Kilqarınlar (lat. Chirocentridae) siyənəkkimilər dəstəsinə aid heyvan fəsiləsi.
Die Wolfsheringe (Chirocentrus) sind eine Gattung heringsartiger Raubfische. Diese Fische haben relativ lange Körper. Sie leben in warmen Flachgewässern vom Roten Meer bis nach Japan und Australien.
Es gibt zwei Arten, die ca. einen Meter lang werden und von silbriger Farbe sind, mit bläulichem Rücken. Ihr Körper ist langgestreckt und seitlich stark zusammengedrückt. Die Bauchkante bildet einen scharfen Kiel. Die Schuppen sind klein, die Rückenflosse steht über der Afterflosse und hat 16 bis 18 Flossenstrahlen. Die Bauchflossen sind klein. Die Kiefer tragen lange, scharfe Fang- und feine Bürstenzähne.
Die Gattung Chirocentrus ist die einzige rezente der Familie Chirocentridae. Aus der Oberkreide von Bolivien ist noch Gastroculpa bekannt. In der Fisch-Anatomie ist Chirocentrus von einiger Reputation, weil er angeblich der einzige Teleosteer sein sollte, dessen Mitteldarm noch Spuren des Spiraldarms zeigt, wie ihn die meisten primitiveren Fische (z. B. die Haie) haben. Doch liegt in Wahrheit nur eine seichte umlaufende Furche (zur Oberflächen-Vergrößerung) vor, die mit ca. 40 Umgängen mit dem Spiraldarm etwa von Amia nichts zu tun hat.[1][2]
Beide Arten werden kommerziell gefischt.
Die Wolfsheringe (Chirocentrus) sind eine Gattung heringsartiger Raubfische. Diese Fische haben relativ lange Körper. Sie leben in warmen Flachgewässern vom Roten Meer bis nach Japan und Australien.
Mikonje, mikonge au panga ni spishi mbili za samaki wa baharini katika jenasi Chirocentrus ya familia Chirocentridae na oda Clupeiformes. Wana nasaba na dagaa.
Spishi zote mbili zina mwili uliorefuka na mataya yenye meno marefu makali ambayo huwezesha hamu yao kubwa, hasa kwa samaki wengine. Hufikia urefu wa m 1. Wana mbavu za rangi ya fedha na mgongo wa kibuluu.
Mikonje huvuliwa kwa kibiashara na kuuzwa wabichi au waliogandishwa.
Mikonje, mikonge au panga ni spishi mbili za samaki wa baharini katika jenasi Chirocentrus ya familia Chirocentridae na oda Clupeiformes. Wana nasaba na dagaa.
Spishi zote mbili zina mwili uliorefuka na mataya yenye meno marefu makali ambayo huwezesha hamu yao kubwa, hasa kwa samaki wengine. Hufikia urefu wa m 1. Wana mbavu za rangi ya fedha na mgongo wa kibuluu.
Mikonje huvuliwa kwa kibiashara na kuuzwa wabichi au waliogandishwa.
The wolf herrings are a family (Chirocentridae) of two marine species of ray-finned fish related to the herrings.
Both species have elongated bodies and jaws with long sharp teeth that facilitate their ravenous appetites, mostly for other fish.[2] Both species reach a length of 1 m. They have silvery sides and bluish backs.
They are commercially fished, and marketed fresh or frozen.
The wolf herrings are a family (Chirocentridae) of two marine species of ray-finned fish related to the herrings.
Both species have elongated bodies and jaws with long sharp teeth that facilitate their ravenous appetites, mostly for other fish. Both species reach a length of 1 m. They have silvery sides and bluish backs.
They are commercially fished, and marketed fresh or frozen.
Arenque lobo es el nombre dado a los peces de la familia Chirocentridae, que incluye dos especies marinas de peces con aletas radiadas, relacionados con los arenques.
Ambas especies tienen cuerpos alargados y fauces con largos y afilados dientes, que facilitan su voraz apetito, principalmente de otros peces.[2] Ambas especies alcanzan una longitud de 1 m. Ellos tienen lados plateados y espalda azulada.
Se encuentran a menos de 150 m de profundidad, en las aguas cálidas, desde el mar Rojo hasta Japón y Australia.[3]
Son peces comerciales, y son vendidos frescos o congelados.
Arenque lobo es el nombre dado a los peces de la familia Chirocentridae, que incluye dos especies marinas de peces con aletas radiadas, relacionados con los arenques.
Ambas especies tienen cuerpos alargados y fauces con largos y afilados dientes, que facilitan su voraz apetito, principalmente de otros peces. Ambas especies alcanzan una longitud de 1 m. Ellos tienen lados plateados y espalda azulada.
Se encuentran a menos de 150 m de profundidad, en las aguas cálidas, desde el mar Rojo hasta Japón y Australia.
Son peces comerciales, y son vendidos frescos o congelados.
Chirocentrus arrain klupeiformeen generoa da, Indiako eta mendebaldeko Ozeano Bareko itsasoetan bizi dena. Chirocentridae familia monotipikoa osatzen duen bakarra da.[1]
Chirocentrus arrain klupeiformeen generoa da, Indiako eta mendebaldeko Ozeano Bareko itsasoetan bizi dena. Chirocentridae familia monotipikoa osatzen duen bakarra da.
Susisillit (heimo Chirocentridae ja sen ainoa suku Chirocentrus) ovat noin metrin mittaisia, pitkulaisia sillikalojen lahkon petokaloja, joilla on vahvat leuat ja terävät hampaat. Niillä on sinertävänhohtoinen selkä ja hopeiset kyljet.
Susisillejä on kaksi hyvin samannäköistä lajia, susisilli (Chirocentrus nudus) ja pilkkasusisilli (Chirocentrus dorab), joiden levinneisyysalueetkin ovat samat. Pilkkasusisillin erottaa kuitenkin selkäevän tumma yläosa ja se, että se syö pienten kalojen lisäksi myös taskurapuja.
Susisillejä tavataan Punaisellamerellä, Intian valtamerellä ja läntisellä Tyynellämerellä Japanista etelään. Levinneisyysalue myötäilee eteläisen Aasian, Indonesian ja Pohjois-Australian rannikoita. Susisillit oleilevat lähinnä rannikkovesissä. Ne ovat tärkeitä talouskaloja, joita pyydetään mm. verkoilla, rysillä ja troolaamalla ja kaupataan tuoreena ja pakastettuna.
Susisillit (heimo Chirocentridae ja sen ainoa suku Chirocentrus) ovat noin metrin mittaisia, pitkulaisia sillikalojen lahkon petokaloja, joilla on vahvat leuat ja terävät hampaat. Niillä on sinertävänhohtoinen selkä ja hopeiset kyljet.
Susisillejä on kaksi hyvin samannäköistä lajia, susisilli (Chirocentrus nudus) ja pilkkasusisilli (Chirocentrus dorab), joiden levinneisyysalueetkin ovat samat. Pilkkasusisillin erottaa kuitenkin selkäevän tumma yläosa ja se, että se syö pienten kalojen lisäksi myös taskurapuja.
Susisillejä tavataan Punaisellamerellä, Intian valtamerellä ja läntisellä Tyynellämerellä Japanista etelään. Levinneisyysalue myötäilee eteläisen Aasian, Indonesian ja Pohjois-Australian rannikoita. Susisillit oleilevat lähinnä rannikkovesissä. Ne ovat tärkeitä talouskaloja, joita pyydetään mm. verkoilla, rysillä ja troolaamalla ja kaupataan tuoreena ja pakastettuna.
I Chirocentridae sono una famiglia di pesci ossei appartenenti all'ordine Clupeiformes. Chirocentrus è l'unico genere.
Le due specie della famiglia sono diffuse negli oceani Indiano e Pacifico occidentale dal mar Rosso fino alle isole Tonga, limitatamente alle fasce tropicali.
Sono pesci pelagici che vivono in acque costiere e spesso penetrano nelle acque salmastre degli estuari e delle lagune.
Questi pesci hanno corpo piuttosto allungato e appiattito ai lati e la pinna dorsale e la pinna anale (più lunga della dorsale) molto arretrate. Anche le pinne ventrali, che sono molto piccole, sono inserite in posizione posteriore, a metà del corpo; le pinne pettorali sono poste in basso nel corpo e piuttosto piccole. La pinna caudale è ampia e forcuta. Le scaglie sono piccole. La bocca è ampia e armata di denti lunghi, appuntiti e molto vistosi.
Sono voraci predatori, si cibano di piccoli pesci di branco come clupeidi e engraulidi.
Nelle aree di diffusione hanno una modesta importanza per la pesca professionale. Interessano anche i pescatori sportivi.
La famiglia comprende due specie:[1]
I Chirocentridae sono una famiglia di pesci ossei appartenenti all'ordine Clupeiformes. Chirocentrus è l'unico genere.
Vilkasilkinės (Chirocentridae) – silkiažuvių šeima. Kūnas pailgas, suplotas, iki 1,0 m ilgio. Paplitusios Indijos ir Ramiajame vandenynuose.
Šeimoje yra 1 gentis ir 2 rūšys.
Vilkasilkinės (Chirocentridae) – silkiažuvių šeima. Kūnas pailgas, suplotas, iki 1,0 m ilgio. Paplitusios Indijos ir Ramiajame vandenynuose.
Šeimoje yra 1 gentis ir 2 rūšys.
Paprastoji vilkasilkė (Chirocentrus dorab) Šviesiapelekė vilkasilkė (Chirocentrus nudus)Chirocentrus is een geslacht van straalvinnige vissen uit de familie van wolfsharingen (Chirocentridae).[1] Het geslacht is voor het eerst wetenschappelijk beschreven in 1817 door Cuvier.
Chirocentrus is een geslacht van straalvinnige vissen uit de familie van wolfsharingen (Chirocentridae). Het geslacht is voor het eerst wetenschappelijk beschreven in 1817 door Cuvier.
Chirocentrus – rodzaj morskich ryb śledziokształtnych z rodziny dorabowatych (Chirocentridae).
Ocean Indyjski i Ocean Spokojny – cieplejsze, głównie przybrzeżne wody. Obydwa gatunki są szeroko rozprzestrzenione, a ich zasięgi pokrywają się – od Morza Czerwonego i Afryki Wschodniej po Japonię, Filipiny i Australię[2].
Gatunkiem typowym rodzaju jest Clupea dorab (Chirocentrus dorab). W przeszłości większość autorów wyróżniała tylko jeden gatunek C. dorab. Sporadycznie wymieniany był C. hypselosoma. W 1966 Whitehead, Boeseman i Wheeler wykazali, że C. hypselosoma jest tożsamy z C. dorab, natomiast w 1968 Luther wyodrębnił postulowany przez Swainsona C. nudus jako drugi gatunek. Pomimo pewnych wątpliwości we współczesnych pracach wykazywane są obydwa gatunki[2].
Młode obydwu gatunków są trudne do rozróżnienia. U osobników powyżej 15 cm długości pojawiają się różnice pozwalające ustalić przynależność gatunkową[5][6]:
Chirocentrus – rodzaj morskich ryb śledziokształtnych z rodziny dorabowatych (Chirocentridae).
Chirocentridae é uma família de peixes actinopterígeos pertencentes à ordem Clupeiformes.[1]
Chirocentridae é uma família de peixes actinopterígeos pertencentes à ordem Clupeiformes.
Vargsillfiskar (Chirocentridae) är en familj av rovfiskar som består av ett släkte med två arter.
Arterna blir ungefär en meter långa och har en silveraktig färg med blå rygg. Mellan käkarna finns långa spetsiga tänder.
Arten Chirocentrus dorab förekommer i varma kustregioner från Röda havet till Japan och Australien.
Arten Chirocentrus nudus har samma utbredningsområde och arterna är därför svårt att skilja från varandra. Den sistnämnda äter bredvid fiskar även krabbor.
Vargsillfiskar (Chirocentridae) är en familj av rovfiskar som består av ett släkte med två arter.
Arterna blir ungefär en meter långa och har en silveraktig färg med blå rygg. Mellan käkarna finns långa spetsiga tänder.
Arten Chirocentrus dorab förekommer i varma kustregioner från Röda havet till Japan och Australien.
Arten Chirocentrus nudus har samma utbredningsområde och arterna är därför svårt att skilja från varandra. Den sistnämnda äter bredvid fiskar även krabbor.
Họ Cá lanh (danh pháp khoa học: Chirocentridae) là một họ cá biển đơn chi Chirocentrus, bao gồm hai loài cá vây tia có quan hệ họ hàng với các loài cá trích.
Cả hai loài này đều có thân dài, với các hàm có các răng sắc và nhọn phù hợp với nhu cầu ăn uống ngấu nghiến của chúng, chủ yếu là các loài cá khác. Cả hai loài này đều có thể dài tới 1 m. Chúng có phần hông màu ánh bạc và phần lưng màu xanh.
Chúng là các loài cá có giá trị thương phẩm và được đưa ra thị trường dưới dạng cá tươi hay cá ướp đá.
Họ Cá lanh (danh pháp khoa học: Chirocentridae) là một họ cá biển đơn chi Chirocentrus, bao gồm hai loài cá vây tia có quan hệ họ hàng với các loài cá trích.
Cả hai loài này đều có thân dài, với các hàm có các răng sắc và nhọn phù hợp với nhu cầu ăn uống ngấu nghiến của chúng, chủ yếu là các loài cá khác. Cả hai loài này đều có thể dài tới 1 m. Chúng có phần hông màu ánh bạc và phần lưng màu xanh.
Chúng là các loài cá có giá trị thương phẩm và được đưa ra thị trường dưới dạng cá tươi hay cá ướp đá.
多在表層海面活動。
宝刀鱼科其下僅有一屬:
本科魚體延長,側扁,腹部無稜鱗。上下頷為犬齒,腸內有螺旋狀之環褶,消化道無憂門盲囊,鱗片小,腹鰭小,脊椎骨數70至74個,屬於海洋性魚類。
本科魚喜歡在大洋沿岸表層水域活動,屬肉食性,以小型的魚類為食。
食用魚,但體薄瘦弱,市場較不常見,適合油炸或煎食。
물멸속(Chirocentrus)은 청어목에 속하는 조기어류 속의 하나이다. 물멸과(Chirocentridae)의 유일속으로 두 종으로 이루어져 있다.
2013년 기준으로, 계통 분류는 다음과 같다.[1] [2][3]
청어목 청어아목 청어과Dorosomatinae
Alosinae
Ehiravinae
Clupeinae
눈퉁멸과 + Spratelloidinae
물멸과
Spratelloidinae
미확인 분류[3]
멸치과Coiliinae
Engraulinae
이빨청어아목