dcsimg

Status in Egypt ( الإنجليزية )

المقدمة من Bibliotheca Alexandrina LifeDesk

Resident breeder.

ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
Bibliotheca Alexandrina
مؤلف
BA Cultnat
مقدم المحتوى
Bibliotheca Alexandrina
موقع الشريك
Bibliotheca Alexandrina LifeDesk

Calandrella brachydactyla ( الأستورية )

المقدمة من wikipedia AST
Map marker icon – Nicolas Mollet – Birds – Nature – white.png Les especies d'aves con nome común en llingua asturiana márquense como NOA. En casu contrariu, conséñase'l nome científicu o de la SEO.

La calandra pequeña (Calandrella brachydactyla) NOA ye un ave paseriforme de la familia Alaudidae.

Distribución

 src=
Migrando en Calcuta, India.
 src=
Güevos de Calandrella brachydactyla

La especie tien una distribución de 10.000.000 de kilómetros cuadraos, cubriendo más de 80 países nel sur d'Europa, África noroccidental y les rexones temperaes d'Asia, dende Turquía hasta Mongolia y Xapón.[1]

Ye esencialmente un ave migratoria, viaxando pel iviernu escontra'l sur, llegando hasta les costes del Mar Bermeya, el sur del Sáḥara y la India.[2][3]

Hábitat

Vive principalmenten campos estenaos y cultivos de secanu hasta 2.000 msnm.[4]

Referencies

  1. BirdLife International 2008. Calandrella brachydactyla. 2008 IUCN Red List of Threatened Species. . Consultáu n'abril de 2009.
  2. Bird Gides. Short-toed Lark Calandrella brachydactyla. Consultáu n'abril de 2009.
  3. Surf Birds. Western India - Gujarat Kutch Birding and Wildlife Tour - November 2007. Consultáu n'abril de 2009.
  4. Pajaricos. Terrera Común. Consultáu n'abril de 2009.

Enllaces esternos

Protonotaria-citrea-002 edit.jpg Esta páxina forma parte del wikiproyeutu Aves, un esfuerciu collaborativu col fin d'ameyorar y organizar tolos conteníos rellacionaos con esti tema. Visita la páxina d'alderique del proyeutu pa collaborar y facer entrugues o suxerencies.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia AST

Calandrella brachydactyla: Brief Summary ( الأستورية )

المقدمة من wikipedia AST
Calandrella brachydactyla Map marker icon – Nicolas Mollet – Birds – Nature – white.png Les especies d'aves con nome común en llingua asturiana márquense como NOA. En casu contrariu, conséñase'l nome científicu o de la SEO.

La calandra pequeña (Calandrella brachydactyla) NOA ye un ave paseriforme de la familia Alaudidae.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia AST

Kodioc'h-tevenn ( البريتانية )

المقدمة من wikipedia BR

Ar c'hodioc'h-tevenn (liester : kodioc'hed-tevenn)[1] a zo ur spesad golvaneged, Calandrella brachydactyla an anv skiantel anezhañ.

Anvet e voe Alauda brachydactila (kentanv) da gentañ-penn (e 1814) gant an naturour alaman Johann Philipp Achilles Leisler (1772-1813).

Doareoù pennañ

 src=
Vioù Calandrella brachydactyla.


Boued

Annez hag isspesadoù

Ar spesad a gaver an nav isspesad anezhañ[2] :

Liammoù diavaez

Notennoù ha daveennoù



Commons
Muioc'h a restroù diwar-benn

a vo kavet e Wikimedia Commons.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia BR

Kodioc'h-tevenn: Brief Summary ( البريتانية )

المقدمة من wikipedia BR

Ar c'hodioc'h-tevenn (liester : kodioc'hed-tevenn) a zo ur spesad golvaneged, Calandrella brachydactyla an anv skiantel anezhañ.

Anvet e voe Alauda brachydactila (kentanv) da gentañ-penn (e 1814) gant an naturour alaman Johann Philipp Achilles Leisler (1772-1813).

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia BR

Terrerola vulgar ( الكتالونية )

المقدمة من wikipedia CA
 src=
Terrola fotografiada a Northumberland (Regne Unit).
 src=
Terrerola vulgar fotografiada a Calcuta (Bengala Occidental, Índia).

La terrerola vulgar, terrerol, terrola, terrolot, torrola o calandreta (Calandrella brachydactyla) és un ocell estival i migrador de l'ordre dels passeriformes.[1]

Morfologia

Fa 14 centímetre i és de color bru amb llistat més fosc per sobre i totalment blanca per sota. Mostra dues taques fosques a banda i banda del coll. Les terciàries són molt llargues i pràcticament tapen les primàries. Les potes són color carn i el bec, bastant gruixut i punxegut, color de vori. No presenta dimorfisme sexual.

Reproducció

 src=
Calandrella brachydactyla

Els cants que anuncien l'etapa reproductiva comencen l'abril. Nien al terra i és pel maig-juny quan la femella pon entre 3 1 4 ous que, ella mateixa, haurà de covar durant 12-13 dies.[1] Els petits seran alimentats per ambdós pares. El niu on ha tingut lloc tot aquest procés està bastant endreçat amb herbes seques, plomes, arrels, llana i pèls, i està situat en una petita depressió, de vegades al costat dels nius de la terrerola rogenca.

Alimentació

Menja llavors i insectes i ho pot fer en comunitat, perquè, fora de l'estació reproductiva, és gregària.

Hàbitat

Ocupa hàbitats una mica arreu de les zones càlides i seques del Principat de Catalunya. Si es tracta de l'interior viu en terrenys oberts amb poca vegetació, i si es tracta del litoral ho fa en platges i dunes, igualment amb vegetació esparsa.[2] A les Balears està ben repartida encara que en densitats no molt altes. Canta sovint en sobrevolar el seu domini a molta altura, amb un cant característic.[1]

Distribució territorial

Es distribueix per la conca mediterrània i l'Àfrica del Nord (llevat de Líbia i Egipte). Cap a l'est arriba fins a Mongòlia, el Tibet i la Xina central al nord de l'Himàlaia. És un migrant transaharià que arriba als Països Catalans cap al final de març i se'n va a l'inici d'octubre. Hiverna al Sahel encara que n'hi ha poblacions magribines que són sedentàries.

Subespècies

Referències

  1. 1,0 1,1 1,2 Ferrer, Xavier; Martínez Vilalta, Albert; Muntaner, Jordi. «Terrerola vulgar». A: Història natural dels Països Catalans. Barcelona: Enciclopèdia Catalana.
  2. El llibre dels ocells de Catalunya. Barcelona: Editorial De Vecchi - Edicions Cap Roig, 1987, plana 78. ISBN 84-315-0434-X.

Enllaços externs

En altres projectes de Wikimedia:
Commons
Commons (Galeria)
Commons
Commons (Categoria) Modifica l'enllaç a Wikidata
Viquiespècies
Viquiespècies
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autors i editors de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia CA

Terrerola vulgar: Brief Summary ( الكتالونية )

المقدمة من wikipedia CA
 src= Terrola fotografiada a Northumberland (Regne Unit).  src= Terrerola vulgar fotografiada a Calcuta (Bengala Occidental, Índia).

La terrerola vulgar, terrerol, terrola, terrolot, torrola o calandreta (Calandrella brachydactyla) és un ocell estival i migrador de l'ordre dels passeriformes.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autors i editors de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia CA

Ehedydd llwyd ( الويلزية )

المقدمة من wikipedia CY

Aderyn a rhywogaeth o adar yw Ehedydd llwyd (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: ehedyddion llwydion) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Calandrella brachydactyla; yr enw Saesneg arno yw Greater short-toed lark. Mae'n perthyn i deulu'r ehedydd (Lladin: Alaudidae) sydd yn urdd y Passeriformes.[1] Dyma aderyn sydd i'w gael yng ngwledydd Prydain ac mae i'w ganfod yng Nghymru.

Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn C. brachydactyla, sef enw'r rhywogaeth.[2] Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Asia, Ewrop ac Affrica.

Teulu

Mae'r ehedydd llwyd yn perthyn i deulu'r ehedydd (Lladin: Alaudidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:

Rhestr Wicidata:

rhywogaeth enw tacson delwedd Ehedydd Archer Heteromirafra archeri Ehedydd coed Lullula arborea Ehedydd copog Galerida cristata
Crested Lark (Galerida cristata).jpg
Ehedydd copog Sykes Galerida deva
Galerida deva.jpg
Ehedydd diffeithwch Ammomanes deserti
Steinlerche.jpg
Ehedydd diffeithwch cynffonresog Ammomanes cinctura
Ammomanes cinctura Gould.jpg
Ehedydd Dunn Eremalauda dunni
Dunn's Lark.jpg
Ehedydd hirewin Chersomanes albofasciata
Chersomanes albofasciata (Etosha).jpg
Ehedydd Sidamo Heteromirafra sidamoensis Ehedydd Temminck Eremophila bilopha
Temminck's Lark.jpg
Ehedydd traeth Eremophila alpestris
Shore Lark.jpg
Ehedydd tywyll Pinarocorys nigricans
Dusky Lark.jpg
Diwedd y rhestr a gynhyrchwyd yn otomatig o Wicidata.

Gweler hefyd

Cyfeiriadau

  1. Gwefan Cymdeithas Edward Llwyd; adalwyd 30 Medi 2016.
  2. Gwefan Avibase; adalwyd 3 Hydref 2016.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Awduron a golygyddion Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia CY

Ehedydd llwyd: Brief Summary ( الويلزية )

المقدمة من wikipedia CY

Aderyn a rhywogaeth o adar yw Ehedydd llwyd (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: ehedyddion llwydion) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Calandrella brachydactyla; yr enw Saesneg arno yw Greater short-toed lark. Mae'n perthyn i deulu'r ehedydd (Lladin: Alaudidae) sydd yn urdd y Passeriformes. Dyma aderyn sydd i'w gael yng ngwledydd Prydain ac mae i'w ganfod yng Nghymru.

Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn C. brachydactyla, sef enw'r rhywogaeth. Mae'r rhywogaeth hon i'w chanfod yn Asia, Ewrop ac Affrica.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Awduron a golygyddion Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia CY

Skřivánek krátkoprstý ( التشيكية )

المقدمة من wikipedia CZ
 src=
Calandrella brachydactyla

Skřivánek krátkoprstý (Calandrella brachydactyla) je pták z čeledi skřivanovití. Pro srovnání – je menší než vrabec domácí. Má neskvrnitě bělavou spodní stranu těla a nápadně světlou, mohutně proužkovanou svrchní stranu těla.

Reference

  1. Červený seznam IUCN 2018.1. 5. července 2018. Dostupné online. [cit. 2018-08-09]
  2. ZICHA, Ondřej. Calandrella brachydactyla (skřivánek krátkoprstý) [online]. BioLib.cz, 2005-08-05 10:54:57 CET [cit. 2010-03-10]. Dostupné online.

Související články

Externí odkazy

Pahýl
Tento článek je příliš stručný nebo postrádá důležité informace.
Pomozte Wikipedii tím, že jej vhodně rozšíříte. Nevkládejte však bez oprávnění cizí texty.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia autoři a editory
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia CZ

Skřivánek krátkoprstý: Brief Summary ( التشيكية )

المقدمة من wikipedia CZ
 src= Calandrella brachydactyla

Skřivánek krátkoprstý (Calandrella brachydactyla) je pták z čeledi skřivanovití. Pro srovnání – je menší než vrabec domácí. Má neskvrnitě bělavou spodní stranu těla a nápadně světlou, mohutně proužkovanou svrchní stranu těla.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia autoři a editory
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia CZ

Kurzzehenlerche ( الألمانية )

المقدمة من wikipedia DE

Die Kurzzehenlerche (Calandrella brachydactyla) ist eine Vogelart aus der Familie der Lerchen (Alaudidae). Diese kleine Lerchenart besiedelt weite Teile der südlichen Paläarktis von Nordwestafrika und Spanien bis China. In West- und Mitteleuropa befinden sich die nördlichsten Brutvorkommen in Mittelfrankreich und in Ungarn. Die Kurzzehenlerche bewohnt trockene, baum- und buschlose Offenlandschaften wie Trockenrasen und Halbwüsten sowie Brachland und Ödflächen in der Kulturlandschaft. Die Art ist je nach Verbreitungsgebiet überwiegend Mittel- bis Langstreckenzieher und überwintert vor allem am Südrand der Sahara im Übergangsbereich zwischen Sahelzone und Wüste sowie im südlichen Asien. Im nördlichen Mitteleuropa ist die Kurzzehenlerche ein sehr seltener, aber regelmäßiger Durchzügler vor allem im April und Mai sowie im Oktober und November.

Der europäische Bestand der Art ist seit 1970 rückläufig, weltweit wird die Art von der IUCN aufgrund des großen Verbreitungsgebietes und des sehr hohen Gesamtbestandes jedoch als LC IUCN 3 1.svg (=least concern – nicht gefährdet) betrachtet.

Merkmale

Kurzzehenlerchen sind kleine, hell graubraun und weißlich gefärbte Lerchen mit kurzem, kegelförmigem Schnabel. Die Schirmfedern sind sehr lang, so dass die Handschwingenspitzen nur wenig darunter hervorstehen.

Mit einer Körperlänge von 14 bis 16 cm ist die Art nur wenig größer als eine Heidelerche. Die Grundfarbe der Oberseite ist sandfarben hell gelblich oder grau braun. Der Oberkopf kann auch rotbraun sein. Oberkopf und oberer Rücken sind auf diesem Grund fein dunkel längs gestreift, der Bürzel ist einfarbig sandfarben. Die Schwingen und die Schirmfedern sind dunkel graubraun mit blassbraunen Säumen. Die großen und mittleren Armdecken haben breite gelbliche bis weißliche Spitzen, die im Flug zwei deutlich sichtbare Flügelbinden bilden. Der Schwanz ist ebenfalls graubraun, die äußerste (sechste) Steuerfeder hat außen einen gelblichweißen Keil.

Die Art zeigt einen kräftigen, schmutzigweißen Überaugenstreif, der an der Hinterkante der Ohrdecken endet und nach unten durch einen feinen dunklen Augenstreif begrenzt wird. Wangen und Ohrdecken sind fast ungestrichelt einfarbig graubraun und nach hinten und unten breit weiß begrenzt. Wangen- und Kinnstreif sind schmal und dunkel schwarzgrau, der Bartstreif ist weiß. Die meisten Individuen haben einen schmalen dunklen Brustseitenfleck, die Brustseiten darunter sowie die oberen Flanken sind auf gelblichem Grund schwach dunkel gestrichelt. Die übrige Brust und die Kehle sind ebenso wie die ganze übrige Rumpfunterseite einfarbig weiß. Die Iris ist dunkelbraun, die Beine sind fleisch-, der schlanke Schnabel ist hornfarben.

Lautäußerungen

Der Gesang wird von den Männchen überwiegend im Singflug vorgetragen, seltener am Boden oder auf Steinen sitzend. Der Gesang beginnt oft beim Abflug vom Boden. Die Strophen werden meist durch kurze, stockende Laute wie „pütt-trüll-üll-üll“ eingeleitet, der weitere Gesang kann während des Aufstieges in 20 bis 50 m Höhe auch überwiegend oder vollständig aus guten Imitationen anderer Vogelrufe und Gesänge bestehen, beispielsweise aus Imitationen von Rufen des Turmfalken oder der Haubenlerche. Der eigentliche Singflug ist ein unregelmäßiger Wellenflug, der dabei geäußerte, recht monotone Gesang besteht aus kurzen, immer wieder wiederholten Strophen wie „tipzetízerlilü“, „tip te tízirtuíze“ oder „tschöp-zöp-zirile-ürilezizüé“, nicht unähnlich dem Gesang von Braunkehlchen, Dorngrasmücke oder Grauammer. Die Singflüge dauern meist 3 bis 8, gelegentlich auch bis 26 Minuten.[1]

Verbreitung und Lebensraum

 src=
Kurzzehenlerche
 src=
Verbreitung der Kurzzehenlerche:
  • Brutgebiete
  • Ganzjähriges Vorkommen
  • Migration
  • Überwinterungsgebiete
  • Die Kurzzehenlerche besiedelt weite Teile der südlichen Paläarktis. In Ost-West-Richtung reicht die Verbreitung von Nordwestafrika und Spanien bis China. In Nord-Süd-Richtung reicht das mehr oder weniger geschlossene Areal im Westen von Nordspanien, Südfrankreich und Norditalien bis Nordafrika an den Nordrand der Sahara; weiter östlich etwa entlang der nördlichen Steppengrenze an der Wolga in Russland bei 52° N und in Kasachstan bei 54° N nach Süden bis Syrien, den Iran und den Irak und bis in den Südwesten Afghanistans. Im zentralasiatischen Hochland erstreckt sich die Verbreitung schließlich vom chinesischen Xinjiang und dem Hochland von Tibet bis zum Himalaya am Nordrand Indiens. Im westlichen Europa befinden sich die vereinzelten und geografisch isolierten nördlichsten Brutvorkommen in Mittelfrankreich und in Ungarn.[2]

    Die Art bewohnt trockene, baum- und buschlose Offenlandschaften wie Trockenrasen und Halbwüsten sowie Brachland und Ödflächen in der Kulturlandschaft. Die nördlichsten Vorkommen in West- und Mitteleuropa befinden sich an strukturell vergleichbaren Sonderstandorten, in Frankreich an den Küsten in Dünen und auf flachen Felseninseln; im dortigen Binnenland auf kleinen Flugplätzen, planiertem Bauland und großen, überwiegend mit Betonplatten oder Kies als Bodengrund versehenen Lagerplätzen für Zuckerrüben. In Ungarn kommt die Art nur in den Salzsteppen im Osten der Großen Ungarische Tiefebene vor.[3]

    Systematik

    Die Anzahl der Unterarten der Kurzzehenlerche wird kontrovers diskutiert. J. Haffer erkennt 7 insgesamt wenig differenzierte Unterarten an und weist darauf hin, dass die Abgrenzung dieser Unterarten „durchaus künstlich“ ist und hierzu weiterer Forschungsbedarf besteht:[4]

    • Calandrella brachydactyla brachydactyla (Leisler, 1814) – Nominatform, von Spanien nach Osten bis Südrussland.
    • Calandrella b. rubiginosa Fromholz, 1913 – Nordafrika; Färbung intensiver als bei der Nominatform, Oberkopf immer rotbraun.
    • Calandrella b. hermonensis Tristram, 1865 – Syrien und Palästina; insgesamt grauer als die Nominatform, Oberkopf bei etwa 20 % der Individuen rotbraun.
    • Calandrella b. artemisiana Banjkowski, 1913 – Türkei, Transkaukasien, mittelasiatische Steppen und Iran; Farben noch blasser als bei der vorigen Unterart, Oberseite kaum gestrichelt und Unterseite fast vollständig weiß.
    • Calandrella b. longipennis (Eversmann, 1848) – Kasachstan und nördliches Innerasien; Farben wieder ähnlich der Nominatform, dunkler und brauner als vorige Unterart mit deutlicher Strichelung.
    • Calandrella b. hungarica Horváth, 1956[5] – Ungarn; Kleiner als Nominatform, Oberseite ohne rotbraun und mehr braungrau mit starker Strichelung, Unterseite grau und dunkler als bei allen anderen Unterarten.

    Die im Hochland Tibets und West-Chinas vorkommende Calandrella dukhunensis (Sykes, 1832) galt lange als eine Unterart der Kurzzehenlerche. Sie wird heute als eigenständige Art eingestuft.[6]

    Ernährung

    Die Nahrung besteht sowohl aus tierischen als auch aus pflanzlichen Bestandteilen. Im Sommer wie im Winterquartier werden vor allem kleine Insekten, in erster Linie kleine Käfer und Ameisen gefressen, aber auch andere Wirbellose wie Spinnen und kleine Schnecken. In der pflanzlichen Nahrung dominieren Samen von Süßgräsern und Knöterichgewächsen.

    Fortpflanzung und Alter

     src=
    Eier der Kurzzehenlerche

    Kurzzehenlerchen führen eine monogame Saisonehe. Das Nest wird am Boden angelegt, bevorzugt angelehnt an eine einzelne größere Pflanze, einen größeren Stein oder eine Bodenerhebung. Es wird häufig mit einer Neigung von etwa 30° gebaut und vor allem in der späten Brutzeit meist nach Norden ausgerichtet, so dass es von der stützenden Struktur und dem erhöhten Nestrand beschattet wird. Das Nest besteht aus einer recht tiefen Mulde, die außen aus gröberem und weiter nach innen aus feinem pflanzlichen Material gebaut wird. Die eigentliche Nestmulde wird häufig mit Tierhaaren, Federn oder bei deren Fehlen mit sehr feinem Pflanzenmaterial ausgekleidet. Wenn die Nestmulde wegen eines harten Untergrundes nicht ausreichend eingetieft werden kann, wird die Nestumgebung in diesem Bereich bis zur Nestoberkante mit kleinen Erdklumpen, Steinchen, Pflanzenteilen oder Stücken von Haustierkot aufgefüllt, so dass je nach Nestanlage eine Rampe, ein erhöhter Halbring oder bei frei stehenden Nestern ein flacher Kegelstumpf entsteht. Der Nestbau erfolgt ausschließlich durch das Weibchen.

    Die Eiablage erfolgt je nach geografischer Lage variabel, in Nordafrika zum Teil bereits Anfang März, meist aber Anfang April, in Südwesteuropa überwiegend ab Mitte April, in Südosteuropa ab Ende April und in Ungarn frühestens Anfang Mai, überwiegend in der zweiten Maihälfte.[7] In der Regel werden zwei Bruten je Saison durchgeführt. Das Gelege besteht aus 3 bis 4, selten 5 Eiern, die auf gelblich weißem oder grünlich weißem Grund in sehr unterschiedlicher Intensität hellbraun bis olivbraun gefleckt sind. Die Brutzeit dauert 13 Tage. Die Bebrütung der Eier erfolgt ebenso wie das Hudern der Nestlinge ausschließlich durch das Weibchen. Beide Eltern füttern, der Anteil des Männchens ist dabei aber geringer. Die Jungvögel verlassen mit 8 bis 10 Tagen das Nest und können nach 11 bis 12 Tagen schon niedrig fliegen. Die Geschlechtsreife wird im ersten Lebensjahr erreicht.

    Angaben zum Durchschnittsalter liegen nicht vor; das durch Beringung nachgewiesene Höchstalter beträgt 8 Jahre.

    Wanderungen

    Die Art ist je nach Verbreitungsgebiet überwiegend Mittel- bis Langstreckenzieher. Der Wegzug südwesteuropäischer Vögel erfolgt Mitte August bis Ende September mit einzelnen Nachzüglern bis Anfang Oktober. In der Ukraine werden die letzten Wegzügler Ende Oktober oder Anfang November beobachtet. Europäische Kurzzehenlerchen überwintern vor allem am Südrand der Sahara im Übergangsbereich zwischen Sahelzone und Wüste, außerdem auch an günstigen Stellen innerhalb der Sahara. In geringer Zahl überwintert die Art auch weiter nördlich in Nordafrika, Winternachweise in Südeuropa sind Ausnahmen. Asiatische Vögel überwintern vor allem im Nordwesten Indiens, weniger häufig in Pakistan und Vorderasien sowie im Nordosten Afrikas. Die Art ist außerhalb der Brutzeit gesellig und bildet vor allem im Winterquartier lockere Schwärme mit 100 bis über 1000 Individuen. Der ersten Heimzügler werden in Südwesteuropa frühestens um den 7. März, meist erst um den 15. März festgestellt, der Heimzug dauert bis Mitte April. Die Brutreviere werden in Dalmatien Ende März bis Mitte April besetzt, in Ungarn recht einheitlich um den 7. April. Asiatische Vögel verlassen das Brutgebiet im September mit letzten Wegzüglern bis Ende Oktober, der Heimzug erfolgt ab Mitte März bis Mitte April. Im nördlichen Mitteleuropa ist die Kurzzehenlerche ein sehr seltener, aber regelmäßiger Durchzügler und Gast vor allem im April und Mai sowie im Oktober und November. Der Großteil der im Frühjahr in West- und Nordeuropa nachgewiesenen Vögel gehört offenbar zu südeuropäischen Populationen, deren Heimzugweg zu weit führt (Zugprolongation), während im Herbst wohl überwiegend asiatische Kurzzehenlerchen Europa erreichen.[8]

    Bestand und Gefährdung

    Der Weltbestand der Art ist sehr groß. Gesicherte Angaben zum Weltbestand gibt es nicht, die IUCN gibt als sehr grobe Schätzung 91 bis 840 Mio. Individuen an. Im Winterquartier am Südrand der Sahara war die Kurzzehenlerche in den 1950er Jahren in einigen Gebieten die häufigste Lerche überhaupt,[9] in Indien gelten die großen Winterschwärme als Gefährdung des Flugverkehrs.[10]

    Den europäischen Bestand einschließlich der Türkei schätzte Birdlife International im Jahr 2004 auf 7,3 bis 14 Mio. Brutpaare. Die größten Bestände haben die Türkei mit 3 bis 6 Mio., das europäische Russland mit 2 bis 5 Mio. und Spanien mit 2,2 bis 2,6 Mio. Paaren. In Spanien und Russland nahm der Bestand zwischen 1970 und 2000 stark ab, blieb in der Türkei hingegen stabil. Insgesamt stuft BirdLife International den europäischen Bestand daher als abnehmend („declining“) ein.[11] Weltweit wird die Art von der IUCN aufgrund des großen Verbreitungsgebietes und des sehr hohen Gesamtbestandes als ungefährdet („least concern“) betrachtet.

    Belege

    Literatur

    • Einhard Bezzel: Kompendium der Vögel Mitteleuropas. Passeres – Singvögel. Aula, Wiesbaden 1993, ISBN 3-89104-530-1, S. 23–26.
    • Urs N. Glutz von Blotzheim, Kurt M. Bauer: Handbuch der Vögel Mitteleuropas. Band 10/I: Passeriformes. 1. Teil: Alaudidae – Hirundinidae. Aula, Wiesbaden 1985, ISBN 3-923527-00-4, S. 112–133.
    • Lars Svensson, Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström: Der neue Kosmos Vogelführer. Kosmos, Stuttgart 1999, ISBN 3-440-07720-9, S. 232 f.
    • Lajos Horváth: A new race of Short-toed Lark from Hungary. In: Bulletin of the British Ornithologists' Club. Band 76, 1956, S. 132–133 (online [abgerufen am 15. August 2013]).

    Einzelnachweise

    1. Urs N. Glutz von Blotzheim, Kurt M. Bauer: Handbuch der Vögel Mitteleuropas, Band 10/I, Passeriformes (1. Teil) Alaudidae – Hirundinidae. Aula, Wiesbaden, 1985, ISBN 3-923527-00-4, S. 117.
    2. Urs N. Glutz von Blotzheim, Kurt M. Bauer: Handbuch der Vögel Mitteleuropas, Band 10/I, Passeriformes (1. Teil) Alaudidae – Hirundinidae. Aula, Wiesbaden, 1985, ISBN 3-923527-00-4, S. 112.
    3. Urs N. Glutz von Blotzheim, Kurt M. Bauer: Handbuch der Vögel Mitteleuropas, Band 10/I, Passeriformes (1. Teil) Alaudidae – Hirundinidae. Aula, Wiesbaden, 1985, ISBN 3-923527-00-4, S. 123–124 und 129–131.
    4. J. Haffer in Urs N. Glutz von Blotzheim, Kurt M. Bauer: Handbuch der Vögel Mitteleuropas, Band 10/I, Passeriformes (1. Teil) Alaudidae – Hirundinidae. Aula, Wiesbaden, 1985, ISBN 3-923527-00-4, S. 112–113.
    5. Lajos Horváth, S. 132.
    6. Avibase zu Calandrella dukhunsis
    7. Urs N. Glutz von Blotzheim, Kurt M. Bauer: Handbuch der Vögel Mitteleuropas, Band 10/I, Passeriformes (1. Teil) Alaudidae – Hirundinidae. Aula, Wiesbaden, 1985, ISBN 3-923527-00-4, S. 126.
    8. Urs N. Glutz von Blotzheim, Kurt M. Bauer: Handbuch der Vögel Mitteleuropas, Band 10/I, Passeriformes (1. Teil) Alaudidae – Hirundinidae. Aula, Wiesbaden, 1985, ISBN 3-923527-00-4, S. 119 und 132.
    9. Urs N. Glutz von Blotzheim, Kurt M. Bauer: Handbuch der Vögel Mitteleuropas, Band 10/I, Passeriformes (1. Teil) Alaudidae – Hirundinidae. Aula, Wiesbaden, 1985, ISBN 3-923527-00-4, S. 119.
    10. S. S. Mahesh: Management of Greater Short-toed Larks Calandrella brachydactyla in Indian aerodromes. Indian Birds 5 (1), 2009, S. 2–6.
    11. Detailed species account from Birds in Europe: population estimates, trends and conservation status (BirdLife International 2004) (englisch)
     title=
    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Autoren und Herausgeber von Wikipedia
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia DE

    Kurzzehenlerche: Brief Summary ( الألمانية )

    المقدمة من wikipedia DE

    Die Kurzzehenlerche (Calandrella brachydactyla) ist eine Vogelart aus der Familie der Lerchen (Alaudidae). Diese kleine Lerchenart besiedelt weite Teile der südlichen Paläarktis von Nordwestafrika und Spanien bis China. In West- und Mitteleuropa befinden sich die nördlichsten Brutvorkommen in Mittelfrankreich und in Ungarn. Die Kurzzehenlerche bewohnt trockene, baum- und buschlose Offenlandschaften wie Trockenrasen und Halbwüsten sowie Brachland und Ödflächen in der Kulturlandschaft. Die Art ist je nach Verbreitungsgebiet überwiegend Mittel- bis Langstreckenzieher und überwintert vor allem am Südrand der Sahara im Übergangsbereich zwischen Sahelzone und Wüste sowie im südlichen Asien. Im nördlichen Mitteleuropa ist die Kurzzehenlerche ein sehr seltener, aber regelmäßiger Durchzügler vor allem im April und Mai sowie im Oktober und November.

    Der europäische Bestand der Art ist seit 1970 rückläufig, weltweit wird die Art von der IUCN aufgrund des großen Verbreitungsgebietes und des sehr hohen Gesamtbestandes jedoch als LC IUCN 3 1.svg (=least concern – nicht gefährdet) betrachtet.

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Autoren und Herausgeber von Wikipedia
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia DE

    Eyrlerkur ( الفاروية )

    المقدمة من wikipedia emerging languages
     src=
    Calandrella brachydactyla

    Eyrlerkur (frøðiheiti - Calandrella brachydactyla)

    Sí eisini

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Wikipedia authors and editors
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia emerging languages

    Eyrlerkur: Brief Summary ( الفاروية )

    المقدمة من wikipedia emerging languages
     src= Calandrella brachydactyla

    Eyrlerkur (frøðiheiti - Calandrella brachydactyla)

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Wikipedia authors and editors
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia emerging languages

    Мала чучурлига ( المقدونية )

    المقدمة من wikipedia emerging languages

    Малата чучурлига (Calandrella brachydactyla) е мала врапчевидна птица. Се размножува во јужна Европа, северозападна Африка, и низ умерениот појас на Азија од Турција и јужна Русија сè до Монголија. Оваа птица понекогаш ја мешаат со дебелоклуната чучурлига.[2][3] За време на миграцијата тие формираат големи јата кои летаат синхронизирано, а понекогаш формираат и помали јата.

    Малата чучурлига ја има и во Македонија.

    Опис

    Чучурлигите формираат поголема група. Оваа мала бледа чучурлига, е помала од другите чучурлиги. Има темни сивкасти линии горе, и бели доле, и има цврст шилест клун кој е розевкаст со сив завршеток. Малата чучурлига има бледа веѓа, темна шарки на двете страни од вратот и темна опашка. Некои птици во западниот регион имаат црвенкасто-кафеава круна. Половите се слични. Некои подвидови како longipennis се побледи од dukhunensis кој, исто така, има пократок клун.[2] Во зима тие летаат во големи и компактни јата кои летаат синхроизирано. [4] Потребно е многу внимание за да се разликува оваа чучурлига од другите слични на неа како чучурлигата Calandrella и Calandrella rufescens.

    Малата чучурлига се размножува во Европа (Иберија, Франција, Италија, Балканскиот Полуостров и Романија) а зимува во Африка. Подвидот hungarica се размножува во јужните делови на Европа додека rubiginosa се размножува во северозападна Африка. Подвидовите hermonensis (понекогаш вклучувајќи го и woltersi) се размножуваат во Турција, Сирија и Египет. Подвидот artemisiana некои ја сметаат за иста со longipennis[5]) се размножува во Мала Азија а зимува во југозападна Азија. Подвидот longipennis се размножува во Украина, Монголија и Манџурија, а зимува во Јужна Азија, во посувиот дел од северозападна Индија, додека dukhunensis се размножува на Тибетската Висорамнина, а зимува најчесто во полуостровскиот дел на Индија.[4]

    Песната им варира помеѓу суво црцорење и поразлична, имитирачка песна. Јатата во утринските часови често летаат заедно до нивните омилени места за да се напојат. Навечер јатата се собираат во купче во мали вдлабнатини во дрвата. [6]

    Распространетост и живеалиште

     src=
    Calandrella brachydactyla

    Сите, освен некои од појужните популации се преселници, преселувајќи се во зимите јужно до јужниот крај на Сахара и Индија. Овие видови доста често лутаат до северна и западна Европа на пролет и есен. [7] Оваа популацијата се размножува во зима во Ибериска Пенсилванија, јужно од Сахара во Африка. Одат таму бидејкќи ја преферираат жетвата која расте таму и сувите пасишта со кратки грмушки додека сличната чучурлига calandrella rufescens ги преферира посувите делови.[8]

    Ова е една од видовите птици кои сакаат суви отворени места и култивација. Се гнезди на земја, и сенсува 2-3 јајца. Неговата исхрана се состои од семиња и инсекти, особено во сезоната за парење.

    Во колонијална Индија, овие чучурлиги биле ловени за исхрана како и Emberiza hortulana.[4]

    Малите чучурлиги посетуваат делови од Јужна Азија во големи јата за време на зимата и понекогаш се привлечени од областите со кратка трева покрај аеродромите и многу често се изложуваат на опасност од авијацијата.[9]

    Наводи

    1. BirdLife International (2012). Calandrella brachydactyla. Црвен список на загрозени видови на МСЗП. Верзија 2012.1. Меѓународен сојуз за заштита на природата. конс. 16 July 2012. (англиски)
    2. 2,0 2,1 Rasmussen, PC & JC Anderton (2005). Birds of South Asia: The Ripley Guide.. 2. Smithsonian Institution & Lynx edicions.. стр. 303.
    3. Vaurie, Charles. A study of Asiatic larks.. „Bulletin of the AMNH“ том 97: 435–526. hdl:2246/952.
    4. 4,0 4,1 4,2 Whistler, Hugh (1949). Popular Handbook of Indian Birds. 4th edition. Gurney and Jackson, London. стр. 256. http://www.archive.org/details/popularhandbooko033226mbp.
    5. Dickinson, E.C. & R.W.R.J. Dekker. Systematic notes on Asian birds. 11. A preliminary review of the Alaudidae. (PDF). „Zool. Verh. Leiden“ том 335: 61–84. http://www.naturalis.nl/sites/naturalis.en/contents/i000308/snab011.pdf.
    6. Ali, S & S D Ripley (1986). Handbook of the birds of India and Pakistan. 5 (2 издание). Oxford University Press. стр. 19–22.
    7. Tomek, T., & Bocheński, Z.. Weichselian and Holocene bird remains from Komarowa Cave, Central Poland. (PDF). „Acta zoologica cracoviensia“ том 48A (1–2): 43–65. http://www.isez.pan.krakow.pl/journals/azc_v/pdf/48A%281-2%29/05.pdf.
    8. Suarez, Francisco; Vincente Garza & Manuel B Morales. Habitat use of two sibling species, the Short-toed Calandrella brachydactyla and the Lesser Short-toed C. rufescens Larks in mainland Spain (PDF). „Ardeola“ том 49 (2): 259–272. http://www.ardeola.org/files/ardeola_505.pdf.
    9. Mahesh, SS. Management of Greater Short-toed Larks Calandrella brachydactyla in Indian aerodromes.. „Indian Birds“ том 5 (1): 2–6.

    Литература

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Автори и уредници на Википедија
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia emerging languages

    Мала чучурлига: Brief Summary ( المقدونية )

    المقدمة من wikipedia emerging languages

    Малата чучурлига (Calandrella brachydactyla) е мала врапчевидна птица. Се размножува во јужна Европа, северозападна Африка, и низ умерениот појас на Азија од Турција и јужна Русија сè до Монголија. Оваа птица понекогаш ја мешаат со дебелоклуната чучурлига. За време на миграцијата тие формираат големи јата кои летаат синхронизирано, а понекогаш формираат и помали јата.

    Малата чучурлига ја има и во Македонија.

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Автори и уредници на Википедија
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia emerging languages

    Уэгунэбзу ( القبرديان الشركسية )

    المقدمة من wikipedia emerging languages
     src=
    Calandrella brachydactyla

    Уэгунэбзу (лат-бз. Calandrella brachydactyla) — унэбзу хэкӀыгъуэм щыщ уэгунэбзу лъэпкъым щыщ лӀэужьыгъуэщ.

    Теплъэр

    Унэбзум ещхьщ, и теплъэр щхъуэ-гъуэжьыфэщ, кусэ фӀыцӀэхэр хэлъу, ныбэ щӀагъыр хужьщ, гъуэжьыфэ мащӀэ къыщӀэуэу, ӀэпапӀэ фӀыцӀэхэр я бгъэгухэмрэ джабэхэмрэ хэлъу.

    Здэпсэухэр

    ЛӀэужьыгъуэм ущыпэщӀохуэ Къаукъазым и губгъуэхэм, къумыпӀэхэм, нэгъуэщӀ хэкухэми щопсэу. ЩӀымахуэм ди хэгъуэгухэм уэгунэбзухэр нэхъыбэщохъу ищхъэрэмкӀэ къызэрилъэтыкӀым папщӀэ.

    Щогъуалъхьэ мывалъэ-пшахъуалъэхэм, ятӀагъуэ щӀыпӀэхэу къэкӀыгъэр здэпӀащэхэм.

    Ӏусыр

    Уэгунэбзухэм куэду яшх мацӀэ, пкӀауэ, цӀыв, бадзэ, хьэндырабгъуэ, щыгъыныхь, абыкӀи щхьэпэгъуэ ин мэхъу.

    Тхылъхэр

    • Брат Хьэсин. Адыгэхэм я къуалэбзу щӀэныгъэр. Черкеск къ. 2007 гъ.
    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Wikipedia authors and editors
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia emerging languages

    Уэгунэбзу: Brief Summary ( القبرديان الشركسية )

    المقدمة من wikipedia emerging languages
     src= Calandrella brachydactyla

    Уэгунэбзу (лат-бз. Calandrella brachydactyla) — унэбзу хэкӀыгъуэм щыщ уэгунэбзу лъэпкъым щыщ лӀэужьыгъуэщ.

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Wikipedia authors and editors
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia emerging languages

    Ялпылдаҡ ( الباشكيرية )

    المقدمة من wikipedia emerging languages
     src=
    Calandrella brachydactyla

    Ялпылдаҡ(Малый жаворонок) (лат. Calandrella brachydactyla) — һабан турғайҙары ғаиләһенән бәләкәй генә һайраусы ҡош.

    Ҡылыҡһырлама

    Турғай ҙурлығында. Парлашып йәки күмәкләшеп ерҙә йөрөйҙәр. Ғәҙәттә, талпынып-талпынып, юғарыға үрләй-үрләй һайрай. Ҡара һәм аҡ таптар менән сыбарланған ерәнһыу көрән һыртлы. Кәүҙәһенең аҫ яғы һарғылт аҡ. Түшенең ике яғында киң генә арҡыры һыҙыҡ бар. Ҡойроҡ ситтәренән аҡ һыҙыҡ үтә. һабан турғайынан бәләкә¬йерәк булыуы һәм түшендәге ике һыҙығы менән айырыла.

    Тауышы

    Тауышы тоноҡ ҡына: «тир-ли-тир-ли». һайрауы яңғырауыҡлы: «бит-бит-ти-бит-ти-бит-тит-ири-тит-ти-тии».

    Йәшәү рәүеше

    Яландарҙа, баҫыуҙарҙа йәшәй. Бөжәктәр, үлән орлоҡтары ме¬нән туҡлана. Күсмә ҡош. һирәк осрай. Ояһы ерҙә була. Ҡара һипкелле 4—5 бөртөк аҡһыл һоро йомортҡаһы була.

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Wikipedia authors and editors
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia emerging languages

    Ялпылдаҡ: Brief Summary ( الباشكيرية )

    المقدمة من wikipedia emerging languages
     src= Calandrella brachydactyla

    Ялпылдаҡ(Малый жаворонок) (лат. Calandrella brachydactyla) — һабан турғайҙары ғаиләһенән бәләкәй генә һайраусы ҡош.

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Wikipedia authors and editors
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia emerging languages

    वर्तिका भारद्वाज ( النيبالية )

    المقدمة من wikipedia emerging languages

    वर्तिका भारद्वाज नेपालमा पाइने एक प्रकारको चराको नाम हो । यसलाई अङ्ग्रेजीमा ग्रेटर सर्ट-टोइड लार्क (Greater Short-toed Lark) भनिन्छ ।

    यो पनि हेर्नुहोस्

    सन्दर्भ सामग्रीहरू

    बाह्य लिङ्कहरू

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    विकिपेडिया लेखक र सम्पादकहरू
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia emerging languages

    वर्तिका भारद्वाज: Brief Summary ( النيبالية )

    المقدمة من wikipedia emerging languages

    वर्तिका भारद्वाज नेपालमा पाइने एक प्रकारको चराको नाम हो । यसलाई अङ्ग्रेजीमा ग्रेटर सर्ट-टोइड लार्क (Greater Short-toed Lark) भनिन्छ ।

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    विकिपेडिया लेखक र सम्पादकहरू
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia emerging languages

    Greater short-toed lark ( الإنجليزية )

    المقدمة من wikipedia EN

    The greater short-toed lark (Calandrella brachydactyla) is a small passerine bird. The current scientific name is from Ancient Greek. The genus name, Calandrella, is a diminutive of kalandros, the calandra lark, and brachydactila is from brakhus, "short", and daktulos, "toe".[2]

    It breeds in southern Europe, north-west Africa, and across the Palearctic from Turkey and southern Russia to Mongolia. During migration they form large, tight flocks that move in unison; at other times they form loose flocks.

    Taxonomy and systematics

    The greater short-toed lark was described by the German naturalist Johann Leisler in 1814 and given the binomial name Alauda brachydactila.[3] This lark is now placed in the genus Calandrella that was established by another German naturalist, Johann Jakob Kaup, in 1829.[4] The specific name brachydactyla is from the Ancient Greek βραχυδακτυλος brakhudaktulos "short-toed" from brakhus "short" and daktulos "toe".[5] The alternate name short-toed lark may also be used for three other species in the genus Calandrella. The Mongolian short-toed lark was formerly considered as a subspecies of the greater short-toed lark (as C. b. dukhunensis) until split in 2016 by the IOC.[6] Formerly, some authorities also considered the red-capped lark to be either conspecific (as C. cinerea) with or a subspecies (as C. b. cinerea) of the greater short-toed lark.[7]

    Subspecies

    Eight subspecies are recognized:[8]

    • European greater short-toed lark (C. b. brachydactyla) or Palestine short-toed lark - (Leisler, 1814): Found in southern Europe, on Mediterranean islands and in north-western Africa.
    • Hungarian greater short-toed lark (C. b. hungarica) - Horváth, 1956: Found in Hungary and northern Serbia
    • North African greater short-toed lark (C. b. rubiginosa) - Fromholz, 1913: Found in northern Africa
    • Levant greater short-toed lark (C. b. hermonensis) - Tristram, 1865: Originally described as a separate species. Found from southern Turkey and Syria to north-eastern Egypt.

    The syntypes of Calandrella hermonensis Tristram (Proc. Zool. Soc. London, 1864, p.434), 3 adult males and a juvenile, are held in the vertebrate zoology collection of National Museums Liverpool at World Museum, with accession numbers NML-VZ T15738, NML-VZ T17770, NML-VZ T17771 and NML-VZ T17773. The specimens were collected at the foot of Mount Hermon, Lebanon in June 1864 by Canon Henry Baker Tristram. The specimens came to the Liverpool national collection through the purchase of Tristram's collection by the museum in 1896.[9]

    • BIrelandcik greater short-toed lark (C. b. woltersi) - Kumerloeve, 1969: Found in southern Turkey and north-western Syria
    • Transcaucasian greater short-toed lark (C. b. artemisiana) - Banjkovski, 1913: Found from central Turkey and Transcaucasia to north-western Iran
    • Steppe greater short-toed lark (C. b. longipennis) - (Eversmann, 1848): Originally described as a separate species in the genus Alauda. Also known as Eastern short-toed lark (a name also used by the Asian short-toed lark) or Yarkand short-toed lark. Found from Ukraine and southern Russia to south-central Siberia and southern Mongolia
    • C. b. orientalis - Sushkin, 1925: Found in central Siberia, northern Mongolia and northern China

    Description

    Several subspecies have been named but there is considerable geneflow and the species itself forms part of a larger complex. This is a small pale lark, smaller than the skylark. It is dark-streaked greyish-brown above, and white below, and has a strong pointed bill that is pinkish with a grey culmen. It has a pale supercilium, dark patches on each side of its neck and a dark tail. Some birds in the west of the range have a rufous crown. The sexes are similar. The greater short-toed lark is paler than the Mongolian short-toed lark which also has a shorter bill.[10] In winter they fly in large and compact flocks that swing in synchrony.[11] Care must be taken to distinguish this species from other similar Calandrella larks, such as the Mediterranean short-toed lark.

    The nominate form breeds in Europe (Iberia, France, Italy, the Balkans and Romania) and winters in Africa. Subspecies hungarica breeds in the eastern parts of Europe while rubiginosa breeds in north-western Africa. Subspecies hermonensis (sometimes including woltersi) breeds in Turkey, Syria and Egypt. Subspecies artemisiana (considered by some to be synonymous with longipennis[12]) breeds in Asia Minor and winters in southern west Asia. Subspecies longipennis breeds in Ukraine, Mongolia and Manchuria and winters in South Asia mainly in the drier zone of north-western India.[11]

    The song varies between a dry twittering and a more varied and imitative melody. Flocks will often fly together to water in the mornings at favourite spots. In the evenings they roost in open ground, with each bird squatting in a small depression made in the soil.[13]

    Distribution and habitat

    All but some southernmost populations are migratory, wintering south to the southern edge of the Sahara and India. This species is a fairly common wanderer to northern and western Europe in spring and autumn.[14] Populations breeding in the Iberian Peninsula winter south of the Sahara in Africa. Here they prefer crop land and dry pastures with short shrubs while the syntopic Mediterranean short-toed larks (Calandrella rufescens) prefer drier areas.[15]

    This is a common bird of dry open country and cultivation. It nests on the ground, laying two to three eggs. Its food is seeds and insects, the latter especially in the breeding season.

    In colonial India, they were hunted for food as ortolans.[11]

    They visit parts of South Asia in large flocks during winter and are sometimes attracted to short grass areas along aerodromes and become a bird strike risk to aircraft.[16]

    Gallery

    References

    1. ^ BirdLife International (2018). "Calandrella brachydactyla". IUCN Red List of Threatened Species. 2018: e.T103766207A132042070. doi:10.2305/IUCN.UK.2018-2.RLTS.T103766207A132042070.en. Retrieved 12 November 2021.
    2. ^ Jobling, James A (2010). The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. London: Christopher Helm. pp. 76, 84. ISBN 978-1-4081-2501-4.
    3. ^ Leisler, Johann Philipp Achilles (1814). "Die kurzzehige Lerche Alauda brachydactila". Annalen der Wetterauischen Gesellschaft für die Gesammte Naturkunde zu Hanau (in German). 3: 357, plate 19.
    4. ^ Kaup, Johann Jakob (1829). Skizzirte Entwickelungs-Geschichte und natürliches System der europäischen Thierwelt (in German). Darmstadt: Carl Wilhelm Leske. p. 39.
    5. ^ Jobling, J.A. (2018). del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J.; Christie, D.A.; de Juana, E. (eds.). "Key to Scientific Names in Ornithology". Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions. Retrieved 21 July 2018.
    6. ^ "Species Updates « IOC World Bird List". www.worldbirdnames.org. Retrieved 12 December 2016.
    7. ^ "Calandrella cinerea - Avibase". avibase.bsc-eoc.org. Retrieved 12 December 2016.
    8. ^ "IOC World Bird List 6.4". IOC World Bird List Datasets. doi:10.14344/ioc.ml.6.4.
    9. ^ R. Wagstaffe (1 December 1978). Type Specimens of Birds in the Merseyside County Museums (formerly City of Liverpool Museums).
    10. ^ Rasmussen, PC; JC Anderton (2005). Birds of South Asia: The Ripley Guide. Vol. 2. Smithsonian Institution & Lynx edicions. p. 303.
    11. ^ a b c Whistler, Hugh (1949). Popular Handbook of Indian Birds (4th ed.). Gurney and Jackson, London. p. 256.
    12. ^ Dickinson, E.C.; R.W.R.J. Dekker (2001). "Systematic notes on Asian birds. 11. A preliminary review of the Alaudidae" (PDF). Zool. Verh. Leiden. 335: 61–84. Archived from the original (PDF) on 25 October 2007.
    13. ^ Ali, S; S D Ripley (1986). Handbook of the birds of India and Pakistan. Vol. 5 (2nd ed.). Oxford University Press. pp. 19–22.
    14. ^ Tomek, T. & Bocheński, Z. (2005). "Weichselian and Holocene bird remains from Komarowa Cave, Central Poland" (PDF). Acta Zoologica Cracoviensia. 48A (1–2): 43–65. doi:10.3409/173491505783995743.
    15. ^ Suarez, Francisco; Vincente Garza; Manuel B Morales (2002). "Habitat use of two sibling species, the Short-toed Calandrella brachydactyla and the Lesser Short-toed C. rufescens Larks in mainland Spain" (PDF). Ardeola. 49 (2): 259–272.
    16. ^ Mahesh, SS (2009). "Management of Greater Short-toed Larks Calandrella brachydactyla in Indian aerodromes". Indian Birds. 5 (1): 2–6.

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Wikipedia authors and editors
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia EN

    Greater short-toed lark: Brief Summary ( الإنجليزية )

    المقدمة من wikipedia EN

    The greater short-toed lark (Calandrella brachydactyla) is a small passerine bird. The current scientific name is from Ancient Greek. The genus name, Calandrella, is a diminutive of kalandros, the calandra lark, and brachydactila is from brakhus, "short", and daktulos, "toe".

    It breeds in southern Europe, north-west Africa, and across the Palearctic from Turkey and southern Russia to Mongolia. During migration they form large, tight flocks that move in unison; at other times they form loose flocks.

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Wikipedia authors and editors
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia EN

    Mallongfingra alaŭdo ( إسبرانتو )

    المقدمة من wikipedia EO

    La Mallongfingra alaŭdo (Calandrella brachydactyla) estas specio de malgranda alaŭdo aŭ birdoj de la genro Calandrella kaj familio de Alaŭdedoj, kiu loĝas en suda Eŭropo, nordokcidenta Afriko, kaj tra mezvarma Azio el Turkio kaj suda Rusio al Mongolio. Ĝi estas rara vizitanto al orienta Eŭropo (Tomek & Bocheński 2005).

     src=
    Migrante.
     src=
    Calandrella brachydactyla

    Ĉiuj escepte la plej sudaj populacioj estas migrantaj, kaj vintrumas sude ĉe la suda bordo de Saharo kaj Barato. Tiu specio estas sufiĉe komuna vagante al norda kaj okcidenta Eŭropo en primtempo aŭ aŭtuno.

    Temas pri komuna birdo de seka kamparo kaj terkultivejoj. Ĝi nestumas surgrunde, kie la ino demetas 2 al 3 ovojn. La manĝo estas semoj kaj insektoj, tiuj lastaj ĉefe en la reprodukta sezono.

    Tiu estas malgranda pala alaŭdo, pli malgranda ol la kampalaŭdo. Ĝi estas malhele striita grizecbruna supre, kaj blankeca sube, kaj havas fortan mallongan pintecan bekon. Ĝi havas palan superokulan strion, malhelajn makulojn ambaŭflanke de la kolo inter la blankaj vizaĝoj kaj brusto kaj malhelan voston. Kelkaj birdpk de la okcidenta parto de la teritorio havas ruĝecan kronon. Ambaŭ seksoj estas similaj.

    Ka kanto varias inter seka trilado kaj pli varia kaj imiteca melodio.

    Oni devas atenti por distingi tiun specion el aliaj similaj specioj de la genro Calandrella, kiel la Malgranda alaŭdo, Calandrella rufescens, kiu estas ege simila, sed sen la kolmakulo kaj kun strita brusto.

    Referencoj

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia EO

    Mallongfingra alaŭdo: Brief Summary ( إسبرانتو )

    المقدمة من wikipedia EO

    La Mallongfingra alaŭdo (Calandrella brachydactyla) estas specio de malgranda alaŭdo aŭ birdoj de la genro Calandrella kaj familio de Alaŭdedoj, kiu loĝas en suda Eŭropo, nordokcidenta Afriko, kaj tra mezvarma Azio el Turkio kaj suda Rusio al Mongolio. Ĝi estas rara vizitanto al orienta Eŭropo (Tomek & Bocheński 2005).

     src= Migrante.  src= Calandrella brachydactyla

    Ĉiuj escepte la plej sudaj populacioj estas migrantaj, kaj vintrumas sude ĉe la suda bordo de Saharo kaj Barato. Tiu specio estas sufiĉe komuna vagante al norda kaj okcidenta Eŭropo en primtempo aŭ aŭtuno.

    Temas pri komuna birdo de seka kamparo kaj terkultivejoj. Ĝi nestumas surgrunde, kie la ino demetas 2 al 3 ovojn. La manĝo estas semoj kaj insektoj, tiuj lastaj ĉefe en la reprodukta sezono.

    Tiu estas malgranda pala alaŭdo, pli malgranda ol la kampalaŭdo. Ĝi estas malhele striita grizecbruna supre, kaj blankeca sube, kaj havas fortan mallongan pintecan bekon. Ĝi havas palan superokulan strion, malhelajn makulojn ambaŭflanke de la kolo inter la blankaj vizaĝoj kaj brusto kaj malhelan voston. Kelkaj birdpk de la okcidenta parto de la teritorio havas ruĝecan kronon. Ambaŭ seksoj estas similaj.

    Ka kanto varias inter seka trilado kaj pli varia kaj imiteca melodio.

    Oni devas atenti por distingi tiun specion el aliaj similaj specioj de la genro Calandrella, kiel la Malgranda alaŭdo, Calandrella rufescens, kiu estas ege simila, sed sen la kolmakulo kaj kun strita brusto.

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia EO

    Calandrella brachydactyla ( الإسبانية، القشتالية )

    المقدمة من wikipedia ES

    La terrera común (Calandrella brachydactyla) es un ave paseriforme de la familia Alaudidae.

    Distribución

     src=
    Migrando.
     src=
    Huevos de Calandrella brachydactyla

    La especie tiene un rango de 10 000 000 km², cubriendo más de 80 países en el sur de Europa, África noroccidental y las regiones temperadas de Asia, desde Turquía hasta Mongolia y Japón.[1]

    Es esencialmente un ave migratoria, viajando en invierno hacia el sur, llegando hasta las costas del Mar Rojo, el sur del Sahara y la India.[2][3]

    Hábitat

    Vive principalmente en campos despejados y cultivos de secano hasta 2000 msnm.[4]

    Referencias

    1. BirdLife International 2008. Calandrella brachydactyla. 2008 IUCN Red List of Threatened Species. . Consultado en abril de 2009.
    2. Bird Gides. Short-toed Lark Calandrella brachydactyla Archivado el 7 de septiembre de 2009 en Wayback Machine.. Consultado en abril de 2009.
    3. Surf Birds. Western India - Gujarat Kutch Birding and Wildlife Tour - November 2007. Consultado en abril de 2009.
    4. Pajaricos. Terrera Común. Consultado en abril de 2009.

     title=
    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Autores y editores de Wikipedia
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia ES

    Calandrella brachydactyla: Brief Summary ( الإسبانية، القشتالية )

    المقدمة من wikipedia ES

    La terrera común (Calandrella brachydactyla) es un ave paseriforme de la familia Alaudidae.

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Autores y editores de Wikipedia
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia ES

    Välja-väikelõoke ( الإستونية )

    المقدمة من wikipedia ET
     src=
    Välja-väikelõokese munad

    Välja-väikelõoke (Calandrella brachydactyla) on linnuliik värvuliste seltsist lõolaste sugukonnast. Ta on rändlind.

    Ta pesitseb Lõuna-Euroopas, Aasias ja Aafrikas[viide?].

    Elupaigana eelistab ta stepitasandikke[viide?]. Eestis on teda korra nähtud mererannas[viide?].

    Pikkuseks on 14–16 cm[viide?].

    Viited

    1. BirdLife International (2009). Calandrella brachydactyla. IUCNi punase nimistu ohustatud liigid. IUCN 2011.

    Välislingid

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Vikipeedia autorid ja toimetajad
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia ET

    Välja-väikelõoke: Brief Summary ( الإستونية )

    المقدمة من wikipedia ET
     src= Välja-väikelõokese munad

    Välja-väikelõoke (Calandrella brachydactyla) on linnuliik värvuliste seltsist lõolaste sugukonnast. Ta on rändlind.

    Ta pesitseb Lõuna-Euroopas, Aasias ja Aafrikas[viide?].

    Elupaigana eelistab ta stepitasandikke[viide?]. Eestis on teda korra nähtud mererannas[viide?].

    Pikkuseks on 14–16 cm[viide?].

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Vikipeedia autorid ja toimetajad
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia ET

    Txoriandere arrunt ( الباسكية )

    المقدمة من wikipedia EU

    Txoriandere arrunta (Calandrella brachydactyla) alaudidae familiako hegazti paseriformea da, hegoaldeko Europan, ipar-mendebaldeko Afrikan eta Asiako eskualde epeletan (Turkiatik hegoaldeko Errusia eta Mongoliaraino) bizi dena[1].

    Taxonomia

    Txoriandere arruntak 11 azpiespezie ditu:

    • Calandrella brachydactyla artemisiana
    • Calandrella brachydactyla brachydactyla
    • Calandrella brachydactyla cinerea
    • Calandrella brachydactyla dukhunensis
    • Calandrella brachydactyla eremica
    • Calandrella brachydactyla hermonensis
    • Calandrella brachydactyla hungarica
    • Calandrella brachydactyla longipennis
    • Calandrella brachydactyla orientalis
    • Calandrella brachydactyla rubiginosa
    • Calandrella brachydactyla woltersi

    Erreferentziak

    1. BirdLife International (2004). Calandrella brachydactyla. 2006. IUCN Red List of Threatened Species. IUCN 2006



    Biologia Artikulu hau biologiari buruzko zirriborroa da. Wikipedia lagun dezakezu edukia osatuz.
    (RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Wikipediako egileak eta editoreak
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia EU

    Txoriandere arrunt: Brief Summary ( الباسكية )

    المقدمة من wikipedia EU

    Txoriandere arrunta (Calandrella brachydactyla) alaudidae familiako hegazti paseriformea da, hegoaldeko Europan, ipar-mendebaldeko Afrikan eta Asiako eskualde epeletan (Turkiatik hegoaldeko Errusia eta Mongoliaraino) bizi dena.

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Wikipediako egileak eta editoreak
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia EU

    Lyhytvarvaskiuru ( الفنلندية )

    المقدمة من wikipedia FI

    Lyhytvarvaskiuru (Calandrella brachydactyla) on pieni eteläeurooppalainen varpuslintu, joka toisinaan harhautuu Suomeen muuttomatkoillaan.

    Koko ja ulkonäkö

    Lyhytvarvaskiuru on pienempi kuin tavallinen kiuru, vain noin 14 cm pitkä ja painaa noin 20–25 g. Se on vatsapuolelta valkoinen ja selkäpuolelta kiurumaisen ruskeankirjava. Kaulan sivulla on usein tumma täplä ja siivellä näkyy keskimmäisten peitinhöyhenten muodostama tumma juova. Sukupuolet ovat samannäköisiä.

    Esiintyminen

    Lyhytvarvaskiuru pesii Etelä-Euroopassa, Pohjois-Afrikassa, Turkissa ja muualla Aasian lauhkeilla alueilla sekä Etelä-Venäjällä ja Mongoliassa. Maantieteellinen muuntelu on laajaa ja lajista tunnetaankin 7 alalajia. Se talvehtii Saharan eteläpuolisessa Afrikassa ja Pohjois-Intiassa, ja muuttomatkoillaan moni lintu harhautuu pohjoisemmaksi.[2] Euroopan populaatio on kooltaan 15–18 miljoonaa yksilöä ja lajin kanta on elinvoimainen.[1]

    Suomessa lajia tavataan vuosittain, ensihavainto on 2. marraskuuta 1930, ja se on myös pesinyt Itä-Suomessa.

    Elinympäristö

    Lyhytvarvaskiurut elävät pääasiassa kuivilla matalakasvuisilla avomailla, niin tasangoilla kuin kukkuloilla ja niin hiekka- kuin savimailla. Paikoin ne asuttavat myös matalapensaikkoisia avomaita. Muuttoaikoina lajia tavataan monenlaisilla avomailla. Se muodostaa joskus suuriakin usean sadan yksilön muuttoparvia, ja talvehtimisalueella Malissa on tavattu yli 10 000 yksilön kerääntymä.[2]

    Lisääntyminen

     src=
    Calandrella brachydactyla

    Pesä on maassa kasvillisuuden suojassa, joskus avoimesti. Munia on 3–6, tavallisesti 3 tai 4. Muna painaa 2,24 g. Naaras hautoo noin 13 päivää. Molemmat puolisot hoitavat poikasia, jotka jättävät pesän 9–10 päivän iässä, ja oppivat lentämään 12–13 päivää vanhoina. Pesii tavallisesti kahdesti kesän aikana. Sukukypsä yksivuotiaana.[2]

    Ravinto

    Lyhytvarvaskiuru syö siemeniä ja hyönteisiä sekä muita pieniä selkärangattomia, talvella enimmäkseen siemeniä.[2]

    Lähteet

    1. a b BirdLife International: Calandrella brachydactyla IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.2. 2012. International Union for Conservation of Nature, IUCN, Iucnredlist.org. Viitattu 2.1.2014. (englanniksi)
    2. a b c d Cramp, Stanley (päätoim.) 1988: Handbook of the Birds of Europe, the Middle East and North Africa. – Oxford University Press. Hongkong.

    Aiheesta muualla

    Tämä lintuihin liittyvä artikkeli on tynkä. Voit auttaa Wikipediaa laajentamalla artikkelia.
    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Wikipedian tekijät ja toimittajat
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia FI

    Lyhytvarvaskiuru: Brief Summary ( الفنلندية )

    المقدمة من wikipedia FI

    Lyhytvarvaskiuru (Calandrella brachydactyla) on pieni eteläeurooppalainen varpuslintu, joka toisinaan harhautuu Suomeen muuttomatkoillaan.

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Wikipedian tekijät ja toimittajat
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia FI

    Alouette calandrelle ( الفرنسية )

    المقدمة من wikipedia FR

    Calandrella brachydactyla

    L'Alouette calandrelle (Calandrella brachydactyla) est une espèce de passereau qui, comme toutes les alouettes, appartient à la famille des Alaudidae. Olivier Messiaen a consacré à cet oiseau une pièce, qui en porte le nom, de son Catalogue d'oiseaux.

    Morphologie

    Comportement

    Reproduction

     src=
    Œuf d'Alouette calandrelle - Muséum de Toulouse
    CalandrellaBrachydactylaIUCN2019 2.png

    Répartition et habitat

    Systématique

    L'espèce Calandrella brachydactyla a été décrite par le naturaliste hollandais Johann Philipp Achilles Leisler en 1814, sous le nom initial d'Alauda brachydactila.

    Synonyme

    • Alauda brachydactilaLeisler, 1814 (protonyme)

    Taxinomie

    D'après Alan P. Peterson, l'Alouette calandrelle est constituée de 9 sous-espèces :

    • Calandrella brachydactyla brachydactyla (Leisler, 1814)
    • Calandrella brachydactyla artemisiana Banjkowski, 1913
    • Calandrella brachydactyla dukhunensis (Sykes, 1832)
    • Calandrella brachydactyla hermonensis Tristram, 1865
    • Calandrella brachydactyla hungarica Horvath, 1956
    • Calandrella brachydactyla longipennis (Eversmann, 1848)
    • Calandrella brachydactyla orientalis Sushkin, 1925
    • Calandrella brachydactyla rubiginosa Fromholz, 1913
    • Calandrella brachydactyla woltersi Kumerloeve, 1969

    Protection

    L'Alouette calandrelle bénéficie d'une protection totale sur le territoire français depuis l'arrêté ministériel du 17 avril 1981 relatif aux oiseaux protégés sur l'ensemble du territoire[1]. Il est donc interdit de la détruire, la mutiler, la capturer ou l'enlever, de la perturber intentionnellement ou de la naturaliser, ainsi que de détruire ou enlever les œufs et les nids, et de détruire, altérer ou dégrader son milieu. Qu'elle soit vivante ou morte, il est aussi interdit de la transporter, colporter, de l'utiliser, de la détenir, de la vendre ou de l'acheter.

    Voir aussi

    Références taxonomiques

    Notes et références

    1. Le statut juridique des oiseaux sauvages en France, Ligue pour la protection des oiseaux
    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Auteurs et éditeurs de Wikipedia
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia FR

    Alouette calandrelle: Brief Summary ( الفرنسية )

    المقدمة من wikipedia FR

    Calandrella brachydactyla

    L'Alouette calandrelle (Calandrella brachydactyla) est une espèce de passereau qui, comme toutes les alouettes, appartient à la famille des Alaudidae. Olivier Messiaen a consacré à cet oiseau une pièce, qui en porte le nom, de son Catalogue d'oiseaux.

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Auteurs et éditeurs de Wikipedia
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia FR

    Calandriña común ( الجاليكية )

    المقدمة من wikipedia gl Galician

    A calandriña común[2] ou calandriña[3] (Calandrella brachydactyla) é un paxaro da familia dos aláudidos máis pequeno cá calandra. Na parte superior é de cor castaña agrisada con manchas escuras. Na parte inferior é branca. Ten unha marca superciliar pálida, manchas escuras a cada lado do colo e rabo escura. Ten un bico moi apuntado. A plumaxe é similar en ambos sexos.

    Distribución xeográfica e hábitat

    A (Calandrella brachydactyla) habita no sur de Europa, noroeste de África, e en areas temperadas de Asia, dende Turquía e o sur de Rusia a Mongolia. Esporadicamente a parece no leste de Europa.

    Reprodución e alimentación

     src=
    Calandrella brachydactyla

    Fai os niños no chan, nos que pon dous ou tres ovos. Os polos deixan o niño antes de empezaren a voar. Aliméntase de sementes e insectos, estes últimos son un alimento máis habitual na época de cría.

    Véxase tamén

    1. BirdLife International (2012). "Calandrella brachydactyla". Lista Vermella de especies ameazadas. Versión 2013.2 (en inglés). Unión Internacional para a Conservación da Natureza. Consultado o 26 November 2013.
    2. Penas Patiño, Xosé M.; Pedreira López, Carlos (setembro de 2004). Guía das aves de Galicia. Ilustrado por Calros Silvar (2ª ed.). A Coruña: Baía Edicións. ISBN 84-96128-69-5.
    3. Conde Teira, M. A. (1999). "Nomes galegos para as aves ibéricas: lista completa e comentada" (PDF). Chioglossa (A Coruña) 1: 121–138. Arquivado dende o orixinal (PDF) o 15 de marzo de 2016. Consultado o 28 de setembro de 2016.
    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Autores e editores de Wikipedia
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia gl Galician

    Calandriña común: Brief Summary ( الجاليكية )

    المقدمة من wikipedia gl Galician

    A calandriña común ou calandriña (Calandrella brachydactyla) é un paxaro da familia dos aláudidos máis pequeno cá calandra. Na parte superior é de cor castaña agrisada con manchas escuras. Na parte inferior é branca. Ten unha marca superciliar pálida, manchas escuras a cada lado do colo e rabo escura. Ten un bico moi apuntado. A plumaxe é similar en ambos sexos.

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Autores e editores de Wikipedia
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia gl Galician

    Calandrella brachydactyla ( الإيطالية )

    المقدمة من wikipedia IT

    La calandrella (Calandrella brachydactyla Leisler, 1814), è un uccello della famiglia degli Alaudidae.[2]

    Biologia

    Riproduzione

     src=
    Calandrella brachydactyla

    Nidifica in un periodo abbastanza lungo, a seconda della sottospecie, si possono trovare nidi di questo uccello, da marzo fino ad ottobre.

    Distribuzione e habitat

    La calandrella è diffusa in quasi tutta Europa, Asia, ed Africa; in Italia nidifica un po' in tutta la penisola, con prevalenza della penisola salentina.

    I suoi habitat preferenziali sono gli spazi aperti, come pascoli, campi coltivati, praterie e spiagge.

    Sistematica

    Sono state descritte 9 sottospecie:[2]

    • Calandrella brachydactyla brachydactyla
    • Calandrella brachydactyla longipennis
    • Calandrella brachydactyla rubiginosa
    • Calandrella brachydactyla hungarica
    • Calandrella brachydactyla hermonensis
    • Calandrella brachydactyla woltersi
    • Calandrella brachydactyla artemisiana
    • Calandrella brachydactyla dukhunensis
    • Calandrella brachydactyla orientalis

    Note

    1. ^ (EN) BirdLife International 2012, Calandrella brachydactyla, su IUCN Red List of Threatened Species, Versione 2020.2, IUCN, 2020.
    2. ^ a b (EN) Gill F. and Donsker D. (eds), Family Alaudidae, in IOC World Bird Names (ver 9.2), International Ornithologists’ Union, 2019. URL consultato il 7 maggio 2014.

     title=
    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Autori e redattori di Wikipedia
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia IT

    Calandrella brachydactyla: Brief Summary ( الإيطالية )

    المقدمة من wikipedia IT

    La calandrella (Calandrella brachydactyla Leisler, 1814), è un uccello della famiglia degli Alaudidae.

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Autori e redattori di Wikipedia
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia IT

    Trumpapirštis vieversys ( اللتوانية )

    المقدمة من wikipedia LT
    Binomas Calandrella brachydactyla
     src=
    Calandrella brachydactyla

    Trumpapirštis vieversys (lot. Calandrella brachydactyla, angl. Greater Short-toed Lark, vok. Kurzzehenlerche) - vieversinių (Alaudidae) šeimos žvirblinis paukštis. Mažas, plokščia, kampuota galva, dažniausiai blyškus, slepiamųjų spalvų apdaru. Retai stebimas iš arti, didelis slapukas.

    Stepių paukštis, mėgsta atviras ir sausas lygumas, kalvas, šlaitus, įvairią žemės dangą - žemakrūmius augalus, apleistas fermas, ražienas, dirbamus laukus, piktžolėmis apaugusias vietas ir grūdų laukus.

    Lietuvoje neperi, užskrendantys individai stebimi retai.

    Šaltiniai

    Nebaigta Šis su ornitologija susijęs straipsnis yra nebaigtas. Jūs galite prisidėti prie Vikipedijos papildydami šį straipsnį.
    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia LT

    Trumpapirštis vieversys: Brief Summary ( اللتوانية )

    المقدمة من wikipedia LT
     src= Calandrella brachydactyla

    Trumpapirštis vieversys (lot. Calandrella brachydactyla, angl. Greater Short-toed Lark, vok. Kurzzehenlerche) - vieversinių (Alaudidae) šeimos žvirblinis paukštis. Mažas, plokščia, kampuota galva, dažniausiai blyškus, slepiamųjų spalvų apdaru. Retai stebimas iš arti, didelis slapukas.

    Stepių paukštis, mėgsta atviras ir sausas lygumas, kalvas, šlaitus, įvairią žemės dangą - žemakrūmius augalus, apleistas fermas, ražienas, dirbamus laukus, piktžolėmis apaugusias vietas ir grūdų laukus.

    Lietuvoje neperi, užskrendantys individai stebimi retai.

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia LT

    Kortteenleeuwerik ( البلجيكية الهولندية )

    المقدمة من wikipedia NL

    Vogels
     src=
    Calandrella brachydactyla

    De kortteenleeuwerik (Calandrella brachydactyla) is een vogel uit de familie van de leeuweriken (Alaudidae).

    Kenmerken

    De kortteenleeuwerik wordt 14-16 centimeter groot en heeft een wit met grijsbruin verenkleed. Hij heeft een korte, lichte, vinkachtige snavel. De witte onderzijde is ongetekend, met uitzondering van wat schaarse tekening op de borst. De middelste dekveren zijn contrastrerend donker en de tertials zeer lang, waardoor de handpenprojectie zeer klein is. In Spanje en Noord-Afrika komt een variant met roodbruine kruin vrij algemeen voor.

    Broeden

    De kortteenleeuwerik broedt in open, droge, kale vlakten als steppen en halfwoestijnen met lage begroeiing. Het vrouwtje bouwt een nest wat bestaat uit een kuiltje in de grond, bedekt met wat gras, haar, wol, wortels en bladeren. Het nest ligt meestal verscholen onder een graspol. Er wordt twee keer gebroed: een keer in april of mei en een keer in juni of juli. Er worden 3-5 bruinige, fijn gevlekte eieren gelegd die in 13 dagen worden uitgebroed. De jongen worden door beide ouders verzorgd. De jongen verlaten het nest voordat ze kunnen vliegen, op een leeftijd van 9-12 dagen.

    Eten

    In het broedseizoen eet de kortteenleeuwerik hoofdzakelijk insecten en spinnen, gevangen in de vlucht of van de bodem gepikt, in de winter vooral zaden. De kortteenleeuwerik kan maandenlang zonder water, maar wanneer dit in de buurt is, zal hij hier regelmatig aandoen.

    Verspreiding en leefgebied

    Deze soort komt voor in Zuid-Europa, Noord-Afrika en Zuidwest-Azië. Het is een trekvogel: in oktober of november trekken ze naar Noord-Afrika en India, in maart of april keren ze weer terug.

    De soort telt acht ondersoorten:[2]

    • C. b. brachydactyla: Zuid-Europa en de mediterrane eilanden en noordwestelijk Afrika.
    • C. b. hungarica: Hongarije en noordelijk Servië.
    • C. b. rubiginosa: noordelijk Afrika.
    • C. b. hermonensis: van zuidelijk Turkije en Syrië tot noordoostelijk Egypte.
    • C. b. woltersi: zuidelijk Turkije en noordwestelijk Syrië.
    • C. b. artemisiana: van centraal Turkije en Transkaukasië tot noordwestelijk Iran.
    • C. b. longipennis: van Oekraïne en zuidelijk Rusland tot het zuidelijke deel van Centraal-Siberië en zuidelijk Mongolië.
    • C. b. orientalis: centraal Siberië, noordelijk Mongolië en noordelijk China.

    Gelijkende soorten

    Bronnen, noten en/of referenties
    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Wikipedia-auteurs en -editors
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia NL

    Kortteenleeuwerik: Brief Summary ( البلجيكية الهولندية )

    المقدمة من wikipedia NL
     src= Calandrella brachydactyla

    De kortteenleeuwerik (Calandrella brachydactyla) is een vogel uit de familie van de leeuweriken (Alaudidae).

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Wikipedia-auteurs en -editors
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia NL

    Dverglerke ( النرويجية )

    المقدمة من wikipedia NO
     src=
    Calandrella brachydactyla

    Dverglerke (vitenskapelig navn Calandrella brachydactyla) er en fugl i slekten Calandrella i lerkefamilien.

    Utbredelse

    Den finnes i det sørlige Europa, det nordvestlige Afrika og i det temperert Asia fra Tyrkia og det sørlige Russland til Mongolia.

    Underarter

    Det er beskrevet åtte underarter av dverglerke[2]:

    • Calandrella brachydactyla brachydactyla (Leisler, 1814) – forekommer i middelhavsområdet
    • Calandrella brachydactyla hungarica (Horváth, 1956) – forekommer i Ungarn
    • Calandrella brachydactyla rubiginosa (Fromholz, 1913) – forekommer i det nordlige Afrika (Marokko, Algerie og Tunisia) og på Malta.
    • Calandrella brachydactyla woltersi (Kumerloeve, 1969) – forekommer i det norvestlige Syria og det tilstøtende sørlige Tyrkia.
    • Calandrella brachydactyla hermonensis (Tristram, 1865) – forekommer fra Sinaihalvøya til det sørlige Tyrkia og det østlige Syria.
    • Calandrella brachydactyla artemisiana (Banjkowski, 1913) – forekommer i Lilleasia, Transkaukasia og nordvestlige Iran.
    • Calandrella brachydactyla longipennis (Eversmann, 1848) – forekommer fra Kaukasus til Ukraina, det nordlige Mongolia og det nordøstlige Kina.
    • Calandrella brachydactyla dukhunensis (Sykes, 1832) – forekommer fra Tibet til det nordøstlige Kina.

    Referanser

    Eksterne lenker

    ornitologistubbDenne ornitologirelaterte artikkelen er foreløpig kort eller mangelfull, og du kan hjelpe Wikipedia ved å utvide den.
    Det finnes mer utfyllende artikkel/artikler på .
    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Wikipedia forfattere og redaktører
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia NO

    Dverglerke: Brief Summary ( النرويجية )

    المقدمة من wikipedia NO
     src= Calandrella brachydactyla

    Dverglerke (vitenskapelig navn Calandrella brachydactyla) er en fugl i slekten Calandrella i lerkefamilien.

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Wikipedia forfattere og redaktører
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia NO

    Skowrończyk krótkopalcowy ( البولندية )

    المقدمة من wikipedia POL
    Commons Multimedia w Wikimedia Commons
     src=
    Calandrella brachydactyla

    Skowrończyk krótkopalcowy (Calandrella brachydactyla) – gatunek ptaka z rodziny skowronków (Alaudidae). Występuje w południowej Europie, środkowej Azji oraz na północnym i zachodnim wybrzeżu Afryki. Wyróżniono kilka podgatunków C. brachydactyla[4][2]:

    • C. brachydactyla brachydactyla – południowa Europa i śródziemnomorskie wyspy, prawdopodobnie północno-zachodnia Afryka.
    • C. brachydactyla hungaricaWęgry i północna Serbia.
    • C. brachydactyla rubiginosa – północna Afryka.
    • C. brachydactyla hermonensis – południowa Turcja i Syria do północno-wschodniego Egiptu.
    • C. brachydactyla woltersi – południowa Turcja i północno-zachodnia Syria.
    • C. brachydactyla artemisiana – środkowa Turcja i Kaukaz Południowy do północno-zachodni Iran.
    • C. brachydactyla longipennisUkraina i południowa Rosja do południowo-środkowej Syberii i południowej Mongolii.
    • C. brachydactyla orientalis – środkowa Syberia, północna Mongolia i północne Chiny.
    • C. brachydactyla dukhunensis – zachodnie i środkowe Chiny.

    Do Polski zalatuje wyjątkowo (stwierdzony 9 razy)[5]. Na terenie Polski gatunek ten jest objęty ścisłą ochroną gatunkową[6].

    Przypisy

    1. Calandrella brachydactyla, w: Integrated Taxonomic Information System (ang.).
    2. a b Greater Short-toed Lark (Calandrella brachydactyla) (ang.). IBC: The Internet Bird Collection. [dostęp 4 sierpnia 2012].
    3. Calandrella brachydactyla. Czerwona księga gatunków zagrożonych (IUCN Red List of Threatened Species) (ang.).
    4. Frank Gill, Minturn Wright, David Donsker: Family Alaudidae (ang.). IOC World Bird List: Version 5.4. [dostęp 4 sierpnia 2012].
    5. Ludwik Tomiałojć, Tadeusz Stawarczyk: Awifauna Polski. Rozmieszczenie, liczebność i zmiany. Wrocław: PTPP "pro Natura", 2003, s. 530. ISBN 83-919626-1-X..
    6. Rozporządzenie Ministra Środowiska z dnia 28 września 2004 r. w sprawie gatunków dziko występujących zwierząt objętych ochroną Dz.U. z 2004 r. nr 220, poz. 2237

    Bibliografia

    1. Paul Sterry, Andrew Cleave, Andy Clements, Peter Goodfellow, Ptaki Europy, Warszawa: Świat Książki, 2007.
    2. Mały słownik zoologiczny. Ptaki. Busse Przemysław (red.). T. 2. Warszawa: Wiedza Powszechna, 1991. ISBN 83-214-0563-0.
    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Autorzy i redaktorzy Wikipedii
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia POL

    Skowrończyk krótkopalcowy: Brief Summary ( البولندية )

    المقدمة من wikipedia POL
     src= Calandrella brachydactyla

    Skowrończyk krótkopalcowy (Calandrella brachydactyla) – gatunek ptaka z rodziny skowronków (Alaudidae). Występuje w południowej Europie, środkowej Azji oraz na północnym i zachodnim wybrzeżu Afryki. Wyróżniono kilka podgatunków C. brachydactyla:

    C. brachydactyla brachydactyla – południowa Europa i śródziemnomorskie wyspy, prawdopodobnie północno-zachodnia Afryka. C. brachydactyla hungarica – Węgry i północna Serbia. C. brachydactyla rubiginosa – północna Afryka. C. brachydactyla hermonensis – południowa Turcja i Syria do północno-wschodniego Egiptu. C. brachydactyla woltersi – południowa Turcja i północno-zachodnia Syria. C. brachydactyla artemisiana – środkowa Turcja i Kaukaz Południowy do północno-zachodni Iran. C. brachydactyla longipennis – Ukraina i południowa Rosja do południowo-środkowej Syberii i południowej Mongolii. C. brachydactyla orientalis – środkowa Syberia, północna Mongolia i północne Chiny. C. brachydactyla dukhunensis – zachodnie i środkowe Chiny.

    Do Polski zalatuje wyjątkowo (stwierdzony 9 razy). Na terenie Polski gatunek ten jest objęty ścisłą ochroną gatunkową.

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Autorzy i redaktorzy Wikipedii
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia POL

    Calhandrinha-comum ( البرتغالية )

    المقدمة من wikipedia PT
     src=
    Calandrella brachydactyla

    A calhandrinha-comum (Calandrella brachydactyla) é uma ave da família Alaudidae.[1]

    Tem cerca de 13–14 cm de comprimento, caracterizando-se pela plumagem predominantemente castanha clara, sem marcas no peito.

    Frequenta terrenos sem árvores, cultivados ou não, nidificando no solo. Em Portugal esta espécie é um visitante estival, que chega em finais de Março e parte no final do Verão. Inverna na África tropical.

    Referências

    1. «Calandrella brachydactyla». Fauna Europaea (em inglês). Consultado em 24 de dezembro de 2021

     title=
    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Autores e editores de Wikipedia
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia PT

    Calhandrinha-comum: Brief Summary ( البرتغالية )

    المقدمة من wikipedia PT
     src= Calandrella brachydactyla

    A calhandrinha-comum (Calandrella brachydactyla) é uma ave da família Alaudidae.

    Tem cerca de 13–14 cm de comprimento, caracterizando-se pela plumagem predominantemente castanha clara, sem marcas no peito.

    Frequenta terrenos sem árvores, cultivados ou não, nidificando no solo. Em Portugal esta espécie é um visitante estival, que chega em finais de Março e parte no final do Verão. Inverna na África tropical.

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Autores e editores de Wikipedia
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia PT

    Škovránka krátkoprstá ( السلوفاكية )

    المقدمة من wikipedia SK

    Škovránka krátkoprstá (iné názvy: škovránok krátkoprstý a škovránok červenotemenný[3]; lat. Calandrella brachydactyla) je druh z čeľade škovránkovité. Obýva suché trávnaté oblasti palearktídy. Na Slovensku bolo prvýkrát doložené hniezdenie v roku 1991.[4] Podľa Medzinárodnej únie na ochranu prírody a prírodných zdrojov škovránka krátkoprstá patrí medzi najmenej ohrozené druhy, trend celkovej populácie je neznámy, podľa výskumov v rokoch 19982013 je európska populácia stabilná.[1]

    Výskyt a stav na Slovensku

    Odhadovaný počet hniezdiacich párov je 0 - 10. Škovránka krátkoprstá je novohniezdiaci druh. Ekosozologický status v roku 1995 I - nezaradený. V roku 1998 DD - druh, o ktorom sú údaje nedostatočné.[4] V roku 2001 DD - údajovo nedostatočný.[5] V roku 2014 NA - (regionálne) nepríslušný.[2] Škovránka krátkoprstá je jeden z 15. nehodnotených druhov, z niektorého z nasledujúcich dôvodov: o ktorých pravidelnom hniezdení u nás existujú údaje z menej ako 10 posledných rokov, sú v štádiu rozširovania areálu, hniezdia alebo hniezdili u nás len sporadicky alebo ojedinele.[6][7] Európsky ochranársky status SPEC3 - druhy, ktorých globálne populácie nie sú koncentrované v Európe, ale majú tam nevhodný ochranársky status. Stupeň ohrozenia V - zraniteľný druh.[4]

    Referencie

    1. a b IUCN Red list 2019.2. Prístup 22. júla 2019.
    2. a b Demko M., Krištín A. & Pačenovský S. 2014: Červený zoznam vtákov Slovenska. SOS/BirdLife Slovensko, 52 pp. [online]. vtaky.sk, 2014, [cit. 2018-03-03]. Dostupné online.
    3. KOVALIK, Peter, et al. Slovenské mená vtákov sveta [online]. Bratislava : SOS/BirdLife Slovensko, 2010, rev. 2016-10-23, [cit. 2016-10-30]. Dostupné online.
    4. a b c DANKO, Štefan; DAROLOVÁ, Alžbeta; KRIŠTÍN, Anton, et al. Rozšírenie vtákov na Slovensku. Bratislava : Veda, 2002. Autor druhu Štefan Danko. ISBN 80-224-0714-3. Kapitola Škovránka krátkoprstá / Škovránok krátkoprstý, s. 416.
    5. BALÁŽ, Daniel; MARHOLD, Karol; URBAN, Peter. Červený zoznam rastlín a živočíchov Slovenska. 1. vyd. Banská Bystrica : Štátna ochrana prírody Slovenskej republiky, 2001. 160 s. Dostupné online. ISBN 80-89035-05-1. Kapitola Červený (ekosozologický) zoznam vtákov (Aves) Slovenska: Anton Krištín, Ľudovít Kocian, Peter Rác (en: Red (Ecosozological) List of Birds (Aves) of Slovakia), s. 150 - 153.
    6. DEMKO, Miroslav; KRIŠTÍN, Anton; PUCHALA, Peter. Červený zoznam vtákov Slovenska. Tichodroma, roč. 25, čís. 2013, s. 69 - 78. Dostupné online [cit. 2018-03-03].
    7. JEDLIČKA, Ladislav; KOCIAN, Ľudovít; KADLEČÍK, Ján; FERÁKOVÁ, Viera. Hodnotenie stavu ohrozenia taxónov fauny a flóry [online]. Bratislava : Štátna ochrana prírody SR, Banská Bystrica, Univerzita Komenského v Bratislave, vydavateľstvo Faunima, online in vtaky.sk, 2007, [cit. 2018-03-04]. Dostupné online.

    Iné projekty

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Autori a editori Wikipédie
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia SK

    Škovránka krátkoprstá: Brief Summary ( السلوفاكية )

    المقدمة من wikipedia SK

    Škovránka krátkoprstá (iné názvy: škovránok krátkoprstý a škovránok červenotemenný; lat. Calandrella brachydactyla) je druh z čeľade škovránkovité. Obýva suché trávnaté oblasti palearktídy. Na Slovensku bolo prvýkrát doložené hniezdenie v roku 1991. Podľa Medzinárodnej únie na ochranu prírody a prírodných zdrojov škovránka krátkoprstá patrí medzi najmenej ohrozené druhy, trend celkovej populácie je neznámy, podľa výskumov v rokoch 19982013 je európska populácia stabilná.

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Autori a editori Wikipédie
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia SK

    Korttålärka ( السويدية )

    المقدمة من wikipedia SV

    Korttålärka (Calandrella brachydactyla) är en fågel som tillhör familjen lärkor.[2]

    Utseende och läte

    Korttålärkan är en liten blek lärka, mindre än sånglärkan. Den är mörkstrimmigt gråbrun på ovansidan och vit undertill och har kraftig, spetsig näbb. Den har blek panna, mörka fläckar på var sida om halsen och mörk stjärt. Könen är lika.

    Sången varierar mellan ett torrt kvittrande och en mer varierad och härmande melodi.

    Utbredning och systematik

    Korttålärkan häckar i södra Europa, nordvästra Afrika och över tempererade delar av Asien från Turkiet och södra Ryssland till Mongoliet. Den delas in i sju underarter med följande utbredning:[2]

    Alla populationer utom de som häckar allra längst söderut är flyttfåglar och övervintrar söder om Sahara och i Indien. Arten är en ganska vanlig gäst i norra Europa på våren och hösten.

    Höglandslärka (C. acutirostris) och mongolisk korttålärka (C. dukhunensis) har tidigare behandlats som underarter till korttålärkan men urskiljs numera som egna arter.[3][2]

     src=
    Ägg av korttålärka ur Muséum de Toulouses samling.

    Ekologi

    Korttålärkan är över stora delar av sitt utbredningsområde en vanlig fågel på torrt öppet land och i jordbrukområden. Den bygger bo på marken och lägger två till tre ägg. Den livnär sig av frön och insekter, de senare särskilt under häckningssäsongen.

    Status och hot

    Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med okänd utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] I Europa beräknas populationen bestå av mellan 4,7 och 9 miljoner häckande par.[1]

    Bilder

    Referenser

    Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

    Noter

    1. ^ [a b c d] BirdLife International 2016 Calandrella brachydactyla Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2017.
    2. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
    3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi : 10.14344/IOC.ML.7.3.

    Externa länkar

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Wikipedia författare och redaktörer
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia SV

    Korttålärka: Brief Summary ( السويدية )

    المقدمة من wikipedia SV

    Korttålärka (Calandrella brachydactyla) är en fågel som tillhör familjen lärkor.

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Wikipedia författare och redaktörer
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia SV

    Bozkır toygarı ( التركية )

    المقدمة من wikipedia TR

    Bozkır toygarı (Calandrella brachydactyla), toygargiller familyasına ait bir kuş türü.

    Özellikler

    Gagaları ince-sivri uçlu ve kuvvetllidir. Boyları 14 cm. civarındadır. Yere yaptığı yuvasına 2-3 arasında yumurta bırakır. Eşeyler birbirine benzerdir. Bayağı toygar'dan daha küçük ve soluktur. Vücudunun üstü koyu grimsi-kahverengi ve çizgili, alt kısmı beyaz, kuyruğu koyu renktir. Boynunun her iki yanında da koyu renk yamalar görülür. Bazılarında pas rengi taç vardır.

    Beslenme

    Tohumlar ve böceklerle beslenir.

    Yayılış

    Kuru, açık arazilerin ve ekili alanların yerleşik kuşudur.

    Stub icon Ötücü kuşlar ile ilgili bu madde bir taslaktır. Madde içeriğini geliştirerek Vikipedi'ye katkıda bulunabilirsiniz.
    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Wikipedia yazarları ve editörleri
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia TR

    Bozkır toygarı: Brief Summary ( التركية )

    المقدمة من wikipedia TR

    Bozkır toygarı (Calandrella brachydactyla), toygargiller familyasına ait bir kuş türü.

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Wikipedia yazarları ve editörleri
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia TR

    Жайворонок малий ( الأوكرانية )

    المقدمة من wikipedia UK

    Опис

    Птах довжиною 15-16 см. Розмах крил 27-29 см. Вага 20-30 г. Дорослий птах має світло-буру маківку із темними плямами, низ світлий. Махові пера темно-бурі, хвіст темно-бурий, на крайніх стернових перах білі плями, дзьоб і ноги бурі.

    Від більшості інших жайворонків відрізняється чорними поперечними смугами на боках шиї і тим, що темні риски є лише на боках вола; від степового жайворонка — відчутно меншими розмірами і відсутністю вузької білої смуги на задньому краї крил; від сірого жайворонка — слабкою густотою темних рисок на волі, дещо довшим і загостреним дзьобом, але найдостовірніше тим, що на складеному крилі найдовші третьорядні махові пера майже досягають верхівки крила, яку утворюють першорядні махові.[1]

    Поширення та місця існування

    В Україні гніздиться і мігрує в степовій смузі та частково у Лісостепу; інколи зимує в приморських районах. Основні біотопи: пасовища, поля, солончаки, цілинні землі.[1]

    Живлення

    Вживає їжу як тваринного, так і рослинного походження. Влітку птахи живляться, перш за все, дрібними комахами, в першу чергу дрібними жуками та мурахами, а також іншими безхребетними, такими як павуки і маленькі равлики. У рослинному раціоні переважають насіння злаків і гречкових.

    Джерела

    1. а б Фесенко Г. В., Бокотей А. А. Птахи фауни України (польовий визначник). — К., 2002. — 416 с. — ISBN 966-7710-22-X.

    Посилання

    Птах Це незавершена стаття з орнітології.
    Ви можете допомогти проекту, виправивши або дописавши її.
    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Автори та редактори Вікіпедії
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia UK

    Sơn ca ngón ngắn lớn ( الفيتنامية )

    المقدمة من wikipedia VI

    Sơn ca ngón ngắn lớn, tên khoa học Calandrella brachydactyla, là một loài chim trong họ Alaudidae.[2] Loài này sinh sống ở Nam Âu, Tây Bắc Phi qua châu Á ở khu vực ôn đới.

    Chú thích

    1. ^ BirdLife International (2012). Calandrella brachydactyla. Sách Đỏ IUCN các loài bị đe dọa. Phiên bản 2012.1. Liên minh Bảo tồn Thiên nhiên Quốc tế. Truy cập ngày 16 tháng 7 năm 2012.
    2. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson (2012). “The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.7.”. Truy cập ngày 19 tháng 12 năm 2012.

    Tham khảo

     src=
    Trứng chim Calandrella brachydactyla
    Hình tượng sơ khai Bài viết Bộ Sẻ này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Wikipedia tác giả và biên tập viên
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia VI

    Sơn ca ngón ngắn lớn: Brief Summary ( الفيتنامية )

    المقدمة من wikipedia VI

    Sơn ca ngón ngắn lớn, tên khoa học Calandrella brachydactyla, là một loài chim trong họ Alaudidae. Loài này sinh sống ở Nam Âu, Tây Bắc Phi qua châu Á ở khu vực ôn đới.

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Wikipedia tác giả và biên tập viên
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia VI

    Малый жаворонок ( الروسية )

    المقدمة من wikipedia русскую Википедию
    Царство: Животные
    Подцарство: Эуметазои
    Без ранга: Вторичноротые
    Подтип: Позвоночные
    Инфратип: Челюстноротые
    Надкласс: Четвероногие
    Класс: Птицы
    Подкласс: Настоящие птицы
    Инфракласс: Новонёбные
    Семейство: Жаворонковые
    Вид: Малый жаворонок
    Международное научное название

    Calandrella brachydactyla (Leisler, 1814)

    Охранный статус Wikispecies-logo.svg
    Систематика
    на Викивидах
    Commons-logo.svg
    Изображения
    на Викискладе
    ITIS 558980NCBI 670336EOL 915679FW 368975

    Малый жаворонок[1] (лат. Calandrella brachydactyla) — вид воробьиных птиц из семейства жаворонковых (Alaudidae).

    Описание

    Птица длиной 14 см и тем самым меньше полевого жаворонка. Её макушка коричневая, а нижняя сторона светлая. Как быстрый летун этот жаворонок часто уклоняется от районов с плохими метеоусловиями.

    Распространение

    Живет, прежде всего, в южной Европе на полях под паром, пастбищах, в полупустынях и песчаных областях.

    Размножение

    Пение, как и у всех жаворонков, служит для привлечения самок. Поёт, сидя на земле, или летая на небольшой высоте. Птица гнездится на земле. Её глубокое гнездо в форме чаши часто скудно укрыто от лучей солнца или от глаз врагов в зарослях растений. Птенцы покидают гнездо, когда они ещё не умеют летать.

    Питание

    Питание как животного, так и растительного происхождения. Летом птицы питаются, прежде всего, мелкими насекомыми, в первую очередь мелкими жуками и муравьями, а также другими беспозвоночными, такими как пауки и маленькие улитки. В растительном рационе преобладают семена злаков и гречишных.

    Примечания

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Авторы и редакторы Википедии
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia русскую Википедию

    Малый жаворонок: Brief Summary ( الروسية )

    المقدمة من wikipedia русскую Википедию

    Малый жаворонок (лат. Calandrella brachydactyla) — вид воробьиных птиц из семейства жаворонковых (Alaudidae).

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    Авторы и редакторы Википедии
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia русскую Википедию

    大短趾百灵 ( الصينية )

    المقدمة من wikipedia 中文维基百科
    二名法 Calandrella brachydactyla
    Leisler英语Johann Philipp Achilles Leisler, 1814
     src=
    Calandrella brachydactyla

    大短趾百灵学名Calandrella brachydactyla),是百灵科短趾百灵属的一种,是全面迁徙的候鸟,分布于利比亚埃塞俄比亚西班牙乍得叙利亚索马里卡塔尔中国大陆乌兹别克斯坦斯洛伐克约旦瑞典匈牙利塞浦路斯不丹也门肯尼亚亚美尼亚爱尔兰科威特塔吉克斯坦波兰巴林比利时阿尔及利亚马耳他阿尔巴尼亚朝鲜日本以色列前南斯拉夫的马其顿共和国尼日利亚斯洛文尼亚丹麦喀麦隆英国塞舌尔黑山乌克兰尼日尔俄罗斯吉布提土库曼斯坦冰岛摩洛哥尼泊尔罗马尼亚希腊阿富汗韩国摩尔多瓦荷兰突尼斯伊拉克意大利克罗地亚埃及土耳其保加利亚挪威西撒哈拉毛里塔尼亚黎巴嫩法国阿拉伯联合酋长国阿塞拜疆格鲁吉亚苏丹阿曼吉尔吉斯斯坦哈萨克斯坦瑞士布基纳法索塞尔维亚波斯尼亚和黑塞哥维那伊朗厄立特里亚塞内加尔蒙古国直布罗陀奥地利德国巴基斯坦孟加拉国沙特阿拉伯马里芬兰印度缅甸葡萄牙。该物种的保护状况被评为无危

    大短趾百灵的平均体重约为21.1克。栖息地包括温带草原、耕地、亚热带或热带的(低地)干燥疏灌丛、地中海型疏灌丛和牧草地。

    参考文献

     src= 维基共享资源中相关的多媒体资源:大短趾百灵
     title=
    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    维基百科作者和编辑
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia 中文维基百科

    大短趾百灵: Brief Summary ( الصينية )

    المقدمة من wikipedia 中文维基百科
     src= Calandrella brachydactyla

    大短趾百灵(学名:Calandrella brachydactyla),是百灵科短趾百灵属的一种,是全面迁徙的候鸟,分布于利比亚埃塞俄比亚西班牙乍得叙利亚索马里卡塔尔中国大陆乌兹别克斯坦斯洛伐克约旦瑞典匈牙利塞浦路斯不丹也门肯尼亚亚美尼亚爱尔兰科威特塔吉克斯坦波兰巴林比利时阿尔及利亚马耳他阿尔巴尼亚朝鲜日本以色列前南斯拉夫的马其顿共和国尼日利亚斯洛文尼亚丹麦喀麦隆英国塞舌尔黑山乌克兰尼日尔俄罗斯吉布提土库曼斯坦冰岛摩洛哥尼泊尔罗马尼亚希腊阿富汗韩国摩尔多瓦荷兰突尼斯伊拉克意大利克罗地亚埃及土耳其保加利亚挪威西撒哈拉毛里塔尼亚黎巴嫩法国阿拉伯联合酋长国阿塞拜疆格鲁吉亚苏丹阿曼吉尔吉斯斯坦哈萨克斯坦瑞士布基纳法索塞尔维亚波斯尼亚和黑塞哥维那伊朗厄立特里亚塞内加尔蒙古国直布罗陀奥地利德国巴基斯坦孟加拉国沙特阿拉伯马里芬兰印度缅甸葡萄牙。该物种的保护状况被评为无危

    大短趾百灵的平均体重约为21.1克。栖息地包括温带草原、耕地、亚热带或热带的(低地)干燥疏灌丛、地中海型疏灌丛和牧草地。

    ترخيص
    cc-by-sa-3.0
    حقوق النشر
    维基百科作者和编辑
    النص الأصلي
    زيارة المصدر
    موقع الشريك
    wikipedia 中文维基百科