico Arnoldo Mondadori Editore, Verona, Itàlia.
  27. Vasil'ev, V.P., 1978. Karyotypes of five species of fishes (Pisces) from the Black Sea. Tsitologiya (Cytology). 20(9):1092-1094. Leningrad.
  28. Chao, L.N. i E. Trewavas, 1981. Sciaenidae. A: W. Fischer, G. Bianchi i W.B. Scott (eds.). FAO species identification sheets for fishery purposes. Eastern Central Atlantic (Fishing Areas 34, 47 (in part). Vol. 3. FAO, Roma.
  29. Chao, L.N. i E. Trewavas, 1990. Sciaenidae. p. 813-826. A: J.C. Quero, J.C. Hureau, C. Karrer, A. Post i L. Saldanha (eds.). Check-list of the fishes the eastern tropical Atlantic (CLOFETA). JNICT, Lisboa; SEI, París; i UNESCO, París. Vol. 2.
  30. Delgado de Molina, A. i J.C. Santana, 1985. Estudio de los recursos demersales de la plataforma continental de la República de Gabón. Inf. Téc. Inst. Esp. Oceanogr. (31):110 p.
  31. Maigret, J. i B. Ly, 1986. Les poissons de mer de Mauritanie. Science Nat., Compiègne. 213 p.
  32. Ofori-adu, D.W., 1988 List of fishes, shellfishes and other marine food resources in the Ghanaian coastal waters. Mar. Fish. Res. Tech. Pap. Núm. 1. 43 p.
  33. Reiner, F., 1996. Catálogo dos peixes do Arquipélago de Cabo Verde. Publicações avulsas do IPIMAR Núm. 2. 339 p.
  34. Robins, C.R., R.M. Bailey, C.E. Bond, J.R. Brooker, E.A. Lachner, R.N. Lea i W.B. Scott, 1991. World fishes important to North Americans. Exclusive of species from the continental waters of the United States and Canada. Am. Fish. Soc. Spec. Publ. (21):243 p.
  35. Schneider, W., 1990. FAO species identification sheets for fishery purposes. Field guide to the commercial marine resources of the Gulf of Guinea. Prepared and published with the support of the FAO Regional Office for Africa. FAO, Roma. 268 p.
  36. Hureau, J.-C. i T. Monod (eds.), 1979. Supplement. Check-list of the fishes of the north-eastern Atlantic and of the Mediterranean. p.339-394. A: J.-C. Hureau i Th. Monod (eds.) Check-list of the fishes of the north-eastern Atlantic and of the Mediterranean. United Nations Educational Scientific and Cultural Organization (UNESCO), París. Vols 1-2. 683 p.
  37. Louisy, P., 2001. Guide d'identification des poissons marins. Europe et Méditerranée. París: Eds. Eugène Ulmer.
  38. Reshetnikov, Y.S., N.G. Bogutskaya, E.D. Vasil'eva, E.A. Dorofeeva, A.M. Naseka, O.A. Popova, K.A. Savvaitova, V.G. Sideleva i L.I. Sokolov, 1997. An annotated check-list of the freshwater fishes of Russia. J. Ichthyol. 37(9):687-736.
  39. Trewavas, E., 1979. Sciaenidae. p. 396-401. A: J.C. Hureau i Th. Monod (eds.) Check-list of the fishes of the north-eastern Atlantic and of the Mediterranean (CLOFNAM). UNESCO, París. Vol. 1.
  40. Whitehead, P.J.P., M.-L. Bauchot, J.-C. Hureau, J. Nielsen i E. Tortonese (eds.), 1986. Fishes of the North-eastern Atlantic and the Mediterranean. UNESCO, París. Vols. I-III:1473 p.
  41. Chauvet, C., 1991. Le corb ou brown meagre (Sciaena umbra - Linnaeus, 1758) quelques éléments de sa biologie. p. 229-235.
  42. Frimodt, C., 1995.


Bibliografia

  • Anònim, 2001. Base de dades de la col·lecció de peixos del National Museum of Natural History (Smithsonian Institution). Smithsonian Institution - Division of Fishes.
  • Anònim, 2002. Base de dades de la col·lecció de peixos del American Museum of Natural History. American Museum of Natural History, Central Park West, NY 10024-5192, Estats Units.
  • Breder, C.M. i D.E. Rosen, 1966. Modes of reproduction in fishes. T.F.H. Publications, Neptune City, Nova Jersey, Estats Units. 941 p.
  • Crespo, J., J. Gajate i R. Ponce, 2001. Clasificación científica e identificación de nombres vernáculos existentes en la base de datos de seguimiento informático de recursos naturales oceánicos. Instituto Español de Oceanografía (Madrid).
  • Diaw, A.A., 1976. Un vocabulaire Wolof de la faune au Senegal. Les Langues Nationales au Senegal, núm. 67. Centre de Linguistique Appliquee de Dakar.
  • Kotlyar, A.N., 1984. Dictionary of names of marine fishes on the six languages. All Union Research Institute of Marine Fisheries and Oceanography, Moscou. 288 p.
  • LeGrande, W.H. i J.M. Fitzsimons, 1988. Chromosome numbers of some Gulf coast sciaenid fishes. Copeia 1988(2):491-493.
  • Museu Suec d'Història Natural. Base de dades de la col·lecció d'ictiologia. Secció d'Ictiologia, Departament de Zoologia de Vertebrats. Estocolm, Suècia, 1999.
  • Sanches, J.G., 1989. Nomenclatura Portuguesa de organismos aquáticos (proposta para normalizaçao estatística). Publicaçoes avulsas do I.N.I.P. Núm. 14. 322 p.
  • Sola, L., S. Cataudella i E. Capanna, 1981. New developments in vertebrate cytotaxonomy III. Karyology of bony fishes: A review. Genetica 54:285-328.
  • Vasil'ev, V.P., 1980. Chromosome numbers in fish-like vertebrates and fish. J. Ichthyol. 20(3):1-38.
  • Wheeler, A., 1977. Das grosse Buch der Fische. Eugen Ulmer GmbH & Co. Stuttgart. 356 p.
  • Wu, H.L., K.-T. Shao i C.F. Lai (eds.), 1999. Latin-Chinese dictionary of fishes names. The Sueichan Press, Taiwan.


Enllaços externs

En altres projectes de Wikimedia:
Commons
Commons (Galeria)
Commons
Commons (Categoria) Modifica l'enllaç a Wikidata
Viquiespècies
Viquiespècies

Viccionari

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autors i editors de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia CA

Corball de roca: Brief Summary ( الكتالونية )

المقدمة من wikipedia CA
 src= Corball de roca  src= Corball de roca a l'illa de Port Cros

El corball de roca, el corb, la corba, el corball o el corball negre (Sciaena umbra) és una espècie de peix pertanyent a la família dels esciènids.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autors i editors de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia CA

Meerrabe ( الألمانية )

المقدمة من wikipedia DE
 src=
Dieser Artikel beschäftigt sich mit dem Meer- oder Seerabe genannten Fisch.
Für den ebenfalls als Meerrabe bezeichneten Kormoran, siehe dort

Der Meerrabe (Sciaena umbra, Syn.: Corvina nigra[1]) ist eine Fischart aus der Familie der Umberfische (Sciaenidae). Er lebt am Kontinentalschelf Westeuropas und Westafrikas zwischen Südengland, Südirland und dem Senegal, bei den Kanaren und den Kapverden, ferner im Mittelmeer (nördliche Küsten, südliche nur bis Algerien) und auch noch im westlichen Schwarzen Meer – bis in ca. 200 m Tiefe.

Merkmale

Er ähnelt im Umriss entfernt einem Karpfen, nur ist die Schwanzflosse nicht zweilappig. Seine Färbung ist ein dunkles (Oliv-)Braun mit violettem Schimmer. Der hartstrahlige Teil der Rückenflosse kann hoch aufgerichtet werden. Der weichstrahlige Teil und die Schwanzflosse haben einen schwarzen Rand. Die vorderen Stachelstrahlen von Bauch- und Afterflosse sind auffallend weiß. Das Seitenlinienorgan erstreckt sich (bei vielen Umbern) bis auf die Schwanzflosse. Am Hinterende des Oberkiefers steht eine kleine (Mundwinkel-)Bartel.

Flossenformel: D1 X, D2 I/23–26, A II/7–9

Der Meerrabe kann über 20 Jahre alt und 70 cm lang werden.

Lebensweise

In der Dämmerung jagt er vorwiegend Krebse und Fische, wobei er sich auffallend langsam fortbewegt (er bewerkstelligt dies mit Undulationen der D2 "amiiform", ohne Flossenschlag, und erregt bei Tauchern Verwunderung durch sein "bewegungsloses" Sich-Drücken bei Gefahr und Versinken im Seegras) – am liebsten zwischen Felsen, über Sandgrund, in Seegraswiesen, auch in Grotten. Doch ist bekannt, dass er manchmal auch Brackwasser aufsucht und sogar in Flüsse aufsteigt. Der Laich wird im späten Frühling und Sommer portionsweise ausgestoßen; die Eier und Larven entwickeln sich pelagisch. Der Fortpflanzung dienen die im Sommer (abends) vernehmbaren Trommel-„Chöre“; wie beim Adlerfisch hat die Schwimmblase seitlich viele luftgefüllte Zotten zur Resonanz-Verstärkung.

Nutzung

Wie von anderen Umbern wurden auch die großen Ohrsteine des Seeraben (corvina) früher, zum Teil noch bis heute (z. B. in der Türkei) als Amulette oder pulverisiert (eingenommen) gegen Nieren- oder Blasenleiden u. a. verwendet. Da es sich um einen beliebten Speise- und auch Sportfisch handelt, wird derzeit versucht, ihn auch in Anlagen der Aquakultur, mit Kunstfutter usw., aufzuziehen.

Literatur

  • Matthias Bergbauer, Bernd Humberg: Was lebt im Mittelmeer? 1999, Franckh-Kosmos Verlag, ISBN 3-440-07733-0

Einzelnachweise

  1. Brehms Thierleben, S. 75
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia DE

Meerrabe: Brief Summary ( الألمانية )

المقدمة من wikipedia DE
 src= Dieser Artikel beschäftigt sich mit dem Meer- oder Seerabe genannten Fisch.
Für den ebenfalls als Meerrabe bezeichneten Kormoran, siehe dort

Der Meerrabe (Sciaena umbra, Syn.: Corvina nigra) ist eine Fischart aus der Familie der Umberfische (Sciaenidae). Er lebt am Kontinentalschelf Westeuropas und Westafrikas zwischen Südengland, Südirland und dem Senegal, bei den Kanaren und den Kapverden, ferner im Mittelmeer (nördliche Küsten, südliche nur bis Algerien) und auch noch im westlichen Schwarzen Meer – bis in ca. 200 m Tiefe.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia DE

Σκιός ( اليونانية الحديثة (1453-) )

المقدمة من wikipedia emerging languages

Ο Σκιός (Sciaena umbra) είναι ένα ψάρι του γένους Σκιαινίδας που ζει σε ρηχά νερά και αμμώδη πυθμένα. Συγκομίζεται για ανθρώπινη κατανάλωση, ειδικά στη Μεσόγειο.

Ετυμολογία

Η λέξη "Umbra" προέρχεται από τη λατινική γλώσσα και σημαίνει σκιά ή φάντασμα ενώ το γενικό όνομα προέρχεται από την Ελληνική λέξη "σκιά".[1][2]

Εξάπλωση

 src=
Μεγαλόσωμος σκιός

Ο Σκιός βρίσκεται στον Ανατολικό Ατλαντικό Ωκεανό, από τη Μάγχη μέχρι την Σενεγάλη και στο Πράσινο Ακρωτήριο, συμπεριλαμβανομένων των Καναρίων Νήσων.[3] Επίσης στη Μεσόγειο Θάλασσα, στη Μαύρη Θάλασσα και στην Θάλασσα Αζόφ.[3][4]

Βιότοπος

Ζει σε βάθη μεταξύ 5 και 200 μ. και κυρίως πάνω από βραχώδεις και αμμώδεις υποστρώματα, ενώ ζει και σε ποταμούς.[5]

Περιγραφή

Ο Σκιός έχει μήκος μεταξύ 30 και 40 εκ. αλλά μπορεί να φτάσει τα 60. Έχει μια επίπεδη κοιλιά και έντονα τοξωτή πλάτη, που του δίνει ένα εύκολα αναγνωρίσιμο σχήμα, το σώμα συμπιέζεται πλευρικά και το μεγάλο, οριζόντιο στόμα φτάνει στο επίπεδο του ματιού και περιέχει οδοντωτά δόντια. Τα ραχιαία πτερύγια και το περικομμένο ουραίο πτερύγιο είναι κίτρινα με μαύρο περίγραμμα. Το σώμα είναι γκρι με λάμψεις από χρυσό και ασήμι.[5]

Αλιεία

Ο Σκιός είναι ένα εμπορικό είδος σε ολόκληρη τη λεκάνη της Μεσογείου να το εκμεταλλεύεται. Αλιεύεται κυρίως με Υποβρύχια αλιεία και δίχτυα και είναι εκτεταμένα εκτεθειμένη στην αλιεία κατά τη διάρκεια των ωοτοκικών συγκεντρώσεων στα στόμια των εκβολών ποταμών.[4]

Η ερασιτεχνική και επαγγελματική αλιεία αυτού του είδους απαγορεύτηκε στην Τουρκία από το 2003 μέχρι το 2006 για να συμβάλει στη διατήρηση του είδους.

Παραπομπές

  1. «Umbrina cirrosa (Linnaeus, 1758)». Fishbase.org. Ανακτήθηκε στις 27 Δεκεμβρίου 2016.
  2. «Sciaena umbra Linnaeus, 1758». Fishbase.org. Ανακτήθηκε στις 27 Δεκεμβρίου 2016.
  3. 3,0 3,1 «Fishes of the NE Atlantic and Mediterranean - Browm Meagre (Sciaena umbra. Marine Species Identification Portal. ETI BioInformatics. Ανακτήθηκε στις 27 Δεκεμβρίου 2016.
  4. 4,0 4,1 «Scaiena umbra». The IUCN Red List of Threatened Species. International Union for Conservation of Nature and Natural Resources. Ανακτήθηκε στις 27 Δεκεμβρίου 2016.
  5. 5,0 5,1 «Sciaena umbra». Association Mer et Littoral. Ανακτήθηκε στις 27 Δεκεμβρίου 2016.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Συγγραφείς και συντάκτες της Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia emerging languages

Σκιός: Brief Summary ( اليونانية الحديثة (1453-) )

المقدمة من wikipedia emerging languages

Ο Σκιός (Sciaena umbra) είναι ένα ψάρι του γένους Σκιαινίδας που ζει σε ρηχά νερά και αμμώδη πυθμένα. Συγκομίζεται για ανθρώπινη κατανάλωση, ειδικά στη Μεσόγειο.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Συγγραφείς και συντάκτες της Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia emerging languages

Brown meagre ( الإنجليزية )

المقدمة من wikipedia EN

The brown meagre or corb (Sciaena umbra) is a species of croaker found in, the eastern Atlantic, Mediterranean Sea and Black Sea occurring in shallow waters and sandy bottoms. It is harvested for human consumption, especially in the Mediterranean.

Etymology

The specific name umbra is derived from the Latin for a shadow or phantom[3] while the generic name is derived from the Greek skiaina or skion meaning a fish, or more specifically a red mullet.[2]

Distribution

The brown meagre is found in the eastern Atlantic Ocean from the southern English Channel south to Senegal and Cape Verde, including the Canary Islands,[4] records from West Africa south of Senegal are questionable. Also in the Mediterranean Sea, the Black Sea[1] and Sea of Azov.[4]

Habitat

Corbs (Sciaena umbra) from Ligurian sea

The brown meagre is found at depths between 5m and 200m,[5] mainly over rocky and sandy substrates and the young enter estuarine environments.[6]

Description

The brown meagre is between 30 and 40 cm in length but can grow to 60 cm. It has a flat belly and its strongly arched back which give it an easily recognisable shape, the body is laterally compressed and the large, horizontal mouth reaches the level of the eye and contains villiform teeth. The anal and pelvic fins are black with an anterior white border. Both dorsal fins and the truncate caudal fin, are yellow with a black border. The body is grey with flashes of gold and silver. The scales are ctenoid on the nape and the body while the head scales are cycloid.[5][4]

Biology and behaviour

Sciaena umbra juvenile

It is a rather nocturnal fish but it can occasionally be found during the day among beds of sea grass and on rocky bottoms in the vicinity of caves or large crevices where it can shelter. This species is social and lives in small groups.[6] It feeds off the small fishes and crustaceans. They are capable of creating sound using some muscles under their well developed swim bladder. This is their way of communication since they have a very good hearing ability.[7] They can manage their buoyancy perfectly.[2] The spawning period is from March to August in the Mediterranean.[4]

Fisheries

The brown meagre is a commercial species throughout the Mediterranean basin and has been over exploited by fishing practices. It is fished mainly by spear fishing, trammel nets, and gill nets and is heavily exposed to fisheries during spawning aggregations at the mouths of estuaries.[6]

Sold fresh or frozen across fish markets in Turkey. The otoliths of the brown meagre are ground and used for urinary infections by local people in Turkey.[2] The sport and commercial fishing of this species was banned in Turkey until 2003 and 2006 to help conserve the stock.[6]

References

  1. ^ a b Chao, L. (2020). "Sciaena umbra". IUCN Red List of Threatened Species. 2020: e.T198707A130230194. doi:10.2305/IUCN.UK.2020-2.RLTS.T198707A130230194.en. Retrieved 12 November 2021.
  2. ^ a b c d e "Sciaena umbra Linnaeus, 1758". Fishbase.org. Retrieved 27 December 2016.
  3. ^ "Umbrina cirrosa (Linnaeus, 1758)". Fishbase.org. Retrieved 27 December 2016.
  4. ^ a b c d "Fishes of the NE Atlantic and Mediterranean - Brown Meagre (Sciaena umbra)". Marine Species Identification Portal. ETI BioInformatics. Retrieved 27 December 2016.
  5. ^ a b "Sciaena umbra". Association Mer et Littoral. Retrieved 27 December 2016.
  6. ^ a b c d "Scaiena umbra". IUCN Red List of Threatened Species. Retrieved 27 December 2016.old-form url
  7. ^ M. Picciulin; M. Bolgan; A.B. Corò; G. Calcagno; S. Malavasi (2016). "Sound production by the Shi drum Umbrina cirrosa and comparison with the brown meagre Sciaena umbra: a passive acoustic monitoring perspective". Journal of Fish Biology. 88 (4): 1655–1660. doi:10.1111/jfb.12926. hdl:10278/3674577.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia EN

Brown meagre: Brief Summary ( الإنجليزية )

المقدمة من wikipedia EN

The brown meagre or corb (Sciaena umbra) is a species of croaker found in, the eastern Atlantic, Mediterranean Sea and Black Sea occurring in shallow waters and sandy bottoms. It is harvested for human consumption, especially in the Mediterranean.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia EN

Berrugeta ilun ( الباسكية )

المقدمة من wikipedia EU

Berrugeta iluna (Sciaena umbra) Eszenidoen familiako arrain osteiktioa da. 70 cm-ko luzera izan dezake. Bizkarraldea gris iluna du, eta sabelaldea argiagoa, urre koloreko marratxoak dituela. Mediterraneoan, Itsaso Beltzean, Atlantiko ekialdean eta Itsaso Gorriaren hondoan bizi da.

Banaketa

Erreferentziak

(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipediako egileak eta editoreak
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia EU

Berrugeta ilun: Brief Summary ( الباسكية )

المقدمة من wikipedia EU

Berrugeta iluna (Sciaena umbra) Eszenidoen familiako arrain osteiktioa da. 70 cm-ko luzera izan dezake. Bizkarraldea gris iluna du, eta sabelaldea argiagoa, urre koloreko marratxoak dituela. Mediterraneoan, Itsaso Beltzean, Atlantiko ekialdean eta Itsaso Gorriaren hondoan bizi da.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipediako egileak eta editoreak
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia EU

Corb ( الفرنسية )

المقدمة من wikipedia FR

Sciaena umbra

Le corb (du provençal còrb[1], « corbeau » ), corb noir ou corbeau de mer (Sciaena umbra) est une espèce de poissons qui mesure généralement 30 à 40 cm. Sa coloration est généralement uniformément brun foncé, avec des reflets métalliques ou dorés. C'est un poisson caractérisé par un corps haut, un dos fortement incurvé et un ventre plat[2].

Sa bouche est petite, basse et presque horizontale. La mâchoire inférieure n'a pas de barbillon (contrairement aux ombrines, un genre avec lequel la confusion est possible), et ne dépasse jamais la mâchoire supérieure.

La croissance assez rapide les 2-3 premières années est ensuite très lente. La taille maximale est de 50 à 55 cm (exceptionnellement 70 à 75 cm). La durée de vie maximale connue est de 31 ans (déterminée par otolithométrie, c'est-à-dire le comptage des stries de croissance des otolithes).

On le rencontre fréquemment en petits bancs à l'abri d'un rocher ou d'une faille où il peut se cacher facilement. L'espèce est souvent sédentaire, ainsi certains sites en abritent en permanence.

Répartition

Le corb est une espèce principalement méditerranéenne, cependant elle peut se trouver en Atlantique Est, de la Manche au nord, et jusqu'à Sénégal, au Sud. Elle est également présente en mer Noire et dans la mer d'Azov[3].

Statut de conservation

Le corb est exploité surtout en Méditerranée, où il est capturé par filets, pièges et à la ligne. Une menace majeure pour cette espèce est la surexploitation par la pêche commerciale. De même, l'espèce est menacée par la destruction de zones de reproduction estuariennes. Ces menaces sont courantes. Dans l'est de la Méditerranée (Turquie, Tunisie et Chypre), la population a diminué de 70% en 25 ans (période 1980-2005). Sur toute la région Méditerranée, sa population a diminué de 30 à 50%. Pour ces raisons, l'espèce est classée vulnérable[4].

En France, sa chasse sous-marine fait l'objet d'un moratoire depuis 2013[5].

Notes et références

Notes

Références

  1. https://www.lexilogos.com/provencal/felibrige.php?q=corb
  2. « Sciaena umbra | DORIS », sur doris.ffessm.fr (consulté le 9 juillet 2017)
  3. (en) « Sciaena umbra summary page », sur FishBase (consulté le 10 juillet 2017)
  4. « Sciaena umbra (Brown Meagre, Corb) », sur www.iucnredlist.org (consulté le 10 juillet 2017)
  5. Arrêté préfectoral. [1]

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia FR

Corb: Brief Summary ( الفرنسية )

المقدمة من wikipedia FR

Sciaena umbra

Le corb (du provençal còrb, « corbeau » ), corb noir ou corbeau de mer (Sciaena umbra) est une espèce de poissons qui mesure généralement 30 à 40 cm. Sa coloration est généralement uniformément brun foncé, avec des reflets métalliques ou dorés. C'est un poisson caractérisé par un corps haut, un dos fortement incurvé et un ventre plat.

Sa bouche est petite, basse et presque horizontale. La mâchoire inférieure n'a pas de barbillon (contrairement aux ombrines, un genre avec lequel la confusion est possible), et ne dépasse jamais la mâchoire supérieure.

La croissance assez rapide les 2-3 premières années est ensuite très lente. La taille maximale est de 50 à 55 cm (exceptionnellement 70 à 75 cm). La durée de vie maximale connue est de 31 ans (déterminée par otolithométrie, c'est-à-dire le comptage des stries de croissance des otolithes).

On le rencontre fréquemment en petits bancs à l'abri d'un rocher ou d'une faille où il peut se cacher facilement. L'espèce est souvent sédentaire, ainsi certains sites en abritent en permanence.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia FR

Kavala (riba) ( الكرواتية )

المقدمة من wikipedia hr Croatian

Kavala (Sciaena umbra), pripada obitelji sjenka (Sciaenidae). Ostali hrvatski nazivi za ovu ribu su: konj, krap, kavalin, kurben, škrap, kaval, hrb i dr.

Kavala naraste u dužinu do 52 cm i dosegne težinu do 4 kilograma. Tijelo joj je povišeno sa visokim trupom, postrance je spljošteno. Ima poveću glavu i velike i čvrste ljuske. Boje je tamnosmeđe s gornje strane a postrance sa zlatkastim odsjevima. Dolje je žutosrebrnkaste boje, često s tamnim točkama.

Mrijesti se od svibnja do srpnja. Nalazimo je na dubini od 10 do 50 metara na stjenovitom priobalju koje je obraslo algama. Živi u manjim jatima i po prirodi je dosta plaha riba. Kavala ne voli mutne i hladne vode, a osjetljiva je i na zagađenje. Hrani se sitnom ribom, mekušcima i rakovima. Pripada životnoj zajednici bentosa. Nalazimo je uzduž cijelog Jadrana a nešto je brojnija uz obalu srednjeg Jadrana.

Izvori

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autori i urednici Wikipedije
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia hr Croatian

Kavala (riba): Brief Summary ( الكرواتية )

المقدمة من wikipedia hr Croatian

Kavala (Sciaena umbra), pripada obitelji sjenka (Sciaenidae). Ostali hrvatski nazivi za ovu ribu su: konj, krap, kavalin, kurben, škrap, kaval, hrb i dr.

Kavala naraste u dužinu do 52 cm i dosegne težinu do 4 kilograma. Tijelo joj je povišeno sa visokim trupom, postrance je spljošteno. Ima poveću glavu i velike i čvrste ljuske. Boje je tamnosmeđe s gornje strane a postrance sa zlatkastim odsjevima. Dolje je žutosrebrnkaste boje, često s tamnim točkama.

Mrijesti se od svibnja do srpnja. Nalazimo je na dubini od 10 do 50 metara na stjenovitom priobalju koje je obraslo algama. Živi u manjim jatima i po prirodi je dosta plaha riba. Kavala ne voli mutne i hladne vode, a osjetljiva je i na zagađenje. Hrani se sitnom ribom, mekušcima i rakovima. Pripada životnoj zajednici bentosa. Nalazimo je uzduž cijelog Jadrana a nešto je brojnija uz obalu srednjeg Jadrana.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autori i urednici Wikipedije
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia hr Croatian

Sciaena umbra ( الإيطالية )

المقدمة من wikipedia IT
SciaenaUmbra.JPG

La corvina[2] (Sciaena umbra), è un pesce d'acqua salata appartenente alla famiglia Sciaenidae.

Distribuzione e habitat

Questa specie è diffusa nel Mediterraneo occidentale e lungo la costa atlantica orientale, dal Canale della Manica fino alla Sierra Leone. Solitamente abita fondali rocciosi, da pochi metri di profondità fino a 30; talvolta si spinge fino a -180 metri.

Descrizione

La corvina presenta un corpo allungato, compresso ai fianchi, con testa a punta e fronte alta, che discende poi verso il lungo peduncolo caudale disegnando un arco. Il profilo ventrale è orizzontale. Le pinne sono arrotondate. La livrea ha un colore di fondo bruno dorato con riflessi argentei, pinne pelviche e pinna anale di colore nero, con bordo bianco anteriore. La pinna caudale è tendente al giallo, nera sul bordo inferiore, mentre la pinna dorsale doppia, giallastra, è molto marcata. Raggiunge una lunghezza di oltre 50 centimetri.

Comportamento

Specie gregaria, di abitudini notturne. Di solito piuttosto lenta nei movimenti, capace però di scatti improvvisi in caso di necessità. I maschi di questa specie producono un sordo ticchettio provocato dallo scontro fra loro dei denti faringei, rumore amplificato dalla vescica natatoria[3] che funziona da cassa di risonanza

Riproduzione

La deposizione avviene ad agosto.

Alimentazione

La corvina si nutre di piccoli pesci e di crostacei.

Pesca

Possiede delle carni molto saporite, e per questo è pescata in tutto il Mediterraneo e nell'Atlantico orientale, anche se non è molto conosciuta. La pesca è vietata in Francia ed è consentita con restrizioni relative alla taglia in Italia. In Turchia gli otoliti sono usati come rimedio per le infezioni del tratto urinario.

Note

  1. ^ (EN) Chao, L.,2015, Sciaena umbra, su IUCN Red List of Threatened Species, Versione 2020.2, IUCN, 2020.
  2. ^ Decreto Ministeriale n°19105 del 22 settembre 2017 - Denominazioni in lingua italiana delle specie ittiche di interesse commerciale, su politicheagricole.it.
  3. ^ Clizia Bonacito (MondoMarino.net), Muto come un pesce, su mondomarino.net. URL consultato l'8 febbraio 2008.

Bibliografia

  • Egidio Trainito, Atlante di flora e fauna del Mediterraneo, 2004ª ed., Milano, Il Castello, 2004, ISBN 88-8039-395-2.
  • Patrick Louisy, Guida all'identificazione dei pesci marini d'Europa e del Mediterraneo, a cura di Trainito, Egidio, Milano, Il Castello, 2006, ISBN 88-8039-472-X.

 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autori e redattori di Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia IT

Sciaena umbra: Brief Summary ( الإيطالية )

المقدمة من wikipedia IT
SciaenaUmbra.JPG

La corvina (Sciaena umbra), è un pesce d'acqua salata appartenente alla famiglia Sciaenidae.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autori e redattori di Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia IT

Zeeraaf ( البلجيكية الهولندية )

المقدمة من wikipedia NL

Vissen

De zeeraaf of zwarte ombervis (Sciaena umbra) is een baarsachtige vis uit de familie ombervissen (Sciaenidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd in 1758 gepubliceerd door Carl Linnaeus.[1]

Kenmerken

De zeeraaf bereikt een lengte van maximaal 50 cm en kan 7 kg zwaar worden. De vis heeft een grote ronde kop met een puntige, iets onderstandige bek en een eivormig lichaam. De staartvin heeft een rechte achterkant met een zwarte rand. De driehoekige voorste rugvin is duidelijk gesepareerd van de tweede en langere rugvin. De vis heeft lange buik- en anale vinnen waarvan de voorste vinstraal opvallend wit is.

Leefwijze

Het voedsel van deze voornamelijk nachtactieve vissen bestaat in hoofdzaak uit kleine vissen en ongewervelde bodemdieren. Ze kunnen geluiden produceren dankzij bepaalde spieren die zich bevinden rondom de zwemblaas.

Verspreiding en leefgebied

De vis komt in de Middellandse Zee vaak in kleine scholen voor in ondiepe kustwateren boven zandbodems of tussen rotsen of zeewieren en in grotten. De vis wordt ook gevangen langs de Afrikaanse en Europese kust in de Atlantische Oceaan.

 src=
School zeeraven in Middellandse Zee

Synonymie

  • Sciaena umbra Linnaeus, 1758
    • Bairdiella umbra (Linnaeus, 1758)
    • Corvina umbra (Linnaeus, 1758)
    • Johnius umbra (Linnaeus, 1758)
  • Sciaena nigra Bloch, 1792
  • Coracinus chalcis Pallas, 1814
  • Corvina canariensis Cuvier, 1830
Bronnen, noten en/of referenties
  • David Burnie (2001). Animals, Dorling Kindersley Limited, London. ISBN 90-18-01564-4 (naar het Nederlands vertaald door Jaap Bouwman en Henk J. Nieuwenkamp)
  • Sciaena umbra in: Froese, R. & D. Pauly (Editors) (2017). FishBase. World Wide Web electronic publication. www.fishbase.org, (10/2017)
  1. Linnaeus, C. (1758). Systema naturae ed. 10: 289
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia-auteurs en -editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia NL

Zeeraaf: Brief Summary ( البلجيكية الهولندية )

المقدمة من wikipedia NL

De zeeraaf of zwarte ombervis (Sciaena umbra) is een baarsachtige vis uit de familie ombervissen (Sciaenidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd in 1758 gepubliceerd door Carl Linnaeus.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia-auteurs en -editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia NL

Kaval (riba) ( الإسبانية، القشتالية )

المقدمة من wikipedia SL
Za igralno karto glej kaval.

Kaval ali konj (znanstveno ime Sciaena umbra) je morska riba iz družine morskih vran, ki je razširjena po Jadranskem morju, Sredozemlju, Atlantiku in Črnem morju do 200 metrov globine.

Opis

Kaval zraste v dolžino do 52 cm in lahko tehta do 4 kilograme. Telo je bočno stisnjeno, trup pa je relativno visok in pokrit z velikimi, čvrstimi luskami. Glava je velika. Po hrbtu je kaval temno sive barve, po bokih pa seva prehaja v temno zlato barvo. Trebuh je rumeno srebrne barve, pogosto posut s temnimi pikami.

V Jadranu se drsti od maja do julija, zadržuje pa se v globinah med 10 in 50 metrov. Najraje se zadržuje na skalnati podlagi, poraščeni z algami. Živi v manjših jatah in je po naravi dokaj plašna riba. Slabo prenaša motno in hladno vodo, občutljiv pa je tudi na onesnaženje. Prehranjuje se z manjšimi ribami, mehkužci in raki.

Viri

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Avtorji in uredniki Wikipedije
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia SL

Kaval (riba): Brief Summary ( الإسبانية، القشتالية )

المقدمة من wikipedia SL
Za igralno karto glej kaval.

Kaval ali konj (znanstveno ime Sciaena umbra) je morska riba iz družine morskih vran, ki je razširjena po Jadranskem morju, Sredozemlju, Atlantiku in Črnem morju do 200 metrov globine.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Avtorji in uredniki Wikipedije
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia SL

Korpfisk ( السويدية )

المقدمة من wikipedia SV

Korpfisk[2] (Sciaena umbra) är en salt- och brackvattensfisk i familjen havsgösfiskar som finns utanför Atlantens östra del samt Medelhavet.

Utseende

En fisk med från sidorna sammantryckt kropp med platt buk och hög rygg. Munnen är lång, och den har två ryggfenor. Dessa tillsammans med stjärtfenan, som har en tvärt avhuggen bakkant, är gula med svarta kanter. Övriga fenor är svarta med vita bakkanter, och kroppen i övrigt är grå med silver- och guldfärgade anstrykningar.[3] Längden uppgår vanligen inte till mycket mer än 28 cm,[4] även om den maximalt konstaterats bli 72 cm lång och väga 4,7 kg, något som emellertid konstaterades vara ett extremvärde i den gjorda undersökningen[5].

Vanor

Korpfisken vistas i grunda kustvatten över klipp- och sandbottnar, även om den kan gå ner till 200 m, och kan ofta gå upp i flodmynningars brackvatten.[4] Den lever i mindre grupper, som framförallt är nattaktiva. Under dagen kan den ibland påträffas i sjögräsdungar eller i gömslen i grottor och större klippspringor.[3] Födan består framför allt av kräftdjur som räkan Palaeman elegans och fiskar, men också blötdjur och havsborstmaskar tas. Äldre djur förefaller ta mer fisk och mindre kräftdjur än yngre.[5]

Arten kan bli åtminstone 21 år gammal.[4]

Leken sker vanligtvis i juli och augusti när vattentemperaturen nått över 20°C.[5]

Utbredning

Utbredningsområdet utgörs av Atlantens östra del från Engelska kanalen via Medelhavet (inklusive Svarta havet) till Mauritanien och tillfälligtvis söderut till Senegal. Ifrågasatta uppgifter finns även från Ghana och Gabon.[4]

Ekonomisk användning

Korpfisken är framför allt föremål för sportfiske, även om ett mindre, yrkesmässigt fiske också bedrivs, främst i Turkiet. Sedan 2002 har där minskade fångster dock medfört begränsningar i fiskerättigheterna.[5]

Referenser

  1. ^ Sciaena umbra Linnaeus, 1758” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=169330. Läst 12 maj 2012.
  2. ^ Sven O Kullander (13 september 2008). ”Naturhistoriska riksmuseets databas över fisknamn”. Naturhistoriska riksmuseet. Arkiverad från originalet den 14 december 2013. https://web.archive.org/web/20131214095552/http://artedi.nrm.se/fishnames/namefind.php?FormData=Perciformes&Verbosity=Listing&Submit=Skicka&MaxRecs=1000&Category=cOrder&Precision=%3D&Ordering=default. Läst 7 maj 2012.
  3. ^ [a b] Anne Bay-Nouailhat. Sciaena umbra Brown meagre” (på engelska). European Marine Life. http://www.european-marine-life.org/34/sciaena-umbra.php. Läst 11 maj 2011.
  4. ^ [a b c d] Papasissi, Christine (15 november 2011). Sciaena umbra Linnaeus, 1758 Brown meagre” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/summary/Sciaena-umbra.html. Läst 12 maj 2012.
  5. ^ [a b c d] S. Engin, K. Seyhan (2009). ”Age, growth, sexual maturity and food composition of Sciaena umbra in the south-eastern Black Sea, Turkey” (på engelska). Journal of Applied Ichthyology 25 (1): sid. 96-99. doi:10.1111/j.1439-0426.2008.01173.x. http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1439-0426.2008.01173.x/full. Läst 12 maj 2012.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia författare och redaktörer
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia SV

Korpfisk: Brief Summary ( السويدية )

المقدمة من wikipedia SV

Korpfisk (Sciaena umbra) är en salt- och brackvattensfisk i familjen havsgösfiskar som finns utanför Atlantens östra del samt Medelhavet.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia författare och redaktörer
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia SV

Eşkina ( التركية )

المقدمة من wikipedia TR

Eşkina, yerli bir balık türüdür, göç etmez. Belirli bir bölgeyi sahiplenir ve yaşamı boyunca buradan ayrılmaz. Alnından çıkan 1–2 cm çapındaki taştan ötürü halk arasında Taş balığı olarak da bilinir. Gerçek taşların limonlu suda eritilip içildiğinde böbrek taşların düşmesine sebep olmaktadır.[1][2]

Endüstriyel avcılığı yapılamadıgı için balık lokantalarında levrekten sonra gelen balıktır. Avcılığı yıl boyunca devam eder. Türkiye'de avı yasayla sınırlanmıştır. Ancak Tarım ve Orman Bakanlığının yayınlamış olduğu 31/2 no. lu sirküler ile 2007 yılından itibaren avcılığı serbest bırakılmıştır. Şu gün yürülülükte olan "Amatör (Sportif) Amaçlı Su Ürünleri Avcılığını Düzenleyen 1 ve 2 Numaralı Tebliğ" uyarınca Eşkina balığı "diğer türler" sınıfında belirtilmiş ve avının toplam limiti 5 kg olarak belirlenmiştir. 15 Ağustos resmi gazetede yayinlanan bilgi doğrultusunda tek seferde avlanacak balık 3 ile sınırlandırılmıştır.

Kaynakça

Stub icon Kemikli balıklar ile ilgili bu madde bir taslaktır. Madde içeriğini geliştirerek Vikipedi'ye katkıda bulunabilirsiniz.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia yazarları ve editörleri
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia TR

Eşkina: Brief Summary ( التركية )

المقدمة من wikipedia TR

Eşkina, yerli bir balık türüdür, göç etmez. Belirli bir bölgeyi sahiplenir ve yaşamı boyunca buradan ayrılmaz. Alnından çıkan 1–2 cm çapındaki taştan ötürü halk arasında Taş balığı olarak da bilinir. Gerçek taşların limonlu suda eritilip içildiğinde böbrek taşların düşmesine sebep olmaktadır.

Endüstriyel avcılığı yapılamadıgı için balık lokantalarında levrekten sonra gelen balıktır. Avcılığı yıl boyunca devam eder. Türkiye'de avı yasayla sınırlanmıştır. Ancak Tarım ve Orman Bakanlığının yayınlamış olduğu 31/2 no. lu sirküler ile 2007 yılından itibaren avcılığı serbest bırakılmıştır. Şu gün yürülülükte olan "Amatör (Sportif) Amaçlı Su Ürünleri Avcılığını Düzenleyen 1 ve 2 Numaralı Tebliğ" uyarınca Eşkina balığı "diğer türler" sınıfında belirtilmiş ve avının toplam limiti 5 kg olarak belirlenmiştir. 15 Ağustos resmi gazetede yayinlanan bilgi doğrultusunda tek seferde avlanacak balık 3 ile sınırlandırılmıştır.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia yazarları ve editörleri
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia TR

Горбань темний ( الأوكرانية )

المقدمة من wikipedia UK

Розповсюдження

Розповсюджений вздовж атлантичного узбережжя Європи і Північної Африки, також у внутрішніх морях, від Середземного до Азовського. В Україні відзначений в Чорному морі, зокрема у північно-західній його частині, біля Кара-Дагу, в районі Керченської протоки, та у південно-західній ділянці Азовського моря.

Будова

Найбільша довжина тіла 70 см, у Чорному морі зазвичай від 21 до 35 см. Вага до 4 кг. Тіло помірно довгасте, відносно високе, стиснуте з боків. Луска на тілі — невелика, шорстка, а на голові — гладка і округла. Передня частина спинного плавця коротша за задню в 1,7 раза. Хвостовий плавець усічений або трохи закруглений по задньому краю. Бічна лінія повна, дугою підіймається вгору до верхньозаднього краю зябрової кришки і поступово стає горизонтальною у бік хвостового плавця. Рот невеликий, кінцевий, нижній, з висувною верхньою щелепою, озброєною вузькою смужкою дрібних притуплених зубів. На нижній щелепі наявна смужка гостріших зубів. Самці й самиці зовні однакові. Забарвлення спини темно-синє з фіолетовим чи золотистим відтінком, боки золотисті з мідним виблиском, черево сріблясто-біле.

Спосіб життя

 src=
Зграя горбанів

Морська риба. Зустрічається на глибинах 20 — 180 м. Тримається зазвичай у потайних місцях, біля крутих скельних берегів, вертикальних скель і молів, рідше над піщаним, черепашковим і мулистим дном. Мігрує мало. Тримається зграями по 5-8 особин, іноді поодиноко. Найактивніший вночі. Біля берегів Криму відомий з травня по грудень, частіший у липні-серпні. Середні розміри й маса тіла плідників біля Кара-Дагу коливаються в межах 14,3-20,5 см і 116—292 г, вік від 2 до 6 років при переважанні 3-річних особин. Плодючість у самиць завдовжки 26-47 см становить від 6,2 до 514 тисяч ікринок. Розмноження відбувається у водах з помірною солоністю поза межами опріснення з першої половини червня по вересень, особливо інтенсивно у липні при температурі води 20-25°С. Нерест порційний, проходить у присмеркові години на відстані близько 2 км від берега. Личинки з'являються з ікри приблизно через добу, які живляться вмістом жовткового мішка. Приблизно на четверту добу личинки переходять на живлення зовнішнім кормом. Молодь тримається зграйками поблизу берегів, може заходити у затоки та гирла річок, живиться дрібними організмами. Дорослі особини живляться бентосними організмами (краби, креветки) або рибою (ставрида, атерина, шпрот та хамса).

Значення

Має другорядне промислове значення. Реалізується у свіжому, частково у засоленому вигляді, також для виготовлення консервів. Об'єкт підводного полювання. Вид занесений до Червоної книги України[3].

Виноски

.

Посилання

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Автори та редактори Вікіпедії
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia UK

Чёрный горбыль ( الروسية )

المقدمة من wikipedia русскую Википедию
Царство: Животные
Подцарство: Эуметазои
Без ранга: Вторичноротые
Подтип: Позвоночные
Инфратип: Челюстноротые
Группа: Рыбы
Группа: Костные рыбы
Подкласс: Новопёрые рыбы
Инфракласс: Костистые рыбы
Надотряд: Колючепёрые
Серия: Перкоморфы
Отряд: Acanthuriformes
Подотряд: Scianoidei
Семейство: Горбылёвые
Род: Сциены
Вид: Чёрный горбыль
Международное научное название

Sciaena umbra ( Linnaeus, 1758)

Охранный статус Wikispecies-logo.svg
Систематика
на Викивидах
Commons-logo.svg
Изображения
на Викискладе
ITIS 169330NCBI 1586296EOL 1000297

Чёрный горбыль, или тёмный горбыль, или мелакопия [1] (лат. Sciaena umbra) — вид лучепёрых рыб из семейства горбылёвых (Sciaenidae). Распространены в Атлантическом океане.

Ареал

Распространены в восточной части Атлантического океана от Ла-Манша до Мавритании и Сенегала, включая Канарские острова; в Средиземном, Чёрном и Азовском морях[2].

Описание

Тело удлинённое, высокое, с горбатой спиной, несколько сжато с боков, покрыто мелкой ктеноидной чешуёй. На голове, щеках и жаберных крышках чешуя циклоидная. Рыло тупое и закруглённое. Рот маленький, нижний, располагается горизонтально, с мелкими зубами. Подбородочный усик отсутствует. Спинной плавник разделён глубокой выемкой на колючую (с 10—11 лучами) и мягкую (с одним колючим и 21—24 мягкими лучами) части. В анальном плавнике две колючки и 6—8 мягких лучей. Вторая колючка анального плавника сильная. Хвостовой плавник закруглённый или усечённый. В боковой линии 50 чешуй [3].

 src=
Стайка тёмных горбылей

Окраска спины синяя с фиолетовым и золотистым оттенками, бока тела золотисто-серебристые с медным оттенком, брюхо серебристо-белое. Края мягкой части спинного плавника и хвостового плавника с чёрной каймой. Брюшные и анальный плавники чёрные[4].

Достигает длины 70 см (обычно до 40 см) и массы 4 кг[4][5].

 src=
Молодь чёрного горбыля

Биология

Морские прибрежные рыбы. Обитают на глубине от 20 до 180 м над скалистыми или песчаными грунтами. Более активны в ночное время, держатся небольшими стайками.

Питаются мелкими рыбами (европейский анчоус, атерина, хамса и ракообразными (мелкие крабы, креветки, бокоплавы, изоподы[3].

В Чёрном море нерестятся в мае—августе. Плодовитость от 6 до 514 тысяч икринок. Икрометание порционное. Икра пелагическая, с жировой каплей. Личинки длиной 2,5—2,7 мм, вылупляются в течение первых суток после оплодотворения икры. Желточный мешок рассасывается через четыре дня после вылупления личинок[3].

Способны издавать звуки с помощью плавательного пузыря[6].

Взаимодействие с человеком

Чёрный горбыль имеет небольшое промысловое значение. В 1990-х годах мировые уловы варьировались от 128 до 430 тонн. В основном ловят Тунис и Турция. Промысел ведётся жаберными сетями, ставными и закидными неводами[7]. Популярный объект подводной охоты.

Примечания

  1. Решетников Ю. С., Котляр А. Н., Расс Т. С., Шатуновский М. И. Пятиязычный словарь названий животных. Рыбы. Латинский, русский, английский, немецкий, французский. / под общей редакцией акад. В. Е. Соколова. — М.: Рус. яз., 1989. — С. 288. — 12 500 экз.ISBN 5-200-00237-0.
  2. Sciaena umbra (англ.). The IUCN Red List of Threatened Species.
  3. 1 2 3 Световидов А. Н. Рыбы Чёрного моря. — М.,Л.: Наука, 1964. — С. 266—269. — 550 с.
  4. 1 2 Васильева Е. Д. Рыбы Чёрного моря. Определитель морских, солоноватоводных, эвригалинных и проходных видов с цветными иллюстрациями, собранными С. В. Богородским. — М.: ВНИРО, 2007. — С. 109. — 238 с. — 200 экз.ISBN 978-5-85382-347-1.
  5. Sciaena umbra (англ.) в базе данных FishBase. (Проверено 19 января 2018)
  6. Picciulin M., Bolgan M., Corò A. B., Calcagno G., Malavasi S. Sound production by the Shi drum Umbrina cirrosa and comparison with the brown meagre Sciaena umbra: a passive acoustic monitoring perspective // Journal of Fish Biology. — 2016. — Vol. 88, № 4. — P. 1655—1660. — DOI:10.1111/jfb.12926.
  7. Промысловые рыбы России. В двух томах / Под ред. О. Ф. Гриценко, А. Н. Котляра и Б. Н. Котенёва. — М.: изд-во ВНИРО, 2006. — Т. 2. — С. 723—724. — 624 с. — ISBN 5-85382-229-2.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Авторы и редакторы Википедии
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia русскую Википедию

Чёрный горбыль: Brief Summary ( الروسية )

المقدمة من wikipedia русскую Википедию

Чёрный горбыль, или тёмный горбыль, или мелакопия (лат. Sciaena umbra) — вид лучепёрых рыб из семейства горбылёвых (Sciaenidae). Распространены в Атлантическом океане.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Авторы и редакторы Википедии
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia русскую Википедию

弓背石首魚 ( الصينية )

المقدمة من wikipedia 中文维基百科
二名法 Sciaena umbra
Linnaeus, 1758

弓背石首魚輻鰭魚綱鱸形目鱸亞目石首魚科的其中一,分布東大西洋區,從英吉利海峽茅利塔尼亞海域,棲息深度可達200公尺,體長可達70公分,棲息在沿海沙石底質、礁石區海域,於夜間活動,屬肉食性,以甲殼類魚類為食,可做為食用魚。

参考文獻

擴展閱讀

 src= 維基物種中有關弓背石首魚的數據

小作品圖示这是一篇與鱸形目相關的小作品。你可以通过编辑或修订扩充其内容。
 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
维基百科作者和编辑
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia 中文维基百科

弓背石首魚: Brief Summary ( الصينية )

المقدمة من wikipedia 中文维基百科

弓背石首魚為輻鰭魚綱鱸形目鱸亞目石首魚科的其中一,分布東大西洋區,從英吉利海峽茅利塔尼亞海域,棲息深度可達200公尺,體長可達70公分,棲息在沿海沙石底質、礁石區海域,於夜間活動,屬肉食性,以甲殼類魚類為食,可做為食用魚。

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
维基百科作者和编辑
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia 中文维基百科