الأسماء في صفحات التنقل
Der Reichenowweber (Euplectes psammacromius) zählt innerhalb der Familie der Webervögel (Ploceidae) zur Gattung der Feuerweber (Euplectes).[1]
Das Artepitheton kommt von altgriechisch ψάμμος psammos ‚Sand‘ und altgriechisch χρώμα chrōma ‚Farbe‘.[2]
Der Reichenowweber erreicht eine Körperlänge von etwa 15 Zentimeter. Die Männchen haben im Prachtkleid ein verlängertes Schwanzgefieder und erreichen dann eine Körperlänge von bis zu 35 Zentimeter. Gewichtsdaten liegen bislang nur für ein einzelnes Männchen vor, das 35,5 Zentimeter lang war.[3]
Der Reichenowweber hat einen kräftigen hellen, konischen Schnabel, schwarze Augen und fast schwarze Beine. Das Männchen im Prachtkleid ist an der Schulter und auf den kleinen Flügeldecken breit Gelb-orange bis gelblich Braun übergehend gefärbt. Im Flug wirken die Flügel bräunlich, das Schwanzgefieder hängt herab.
Im Schlichtkleid gleicht das Männchen dem Weibchen. Das Körpergefieder ist überwiegend ockerfarben, mit hellem Überaugenstreif, auf der Oberseite bräunlich und auf der Unterseite leicht gestrichelt. Das Weibchen ist im Vergleich zum Männchen dichter gestrichelt mit angedeutet weißer Kehle.[4][3]
Dieser Weber ist in Ostafrika in kurzem, dichtem und höher gelegenem Grasland oft in der Nähe von Gewässern von 1800–3000 m im Nordosten Sambias, im Norden Malawis und im südwestlichen Hochland von Tansania in der Iringa- und Mbeya-Region zu finden.[3][4]
Die Art ist monotypisch.
Reichenowweber ernähren sich von Grassamen und Insekten. Sie treten außerhalb der Brutzeit in großen Schwärmen auf.[3]
Die Männchen führen Schauflüge vor, die Brutzeit liegt in Tansania im Mai, in Sambia im Januar und in Malawi zwischen Oktober und November, es wird Polygamie vermutet.[3]
Die Art gilt als nicht gefährdet (Least Concern).[5]
Der Reichenowweber (Euplectes psammacromius) zählt innerhalb der Familie der Webervögel (Ploceidae) zur Gattung der Feuerweber (Euplectes).
Das Artepitheton kommt von altgriechisch ψάμμος psammos ‚Sand‘ und altgriechisch χρώμα chrōma ‚Farbe‘.
The montane widowbird (Euplectes psammacromius), also known as the mountain marsh widowbird is a species of bird in the family Ploceidae, which is native to the eastern Afrotropics.
It is an endemic resident of the eastern Afromontane grasslands. It occurs in northeast Zambia, northern Malawi and the highlands of southwestern Tanzania.
Like all widowbirds the male and female plumages differ prominently during breeding season. In the breeding season males moult into a black breeding plumage, which includes long tail feathers and yellow shoulder patches (these patches retain a discrete appearance during the non-breeding period). Outside the breeding season the sexes are similar in appearance, both having speckled brown and black plumage.
During this period males defend territories in the early morning after sunrise and in the evening before sunset.
The montane widowbird (Euplectes psammacromius), also known as the mountain marsh widowbird is a species of bird in the family Ploceidae, which is native to the eastern Afrotropics.
El obispo montano (Euplectes psammacromius)[2] es una especie de ave paseriforme de la familia Ploceidae endémica de las montañas del sureste de África.
Como los demás obispos presenta un marcado dimorfismo sexual durante la época de cría. En la época reproductiva el plumaje del macho se vuelve negro, salvo unas manchas de color amarillo intenso en los hombros. Su plumaje nupcial incluye unas larguísimas plumas en la cola también negras. Fuera de la época de cría ambos sexos tienen una apariencia similar, plumaje irregularmente manchado en el que se entremezcle negro y marrón claro, con una pequeña mancha amarilla en los hombros en el caso de los machos.
Se encuentra únicamente en los herbazales de las montañas al norte del lago Malaui, en el sur de la región de los Grandes Lagos de África, distribuido por el noreste de Zambia, norte de Malaui y el sureste de Tanzania.
Los machos defienden sus territorios por la mañana tras la salida del sol, y al atardecer antes de la puesta del sol.
El obispo montano (Euplectes psammacromius) es una especie de ave paseriforme de la familia Ploceidae endémica de las montañas del sureste de África.
Euplectes psammacromius Euplectes generoko animalia da. Hegaztien barruko Ploceidae familian sailkatua dago.
Malawinluhtapiispa (Euplectes psammacromius)[2] on kutojien heimoon kuuluva varpuslintu.
Malawinluhtapiispaa tavataan Malawissa, Tansaniassa ja Sambiassa. Lajia on kuvattu paikallisesti yleiseksi, ja sen kannankehitys on vakaa. Se on luokiteltu elinvoimaiseksi.[1]
Malawinluhtapiispa (Euplectes psammacromius) on kutojien heimoon kuuluva varpuslintu.
Euplectes psammacromius
L'Euplecte montagnard (Euplectes psammacromius) est une espèce de passereaux appartenant à la famille des Ploceidae.
De Reichenows widavink (Euplectes psammocromius) is een zangvogel uit de familie Ploceidae (Wevers).
A viúva-da-espádua-amarela (Euplectes psammocromius) é uma espécie de ave da família Ploceidae.[1]
Pode ser encontrada nos seguintes países: Malawi, Tanzânia e Zâmbia.
A viúva-da-espádua-amarela (Euplectes psammocromius) é uma espécie de ave da família Ploceidae.
Pode ser encontrada nos seguintes países: Malawi, Tanzânia e Zâmbia.
Bergvidafink[2] (Euplectes psammacromius) är den näst största fågelarten inom vävarsläktet Euplectes.[3] Kunskapen om arten är fortfarande mycket begränsad.
Arten förekommer endemiskt i öppna gräslandskap på det östafrikanska höglandet på 1800-3000 meter över havet, från sydvästra Tanzania till allra nordöstligaste Zambia och norra Malawi.[4][5]
Likt alla andra fågelarter i släktet Euplectes skiljer sig utseendet mellan hane och hona markant under häckningssäsongen då hanen ruggar till en svart praktdräkt som inkluderar mycket långa stjärtfjädrar och ett större gult parti på de övre vingtäckare. Utanför häckningssäsongen är hanarnas utseende liknande honornas med en brun, gul och svartspräcklig fjäderdräkt och de gula partierna är diskretare.
Under häckningsperioden försvarar hanarna sina revir på morgonen efter soluppgång, respektive på kvällen innan solnedgång.
Bergvidafinken beskrevs taxonomiskt första gången år 1900 av Anton Reichenow. Reichenow placerade då taxonet i släktet Penthetria men den placeras numera i vävarsläktet Euplectes som omfattar mellan 15 och 20 arter. Tidigare har den också ofta behandlats som underart till träskvidafink (Euplectes hartlaubi) men behandlas idag oftast som en monotypisk art.[5]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt vanlig.[1]
Wikimedia Commons har media som rör begvidafink.
Bergvidafink (Euplectes psammacromius) är den näst största fågelarten inom vävarsläktet Euplectes. Kunskapen om arten är fortfarande mycket begränsad.
Euplectes psammocromius là một loài chim trong họ Ploceidae.[1]
