dcsimg

Oostelike geelbekneushoringvoël ( الأفريكانية )

المقدمة من wikipedia AF

Die Oostelike geelbekneushoringvoël (Tockus flavirostris), is 'n neushoringvoëlspesie in die Bucerotidae-familie wat in Oos-Afrika voorkom.[1] Dit word aangetref in Djibouti, Eritrea, Ethiopië, Kenia, Somalië, Suid-Soedan, Tanzanië en Uganda. Dit lyk soortgelyk aan die Suidelike geelbekneushoringvoël, maar het swartkleurige vel rondom die , nie pienkerig nie.

Status

Hierdie voël verskyn as "nie bedreig" op die IUBN-rooilys.[1]

Sien ook

Wikispecies
Wikispecies het meer inligting oor: Tockus flavirostris

Verwysings

Wiki letter w.svg Hierdie artikel is ’n saadjie. Voel vry om Wikipedia te help deur dit uit te brei.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia skrywers en redakteurs
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia AF

Oostelike geelbekneushoringvoël: Brief Summary ( الأفريكانية )

المقدمة من wikipedia AF

Die Oostelike geelbekneushoringvoël (Tockus flavirostris), is 'n neushoringvoëlspesie in die Bucerotidae-familie wat in Oos-Afrika voorkom. Dit word aangetref in Djibouti, Eritrea, Ethiopië, Kenia, Somalië, Suid-Soedan, Tanzanië en Uganda. Dit lyk soortgelyk aan die Suidelike geelbekneushoringvoël, maar het swartkleurige vel rondom die , nie pienkerig nie.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia skrywers en redakteurs
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia AF

Tockus flavirostris ( الأستورية )

المقدمة من wikipedia AST

El toco piquigualdo norteño[1] (Tockus flavirostris) ye una especie d'ave coraciforme de la familia Bucerotidae autóctona del Cuernu d'África (Etiopía y Somalia) hasta'l norte d'Uganda, Kenia y noeste de Tanzania. Nun se reconocen subespecies.[2]

Referencies

Enllaces esternos

Protonotaria-citrea-002 edit.jpg Esta páxina forma parte del wikiproyeutu Aves, un esfuerciu collaborativu col fin d'ameyorar y organizar tolos conteníos rellacionaos con esti tema. Visita la páxina d'alderique del proyeutu pa collaborar y facer entrugues o suxerencies.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia AST

Tockus flavirostris: Brief Summary ( الأستورية )

المقدمة من wikipedia AST
Tockus flavirostris

El toco piquigualdo norteño (Tockus flavirostris) ye una especie d'ave coraciforme de la familia Bucerotidae autóctona del Cuernu d'África (Etiopía y Somalia) hasta'l norte d'Uganda, Kenia y noeste de Tanzania. Nun se reconocen subespecies.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia AST

Kalao beg melen ( البريتانية )

المقدمة من wikipedia BR

Ar c'halao beg melen(Daveoù a vank) a zo ur spesad evned, Tockus flavirostris an anv skiantel anezhañ.

Anvet e voe Buceros flavirostris (kentanv) da gentañ-penn (e 1835) gant an naturour alaman Wilhelm Peter Eduard Simon Rüppell (1794-1884).

Doareoù pennañ

 src=
Krubuilh ha penn Tockus flavirostris.


Boued

Annez

 src=
  • ██ Tiriad Tockus flavirostris.
  • Kavout a reer ar spesad en Afrika, en un takad hag a ya eus Eritrea, Etiopia ha Somalia da hanternoz Tanzania[1].

    Liammoù diavaez

    Notennoù ha daveennoù



    Commons
    Muioc'h a restroù diwar-benn

    a vo kavet e Wikimedia Commons.

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Wikipedia authors and editors
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia BR

    Kalao beg melen: Brief Summary ( البريتانية )

    المقدمة من wikipedia BR

    Ar c'halao beg melen(Daveoù a vank) a zo ur spesad evned, Tockus flavirostris an anv skiantel anezhañ.

    Anvet e voe Buceros flavirostris (kentanv) da gentañ-penn (e 1835) gant an naturour alaman Wilhelm Peter Eduard Simon Rüppell (1794-1884).

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Wikipedia authors and editors
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia BR

    Calau becgroc septentrional ( الكتالونية )

    المقدمة من wikipedia CA

    El calau becgroc septentrional [1] o calau becgroc[2] (Tockus flavirostris) és un ocell de la família dels buceròtids (Bucerotidae) que habita estepes i sabanes àrides de l'Àfrica Oriental, al sud-est de Sudan, Etiòpia, Eritrea, Djibouti, Somàlia, nord d'Uganda, Kenya i nord-est de Tanzània.

    Referències

     src= A Wikimedia Commons hi ha contingut multimèdia relatiu a: Calau becgroc septentrional Modifica l'enllaç a Wikidata


    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Autors i editors de Wikipedia
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia CA

    Calau becgroc septentrional: Brief Summary ( الكتالونية )

    المقدمة من wikipedia CA

    El calau becgroc septentrional o calau becgroc (Tockus flavirostris) és un ocell de la família dels buceròtids (Bucerotidae) que habita estepes i sabanes àrides de l'Àfrica Oriental, al sud-est de Sudan, Etiòpia, Eritrea, Djibouti, Somàlia, nord d'Uganda, Kenya i nord-est de Tanzània.

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Autors i editors de Wikipedia
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia CA

    Cornbig pigfelyn ( الويلزية )

    المقدمة من wikipedia CY

    Aderyn a rhywogaeth o adar yw Cornbig pigfelyn (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: cornbigau pigfelyn) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Tockus flavirostris; yr enw Saesneg arno yw Yellow-billed hornbill. Mae'n perthyn i deulu'r Cornbigau (Lladin: Bucerotidae) sydd yn urdd y Coraciiformes.[1]

    Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn T. flavirostris, sef enw'r rhywogaeth.[2]

    Teulu

    Mae'r cornbig pigfelyn yn perthyn i deulu'r Cornbigau (Lladin: Bucerotidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:

    Rhestr Wicidata:

    rhywogaeth enw tacson delwedd Cornbig brith Tockus fasciatus Cornbig brith Asia Anthracoceros albirostris
    Anthracoceros albirostris.jpg
    Cornbig llwyd India Ocyceros birostris
    Indian Grey Hornbill I IMG 4051.jpg
    Cornbig Mawr Brith Buceros bicornis
    Great Hornbill (male) 2 by N.A. Nazeer.jpg
    Cornbig pigfelyn Tockus flavirostris
    Northern Yellow-billed Hornbill.jpg
    Cornbig Swlw Anthracoceros montani
    Anthracoceros montani 001.jpg
    Cornbig tywyll Anorrhinus galeritus
    Two Bushy-crested Hornbills (Anorrhinus galeritus) in a tree.jpg
    Cornbig von der Decken Tockus deckeni
    Tockus deckeni (male) -Kenya-8.jpg
    Diwedd y rhestr a gynhyrchwyd yn otomatig o Wicidata.

    Gweler hefyd

    Cyfeiriadau

    1. Gwefan Cymdeithas Edward Llwyd; adalwyd 30 Medi 2016.
    2. Gwefan Avibase; adalwyd 3 Hydref 2016.
    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Awduron a golygyddion Wikipedia
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia CY

    Cornbig pigfelyn: Brief Summary ( الويلزية )

    المقدمة من wikipedia CY

    Aderyn a rhywogaeth o adar yw Cornbig pigfelyn (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: cornbigau pigfelyn) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Tockus flavirostris; yr enw Saesneg arno yw Yellow-billed hornbill. Mae'n perthyn i deulu'r Cornbigau (Lladin: Bucerotidae) sydd yn urdd y Coraciiformes.

    Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn T. flavirostris, sef enw'r rhywogaeth.

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Awduron a golygyddion Wikipedia
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia CY

    Zoborožec žlutozobý ( التشيكية )

    المقدمة من wikipedia CZ

    Zoborožec žlutozobý (Tockus flavirostris) je velký pták s dlouhým ocasem, který žije v pralesích a hnízdí v dutinách. Samičku s vejci samec „zazdí“ asi na dva měsíce a krmí ji malým otvorem. Požírá hmyz a ještěrky, ale také plody. Jméno dostal podle toho, že má na zobáku velký výrůstek, který ovšem mají jen některé druhy. Zoborožci žijí v párech.

    Reference

    1. Červený seznam IUCN 2018.1. 5. července 2018. Dostupné online. [cit. 2018-08-11]
    Pahýl
    Tento článek je příliš stručný nebo postrádá důležité informace.
    Pomozte Wikipedii tím, že jej vhodně rozšíříte. Nevkládejte však bez oprávnění cizí texty.
    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Wikipedia autoři a editory
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia CZ

    Zoborožec žlutozobý: Brief Summary ( التشيكية )

    المقدمة من wikipedia CZ

    Zoborožec žlutozobý (Tockus flavirostris) je velký pták s dlouhým ocasem, který žije v pralesích a hnízdí v dutinách. Samičku s vejci samec „zazdí“ asi na dva měsíce a krmí ji malým otvorem. Požírá hmyz a ještěrky, ale také plody. Jméno dostal podle toho, že má na zobáku velký výrůstek, který ovšem mají jen některé druhy. Zoborožci žijí v párech.

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Wikipedia autoři a editory
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia CZ

    Gulnæbbet toko ( الدانماركية )

    المقدمة من wikipedia DA

    Gulnæbbet toko (latin: Tockus flavirostris) er en næsehornsfugl, der lever i det østlige Afrika.

    Noter

    Eksterne henvisninger

    Stub
    Denne artikel om fugle er kun påbegyndt. Hvis du ved mere om emnet, kan du hjælpe Wikipedia ved at udvide den.
    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Wikipedia-forfattere og redaktører
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia DA

    Gulnæbbet toko: Brief Summary ( الدانماركية )

    المقدمة من wikipedia DA

    Gulnæbbet toko (latin: Tockus flavirostris) er en næsehornsfugl, der lever i det østlige Afrika.

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Wikipedia-forfattere og redaktører
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia DA

    Östlicher Gelbschnabeltoko ( الألمانية )

    المقدمة من wikipedia DE
     src=
    Östlicher Gelbschnabeltoko
     src=
    Östlicher Gelbschnabeltoko, Männchen

    Der Östliche Gelbschnabeltoko (Tockus flavirostris) ist eine Vogelart, die zu den Nashornvögeln (Bucerotidae) gehört und die im östlichen Subsahara-Afrika vorkommt. Wie alle Arten der Gattung Tokos ist er ein Höhlenbrüter. Das Weibchen mauert sich in während der Brutzeit in einer Baumhöhle ein und wird wie später die Nestlinge vom Männchen mit Nahrung versorgt. Die aktuelle deutsche Bezeichnung lautet Gelbschnabeltoko.[1]

    Auf Grund des großen Verbreitungsgebietes und der Häufigkeit der Art wurde die Bestandssituation die Östlichen Gelbschnabeltokos 2016 in der Roten Liste gefährdeter Arten der IUCN als „Least Concern (LC)“ = „nicht gefährdet“ eingestuft.[2]

    Merkmale

    Der Östliche Gelbschnabeltoko ist ein mittelgroßer Toko mit einer Körperlänge bis zu 40 Zentimeter. Auf den Schnabel entfallen beim Männchen 7,9 bis 9,4 Zentimeter. Der Schnabel bei den Weibchen ist etwas kleiner und misst zwischen 6,2 und 8 Zentimeter. Die größeren Männchen wiegen zwischen 225 und 275 Gramm, die Weibchen wiegen zwischen 170 und 191 Gramm.[3] Ein Geschlechtsdimorphismus ist ansonsten kaum vorhanden.

    Männchen

    Die Männchen haben einen schwarzen Scheitel und einen schwarzen Nacken. Von der Stirn verläuft ein breiter weißer Streifen über die Augen bis zum Nacken. Der Rücken ist schwarz mit einem breiten weißen Strich in der Rückenmitte. Die mittleren vier der zehn Steuerfedern sind vollständig schwarz. Die übrigen sind zunächst schwarz und dann weiß mit einem breiten schwarzen Streifen in der Mitte. Die Kehle und die Körperunterseite sind weiß. Die Armschwingen sind schwarz mit einem weißen Fleck in der Mitte, der in Richtung der Armschwingen immer größer wird. Die mittleren Armschwingen sind weiß mit einer schwarzen Spitze. Die Flügeloberdecken sind rußbraun mit großen weißen Flecken. Auf dem Oberschnabel befindet sich über die gesamte Länge ein Schnabelfirst. Der Schnabel ist gelb und geht an der Schnabelbasis in ein Orange über. Die Schnabelspitze und die Schnabelscheiden sind schwarz. Der unbefiederte Orbitalring ist schwarz, während der nackte Kehlfleck fleischfarben ist. Die Augen sind gelb, die Beine und die Füße sind dunkel graubraun.

    Weibchen und Jungvögel

    Das Weibchen gleicht in ihrem Körpergefieder dem Männchen, ist jedoch etwas kleiner. Anders als beim Männchen ist bei ihr die nackte Kehlhaut schwarz, der Schnabelfirst endet auf der Hälfte des Oberschnabels.[3]

    Jungvögel gleichen den adulten Vögeln. Bei ihnen ist jedoch der Schnabel noch kleiner und einheitlich blassgelb mit einigen hellgrauen Flecken. Die Vorderbrust ist dunkelgrau gestrichelt und die Augen sind mattgrau.

    Stimme

    Die charakteristischen Rufe des Östlichen Gelbschnabeltokos sind tief gackernd, die häufig in einer Serie von Kok-kok-kok-kok-kok-korkorkorkorkor gerufen werden.[4] Die Rufe sind deutlich tiefer als die des Südlichen Gelbschnabeltokos.[5]

    Verwechselungsmöglichkeiten

     src=
    Deckentoko, Männchen – die beiden Arten lassen sich an der Schnabelfärbung unterscheiden

    Der Südliche Gelbschnabeltoko kommt in Westafrika vor, das Verbreitungsgebiet der beiden Arten überlappt sich nicht. Der auffälligste Unterschied zwischen den beiden Arten ist die unterschiedliche Färbung des Orbitalrings. Sie ist beim Südlichen Gelbschnabeltoko bei beiden Geschlechtern kräftig fleischfarben.

    Im Verbreitungsgebiet des Östlichen Gelbschnabeltokos hat der Decken-Toko ein ähnliches Körpergefieder. Ihm fehlen jedoch die weißen Flecken auf den Flügeln. Die beiden Arten lassen sich jedoch am eindeutigsten an ihrer unterschiedlichen Schnabelfärbung unterscheiden. Beim Decken-Toko haben die Männchen Schnäbel, die orange und cremeweiß sind. Die Weibchen dagegen haben schwarze Schnäbel.

    Der Rotschnabeltoko, der ebenfalls ein sich mit dem Östlichen Gelbschnabeltoko überlappendes Verbreitungsgebiet hat, ist mit einer Körperlänge von bis zu 35 Zentimeter kleiner als dieser, hat einen leuchtend roten Schnabel und weniger auffällige weiße Flecken auf den Flügeln.[6]

    Verbreitung und Lebensraum

     src=
    Verbreitungsgebiet
     src=
    Flugbild

    Der Östliche Gelbschnabeltoko kommt im östlichen Afrika in Eritrea, Somalia, Äthiopien, dem Südosten des Sudans, Kenia und Nordtansania vor. Er lebt in Baum- und Dornbuschsavannen und trockenen Akazien- und Mopanewäldern.

    Er ist in seinem gesamten Verbreitungsgebiet kein häufiger Vogel. Am häufigsten kommt er in offener Dornbuschsavanne und offenen Waldlandschaften vor. Er ist grundsätzlich ein Standvogel, unternimmt aber gelegentlich saisonale Höhenwanderungen, bei denen er in der Trockenzeit von den arideren Tiefebenen in Höhenlagen wechselt.[7]

    Nahrung

    Die Nahrung besteht aus Insekten, Skorpionen, Nagetieren, Früchten und Samen. Den größten Teil seiner Nahrung findet der Östliche Gelbschnabeltoko auf dem Boden oder er pickt sie von niedriger Vegetation. Nach einer Untersuchung aus dem Jahre 1985 deckt er so 97 Prozent seines Nahrungsbedarfes.[7] Mit schnellen Läufen und flach ausgeführten Sprüngen stellen sie kleinen Reptilien und Heuschrecken nach oder erbeuten im Flug schwärmende Termiten. Er wurde auch schon dabei beobachtet, wie er in morschen Baumstümpfen nach Käferlarven grub. Von ihm wird außerdem berichtet, dass er regelmäßig trinkt, was ein für Nashornvögel ungewöhnliches Verhalten ist.[8]

    Der Östliche Gelbschnabeltoko kooperiert bei der Nahrungssuche mit einer Unterart der Südliche Zwergmanguste (Helogale parvula undulata). Er fängt die Insekten (insbesondere Heuschrecken), die diese in Gruppen lebende Raubtierart bei ihrer Nahrungssuche aufscheuchen. Die Zwergmangusten profitieren von dieser Protokooperation, weil der Östliche Gelbschnabeltoko vor Beutegreifern aus der Luft warnt. Die Zwergmangusten warten mit dem Beginn ihres Beutezuges auf den Toko. Auch der Östliche Gelbschnabeltoko zeigt spezifische Verhaltensweisen, um den Zwergmangusten seine Bereitschaft zur Kooperation anzuzeigen. Ein ähnliches Verhalten ist auch für den Decken-Toko beschrieben.[7][9]

    Verhalten

    Die Brutbiologie des Östlichen Gelbschnabeltokos ist noch nicht abschließend untersucht. Sie sind jedoch monogame Vögel und verteidigen ein Revier. Die Brutzeit fällt in Somalia in den Zeitraum April bis Mai, in Äthiopien brüten sie von März bis Mai und möglicherweise auch von Oktober bis November.

    Als Bruthöhle benutzen sie natürliche Baumhöhlen vor allem in Akazienbäumen, die Bruthöhle befindet sich gewöhnlich 1,5 bis 4,5 oberhalb des Erdbodens. Das Weibchen versiegelt von innen den Eingang zur Bruthöhle bis auf einen schmalen Schlitz. Sie durchläuft während der Brutzeit die Mauser.[8]

    Literatur

    Einzelnachweise

    1. H. Barthel, Ch. Barthel, E. Bezzel, P. Eckhoff, R. van den Elzen, Ch. Hinkelmann & F. D. Steinheimer: Deutsche Namen der Vögel der Erde Vogelwarte Bd. 58, S. 1–214, 2020
    2. Tockus flavirostris in der Roten Liste gefährdeter Arten der IUCN 2016. Eingestellt von: BirdLife International, 2016. Abgerufen am 29. Januar 2018.
    3. a b Kemp: The Hornbills – Bucerotiformes. S. 140.
    4. Stimme des Östlichen Gelbschnabeltokos, aufgerufen am 4. Oktober 2016
    5. Rufe des Südlichen Gelbschnabeltokos auf Xeno-Canto, aufgerufen am 3. Oktober 2016
    6. Kemp: The Hornbills - Bucerotiformes. S. 132.
    7. a b c Kemp: The Hornbills – Bucerotiformes. S. 141.
    8. a b Kemp: The Hornbills – Bucerotiformes. S. 142.
    9. Kemp: The Hornbills – Bucerotiformes. S. 143.
     title=
    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Autoren und Herausgeber von Wikipedia
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia DE

    Östlicher Gelbschnabeltoko: Brief Summary ( الألمانية )

    المقدمة من wikipedia DE
     src= Östlicher Gelbschnabeltoko  src= Östlicher Gelbschnabeltoko, Männchen

    Der Östliche Gelbschnabeltoko (Tockus flavirostris) ist eine Vogelart, die zu den Nashornvögeln (Bucerotidae) gehört und die im östlichen Subsahara-Afrika vorkommt. Wie alle Arten der Gattung Tokos ist er ein Höhlenbrüter. Das Weibchen mauert sich in während der Brutzeit in einer Baumhöhle ein und wird wie später die Nestlinge vom Männchen mit Nahrung versorgt. Die aktuelle deutsche Bezeichnung lautet Gelbschnabeltoko.

    Auf Grund des großen Verbreitungsgebietes und der Häufigkeit der Art wurde die Bestandssituation die Östlichen Gelbschnabeltokos 2016 in der Roten Liste gefährdeter Arten der IUCN als „Least Concern (LC)“ = „nicht gefährdet“ eingestuft.

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Autoren und Herausgeber von Wikipedia
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia DE

    Eastern yellow-billed hornbill ( الإنجليزية )

    المقدمة من wikipedia EN

    The eastern yellow-billed hornbill (Tockus flavirostris), also known as the northern yellow-billed hornbill,[1] is a species of hornbill in the family Bucerotidae. It is found in Djibouti, Eritrea, Ethiopia, Kenya, Somalia, South Sudan, Tanzania, and Uganda. It resembles the southern yellow-billed hornbill, but has blackish (not pinkish) skin around the eyes.

    References

    1. ^ a b BirdLife International (2016). "Tockus flavirostris". IUCN Red List of Threatened Species. 2016: e.T22682379A92942633. doi:10.2305/IUCN.UK.2016-3.RLTS.T22682379A92942633.en. Retrieved 13 November 2021.
    Wikimedia Commons has media related to eastern yellow-billed hornbill.
    Wikispecies has information related to Tockus flavirostris.
    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Wikipedia authors and editors
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia EN

    Eastern yellow-billed hornbill: Brief Summary ( الإنجليزية )

    المقدمة من wikipedia EN

    The eastern yellow-billed hornbill (Tockus flavirostris), also known as the northern yellow-billed hornbill, is a species of hornbill in the family Bucerotidae. It is found in Djibouti, Eritrea, Ethiopia, Kenya, Somalia, South Sudan, Tanzania, and Uganda. It resembles the southern yellow-billed hornbill, but has blackish (not pinkish) skin around the eyes.

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Wikipedia authors and editors
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia EN

    Tockus flavirostris ( الإسبانية، القشتالية )

    المقدمة من wikipedia ES

    El toco piquigualdo norteño[1]​ (Tockus flavirostris) es una especie de ave bucerotiforme de la familia Bucerotidae autóctona del Cuerno de África (Etiopía y Somalia) hasta el norte de Uganda, Kenia y noreste de Tanzania. No se reconocen subespecies.[2]

    Referencias

     title=
    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Autores y editores de Wikipedia
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia ES

    Tockus flavirostris: Brief Summary ( الإسبانية، القشتالية )

    المقدمة من wikipedia ES

    El toco piquigualdo norteño​ (Tockus flavirostris) es una especie de ave bucerotiforme de la familia Bucerotidae autóctona del Cuerno de África (Etiopía y Somalia) hasta el norte de Uganda, Kenia y noreste de Tanzania. No se reconocen subespecies.​

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Autores y editores de Wikipedia
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia ES

    Tockus flavirostris ( الباسكية )

    المقدمة من wikipedia EU

    Tockus flavirostris Tockus generoko animalia da. Hegaztien barruko Bucerotidae familian sailkatua dago.

    Erreferentziak

    1. (Ingelesez)BirdLife International (2012) Species factsheet. www.birdlife.org webgunetitik jaitsia 2012/05/07an
    2. (Ingelesez) IOC Master List

    Ikus, gainera

    (RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Wikipediako egileak eta editoreak
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia EU

    Tockus flavirostris: Brief Summary ( الباسكية )

    المقدمة من wikipedia EU

    Tockus flavirostris Tockus generoko animalia da. Hegaztien barruko Bucerotidae familian sailkatua dago.

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Wikipediako egileak eta editoreak
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia EU

    Keltanokkatoko ( الفنلندية )

    المقدمة من wikipedia FI

    Keltanokkatoko (Tockus flavirostris) on sarvinokkien heimoon kuuluva toko.

    Koko ja ulkonäkö

    Keltanokkatoko kasvaa 50-60 cm pitkäksi. Lajin tunnistaa helpoiten kirkkaan keltaisesta nokastaan. Keltaisten silmien ympärys on paljas ja punainen. Päälaki on musta ja muu pään alue on vaaleanharmaa. Siivet ovat päältä mustanruskeita ja niissä on valkoisia pilkkuja. Suuret siipisulat ovat mustanruskeita. Vatsa on vaalea. Pyrstö on mustanruskea.

    Levinneisyys

    Keltanokkatokoa tavataan Djiboutissa, Eritreassa, Etiopiassa, Keniassa, Somaliassa, Sudanissa, Tansaniassa ja Ugandassa. Ne asuvat puissa ja pensaissa kuivilla puusavanneilla.

    Lisääntyminen

    Keltanokkatokonaaras tekee pesän puussa olevaan luonnonkoloon. Naaras muuraa pesäaukon lähes kokonaan kiinni. Muuriin jätetystä raosta koiras ruokkii naarasta kun se hautoo tai hoivaa poikasia. Naaras murtautuu ulos pesästä kun poikaset ovat puolikasvuisia. Naaras muuraa kolonsuun taas lähes kiinni ja auttaa lopuksi koirasta poikasten ruokkimisessa.

    Ravinto

    Keltanokkatokon ruokavalio koostuu hyönteisistä, skorpioneista, jyrsijöistä, hedelmistä ja siemenistä.

    Lähteet

    • Cristopher M. Perrins, Otavan lintutieto, OtavaViitteet
      1. BirdLife International: Tockus flavirostris IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.2. 2012. International Union for Conservation of Nature, IUCN, Iucnredlist.org. Viitattu 6.6.2014. (englanniksi)
    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Wikipedian tekijät ja toimittajat
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia FI

    Keltanokkatoko: Brief Summary ( الفنلندية )

    المقدمة من wikipedia FI

    Keltanokkatoko (Tockus flavirostris) on sarvinokkien heimoon kuuluva toko.

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Wikipedian tekijät ja toimittajat
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia FI

    Calao à bec jaune ( الفرنسية )

    المقدمة من wikipedia FR

    Tockus flavirostris

    Le Calao à bec jaune (Tockus flavirostris) est une espèce d'oiseau africain appartenant à la famille des Bucerotidae.

    Description

    Il possède un plumage bicolore noir et blanc ainsi qu'un imposant bec jaune qu'il manie avec une extrême précision. Il mesure environ 55 cm de long pour un poids variant approximativement entre 1,5 et 2,5 kg.

    Il se différencie du calao leucomèle par un pourtour noir autour des yeux.

    Habitat et répartition

    Cet oiseau fréquente particulièrement les zones de savane ouverte (Commiphora) en Afrique de l'Est.

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Auteurs et éditeurs de Wikipedia
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia FR

    Calao à bec jaune: Brief Summary ( الفرنسية )

    المقدمة من wikipedia FR

    Tockus flavirostris

    Le Calao à bec jaune (Tockus flavirostris) est une espèce d'oiseau africain appartenant à la famille des Bucerotidae.

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Auteurs et éditeurs de Wikipedia
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia FR

    Tockus flavirostris ( الإيطالية )

    المقدمة من wikipedia IT
     src=
    Bucero beccogiallo orientale.
     src=
    Primo piano di un maschio.

    Il buceretto beccogiallo orientale (Tockus flavirostris (Rüppell, 1835)) è un uccello della famiglia dei Bucerotidi originario dell'Africa orientale[2].

    Descrizione

    Dimensioni

    Misura 40 cm di lunghezza, per un peso di 225-275 g nel maschio e di 170-191 g nella femmina[3].

    Aspetto

    Negli adulti il becco è fortemente ricurvo, di colore giallo-arancio, tranne lungo la commessura e sulla punta, dove presenta una tinta bruno-rossastra. Sul ramo superiore, essendo fortemente compresso sui lati, viene a crearsi una sorta di stretta cresta che corre lungo la sommità e garantisce senza dubbio il rafforzamento del becco. Il cappuccio e i lati del collo sono color grigio piombo scuro. La parte sopra all'occhio è percorsa da un largo sopracciglio bianco. La parte inferiore della gola è ricoperta da una zona di pelle nuda gialla, che distingue questa specie da un suo cugino prossimo, il buceretto beccogiallo meridionale, che presenta parti nude color carne scuro. La mantellina e il dorso presentano un colore nero-brunastro diviso da una riga centrale bianca. Le piume della parte superiore del petto e le copritrici alari sono nere con evidenti macchioline bianche. Le remiganti secondarie e primarie formano una barra bianca intervallata da macchie rosso chiare e marroncine. Le parti inferiori sono interamente bianche. Le quattro coppie di timoniere centrali sono nero-brunastre. Le timoniere esterne sono bianche con la base e una banda sub-terminale nera. L'iride è gialla. Sebbene sia leggermente più piccola, la femmina è simile al maschio. I giovani hanno spesso un becco più scuro, in quanto i due rami, color giallo opaco, sono ricoperti da numerose macchioline marroni[3].

    Voce

    I buceretti beccogiallo orientali emettono un richiamo udibile a grande distanza. Producono una grande varietà di suoni, tra cui stridii, fischi, schiamazzi e grugniti[3].

    Biologia

    Il buceretto beccogiallo orientale è sedentario nella maggior parte delle regioni del suo areale. Tuttavia, in Somalia, durante la stagione secca, lascia le regioni di pianura per raggiungere le zone di collina adiacenti. Si nutre soprattutto a terra, dove raccoglie con il becco la maggior parte del cibo, ma si arrampica anche sugli alberi per raccogliere frutti. Quando è sul terreno, si sposta saltellando piuttosto goffamente. Il buceretto beccogiallo orientale vive in coppie o in piccoli gruppi che possono raggiungere una dozzina di individui. È una specie diurna, ma è particolarmente attivo nelle ore più fresche del primo mattino, del tardo pomeriggio e della sera. Al calar della notte questo uccello si appollaia a grande altezza sugli alberi. Il buceretto beccogiallo orientale stabilisce relazioni abbastanza strette con la mangusta nana (Helogale parvula): approfitta della presenza dei gruppi di queste ultime per catturare gli insetti che fuggono da esse, in particolare le locuste. In cambio, funge da sentinella e avverte i piccoli mammiferi con i suoi richiami di allarme in caso dell'avvicinarsi di un predatore. Il bucero beccogiallo orientale ha un volo imponente e alterna di solito brevi planate a serie di lenti battiti d'ala[3].

    Alimentazione

    Il buceretto beccogiallo orientale è poco schizzinoso per quanto riguarda l'alimentazione e molto spesso si accontenta di quel che riesce a trovare. Ortotteri e termiti sono molto frequenti nel suo menu, ma la specie si nutre anche di fichi e dei frutti di Commiphora e Boscia. In alcuni casi arriva perfino a catturare dei serpenti, che uccide sbattendoli con forza su un supporto rigido. Mangia anche lucertole e piccoli mammiferi. Come la maggior parte dei buceri, ingoia con un solo colpo ciò di cui si nutre, ma poi sputa le parti indigeribili come i semi e gli esoscheletri degli insetti. La dieta del bucero beccogiallo orientale è costituita per il 60% da prede animali e per il 40% da vegetali[3].

    Riproduzione

    Il buceretto beccogiallo orientale nidifica da febbraio a marzo in Kenya, da marzo a maggio e probabilmente da ottobre a novembre in Etiopia. Le coppie segnalano il possesso del loro territorio effettuando delle parate durante le quali abbassano la testa e allargano al massimo le ali. Il nido è situato nella cavità naturale di un albero o nella fessura di una falesia rocciosa, tra 1,5 e 4,5 metri di altezza dal suolo. La specie può anche riutilizzare il vecchio nido di un picchio o una cavità scavata da un'altra specie. Il fondo della cavità viene rivestito con trucioli di legno o pezzi di corteccia. I due genitori, la femmina all'interno e il maschio all'esterno, lavorano insieme per ostruire quasi completamente l'ingresso del nido. Il maschio nutre la compagna passandogli abilmente il cibo con l'estremità del becco, attraverso la stretta fessura. La covata comprende due o tre uova. Durante la sua reclusione volontaria, a partire dall'inizio del periodo di incubazione, la femmina muta le remiganti e le timoniere. Dopo tre settimane, rompe la parete che sigilla l'ingresso per aiutare il maschio a nutrire la nidiata. L'entrata viene nuovamente sigillata e i giovani rimangono all'interno per completare l'ultima parte del loro sviluppo. Dopo 40-45 giorni emergono definitivamente ed esercitano le ali prima di alzarsi in volo[3].

    Distribuzione e habitat

     src=
    Un esemplare in volo.

    Come il buceretto beccogiallo meridionale con il quale forma una superspecie, il buceretto beccogiallo orientale frequenta le savane aperte punteggiate da cespugli spinosi e alberi, nonché le zone boschive con presenza di Commiphora. Questo piccolo albero della famiglia delle Burseracee ha rami di circa 15 cm di spessore e può raggiungere gli 80 cm di altezza; ha fiori giallo-verdastri e piccoli frutti rotondi commestibili.

    La specie è endemica delle regioni orientali del continente, nei paesi che circondano il Corno d'Africa. È presente in Etiopia, a Gibuti, in Somalia, nel Sudan del Sud orientale, nell'Uganda nord-orientale, in Kenya e in Tanzania. Gli uccelli del nord della Somalia sono di dimensioni leggermente più modeste; spesso presentano macchie arancioni alla base del becco e, sebbene questa caratteristica non sia permanente, vengono a volte separati dalla sottospecie nominale e trattati come una sottospecie a parte, denominata somaliensis. Tuttavia, la maggior parte degli ornitologi ritiene che queste differenze non siano sufficientemente marcate e continuano a trattare il bucero beccogiallo orientale come una specie monotipica[3].

    Conservazione

    Non è una specie minacciata. Certo, non è molto comune, ma il suo vasto areale comprende molte grandi riserve in cui l'attività umana è limitata. È vulnerabile nelle zone in cui gli alberi vengono abbattuti, in quanto tale pratica riduce notevolmente i suoi siti di nidificazione[3].

    Note

    1. ^ (EN) BirdLife International 2016, Tockus flavirostris, su IUCN Red List of Threatened Species, Versione 2020.2, IUCN, 2020.
    2. ^ (EN) Gill F. and Donsker D. (eds), Family Bucerotidae, in IOC World Bird Names (ver 9.2), International Ornithologists’ Union, 2019. URL consultato il 24 gennaio 2020.
    3. ^ a b c d e f g h (EN) Eastern Yellow-billed Hornbill (Tockus flavirostris), su hbw.com. URL consultato il 24 gennaio 2020.

     title=
    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Autori e redattori di Wikipedia
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia IT

    Tockus flavirostris: Brief Summary ( الإيطالية )

    المقدمة من wikipedia IT
     src= Bucero beccogiallo orientale.  src= Primo piano di un maschio.

    Il buceretto beccogiallo orientale (Tockus flavirostris (Rüppell, 1835)) è un uccello della famiglia dei Bucerotidi originario dell'Africa orientale.

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Autori e redattori di Wikipedia
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia IT

    Ethiopische geelsnaveltok ( البلجيكية الهولندية )

    المقدمة من wikipedia NL

    Vogels

    De Ethiopische geelsnaveltok (Tockus flavirostris) is een neushoornvogel die voorkomt Oost-Afrika.

    Beschrijving

    De Ethiopische geelsnaveltok is 46 tot 53 cm lang en heeft een witte borst en buik. De rug en de vleugels zijn zwart met duidelijke witte stippels. De snavel is helder oranjegeel.[2] De zuidelijke geelsnaveltok lijkt sterk op deze tok, vroeger werd de Ethiopische beschouwd als de nominaat van de geelsnaveltok (T. f. flavirostris).

    Verspreiding en leefgebied

    De Ethiopische geelsnaveltok komt voor vooral Ethiopië en de zuidelijk en westelijk gelegen aangrenzende landen zoals een groot deel van het noorden van Tanzania, maar ook het uiterste noordoosten van Oeganda. Plaatselijk is dit een standvogel. Het leefgebied bestaat uit droog en open bosgebieden met onder andere Acacia's.[2]

    Status

    De Ethiopische geelsnaveltok staat als "niet bedreigd" op de internationale rode lijst.[1]

    Bronnen, noten en/of referenties
    1. a b (en) Ethiopische geelsnaveltok op de IUCN Red List of Threatened Species.
    2. a b (en) Williams, J.G. & N. Arlott, 1986. A field guide to the birds of east Africa. Collins, London. ISBN 9780002 191791
    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Wikipedia-auteurs en -editors
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia NL

    Ethiopische geelsnaveltok: Brief Summary ( البلجيكية الهولندية )

    المقدمة من wikipedia NL

    De Ethiopische geelsnaveltok (Tockus flavirostris) is een neushoornvogel die voorkomt Oost-Afrika.

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Wikipedia-auteurs en -editors
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia NL

    Toko żółtodzioby ( البولندية )

    المقدمة من wikipedia POL
    Commons Multimedia w Wikimedia Commons

    Toko żółtodzioby (Tockus flavirostris) – gatunek ptaka z rodziny dzioborożców (Bucerotidae) występującego w środkowej i południowej Afryce.

    Cechy gatunku

    Duży, czarno-biały ptak o jaskrawożółtym, pokaźnym dziobie zagiętym ku dołowi.

    Średnie wymiary
    • Długość ciała: 56 cm
    • Masa ciała: 1,7–2,7 kg.
    Biotop

    Krzewy i skraje lasów.

    Tryb życia

    Żyje w parach lub stadach do 12 osobników. Prowadzi dzienny tryb życia, najaktywniejszy ranem i późnym popołudniem. Bardzo dobrze lata, ale dość słabo porusza się po ziemi.

    Pożywienie

    Toko żółtodzioby żywi się głównie owadami, ale zjada także owoce, małe gady i ssaki. Ofiarę połykają w całości, niestrawione części wypluwają.

    Rozmnażanie

    Toko żółtodzioby ma interesujący proces rozmnażania. Gdy samica ma znieść jajka, znajduje sobie dziuplę, wchodzi do niej i zamurowuje wejście mieszaniną błota i odchodów, zostawiając jedynie wąską szczelinę. Następnie znosi 2-6 jaj, które wysiaduje ok. 24 dni. Przez ten czas, a także przez kolejne 20 dni, samica, a po wykluciu także młode, są karmione przez samca. Po tym okresie samica rozbija osłonę i wyfruwa, po czym zaczyna pomagać samcowi w karmieniu piskląt. Młode opuszczają gniazdo po 40-45 dniach, dojrzałość płciową osiągają po roku.

    Toko żółtodzioby i ludzie

    Toko żółtodzioby jest ptakiem przyjacielskim, łatwo oswajającym się i chętnym do zabawy. W wielu afrykańskich wioskach jest więc trzymany jako zwierzę domowe. W mitologii afrykańskiej ptaki te są symbolem wierności małżeńskiej.

    Przypisy

    1. Tockus flavirostris, w: Integrated Taxonomic Information System (ang.).
    2. Eastern Yellow-billed Hornbill (Tockus flavirostris) (ang.). IBC: The Internet Bird Collection. [dostęp 27 czerwca 2011].
    3. Tockus flavirostris. Czerwona księga gatunków zagrożonych (IUCN Red List of Threatened Species) (ang.).
    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Autorzy i redaktorzy Wikipedii
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia POL

    Toko żółtodzioby: Brief Summary ( البولندية )

    المقدمة من wikipedia POL

    Toko żółtodzioby (Tockus flavirostris) – gatunek ptaka z rodziny dzioborożców (Bucerotidae) występującego w środkowej i południowej Afryce.

    Cechy gatunku

    Duży, czarno-biały ptak o jaskrawożółtym, pokaźnym dziobie zagiętym ku dołowi.

    Średnie wymiary Długość ciała: 56 cm Masa ciała: 1,7–2,7 kg. Biotop

    Krzewy i skraje lasów.

    Tryb życia

    Żyje w parach lub stadach do 12 osobników. Prowadzi dzienny tryb życia, najaktywniejszy ranem i późnym popołudniem. Bardzo dobrze lata, ale dość słabo porusza się po ziemi.

    Pożywienie

    Toko żółtodzioby żywi się głównie owadami, ale zjada także owoce, małe gady i ssaki. Ofiarę połykają w całości, niestrawione części wypluwają.

    Rozmnażanie

    Toko żółtodzioby ma interesujący proces rozmnażania. Gdy samica ma znieść jajka, znajduje sobie dziuplę, wchodzi do niej i zamurowuje wejście mieszaniną błota i odchodów, zostawiając jedynie wąską szczelinę. Następnie znosi 2-6 jaj, które wysiaduje ok. 24 dni. Przez ten czas, a także przez kolejne 20 dni, samica, a po wykluciu także młode, są karmione przez samca. Po tym okresie samica rozbija osłonę i wyfruwa, po czym zaczyna pomagać samcowi w karmieniu piskląt. Młode opuszczają gniazdo po 40-45 dniach, dojrzałość płciową osiągają po roku.

    Toko żółtodzioby i ludzie

    Toko żółtodzioby jest ptakiem przyjacielskim, łatwo oswajającym się i chętnym do zabawy. W wielu afrykańskich wioskach jest więc trzymany jako zwierzę domowe. W mitologii afrykańskiej ptaki te są symbolem wierności małżeńskiej.

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Autorzy i redaktorzy Wikipedii
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia POL

    Calau-de-bico-amarelo ( البرتغالية )

    المقدمة من wikipedia PT

    Tockus flavirostris é uma espécie de calau, ave da família Bucerotidae.

    Pode ser encontrada nos seguintes países: Djibouti, Eritreia, Etiópia, Quénia, Somália, Sudão, Tanzânia e Uganda.

    Referências

     title=
    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Autores e editores de Wikipedia
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia PT

    Calau-de-bico-amarelo: Brief Summary ( البرتغالية )

    المقدمة من wikipedia PT

    Tockus flavirostris é uma espécie de calau, ave da família Bucerotidae.

    Pode ser encontrada nos seguintes países: Djibouti, Eritreia, Etiópia, Quénia, Somália, Sudão, Tanzânia e Uganda.

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Autores e editores de Wikipedia
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia PT

    Östlig gulnäbbstoko ( السويدية )

    المقدمة من wikipedia SV

    Östlig gulnäbbstoko[2] (Tockus flavirostris) är en fågel i familjen näshornsfåglar inom ordningen härfåglar och näshornsfåglar.[3] Fågeln förekommer från Etiopien och Somalia till norra Uganda och nordöstra Tanzania.[3] IUCN kategoriserar arten som livskraftig.[1]

    Noter

    1. ^ [a b] Birdlife International 2012 Tockus flavirostris Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
    2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2016-02-10
    3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

    Externa länkar

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Wikipedia författare och redaktörer
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia SV

    Östlig gulnäbbstoko: Brief Summary ( السويدية )

    المقدمة من wikipedia SV

    Östlig gulnäbbstoko (Tockus flavirostris) är en fågel i familjen näshornsfåglar inom ordningen härfåglar och näshornsfåglar. Fågeln förekommer från Etiopien och Somalia till norra Uganda och nordöstra Tanzania. IUCN kategoriserar arten som livskraftig.

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Wikipedia författare och redaktörer
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia SV

    Tockus flavirostris ( الأوكرانية )

    المقدمة من wikipedia UK
    1. BirdLife International (2012). Tockus flavirostris: інформація на сайті МСОП (версія 2013.2) (англ.) 26 November 2013
    2. Фесенко Г. В. Вітчизняна номенклатура птахів світу. — Кривий Ріг : ДІОНАТ, 2018. — 580 с. — ISBN 978-617-7553-34-1.
    Птах Це незавершена стаття з орнітології.
    Ви можете допомогти проекту, виправивши або дописавши її.
    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Автори та редактори Вікіпедії
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia UK

    Tockus flavirostris ( الفيتنامية )

    المقدمة من wikipedia VI

    Tockus flavirostris là một loài chim trong họ Bucerotidae.[1]

    Chú thích

    1. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson (2012). “The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.7.”. Truy cập ngày 19 tháng 12 năm 2012.

    Tham khảo


    Hình tượng sơ khai Bài viết liên quan đến Bộ Sả này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Wikipedia tác giả và biên tập viên
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia VI

    Tockus flavirostris: Brief Summary ( الفيتنامية )

    المقدمة من wikipedia VI

    Tockus flavirostris là một loài chim trong họ Bucerotidae.

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Wikipedia tác giả và biên tập viên
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia VI

    Желтоклювый токо ( الروسية )

    المقدمة من wikipedia русскую Википедию
    Царство: Животные
    Подцарство: Эуметазои
    Без ранга: Вторичноротые
    Подтип: Позвоночные
    Инфратип: Челюстноротые
    Надкласс: Четвероногие
    Класс: Птицы
    Подкласс: Настоящие птицы
    Инфракласс: Новонёбные
    Семейство: Птицы-носороги
    Род: Токо
    Вид: Желтоклювый токо
    Международное научное название

    Tockus flavirostris (Rüppell, 1835)

    Ареал

    изображение

    Охранный статус Wikispecies-logo.svg
    Систематика
    на Викивидах
    Commons-logo.svg
    Изображения
    на Викискладе
    ITIS 554407NCBI 302528EOL 914499

    Желтоклювый токо[1][2][3], или желтоклювый ток[4] (Tockus flavirostris) — африканская птица из семейства птиц-носорогов.

    Описание

    Желтоклювый токо длиной до 55 см. Характерным признаком вида является длинный, оранжево-жёлтый клюв. Кожа около его жёлтых глаз чёрного цвета. Нижняя часть тела белая, коричнево-чёрные крылья покрыты белыми пятнами, хвост чёрно-коричневый. Боковые стороны головы белые, от клюва до затылка над головой проходит коричневая полоса. Половой диморфизм не выражен, самцы и самки похожи.

    Распространение

    Желтоклювый токо распространён в Восточной Африке в Эритрее, Сомали, Эфиопии, Кении и Северной Танзании. Он живёт в саваннах и сухих лесах, поросших акациями и мопане.

    Питание

    Питание состоит из насекомых, скорпионов, грызунов, плодов и семян. Неторопливыми скачками они преследуют мелких рептилий и саранчу или хватают в полёте летающих термитов.

    Образ жизни

     src=
    Желтоклювый ток

    Желтоклювый токо живёт в одиночку и в парах. Он держится преимущественно на земле, но также и на деревьях. Птица не пугливая, узнаваема издалека по свойственному ей способу полёта: три взмаха крыльями, затем планирующий полёт. Призывный крик начинается с нарастающего «гок-гок-гок», переходящего в громкое «чедек-чедек».

    Примечания

    1. Жизнь животных. Том 6. Птицы / под ред. В. Д. Ильичева, И. В. Михеева, гл. ред. В. Е. Соколов. — 2-е изд. — М.: Просвещение, 1986. — С. 337. — 527 с.
    2. Галушин В. М., Дроздов Н. Н., Ильичев В. Д. и др. Фауна Мира: Птицы: Справочник / под ред. В. Д. Ильичева. — М.: Агропромиздат, 1991. — С. 196. — 311 с. — ISBN 5-10-001229-3
    3. Коблик Е. А. Разнообразие птиц (по материалам экспозиции Зоологического музея МГУ). Часть 3. — М.: Издательство МГУ, 2001. — С. 135. — 360 с. — ISBN 5-211-04072-4
    4. Бёме Р. Л., Флинт В. Е. Пятиязычный словарь названий животных. Птицы. Латинский, русский, английский, немецкий, французский / Под общ. ред. акад. В. Е. Соколова. — М.: Рус. яз., «РУССО», 1994. — С. 184. — 2030 экз.ISBN 5-200-00643-0.
     title=
    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Авторы и редакторы Википедии
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia русскую Википедию

    Желтоклювый токо: Brief Summary ( الروسية )

    المقدمة من wikipedia русскую Википедию

    Желтоклювый токо, или желтоклювый ток (Tockus flavirostris) — африканская птица из семейства птиц-носорогов.

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Авторы и редакторы Википедии
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia русскую Википедию