درسة الصخور

Klippsparv (Emberiza cia) är en fågel i familjen fältsparvar.^[2]

Utseende

Klippsparven är en tämligen stor sparv som blir cirka 16 cm lång. Den är kortvingad och långstjärtad. I alla dräkter har den en mycket kontrastrik huvudteckning i grått med svarta streck på vardera sidan om hjässan, genom ögat och ett förlängt mustaschstreck som ramar i kinden. Övriga delar av kroppen är brunröd. Honan har en något blekare teckning än hanen.

Ekologi

Ägg av klippsparv.

Klippsparven häckar i öppna, torra bergsområden vid branta, ofta blockrika bergssluttningar strax ovan trädgränsen eller i gläntor och på alpängar strax nedom trädgränsen. Lokalt vid kusttrakter ända ned till havsnivå. Boet byggs på marken eller i enstaka fall i en låg buske. Äggen är 3-5 i antal och grå till färgen. Ungarna matas med insekter, i övrigt äter sparven frön.

Utbredning och systematik

Klippsparven häckar från nordvästra Afrika och Sydeuropa österut till Centralasien och Himalaya. De nordliga populationerna är flyttfåglar och beger sig till de sydliga populationernas breddgrader. Enstaka fynd har gjorts i Västeuropa.

Tidigare kategoriserades klippsparven som samma art som mongolsparv (Emberiza godlewskii) som till största delen lever öster om klippsparven. Dock lever de sympatriskt i Centralasien och ingen hybridisering har kunnat påvisas. Vilka underarter som förs till vilken art har tidigare varit omdiskuterat. Även hur många underarter klippsparven ska delas in i har också varit omstritt, och är så fortfarande. Vissa taxonomiska auktoriteter urskiljer sex underarter, andra fyra:^[3][4]

• E. c. cia – centrala och södra Europa till Balkanhalvön och norra Turkiet; även Nordafrika
• E. c. hordei (inkluderas ofta i cia^[2]) – Grekland genom södra Turkiet till Israel och Jordanien
• E. c. prageri (inkluderas ofta i cia^[2]) – Kaukasus, södra Ukraina, östra Turkiet samt sydvästra och norra Iran
• E. c. par – nordöstra Iran till Centralasien och norra Pakistan
• E. c. stracheyi – nordvästra Himalaya till sydvästra Tibet och Nepal
• E. c. flemingorum – centrala Nepal.

Merparten av världspopulationen av klippsparv är stannfåglar. Vissa populationer gör årliga höjdförflyttningar och vissa populationer i Centralasien flyttar söderut om vintern.

Klippsparv har påträffats fyra gånger i Sverige, senast i maj 1997 i Ottenby, Öland.^[5]

Status

Arten är globalt sett livskraftig, men inom Europeiska unionen klassas den som unfavourable av EU25 och SPEC3 i Species of European Conservation Concern^[6]. I Schweiz är man orolig att anläggandet av skidsportanläggningar ska tränga ut sparven^[7].

Referenser

Noter

1. ^ BirdLife International 2012 Emberiza cia Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
2. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
4. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
5. ^ Klippsparv, Sveriges ornitologiska förenings raritetskatalog.
6. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 26 juni 2013. https://web.archive.org/web/20130626051541/http://www.birdlife.org/action/science/species/birds_in_europe/birds_in%20_the_eu.pdf. Läst 10 april 2013.
7. ^ http://www.birdlife.org/news/news/2007/02/alpine_pistes.html

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

• Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 376-377
• Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom

Externa länkar

• Klippsparv på GlobalTwitcher.com^{[död länk]}