Terpsiphone atrocaudata (Eyton 1839)

Japansk paradismonark^[2] (Terpsiphone atrocaudata) är en fågel i familjen monarker inom ordningen tättingar.^[3]

Kännetecken

Utseende

Japansk paradisflugsnappare är en svart, brun och vit fågel, lik både sydöstasiatisk paradismonark och amurparadismonark, men är något mindre. Kroppslängden är 35-45 cm för hanen, inklusive den för släktet typiska mycket långa stjärten, och 17-18 cm för honan.

Adulta hanen har svart huva med purpurblå glans som övergår i gråsvart på bröstet. Undersidan är smutsvit eller vit. Ovansidan är enfärgat mörkt kastanjebrun. Den svarta stjärten har extremt förlängda centrala stjärtfjädrar, kortare hos unghanar. Till skillnad från sina nära släktingar saknar den en vit färgmorf.

Hane japansk paradismonark

Honan liknar hanen är lik hanen men är mattare och mer mörkbrun där hanen är kastanjefärgad. Fågeln har svarta ben och fötter, en kort, blå näbb och ett stort svart öga med blå ögonring.

Underarterna (se nedan) skiljer sig något åt, där fåglar i Ryukyuöarna är mindre och mörkare och sydligaste periophthalmica lilasvart ovansida och är vit endast på buken.

Läten

Sången beskrivs som ett något raspigt, visslande "tski-hi-hoshi hoi-hoi-hoi" eller "fi-chii hoihoihoi". Bland lätena hörs grova "gii" eller "bii" samt gnälliga "jouey".

Utbredning och systematik

Japansk paradismonark delas in i tre underarter med följande utbredning:^[3]

• Terpsiphone atrocaudata atrocaudata – centrala och södra Korea och centrala och södra Japan; flyttar vintertid till Sydostasien och Sumatra
• Terpsiphone atrocaudata illex – Ryukyuöarna i södra Japan; flyttar förmodligen till Sydostasien
• Terpsiphone atrocaudata periophthalmica – enbart ön Lanyu utanför sydöstra Taiwan och Batan i allra nordligaste Filippinerna; flyttar vintertid till norra och västra Filippinerna Luzon, Mindoro och Palawan)

Underarterna skiljer sig något åt i både utseende och läten och kan därför möjligen utgöra olika arter.^[4] Tillfälligt har den påträffats i sydöstra Ryssland.^[1]

Levnadssätt

Japansk paradismonark hittas i skuggiga, gamla lövskogar i tempererade områden, längre söderut i subtropisk städsegrön skog, upp till 1000 meters höjd. Kunskapen om födan är begränsad, annat att den är en insektsätare. Fågeln häckar från slutet av maj till augusti i Japan, från mars till augusti med ägg funna mellan slutet av mars och slutet av juni på Batan.^[4]

Status och hot

Japansk paradismonark tros minska relativt kraftigt i antal till följd av habitatförlust och degradering i dess övervintringsområden. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som nära hotad och noterar att den nästan kvalificerar sig för att betraktas som hotad.^[1] Världspopulationen har inte uppskattats, men underarten illex beskrivs som vanlig i Ryukyuöarna och periophthalmica likaså vanlig på Batan.

Referenser

Tryckta källor

• Mark Brazil (2009) Birds of East Asia, Helm Field Guide, A&C Black Publishers, London, ISBN 978-0-7136-7040-0

Noter

1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Terpsiphone atrocaudata Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
4. ^ [a b] Moeliker, K. (2019). Japanese Paradise-flycatcher (Terpsiphone atrocaudata). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59196 24 januari 2019).

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör japansk paradismonark.
  Bilder & media
• Wikispecies har information om Terpsiphone atrocaudata.
  Artförteckning
• Bilder och filmer på Internet Bird Collection
• Läten på xeno-canto.org