dcsimg

Biology ( الإنجليزية )

المقدمة من Arkive
The rarity of Kittlitz's murrelet combined with its relatively inaccessible habitat has meant that little has been published on this bird's biology and ecology (4). In summer, it searches for food in bays and inlets (2), and around the outflows of glacial streams (4), feeding on sandeels, capelin, herring, smelt, and Pacific sandfish, as well as krill and shrimps (2). In winter, when large flocks of up to 500 Kittlitz's murrelets gather at areas where prey is abundant, it is thought to feed on tiny marine crustaceans and small fish (2), capturing its prey by diving into the ocean and propelling itself through the water with strong wing beats (6). Although Kittlitz's murrelet may feed at any time of the day or night, it is observed most frequently in the morning (6). Kittlitz's murrelet is the only species in the Alcidae family that nests on the ground, high up in mountains on barren scree slopes (2) (4). Thought to be monogamous, a pair of Kittlitz's murrelets will lay a single egg on a rock ledge, in a crevice, or on bare, gravelly ground (2). This generally takes place in May or June, with the exact timing depending on the location (2). After being incubated for probably around 30 days, the egg hatches and the helpless chick, barely able to stand (6), is delivered food by both of its parents for the next 24 days (2), before leaving for the ocean and learning to feed on its own (4). After breeding, and with the onset of winter, Kittlitz's murrelet leaves the more protected coastal waters and heads out into the open ocean (4).
ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
Wildscreen
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
Arkive

Conservation ( الإنجليزية )

المقدمة من Arkive
Considered globally by IUCN to be Critically Endangered (1), Kittlitz's murrelet is listed in the Red Data Book of Russia (4), but is not currently protected in the USA, where there is currently believed to be insufficient data to determine its status (5). However, guidelines to avoid the disturbance of nesting birds have been drawn up in the USA (5). Given the evidence that shows Kittlitz's murrelet is on a path towards extinction, its protection in the USA under the Endangered Species Act is believed to be essential (5) (6), along with the protection of critical habitat, which would help guard this species from the threats of fishing, tourism and industrial boat traffic (6).
ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
Wildscreen
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
Arkive

Description ( الإنجليزية )

المقدمة من Arkive
One of the rarest breeding seabirds in the North Pacific (3), Kittlitz's murrelet is a small and mysterious bird (4). During the breeding season, the plumage on the upperparts is mottled brown, buff and white, while the underparts are largely white, as are the outer edges of the tail feathers (2). This cryptic plumage provides camouflage in its barren, glacial breeding habitat (4). In winter, the Kittlitz's murrelet is slate grey on its upperparts, with a black cap, and the face, like the throat and underparts, is white except for a dark patch in front of the eye (2). Its legs, feet and short bill are brownish (2). Juvenile Kittlitz's murrelets are similar in appearance to adults in winter, except for fine barring which patterns the face, neck, underparts and tail (2).
ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
Wildscreen
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
Arkive

Habitat ( الإنجليزية )

المقدمة من Arkive
In summer, Kittlitz's murrelet is found in coastal regions or further inland (2), where it breeds on mountain scree slopes, particularly near glaciers (2) (4). Its preferred winter habitat in this remote part of the world is poorly known, but it is thought to spend the winter months offshore, along rocky sea coasts (2) (4).
ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
Wildscreen
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
Arkive

Range ( الإنجليزية )

المقدمة من Arkive
Kittlitz's murrelet has a patchy distribution centred around the Bering Sea. It breeds in far eastern Russia and Alaska, USA (4) (5), and during winter can be found offshore of its breeding areas (2).
ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
Wildscreen
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
Arkive

Status ( الإنجليزية )

المقدمة من Arkive
Classified as Critically Endangered (CR) on the IUCN Red List (1).
ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
Wildscreen
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
Arkive

Threats ( الإنجليزية )

المقدمة من Arkive
Rapid declines have been observed in populations of Kittlitz's murrelets (1) (6), leaving this rare bird on the verge of extinction (1). The threats to Kittlitz's murrelet are numerous and significant, including habitat loss and degradation, possibly as a result of global warming; disturbance and degradation of habitat as a result of boat traffic in summer feeding areas; drowning in gillnet fisheries; and oil spills (4) (5). Between 7 and 15 percent of the murrelet population inhabiting Prince William Sound, Alaska, died as a result of the Exxon Valdez oil spill in 1989 (5), one of the most publicized environmental tragedies in history (7).
ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
Wildscreen
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
Arkive

Godog beg berr ( البريتانية )

المقدمة من wikipedia BR

Ar Godog beg berr[1] (liester: Godoged beg berr) a zo un evn-mor, Brachyramphus brevirostris an anv skiantel anezhañ.

Doareoù pennañ

Boued

Annez

Bevañ a ra war aodoù Alaska ha reter Siberia[2].

Rummatadur

Liammoù diavaez

Daveoù ha notennoù

  1. Perig Herbert, "Anvioù laboused Europa", Hor Yezh, niv.203-204, 1995, p.26.
  2. Brachyramphus brevirostris war al lec'hienn Avibase.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia BR

Godog beg berr: Brief Summary ( البريتانية )

المقدمة من wikipedia BR

Ar Godog beg berr (liester: Godoged beg berr) a zo un evn-mor, Brachyramphus brevirostris an anv skiantel anezhañ.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia BR

Gavotí beccurt ( الكتالونية )

المقدمة من wikipedia CA

El gavotí beccurt (Brachyramphus brevirostris) és un ocell de la família dels àlcids (Alcidae) d'hàbits pelàgics i costaners, que cria sobre penya-segats costaners i zones rocoses de Rússia nord-oriental, Alaska i les Aleutianes.

Referències

 src= A Wikimedia Commons hi ha contingut multimèdia relatiu a: Gavotí beccurt Modifica l'enllaç a Wikidata
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autors i editors de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia CA

Gavotí beccurt: Brief Summary ( الكتالونية )

المقدمة من wikipedia CA

El gavotí beccurt (Brachyramphus brevirostris) és un ocell de la família dels àlcids (Alcidae) d'hàbits pelàgics i costaners, que cria sobre penya-segats costaners i zones rocoses de Rússia nord-oriental, Alaska i les Aleutianes.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autors i editors de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia CA

Carfil Kittlitz ( الويلزية )

المقدمة من wikipedia CY

Aderyn a rhywogaeth o adar yw Carfil Kittlitz (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: carfilod Kittlitz) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Brachyramphus brevirostris; yr enw Saesneg arno yw Kittlitz's murrelet. Mae'n perthyn i deulu'r Carfilod (Lladin: Alcidae) sydd yn urdd y Charadriiformes.[1]

Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn B. brevirostris, sef enw'r rhywogaeth.[2]

Fe'i ceir yn aml ar lan y môr.

Teulu

Mae'r carfil Kittlitz yn perthyn i deulu'r Carfilod (Lladin: Alcidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:

Rhestr Wicidata:

rhywogaeth enw tacson delwedd Carfil bach Alle alle Carfil bychan Aethia pusilla
Leastauklet6.jpg
Carfil Cassin Ptychoramphus aleuticus
Cassins Auklet.jpg
Carfil Japan Synthliboramphus wumizusume
Synthliboramphus wumizusume -Japan-8.jpg
Carfil mwstasiog Aethia pygmaea
Whiskered Auklet351.jpg
Carfil rhyncorniog Cerorhinca monocerata
Wiki-utou2.jpg
Gwylog Uria aalge
Common Murre Uria aalge.jpg
Gwylog Brünnich Uria lomvia
Uria lomvia1.jpg
Gwylog ddu Cepphus grylle
Tystie1.jpg
Gwylog sbectolog Cepphus carbo
SpectacledGuillemot.jpg
Llurs Alca torda
Razorbill iceland.JPG
Pâl Fratercula arctica
Atlantic Puffin.jpg
Pâl corniog Fratercula corniculata
Fratercula corniculataUSFWSSL0002774.jpg
Pâl pentusw Fratercula cirrhata
Tufted Puffin Alaska (cropped).jpg
Diwedd y rhestr a gynhyrchwyd yn otomatig o Wicidata.

Gweler hefyd

Cyfeiriadau

  1. Gwefan Cymdeithas Edward Llwyd; adalwyd 30 Medi 2016.
  2. Gwefan Avibase; adalwyd 3 Hydref 2016.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Awduron a golygyddion Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia CY

Carfil Kittlitz: Brief Summary ( الويلزية )

المقدمة من wikipedia CY

Aderyn a rhywogaeth o adar yw Carfil Kittlitz (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: carfilod Kittlitz) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Brachyramphus brevirostris; yr enw Saesneg arno yw Kittlitz's murrelet. Mae'n perthyn i deulu'r Carfilod (Lladin: Alcidae) sydd yn urdd y Charadriiformes.

Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn B. brevirostris, sef enw'r rhywogaeth.

Fe'i ceir yn aml ar lan y môr.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Awduron a golygyddion Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia CY

Kurzschnabelalk ( الألمانية )

المقدمة من wikipedia DE

Der Kurzschnabelalk (Brachyramphus brevirostris) ist ein kleiner Alkenvogel des nördlichen Pazifik. Die Art brütet nicht wie andere Alken in Kolonien am Meer, sondern auf isolierten Berggipfeln über der Baumgrenze. Über den Kurzschnabelalk ist noch nicht viel bekannt. Da er so selten ist, wird aus Schutzgründen auch auf eine intensive Untersuchung verzichtet. Der englische Name, Kittlitz’s Murrelet, bezieht sich auf den deutschen Zoologen Heinrich von Kittlitz, der als Erster ein Tier dieser Art fangen konnte.

Der Kurzschnabelalk wurde 2012 von der IUCN als vom Aussterben bedroht (critically endangered) eingestuft, 2014 jedoch der erheblich niedrigeren Kategorie near threatened zugeordnet, die der "Vorwarnliste" im Deutschland entspricht. Die Angaben bezüglich dramatischer Bestandsrückgänge in den letzten Jahrzehnten werden von neueren Untersuchungen stark angezweifelt.[1]

Erscheinungsbild

Der Kurzschnabelalk erreicht eine Länge von 25 Zentimetern und wiegt durchschnittlich 241 Gramm. Er gehört damit zu den sehr kleinen Alkenvögeln. Von anderen Alkenvögeln unterscheidet er sich durch seine geringe Körpergröße, den verhältnismäßig schlanken Körperbau und die verhältnismäßig langen, spitz zulaufenden Flügel. Während der Mauser kann er jedoch sehr leicht mit dem Marmelalk verwechselt werden. Genau wie der Marmelalk hat er ausgesprochen kurze Beine, die sehr weit hinten am Körper ansetzen. Deswegen bewegen sich Kurzschnabelalken an Land nur sehr ungeschickt fort. Schwimmende Tiere tragen ihren Kopf schräg nach oben gerichtet, der Schwanz ragt weit aus dem Wasser und ist ebenfalls nach oben gerichtet.[2]

Zur Brutzeit trägt er ein graubraunes Federkleid, das ihn gut tarnt. Dieses Prachtkleid ist auf der Oberseite graubraun und weiß gefleckt. Auch Kehle und Brust weisen eine Fleckenzeichnung auf, die auf der Unterbrust allmählich in das Weiß des Bauches und der Unterschwanzdecken übergeht. Das Schlichtkleid ist schwarz und weiß und erinnert an das Schlichtkleid von Lummen, allerdings ist der Kurzschnabelalk auf der Körperoberseite etwas grauer. Das Schwarz des Scheitels dehnt sich bis zum Nacken aus. Die Halsseiten sind weiß. Ähnlich wie beim Marmelalk behalten einige Vögel während des Sommers ihr Schlichtkleid. Dabei handelt es sich vermutlich um noch nicht geschlechtsreife Vögel.[3]

Der Schnabel ist kleiner als der des Marmelalken aus der gleichen Gattung. Er ist insgesamt etwas stärker gekrümmt und wirkt durch die nach vorne gerichteten Federn noch kleiner als er tatsächlich ist.

Das Federkleid von Jungvögeln ähnelt dem Schlichtkleid adulter Vögel, weist aber während des Herbstes eine feiner graue Querzeichnung auf der Körperunterseite auf. Später im Winter sind sie von adulten Vögeln im Schlichtkleid kaum noch zu unterschieden.

Zum Rufrepertoire des Kurzschnabelalks gehört ein sanftes, grunzendes urr sowie ein scharfes, an die Laute von Enten erinnerndes quack.[4]

Verbreitung

Der Kurzschnabelalk kommt an der nordamerikanischen und ostasiatischen Küste des nördlichen Pazifiks vor, Unterarten werden nicht beschrieben. In seinem Verbreitungsgebiet erreicht das Oberflächenwasser im Sommer eine Temperatur von zwei bis zehn Grad und während des Winters von einem bis acht Grad. Ähnlich wie der Marmelalk hält sich auch der Kurzschnabelalk in Küstennähe auf und sucht vor allem in Buchten und Fjorden nach Nahrung. Häufig sind die beiden Arten vergesellschaftet.

Das nordamerikanische Verbreitungsgebiet reicht von der LeConte Bay im Südosten Alaskas über den Prince William Sound, die Kenai-Halbinsel, die Kodiak-Insel und Afognak Island bis vereinzelt in die Beringstraße und zu den Aleuten. Kurzschnabelalken, die an der Küste der Beringstraße brüten, müssen nach der Brutzeit südwärts ziehen, da diese Gewässer zufrieren. Ansonsten sind jedoch nur wenige südwärts gerichtete Zugbewegungen von nordamerikanischen Vögeln festzustellen. Einzelne Irrgäste wurden jedoch bis in den Süden von British Columbia und zu den Küsten der US-amerikanischen Bundesstaaten Washington und Kalifornien beobachtet.[5]

In Sibirien kommt der Kurzschnabelalk vor allem im Norden des Ochotskischen Meers vor. Brutvögel finden sich jedoch auch an den Küsten der Tschuktschen-Halbinsel und auf Karaginski. Gelegentlich werden Kurzschnabelalken jedoch auch deutlich weiter im Süden, beispielsweise auf den Kurilen sowie auf Hokkaido beobachtet. Auch deutlich weiter nördlich wurden Kurzschnabelalken beobachtet. Es ist möglich, dass die Art auch auf der Wrangelinsel brütet.[6]

Nahrung

Die Ernährungsweise des Kurzschnabelalken ist bislang noch nicht genau untersucht. Auf Grund des sehr kleinen Schnabels wird davon ausgegangen, dass der Kurzschnabelalk nur von sehr kleinen Fischen sowie Zooplankton lebt. Die Küken werden ebenfalls mit kleinen Fischen wie beispielsweise Sandaalen gefüttert. Diese Fische werden von den Elternvögeln meist quer im Schnabel getragen.[7]

Fortpflanzung

Wie der Marmelalk und der Kamtschatkamarmelalk weisen Kurzschnabelalken ein Brutverhalten auf, das sich von dem anderer Alkenvögel deutlich unterscheidet. Sie nisten nicht in Kolonien, sondern einzeln. Ihr Nest befindet sich durchschnittlich 20,5 Kilometer von der Küste entfernt. Extreme Niststandorte finden sich in einer Entfernung von 75 Kilometern vom nächsten Ozean.[8]

Das Neststandort befindet sich häufig oberhalb der Baumgrenze. Das Nest ist nicht mehr als eine einfache, nicht ausgepolsterte Bodenvertiefung und befindet sich gewöhnlich an einem nach Süden geneigten Hang, der oft dicht an eine Schneefläche grenzt. Die ersten Nester wurden von Personen der indigenen Völker des Brutgebiets aufgefunden. Ihre Beschreibung, dass Kurzschnabelalken gewöhnlich in unmittelbarer Nähe von Berggipfeln brüten, traf bei Ornithologen zunächst auf Skepsis.[9]

Kurzschnabelalken legen wie die meisten Alkenvögel nur ein Ei. Die Eier sind von elliptischer Form und von blass olivgrüner, bläulichgrüner oder auch gelblicher Farbe. Unabhängig von der Grundfarbe weisen sie unregelmäßige braune Flecken auf. Die Eiablage findet im Südosten von Alaska im Zeitraum von Mitte Mai bis Mitte Juni statt. Auf den Alëuten und an den Küsten der Beringsee fällt die Eiablage dagegen in den Zeitraum von Anfang bis Mitte Juni. Der Zeitpunkt der Eiablage scheint dabei von dem Zeitpunkt beeinflusst, an dem das Eis aufbricht und die Schneeschmelze auch in denjenigen Höhenlagen einsetzt, in denen Kurzschnabelalken brüten.[10]

Beide Elternvögel sind an der Brut beteiligt. Die Dauer der Brutzeit ist nicht bekannt. Die Nestlingszeit beträgt 25 Tage. Als Anpassung an die extreme nördliche Lage des Brutgebietes verlieren die Küken ihre Daunenfedern erst 12 Stunden vor der eigentlichen Mauser. Ob Küken auf dem Weg zum Meer fliegen oder schwimmend die Hilfe von Flüssen beanspruchen, ist noch nicht ausreichend geklärt. Auf jeden Fall hört mit der Mauser die elterliche Pflege auf. Es wurde noch kein Jungtier zusammen mit einem erwachsenen auf See gesehen.

Bestand

Der Kurzschnabelalk kommt nur noch an wenigen, weit auseinanderliegenden Stellen in größerer Zahl vor. Die bekanntesten sind der Glacier-Bay-Nationalpark und der Prince William Sound. Der Bestand an Kurzschnabelalken beträgt vermutlich nur noch zwischen 20.000 und 50.000 Individuen. 70 Prozent kommen in Alaska vor. Die IUCN stuft die Art als vom Aussterben bedroht ein, weil die Populationen insbesondere in den letzten 15 Jahren um 80 bis 90 Prozent zurückgegangen sind.[1] Negativ wirken sich vor allem der Verlust von Brutgebieten durch abschmelzende Gletscher und die Meeresverschmutzung durch Schiffe und Ölförderanlagen aus. Bei der Havarie der Exxon Valdez kamen möglicherweise bis zu 10 Prozent des weltweiten Bestands um.[11]

Belege

Literatur

  • Anthony J. Gaston, Ian L. Jones: The Auks (= Bird Families of the World. Bd. 4 (recte 5)). Oxford University Press, Oxford u. a. 1998, ISBN 0-19-854032-9.
  • Richard Sale: A Complete Guide to Arctic Wildlife. Christopher Helm, London 2006, ISBN 0-7136-7039-8.

Einzelbelege

  1. a b Factsheet auf BirdLife International
  2. Gaston et al., S. 200
  3. Gaston et al., S. 201
  4. Sale, S. 270
  5. Gaston et al., S. 201
  6. Gaston et al., S. 201
  7. Gaston et al., S. 203
  8. Gaston et al., S. 203
  9. Gaston et al., S. 204
  10. Gaston et al., S. 204
  11. Gaston et al., S. 201
 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia DE

Kurzschnabelalk: Brief Summary ( الألمانية )

المقدمة من wikipedia DE

Der Kurzschnabelalk (Brachyramphus brevirostris) ist ein kleiner Alkenvogel des nördlichen Pazifik. Die Art brütet nicht wie andere Alken in Kolonien am Meer, sondern auf isolierten Berggipfeln über der Baumgrenze. Über den Kurzschnabelalk ist noch nicht viel bekannt. Da er so selten ist, wird aus Schutzgründen auch auf eine intensive Untersuchung verzichtet. Der englische Name, Kittlitz’s Murrelet, bezieht sich auf den deutschen Zoologen Heinrich von Kittlitz, der als Erster ein Tier dieser Art fangen konnte.

Der Kurzschnabelalk wurde 2012 von der IUCN als vom Aussterben bedroht (critically endangered) eingestuft, 2014 jedoch der erheblich niedrigeren Kategorie near threatened zugeordnet, die der "Vorwarnliste" im Deutschland entspricht. Die Angaben bezüglich dramatischer Bestandsrückgänge in den letzten Jahrzehnten werden von neueren Untersuchungen stark angezweifelt.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia DE

Kittlitz's murrelet ( الإنجليزية )

المقدمة من wikipedia EN

Kittlitz's murrelet (Brachyramphus brevirostris) is a small alcid found in the waters off Alaska and Eastern Siberia. This near threatened species is, like the closely related marbled murrelet, unusual for seabirds in not being colonial, nesting instead in isolated locations on mountain tops, where the nests were known to Native Americans for many years before skeptical ornithologists described and photographed them. It is a poorly known and little studied species, although concern over its status and that of the closely related marbled murrelet has led to a recent increase in research.

The common name of this species commemorates the German zoologist Heinrich von Kittlitz, who first collected this species.

Description and range

The Kittlitz's murrelet is, like the marbled murrelet, a small compact auk, 25 cm (9.8 in) long with tiny legs and cryptic plumage during the breeding season. The colour of the breeding plumage, greyish-brown, reflects its habit of breeding on bare ground near snowfields. In the winter it adopts the black and white plumage typical of many seabirds. Its bill is smaller than that of the marbled murrelet.

The Kittlitz's murrelet mostly breeds and lives in the coastal areas of Alaska, both on the mainland around Prince William Sound, the Kenai Peninsula, sparsely up the west coast and along the Aleutian Islands. It also nests in Siberia and possibly Wrangel Island.

Behaviour

The Kittlitz's murrelet feeds close to the shore, in particular in the waters around tidewater glaciers. It feeds on larval fish, krill and other small zooplankton. Chicks are fed with slightly larger fish carried in the bill.

The Kittlitz's murrelet is one of the least known auks, although it is known not to be colonial, nesting instead above the tree line on mountains inland from the sea. The nests are situated on south facing slopes on bare ground, often close to snow. A single egg is laid (and incubated for an unknown amount of time). Chicks are fed throughout the day, and reach fledging weight in around 25 days. The exposed nature of the nesting grounds mean that chicks keep their downy feathers later than most other birds, losing the down 12 hours before they fledge. It is assumed that they fly to sea on fledging, but it has also been suggested that they reach the seas through rivers. After the chick fledges it is thought to receive no further parental care, no chick has ever been seen with an adult at sea.

Threats

Until 2014, the Kittlitz's murrelet was considered to be critically endangered by the International Union for Conservation of Nature (IUCN), based on dramatic declines at every site studies. However, in 2014, the IUCN downlisted the murrelet's status from critically endangered to near threatened, as more recent studies indicate that declines appear to be happening at a less rapid rate than was previously thought; some populations appear to be stabilizing or recovering slightly.[1] The species is not listed under the Endangered Species Act, though it was a Species of Conservation Concern until that category was abolished. It is threatened by habitat loss from global warming (as it is seemingly dependent on retreating glaciers), disturbance by boats and oil spills. An estimated 5–10% of the world population was killed during the Exxon Valdez oil spill.[2]

References

  1. ^ a b BirdLife International (2018). "Brachyramphus brevirostris". IUCN Red List of Threatened Species. 2018: e.T22694875A132579315. doi:10.2305/IUCN.UK.2018-2.RLTS.T22694875A132579315.en. Retrieved 11 November 2021.
  2. ^ "Twenty Years Later Many Bird Species Still Have Not Recovered from Exxon Valdez Oil Spill". American Bird Conservancy. 23 March 2009. Archived from the original on 6 August 2012. Retrieved 12 August 2012.
  • Gaston, Anthony; Jones, Ian (1998). The Auks, Alcidae. Oxford University Press, ISBN 0-19-854032-9
  • Day, R. H., D. J. Kuletz, and D. A. Nigro. 1999. Kittlitz's Murrelet (Brachyramphus brevirostris). In The Birds of North America, No. 435 (A. Poole and F. Gill, eds.). The Birds of North America, Inc., Philadelphia, PA.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia EN

Kittlitz's murrelet: Brief Summary ( الإنجليزية )

المقدمة من wikipedia EN

Kittlitz's murrelet (Brachyramphus brevirostris) is a small alcid found in the waters off Alaska and Eastern Siberia. This near threatened species is, like the closely related marbled murrelet, unusual for seabirds in not being colonial, nesting instead in isolated locations on mountain tops, where the nests were known to Native Americans for many years before skeptical ornithologists described and photographed them. It is a poorly known and little studied species, although concern over its status and that of the closely related marbled murrelet has led to a recent increase in research.

The common name of this species commemorates the German zoologist Heinrich von Kittlitz, who first collected this species.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia EN

Mallongbeka urieto ( إسبرانتو )

المقدمة من wikipedia EO

La Mallongbeka urietoKitlitza urieto, (Brachyramphus brevirostris) estas eta marbirdo de la familio de aŭkedoj kiu troviĝas en akvoj ĉe Alasko kaj orienta Siberio. Tiu ĉi endanĝera specio estas, kiel la proksima parenco marmora urieto, nekutima inter marbirdoj pro reproduktiĝi for de kolonio de marbirdoj, en izolitaj lokoj de montopintoj, kie la nestoj estis konataj de Indiĝenoj dum multaj jaroj antaŭ skeptikaj ornitologoj priskribis kaj fotis ilin. Temas pri ne tre konata kaj pristudata specio (pro siaj malatingeblaj reproduktejoj kaj malstabila vivo en maro), kvankam ties statuso kaj la rilato kun la Marmora urieto kreskis la intereson pri tiuj studoj.

Aspekto kaj teritorio

La mallongbeka urieto estas, kiel la Marmora urieto, eta fortika aŭketo, 25 cm longa kun maldikaj kruroj kaj kamufla plumaro dum la reprodukta sezono. La koloro de la reprodukta plumaro, grizbruna, respegulas la kutimon reprodukti surgrunde ĉe neĝokampoj. Vintre ili adoptas la blankonigran plumaron tipan de multaj marbirdoj, krom nigran strion ĉebruste. Ambaŭkaze la supraj partoj (ĉefe plej supra krono kaj dorso) estas malhelaj kaj subaj partoj (kaj vizaĝo) blankaj vintre kaj helaj (brunpunktitaj) dum reprodukta sezono); vintre la granda nigra okulo havas blankan okulringon kaj pli eksteran nekompletan nigran ringon, dum reprodukta sezono estas bruna makulo malantaŭ la okulo. Ambaŭsezone la malhela dorso montras helan strion komence de la dorso. La beko estas pli malgranda ol tiu de la Marmora urieto.

La mallongbeka urieto ĉefe reproduktiĝas kaj loĝas en marbordaj areoj de Alasko, kaj en tero ĉe Prince William Sound, duoninsulo Kenai, kaj disigite ĉe okcidenta marbordo kaj laŭlonge de Aleŭtoj (90 % de la tuta loĝantaro). Ĝi nestumas ankaŭ en Siberio kaj eble en insulo Wrangel. Oni supozas, ke vintre ili estas iom pli sude en akvoj senglaciaj.

Kutimaro

La mallongbeka urieto manĝas ĉe marbordoj, ĉefe ĉe akvoj glaciproksimaj. Ili manĝas ĉefe larvajn fiŝojn, krilon kaj alian etan zooplanktonon. La idoj estas manĝigataj el pli grandaj fiŝoj kunportitaj en la beko.

La mallongbeka urieto estas unu el la malpli konataj aŭkedoj, kvankam almenaŭ oni konas, ke ili ne nestumas en kolonio de marbirdoj, sed en arbaroj de internaj montoj malproksime de maro. La nestoj situas en sudaj deklivoj surgrunde, ofte proksime de neĝo. La ino demetas ununuran ovon (kiu estas kovata dum nekonata tempospaco). La idoj estas manĝigataj dumtage kaj atingas sendependan pezosufiĉon post ĉirkaŭ 25 tagoj. La danĝera naturo de la nestoteritorio implicas, ke la idoj devas pluhavi la kamuflan lanugon dum pli da tempo ol aliaj samfamilianoj, fakte ĝis 12 horojn antaŭ elnestiĝo. Oni supozas, ke ili ekflugas al la maro, sed ankaŭ oni supozas, ke ili povas atingi la maron laŭlonge de riveroj. Post elnestiĝo, oni supozas, ke la ido jam ne plu ricevas gepatran zorgadon, neniam idon oni vidis en maro kun plenkreskulo.

Minacoj

La mallongbeka urieto estas konsiderata tre endanĝera, ĉefe pro perdo de medio (ŝajne ankaŭ dependas de malpliiĝantaj glaĉeroj), ĝenado el ŝipoj kaj oleoverŝado. Ĉirkaŭ 7-15 % de la tutmonda loĝantaro, oni supozas, mortis dum la oleoverŝado de la ŝipo Exxon Valdez. Nuntempe oni supozas, ke la tutmonda loĝantaro estas inter 15.000 kaj 35.000 birdoj.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia EO

Mallongbeka urieto: Brief Summary ( إسبرانتو )

المقدمة من wikipedia EO

La Mallongbeka urieto aŭ Kitlitza urieto, (Brachyramphus brevirostris) estas eta marbirdo de la familio de aŭkedoj kiu troviĝas en akvoj ĉe Alasko kaj orienta Siberio. Tiu ĉi endanĝera specio estas, kiel la proksima parenco marmora urieto, nekutima inter marbirdoj pro reproduktiĝi for de kolonio de marbirdoj, en izolitaj lokoj de montopintoj, kie la nestoj estis konataj de Indiĝenoj dum multaj jaroj antaŭ skeptikaj ornitologoj priskribis kaj fotis ilin. Temas pri ne tre konata kaj pristudata specio (pro siaj malatingeblaj reproduktejoj kaj malstabila vivo en maro), kvankam ties statuso kaj la rilato kun la Marmora urieto kreskis la intereson pri tiuj studoj.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia EO

Brachyramphus brevirostris ( الإسبانية، القشتالية )

المقدمة من wikipedia ES

El mérgulo piquicorto o alcita de pico corto (Brachyramphus brevirostris)[2][3]​ es una especie de ave caradriforme de la familia Alcidae encontrada en las aguas de Alaska y el este de Siberia. Al igual que el mérgulo jaspeado (Brachyramphus marmoratus), con el que está estrechamente relacionado, es clasificado como casi amenazada por la UICN.[1]

Descripción

Alcanza unos 25 cm de longitud y pesa 241 gramos en promedio. Tiene plumaje críptico durante la época de reproducción. El color del plumaje nupcial es marrón grisáceo, lo que refleja su hábito de cría a suelo desnudo cerca de campos de nieve. En el invierno adopta el plumaje blanco y negro típico de muchas aves marinas. El pico es más pequeño que el del mérgulo jaspeado.

Distribución

Se reproduce y vive principalmente en las zonas costeras de Alaska, tanto en la parte continental en torno de Prince William Sound, la península de Kenai, como a lo largo de las islas Aleutianas. También anida en Siberia y, posiblemente, la isla de Wrangel.

Se alimenta cerca de la costa, en particular en las aguas que rodean los glaciares de marea. Se alimenta de larvas de peces, kril y otros pequeños animales del zooplancton. Los polluelos son alimentados con peces ligeramente más grandes llevados en el pico.

Amenazas

Hasta 2014 era considerada en «peligro crítico» por la Unión Internacional para la Conservación de la Naturaleza (UICN), basado en una disminución dramática en cada sitio de estudios. Sin embargo, en 2014, la UICN lo colocó en la categoría de «casi amenazada», ya que estudios más recientes indican que los descensos parecen estar ocurriendo a un ritmo menos rápido de lo que se pensaba anteriormente; algunas poblaciones parecen estar estabilizándose o recuperándose ligeramente.[1]​ Está amenazada por la pérdida de hábitat por el calentamiento global (ya que depende aparentemente de los glaciares en retroceso), molestias por los barcos y los derrames de petróleo. Se estima que el 10,5% de la población mundial murió durante el derrame de petróleo del Exxon Valdez.[4]

Referencias

  1. a b c BirdLife International (2014). «Brachyramphus brevirostris». Lista Roja de especies amenazadas de la UICN 2014.3 (en inglés). ISSN 2307-8235. Consultado el 19 de febrero de 2015.
  2. Bernis, F; De Juana, E; Del Hoyo, J; Fernández-Cruz, M; Ferrer, X; Sáez-Royuela, R; Sargatal, J (1996). «Nombres en castellano de las aves del mundo recomendados por la Sociedad Española de Ornitología (Tercera parte: Opisthocomiformes, Gruiformes y Charadriiformes)». Ardeola. Handbook of the Birds of the World (Madrid: SEO/BirdLife) 43 (2): 231-238. ISSN 0570-7358. Consultado el 20 de febrero de 2015.
  3. «Mérgulo Piquicorto (Brachyramphus brevirostris) (Vigors, 1829)». en Avibase. Consultado el 20 de febrero de 2015.
  4. «Twenty Years Later Many Bird Species Still Have Not Recovered from Exxon Valdez Oil Spill». American Bird Conservancy. 23 de marzo de 2009. Archivado desde el original el 6 de agosto de 2012. Consultado el 19 de febrero de 2015.

Bibliografía

  • Gaston, Anthony; Jones, Ian (1998). The Auks, Alcidae. Oxford University Press, ISBN 0-19-854032-9
  • Day, R. H., D. J. Kuletz, and D. A. Nigro. 1999. Kittlitz’s Murrelet (Brachyramphus brevirostris). En The Birds of North America, No. 435 (A. Poole and F. Gill, eds.). The Birds of North America, Inc., Filadelfia, PA.

 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autores y editores de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia ES

Brachyramphus brevirostris: Brief Summary ( الإسبانية، القشتالية )

المقدمة من wikipedia ES

El mérgulo piquicorto o alcita de pico corto (Brachyramphus brevirostris)​​ es una especie de ave caradriforme de la familia Alcidae encontrada en las aguas de Alaska y el este de Siberia. Al igual que el mérgulo jaspeado (Brachyramphus marmoratus), con el que está estrechamente relacionado, es clasificado como casi amenazada por la UICN.​

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autores y editores de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia ES

Brachyramphus brevirostris ( الباسكية )

المقدمة من wikipedia EU

Brachyramphus brevirostris Brachyramphus generoko animalia da. Hegaztien barruko Alcidae familian sailkatua dago.

Erreferentziak

Kanpo estekak

Ikus, gainera

(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipediako egileak eta editoreak
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia EU

Brachyramphus brevirostris: Brief Summary ( الباسكية )

المقدمة من wikipedia EU

Brachyramphus brevirostris Brachyramphus generoko animalia da. Hegaztien barruko Alcidae familian sailkatua dago.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipediako egileak eta editoreak
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia EU

Lyhytnokkamurri ( الفنلندية )

المقدمة من wikipedia FI

Lyhytnokkamurri (Brachyramphus brevirostris) on harvinainen pohjoisten rantojen lintu. [1]

Koko ja ulkonäkö

Lyhytnokkamurri kasvaa noin 25 cm pitkäksi. Sillä on lyhyet jalat. Se vaihtaa väriään vuodenaikojen mukaan: pesimäkaudella se on savenvärinen, talvella mustavalkoinen. Se ääntelee kahdella tavalla: piipittelemällä ja murisemalla aaahhrrr. [2]

Levinneisyys

Lyhytnokkamurri elää Alaskan ja Siperian lähivesillä. Noin 7–15 % Prinssi Williamin salmen lyhytnokkamurreista sai surmansa Exxon Valdezin öljyonnettomuudessa.Elinympäristö ja ravinto

Lyhytnokkamurri ruokailee rannikon lähellä. Se kerää krilliä, kalanpoikasia ja muuta eläinplanktonia. Poikasten ruokintaa varten se voi pyydystää vähän isompiakin kaloja.

Lisääntyminen

Lyhytnokkamurri pesii paljaalla maalla vuoriston suojanpuolella jonkun matkaa rannikosta. Toisin kuin useimmat rantalinnut, se ei muodosta yhdyskuntia edes pesimäajaksi.

Lähteet

  1. a b BirdLife International: Brachyramphus brevirostris IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3. 2014. International Union for Conservation of Nature, IUCN, Iucnredlist.org. Viitattu 26.2.2015. (englanniksi)
  2. Birdlife
Tämä lintuihin liittyvä artikkeli on tynkä. Voit auttaa Wikipediaa laajentamalla artikkelia.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedian tekijät ja toimittajat
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia FI

Lyhytnokkamurri: Brief Summary ( الفنلندية )

المقدمة من wikipedia FI

Lyhytnokkamurri (Brachyramphus brevirostris) on harvinainen pohjoisten rantojen lintu.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedian tekijät ja toimittajat
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia FI

Guillemot de Kittlitz ( الفرنسية )

المقدمة من wikipedia FR

Brachyramphus brevirostris

Le Guillemot de Kittlitz (Brachyramphus brevirostris) est une espèce d'oiseaux de la famille des Alcidae, et vivant dans les eaux d'Alaska et de l'est de la Sibérie. Cette espèce est classée quasi-menacée par l'UICN, comme son proche parent, le guillemot marbré. À l'inverse de la majorité des oiseaux marins, il ne vit pas en colonies mais niche en des endroits isolés au sommet de falaises. La présence de ces nids était connue par les Amérindiens bien longtemps avant que les ornithologues, sceptiques, les découvrent et les photographient. Peu de choses sont connues sur cette espèce peu étudiée malgré son statut de protection et le regain d'intérêt récent de la recherche pour son parent le guillemot marbré.

Le nom de cet oiseau provient du nom de son découvreur, le zoologiste allemand Heinrich von Kittlitz.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia FR

Brachyramphus brevirostris ( الإيطالية )

المقدمة من wikipedia IT

L'urietta di Kittliz (Brachyramphus brevirostris, Vigors 1829) è un raro uccello marino della famiglia degli alcidi.

Sistematica

Brachyramphus brevirostris non ha sottospecie, è monotipico.

Distribuzione e habitat

Questo uccello vive nel Mare dei Chukci e nel Mare di Bering, sia sul lato russo che su quello statunitense. Raramente si spinge più a sud fino a toccare le coste canadesi e quelle giapponesi dell'isola di Hokkaidō. È un uccello a elevatissimo rischio di estinzione

Bibliografia

 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autori e redattori di Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia IT

Brachyramphus brevirostris: Brief Summary ( الإيطالية )

المقدمة من wikipedia IT

L'urietta di Kittliz (Brachyramphus brevirostris, Vigors 1829) è un raro uccello marino della famiglia degli alcidi.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autori e redattori di Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia IT

Kittlitz' alk ( البلجيكية الهولندية )

المقدمة من wikipedia NL

Vogels

De Kittlitz' alk (Brachyramphus brevirostris) is een vogel uit de familie alken (Alcidae).

Herkenning

De vogel is 22 tot 23 cm lang en weegt gemiddeld 224 gram.[2] In broedkleed is de volwassen vogel van onder bruin gestreept en van boven donker met een stompe zwarte snavel. In winterkleed is de vogel leigrijs met lichte vlekken van boven, maar van onder wit.[3]

Verspreiding en leefgebied

De vogel broedt aan de kusten van de Beringzee, Golf van Alaska, Zee van Ochotsk van Kamtsjatka, de Koerillen, Aleoeten tot ver in Alaska. Buiten de broedtijd zwermt de vogel verder uit rond deze kusten van Noord-Japan tot het zuiden van Alaska.[2]

Status

De grootte van de wereldpopulatie werd in 2014 geschat op 32.000 tot 55.000 individuen. De Kittlitz' alk gaat in aantal achteruit. Deze achteruitgang heeft diverse oorzaken zoals klimaatverandering, verstoring door recreatievaart en sportvisserij in het gebied, oliewinning en beroepsvisserij met kieuwnetten. Vòòr 2014 werd gedacht dat deze achteruitgang een zeer verontrustend tempo had en stond de vogel als ernstig bedreigd op op de Rode Lijst van de IUCN. Later bleek dat dit tempo van achteruitgang minder hoog is en daarom is de status nu gevoelig voor uitsterven.[1]

Bronnen, noten en/of referenties
  1. a b (en) Kittlitz' alk op de IUCN Red List of Threatened Species.
  2. a b Handbook of the Birds of the World deel 3, 1996.
  3. (en) Heinzel, H & G. Tuck 1980. Elseviers zeevogelgids. Elsevier, Amsterdam ISBN 90 10 02913 1.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia-auteurs en -editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia NL

Kittlitz' alk: Brief Summary ( البلجيكية الهولندية )

المقدمة من wikipedia NL

De Kittlitz' alk (Brachyramphus brevirostris) is een vogel uit de familie alken (Alcidae).

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia-auteurs en -editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia NL

Torda-miúda-de-kittlitz ( البرتغالية )

المقدمة من wikipedia PT

A torda-miúda-de-kittlitz (nome científico: Brachyramphus brevirostris) é um espécie de ave da família dos alcídeos encontrada nas águas ao longo da costa do Alasca e da Sibéria Oriental.[1] Esta espécie, atualmente classificada como quase ameaçada, é um "primo" próximo do B. marmoratus. Ao contrário de muitas aves marinhas, não forma colônias, em vez disso, nidifica em locais isolados no cume das montanhas, onde os ninhos eram conhecidos dos nativos americanos muitos anos antes de ornitólogos céticos os descreverem e fotografarem. É uma espécie pouco conhecida e pouco estudada, embora a preocupação com o seu estado de conservação, bem como o do B. marmoratus, tenha elevado o interesse científico por ambos.[2]

Referências

  1. Burridge, John T (2009). Burridge’s Multilingual Dictionary of Birds of the World. Volume XV – Portuguese (Português). [S.l.]: Cambridge Scholars Publishing. p. 47. ISBN 1443818070
  2. Day, R. H., D. J. Kuletz, and D. A. Nigro. 1999. Kittlitz’s Murrelet (Brachyramphus brevirostris). In The Birds of North America, No. 435 (A. Poole and F. Gill, eds.). The Birds of North America, Inc., Philadelphia, PA.
 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autores e editores de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia PT

Torda-miúda-de-kittlitz: Brief Summary ( البرتغالية )

المقدمة من wikipedia PT

A torda-miúda-de-kittlitz (nome científico: Brachyramphus brevirostris) é um espécie de ave da família dos alcídeos encontrada nas águas ao longo da costa do Alasca e da Sibéria Oriental. Esta espécie, atualmente classificada como quase ameaçada, é um "primo" próximo do B. marmoratus. Ao contrário de muitas aves marinhas, não forma colônias, em vez disso, nidifica em locais isolados no cume das montanhas, onde os ninhos eram conhecidos dos nativos americanos muitos anos antes de ornitólogos céticos os descreverem e fotografarem. É uma espécie pouco conhecida e pouco estudada, embora a preocupação com o seu estado de conservação, bem como o do B. marmoratus, tenha elevado o interesse científico por ambos.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autores e editores de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia PT

Brunalka ( السويدية )

المقدمة من wikipedia SV

Brunalka[2] (Brachyramphus brevirostris) är en fågel i familjen alkor inom ordningen vadarfåglar som förekommer i Berings hav och Alaskagolfen.[3]

Utseende

Brunalkan är en liten (22-23 cm) alka med mycket kort näbb och tydligt skilda dräkter efter årstid. Sommartid är den genomgående gyllenbrun, tätt fläckad på ovansida och flanker, med vit buk och undergump. I flykten syns smala, spetsiga och mörka vingar som konstrasterar mot den ljusare kroppen. Liggande på vattnet flyter den högt, med den korta stjärten ofta rest.[4]

 src=
Två brunalkor i häckningsdräkt i Kenai Peninsula Borough, Alaska.

Utanför häckningstid har den en smal, mörkgrå hjässa och grått på nacke och ovansida med tydligt vitt på skapularerna. Ansiktet är mycket vitt, till skillnad från marmoralkan även kring ögat. På halssidan syns en grå fläck som nästan bildar ett halsband. Undersidan är helvit.[4]

 src=
Brunalka i vinterdräkt i Wrangell-St. Elias nationalpark.

Utbredning och systematik

Brunalkan förekommer huvudsakligen utmed kusterna i Berings hav, men även något norrut in i Tjuktjerhavet och söderut till Alaskagolfen. I Ryssland hittas den på Wrangelön, östra Tjuktjerhalvön i Tjuktjerhavet västerut till Kap Schmidta och söderut till norra Ochotska havet och östra Kamtjatkahalvön. Den påträffas även i Alaska från strax öster om Kap Lisburne söderut till Aleuterna och österut till Glacier Bay och Stikinefloden. Vintertid förekommer den huvudsakligen nära häckningsområdena, men på den asiatiska sidan också ner till norra Kurilerna. Den har även noterats utanför Hokkaido i norra Japan.[5]

Levnadssätt

Brunalkan ses födosöka nära kusten, framför allt i vatten kring strömmande utlopp från glaciärer. Födan består av fisklarver, krill och andra små zooplankton, men ungarna matas med större fiskar som den bär i näbben.

Häckning

Brunalkan är en av de minst kända alkorna vad gäller häckningsbiologi. Liksom dess nära släkting marmoralkan, och till skillnad från de flesta övriga alkor, hittas den inte i kolonier vid kusten. Istället häckar inåt landet i bergstrakter över trädgränsen. Det enda lägget läggs direkt på marken på en sydlänt sluttning, ofta nära snöfält. Ungen tappar dunet på kroppen först endast tolv timmar innan den lämnar boet, en anpassning för att undvika upptäckt från predatorer i den utsatta miljön. Detta förklarar också den adulta fågelns ovanligt kryptiska fjäderdräkt som fungerar som ett kamouflage, likaså att brunalkan är ovanligt tystlåten även i häckningsområdet.

När ungen är flygg antas det att den flyger till havet, men det har också föreslagits att den når dit via floder. Därefter tros den klara sig helt på egen hand, eftersom ingen ungfågel har setts intill en adult fågel vid kusten. Brunalkan börjar häcka först vid två till fyra års ålder och häckar möjligen inte varje år.

Status och hot

Från att tidigare ha betraktats som livskraftig ändrade internationella naturvårdsunionen IUCN brunalkans hotstatus drastiskt till akut hotad efter studier som avslöjade att den minskade mycket kraftigt i antal. Tio år senare nedgraderades den till nära hotad när nya undersökningar visade att den inte minskade fullt så kraftigt som man tidigare trott. Världspopulationen uppskattas till mellan 32.000 och 55.000 vuxna individer.[1]

Referenser

Tryckta källor

  • Gaston, Anthony; Jones, Ian (1998). The Auks, Alcidae. Oxford University Press, ISBN 0-19-854032-9
  • Day, R. H., D. J. Kuletz, och D. A. Nigro. 1999. Kittlitz’s Murrelet (Brachyramphus brevirostris). I The Birds of North America, No. 435 (A. Poole and F. Gill, red.). The Birds of North America, Inc., Philadelphia, PA.

Noter

  1. ^ [a b] Birdlife International 2014 Brachyramphus brevirostris Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 2015-01-04.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2015-01-01
  4. ^ [a b] Brazil, Mark (2018). Birds of Japan. Helm Field Guides. ISBN 978-1472913869
  5. ^ Nettleship, D.N., de Juana, E., Sharpe, C.J. & Boesman, P. (2019). Kittlitz's Murrelet (Brachyramphus brevirostris). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/54067 5 februari 2019).

Externa länkar

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia författare och redaktörer
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia SV

Brunalka: Brief Summary ( السويدية )

المقدمة من wikipedia SV

Brunalka (Brachyramphus brevirostris) är en fågel i familjen alkor inom ordningen vadarfåglar som förekommer i Berings hav och Alaskagolfen.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia författare och redaktörer
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia SV

Brachyramphus brevirostris ( الفيتنامية )

المقدمة من wikipedia VI

Brachyramphus brevirostris là một loài chim trong họ Alcidae.[2]

Chú thích

  1. ^ BirdLife International (2013). Brachyramphus brevirostris. Sách Đỏ IUCN các loài bị đe dọa. Phiên bản 2013.2. Liên minh Bảo tồn Thiên nhiên Quốc tế. Truy cập ngày 26 tháng 11 năm 2013.
  2. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson (2012). “The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.7.”. Truy cập ngày 19 tháng 12 năm 2012.


Hình tượng sơ khai Bài viết Bộ Choi choi này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia tác giả và biên tập viên
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia VI

Brachyramphus brevirostris: Brief Summary ( الفيتنامية )

المقدمة من wikipedia VI

Brachyramphus brevirostris là một loài chim trong họ Alcidae.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia tác giả và biên tập viên
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia VI

Короткоклювый пыжик ( الروسية )

المقدمة من wikipedia русскую Википедию
У этого термина существуют и другие значения, см. Пыжик (значения).
Царство: Животные
Подцарство: Эуметазои
Без ранга: Вторичноротые
Подтип: Позвоночные
Инфратип: Челюстноротые
Надкласс: Четвероногие
Класс: Птицы
Подкласс: Настоящие птицы
Инфракласс: Новонёбные
Подотряд: Lari
Семейство: Чистиковые
Род: Пыжики
Вид: Короткоклювый пыжик
Международное научное название

Brachyramphus brevirostris (Vigors, 1829)

Охранный статус Wikispecies-logo.svg
Систематика
на Викивидах
Commons-logo.svg
Изображения
на Викискладе
ITIS 176998NCBI 28693EOL 1048948

Короткоклювый пыжик[1], серый пыжик[2] (лат. Brachyramphus brevirostris) — небольшая птица семейства чистиковых (Alcidae), обитающая в северной части Тихого океана. Этот вид весьма редок. Короткоклювые пыжики гнездятся в отличие от других чистиковых не в колониях на морских побережьях, а на изолированных горных вершинах, расположенных выше границы произрастания деревьев. Индейцам Северной Америки эта птица была знакома задолго до того, как её открыли европейские орнитологи. О ней пока что известно довольно мало, в том числе потому что она такая редкая. Из соображений её защиты от интенсивных исследований пока воздерживаются.

Короткоклювый пыжик в длину насчитывает 25 см и обладает очень тонкими лапками. Во время брачного сезона у него серо-коричневое оперение, хорошо его маскирующее. Зимой он меняет окраску на чёрно-белую, похожую на других морских птиц. Клюв меньше чем у азиатского длинноклювого пыжика из того же рода.

Ареалы гнездования расположены на Аляске, Алеутских островах, в Восточной Сибири и на острове Врангеля. Пищу короткоклювый пыжик разыскивает в прибрежных водах, нередко вблизи ледников. К ней относятся небольшая рыба, криль и другие представители планктона.

На южном склоне скалы самка откладывает по одному яйца прямо на камни. Вылупившийся птенец более чем 25 дней вскармливается родителями. Суровые климатические условия, в которых проходит гнездование, являются причиной того, что птенцы теряют пух лишь за 12 часов до смены оперения. До сих пор до конца не выяснено, добираются ли птенцы до моря в полёте или спускаясь по рекам. После перемены пуха родители перестают кормить птенца. На море ещё ни разу не наблюдались птенцы вместе с взрослыми птицами.

Короткоклювый пыжик оценивается МСОП как состоящий под угрозой исчезновения. Отрицательно сказывается потеря возможностей для гнездования вследствие сокращения ледников, а также загрязнение морей танкерами и нефтедобывающей промышленностью. После аварии танкера Эксон-Вальдес по разным оценкам погибло от 7 до 15% всей популяции этого вида.

Примечания

  1. Бёме Р. Л., Флинт В. Е. Пятиязычный словарь названий животных. Птицы. Латинский, русский, английский, немецкий, французский / Под общ. ред. акад. В. Е. Соколова. — М.: Рус. яз., «РУССО», 1994. — С. 93. — 2030 экз.ISBN 5-200-00643-0.
  2. Пыжики // Прокат — Раковины. — М. : Советская энциклопедия, 1955. — С. 376. — (Большая советская энциклопедия : [в 51 т.] / гл. ред. Б. А. Введенский ; 1949—1958, т. 35).
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Авторы и редакторы Википедии
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia русскую Википедию

Короткоклювый пыжик: Brief Summary ( الروسية )

المقدمة من wikipedia русскую Википедию

Короткоклювый пыжик, серый пыжик (лат. Brachyramphus brevirostris) — небольшая птица семейства чистиковых (Alcidae), обитающая в северной части Тихого океана. Этот вид весьма редок. Короткоклювые пыжики гнездятся в отличие от других чистиковых не в колониях на морских побережьях, а на изолированных горных вершинах, расположенных выше границы произрастания деревьев. Индейцам Северной Америки эта птица была знакома задолго до того, как её открыли европейские орнитологи. О ней пока что известно довольно мало, в том числе потому что она такая редкая. Из соображений её защиты от интенсивных исследований пока воздерживаются.

Короткоклювый пыжик в длину насчитывает 25 см и обладает очень тонкими лапками. Во время брачного сезона у него серо-коричневое оперение, хорошо его маскирующее. Зимой он меняет окраску на чёрно-белую, похожую на других морских птиц. Клюв меньше чем у азиатского длинноклювого пыжика из того же рода.

Ареалы гнездования расположены на Аляске, Алеутских островах, в Восточной Сибири и на острове Врангеля. Пищу короткоклювый пыжик разыскивает в прибрежных водах, нередко вблизи ледников. К ней относятся небольшая рыба, криль и другие представители планктона.

На южном склоне скалы самка откладывает по одному яйца прямо на камни. Вылупившийся птенец более чем 25 дней вскармливается родителями. Суровые климатические условия, в которых проходит гнездование, являются причиной того, что птенцы теряют пух лишь за 12 часов до смены оперения. До сих пор до конца не выяснено, добираются ли птенцы до моря в полёте или спускаясь по рекам. После перемены пуха родители перестают кормить птенца. На море ещё ни разу не наблюдались птенцы вместе с взрослыми птицами.

Короткоклювый пыжик оценивается МСОП как состоящий под угрозой исчезновения. Отрицательно сказывается потеря возможностей для гнездования вследствие сокращения ледников, а также загрязнение морей танкерами и нефтедобывающей промышленностью. После аварии танкера Эксон-Вальдес по разным оценкам погибло от 7 до 15% всей популяции этого вида.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Авторы и редакторы Википедии
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia русскую Википедию

小嘴斑海雀 ( الصينية )

المقدمة من wikipedia 中文维基百科

小嘴斑海雀學名Brachyramphus brevirostris英语:Kittlitz's Murrelet)是一種分布於阿拉斯加西伯利亞東部水域,近危海雀,其種小名brevirostris來自首次採集本種的德國動物學家海因里希·馮·基特利茨英语Heinrich von Kittlitz。不同於一般水鳥通常聚居英语Bird colony,小嘴斑海雀與其近親斑海雀一樣在山頂不同位置單獨築巢,其巢穴在被鳥類學家發現並描述前早已為美洲原住民所熟知。人們對小嘴斑海雀的了解甚少,直到近年才漸有關於本種與斑海雀的瀕危狀況的研究出現。

有統計顯示1989年的阿拉斯加港灣漏油事件造成全世界小嘴斑海雀的族群減少了5-10%[2]

參考資料

物種識別信息
 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
维基百科作者和编辑
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia 中文维基百科

小嘴斑海雀: Brief Summary ( الصينية )

المقدمة من wikipedia 中文维基百科

小嘴斑海雀(學名:Brachyramphus brevirostris、英语:Kittlitz's Murrelet)是一種分布於阿拉斯加西伯利亞東部水域,近危海雀,其種小名brevirostris來自首次採集本種的德國動物學家海因里希·馮·基特利茨(英语:Heinrich von Kittlitz)。不同於一般水鳥通常聚居(英语:Bird colony),小嘴斑海雀與其近親斑海雀一樣在山頂不同位置單獨築巢,其巢穴在被鳥類學家發現並描述前早已為美洲原住民所熟知。人們對小嘴斑海雀的了解甚少,直到近年才漸有關於本種與斑海雀的瀕危狀況的研究出現。

有統計顯示1989年的阿拉斯加港灣漏油事件造成全世界小嘴斑海雀的族群減少了5-10%。

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
维基百科作者和编辑
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia 中文维基百科

コバシウミスズメ ( اليابانية )

المقدمة من wikipedia 日本語
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
ウィキペディアの著者と編集者
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia 日本語

コバシウミスズメ: Brief Summary ( اليابانية )

المقدمة من wikipedia 日本語

コバシウミスズメ (学名:Brachyramphus brevirostris)は、チドリ目ウミスズメ科に分類される海鳥

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
ウィキペディアの著者と編集者
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia 日本語