الأسماء في صفحات التنقل
Mörkögd junco[2] (Junco hyemalis) är en mycket vanlig mörk nordamerikansk tätting i familjen amerikanska sparvar.[3] Fågelns utseende varierar mycket och artgränserna både inom arten och gentemot dess närmaste släkting gulögd junco är inte helt klarlagda.
Det var Carl von Linné som beskrev arten vetenskapligt 1758 i hans verk Systema naturae som Fringilla hyemalis (="vinterfink"). Beskrivningen må vara extremt kortfattad, men faktiskt tillräckligt unik: "F[ringilla] nigra, ventre albo." (="Svart fink med vit buk"), en hänvisning till en källa och ett konstaterande att exemplaret kommer från "Amerika".[4]
Linnés källa var Mark Catesby som beskrev arten innan den vetenskapliga nomenklaturen infördes som hans "snöfågel" på följande sätt (översatt från engelska):
"Fågelns näbb är vit: bröstet är och buken är vit. Resten av kroppen är svart, men i vissa ställen sotfärgad lutande åt blyfärgad. I Virginia och Carolina uppträder de endast vintertid och är det snö uppträder de som mest. På sommaren ses den ej. Huruvida de drar sig tillbaka och häckar längre norrut (vilket är högst troligt) eller vart de tar vägen när de lämnar dessa länder [sic!] är för mig okänt."[5]
På engelska kallades fågeln tidigare just för Snow Bird, vilket svenskarna i Nya Sverige översatte till snöfågel.[6][7]
Släktesnamnet Junco kom till först 1831 när tysken Johann Georg Wagler beskrev släktet. Junco är spanska för tågväxter (Juncaceae), från latinet iuncus för samma växtsort.[8]
Redan i American Ornithologists's Unions (AOU) första checklista från 1886 kallas arterna i släktet för Junco. Det svenska trivialnamnet mörkögd junco är en direkt översättning av det engelska Dark-eyed Junco som tillkom 1983 när AOU slog ihop flera arter junkor till en med det gemensamma draget att de hade mörka ögon, i kontrast mot den sydligare arten gulögd junco (Yellow-eyed Junco).[9]
Mörkögd junco delas in i hela 15 underarter i sju distinkta grupper med följande utbredning:[3]
Tidigare inkluderades även guadalupejunco (J. insularis) i mörkögd junko, men den urskiljs numera vanligtvis som egen art efter DNA-studier som visar att den är systerart till mörkögd och gulögd junco tillsammans.
Alla underartsgrupper utom cismontanus har även historiskt behandlats som egna arter på grund avvikande utseende. Sedan 1983 har de slagits ihop till en art på grund av att de hybridiserar ofta och skapar mellanformer. Fortfarande är det inte helt klarlagt var artgränsen går mellan mörkögd junco och gulögd junco. DNA-studier visar att gulögd junco troligen spred sig norrut först efter den senaste istiden och då dels diversifierade till mörkögd junco som i sin tur utvecklade distinkta former som idag kan sägas vara på gränsen till egna arter.[10] Denna evolutionsprocess har skett bara de senaste 10.000 åren, vilket är mycket snabbt i fågelvärlden.
Fågeln är en sällsynt men återkommande gäst i Europa, med över ett 40-tal fynd i Storbritannien. Den har även setts på Island och Irland samt i Nederländerna, Polen, Spanien, Danmark och Norge.[11] 14 maj 2017 sågs en sjungande hane på Svenska Högarna i Stockholms skärgård,[12] men denna observation har inte formellt godkänts ännu av Sveriges ornitologiska förenings raritetskommitté.
Mörkögd junco är en medelstor amerikansk sparv, 13-17,5 centimeter lång, med relativt lång stjärt. Generellt har den vuxna fågeln grått huvud, hals och bröst, grått eller brunt på rygg och vingar, vit buk, rosafärgad näbb och vita yttre stjärtpennor.[13] Ögat är mörkt.
De olika formerna skiljer sig utseendemässigt åt enligt följande:
Denna vanliga och mest spridda nordliga och östliga grupp har skiffergrått huvud, bröst och ovansida. Honor är brungrå, ibland med rödbruna flanker.[14]
Taxonet aikeni är den största formen och mycket begränsad i utbredning i South Dakotas Black Hills. Den har medelgrått huvud bröst och ovansida med kontrasterande mörkare tygel, ett karakteristiskt vitt vingband och mer vitt i stjärten än andra former.[14]
Denna form är den mest spridda i västra USA. Den har gråsvart huvud och bröst med brunt på rygg och vingar och rostfärgade flanker, blekare och dovare i färgerna i de södra och östra delarna av utbredningsområdet.
Behandlas ofta som en del av oreganus-gruppen, men är ljusare grå ovan med kontrasterande mörk tygel. Flankerna är färgade i en kanelrosa nyans, starkare och mer utbrett än i oreganus-gruppen
Denna underart är ljusgrå ovan med en rostfärgad rygg.[14]
Lik caniceps med en rostfärgad rygg men har tvåfärgad näbb (silverfärgad nedre näbbhalva och mörk övre) och blekare undersida.[13][14] Bortsett från det mörka ögat liknar arten den geografiskt angränsande sydligare gulögda juncon.
Mörkögd juncos sång är en torr drill som liknar tjippsparvens (Spizella passerina). Sångens hos underarten dorsalis är dock mer varierad, mer lik den hos gulögd junco. Den lockar med knäppande tick och ett blött smackande tjeck".[15]
Mörkögd junko häckar i barrskog eller blandskog. Många populationer är stannfåglar eller flyttar endast höjdledes, medan nordliga häckare flyttar söderut och anländer till sina vinterkvarter mellan mitten av september och november.[16] Kalla år kan arten stanna kvar i vinterkvarteren och häcka där. Vintertid ses juncor ofta i städer och kan då ofta vara den vanligaste arten vid fågelmatningar.[13] De födosöker på marken efter insekter och frön, vintertid ofta i flock.
Fågeln börjar lämna vinterkvarteren i slutet av mars för att återvända till häckningsområdena. Den häckar oftast på marken i en väl gömd skålformad fördjupning i marken, men kan också bygga bo i låga grenar i en buske eller ett träd. Honan lägger normalt två kullar med fyra ägg som hon ruvar i tolv till 13 dagar. Ungarna lämnar boet mellan elva och 14 dagar efter kläckning.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling som inte tros vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen är mycket stor och uppskattas till 260 miljoner individer.[1]
Wikimedia Commons har media som rör mörkögd junco.
Wikispecies har information om Junco hyemalis.
Mörkögd junco (Junco hyemalis) är en mycket vanlig mörk nordamerikansk tätting i familjen amerikanska sparvar. Fågelns utseende varierar mycket och artgränserna både inom arten och gentemot dess närmaste släkting gulögd junco är inte helt klarlagda.
