dcsimg

Pericrocotus flammeus ( الأستورية )

المقدمة من wikipedia AST
Map marker icon – Nicolas Mollet – Birds – Nature – white.png Les especies d'aves con nome común en llingua asturiana márquense como NOA. En casu contrariu, conséñase'l nome científicu o de la SEO.

'''Pericrocotus flammeus[2] ye una especie d'ave paseriforme de la familia Campephagidae que vive nel sur d'Asia. Dellos taxónomos consideren que les poblaciones presentes nel sudeste asiáticu y China perteneceríen a una especie estreme, Pericrocotus speciosus.

 src=
Machu en Bengala occidental.

Descripción

Mide ente 17,5 y 20,5 cm de llargor. Presenta dimorfismu sexual.[3] La cabeza y les partes cimeres de los machos son negres brilloses. El pechu, viente, obispillo, les coberteras y les plumes terciaries de les nales del machu son d'un color que varia del colloráu al naranxa, dependiendo de les subespecies. Les femes tienen les partes cimeres y el pileu abuxaes, coles primaries negres. Y les partes coloraes de los machos son marielles o amarellentaes nes femes amás de la frente y la parte inferior de la cabeza.[3]

Distribución

La especie estender pol subcontinente indiu, el sudeste asiáticu y el sur de China, anque si acepta la separación en dos especies, P. flammeus y P. speciosus, ocuparía namái'l subcontinente indiu, incluyida Sri Lanka.

Referencies

  1. {{IUCN |title=Pericrocotus flammeus |assessors=BirdLife International |version=2014.3 |year=2012 |accessdate= 9 de marzu de 2015}
  2. De Juana, E; Del Hoyo, J; Fernández-Cruz, M; Ferrer, X; Sáez-Royuela, R; Sargatal, J (2005). «Nomes en castellanu de les aves del mundu recomendaos pola Sociedá Española d'Ornitoloxía (Décima parte: Orden Passeriformes, Familias Campephagidae a Turdidae)». Ardeola. Handbook of the Birds of the World (Madrid: SEO/BirdLife) 52 (2): pp. 389-398. ISSN 0570-7358. http://www.seo.org/wp-content/uploads/tmp/docs/vol_52_2_decimo.pdf. Consultáu 'l 9 de marzu de 2015.
  3. 3,0 3,1 Robson, Craig (2007) New Holland Field Guide to the Birds of South-East Asia: p. 174, pl.83.5. New Holland Publishers. ISBN 9781843307464

Enllaces esternos

Protonotaria-citrea-002 edit.jpg Esta páxina forma parte del wikiproyeutu Aves, un esfuerciu collaborativu col fin d'ameyorar y organizar tolos conteníos rellacionaos con esti tema. Visita la páxina d'alderique del proyeutu pa collaborar y facer entrugues o suxerencies.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia AST

Pericrocotus flammeus: Brief Summary ( الأستورية )

المقدمة من wikipedia AST
Pericrocotus flammeus Map marker icon – Nicolas Mollet – Birds – Nature – white.png Les especies d'aves con nome común en llingua asturiana márquense como NOA. En casu contrariu, conséñase'l nome científicu o de la SEO.

'''Pericrocotus flammeus ye una especie d'ave paseriforme de la familia Campephagidae que vive nel sur d'Asia. Dellos taxónomos consideren que les poblaciones presentes nel sudeste asiáticu y China perteneceríen a una especie estreme, Pericrocotus speciosus.

 src= Machu en Bengala occidental.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia AST

Minifet sgarlad ( الويلزية )

المقدمة من wikipedia CY

Aderyn a rhywogaeth o adar yw Minifet sgarlad (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: minifetiaid sgarlad) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Pericrocotus flammeus; yr enw Saesneg arno yw Scarlet minivet. Mae'n perthyn i deulu'r Cog-Gigyddion (Lladin: Campephagidae) sydd yn urdd y Passeriformes.[1]

Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn P. flammeus, sef enw'r rhywogaeth.[2] Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Asia.

Teulu

Mae'r minifet sgarlad yn perthyn i deulu'r Cog-Gigyddion (Lladin: Campephagidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:

Rhestr Wicidata:

rhywogaeth enw tacson delwedd Cog-gigydd brith Coracina bicolor Cog-gigydd Caledonia Newydd Coracina analis
20110920 Riviere de la Bleue New Caledonia Cuckoo-Shrike b.jpg
Cog-gigydd daear Coracina maxima
Ground Cuckoo-shrike atkinsons dec03.jpg
Cog-gigydd du Campephaga flava
Flickr - Rainbirder - Black Cuckoo-Shrike (Campephaga flava) female.jpg
Cog-gigydd Jafa Coracina javensis
Javan Cuckoo-Shrike - Malaysia MG 6991 (16408000903).jpg
Cog-gigydd llwyd Coracina caesia
Greycuckooshrike.jpg
Cog-gigydd llwydlas Coracina schistacea
Coracina schistacea by John Gould.jpg
Cog-gigydd llwytu Coracina melaschistos
Black-winged Cuckooshrike (Coracina melaschistos) on Banyan (Ficus benghalensis) at Jayanti, Duars W Picture 417.jpg
Cog-gigydd Madagasgar Coracina cinerea
Ashy Cuckoo-shrike (Coracina cinerea) in tree.jpg
Cog-gigydd mawr Coracina macei
Coracina macei 2.jpg
Cog-gigydd Melanesia Coracina caledonica
Échenilleur calédoniens.JPG
Cog-gigydd Papwa Coracina papuensis
Coracina papuensis -Queensland, Australia-8.jpg
Cog-gigydd penddu Coracina melanoptera
Black-headed Cuckooshrike (Coracina melanoptera) at Sindhrot near Vadodara, Gujrat Pix 110.jpg
Cog-gigydd tinwyn Coracina leucopygia
Coracina leucopygia.JPG
Cog-gigydd wynebddu’r Dwyrain Coracina novaehollandiae
Blackfacedcuckooshrike.jpg
Diwedd y rhestr a gynhyrchwyd yn otomatig o Wicidata.

Gweler hefyd

Cyfeiriadau

  1. Gwefan Cymdeithas Edward Llwyd; adalwyd 30 Medi 2016.
  2. Gwefan Avibase; adalwyd 3 Hydref 2016.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Awduron a golygyddion Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia CY

Minifet sgarlad: Brief Summary ( الويلزية )

المقدمة من wikipedia CY

Aderyn a rhywogaeth o adar yw Minifet sgarlad (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: minifetiaid sgarlad) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Pericrocotus flammeus; yr enw Saesneg arno yw Scarlet minivet. Mae'n perthyn i deulu'r Cog-Gigyddion (Lladin: Campephagidae) sydd yn urdd y Passeriformes.

Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn P. flammeus, sef enw'r rhywogaeth. Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Asia.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Awduron a golygyddion Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia CY

Orangemennigvogel ( الألمانية )

المقدمة من wikipedia DE

Der Orangemennigvogel (Pericrocotus flammeus) ist ein Sperlingsvogel aus der Familie der Raupenfänger (Campephagidae). Beide Geschlechter sind auffällig in Orange- beziehungsweise Gelbtönen gefärbt. Es sind ansässige Brutvögel in Wäldern und anderem baumreichen Habitat einschließlich Gärten, vornehmlich in hügeliger Landschaft. Die Art ernährt sich vornehmlich von Insekten und gilt als nicht konkret bedroht.

Merkmale

 src=
Männchen am Supa-Damm, Karnataka, Indien

Der Orangemennigvogel erreicht ausgewachsen eine Größe zwischen 17 und 22 cm und ein Gewicht von 19 bis 24,5 g. Er hat einen kräftigen dunklen Schnabel, einen breiten Schwanz und lange, spitz zulaufende Flügel. Bei der Art liegt ein deutlicher Sexualdimorphismus hinsichtlich der Gefiederfärbung vor. Beim Männchen sind die Oberseite, das Kinn und die Kehle sowie der Kopf in einem glänzenden, bläulichen Schwarz gefärbt. Unterer Rücken, Bürzel und Oberschwanzdecken sind davon in einem stark kontrastierenden Orange abgesetzt. Der Flügel zeigt eine schwarze, etwas weniger glänzende Grundfärbung, die großen Armdecken und die Schwungfedern sind breit orangerot gesäumt. Die Steuerfedern sind ebenfalls schwarz, bei allen außer dem innersten Paar finden sich auch hier auffällige, orangefarbene Spitzen und Säume, die in Größe und Intensität von innen nach außen zunehmen. Von der Kehle abwärts ist die gesamte Unterseite orange-rot gefärbt, das bei manchen Vögeln in Richtung Bauch und Kloake in ein dunkles Gelb übergehen kann. Beim Weibchen ist die Unterseite hingegen leuchtendem Gelb gefärbt, das sich bis zum Kinn- und Gesichtsbereich fortsetzt und auch an der Stirn zu finden ist. Die Zügel sind hiervon in hellem Grau abgesetzt. Von der Haube bis zu den Oberschwanzdecken ist das Gefieder grau gefärbt und weniger glänzend als bei den Männchen. Bei einigen Exemplaren finden sich hier leichte olivgrüne Einschläge. Die Form der Musterung an Flügeln und Schwanz entspricht der der Männchen, die schwarzen Anteile sind jedoch durch ein schwärzliches Grau ersetzt, während die orange-roten Federn in gräulichem Gelb gefärbt sind. Bei beiden Geschlechtern ist die Iris des Auges dunkelbraun. Beine und Füße sind wie der Schnabel in einheitlichem Schwarz gehalten.[1]

Habitat und Lebensweise

Der Orangemennigvogel bewohnt vor allem immergrüne oder laubwechselnde Wälder, kommt aber auch in Parks und naturnahen Gärten menschlicher Siedlungen vor. Die Vögel tolerieren sekundäre Vegetation, sofern diese hochwüchsig genug ist. Die Art gilt als sehr gesellig und kann bei der Nahrungssuche häufig mit anderen Arten in gemischten Schwärmen beobachtet werden. Es handelt sich um Standvögel, die sich nicht an den saisonalen Vogelzügen beteiligen. Als Nahrung dienen Insekten, deren Larven und Spinnen, die üblicherweise hoch oben in den Baumkronen gejagt werden. Die Beute wird entweder im Flug gefangen oder im Rüttelflug von den Zweigen oder Blättern gepickt. Der Gesang ist ein angenehm melodisch klingendes Pfeifen, das in etwa wie sweep-sweep-sweep-sweep oder weep-weep-weep-wit-wip klingen soll.[2]

Fortpflanzung

In der Balzzeit fliegt das Männchen an Flussufern zuerst hoch in die Luft und segelt anschließend in einem spiralförmigen Flug auf einen Ast herab. Die Paarungszeit ist regional unterschiedlich, in Indien fällt sie in die Monate Juni bis Oktober. Auf Sri Lanka finden Bruten zwischen Februar und Mai statt, wobei hier auch über eine zweite Brut im selben Jahr, in den Monaten August und September berichtet wird. Das Nest wird in einer Astgabel in den Baumwipfeln, meist in einer Höhe von 6–20 Metern angelegt. Das kelchartig gewobene Nest, das aus Flechten, Moosen und Rindenstücken besteht, die mit Ästchen und Spinnweben verstärkt sind und mit trockenen Blättern ausgekleidet wird, ist gut getarnt. Zwei bis drei hellblaue, gelbbraune oder blassgrüne Eier mit grauen oder rötlichbraunen Flecken werden abgelegt. Diese werden vom Weibchen bis zu 15 Tage lang allein bebrütet, die anschließende Versorgung und Aufzucht der Jungen erfolgt jedoch durch beide Partner gleichermaßen. Die Inkubationszeit sowie die Dauer der Nestlingsphase sind unbekannt.[2]

Taxonomie und Systematik

 src=
Vergleich von weiblichen und männlichen Orangemennigvögeln (P. flammeus) aus den Westghats mit einem männlichen Scharlachmennigvogel (P. speciosus)

Die Erstbeschreibung des Orangemennigvogels stammt aus dem Jahr 1781 und geht auf den deutschen Naturwissenschaftler und Entdecker Johann Reinhold Forster zurück. Der Holotyp stammte vermutlich von der Insel Ceylon. Als wissenschaftlichen Namen der neuen Art wählte Forster zunächst das Binomen Muscicapa flammea, womit er sie taxonomisch zu den Fliegenschnäppern stellte.[2] Die innere Systematik der Art galt lange als schlecht erforscht und umstritten. So wurden in der Vergangenheit bis zu 19 Unterarten, verteilt über ein Gebiet, das weite Teile Süd- und Südostasiens umfasst, in Betracht gezogen. Als Unterscheidungsmerkmale dienten unter anderem die proportionale Länge der Flügel und Nuancen bei der Gefiederfärbung. Mögliche neue Unterarten wurden noch Anfang der 1980er-Jahre beschrieben.[3] Moderne phylogenetische und molekularbiologische Studien ergaben jedoch eine Neuordnung mehrerer Pericrocotus-Arten.[4] Bisher zum Orangemennigvogel gestellte Unterarten aus dem Osten, Norden und Südosten des bisherigen Verbreitungsgebiets werden von maßgeblichen Autoritäten wie der International Ornithologists’ Union nunmehr als zum Scharlachmennigvogel (P. speciosus) zugehörig betrachtet. Der Orangemennigvogel gilt hingegen als monotypisch.[5][6]

Verbreitung und Gefährdung

Das Hauptverbreitungsgebiet des Orangemennigvogels liegt in Südasien, an der Südwestküste Indiens. Darüber hinaus sind Vorkommen aus Sri Lanka bekannt.[5] Die IUCN stuft die Art mit Stand 2018 auf der niedrigsten Gefährdungsstufe least concern ein, wobei jedoch zu beachten ist, dass die Organisation den taxonomischen Splitt der bisherigen Art noch nicht berücksichtigt und entsprechend in ihrer Einschätzung ein viel größeres Verbreitungsgebiet berücksichtigt.[7]

Literatur

Einzelnachweise

  1. P. B. Taylor: Cuckoo-shrikes to Thrushes. In: Josep del Hoyo, Andrew Elliott, David A. Christie (Hrsg.): Handbook of the Birds of the World. Band 10. Lynx Edicions, Barcelona 2005, ISBN 84-87334-72-5, S. 118–119.
  2. a b c Barry Taylor: Orange Minivet (Pericrocotus flammeus), version 1.0. In: Birds of the World. 2020, abgerufen am 1. März 2022 (englisch).
  3. Edward C. Dickinson, René W. R. J. Dekker: A preliminary review of the Campephagidae. In: Systematic notes on Asian birds. Band 22, 2002, S. 7–30.
  4. Jérôme Fuchs, Corinne Cruaud, Arnaud Couloux, Eric Pasquet: Complex biogeographic history of the cuckoo-shrikes and allies (Passeriformes: Campephagidae) revealed by mitochondrial and nuclear sequence data. In: Molecular Phylogenetics and Evolution. Band 44, Nr. 1, 2007, S. 138–153, doi:10.1016/J.YMPEV.2006.10.014.
  5. a b Bristlehead, butcherbirds, woodswallows, Mottled Berryhunter, ioras, cuckooshrikes. In: F. Gill, D. Donsker, P. Rasmussen (Hrsg.): IOC World Bird List (v12.1). doi:10.14344/IOC.ML.12.1.
  6. J. F. Clements, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, C. L. Wood: The eBird/Clements checklist of Birds of the World: v2021. 2021 (cornell.edu).
  7. Pericrocotus flammeus in der Roten Liste gefährdeter Arten der IUCN 2021.3. Eingestellt von: BirdLife International, 2018. Abgerufen am 1. März 2022.
 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia DE

Orangemennigvogel: Brief Summary ( الألمانية )

المقدمة من wikipedia DE

Der Orangemennigvogel (Pericrocotus flammeus) ist ein Sperlingsvogel aus der Familie der Raupenfänger (Campephagidae). Beide Geschlechter sind auffällig in Orange- beziehungsweise Gelbtönen gefärbt. Es sind ansässige Brutvögel in Wäldern und anderem baumreichen Habitat einschließlich Gärten, vornehmlich in hügeliger Landschaft. Die Art ernährt sich vornehmlich von Insekten und gilt als nicht konkret bedroht.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia DE

ငှက်မင်းသား ( البورمية )

المقدمة من wikipedia emerging languages

အရှေ့တိုင်းနိုင်ငံများတွင် ငှက်မင်းသား၊ ငှက်မင်းသမီးဟူ သော ငှက်မျိုးများကို တွေ့ရသည်။ ထိုငှက်တို့ကို တစ်မျိုးနှင့် တစ်မျိုး ခွဲခြားမှတ်သားရန် ခဲယဉ်း၏။ ငှက်မင်းသား၏ ပါဏဗေဒအမည်မှာ 'ပီရီကရိုကိုတပ် လမ်မီယပ် အီလီဂန်' ဖြစ်သည်။ ထိုငှက်၌ လှပတင့်တယ်သော အမွှေးအတောင်များ ရှိသည်။ တစ်ကိုယ်လုံးတွင် အနီရောင် သို့မဟုတ် အဝါရောင် ပေါ်လွင်လျက်ရှိသည်။ ကိုယ်အရွယ် ၉ လက်မခန့်ရှိသည်။ ထိုငှက်မျိုးသည် မြေပေါ်သို့ ဆင်းခဲ၍ သစ်ပင်ထိပ်များတွင် သာ ကျက်စားလေ့ရှိသည်။ အအုပ်အသင်းနှင့် အစာရှာဖွေ လေ့ ရှိသည်။ ခေါင်းဆောင်ငှက်တစ်ကောင်၏ နောက်သို့ စုပြုံကာလိုက်၍ သစ်ရွက်ကြားတွင် ပိုးမွှားများကို ရှာဖွေစားတတ်သည်။

ချိုအေးသာယာစွာလည်း မြည်ကြွေးတတ်သည်။ အသိုက်ကို သစ်ကိုင်းပေါ်တွင် သစ်ကိုင်းနှင့် ရွေးမရအောင် ပြုလုပ်ထား တတ်သည်။ တစ်မြုံလျှင် ၂ ဥ သို့မဟုတ် ၃ ဥရှိသည်။ ဥမှာ ရှည်မျောမျောဖြစ်၍ အစိမ်းနုရောင်ပေါ်တွင် အညိုအစက် အပြောက်များ ရှိသည်။ မြန်မာနိုင်ငံတွင် ပေ ၆၅ဝဝ အမြင့်အထိ နေကြ၍ အချို့ နေရာတွင် ရာသီအလိုက် ပြောင်းရွှေ့နေတတ်ကြသည်။[၂]

ကိုးကား

  1. BirdLife International (2004). Pericrocotus flammeus. 2006. IUCN Red List of Threatened Species. International Union for Conservation of Nature 2006. www.iucnredlist.org. Retrieved on 9 May 2006. Database entry includes justification for why this species is of least concern
  2. မြန်မာ့စွယ်စုံကျမ်း၊ အတွဲ(၃)
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
ဝီကီပီးဒီးယားစာရေးသူများနှင့်အယ်ဒီတာများ
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia emerging languages

ငှက်မင်းသား: Brief Summary ( البورمية )

المقدمة من wikipedia emerging languages

အရှေ့တိုင်းနိုင်ငံများတွင် ငှက်မင်းသား၊ ငှက်မင်းသမီးဟူ သော ငှက်မျိုးများကို တွေ့ရသည်။ ထိုငှက်တို့ကို တစ်မျိုးနှင့် တစ်မျိုး ခွဲခြားမှတ်သားရန် ခဲယဉ်း၏။ ငှက်မင်းသား၏ ပါဏဗေဒအမည်မှာ 'ပီရီကရိုကိုတပ် လမ်မီယပ် အီလီဂန်' ဖြစ်သည်။ ထိုငှက်၌ လှပတင့်တယ်သော အမွှေးအတောင်များ ရှိသည်။ တစ်ကိုယ်လုံးတွင် အနီရောင် သို့မဟုတ် အဝါရောင် ပေါ်လွင်လျက်ရှိသည်။ ကိုယ်အရွယ် ၉ လက်မခန့်ရှိသည်။ ထိုငှက်မျိုးသည် မြေပေါ်သို့ ဆင်းခဲ၍ သစ်ပင်ထိပ်များတွင် သာ ကျက်စားလေ့ရှိသည်။ အအုပ်အသင်းနှင့် အစာရှာဖွေ လေ့ ရှိသည်။ ခေါင်းဆောင်ငှက်တစ်ကောင်၏ နောက်သို့ စုပြုံကာလိုက်၍ သစ်ရွက်ကြားတွင် ပိုးမွှားများကို ရှာဖွေစားတတ်သည်။

ချိုအေးသာယာစွာလည်း မြည်ကြွေးတတ်သည်။ အသိုက်ကို သစ်ကိုင်းပေါ်တွင် သစ်ကိုင်းနှင့် ရွေးမရအောင် ပြုလုပ်ထား တတ်သည်။ တစ်မြုံလျှင် ၂ ဥ သို့မဟုတ် ၃ ဥရှိသည်။ ဥမှာ ရှည်မျောမျောဖြစ်၍ အစိမ်းနုရောင်ပေါ်တွင် အညိုအစက် အပြောက်များ ရှိသည်။ မြန်မာနိုင်ငံတွင် ပေ ၆၅ဝဝ အမြင့်အထိ နေကြ၍ အချို့ နေရာတွင် ရာသီအလိုက် ပြောင်းရွှေ့နေတတ်ကြသည်။

 src=

Male at Jayanti in Buxa Tiger Reserve in Jalpaiguri district of West Bengal, India.

 src=

Female at Jayanti in Buxa Tiger Reserve in Jalpaiguri district of West Bengal, India.

 src=

Female at Jayanti in Buxa Tiger Reserve in Jalpaiguri district of West Bengal, India.

 src=

Male at Jayanti in Buxa Tiger Reserve in Jalpaiguri district of West Bengal, India.

 src=

Female at Jayanti in Buxa Tiger Reserve in Jalpaiguri district of West Bengal, India.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
ဝီကီပီးဒီးယားစာရေးသူများနှင့်အယ်ဒီတာများ
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia emerging languages

Orange minivet ( الإنجليزية )

المقدمة من wikipedia EN

The orange minivet (Pericrocotus flammeus) is a brightly colored bird in the cuckooshrike family, Campephagidae. It is found all along the Western Ghats and west coast of India and Sri Lanka.[2] It was formerly considered a subspecies of the scarlet minivet which is considered to have a wider distribution in eastern and northern India and South-east Asia.[3] Its natural habitats are temperate forests, subtropical or tropical moist lowland forest, and subtropical or tropical moist montane forest. The orange minivet is a species resident in southern India and Sri Lanka, that feeds primarily on insects while foraging in mixed-species bird flocks or in small single-species groups.

Taxonomy and systematics

The genus name comes from Ancient Greek peri - 'very'; krokotus 'saffron-coloured'. The species name flammeus has its roots in Latin, meaning 'fiery' or 'flame-coloured' (flamma - 'flame').[4] The English name of this species was changed from scarlet minivet to orange minivet after the former was assigned to Pericrocotus speciosus following the split of these two species.[5] This is a complex of species from South and South-east Asia which needs more detailed work.

Description

The orange minivet measures about 17 – 22 cm and weighs 19 - 24.5 g. Males are bright orange and black while females are largely yellow with a grey upperside. Males have a glossy black head, chin, throat and mantle and upper back. Lower back, rump and uppertail-coverts are orange-red. Underparts are largely bright orange-red, that makes it stand out in the surroundings. It can be distinguished from other Pericrocotus species by isolated red markings near tips of tertials and inner secondaries. Females have a yellow forehead and ashy-grey, lower back. Red areas of male are replaced by yellow and in addition they have a yellow chin and are almost completely bright yellow on the underside. Juveniles resemble the female in this species with some variation.

Behaviour and ecology

The call of an orange minivet

The species is gregarious, typically seen foraging in small groups (more than 2 individuals) along tree tops in forests. Minivets are often seen to make bouncing flights over the canopy of the forest. They are primarily insectivorous, known to perch and scan surroundings. They catch prey by making a flight and hovering at plant surfaces to pick insects. This behaviour is often known as sally-gleaning. They regularly forage in mixed-hunting parties along with other canopy species of birds. The call of this species is sweeping whistles composed of multiple "weep-sweep" notes. They are often seen to call when in flight or when stationary.

References

  1. ^ BirdLife International (2018). "Pericrocotus flammeus". IUCN Red List of Threatened Species. 2018: e.T22706766A130430325. doi:10.2305/IUCN.UK.2018-2.RLTS.T22706766A130430325.en. Retrieved 12 November 2021.
  2. ^ "Orange Minivet".{{cite web}}: CS1 maint: url-status (link)
  3. ^ "Scarlet Minivet - eBird". ebird.org. Retrieved 2022-02-23.
  4. ^ Pande, Satish (2009). Latin Names of Indian Birds, Explained. Mumbai, India: Bombay Natural History Society. p. 229. ISBN 978-0198066255.
  5. ^ J, Praveen (13 July 2020). "Taxonomic updates to the checklists of birds of India, and the South Asian region 2020" (PDF). Indian Birds. 16: 12–19.
Wikimedia Commons has media related to Pericrocotus flammeus.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia EN

Orange minivet: Brief Summary ( الإنجليزية )

المقدمة من wikipedia EN

The orange minivet (Pericrocotus flammeus) is a brightly colored bird in the cuckooshrike family, Campephagidae. It is found all along the Western Ghats and west coast of India and Sri Lanka. It was formerly considered a subspecies of the scarlet minivet which is considered to have a wider distribution in eastern and northern India and South-east Asia. Its natural habitats are temperate forests, subtropical or tropical moist lowland forest, and subtropical or tropical moist montane forest. The orange minivet is a species resident in southern India and Sri Lanka, that feeds primarily on insects while foraging in mixed-species bird flocks or in small single-species groups.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia EN

Pericrocotus flammeus ( الإسبانية، القشتالية )

المقدمة من wikipedia ES

El minivet escarlata (Pericrocotus flammeus)[2]​ es una especie de ave paseriforme de la familia Campephagidae que vive en el sur de Asia. Algunos taxónomos consideran que las poblaciones presentes en el sudeste asiático y China pertenecerían a una especie aparte, Pericrocotus speciosus.

 src=
Macho en Bengala occidental.

Descripción

Mide entre 17,5 y 20,5 cm de longitud. Presenta dimorfismo sexual.[3]​ La cabeza y las partes superiores de los machos son negras brillantes. El pecho, viente, obispillo, las coberteras y las plumas terciarias de las alas del macho son de un color que varia del rojo al naranja, dependiendo de las subespecies. Las hembras tienen las partes superiores y el píleo grisáceas, con las primarias negras. Y las partes rojas de los machos son amarillas o amarillentas en las hembras además de la frente y la parte inferior de la cabeza.[3]

Distribución

La especie se extendería por el subcontinente indio, el sudeste asiático y el sur de China, aunque si se acepta la separación en dos especies, P. flammeus y P. speciosus, ocuparía únicamente el subcontinente indio, incluida Sri Lanka.

Referencias

  1. BirdLife International (2012). «Pericrocotus flammeus». Lista Roja de especies amenazadas de la UICN 2014.3 (en inglés). ISSN 2307-8235. Consultado el 9 de marzo de 2015.
  2. De Juana, E; Del Hoyo, J; Fernández-Cruz, M; Ferrer, X; Sáez-Royuela, R; Sargatal, J (2005). «Nombres en castellano de las aves del mundo recomendados por la Sociedad Española de Ornitología (Décima parte: Orden Passeriformes, Familias Campephagidae a Turdidae)». Ardeola. Handbook of the Birds of the World (Madrid: SEO/BirdLife) 52 (2): 389-398. ISSN 0570-7358. Consultado el 9 de marzo de 2015.
  3. a b Robson, Craig (2007) New Holland Field Guide to the Birds of South-East Asia: p. 174, pl.83.5. New Holland Publishers. ISBN 9781843307464

 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autores y editores de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia ES

Pericrocotus flammeus: Brief Summary ( الإسبانية، القشتالية )

المقدمة من wikipedia ES

El minivet escarlata (Pericrocotus flammeus)​ es una especie de ave paseriforme de la familia Campephagidae que vive en el sur de Asia. Algunos taxónomos consideran que las poblaciones presentes en el sudeste asiático y China pertenecerían a una especie aparte, Pericrocotus speciosus.

 src= Macho en Bengala occidental.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autores y editores de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia ES

Pericrocotus flammeus ( الباسكية )

المقدمة من wikipedia EU

Pericrocotus flammeus Pericrocotus generoko animalia da. Hegaztien barruko Campephagidae familian sailkatua dago.

Erreferentziak

  1. (Ingelesez)BirdLife International (2012) Species factsheet. www.birdlife.org webgunetitik jaitsia 2012/05/07an
  2. (Ingelesez) IOC Master List

Ikus, gainera

(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipediako egileak eta editoreak
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia EU

Pericrocotus flammeus: Brief Summary ( الباسكية )

المقدمة من wikipedia EU

Pericrocotus flammeus Pericrocotus generoko animalia da. Hegaztien barruko Campephagidae familian sailkatua dago.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipediako egileak eta editoreak
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia EU

Pilkkaminivetti ( الفنلندية )

المقدمة من wikipedia FI

Pilkkaminivetti (Pericrocotus flammeus) on Etelä- ja Kaakkois-Aasiassa sekä Kiinassa tavattava käpinkäisiin kuuluva varpuslintu.

Koko ja ulkonäkö

 src=
Naaras

Kooltaan pilkkaminivetti on noin 21 cm. Aikuisen koiraan pää, kurkku, yläselkä ja pyrstö, lukuun ottamatta uloimpia pyrstösulkia, jotka ovat punaiset, ovat väriltään mustat. Pitkähköt siivet ovat mustat ja niissä on kaksi punaista raitaa. Vatsan väri vaihtelee punaoranssista helakanpunaiseen. Naaras on vihertävän harmaa selästään. Otsa, vatsa ja kaksi siipijuovaa ovat väriltään keltaiset. Nuoret linnut muistuttavat väritykseltään naarasta.[2]

Levinneisyys ja elinympäristö

Pilkkaminivettia tavataan osassa Intian niemimaata, Malaijien saaristossa sekä Kiinan kaakkoisosissa.[3] Pilkkaminivetit elävät avoimissa trooppisissa metsissä[3], mutta niitä voi tavata myös puistoissa ja puutarhoissa.[2]

Lisääntyminen ja ravinto

Pilkkaminivettien pesintäkausi kestää huhtikuusta heinäkuuhun, tosin aika vaihtelee hieman alueittain. Pesän laji rakentaa puuhun pienistä oksanpätkistä, jotka se kiinnittää toisiinsa hämähäkinseitin avulla. Naaraspilkkaminivetti munii kahdesta neljään vaaleanvihreää pilkullista munaa. Vain naaras hautoo munia, muta poikasten ruokkimisesta vastaa myös koiras.[2][3]

Ravintonaan pilkkaminivetit käyttävät hyönteisiä ja hämähäkkejä. Laji pelottaa hyönteiset lehdiltä lentoon heiluttamalla voimakkaasti siipiään ja nappaa ne ilmasta. Laji voi myös etsiä ravintoa puiden lehvästön seasta.[2]

Lähteet

  1. BirdLife International: Pericrocotus flammeus IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.2. 2012. International Union for Conservation of Nature, IUCN, Iucnredlist.org. Viitattu 20.1.2014. (englanniksi)
  2. a b c d Scarlet Minivet Birds and birding in India. Viitattu 10.4.2009. (englanniksi)
  3. a b c Robert Burton: International Wildlife Encyclopedia, s. 1615. Marshall Cavendish, 2002. ISBN 978-0761472667. Kirja Googlen teoshaussa (viitattu 10.4.2009). (englanniksi)
Tämä lintuihin liittyvä artikkeli on tynkä. Voit auttaa Wikipediaa laajentamalla artikkelia.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedian tekijät ja toimittajat
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia FI

Pilkkaminivetti: Brief Summary ( الفنلندية )

المقدمة من wikipedia FI

Pilkkaminivetti (Pericrocotus flammeus) on Etelä- ja Kaakkois-Aasiassa sekä Kiinassa tavattava käpinkäisiin kuuluva varpuslintu.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedian tekijät ja toimittajat
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia FI

Grand Minivet ( الفرنسية )

المقدمة من wikipedia FR

Le Grand Minivet (Pericrocotus flammeus) est une espèce d'oiseaux de la famille des Campephagidae.

Cet oiseau sédentaire vit dans la canopée des forêts tropicales humides de l'Inde, de l'Asie du Sud-Est et du sud de la Chine.

Description

Le grand minivet mesure 23 cm de long.

Cet oiseau présente un dimorphisme sexuel :la femelle est noire et jaune ; le mâle est noir et orange à rouge écarlate selon son origine géographique.

C'est un oiseau grégaire qui vit souvent en bande de plus de 20 individus. Il se nourrit d'insectes dont des cigales, des sauterelles et criquets, des chenilles...

Son nid en forme de coupe constitué de lichens se trouve en haut des arbres[1].

Son chant est composé de sifflements purs et perçants, ouip-ouip-ouip-ouit-ouip ou souip-souip-souip-souip ou souit-souit-souit[2].

Notes et références

  1. Colin Harrison et Alan Greensmith (trad. Antoine Reille), Les oiseaux du monde, Bordas, coll. « L’œil nature », 1994, 416 p. (ISBN 2-04-027016-7), Grand minivet page 272
  2. Les Beletsky (trad. Marc Duquet), Les plus beaux chants d'oiseaux du monde, Éditions du Gerfaut, 2021, 368 p. (ISBN 978-2-35191-242-3), Grand minivet pages 262 et 263
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia FR

Grand Minivet: Brief Summary ( الفرنسية )

المقدمة من wikipedia FR

Le Grand Minivet (Pericrocotus flammeus) est une espèce d'oiseaux de la famille des Campephagidae.

Cet oiseau sédentaire vit dans la canopée des forêts tropicales humides de l'Inde, de l'Asie du Sud-Est et du sud de la Chine.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia FR

Sepah hutan ( الإندونيسية )

المقدمة من wikipedia ID

Sepah hutan (bahasa Latin: Pericrocotus flammeus) adalah spesies burung dari keluarga Campephagidae, dari genus Pericrocotus. Burung ini merupakan jenis burung pemakan ulat, jengkerik, kecoa, serangga lai yang memiliki habitat di hutan primer, dataran rendah, perbukitan. tersebar sampai ketinggian 1.500 m dpl.

Ciri-ciri

Sepah hutan memiliki tubuh berukuran besar (19 cm). Jantan: Warna hitam-biru. Dada dan perut merah. Tungging, sisi luar bulu ekor merah. Dua bercak merah pada sayap. Betina: Warna punggung lebih abu-abu. Warna merah digantikan kuning, melebar sampai tenggorokan, dagu, penutup telinga, dan dahi. Iris coklat, paruh hitam, kaki hitam. Hidup berpasangan atau dalam kelompok. Berlompatan di antara puncak pohon berdaun halus. Sarang berbentuk cawan, dihiasi lumut dilekatkan dengan sarang laba-laba, pada cabang pohon tinggi. Telur berwarna biru, berbintik kemerahan, jumlah 2 butir. Berbiak bulan Mei-Juni.

Penyebaran

  • India, Cina selatan, Asia tenggara, Semenanjung Malaysia, Filipina, Sunda Besar.
  • Sumatra, Kalimantan, Jawa, Bali, Lombok.

Referensi

Pranala luar

Scilab128.png Artikel bertopik burung ini adalah sebuah rintisan. Anda dapat membantu Wikipedia dengan mengembangkannya.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Penulis dan editor Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia ID

Sepah hutan: Brief Summary ( الإندونيسية )

المقدمة من wikipedia ID

Sepah hutan (bahasa Latin: Pericrocotus flammeus) adalah spesies burung dari keluarga Campephagidae, dari genus Pericrocotus. Burung ini merupakan jenis burung pemakan ulat, jengkerik, kecoa, serangga lai yang memiliki habitat di hutan primer, dataran rendah, perbukitan. tersebar sampai ketinggian 1.500 m dpl.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Penulis dan editor Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia ID

Oranje menievogel ( البلجيكية الهولندية )

المقدمة من wikipedia NL

Vogels

De oranje menievogel (Pericrocotus flammeus) is een kleine oscine zangvogel. De menievogel komt voor in de tropisch Zuid-Azië en Zuidoost-Azië.

Kenmerken

De oranje menievogel is 19 - 22 cm lang met een forse, donkere snavel en lange vleugels. Het mannetje heeft glanzend zwarte, bovendelen en kop. De buik is oranje. De staartranden en stuit zijn oranje er is een oranje vlek op de vleugel.

Het vrouwtje is grijs boven, met gele buik, borst en kop, verder gele staartranden en een gele vlek op de vleugel. De stuit is geelgroen.

Verspreiding en leefgebied

De oranje menievogel is een algemene standvogel en komt voor van India tot Zuid-China, Thailand, het schiereiland Malakka, Sumatra, Borneo, Java en de Filipijnen. Het leefgebied is regenwoud of secondair bos in laagland en heuvelland (onder de 1200 m).[2][3]

Status

De oranje menievogel heeft een groot verspreidingsgebied. De grootte van de populatie is niet gekwantificeerd, maar de vogel is in de meeste gebieden algemeen. Om deze redenen staat de oranje menievogel als niet bedreigd op de Rode Lijst van de IUCN.[1]

Bronnen, noten en/of referenties
  1. a b (en) Oranje menievogel op de IUCN Red List of Threatened Species.
  2. (en) King et al, 1983. A field guide to the birds of South-East Asia. Collins, London. ISBN 0 00 219206 3
  3. (en) Phillipps, Q & K. Phillipps, 2011. Phillips' field guide to the birds of Borneo. John Beaufoy, Oxford. ISBN 978 1 906780 56 2.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia-auteurs en -editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia NL

Oranje menievogel: Brief Summary ( البلجيكية الهولندية )

المقدمة من wikipedia NL

De oranje menievogel (Pericrocotus flammeus) is een kleine oscine zangvogel. De menievogel komt voor in de tropisch Zuid-Azië en Zuidoost-Azië.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia-auteurs en -editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia NL

Eldminivett ( السويدية )

المقدمة من wikipedia SV

Eldminivett[2] (Pericrocotus flammeus) är en fågel i familjen gråfåglar inom ordningen tättingar.[3] Den förekommer på Indiska halvön och Sri Lanka.[3] Tidigare betraktades scharlakansminivett (P. speciosus) ingå som art. Internationella naturvårdsunionen IUCN gör det fortfarande, varför hotkategoriseringen livskraftig gäller båda arter sammantaget.[1]

Noter

  1. ^ [a b] Birdlife International 2012 Pericrocotus flammeus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2016-02-10
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

Externa länkar

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia författare och redaktörer
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia SV

Eldminivett: Brief Summary ( السويدية )

المقدمة من wikipedia SV

Eldminivett (Pericrocotus flammeus) är en fågel i familjen gråfåglar inom ordningen tättingar. Den förekommer på Indiska halvön och Sri Lanka. Tidigare betraktades scharlakansminivett (P. speciosus) ingå som art. Internationella naturvårdsunionen IUCN gör det fortfarande, varför hotkategoriseringen livskraftig gäller båda arter sammantaget.

Pericrocotus flammeus -Sri Lanka -male-8a.jpg
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia författare och redaktörer
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia SV

Phường chèo đỏ lớn ( الفيتنامية )

المقدمة من wikipedia VI
 src=
Chim trống ở Tây Bengal

Phường chèo đỏ lớn[2] (danh pháp khoa học: Pericrocotus flammeus) hay phường chèo hồng là một loài chim trong họ Phường chèo. Phường chèo đỏ lớn được tìm thấy trong ở nam châu Á nhiệt đới từ tiểu lục địa Ấn Độ đến nam Trung Hoa, Indonesia, Philippines. Chúng là loài sinh sản định cư phổ biến ở rừng và khu vực đồi. Con trống của phần lớn các phân loài có màu từ đỏ tươi đến vàng với trên lưng màu đen, con mái thường có màu vàng với phía trên màu ô liu hơi xám.

Chú thích

  1. ^ BirdLife International (2004). Pericrocotus flammeus. Sách đỏ 2006. IUCN 2006. Truy cập ngày 9 tháng 5 năm 2006. Database entry includes justification for why this species is of least concern
  2. ^ “Tranh cãi về thủy điện Đồng Nai 6 và 6A - Vì sự nghiệp bảo tồn và phát triển cộng đồng”. Vì sự nghiệp bảo tồn và phát triển cộng đồng. Truy cập 14 tháng 10 năm 2015.

Tham khảo


Hình tượng sơ khai Bài viết Bộ Sẻ này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia tác giả và biên tập viên
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia VI

Phường chèo đỏ lớn: Brief Summary ( الفيتنامية )

المقدمة من wikipedia VI
 src= Chim trống ở Tây Bengal

Phường chèo đỏ lớn (danh pháp khoa học: Pericrocotus flammeus) hay phường chèo hồng là một loài chim trong họ Phường chèo. Phường chèo đỏ lớn được tìm thấy trong ở nam châu Á nhiệt đới từ tiểu lục địa Ấn Độ đến nam Trung Hoa, Indonesia, Philippines. Chúng là loài sinh sản định cư phổ biến ở rừng và khu vực đồi. Con trống của phần lớn các phân loài có màu từ đỏ tươi đến vàng với trên lưng màu đen, con mái thường có màu vàng với phía trên màu ô liu hơi xám.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia tác giả và biên tập viên
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia VI

赤红山椒鸟 ( الصينية )

المقدمة من wikipedia 中文维基百科
二名法 Pericrocotus flammeus
Forster,

1781 [1]

赤红山椒鸟学名Pericrocotus flammeus)为山椒鸟科山椒鸟属鸟类,俗名红十字鸟朱红山椒鸟。分布于印度沿喜马拉雅山脉至中南半岛、印度尼西亚、菲律宾以及中国大陆西藏云南福建湖南广西广东海南等地,一般生活于海拔约2100米以下的山地和平原的雨林、季雨林、次生阔叶林以及也见于松林、稀树草地或开垦的耕地。该物种的模式产地在斯里兰卡。[1]

亚种

  • 赤红山椒鸟云南亚种学名Pericrocotus flammeus elegans)。分布于印度、缅甸、老挝、越南、泰国以及中国大陆西藏云南广西等地。该物种的模式产地在印度阿萨姆。[2]
  • 赤红山椒鸟华南亚种学名Pericrocotus flammeus fohkiensis),是中国的特有物种。分布于贵州广西湖南江西广东福建等地。该物种的模式产地在福建南平附近野猫坑。[3]
  • 赤红山椒鸟海南亚种学名Pericrocotus flammeus fraterculus)。分布于印度、孟加拉以及中国大陆海南等地。该物种的模式产地在海南岛。[4]

参考文献

  1. ^ 1.0 1.1 中国科学院动物研究所. 赤红山椒鸟. 《中国动物物种编目数据库》. 中国科学院微生物研究所. [2009-04-04]. (原始内容存档于2016-03-05).
  2. ^ 中国科学院动物研究所. 赤红山椒鸟云南亚种. 《中国动物物种编目数据库》. 中国科学院微生物研究所. [2009-04-04]. (原始内容存档于2016-03-05).
  3. ^ 中国科学院动物研究所. 赤红山椒鸟华南亚种. 《中国动物物种编目数据库》. 中国科学院微生物研究所. [2009-04-04]. (原始内容存档于2016-03-05).
  4. ^ 中国科学院动物研究所. 赤红山椒鸟海南亚种. 《中国动物物种编目数据库》. 中国科学院微生物研究所. [2009-04-04]. (原始内容存档于2016-03-05).
 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
维基百科作者和编辑
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia 中文维基百科

赤红山椒鸟: Brief Summary ( الصينية )

المقدمة من wikipedia 中文维基百科

赤红山椒鸟(学名:Pericrocotus flammeus)为山椒鸟科山椒鸟属鸟类,俗名红十字鸟、朱红山椒鸟。分布于印度沿喜马拉雅山脉至中南半岛、印度尼西亚、菲律宾以及中国大陆西藏云南福建湖南广西广东海南等地,一般生活于海拔约2100米以下的山地和平原的雨林、季雨林、次生阔叶林以及也见于松林、稀树草地或开垦的耕地。该物种的模式产地在斯里兰卡。

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
维基百科作者和编辑
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia 中文维基百科

ヒイロサンショウクイ ( اليابانية )

المقدمة من wikipedia 日本語
ヒイロサンショウクイ PericrocotusFlammeusGould.jpg
ヒイロサンショウクイ
分類 : 動物界 Animalia : 脊索動物門 Chordata 亜門 : 脊椎動物亜門 Vertebrata : 鳥綱 Aves : スズメ目 Passeriformes : サンショウクイ科 Campephagidae : Pericrocotus : ヒイロサンショウクイ
P. flammeus 学名 Pericrocotus flammeus
Forster, 1781 和名 ヒイロサンショウクイ 英名 Scarlet Minivet

ヒイロサンショウクイ (学名:Pericrocotus flammeus)は、スズメ目サンショウクイ科に分類される鳥類の一種。

分布[編集]

東南アジア南アジア

形態[編集]

特徴は写真参照。

生態[編集]

Sibley分類体系上の位置[編集]

シブリー・アールキスト鳥類分類
カラス上科 Corvoidea
カラス亜科 Corvinae


Clements分類上の位置[編集]

Clements鳥類分類


絶滅危惧評価[編集]

参照・注釈[編集]

外部リンク[編集]

関連項目[編集]

 src= ウィキメディア・コモンズには、ヒイロサンショウクイに関連するメディアがあります。  src= ウィキスピーシーズにヒイロサンショウクイに関する情報があります。 執筆の途中です この項目は、鳥類に関連した書きかけの項目です。この項目を加筆・訂正などしてくださる協力者を求めていますポータル鳥類 - PJ鳥類)。
 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
ウィキペディアの著者と編集者
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia 日本語

ヒイロサンショウクイ: Brief Summary ( اليابانية )

المقدمة من wikipedia 日本語

ヒイロサンショウクイ (学名:Pericrocotus flammeus)は、スズメ目サンショウクイ科に分類される鳥類の一種。

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
ウィキペディアの著者と編集者
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia 日本語

주황할미새사촌 ( الكورية )

المقدمة من wikipedia 한국어 위키백과

주황할미새사촌(Pericrocotus flammeus)은 할미새사촌과의 한 종이다. 주로 스리랑카인도 서부 해안에서 서식한다.[2] 자연 서식지는 온대림, 열대·아열대 습윤활엽수림, 아열대 혹은 열대의 습한 산지림 지대이다. 과거 주홍할미새사촌의 아종으로 간주되었던 바가 있다.

특징

주황할미새사촌의 몸 길이는 약 17.5~20.5 cm이다. 수컷의 머리 부분과 등 부분은 검은색이고, 가슴과 배는 진한 주황색이다. 날개는 검은색과 진한 주황색 깃으로 이루어져 있다. 암컷의 경우 머리꼭대기, 뒷머리, 등, 눈선 등은 회색이다. 또 이마와 가슴, 배 등은 노란색이다. 날개는 회색과 노란색 깃으로 이루어져 있다.

각주

  1. BirdLife International (2012). Pericrocotus flammeus. 《IUCN 적색 목록》 (IUCN) 2012. 2012년 7월 16일에 확인함.old-form url
  2. “Orange Minivet”.
 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia 작가 및 편집자
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia 한국어 위키백과