Ar garved eo evned palvezek ar genad Bucephala.
3 spesad garved a zo:
Bucephala és un gènere d'ocells de la família dels anàtids (Anatidae). Són coneguts com a morells, nom que comparteixen amb les espècies del gènere Aythya. Aquests ànecs que viuen a l'hemisferi nord, nien en petits forats als arbres. El plomatge dels aduts és blanc i negre i s'alimenten de peix, crustacis i altres criatures marines. Cap de les espècies són freqüents als Països Catalans.
S'han descrit tres espècies dins aquest gènere:[1]
Bucephala és un gènere d'ocells de la família dels anàtids (Anatidae). Són coneguts com a morells, nom que comparteixen amb les espècies del gènere Aythya. Aquests ànecs que viuen a l'hemisferi nord, nien en petits forats als arbres. El plomatge dels aduts és blanc i negre i s'alimenten de peix, crustacis i altres criatures marines. Cap de les espècies són freqüents als Països Catalans.
Hohol (Bucephala) je rod kachen hnízdících na severní polokouli. Hnízdí ve stromových dutinách. Bývají zbarveni černobíle, živí se rybami, měkkýši a korýši.
Známe tři druhy:
Hohol (Bucephala) je rod kachen hnízdících na severní polokouli. Hnízdí ve stromových dutinách. Bývají zbarveni černobíle, živí se rybami, měkkýši a korýši.
Známe tři druhy:
hohol severní (Bucephala clangula) hohol islandský (Bucephala islandica) hohol bělavý (Bucephala albeola)Bucephala er en slægt af fugle i familien af egentlige andefugle med tre arter, der er udbredt i Nordamerika og Eurasien.
De tre arter i slægten:[1]
Bucephala er en slægt af fugle i familien af egentlige andefugle med tre arter, der er udbredt i Nordamerika og Eurasien.
Bucephala ist eine Gattung aus der Familie der Entenvögel (Anatidae), die drei Arten umfasst. Es handelt sich um spezialisierte Tauchenten, die den Sägern (Mergus) verwandtschaftlich nahestehen.
Das Oberkopf- und Nackengefieder ist insbesondere bei den Männchen haubenförmig verlängert. Der Schnabel ist verhältnismäßig kurz und an der Basis höher als breit. Der Nagel (die oft farblich abgesetzte, hornverstärkte Schnabelspitze) ist meist größer als bei den Tauchenten der Gattung Aythya. Das Nasenloch liegt – vor allem bei den beiden europäischen Arten – näher bei der Spitze. Der gerundete Schwanz besteht aus 16 relativ steifen Steuerfedern. Die 10. Handschwinge weist eine eingeschnittene Innenfahne auf, die Außenfahne der 9. Handschwinge ist leicht gekerbt.
Im Brutkleid liegt ein deutlicher Sexualdimorphismus vor. Die Männchen sind auffällig schwarz-weiß gefärbt, wobei die schwarzen Partien einen metallischen Glanz tragen. Die Weibchen sind überwiegend grau oder graubraun gefärbt. Der Kopf ist dunkelbraun und es zeigen sich einzelne weiße Partien.
Vögel aller drei Arten weisen starkes Territorialverhalten auf, sowohl was Mitglieder der eigenen als auch die anderer Arten angeht.[1] Die Enten finden sich nach der Brut vor allem in größeren flachen Seen in borealen Wäldern oder in baumreichen Gebieten der Tundra.[2] Das Nest wird in Baumhöhlen oder lokal in Felsspalten angelegt, aber nie freistehend. Die Nahrung wird tauchend erbeutet, wobei sich die Enten nach Art der Säger unter Wasser ohne Einsatz der Flügel fortbewegen.
Die Verbreitung der drei Arten liegt auf der nördlichen Halbkugel. Das Vorkommen der Büffelkopfente ist auf den Nordwesten der Nearktis begrenzt. Die Spatelente hat ihr Hauptvorkommen im Nordwesten Amerikas und einige Reliktvorkommen im Bereich des nordwestlichen Atlantiks. Die Schellente ist als Brutvogel durch die Taigazone der nördlichen Hemisphäre zu finden. Überwinterungsgebiete liegen vor allen an der Küste des Golfs von Mexiko, bei der Schellente auch im zentralen Eurasien.
Bucephala ist eine Gattung aus der Familie der Entenvögel (Anatidae), die drei Arten umfasst. Es handelt sich um spezialisierte Tauchenten, die den Sägern (Mergus) verwandtschaftlich nahestehen.
Telkät (lat. Bucephala) on sorzien heimoh kuului lindusugu.
Suguh kuuluu kolme luaduu:
Ainavo Suomen luonnos eläi telkyluadu on telky (lat. Bucephala clangula). Amerikantelky peziy Pohjas-Amerikas da Islandies. Muijal Jevroupas se on ylen harvinaine gost'u. Pikkutelky pezoittuu Pohjas-Amerikan pohjazimis vuittilois da segi yöksyy Jevrouppah vai harvah. Sidä kazvatetah ykskai tarhois, kudamis karkonnuzii linduloi voibi tavata toiči Suomesgi.
Ала чумгалаклар (лат. Bucephala) — казсыманнар отрядыннан үрдәк кошлар семьялыгының кошлар ыругы.
45 см озынлыгындагы кошлар. Урман күлләре буенда агач куышларныда оялыйлар. Күчмә кошлар.
Ауразия һәм Төньяк Америкада 3 төре таралган:
Русиядә ала чумгалак киң таралган. Татарстанда да очрый.
Ала чумгалаклар (лат. Bucephala) — казсыманнар отрядыннан үрдәк кошлар семьялыгының кошлар ыругы.
45 см озынлыгындагы кошлар. Урман күлләре буенда агач куышларныда оялыйлар. Күчмә кошлар.
Дыгдыгыйлар (лат. Bucephala) — деңиздерде жашоочу өрдөктөрдүн уруусу, булардын төмөнкү түрлөрү белгилүү: Исландия дыгдыгыйы (лат. В. islandica), Америка кидик дыгдыгыйы (В. alveola), кадимки дыгдыгый (В. clangula).
Дыгдыгыйлар (лат. Bucephala) — деңиздерде жашоочу өрдөктөрдүн уруусу, булардын төмөнкү түрлөрү белгилүү: Исландия дыгдыгыйы (лат. В. islandica), Америка кидик дыгдыгыйы (В. alveola), кадимки дыгдыгый (В. clangula).
Bucephala is a genus of diving ducks found in the Northern Hemisphere.
The genus Bucephala was introduced in 1858 by American naturalist Spencer Baird with the bufflehead as the type species.[1][2] The genus name is derived from Ancient Greek boukephalos, meaning "bullheaded", from bous "bull", and kephale, "head", a reference to the crest of the bufflehead making its head look large.[3]
The bufflehead was formerly treated as the only member of the genus (sometimes unnecessarily changed to Charitonetta) while the goldeneyes were incorrectly placed in Clangula (as Clangula americana), the genus of the long-tailed duck, which at that time was placed in Harelda.[4] It may yet be correct to recognise two genera, as the bufflehead and the two goldeneyes are well diverged. In this case, Bucephala would be restricted to B. albeola and the name Glaucionetta (Stejneger, 1885) resurrected for the goldeneyes.
The three living species are:[5]
Bucephala is a genus of diving ducks found in the Northern Hemisphere.
La Klanguloj estas malgrandaj birdospecioj de anasoj kiuj nestumas en arbotruoj en la Norda Hemisfero en la familio de Anasedoj apartenantaj al la genro Bucephala. Ties plumaro estas blankanigra, la kapo granda[1], kaj manĝas fiŝojn, krustulojn kaj aliajn marajn estaĵojn.
La Grandkapa klangulo estis iam separata en sia propra genro Charitonetta, dum la propraj klanguloj estis erare lokitaj en Clangula, la nuna genro de la Longvosta klangulo kiu tiam estis lokita en la genron Harelda.
La tri vivantaj specioj estas la jenaj:
Konataj taksonoj el fosilioj estas la jenaj:
La Klanguloj estas malgrandaj birdospecioj de anasoj kiuj nestumas en arbotruoj en la Norda Hemisfero en la familio de Anasedoj apartenantaj al la genro Bucephala. Ties plumaro estas blankanigra, la kapo granda, kaj manĝas fiŝojn, krustulojn kaj aliajn marajn estaĵojn.
La Grandkapa klangulo estis iam separata en sia propra genro Charitonetta, dum la propraj klanguloj estis erare lokitaj en Clangula, la nuna genro de la Longvosta klangulo kiu tiam estis lokita en la genron Harelda.
La tri vivantaj specioj estas la jenaj:
Orokula klangulo Bucephala clangula Islanda klangulo Bucephala islandica Grandkapa klangulo Bucephala albeolaKonataj taksonoj el fosilioj estas la jenaj:
Bucephala cereti (Sajóvölgyi, Meza Mioceno de Mátraszõlõs, Hungario - Fina Plioceno de Chilhac, Francio) Bucephala ossivalis (Fina Mioceno/Frua Plioceno de Bone Valley, Usono), kiu estis tre simila al la Orokula klangulo kaj povus eĉ esti estinta paleosubspecio aŭ rekta praulo Bucephala fossilis (Fina Plioceno de Kalifornio, Usono) Bucephala angustipes (Komenca Pleistoceno de C Eŭropo) Bucephala sp. ( Komenca Pleistoceno de Dursunlu, Turkio: Louchart et al. 1998)Bucephala es un género de aves anseriformes de la familia Anatidae conocidas vulgarmente como porrones. Son propias del Hemisferio Norte. Poseen plumajes blancos y negros, y se alimentan de crustáceos, moluscos y peces.
Se reconocen tres especies vivas:[1]
Los taxones fósiles conocidos son:
Bucephala es un género de aves anseriformes de la familia Anatidae conocidas vulgarmente como porrones. Son propias del Hemisferio Norte. Poseen plumajes blancos y negros, y se alimentan de crustáceos, moluscos y peces.
Telkät (Bucephala) on sorsien heimoon kuuluva lintusuku.
Telkät (Bucephala) on sorsien heimoon kuuluva lintusuku.
Les Bucephala (ou garrots) sont un genre de canards de la famille des Anatidae.
Le genre Bucephala (les garrots) comprend trois espèces de petits canards de 37 à 43 cm.
Ces espèces présentent une parade nuptiale particulière : le mâle tend le cou à la verticale et montre sa poitrine blanche, il rejette violemment la tête sur le dos en poussant un cri.
Le nid est réalisé dans la cavité d'arbre, souvent assez haut.
D'après la classification de référence (version 2.5, 2010) du Congrès ornithologique international (ordre phylogénique) :
Bucephala é un xénero de patos mergulladores que viven no hemisferio Norte, que reciben o nome de ollodourados. O nome do xénero deriva da palabra do grego antigo boukephalos, 'cabeza de touro', de bous 'touro', e kephale, 'cabeza', en referencia á forma da súa cabeza e o inchamento das plumas do ollodourado de touca (B. albeola) que fai que a súa cabeza pareza máis grande.[1]
A taxonomía das especies deste xénero foi discutida e sometida a cambios. O ollodourado de touca (B. albeola) fora anterirmente tratado como o único membro do seu xénero (ás veces innecesariamente cambiado a Charitonetta), mentres que os outros ollodourados foran incorrectamente situados no xénero Clangula (como Clangula americana), que hoxe é o xénero de Clangula hyemalis, que daquela estaba situado no xénero Harelda.[2] Podería ser correcto aínda recoñecer dous xéneros, xa que B. albeola e os outros dous ollodourados son bastante diverxentes. Nese caso, Bucephala quedaría restrinxido só a B. albeola e o nome Glaucionetta (Stejneger, 1885) foi recuperado para os outros ollodourados.
As tres especies vivas son:
Estas tres especies foron rexistrdas en Galicia, B. clangula como invernante regular e as outras dúas como aves errrantes accidentais moi raras.
Os taxons fósiles coñecidos son:
Bucephala é un xénero de patos mergulladores que viven no hemisferio Norte, que reciben o nome de ollodourados. O nome do xénero deriva da palabra do grego antigo boukephalos, 'cabeza de touro', de bous 'touro', e kephale, 'cabeza', en referencia á forma da súa cabeza e o inchamento das plumas do ollodourado de touca (B. albeola) que fai que a súa cabeza pareza máis grande.
A taxonomía das especies deste xénero foi discutida e sometida a cambios. O ollodourado de touca (B. albeola) fora anterirmente tratado como o único membro do seu xénero (ás veces innecesariamente cambiado a Charitonetta), mentres que os outros ollodourados foran incorrectamente situados no xénero Clangula (como Clangula americana), que hoxe é o xénero de Clangula hyemalis, que daquela estaba situado no xénero Harelda. Podería ser correcto aínda recoñecer dous xéneros, xa que B. albeola e os outros dous ollodourados son bastante diverxentes. Nese caso, Bucephala quedaría restrinxido só a B. albeola e o nome Glaucionetta (Stejneger, 1885) foi recuperado para os outros ollodourados.
I quattrocchi sono piccole anatre marine appartenenti al genere Bucephala che nidificano nelle cavità degli alberi. Il loro piumaggio è bianco e nero e si nutrono di pesci, crostacei e di altri animali marini.
Le tre specie viventi sono:
I taxa fossili conosciuti sono:
I quattrocchi sono piccole anatre marine appartenenti al genere Bucephala che nidificano nelle cavità degli alberi. Il loro piumaggio è bianco e nero e si nutrono di pesci, crostacei e di altri animali marini.
Le tre specie viventi sono:
Bucephala albeola - Quattrocchi minore, Bucephala clangula - Quattrocchi, Bucephala islandica - Quattrocchi d'Islanda. Bucephala cereti (Miocene medio della formazione Sajóvölgyi di Mátraszõlõs, Ungheria - Pliocene superiore di Chilhac, Francia) Bucephala ossivalis (Miocene superiore/Pliocene inferiore della Bone Valley, USA), molto simile al quattrocchi comune, di cui forse ne è una paleosottospecie o il diretto progenitore Bucephala fossilis (Pliocene superiore della California, USA) Bucephala angustipes (Pleistocene inferiore dell'Europa centrale) Bucephala sp. (Pleistocene inferiore di Dursunlu, Turchia: Louchart et al. 1998)Klykuolės (Bucephala) – antinių (Anatidae) šeimos paukščiai.
Lietuvoje gyvena ši rūšis:
Klykuolės (Bucephala) – antinių (Anatidae) šeimos paukščiai.
Lietuvoje gyvena ši rūšis:
Klykuolė (Bucephala clangula)Gaigalas jeb niras, gaigalu ģints (Bucephala) ir viena no pīļu dzimtas (Anatidae) ģintīm, kas pieder gauru apakšdzimtai (Merginae). Gaigalu ģintī ir 3 mūsdienās dzīvojošas sugas.
Gaigalas ir maza auguma ziemeļu puslodes ūdensputni, kas ligzdo koku dobumos. Tās ir sastopamas Eirāzijā un Ziemeļamerikā. To dzīves veids ir līdzīgs nirpīlēm, jo, lai barotos, tās ienirst dziļi zem ūdens. Visām sugām ir melnbalts apspalvojums. Gaigalas tāpat kā gauras barojas ar zivīm, vēžveidīgajiem un citiem nelieliem ūdens dzīvniekiem.
Latvijā ir sastopama viena gaigalu ģints suga - gaigala (Bucephala clangula).[1] Tā ir parasta caurceļotāja visā teritorijā. To bieži var novērot, ziemojot jūrā un neaizsalušajos piejūras ezeros. Gaigala arī diezgan bieži ligzdo Latvijas iekšzemē dažādu ūdenstilpju krastos. Vasaras beigās jūrā reizēm koncentrējas lieli spalvmetēju bari.[2]
Gaigalas jeb niras, gaigalu ģints (Bucephala) ir viena no pīļu dzimtas (Anatidae) ģintīm, kas pieder gauru apakšdzimtai (Merginae). Gaigalu ģintī ir 3 mūsdienās dzīvojošas sugas.
Gaigalas ir maza auguma ziemeļu puslodes ūdensputni, kas ligzdo koku dobumos. Tās ir sastopamas Eirāzijā un Ziemeļamerikā. To dzīves veids ir līdzīgs nirpīlēm, jo, lai barotos, tās ienirst dziļi zem ūdens. Visām sugām ir melnbalts apspalvojums. Gaigalas tāpat kā gauras barojas ar zivīm, vēžveidīgajiem un citiem nelieliem ūdens dzīvniekiem.
Bucephala is een geslacht van vogels uit de familie eenden, ganzen en zwanen (Anatidae). Het geslacht telt 3 soorten.[1]
Bucephala is een geslacht van vogels uit de familie eenden, ganzen en zwanen (Anatidae). Het geslacht telt 3 soorten.
Bucephala, på norsk også kalt kvinender er en slekt i andefamilien. Slekten består av tre arter.
Bucephala, på norsk også kalt kvinender er en slekt i andefamilien. Slekten består av tre arter.
Bucephala – rodzaj ptaka z podrodziny kaczek (Anatinae) w rodzinie kaczkowatych (Anatidae).
Rodzaj obejmuje gatunki występujące w Ameryce Północnej i Eurazji[8].
Długość ciała 32–53 cm, rozpiętość skrzydeł 54–84 cm; masa ciała samców 355–1406 g, samic 230–1133 g[9].
Do rodzaju należą następujące gatunki[18]:
Bucephala – rodzaj ptaka z podrodziny kaczek (Anatinae) w rodzinie kaczkowatych (Anatidae).
Knipor (Bucephala) är små änder inom underfamiljen Merginae. De häckar i hålor i träd och lever på norra halvklotet. Deras fjäderdräkt är främst svart och vit och de äter fisk, kräftdjur och andra mindre vattenlevande djur och insekter.
Det vetenskapliga släktnamnet härstammar från grekiskans βοῦς 'oxe' och κεφαλή 'huvud'.[1]
Det finns tre nu levande arter inom släktet:
Artikeln är översatt från engelska wikipedias artikel Goldeneye (duck), läst 5 september 2007, där följande källor anges:
Knipor (Bucephala) är små änder inom underfamiljen Merginae. De häckar i hålor i träd och lever på norra halvklotet. Deras fjäderdräkt är främst svart och vit och de äter fisk, kräftdjur och andra mindre vattenlevande djur och insekter.
Det vetenskapliga släktnamnet härstammar från grekiskans βοῦς 'oxe' och κεφαλή 'huvud'.
Det finns tre nu levande arter inom släktet:
Knipa (Bucephala clangula) Islandsknipa (Bucephala islandica) Buffelhuvud (Bucephala albeola) Bucephala cereti (Mellersta miocen i Mátraszõlõs, Ungern - Sen pliocen i Chilhac, Frankrike) Bucephala ossivalis (Sen miocen/tidig pliocen i Bone Valley, USA), vilken visar stora likheter med knipa (B. clangula) och kan utgöra en urtida underart eller en direkt anfader. Bucephala fossilis (Sen pliocen i Kalifornien, USA) Bucephala angustipes (Tidig pleistocen i Centraleuropa) Bucephala sp. (Tidig pleistocen i Dursunlu, Turkiet: Louchart m.fl. 1998)Bucephala là một chi chim trong họ Vịt.[1]
Chi Bucephala hiện tại ghi nhận được 3 loài còn phổ biến:
Ngoài ra còn có một số loài tuyệt chủng được ghi nhận lại như:
Го́голи (лат. Bucephala) — род птиц семейства утиных, распространённых в северном полушарии. Отличаются преимущественно чёрно-белым оперением, большой головой, короткой шеей, высоким и коротким клювом с узким ноготком. Хвост достаточно длинный, на заднем пальце имеется кожистая лопасть. Гнездятся в пустотах деревьев, питаются рыбой, ракообразными и другими водными кормами.
В настоящее время род объединяет 3 вида:
В более ранней литературе малый гоголь выделялся в отдельный монотипичный род Charitonetta, а оставшиеся два вида ошибочно причислялись к морянкам (Clangula). На территории России широко распространён обыкновенный гоголь, остальные считаются залётными: исландский отмечался на северо-западе страны — на озёрах Онежское и Ильмень, малый на Дальнем Востоке — Камчатке, Командорских и Курильских островах, в Приморье.
Известны следующие ископаемые таксоны:
Го́голи (лат. Bucephala) — род птиц семейства утиных, распространённых в северном полушарии. Отличаются преимущественно чёрно-белым оперением, большой головой, короткой шеей, высоким и коротким клювом с узким ноготком. Хвост достаточно длинный, на заднем пальце имеется кожистая лопасть. Гнездятся в пустотах деревьев, питаются рыбой, ракообразными и другими водными кормами.
В настоящее время род объединяет 3 вида:
Обыкновенный гоголь (Bucephala clangula) Исландский гоголь (Bucephala islandica) Малый гоголь (Bucephala albeola)В более ранней литературе малый гоголь выделялся в отдельный монотипичный род Charitonetta, а оставшиеся два вида ошибочно причислялись к морянкам (Clangula). На территории России широко распространён обыкновенный гоголь, остальные считаются залётными: исландский отмечался на северо-западе страны — на озёрах Онежское и Ильмень, малый на Дальнем Востоке — Камчатке, Командорских и Курильских островах, в Приморье.