dcsimg

Cinnyris jugularis ( الأستورية )

المقدمة من wikipedia AST
Map marker icon – Nicolas Mollet – Birds – Nature – white.png Les especies d'aves con nome común en llingua asturiana márquense como NOA. En casu contrariu, conséñase'l nome científicu o de la SEO.

Anthus chacoensis, ye una especie d'ave paseriforme perteneciente a la familia Motacillidae.

Distribución y hábitat

Alcuéntrase n'Arxentina y Paraguái. El so hábitat natural son les praderíes templaes.

Referencies

  1. BirdLife International 2004. Anthus chacoensis. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. Consultáu'l 4 de marzu de 2011

Enllaces esternos

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia AST

Cinnyris jugularis: Brief Summary ( الأستورية )

المقدمة من wikipedia AST
Cinnyris jugularis Map marker icon – Nicolas Mollet – Birds – Nature – white.png Les especies d'aves con nome común en llingua asturiana márquense como NOA. En casu contrariu, conséñase'l nome científicu o de la SEO.

Anthus chacoensis, ye una especie d'ave paseriforme perteneciente a la familia Motacillidae.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia AST

Cinnyris jugularis ( البريتانية )

المقدمة من wikipedia BR

Cinnyris asiaticus[1] a zo ur spesad golvaneged bihan eus ar c'herentiad Nectariniidae.

Anvet e voe Certhia jugularis (kentanv) da gentañ-penn (e 1766)[2] gant an naturour svedat Carl von Linné (1707-1778).

Doareoù pennañ

 src=
Ur barez Cinnyris jugularis.


Boued

Bevañ a ra diwar sun-bleuñv dreist-holl ha kemer amprevaned ivez.

Annez hag isspesadoù

Ar spesad a gaver an isspesad warn-ugent[3] anezhañ :

  • Cinnyris jugularis andamanicus, (Hume, 1873), en Inizi Andaman,
  • C. j. aurora, e kornôg Filipinez,
  • C. j. buruensis, e Buru (kreisteiz Inizi Maluku),
  • C. j. clementiae, e kreisteiz Inizi Maluku (nemet Buru),
  • C. j. flammaxillaris, e Myanmar, Thailand, kreiz ha kreisteiz Indez-Sina ha hanternoz Malezia,
  • C. j. flavigastra, en Enezeg Bismarck hag Inizi Salomon,
  • C. j. frenatus, e hanternoz Inizi Maluku, Ginea Nevez (nemet e hanternoz), Inizi Aru (mervent Ginea Nevez), inizi gevred Ginea Nevez ha biz Aostralia,
  • C. j. idenburgi, e hanternoz Ginea Nevez,
  • C. j. infrenatus, en inizi Tukangbesi hag inizi all er-maez da c'hevred Sulawesi,
  • C. j. jugularis, e Filipinez (nemet hanternoz Luzon hag inizi er c'hornôg hag er mervent),
  • C. j. keiensis, en Inizi Kai (mervent Ginea Nevez),
  • C. j. klossi, e kreiz ha kreisteiz Inizi Nikobar,
  • C. j. obscurior, e hanternoz Luzon (hanternoz Filipinez),
  • C. j. ornatus, e kreiz ha kreisteiz Malezia, Sumatera, Borneo, Jawa, Bali hag en darn vrasañ eus an enezennoù Sunda bihanañ,
  • C. j. plateni, e Sulawesi hag e meur a enez tost,
  • C. j. polyclystus, en Enggano (un enezenn er-maez da gornôg Sumatera),
  • C. j. proselius, e hanternoz Inizi Nikobar,
  • C. j. rhizophorae, e kreisteiz ha gevred Sina, Hainan ha hanternoz Viêt Nam,
  • C. j. robustirostris, e Banggai ha Sula (er-maez da reter Sulawesi),
  • C. j. teysmanni, en inizi eus Mor Flores,
  • C. j. woodi, en Enezeg Sulu (mervent Filipinez).

Liammoù diavaez

Notennoù ha daveennoù

  1. N'en deus ar spesad anv boutin ebet testeniekaet e brezhoneg evit poent.
  2. (en) AnimalBase.
  3. (en) Roadennoù IOC World Bird List diwar-benn Cinnyris jugularis.



Commons
Muioc'h a restroù diwar-benn

a vo kavet e Wikimedia Commons.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia BR

Cinnyris jugularis: Brief Summary ( البريتانية )

المقدمة من wikipedia BR

Cinnyris asiaticus a zo ur spesad golvaneged bihan eus ar c'herentiad Nectariniidae.

Anvet e voe Certhia jugularis (kentanv) da gentañ-penn (e 1766) gant an naturour svedat Carl von Linné (1707-1778).

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia BR

Aderyn haul cefn melynwyrdd ( الويلزية )

المقدمة من wikipedia CY

Aderyn a rhywogaeth o adar yw Aderyn haul cefn melynwyrdd (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: adar haul cefn melynwyrdd) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Necterinia jugularis; yr enw Saesneg arno yw Olive-backed sunbird. Mae'n perthyn i deulu'r Adar haul (Lladin: Nectarinidae) sydd yn urdd y Passeriformes.[1]

Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn N. jugularis, sef enw'r rhywogaeth.[2] Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Asia ac Awstralia.

Gall fwyta neithdar o fewn blodau, ac wrth ymestyn i'w gyrraedd, mae'n rwbio'n erbyn y paill ac yn ei gario i flodyn arall gan ei ffrwythloni.

Teulu

Mae'r aderyn haul cefn melynwyrdd yn perthyn i deulu'r Adar haul (Lladin: Nectarinidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:

Rhestr Wicidata:

rhywogaeth enw tacson delwedd Aderyn haul cynffon-goch Aethopyga ignicauda Aderyn haul cynffonfforchog Aethopyga christinae
Fork-tailed Sunbird.jpg
Aderyn haul cynffonhir Hedydipna platurus
Hedydipna platurus Keulemans.jpg
Aderyn haul fflamgoch Aethopyga flagrans
Cinnyris jugularis aurora - Aethopyga flagrans Keulemans.jpg
Aderyn haul gyddfddu Aethopyga saturata
Aethopyga saturata – Ang Khang.jpg
Aderyn haul Jafa Aethopyga mystacalis
Scarlet ( Javan ) Sunbird - Carita MG 3470 (29363983070).jpg
Aderyn haul Palawan Aethopyga shelleyi
LOVELY SUNBIRD.jpg
Aderyn haul penllwyd Aethopyga primigenia
Aethopyga primigenia 2009 stamp of the Philippines.jpg
Aderyn haul rhuddgoch Aethopyga siparaja
Crimson sunbird.jpg
Aderyn haul Sangihe Aethopyga duyvenbodei
Aethopyga duyvenbodei Keulemans.jpg
Aderyn haul torchog Hedydipna collaris
Collaredsunbird.jpg
Aderyn haul ystlyswyn Aethopyga eximia
White-flanked Sunbird (Aethopyga eximia).jpg
Diwedd y rhestr a gynhyrchwyd yn otomatig o Wicidata.

Gweler hefyd

Cyfeiriadau

  1. Gwefan Cymdeithas Edward Llwyd; adalwyd 30 Medi 2016.
  2. Gwefan Avibase; adalwyd 3 Hydref 2016.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Awduron a golygyddion Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia CY

Aderyn haul cefn melynwyrdd: Brief Summary ( الويلزية )

المقدمة من wikipedia CY

Aderyn a rhywogaeth o adar yw Aderyn haul cefn melynwyrdd (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: adar haul cefn melynwyrdd) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Necterinia jugularis; yr enw Saesneg arno yw Olive-backed sunbird. Mae'n perthyn i deulu'r Adar haul (Lladin: Nectarinidae) sydd yn urdd y Passeriformes.

Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn N. jugularis, sef enw'r rhywogaeth. Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Asia ac Awstralia.

Gall fwyta neithdar o fewn blodau, ac wrth ymestyn i'w gyrraedd, mae'n rwbio'n erbyn y paill ac yn ei gario i flodyn arall gan ei ffrwythloni.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Awduron a golygyddion Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia CY

Grünrücken-Nektarvogel ( الألمانية )

المقدمة من wikipedia DE
Icon tools.svg

Dieser Artikel wurde aufgrund von formalen oder inhaltlichen Mängeln in der Qualitätssicherung Biologie zur Verbesserung eingetragen. Dies geschieht, um die Qualität der Biologie-Artikel auf ein akzeptables Niveau zu bringen. Bitte hilf mit, diesen Artikel zu verbessern! Artikel, die nicht signifikant verbessert werden, können gegebenenfalls gelöscht werden.

Lies dazu auch die näheren Informationen in den Mindestanforderungen an Biologie-Artikel.

Der Grünrücken-Nektarvogel (Cinnyris jugularis) ist ein etwa 12 Zentimeter großer Vertreter der Familie der Nektarvögel.

Aussehen

 src=
Weiblicher Grünrücken-Nektarvogel

Die Männchen dieser Tierart sind am Kopf und dem Rücken olivgrün. Der Bauch ist gelb, die Kehle ist metallisch bläulich-grün schimmernd. Der lange Schnabel und die Beine sind schwarz. Der Schwanz ist oben schwarz und unten weiß. Die Weibchen besitzen ein braunes Rückengefieder und einen gelben Bauch. Der Kopf ist ebenfalls braun.

Verbreitung und Lebensweise

Diese Vogelart kommt in China (Provinz Hunan), Indonesien, auf Neuguinea, den Bismarck-Inseln sowie auf den Salomonen und im Nordosten des australischen Bundesstaats Queensland vor. Sie bewohnt die dortigen Urwälder und die Buschvegetation, kommt aber auch in Mangrovensümpfen und den Gärten menschlicher Siedlungen vor. Der Grünrücken-Neckarvogel streift in kleineren Gruppen von mehreren Artgenossen umher. Er ist ein Lauerjäger, der auf einem Astansitz nach Insekten Ausschau hält, die er dann im schnellen Flug erbeutet, oder er saugt im Rüttelflug Nektar aus Blüten. Daneben pickt er auch Spinnen von ihren Netzen.

Fortpflanzung

 src=
Weiblicher Grünrücken-Nektarvogel beim Nestbau

Während der Brutzeit verteidigt das Männchen ein Revier gegen fremde Artgenossen. Das Nest wird vom Weibchen in einem niedrigen Baum oder Strauch angelegt. Es wird aus Pflanzenfasern, Gräsern und Rindenstücken gebaut, die mit Spinnennetzen und Seide zusammen gehalten werden und mit Federn ausgepolstert sind. Das Weibchen legt 1–2 grüne oder graue mit braunen Flecken versehene Eier. Nach 13 Tagen schlüpfen die Jungen. Das Ausbrüten und die Brutfürsorge übernimmt das Weibchen meist allein.

Unterarten

Es sind einundzwanzig Unterarten bekannt:[1]

  • Cinnyris jugularis andamanicus (Hume, 1873) – kommt auf den Andamanen vor.
  • Cinnyris jugularis proselius Oberholser, 1923 – ist auf den nördlichen Nikobaren verbreitet.
  • Cinnyris jugularis klossi (Richmond, 1902) – kommt auf den tentralen und südlichen Nikobaren vor.
  • Cinnyris jugularis rhizophorae (Swinhoe, 1869) – ist im Süden und Südosten Chinas, auf Hainan und dem nördlichen Vietnam verbreitet.
  • Cinnyris jugularis flammaxillaris (Blyth, 1845) – kommt in Myanmar, Thailand, dem zentralen und südlichen Indochina und dem Norden der Malaiische Halbinsel vor.
  • Cinnyris jugularis ornatus R. P. Lesson, 1827 – kommt im zentralen und südlichen Teil der Malaiischen Halbinsel, auf Sumatra, auf Borneo, auf Java, auf Bali und dem größten Teil der Kleinen Sundainseln vor.
  • Cinnyris jugularis polyclystus Oberholser, 1912 – kommt auf Enggano vor.
  • Cinnyris jugularis aurora (Tweeddale, 1878) – ist in den westlichen Philippinen verbreitet.
  • Cinnyris jugularis obscurior Ogilvie-Grant, 1894 – kommt im Norden Luzons vor.
  • Cinnyris jugularis jugularis (Linnaeus, 1766) – Nominatform, ist auf den Philippinen mit Ausnahme des nördlichen Luzon und den westlichen und südwestlichen Inseln verbreitet.
  • Cinnyris jugularis woodi (Mearns, 1909) – ist auf dem Sulu-Archipel verbreitet.
  • Cinnyris jugularis plateni (W. Blasius, 1885) – kommt auf Sulawesi und vielen der angrenzenden Inseln vor.
  • Cinnyris jugularis infrenatus Hartert, 1903 – kommt auf Tukang Besi und anderen Inseln südöstlich von Sulawesi vor.
  • Cinnyris jugularis robustirostris (Mees, 1964) – kommt auf den Banggai- und den Sula-Inseln vor.
  • Cinnyris jugularis teysmanni Büttikofer, 1893 – ist auf den Inseln der Floressee verbreitet.
  • Cinnyris jugularis frenatus (S. Müller, 1843) – kommt auf den nördlichen Molukken, auf Neuguinea außer dem Norden und auf den Aru-Inseln und dem Nordosten Australiens vor.
  • Cinnyris jugularis buruensis Hartert, 1910 – ist auf Buru verbreitet.
  • Cinnyris jugularis clementiae R. P. Lesson, RP, 1827 – kommt auf den südlichen Molukken mit Ausnahme von Buru vor.
  • Cinnyris jugularis keiensis Stresemann, 1913 – ist auf den Kei-Inseln verbreitet.
  • Cinnyris jugularis idenburgi Rand, 1940 – kommt im Norden Neuguineas vor.
  • Cinnyris jugularis flavigastra (Gould, 1843) – ist auf dem Bismarck-Archipel und den Salomon-Inseln verbreitet.

Gefährdung und Schutzmaßnahmen

Aufgrund ihrer weiten Verbreitung und da für diese Art keinerlei Gefährdung bekannt ist, stuft die IUCN diese Art als nicht gefährdet (Least Concern) ein.

Literatur

  • Philip Whitfield (Hrsg.): Das große Weltreich der Tiere. Planet Media AG, Zug 1992, ISBN 3-8247-8614-1, S. 362–363.
  • Christopher Perrins (Hrsg.): Die große Enzyklopädie der Vögel. Orbis Verlag, München 1996, ISBN 3-572-00810-7, S. 307, 308.
  • Jiří Felix (Hrsg.), Alena Čepická, Jaromír Knotek, Libuše Knotková: Tierwelt Australiens und der Antarktis. Aus dem Tschechischen von Ingeborg Šestáková. Arita, Prag 1986, S. 232–233.

Einzelnachweise

 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia DE

Grünrücken-Nektarvogel: Brief Summary ( الألمانية )

المقدمة من wikipedia DE
Icon tools.svg

Dieser Artikel wurde aufgrund von formalen oder inhaltlichen Mängeln in der Qualitätssicherung Biologie zur Verbesserung eingetragen. Dies geschieht, um die Qualität der Biologie-Artikel auf ein akzeptables Niveau zu bringen. Bitte hilf mit, diesen Artikel zu verbessern! Artikel, die nicht signifikant verbessert werden, können gegebenenfalls gelöscht werden.

Lies dazu auch die näheren Informationen in den Mindestanforderungen an Biologie-Artikel.

Der Grünrücken-Nektarvogel (Cinnyris jugularis) ist ein etwa 12 Zentimeter großer Vertreter der Familie der Nektarvögel.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia DE

Olive-backed sunbird ( الإنجليزية )

المقدمة من wikipedia EN

The olive-backed sunbird (Cinnyris jugularis), also known as the yellow-bellied sunbird, is a species of sunbird found from Southern Asia to Australia.

Taxonomy

In 1760 the French zoologist Mathurin Jacques Brisson included a description of the olive-backed sunbird in his Ornithologie based on a specimen collected in the Philippines. He used the French name Le petit grimpereau des Philippines and the Latin Certhia Philippensis Minor.[2] Although Brisson coined Latin names, these do not conform to the binomial system and are not recognised by the International Commission on Zoological Nomenclature.[3] When in 1766 the Swedish naturalist Carl Linnaeus updated his Systema Naturae for the twelfth edition, he added 240 species that had been previously described by Brisson.[3] One of these was the olive-backed sunbird. Linnaeus included a brief description, coined the binomial name Certhia jugularis and cited Brisson's work.[4] The specific name jugularis is Medieval Latin for 'of the throat'.[5] This species is now placed in the genus Cinnyris that was introduced by the French naturalist Georges Cuvier in 1816.[6] Currently, there are 21 subspecies described,[7] but there is a growing body of evidence to suggest these subspecies may represent multiple cryptic species.[8]

Description

They are small songbirds, at most 12 cm (4.7 in) long. In most subspecies, the underparts of both male and female are bright yellow, the backs are a dull brown colour. The forehead, throat and upper breast of the adult male is a dark, metallic blue-black. In the Philippines the males of some subspecies have an orange band on the chest,[9] in Wallacea and northern New Guinea some subspecies have most of the underparts blackish, and in southern China and adjacent parts of Vietnam most of the underparts of the male are greyish-white.

Distribution and habitat

The olive-backed sunbird is common across southern China and Southeast Asia to Queensland and the Solomon Islands. Originally from mangrove habitat, the olive-backed sunbird has adapted well to humans, and is now common even in fairly densely populated areas, even forming their nests in human dwellings.[10][11]

Behaviour

Breeding

The birds mate between the months of April and August in the Northern Hemisphere, and between August and January in the Southern Hemisphere.[12] Both the male and the female assist in building the nest which is flask-shaped, with an overhanging porch at the entrance, and a trail of hanging material at the bottom end.[10]

After building the nest(especially hanging from wire, stretched string or rope), the birds abandon the nest for about a week before the female returns to lay one or two greenish-blue eggs. The eggs take 2 weeks to hatch. The female may leave the nest for short periods during the day during incubation. After the chicks have hatched, both male and female assist in the care of the young, which leave the nest about two or three weeks later.[11]

Feeding

The sunbirds are a group of very small Old World passerine birds which feed largely on nectar, although they will also take insects, especially when feeding young. Their flight is fast and direct on their short wings. Most species can take nectar by hovering, but usually perch to feed most of the time.

Olive-backed Sunbird, Andaman Is.

Gallery

References

  1. ^ BirdLife International (2016). "Cinnyris jugularis". IUCN Red List of Threatened Species. 2016: e.T103804139A94552679. doi:10.2305/IUCN.UK.2016-3.RLTS.T103804139A94552679.en. Retrieved 12 November 2021.
  2. ^ Brisson, Mathurin Jacques (1760). Ornithologie, ou, Méthode contenant la division des oiseaux en ordres, sections, genres, especes & leurs variétés (in French and Latin). Vol. 3. Paris: Jean-Baptiste Bauche. pp. 616–618, Plate 32 fig 5. The two stars (**) at the start of the section indicates that Brisson based his description on the examination of a specimen.
  3. ^ a b Allen, J.A. (1910). "Collation of Brisson's genera of birds with those of Linnaeus". Bulletin of the American Museum of Natural History. 28: 317–335. hdl:2246/678.
  4. ^ Linnaeus, Carl (1766). Systema naturae : per regna tria natura, secundum classes, ordines, genera, species, cum characteribus, differentiis, synonymis, locis, Volume 1, Part 1 (in Latin). Vol. 12 (12th ed.). Holmiae (Stockholm): Laurentii Salvii. p. 245.
  5. ^ Jobling, J.A. (2018). del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J.; Christie, D.A.; de Juana, E. (eds.). "Key to Scientific Names in Ornithology". Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions. Retrieved 8 May 2018.
  6. ^ Cuvier, Georges (1816). Le Règne animal distribué d'après son organisation : pour servir de base a l'histoire naturelle des animaux et d'introduction a l'anatomie comparée (in French). Vol. 1. Paris: Déterville. pp. 388–389.
  7. ^ Gill, Frank; Donsker, David, eds. (2018). "Dippers, leafbirds, flowerpeckers, sunbirds". World Bird List Version 8.1. International Ornithologists' Union. Retrieved 8 May 2018.
  8. ^ Cheke, R., Mann, C., Christie, D.A. & Kirwan, G.M. (2019). Olive-backed Sunbird (Cinnyris jugularis). In: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (retrieved from https://www.hbw.com/node/60062 on 25 July 2019).
  9. ^ Christian Perez. "The Birds of Alabang Hills". Retrieved 15 May 2011.
  10. ^ a b Olive-backed Sunbird Archived 21 December 2014 at the Wayback Machine
  11. ^ a b Sunbird letters
  12. ^ Breeding biology of the Yellow-bellied Sunbird Nectarinia jugularis in Northern Queensland

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia EN

Olive-backed sunbird: Brief Summary ( الإنجليزية )

المقدمة من wikipedia EN

The olive-backed sunbird (Cinnyris jugularis), also known as the yellow-bellied sunbird, is a species of sunbird found from Southern Asia to Australia.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia EN

Cinnyris jugularis ( الإسبانية، القشتالية )

المقدمة من wikipedia ES

La suimanga dorsioliva (Cinnyris jugularis)[2]​ es una especie de ave paseriforme de la familia Nectariniidae.[3]​ Se encuentra desde el Sur de Asia hasta Australia.

Son aves paseriformes muy pequeñas que se alimentan abundantemente de néctar, aunque también atrapan insectos, especialmente cuando alimentan sus crías. El vuelo con sus alas cortas es rápido y directo.

Descripción

Es un pequeño pájaro de 12 cm de largo como máximo. Los machos y las hembras, tienen el vientre brillante de fondo amarillo, verde oliva, mucho más discreto. En el macho, el abdomen, la frente, el cuello y parte superior es un color azul oscuro metalizado.

Distribución y hábitat

Es común desde el sur de China a las Filipinas y Malasia, al norte-este de Australia. Es un ave del manglar, que se ha adaptado bien al contacto humano y que no duda en nidificar en la ciudad.

Reproducción

Por lo general, son monógamos. La reproducción tiene lugar entre abril y agosto en un nido suspendido. La hembra pone dos huevos que incuba sola. Los machos están implicados en la alimentación de los jóvenes.

Subespecies

Según Alan P. Peterson, existen 21 subespecies :

  • Cinnyris jugularis andamanicus (Hume) 1873
  • Cinnyris jugularis aurora (Tweeddale) 1878
  • Cinnyris jugularis buruensis Hartert 1910
  • Cinnyris jugularis clementiae Lesson 1827
  • Cinnyris jugularis flammaxillaris (Blyth) 1845
  • Cinnyris jugularis flavigastra (Gould) 1843
  • Cinnyris jugularis frenatus (Muller,S) 1843
  • Cinnyris jugularis idenburgi Rand 1940
  • Cinnyris jugularis infrenatus Hartert 1903
  • Cinnyris jugularis jugularis (Linnaeus) 1766
  • Cinnyris jugularis keiensis Stresemann 1913
  • Cinnyris jugularis klossi (Richmond) 1902
  • Cinnyris jugularis obscurior Ogilvie-Grant 1894
  • Cinnyris jugularis ornatus Lesson 1827
  • Cinnyris jugularis plateni (Blasius,W) 1885
  • Cinnyris jugularis polyclystus Oberholser 1912
  • Cinnyris jugularis proselius Oberholser 1923
  • Cinnyris jugularis rhizophorae (Swinhoe) 1869
  • Cinnyris jugularis robustirostris (Mees) 1964
  • Cinnyris jugularis teysmanni Buttikofer 1893
  • Cinnyris jugularis woodi (Mearns) 1909

Referencias

  1. BirdLife International (2004). «Nectarinia jugularis». Lista Roja de especies amenazadas de la UICN 2006 (en inglés). ISSN 2307-8235. Consultado el 2 de mayo de 2007.
  2. Bernis, F; De Juana, E; Del Hoyo, J; Fernández-Cruz, M; Ferrer, X; Sáez-Royuela, R; Sargatal, J (2009). «Nombres en castellano de las aves del mundo recomendados por la Sociedad Española de Ornitología (Decimotercera parte: Orden Passeriformes, Familias Remizidae a Laniidae)». Ardeola. Handbook of the Birds of the World (Madrid: SEO/BirdLife) 56 (1): 135-142. ISSN 0570-7358. Consultado el 17 de septiembre de 2017.
  3. Cinnyris jugularis en Biolib

 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autores y editores de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia ES

Cinnyris jugularis: Brief Summary ( الإسبانية، القشتالية )

المقدمة من wikipedia ES

La suimanga dorsioliva (Cinnyris jugularis)​ es una especie de ave paseriforme de la familia Nectariniidae.​ Se encuentra desde el Sur de Asia hasta Australia.

Son aves paseriformes muy pequeñas que se alimentan abundantemente de néctar, aunque también atrapan insectos, especialmente cuando alimentan sus crías. El vuelo con sus alas cortas es rápido y directo.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autores y editores de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia ES

Cinnyris jugularis ( الباسكية )

المقدمة من wikipedia EU

Cinnyris jugularis Cinnyris generoko animalia da. Hegaztien barruko Nectariniidae familian sailkatua dago.

Erreferentziak

  1. (Ingelesez) IOC Master List

Ikus, gainera

(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipediako egileak eta editoreak
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia EU

Cinnyris jugularis: Brief Summary ( الباسكية )

المقدمة من wikipedia EU

Cinnyris jugularis Cinnyris generoko animalia da. Hegaztien barruko Nectariniidae familian sailkatua dago.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipediako egileak eta editoreak
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia EU

Oliivimedestäjä ( الفنلندية )

المقدمة من wikipedia FI

Oliivimedestäjä (Cinnyris jugularis)[2] on medestäjien heimoon kuuluva varpuslintu.

Levinneisyys

Oliivimedestäjää tavataan laajalla alueella Kaakkois-Aasiassa sekä Australian koillisosissa. Lajia on kuvattu yleiseksi, ja sen kannankehitys on vakaa. Se on luokiteltu elinvoimaiseksi.[1]

Lähteet

  1. a b c Cinnyris jugularis IUCN Red List of Threatened Species. International Union for Conservation of Nature, IUCN, Iucnredlist.org. (englanniksi)
  2. Väisänen, R. A.; Högmander, H.; Björklund, H.; Hänninen, L.; Lammin-Soila, M.; Lokki, J. & Rauste, V.: Maailman lintujen suomenkieliset nimet. 2., uudistettu painos. Helsinki: BirdLife Suomi ry, 2006. Teoksen verkkoversio.
Tämä lintuihin liittyvä artikkeli on tynkä. Voit auttaa Wikipediaa laajentamalla artikkelia.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedian tekijät ja toimittajat
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia FI

Oliivimedestäjä: Brief Summary ( الفنلندية )

المقدمة من wikipedia FI

Oliivimedestäjä (Cinnyris jugularis) on medestäjien heimoon kuuluva varpuslintu.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedian tekijät ja toimittajat
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia FI

Souimanga à dos vert ( الفرنسية )

المقدمة من wikipedia FR

Cinnyris jugularis

Le Souimanga à dos vert (Cinnyris jugularis), également appelé souimanga à gorge bleue, est une espèce de passereaux de la famille des nectariniidés.

Description

C'est un petit oiseau de 12 cm de longueur au plus. Chez le mâle et la femelle, le ventre est d'un jaune voyant, le dos vert olive, beaucoup plus discret. Chez le mâle, le front, le cou et la partie supérieure du ventre est d'un bleu foncé métallique.

Distribution et habitat

Le souimanga à dos vert est commun depuis le sud de la Chine jusqu'aux Philippines, et de la Malaisie jusqu'au nord-est de l'Australie.

Oiseau originaire de la mangrove, il s'est bien adapté au contact avec les humains et il n'hésite pas à nicher en ville.

Alimentation

Les souimangas se nourrissent essentiellement de nectar mais ils peuvent aussi se nourrir d'insectes, surtout lorsqu'ils sont jeunes. Leurs ailes, courtes, leur permettent d'avoir un vol rapide en ligne droite. Ils peuvent se nourrir de nectar en vol, comme les oiseaux mouches mais généralement ils préfèrent se percher.

Reproduction

Ils sont généralement monogames. La reproduction a lieu d'avril a août dans un nid suspendu. La femelle pond deux œufs qu'elle couve seule. Le mâle participe à la nourriture des petits.

Origine du nom

L'ornithologue français René Lesson identifie cette espèce d'oiseaux (Cinnyris jugularis clementiae) en 1827 et lui donne le prénom de sa femme, Marie Clémence Lesson[1].

Notes et références

  1. (en) Bo Beolens, Michael Watkins et Michael Grayson, The Eponym Dictionary of Birds, Bloomsbury Publishing, 19 mars 2020 (ISBN 978-1-4729-8269-8, lire en ligne)
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia FR

Souimanga à dos vert: Brief Summary ( الفرنسية )

المقدمة من wikipedia FR

Cinnyris jugularis

Le Souimanga à dos vert (Cinnyris jugularis), également appelé souimanga à gorge bleue, est une espèce de passereaux de la famille des nectariniidés.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia FR

Burung madu sriganti ( الإندونيسية )

المقدمة من wikipedia ID

Burung madu sriganti (bahasa Latin: Nectarinia jugularis) adalah spesies burung dari keluarga Nectariniidae, dari genus Nectarinia. Burung ini merupakan jenis burung pemakan nektar Benalu, Mengkudu, Pepaya, Dadap, serangga kecil, laba-lab dan memiliki habitat di pekarangan, semak pantai, hutan mangrove.

Ciri-ciri

Burung madu sriganti memiliki tubuh berukuran kecil dengan panjang tubuh sekitar 10 sampai 11,4 cm dan berat tubuh sekitar 6,7 sampai 11,9 gram, sedangkan betina sekitar 6–10 gram[1], mempunyai paruh lancip dan panjang, berdarah panas, dan membiak dengan cara bertelur.

Jantan: Tubuh bagian bawah kuning terang. Dagu dan dada hitam-ungu metalik. Punggung hijau zaitun.

Betina: Tubuh bagian bawah kuning. Tanpa warna hitam pada dagu dan dada. Alis biasanya kuning muda. Iris coklat tua, paruh hitam, kaki hitam. Sering ribut dalam kelompok kecil, berpindah-pindah dari satu pohon atau semak ke yang lain. Jantan kadang berkejaran mondar mandir dengan galak.

Sarang berbentuk kantung, dari rumput terjalin dengan kapas alang-alang, pada dahan yang rendah. Telur berwarna keputih-putihan, berbintik abu-abu putih, jumlah 2 butir. Berbiak sepanjang tahun.

Penyebaran dan Ras

Secara global, burung-madu sriganti terdapat 22 subspesies dengan pesebaran berbeda yaitu:[2]

  • flammaxillaris (Blyth, 1845) – Myanmar, Thailand, Indochina (kecuali bagian utara) dan semenanjung utara Malaysia (ke selatan sampai Penang dan Kuantan); mungkin juga tersebar di Bangladesh Barat sampai Tenggara.
  • rhizophorae (Swinhoe, 1869) – China Selatan (Yunnan Selatan, Guanxi, Guangdong, Hainan I) dan Vietnam Utara.
  • andamanicus (Hume, 1873) – Kep. Andaman.
  • proselius (Oberholser, 1923) – Kep. Nicobar Utara (Car Nicobar).
  • blanfordi (Stuart Baker, 1921) – Katchal dan Kondol (di Kep. Nicobar).
  • klossi (Richmond, 1902) – Kep. Nicobar (kecuali Car Nicobar, Katchal and Kondol).
  • ornatus (Lesson, 1827) – Semenanjung Malaysia bagian tengah dan selatan (ke selatan sampai Penang dan Kuantan), Sumatra dan pulau-pulau satelitnya, Kalimantan, Jawa, Bali, dan Sunda Kecil (kecuali Sumba, Timor dan beberapa pulau kecil), mungkin juga terdapat di P. Tanimbar.
  • obscurior (Ogilvie-Grant, 1894) – Filipina Utara (Luzon Utara).
  • jugularis (Linnaeus, 1766) – Filipina (kecuali Luzon Utara, Filipina Barat Daya dan Kep. Sulu).
  • aurora (Tweeddale, 1878) – Filipina Barat Daya (Calauit, Busuanga, Culion, Dumaran, Palawan, Ursula, Balabac, Lumbucan), termasuk kepulauan di Laut Sulu Utara (Agutaya, Cuyo, Cagayancillo).
  • woodi (Mearns, 1909) – Gugus Kepulauan Sulu (Balukbaluk, Jolo, Dammai, Simaluc, Siasi, Tawi-Tawi, Sanga Sanga, Bongao, Papahag, Simunul, Manuk Manka, Sitanki, Omapoy, Sibutu, Tumindao, Saluag, Tres Islas), dan Filipina Selatan.
  • flavigastra (Gould, 1843) – Gugus Kep. Bismarck dan Kep. Solomon.
  • ornatus (Lesson, 1827) – Semenanjung Malaysia bagian tengah dan selatan (ke selatan sampai Penang dan Kuantan), Sumatra pulau-pulau satelitnya, Kalimantan, Jawa, Bali dan Sunda Kecil (kecuali Sumba, Timor and beberapa pulau kecil), mungkin juga terdapat di P. Tanimbar.
  • polyclystus (Oberholser, 1912) – P. Enggano, ujung barat Sumatera.
  • plateni (A. W. H. Blasius, 1885) – Kep. Talaud, P. Sangihe, P. Siau, dan Sulawesi (termasuk Manadotua, Manterawu, Bangka, Kep. Togian dan Salayar).
  • robustirostris (Mees, 1964) – Gugus Kepulauan Banggai dan Kep. Sula (timur jauh Sulawesi).
  • infrenatus (E. J. O. Hartert, 1903) – Butung, P. Hoga dan Kep. Tukangbesi, tenggara jauh Sulawesi.
  • teysmanni (Büttikofer, 1893) – Kepulauan di laut Flores (Tanahjampea, Kalao, Bonerate, Kalaotoa dan Madu).
  • frenatus (S. Müller, 1843) – Maluku Utara (Morotai, Halmahera, Ternate, Mare, Moti, Kayoa, Bacan, Obi dan Gomumu, mungkin juga di Bisa) ke timur sampai Papua (kecuali daerah pesisir utara), Kep. Aru, Gugus Pulau D’Entrecasteaux dan Timur Laut Australia (U & T Queensland).
  • buruensis (E. J. O. Hartert, 1910) – Buru, di Maluku Selatan.
  • clementiae (Lesson, 1827) – Boano, Seram, Ambon, Saparua, Nusa Laut dan Kep. Watubela.
  • keiensis (Stresemann, 1913) – Kep. Kai.
  • idenburgi (Rand, 1940) – Papua Utara (Jaringan sungai membramo ke timur sampai sungai Ramu).

Habitat dan Kebiasaan

Kehidupan burung ini di alam liar biasanya menghuni area hutan terbuka yang ada di dataran rendah hingga pegunungan. Selain itu, jenis burung madu ini sering kali hidup secara berkelompok dengan mendiami area perkebunan, pekarangan rumah, taman, semak belukar, dan hutan mangrove. Jenis makanan yang selalu disantapnya pun tidak hanya berasal dari nektar atau sari bunga saja tapi juga menyantap beragam jenis buah-buahan yang mengandung banyak gula seperti pepaya, mengkudu, dadap, dan serangga kecil.[2]

Galeri

Referensi

  1. ^ Admin (2018-11-30). "Suara Kolibri Sriganti Untuk Pikat dan Masteran Burung". Suara Burung (dalam bahasa Inggris). Diakses tanggal 2019-01-07.
  2. ^ a b Admin (2018-10-29). "Kolibri Sriganti, Olive-Backed Sunbirds (Cinnyris Jugularis)". Jenis Burung (dalam bahasa Inggris). Diakses tanggal 2019-01-07.
Scilab128.png Artikel bertopik burung ini adalah sebuah rintisan. Anda dapat membantu Wikipedia dengan mengembangkannya.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Penulis dan editor Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia ID

Burung madu sriganti: Brief Summary ( الإندونيسية )

المقدمة من wikipedia ID

Burung madu sriganti (bahasa Latin: Nectarinia jugularis) adalah spesies burung dari keluarga Nectariniidae, dari genus Nectarinia. Burung ini merupakan jenis burung pemakan nektar Benalu, Mengkudu, Pepaya, Dadap, serangga kecil, laba-lab dan memiliki habitat di pekarangan, semak pantai, hutan mangrove.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Penulis dan editor Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia ID

Cinnyris jugularis ( الإيطالية )

المقدمة من wikipedia IT

La nettarinia ventregiallo (Cinnyris jugularis (Linnaeus, 1766)) è un uccello della famiglia Nectariniidae, diffuso dall'Asia meridionale all'Australia.[2]

Descrizione

Con i suoi 11 cm di lunghezza è una delle specie più piccole della famiglia delle nettarinie[3].
Presenta un marcato dimorfismo sessuale: entrambi i sessi hanno il dorso di colore verde oliva ed il ventre giallo, nel maschio la fronte, la gola e la parte superiore del ventre sono di un blu brillante con riflessi metallici. Il becco è sottile e ricurvo.

 src=
Maschio
 src=
Femmina

Biologia

Olive-backed Sunbird (Cinnyris jugularis) eclipse - Flickr - Lip Kee.jpg

Alimentazione

Sono uccelli prevalentemente nettarivori, che occasionalmente si nutrono anche di insetti.[3]

Riproduzione

 src=
Nido

La stagione riproduttiva va dalla primavera inoltrata all'estate. Formano coppie monogamiche; il maschio costruisce nidi penduli, caratteristicamente appesi all'estremità dei rami di un cespuglio, a pochi metri dal suolo, in posizione riparata, in cui la femmina depone da 1 a 2 uova per covata. L'incubazione dura circa 2 settimane. Entrambi i genitori si prendono cura dei nidiacei.[4]

Distribuzione e habitat

La specie ha un ampio areale che comprende India, Myanmar, Cina, Thailandia, Cambogia, Laos, Viet Nam, Malaysia, Singapore, Brunei, Filippine, Indonesia, Papua Nuova Guinea, Isole Salomone e Australia[1].

Tipicamente è un abitatore delle mangrovie, ma si adatta a vivere in ogni habitat, anche all'interno dei centri abitati.

Tassonomia

Il Congresso Ornitologico Internazionale (2014) riconosce come valide le seguenti sottospecie:[2]

  • Cinnyris jugularis andamanicus (Hume, 1873), endemica delle isole Andamane
  • Cinnyris jugularis proselius Oberholser, 1923, endemica delle isole Nicobare
  • Cinnyris jugularis klossi (Richmond, 1902), endemica delle isole Nicobare
  • Cinnyris jugularis rhizophorae (Swinhoe, 1869), diffusa in Cina meridionale e Vietnam settentrionale
  • Cinnyris jugularis flammaxillaris (Blyth, 1845), diffusa in Myanmar, nella penisola indocinese e nella penisola malese
  • Cinnyris jugularis ornatus Lesson, 1827, diffusa nella penisola malese, Sumatra, Borneo, Giava, Bali e Piccole Isole della Sonda
  • Cinnyris jugularis polyclystus Oberholser, 1912, endemica dell'isola di Enggano
  • Cinnyris jugularis aurora (Tweeddale, 1878), diffusa nelle Filippine occidentali
  • Cinnyris jugularis obscurior Ogilvie-Grant, 1894, endemica di Luzon (Filippine settentrionali)
  • Cinnyris jugularis jugularis (Linnaeus, 1766), diffusa in gran parte delle Filippine
  • Cinnyris jugularis woodi (Mearns, 1909), endemica delle isole Sulu (Filippine sud-occidentali)
  • Cinnyris jugularis plateni (Blasius, W, 1885), diffusa a Sulawesi e in altre piccole isole vicine
  • Cinnyris jugularis infrenatus Hartert, 1903, diffusa a Tukangbesi e in altre piccole isole a sud-est di Sulawesi
  • Cinnyris jugularis robustirostris (Mees, 1964), diffusa nelle isole di Banggai e Sula (Molucche)
  • Cinnyris jugularis teysmanni Büttikofer, 1893, presente nelle isole del mar di Flores
  • Cinnyris jugularis frenatus (Müller, S, 1843), diffusa nelle Molucche, in Nuova Guinea e nelle isole Aru
  • Cinnyris jugularis buruensis Hartert, 1910, endemica dell'isola di Buru (Molucche meridionali)
  • Cinnyris jugularis clementiae Lesson, 1827, diffusa nelle Molucche meridionali
  • Cinnyris jugularis keiensis Stresemann, 1913, endemica delle isole Kai (Nuova Guinea)
  • Cinnyris jugularis idenburgi Rand, 1940, diffusa in Nuova Guinea
  • Cinnyris jugularis flavigastra (Gould, 1843), diffusa nell'arcipelago di Bismarck e nelle Isole Salomone

Note

  1. ^ a b (EN) BirdLife International 2012, Nectarinia jugularis, su IUCN Red List of Threatened Species, Versione 2020.2, IUCN, 2020.
  2. ^ a b (EN) Gill F. and Donsker D. (eds), Family Nectariniidae, in IOC World Bird Names (ver 9.2), International Ornithologists’ Union, 2019. URL consultato il 5 agosto 2014.
  3. ^ a b Olive-backed Sunbird, in Mangrove and wetland wildlife at Sungei Buloh Nature Park. URL consultato il 6 agosto 2014 (archiviato dall'url originale il 21 dicembre 2014).
  4. ^ Maher W.J., Breeding biology of the Yellow-bellied Sunbird Nectarinia jugularis in Northern Queensland (PDF), in EMU, vol. 92, 1992, pp. 57-60.

 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autori e redattori di Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia IT

Cinnyris jugularis: Brief Summary ( الإيطالية )

المقدمة من wikipedia IT

La nettarinia ventregiallo (Cinnyris jugularis (Linnaeus, 1766)) è un uccello della famiglia Nectariniidae, diffuso dall'Asia meridionale all'Australia.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autori e redattori di Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia IT

Burung Kelicap Bukit ( الملايو )

المقدمة من wikipedia MS


Burung Kelicap Bukit Cinnyris jugularis (male) -Singapore Botanic Gardens-8.jpg Jantan Cinnyris jugularis (female) -Singapore Botanic Gardens-8.jpg Betina Status pemuliharaan Pengelasan saintifik Alam: Haiwan Filum: Chordata Kelas: Aves Order: Passeriformes Keluarga: Nectariniidae Genus: Cinnyris Spesies: C. jugularis Nama binomial Cinnyris jugularis
Linnaeus, 1766 Sinonim

Nectarinia jugularis

Burung Kelicap Bukit atau juga dikenali sebagai burung Madu Sriganti adalah salah satu daripada haiwan yang boleh didapati di Malaysia. Nama sainsnya ialah Nectarinia jugularis.

Burung Kelicap Bukit, Cinnyris jugularis, merupakan spesies sunbird yang dijumpai dari Asia Selatan hingga Australia.

Burung sunbirds merupakan sekelompok burung passerine Dunia Lama yang amat kecil yang kebanyakannya makan madu, sungguhpun dia memakan serangga, terutama memberi makan anak burung. Penerbangan mereka pantas dan langsung pada sayap pendek mereka. Kebanyakan spesies boleh memakan madu dengan terkantung-kantung, tetapi biasanya bertenggek bagi makan bagi kebanyakan masa.

 src=
Burung jantan terkantung sambil makan

Burung Kelicap Bukit biasa terdapat di selatan China hingga ke Filipina dan Malaysia ke bawah sehingga timur laut Australia. Ia merupakan burung lagu terkecil, paling besar sepanjang 12 cm. Dalam kebanyakan spesies kecil, bahagian bawah kedua jantina jantan dan betina bewarna kuning terang, bahagian belakang bewarna perang malap. Di dahi, lengkuk dan atas dada jantan dewasa adalah gelap, belakang biru metalik. Di Filipina (ia dikenali sebagai "tamsi")[1] jantan sesetengah spesis kecil memiliki jalur kuning batapada dada, di Wallacea dan utara New Guinea sesetengah spesies kecil kebanyakannya memiliki bahagian bawah gelap, dan di selatan China dan bahagiang bersebelahan di Vietnam kebanyakan bahagian bawah jantan adalah putih-kelabu.

Berasal dari habitat paya bakau, burung Kelicap Bukit menyesuaikan diri dengan baik bersama manusia, dan kini biasa terdapat malah dikawasan berpenghuni padat, malah membuat sarang di kediaman manusia.[2][3]

Ciri-ciri

Burung Kelicap Bukit ialah haiwan yang tergolong dalam golongan benda hidup, alam : haiwan, filum : kordata, sub-filum : bertulang belakang (vertebrata), kelas : burung. Burung Kelicap Bukit adalah haiwan berdarah panas, mempunyai sayap dan tubuh yang diselubungi bulu pelepah. Paruh Burung Kelicap Bukit tidak bergigi.

Makanan

Pembiakan

Burung Kelicap Bukit mengawan antara bulan April dan Ogos. Kedua jantan dan betina membantu membina sarang yang berbentuk flaks, dengan beranda tergantung di pintu masuk, dan bahan tergantung pada bahagian bawah.[2]

Selepas membina sarang, burung meninggalkan sarang selama seminggu sebelum burung betina kembali untuk bertelur satu atau dua telor biru kehijauan. Telor mengambil masa selama seminggu sebelum menetas. Burung betina mungkin meninggalkan sarang bagi tempoh pendek pada siang hari semasa mengeram. Selepas anak burung menetas, kedua burung jantan dan betina membantu menjaga anak burung, yang meninggalkan sarang selepas dua atau tiga minggu berikutnya.[3]

Burung Kelicap Bukit membiak dengan bertelur. Telur Burung Kelicap Bukit bercangkerang keras.


Rujukan

  1. ^ Christian Perez. "The Birds of Alabang Hills". Dicapai May 15, 2011.
  2. ^ a b Olive-backed Sunbird
  3. ^ a b Sunbird letters

Pautan luar

Wikimedia Commons mempunyai media berkaitan Burung Kelicap Bukit


Senarai burung Burung merpati A - B - C - D - E - F - G - H - I - J - K - L - M - N - O - P - Q - R - S - T - U - V - W - X - Y - Z
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Pengarang dan editor Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia MS

Burung Kelicap Bukit: Brief Summary ( الملايو )

المقدمة من wikipedia MS

Burung Kelicap Bukit atau juga dikenali sebagai burung Madu Sriganti adalah salah satu daripada haiwan yang boleh didapati di Malaysia. Nama sainsnya ialah Nectarinia jugularis.

Burung Kelicap Bukit, Cinnyris jugularis, merupakan spesies sunbird yang dijumpai dari Asia Selatan hingga Australia.

Burung sunbirds merupakan sekelompok burung passerine Dunia Lama yang amat kecil yang kebanyakannya makan madu, sungguhpun dia memakan serangga, terutama memberi makan anak burung. Penerbangan mereka pantas dan langsung pada sayap pendek mereka. Kebanyakan spesies boleh memakan madu dengan terkantung-kantung, tetapi biasanya bertenggek bagi makan bagi kebanyakan masa.

 src= Burung jantan terkantung sambil makan

Burung Kelicap Bukit biasa terdapat di selatan China hingga ke Filipina dan Malaysia ke bawah sehingga timur laut Australia. Ia merupakan burung lagu terkecil, paling besar sepanjang 12 cm. Dalam kebanyakan spesies kecil, bahagian bawah kedua jantina jantan dan betina bewarna kuning terang, bahagian belakang bewarna perang malap. Di dahi, lengkuk dan atas dada jantan dewasa adalah gelap, belakang biru metalik. Di Filipina (ia dikenali sebagai "tamsi") jantan sesetengah spesis kecil memiliki jalur kuning batapada dada, di Wallacea dan utara New Guinea sesetengah spesies kecil kebanyakannya memiliki bahagian bawah gelap, dan di selatan China dan bahagiang bersebelahan di Vietnam kebanyakan bahagian bawah jantan adalah putih-kelabu.

Berasal dari habitat paya bakau, burung Kelicap Bukit menyesuaikan diri dengan baik bersama manusia, dan kini biasa terdapat malah dikawasan berpenghuni padat, malah membuat sarang di kediaman manusia.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Pengarang dan editor Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia MS

Staalborsthoningzuiger ( البلجيكية الهولندية )

المقدمة من wikipedia NL

Vogels

De staalborsthoningzuiger (Cinnyris jugularis synoniem: Nectarinia jugularis) is een zangvogel uit de familie van de honingzuigers; dit zijn vogels die foerageren op de nectar van bloemen, maar ook op insecten, vooral in de tijd dat ze jongen verzorgen. Deze honingzuiger wordt ook wel de geelbuikhoningzuiger genoemd. De staalborsthoningzuiger heeft een groot verspreidingsgebied dat reikt van Australië tot India.

Kenmerken

Het zijn kleine vogels, hoogstens 12 cm groot. Zowel het mannetje als het vrouwtje hebben een heldergele buik en een dofbruine rug. Het volwassen mannetje heeft een staalblauwe borst, keel en voorhoofd. Op de Filipijnen zijn er ondersoorten met een oranje band op de borst. In Wallacea en noordelijk Nieuw Guinea hebben sommige ondersoorten een donkere onderzijde en in zuidelijk China en het daaraan grenzende gebied in Vietnam hebben zij een grijswitte buik.

Voorkomen en leefgebied

De staalborsthoningzuiger komt voor in Australië, Papoea Nieuw Guinea, Salomonseilanden, de Filipijnen, Indonesië, Maleisië, Brunei, Singapore, Thailand, Laos, Myanmar, Vietnam, Cambodja, Zuid-China en India. Er worden 21 ondersoorten onderscheiden.[2]

De vogel heeft zich aangepast aan menselijke bewoning en komt voor in dichtbevolkte gebieden en bouwt soms zijn nest in woningen.

Status

De staalborsthoningzuiger heeft een groot verspreidingsgebied en daardoor alleen al is de kans op uitsterven uiterst gering. De grootte van de populatie is niet gekwantificeerd en er is geen aanleiding te veronderstellen dat de soort in aantal achteruit gaat. Daarom staat deze honingzuiger als niet bedreigd op de Rode Lijst van de IUCN.[1]

Bronnen, noten en/of referenties
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia-auteurs en -editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia NL

Staalborsthoningzuiger: Brief Summary ( البلجيكية الهولندية )

المقدمة من wikipedia NL

De staalborsthoningzuiger (Cinnyris jugularis synoniem: Nectarinia jugularis) is een zangvogel uit de familie van de honingzuigers; dit zijn vogels die foerageren op de nectar van bloemen, maar ook op insecten, vooral in de tijd dat ze jongen verzorgen. Deze honingzuiger wordt ook wel de geelbuikhoningzuiger genoemd. De staalborsthoningzuiger heeft een groot verspreidingsgebied dat reikt van Australië tot India.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia-auteurs en -editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia NL

Olivryggig solfågel ( السويدية )

المقدمة من wikipedia SV

Olivryggig solfågel[2] (Cinnyris jugularis) är en fågel i familjen solfåglar inom ordningen tättingar.[3] Arten har en vida spridd utbredning från Andamanöarna till södra Kina, Filippinerna och norra Australien. Den delas upp i hela 21 underarter i sex grupper:[3]

Sedan 2016 urskiljer Birdlife International och naturvårdsunionen IUCN idenburgi som den egna arten "Rands solfågel". Därmed hotkategoriseras de var för sig, båda som livskraftiga.[1]


Referenser

  1. ^ [a b] Birdlife International 2012 Nectarinia jugularis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.2 www.iucnredlist.org. Läst 2015-07-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2015) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2015-07-01
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01

Externa länkar

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia författare och redaktörer
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia SV

Olivryggig solfågel: Brief Summary ( السويدية )

المقدمة من wikipedia SV

Olivryggig solfågel (Cinnyris jugularis) är en fågel i familjen solfåglar inom ordningen tättingar. Arten har en vida spridd utbredning från Andamanöarna till södra Kina, Filippinerna och norra Australien. Den delas upp i hela 21 underarter i sex grupper:

jugularis-gruppen C. j. andamanicus – Andamanöarna C. j. klossi – norra Nikobarerna C. j. proselius – ön Car Nicobar C. j. flammaxillaris – Myanmar till Thailand, Kambodja och norra Malackahalvön (söderut till Pinang) C. j. ornatus – södra Malackahalvön till Sumatra, Borneo, Java, Små Sundaöarna och närliggande öar C. j. polyclystus – Enggano utanför västra Sumatra C. j. obscurior – berggskogar på norra Luzon i norra Filippinerna C. j. jugularis – södra Luzon, centrala och södra Filippinerna C. j. woodi – Suluarkipelagen i södra Filippinerna C. j. infrenatus – ögruppen Tukangbesi utanför Sulawesi C. j. robustirostris – Banggaiöarna och Sulaöarna C. j. rhizophorae – södra Kina (södra Yunnan, Guangxi, Guangdong samt Hainan) och norra Vietnam frenatus-gruppen C. j. plateni – Sulawesi, Talaud, Salayar och närliggande mindre öar C. j. frenatus – norra Moluckerna, Aruöarna, västpapuanska öar, Nya Guinea och nordöstra Queensland C. j. flavigastra – Bismarckarkipelagen och Salomonöarna C. j. aurorae – öarna Agutaya, Balabac, Busuanga, Cagayancillo, Culion, Cuyo och Palawan clementiae-gruppen C. j. buruensis – Buru i södra Moluckerna C. j. clementiae – södra Moluckerna (Seram, Ambon och närliggande öar) C. j. keiensis – Kaiöarna (Kai Kecil, Kai Besar och Ohimas) C. j. idenburgi – nordvästra Nya Guinea och Sepik Ramu C. j. teysmanni – öarna Tanahjampea, Kalao, Bonerate, Kalaotoa och Madu

Sedan 2016 urskiljer Birdlife International och naturvårdsunionen IUCN idenburgi som den egna arten "Rands solfågel". Därmed hotkategoriseras de var för sig, båda som livskraftiga.


ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia författare och redaktörer
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia SV

Hút mật họng tím ( الفيتنامية )

المقدمة من wikipedia VI

Hút mật họng tím hay Hút mật bụng vàng, Hút mật lưng ô liu (danh pháp hai phần: Cinnyris jugularis) là một loài chim thuộc Họ Hút mật[1]. Loài này phân bố từ Đông Nam Á đến Úc.

 src=
Con trống bay trong khi ăn

Hút mật họng tím là một nhóm rất nhỏ của Bộ Sẻ Cựu Thế giới với thức ăn chủ yếu là mật ong, mặc dù họ chúng cũng ăn côn trùng, đặc biệt là khi nuôi con non. Chú nhanh chóng và trực tiếp bằng đôi cánh ngắn. Hầu hết các loài có thể lấy mật hoa bằng cách bay lơ lửng, nhưng thường là đậu để ăn trong phần lớn thời gian.

Chú thích

  1. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson (2012). “The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.7.”. Truy cập ngày 19 tháng 12 năm 2012.

Tham khảo


Hình tượng sơ khai Bài viết Bộ Sẻ này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia tác giả và biên tập viên
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia VI

Hút mật họng tím: Brief Summary ( الفيتنامية )

المقدمة من wikipedia VI

Hút mật họng tím hay Hút mật bụng vàng, Hút mật lưng ô liu (danh pháp hai phần: Cinnyris jugularis) là một loài chim thuộc Họ Hút mật. Loài này phân bố từ Đông Nam Á đến Úc.

 src= Con trống bay trong khi ăn

Hút mật họng tím là một nhóm rất nhỏ của Bộ Sẻ Cựu Thế giới với thức ăn chủ yếu là mật ong, mặc dù họ chúng cũng ăn côn trùng, đặc biệt là khi nuôi con non. Chú nhanh chóng và trực tiếp bằng đôi cánh ngắn. Hầu hết các loài có thể lấy mật hoa bằng cách bay lơ lửng, nhưng thường là đậu để ăn trong phần lớn thời gian.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia tác giả và biên tập viên
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia VI

黄腹花蜜鸟 ( الصينية )

المقدمة من wikipedia 中文维基百科
二名法 Nectarinia jugularis
(Linnaeus)[1]

黄腹花蜜鸟学名Nectarinia jugularis)为太阳鸟科花蜜鸟属鸟类。分布于西起印度、中南半岛、东抵菲律宾群岛、印度尼西亚、以至巴布亚新几内亚、澳大利亚、所罗门群岛以及中国大陆云南广西广东海南和香港等地,多见于海拔700米以下的开阔山林。该物种的模式产地在菲律宾。[1]

亚种

参考文献

  1. ^ 1.0 1.1 中国科学院动物研究所. 黄腹花蜜鸟. 《中国动物物种编目数据库》. 中国科学院微生物研究所. [2009-04-04]. (原始内容存档于2016-03-05).
  2. ^ 中国科学院动物研究所. 黄腹花蜜鸟西南亚种. 《中国动物物种编目数据库》. 中国科学院微生物研究所. [2009-04-04]. (原始内容存档于2016-03-05).
小作品圖示这是一篇與雀形目相關的小作品。你可以通过编辑或修订扩充其内容。
 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
维基百科作者和编辑
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia 中文维基百科

黄腹花蜜鸟: Brief Summary ( الصينية )

المقدمة من wikipedia 中文维基百科

黄腹花蜜鸟(学名:Nectarinia jugularis)为太阳鸟科花蜜鸟属鸟类。分布于西起印度、中南半岛、东抵菲律宾群岛、印度尼西亚、以至巴布亚新几内亚、澳大利亚、所罗门群岛以及中国大陆云南广西广东海南和香港等地,多见于海拔700米以下的开阔山林。该物种的模式产地在菲律宾。

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
维基百科作者和编辑
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia 中文维基百科

キバラタイヨウチョウ ( اليابانية )

المقدمة من wikipedia 日本語
キバラタイヨウチョウ キバラタイヨウチョウ雄
キバラタイヨウチョウ雌
キバラタイヨウチョウ Cinnyris jugularis
上: 雄
下: 雌
シンガポール植物園
保全状況評価[1] LEAST CONCERN
(IUCN Red List Ver.3.1 (2001))
Status iucn3.1 LC.svg 分類 : 動物界 Animalia : 脊索動物門 Chordata 亜門 : 脊椎動物亜門 Vertebrata : 鳥綱 Aves : スズメ目 Passeriformes : タイヨウチョウ科 Nectariniidae : Cinnyris : キバラタイヨウチョウ C. jugularis 学名 Cinnyris jugularis
(Linnaeus, 1766) シノニム Nectarinia jugularis[2] 和名 キバラタイヨウチョウ 英名 Olive-backed Sunbird 亜種

キバラタイヨウチョウ(黄腹太陽鳥、: Olive-backed Sunbird学名: Cinnyris jugularis)は、英名において Yellow-bellied Sunbird および Yellow-breasted Sunbird としても知られる[3][4]タイヨウチョウ科に属する鳥類の1種であり、東南アジアからオーストラリアかけて生息する。本種の通称としては、フィリピンの "Tamsi" や[5]マレーシアの "Kelicap Pantai"[6] などがある。

分布[編集]

ニコバル諸島[7]アンダマン諸島からインドシナ半島マレー半島中国南部および海南島、フィリピン、スンダ列島ニューギニアビスマルク諸島[3]ソロモン諸島[7]、オーストラリア北東部にかけて分布する[3][7]

形態[編集]

全長は約11.5cm[8]、おおよそ10cm[9]から12cmの小型の鳥である[10][11]。ほとんどの亜種は、雌雄とも下面は鮮やかな黄色で、背は鈍い褐色である。雄の成鳥は、額、喉、上胸が濃色で金属光沢のある暗青色となる。フィリピンのいくつかの亜種の雄は、胸に橙色の横帯を持ち[5]ワラセアおよびニューギニア島北部の一部の亜種は、下面が最も黒みを帯び、また、中国南部やベトナムに接して分布する雄の下面の多くは灰白色を帯びている。

生態[編集]

 src=
ホバリングして花蜜を採食する雄(シンガポール

採食[編集]

タイヨウチョウ類は、雛への給餌においてはとりわけ昆虫も採るが、それ以外のほとんどは花蜜を餌とする旧世界スズメ目の鳥類において極めて小さなグループである。それらは短い翼を高速かつ集中的に使って飛翔する。ほとんどの種が停空飛翔(ホバリング)により花蜜を採ることができるが、普段は採餌の時までよく枝にとまっている。

生息場所[編集]

 src=
巣をつくっている雌

開けた低地から標高1,700mにかけて生息する[7]。もともと多雨林の林縁、水辺の植物地帯、沿岸の低木地、ユーカリ林、マングローブ林などが生息場所であるキバラタイヨウチョウは[4]、人にもうまく適応しており、農耕地や果樹園、公園のほか[4]、今日かなり人口密度の高い地域にも一般的に生息し、人間の住居にさえ巣を形成する[12][13]

繁殖[編集]

本種は、北半球においては4月から8月に[12]、南半球のオーストラリアでは8月から3月にかけて繁殖する[4][14]。主に雌が[15]、若木やつる植物、低い枝先、ときには家屋やベランダなどに、樹皮、草、葉、クモの巣などの破片を使って[4]、入口に張り出した縁のあるフラスコ形で、下端部に素材を垂らした吊り巣をつくり[12]、種子の綿毛や羽毛をそのなかに敷く[4]。営巣後、雌は1-2個ないし3個(オーストラリアの平均1.95個[16])の、灰緑色に褐色の斑点のある卵を巣の広い端部に産む[4]。卵の大きさは約17×12mmで[10]、卵が孵るまでの13-15日間抱卵される[15]。雌は抱卵中、日中に少しだけ巣を離れることがある。雛が孵化した後、雌雄ともに育雛し、約2-3週間後には巣立つ[13]

オーストラリアにおいては、フトハシテリカッコウ英語版 (Chrysococcyx russatus) による托卵が知られている[4][15]


亜種[編集]

21亜種に分類される[2][17]

脚注[編集]

  1. ^ The IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3. Nectarinia jugularis”. IUCN. ^ a b Cinnyris jugularis (Linnaeus, 1766) (accepted name)”. ITIS Species details. Integrated Taxonomic Information System. ^ a b c 『三省堂 世界鳥名事典』 吉井正・三省堂編修所、三省堂ISBN 4-385-15378-7。
  2. ^ a b c d e f g h Pizzy, Greham (1997). Field Guide to the birds of Austraria. Australia: Angus & Robertson. pp. 500-501. ISBN 0-207-19691-5.
  3. ^ a b Christian Perez. “The Birds of Alabang Hills”. ^ G.W.H. Davison; Yeap Chin Aik (2010). A Naturalist's Guide to the Birds of Malaysia and Singapore including Sabah & Sarawak. UK: Beaufoy Books. p. 99. ISBN 978-1-906780-21-0.
  4. ^ a b c d Cheke & Mann (2001), pp. 82, 318
  5. ^ Robson, Craig (2005). New Holland Field Guide to the Birds of South-east Asia. UK: New Holland. pp. 276-277. ISBN 1-84330-746-4.
  6. ^ 中國野鳥圖鑑. 台北: 翠鳥文化事業有限公司. (1996). p. 432-433. ISBN 957-99238-0-9.
  7. ^ a b Slater, Peter (1989) [1986]. The Slater Field Guide to AUSTRALIAN BIRDS (Revised edition ed.). Australia: Ken Fin. p. 298-299. ISBN 0-947116-99-0.
  8. ^ Simpson, Ken (1999). Field Guide to the birds of Austraria (6th ed.). Australia: Viking. pp. 272-273. ISBN 0-670-87918-5.
  9. ^ a b c Ria Tan (Olive-backed Sunbird”. ^ a b Sunbird letters
  10. ^ William J. Maher (1992). “Breeding biology of the Yellow-bellied Sunbird Nectarinia jugularis in Northern Queensland” (pdf). Emu - Austral Ornithology 92: 57-60. http://www.publish.csiro.au/?act=view_file&file_id=MU9920057.pdf.
  11. ^ a b c Cheke & Mann (2001), p. 318
  12. ^ Cheke & Mann (2001), p. 319
  13. ^ Clements, James F. (2007). The Clements Checklist of the Birds of the World (6th ed.). Ithaca, NY: Cornell University Press. pp. 540-541. ISBN 978-0-8014-4501-9.

参考文献[編集]

  • Cheke, Robert A.; Mann (2001). Sunbirds: A Guide to the Sunbirds, Flowerpeckers, Spiderhunters and Sugarbirds of the World. Helm Identification Guides. London: Christopher Helm. ISBN 1-873403-80-1.

外部リンク[編集]

 src= ウィキメディア・コモンズには、キバラタイヨウチョウに関連するカテゴリがあります。  src= ウィキスピーシーズにキバラタイヨウチョウに関する情報があります。
 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
ウィキペディアの著者と編集者
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia 日本語

キバラタイヨウチョウ: Brief Summary ( اليابانية )

المقدمة من wikipedia 日本語

キバラタイヨウチョウ(黄腹太陽鳥、: Olive-backed Sunbird、学名: Cinnyris jugularis)は、英名において Yellow-bellied Sunbird および Yellow-breasted Sunbird としても知られるタイヨウチョウ科に属する鳥類の1種であり、東南アジアからオーストラリアかけて生息する。本種の通称としては、フィリピンの "Tamsi" や、マレーシアの "Kelicap Pantai" などがある。

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
ウィキペディアの著者と編集者
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia 日本語