Tofsmes (Lophophanes cristatus) är en tätting som tillhör familjen mesar.[2]
Tofsmesen taxonomiska beskrivning härstammar från Linnés tionde upplaga av Systema Naturae från 1758 men tofsmesen hade redan beskrivits och avbildats av exempelvis Olof Rudbeck d.y. i den fågelbok han skapade i slutet av 1600-talet och början av 1700-talet.
Denna art placerades traditionellt i det stora messläktet Parus. På grund av de distinkta karaktärer som tofsmesen och dess nära släkting grå tofsmes uppvisar så placerar många taxonomer numera gruppen i det egna släktet Lophophanes, bland annat British Ornithologists' Union (BOU) och Sveriges ornitologiska förening. Detta har också stöd i genetiska undersökningar.[3] Släktnamnet Lophophanus användes första gången 1829 av Johann Jakob Kaup.[4]
En förmodad hybrid mellan tofsmes och talltita (Parus montanus) observerades och ringmärktes i Gällivare år 2000 vilket belyser släktskapsproblematiken bland dessa mesar.[5]
Tofsmesen är en västpalearktisk art som återfinns i merparten av centrala och norra Europa och så långt österut som till Uralbergen. Den är en stannfågel och häckar på höjder upp till 1800 meter.[4]
Den delas ofta upp i sex underarter med följande utbredning:[2]
Tofsmesen är 10,5–12 cm lång[6] har ett vingspann på 17–20 cm och väger ungefär 11 gram. Den är gråbrun med ljusare mage och har en tydligt markerad vit krage runt halsen som avgränsas nedtill av ett svart band som framtill bildar en triangelformad haklapp. Den har dessutom en tofs på hjässan som gör den lätt att känna igen. Könen är lika.
Som många andra mesar är den mycket "pratsam" och ger ifrån sig ett typiskt zee, zee, zee Tofsmesläte (info), vilket påminner om svartmesens läte.
I merparten av sitt utbredningsområde lever den i barrträdsområden. I Frankrike och på Iberiska halvön lever den i lövskog. Populationen i Storbritannien är begränsad till ett litet område med uråldrig tallskog i Spey Valley i Skottland.
Tofsmesarna bygger bon i murkna stubbar, och håller sig ofta långt ner i träden för att äta. Den lägger vanligtvis 6-7 ägg (extremfall 3-9) som ruvas av honan i 13–18 dagar. Efter att ungarna kläckts tas de om hand av båda föräldrar i 18–22 dagar tills de kan flyga.[4] Dess föda består av larver, insekter och frön. På vintern observeras den ofta i stora blandflockar med mesar.
Tofsmesen har haft många dialektala namn, bland annat tofsmyssa, tofstita, toppmes, meshatt, skogsbock och meskung.[7] Den har även kallats tofsmössa.[8]
Tofsmesen är Västmanlands landskapsfågel.