dcsimg

Tringa solitaria

المقدمة من DC Birds Brief Summaries

A medium-sized (8-9 inches) sandpiper, the Solitary Sandpiper, is most easily identified by its dark gray back and wings, streaked neck, straight bill, and dull greenish legs. In winter, this species becomes slightly duller-plumaged overall. This species may be separated from the related Lesser Yellowlegs (Tringa flavipes) by that species’ yellow legs and paler plumage and from the similarly-sized Stilt Sandpiper (Calidris himantopus) by that species’ larger size and curved bill. Male and female Solitary Sandpipers are similar to one another in all seasons. The Solitary Sandpiper primarily breeds in Alaska and central Canada. This species is a long-distance migrant, wintering from Texas and the Bahamas south to southern South America. Solitary Sandpipers migrate through the Caribbean, along both coasts of North America, and in the interior of the continent. Solitary Sandpipers primarily breed in freshwater marshes surrounded by northern evergreen forests. In winter and on migration, this species may be found in a number of wetland habitats, including freshwater or saltwater marshes, flooded grasslands, and estuaries. Solitary Sandpipers mainly eat small invertebrates, including insects, aquatic worms, and mollusks. Due to its remote breeding habitat, most birdwatchers never see Solitary Sandpipers during the summer. On migration or during the winter, this species may be seen probing the mud for food with its bill while wading in shallow water. Solitary Sandpipers are primarily active during the day.

Threat Status: Least Concern

ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
Smithsonian Institution
مؤلف
Reid Rumelt
موقع الشريك
DC Birds Brief Summaries

Tringa solitaria ( الإنجليزية )

المقدمة من EOL authors

A medium-sized (8-9 inches) sandpiper, the Solitary Sandpiper, is most easily identified by its dark gray back and wings, streaked neck, straight bill, and dull greenish legs. In winter, this species becomes slightly duller-plumaged overall. This species may be separated from the related Lesser Yellowlegs (Tringa flavipes) by that species’ yellow legs and paler plumage and from the similarly-sized Stilt Sandpiper (Calidris himantopus) by that species’ larger size and curved bill. Male and female Solitary Sandpipers are similar to one another in all seasons. The Solitary Sandpiper primarily breeds in Alaska and central Canada. This species is a long-distance migrant, wintering from Texas and the Bahamas south to southern South America. Solitary Sandpipers migrate through the Caribbean, along both coasts of North America, and in the interior of the continent. Solitary Sandpipers primarily breed in freshwater marshes surrounded by northern evergreen forests. In winter and on migration, this species may be found in a number of wetland habitats, including freshwater or saltwater marshes, flooded grasslands, and estuaries. Solitary Sandpipers mainly eat small invertebrates, including insects, aquatic worms, and mollusks. Due to its remote breeding habitat, most birdwatchers never see Solitary Sandpipers during the summer. On migration or during the winter, this species may be seen probing the mud for food with its bill while wading in shallow water. Solitary Sandpipers are primarily active during the day.

مراجع

  • Moskoff, William. 2011. Solitary Sandpiper (Tringa solitaria), The Birds of North America Online (A. Poole, Ed.). Ithaca: Cornell Lab of Ornithology; Retrieved from the Birds of North America Online: http://bna.birds.cornell.edu/bna/species/156
  • Solitary Sandpiper (Tringa solitaria). The Internet Bird Collection. Lynx Edicions, n.d. Web. 20 July 2012.
  • Tringa solitaria. Xeno-canto. Xeno-canto Foundation, n.d. Web. 20 July 2012.
  • eBird Range Map - Solitary Sandpiper. eBird. Cornell Lab of Ornithology, N.d. Web. 20 July 2012.

ترخيص
cc-by-nc-sa-4.0
حقوق النشر
Smithsonian Institution
الاقتباس الببليوغرافي
Rumelt, Reid B. Tringa solitaria. June-July 2012. Brief natural history summary of Tringa solitaria. Smithsonian's National Museum of Natural History, Washington, D.C.
مؤلف
Robert Costello (kearins)
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
EOL authors

Distribution ( الإسبانية، القشتالية )

المقدمة من IABIN
Chile Central
ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
Universidad de Santiago de Chile
مؤلف
Pablo Gutierrez
موقع الشريك
IABIN

Habitat ( الإسبانية، القشتالية )

المقدمة من INBio
Viven en orillas de ríos y quebradas, charcas, pantanos, zacatales inundados, lagunas de agua dulce, sitios lodosos y raramente en salinas. Evita los bancos abiertos de lodo y prefiere las áreas en que la vegetación se extiende hasta el borde del agua.

ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
INBio, Costa Rica
مؤلف
Luis Humberto Elizondo C.
محرر
The Nature Conservancy
موقع الشريك
INBio

Diagnostic Description ( الإسبانية، القشتالية )

المقدمة من INBio
Localidad del tipo: Pocano Mt. Pa, Kentucky and New York = Montañas Pocono, Pensilvania.
Depositario del tipo:
Recolector del tipo:
ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
INBio, Costa Rica
مؤلف
Luis Humberto Elizondo C.
محرر
The Nature Conservancy
موقع الشريك
INBio

Diagnostic Description ( الإسبانية، القشتالية )

المقدمة من INBio
Mide 22 cm. y pesa 45 grs.

Es relativamente pequeña, delgada, y con las alas y la rabadilla oscuras; el anillo ocular es conspicuo y la cola es barreteada en forma llamativa.

Durante el invierno los adultos muestran la cabeza, el cuello y el pecho parduzco claro, y el anillo ocular, la garganta y el abdomen blancos. Por encima son café oliváceo con manchas blancas. Las rectrices laterales son blancas, barreteadas de negro, y el forro de las alas presenta un barreteado fusco y blanco. El pico es negruzco, con la base oliva grisáceo, y las patas son verduzco opaco. Durante la época reproductiva la cabeza y cuello son blancos y listados con café oscuro, y por encima son más oscuros y con las manchas blancas más conspicuas. Los ejemplares inmaduros son similares a los adultos en el invierno, pero presentan la parte anterior del cuello y el pecho teñidos de ante opaco y moteados con café.

ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
INBio, Costa Rica
مؤلف
Luis Humberto Elizondo C.
محرر
The Nature Conservancy
موقع الشريك
INBio

Associations ( الإسبانية، القشتالية )

المقدمة من INBio
A menudo se encuentran en las cercanías de otras Tringa y "alzacolita" (Actitis macularia).

ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
INBio, Costa Rica
مؤلف
Luis Humberto Elizondo C.
محرر
The Nature Conservancy
موقع الشريك
INBio

Trophic Strategy ( الإسبانية، القشتالية )

المقدمة من INBio
Vadea en aguas poco profundas y mueve su cabeza de arriba a abajo y gira el cuerpo. Busca el alimento más decididamente que las otras Tringa al picotear insectos acuáticos, moluscos pequeños y crustáceos.

ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
INBio, Costa Rica
مؤلف
Luis Humberto Elizondo C.
محرر
The Nature Conservancy
موقع الشريك
INBio

Distribution ( الإسبانية، القشتالية )

المقدمة من INBio
Distribucion en Costa Rica: Es una especie migratoria poco común, aunque de amplia distribución durante el otoño (de agosto a comienzos de octubre) y la primavera (de mediados de marzo a comienzos de mayo). Es residente de invierno poco común. Se localiza en forma regular desde las bajuras hasta los 2000 m. de altura, tanto en la vertiente del Caribe como en la del Pacífico; ocasionalmente asciende hasta los 3000 m. durante las migraciones.


Distribucion General: Se reproduce en Alaska y la parte central y sur de Canadá. Invierna desde el extremo sur de E.U.A. hasta el Perú y Argentina.

ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
INBio, Costa Rica
مؤلف
Luis Humberto Elizondo C.
محرر
The Nature Conservancy
موقع الشريك
INBio

Behavior ( الإسبانية، القشتالية )

المقدمة من INBio
Son solitarios o forman grupos pequeños y dispersos.
ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
INBio, Costa Rica
مؤلف
Luis Humberto Elizondo C.
محرر
The Nature Conservancy
موقع الشريك
INBio

Cyclicity ( الإسبانية، القشتالية )

المقدمة من INBio
Es una especie migratoria neártica. Además, efectúa movimientos estacionales pronunciados, relacionados con cambios en el nivel del agua en su hábitat (ver Distribución en Costa Rica).

ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
INBio, Costa Rica
مؤلف
Luis Humberto Elizondo C.
محرر
The Nature Conservancy
موقع الشريك
INBio

Tringa solitaria ( الأستورية )

المقدمة من wikipedia AST

El andarríos solitariu, pitotoy solitariu o tigüiza[3] (Tringa solitaria) ye un ave limícola, de la familia de los escolopácidos, qu'habita nel continente americanu.

Descripción

L'envés ye de color oliváceo a verde escuru, la cabeza gris y el pechu y partes inferiores blanques. Presenta nales de color marrón, con pequeños puntos de blancos y un delicáu contraste del patrón del pescuezu y del pechu, como la so pariente cercana, la Tringa ochropus[4] europea, pero a diferencia d'esta, la especie americana presenta la rabadilla y el centru de la cola de color escuru. Dambes especies añeren nos árboles, a diferencia de la mayoría de escolopácidos.

Migraciones

Reproducir nos montes d'Alaska y Canadá. Ye una ave migratoria y vuela a envernar en Centroamérica y en Suramérica, especialmente nes cuenques del ríu Amazones y del Caribe. Escasamente dellos individuos lleguen a Europa Occidental o al África.

Nun ye gregaria y suel permanecer solitaria mientres la migración, anque dacuando rexúntense en pequeñes cantidaes n'árees qu'apurren una alimentación fayadizo. Principalmente ye una ave de agua duce y de cutiu alcuéntrase en sitios tales como cabianes o drenaxes, demasiáu llindaos pa otres limícolas.

Alimentación

 src=
Andarríos cazando

Aliméntase cazando pequeños invertebraos, como inseutos, moluscu y crustáceos[3] pequeños y dacuando pequeñes xaronques, los qu'atopa ente la folla, yá que busca alimentu costantemente alredor de les riberes del llagu qu'escueye.

Reproducción

Pon de 3 a 5 güevos nun nial vieyu abandonáu por dalgún ave d'otra especie, nos árboles. Los pitucos son aguiyaos a botase al suelu apenes nacen.[5]

Referencies

  1. BirdLife International. 2009. Tringa solitaria; IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.3. Consultáu'l 23 de setiembre de 2010.
  2. Wilson, A. 1813. American Ornithology 7 p.53 pl.58 fig.3.
  3. 3,0 3,1 Elizondo, Luis Humberto 2001. Tringa solitaria Wilson, 1813; Especies de Costa Rica. INBio.
  4. Pereira, Sérgio Luiz & Baker, Alan J. (2005): Multiple Gene Evidence for Parallel Evolution and Retention of Ancestral Morphological States in the Shanks (Charadriiformes: Scolopacidae). Condor 1073: 514–526. DOI: 10.1650/0010-5422(2005)107[0514:MGEFPE]2.0.CO;2 HTML abstract
  5. Federation of Alberta Naturalists. (1992) Glen P. Semenchuk (ed.). The Atles of Breeding Birds of Alberta. Edmonton, AB:Federation of Alberta Naturalists.

Enllaces esternos



Protonotaria-citrea-002 edit.jpg Esta páxina forma parte del wikiproyeutu Aves, un esfuerciu collaborativu col fin d'ameyorar y organizar tolos conteníos rellacionaos con esti tema. Visita la páxina d'alderique del proyeutu pa collaborar y facer entrugues o suxerencies.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia AST

Tringa solitaria: Brief Summary ( الأستورية )

المقدمة من wikipedia AST

El andarríos solitariu, pitotoy solitariu o tigüiza (Tringa solitaria) ye un ave limícola, de la familia de los escolopácidos, qu'habita nel continente americanu.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia AST

Strelleg digenvez ( البريتانية )

المقدمة من wikipedia BR

Ar strelleg digenvez pe strelleg digavandenn[1] a zo un evn hirc'harek, Tringa solitaria an anv skiantel anezhañ.

Doareoù pennañ

Boued

Annez

Bevañ a ra al labous en hanternoz Norzhamerika[2].

Rummatadur

Liammoù diavaez


Commons
Muioc'h a restroù diwar-benn

a vo kavet e Wikimedia Commons.

Notennoù ha daveennoù

  1. Hor Yezh niv. 203-204, p. 14, Gwengolo-Kerzu 1995.
  2. Tringa solitaria war al lec'hienn Avibase.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia BR

Strelleg digenvez: Brief Summary ( البريتانية )

المقدمة من wikipedia BR

Ar strelleg digenvez pe strelleg digavandenn a zo un evn hirc'harek, Tringa solitaria an anv skiantel anezhañ.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia BR

Xivita solitària ( الكتالونية )

المقدمة من wikipedia CA

La xivita solitària (Tringa solitaria) és un ocell limícola de la família dels escolopàcids (Scolopacidae), que habita al continent americà i únicament de manera esporàdica ha arribat com a divagant fins a alguns indrets d'Europa Occidental.[1]

Morfologia

Fa una llargària de 18 - 23 cm, una envergadura de fins a 50 cm i un pes de 31-65 g.[2] És un ocell camallarg grassonet amb el dors de color verd fosc, cap gris i parts inferiors blanques. Les ales són marrons amb petits punts blancs. La gropa i les plomes centrals de cua són fosques, a diferència de la xivita. El bec està corbat lleugerament cap avall.

Hàbitat i distribució

Nia als arbres de la taigà des del centre i sud d'Alaska, per Canadà cap a l'est fins Labrador i cap al sud fins al sud de Manitoba i nord de Minnesota. Migren per a passar l'hivern cap al sud, habitant estanys, rierols i aiguamolls de Mèxic, les Antilles, Centreamèrica i Sud-amèrica cap al sud fins al nord de l'Argentina.[3]

Referències

  1. La xivita solitària a “Enciclopedia de las Aves de España” de la SEO Rev. 06/11/2011 (castellà)
  2. CRC Handbook of Avian Body Masses by John B. Dunning Jr. (Editor). CRC Press (1992), ISBN 978-0849342585
  3. La xivita solitària a INFONATURA Rev. 06/11/2011 (anglès)
 src= A Wikimedia Commons hi ha contingut multimèdia relatiu a: Xivita solitària Modifica l'enllaç a Wikidata


ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autors i editors de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia CA

Xivita solitària: Brief Summary ( الكتالونية )

المقدمة من wikipedia CA

La xivita solitària (Tringa solitaria) és un ocell limícola de la família dels escolopàcids (Scolopacidae), que habita al continent americà i únicament de manera esporàdica ha arribat com a divagant fins a alguns indrets d'Europa Occidental.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autors i editors de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia CA

Pibydd unig ( الويلزية )

المقدمة من wikipedia CY

Aderyn a rhywogaeth o adar yw Pibydd unig (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: pibyddion unig) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Tringa solitaria; yr enw Saesneg arno yw Solitary Sandpiper. Mae'n perthyn i deulu'r Pibyddion (Lladin: Scolopacidae) sydd yn urdd y Charadriiformes.[1]

Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn T. solitaria, sef enw'r rhywogaeth.[2]

Teulu

Mae'r pibydd unig yn perthyn i deulu'r Pibyddion (Lladin: Scolopacidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:

Rhestr Wicidata:

rhywogaeth enw tacson delwedd Cyffylog Scolopax rusticola Cyffylog Amami Scolopax mira
Amami Woodcock Stuffed specimen.jpg
Cyffylog coch Scolopax saturata
The geographical distribution of the family Charadriidae, or the plovers, sandpipers, snipes, and their allies (1888) (14755230102).jpg
Gïach America Gallinago delicata
Common snipe fencepost.jpg
Gïach Cyffredin Gallinago gallinago
Gallinago gallinago a1.JPG
Gïach Mawr Gallinago media
Gallinago media kilnsea.jpg
Gïach Swinhoe Gallinago megala
Gallinago megala.jpg
Llydandroed gyddfgoch Phalaropus lobatus
Red-necked Phalarope.jpg
Llydandroed llwyd Phalaropus fulicarius
Phalaropus fulicarius 10.jpg
Llydandroed Wilson Phalaropus tricolor
Phalaropus tricolor - breeding female.jpg
Pibydd brych Actitis macularius
Actitis-macularia-005.jpg
Pibydd y Dorlan Actitis hypoleucos
Actitis hypoleucos - Laem Pak Bia.jpg
Rhostog gynffonddu Limosa limosa
Black-tailed Godwit cropped.jpg
Rhostog gynffonfraith Limosa lapponica
Bar-tailed Godwit.jpg
Rhostog Hudson Limosa haemastica
Hudsonian Godwit - Churchill - Canada 01 (15657156459).jpg
Diwedd y rhestr a gynhyrchwyd yn otomatig o Wicidata.

Gweler hefyd

Cyfeiriadau

  1. Gwefan Cymdeithas Edward Llwyd; adalwyd 30 Medi 2016.
  2. Gwefan Avibase; adalwyd 3 Hydref 2016.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Awduron a golygyddion Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia CY

Pibydd unig: Brief Summary ( الويلزية )

المقدمة من wikipedia CY

Aderyn a rhywogaeth o adar yw Pibydd unig (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: pibyddion unig) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Tringa solitaria; yr enw Saesneg arno yw Solitary Sandpiper. Mae'n perthyn i deulu'r Pibyddion (Lladin: Scolopacidae) sydd yn urdd y Charadriiformes.

Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn T. solitaria, sef enw'r rhywogaeth.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Awduron a golygyddion Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia CY

Einsamer Wasserläufer ( الألمانية )

المقدمة من wikipedia DE

Der Einsame Wasserläufer (Tringa solitaria) ist eine Vogelart aus der Familie der Schnepfenvögel. Es werden mehrere Unterarten unterschieden. Die IUCN stuft den Einsamen Wasserläufer als ungefährdet (least concern) ein.

Erscheinungsbild

Der Einsame Wasserläufer erreicht eine Körperlänge von 18 bis 21 Zentimetern. Die Flügelspannweite beträgt 55 bis 60 Zentimeter. Das Gewicht variiert zwischen 35 und 60 Gramm.[1]

Im Prachtkleid haben Einsame Wasserläufer einen olivbraunen Kopf, der fein weiß gestrichelt ist. Der weiße Überaugenstreif ist nur vor dem Auge deutlich zu erkennen. Ein zweiter, dunklerer Streif verläuft darunter. Das Kinn, die Kehle und die Körperunterseite sind blass gräulich weiß, die Brust ist deutlich dunkelbraun gestrichelt. Im Schlichtkleid sind der Kopf und die Brust stärker graubraun, die Strichelung ist deutlich reduziert.

Die Iris ist dunkelbraun. Der schwarze Schnabel ist dünn und schmal und hellt an der Schnabelbasis zu einem blassen Grün auf. Die Beine und Füße sind olivfarben oder gräulich grün.

Jungvögel sind am Kopf und auf der Brust dunkler. Auf der Körperoberseite finden sich zahlreiche kleine, weißliche Flecken. Dunenküken sind auf der Körperoberseite braun, grau und schwarz gefleckt.

Verbreitungsgebiet

Der Einsame Wasserläufer ist eine nearktische Art. Er brütet vor allem im zentralen Alaska, an der West- und der Nordküste Alaskas kommt er verhältnismäßig selten vor. Als Lebensraum bevorzugt er Flussläufe und Sumpfgebiete in Wäldern. Er ist ein obligatorischer Zugvogel, der im Osten Zentralamerikas, in der Karibik und in Südamerika überwintert.[2]

Lebensweise

 src=
Einsamer Wasserläufer auf Nahrungssuche

Der Einsame Wasserläufer frisst vor allem Wirbellose, Amphibien und kleine Fische. Er findet seine Nahrung, indem er mit den Füßen das Wasser aufwirbelt und Nahrung von der Wasseroberfläche pickt. Seltener stochert er im flachen Wasser und feuchten Substrat.[3]

Einsame Wasserläufer leben gewöhnlich einzeln. Gruppen, die mehr als drei Individuen umfassen, kommen nur selten vor. Die Tiere zeigen ein aggressives Verhalten auch gegenüber Vögeln anderer Arten. Einsame Wasserläufer gehen in der Regel eine monogame Saisonehe ein. Als Niststandort nutzen sie gewöhnlich die aufgegebenen Nester anderer Vogelarten, besonders häufig die von Drosseln, und brüten bis in Höhen von 13 Metern über dem Erdboden. Das Gelege besteht gewöhnlich aus vier Eiern. Diese werden von beiden Elternvögel für einen Zeitraum von 22 bis 24 Tagen bebrütet. Die Küken sind Nestflüchter. Bis jetzt ist nicht beobachtet worden, wie die Küken hoch in den Bäumen liegende Nester verlassen.[4] Die Jungvögel sind nach 18 bis 21 Tagen flügge.

Belege

Literatur

  • Richard Sale: A Complete Guide to Arctic Wildlife. Verlag Christopher Helm, London 2006, ISBN 0-7136-7039-8.

Einzelbelege

  1. Sale, S. 215
  2. Sale, S. 215
  3. Sale, S. 215.
  4. Sale, S. 215
 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia DE

Einsamer Wasserläufer: Brief Summary ( الألمانية )

المقدمة من wikipedia DE

Der Einsame Wasserläufer (Tringa solitaria) ist eine Vogelart aus der Familie der Schnepfenvögel. Es werden mehrere Unterarten unterschieden. Die IUCN stuft den Einsamen Wasserläufer als ungefährdet (least concern) ein.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia DE

Mintdimmur stelkur ( الفاروية )

المقدمة من wikipedia emerging languages

Mintdimmur stelkur (frøðiheiti - Tringa solitaria)

Sí eisini

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia emerging languages

Mintdimmur stelkur: Brief Summary ( الفاروية )

المقدمة من wikipedia emerging languages

Mintdimmur stelkur (frøðiheiti - Tringa solitaria)

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia emerging languages

Solitary sandpiper ( الإنجليزية )

المقدمة من wikipedia EN

The solitary sandpiper (Tringa solitaria) is a small shorebird. The genus name Tringa is the Neo-Latin name given to the green sandpiper by Aldrovandus in 1599 based on Ancient Greek trungas, a thrush-sized, white-rumped, tail-bobbing wading bird mentioned by Aristotle. The specific solitaria is Latin for "solitary" from solus, "alone".[2]

Description

This species measures 18–23 cm (7.1–9.1 in) long, with a wingspan up to 50 cm (20 in) and a body mass of 31–65 g (1.1–2.3 oz).[3][4] It is a dumpy wader with a dark green back, greyish head and breast and otherwise white underparts. It is obvious in flight, with wings dark above and below, and a dark rump and tail centre. The latter feature distinguishes it from the slightly larger and broader-winged, but otherwise very similar, green sandpiper (T. ochropus) of Europe and Asia, to which it is closely related.[5] The latter species has a brilliant white rump. In flight, the solitary sandpiper has a characteristic three-note whistle. They both have brown wings with little light dots, and a delicate but contrasting neck and chest pattern. In addition, both species nest in trees, unlike most other scolopacids.

Distribution and habitat

It breeds in woodlands across Alaska and Canada. It is a migratory bird, wintering in Central and South America, especially in the Amazon River basin, and the Caribbean. It is a very rare vagrant to western Europe, and goes there in the summer–autumn period.

Subspecies

The solitary sandpiper is split into two subspecies:

Hunting behaviour

Behaviour

As its name indicates, the solitary sandpiper is not a gregarious species, usually seen alone during migration, although sometimes small numbers congregate in suitable feeding areas. The solitary sandpiper is very much a bird of fresh water, and is often found in sites, such as ditches, too restricted for other waders, which tend to like a clear all-round view.

Breeding

The sandpiper lays a clutch of 3–5 eggs in abandoned tree nests of songbird species, such as those of thrushes. The young birds are encouraged to drop to the ground soon after hatching.[6]

Feeding

Food is small invertebrates: insects (such as mosquito larvae, young midges, grasshoppers, caterpillars and beetles), small crustaceans and molluscs (such as snails extracted from their shells),[7] sometimes small frogs (primarily as tadpoles),[8] picked off the mud as the bird works steadily around the edges of its chosen pond.

References

  1. ^ BirdLife International (2018). "Tringa solitaria". IUCN Red List of Threatened Species. 2018: e.T22693239A130186218. doi:10.2305/IUCN.UK.2018-2.RLTS.T22693239A130186218.en. Retrieved 11 November 2021.
  2. ^ Jobling, James A (2010). The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. London: Christopher Helm. pp. 359, 390. ISBN 978-1-4081-2501-4.
  3. ^ Solitary sandpiper at All about birds
  4. ^ CRC Handbook of Avian Body Masses by John B. Dunning Jr. (Editor). CRC Press (1992), ISBN 978-0-8493-4258-5.
  5. ^ Pereira, Sérgio Luiz; Baker, Allan J. (2005). "Multiple Gene Evidence for Parallel Evolution and Retention of Ancestral Morphological States in the Shanks (Charadriiformes: Scolopacidae)". The Condor. 107 (3): 514. doi:10.1650/0010-5422(2005)107[0514:MGEFPE]2.0.CO;2. ISSN 0010-5422.
  6. ^ Federation of Alberta Naturalists. (1992) Glen P. Semenchuk (ed.). The Atlas of Breeding Birds of Alberta. Edmonton, AB:Federation of Alberta Naturalists.
  7. ^ "Tringa solitaria (Solitary sandpiper)".
  8. ^ "Tringa solitaria (Solitary sandpiper)".

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia EN

Solitary sandpiper: Brief Summary ( الإنجليزية )

المقدمة من wikipedia EN

The solitary sandpiper (Tringa solitaria) is a small shorebird. The genus name Tringa is the Neo-Latin name given to the green sandpiper by Aldrovandus in 1599 based on Ancient Greek trungas, a thrush-sized, white-rumped, tail-bobbing wading bird mentioned by Aristotle. The specific solitaria is Latin for "solitary" from solus, "alone".

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia EN

Solema tringo ( إسبرانتو )

المقدمة من wikipedia EO

La Solema tringo, Tringa solitaria, estas malgranda malnovmonda vadbirdo de la granda familio de Skolopedoj, la tipaj vadbirdoj, kaj la ordo de Ĥaradrioformaj. Ties ununura proksima parenco en la genro Tringa estas la Blankpuga tringo, Tringa ochropus, (Pereira & Baker, 2005); ili ambaŭ havas brunajn flugilojn kun etaj helaj punktetoj kaj delikatan sed kontrastajn kolon kaj brustan bildojn. Krome ambaŭ specioj nestumas en arboj, male al plej granda parto de aliaj Skolopedoj.

Disvastiĝo

Tiu nearktisa birdo reproduktiĝas en arbaroj tra Alasko kaj Kanado. Ĝi estas migranta birdo en Usono kaj vintras en Centra Ameriko kaj Suda Ameriko, precipe en la baseno de rivero Amazono kaj la Karibo, precipe en la grandaj insuloj kiel Kubo, Puerto-Riko kaj Hispanjolo; malofte ĉe la Pacifiko. Ĝi estas tre rara vagulo en okcidenta Eŭropo.

Oni ne konsideras ĝin kiel minacatan specion kaj oni supozas, ke estas loĝantaro de almenaŭ ĉirkaŭ 150,000 ekzempleroj.

Aspekto

La Solema tringo estas diketa kaj malgranda vadbirdo ĉirkaŭ 20 cm longa, kun enverguro de inter 55 kaj 59 cm kaj pezo de ĉirkaŭ 50 gr, kun malhela bruna, nigreca aŭ grizverdeca dorso kun etaj helaj punktetoj, griza kapo kaj blanka grizpunktita brusto; aliflanke la ventro estas tutblanka. Ĝi estas tre rimarkinda dumfluge kun malhelaj flugiloj supre kaj sube kaj malhelaj pugoj kaj centro vertikala de vosto plus horizontalaj interkrucitaj larĝaj strioj. Tiu lasta karaktero diferencigas la specion disde la iome pli granda kaj larĝflugila sed tre simila Blankpuga tringo, Tringa ochropus de Eŭropo kaj Azio, al kiu ĝi estas tre parence proksima. Tiu laste menciata specio havas brilan blankan pugon. Blanka strio superokula kaj ĉirkaŭokula ringo tre videbla, kaj la strio estas kompleta, malkiel ĉe la Blankpuga tringo, kiu havas ĝin nur ĝis iom post la okulo.

Kutimoj

La ino de Solema tringo demetas 3-5 ovojn en malnova arba nesto de alia specio, kiel de Kolombo aŭ kantobirdo kiel Turdo. La ovoj estas konusformaj kaj estas lokataj kun la verto centre, tiele la kovado estas pli fruktodona. Tio sama okazas ĉe aliaj vadbirdoj. La idoj eloviĝas post tri semajnoj de kovado farita ĉefe de la ino kaj oni supozas, ke ili falas surplanken pro memvolo tuj post eloviĝo kaj ili trovas ili mem la manĝaĵon kaj la gepatroj ne zorgas ilin.

Tiu ne estas socia specio -kiel sugestas ties nomo-, videbla nur sola eĉ dum migrado, kvankam foje etaj grupoj renkontiĝas en taŭgaj manĝejoj. Solema tringo estas birdo de fluanta freŝa akvo kaj pro tio troviĝas tre ofte en lokoj netaŭgaj por aliaj vadbirdoj kiuj preferas pli malfermajn lokojn.

Ili migras dumnokte, longdistance, eĉ super oceano, solecaj aŭ laŭ etaj grupoj kaj neniam laŭ grandaj grupoj malkiel aliaj samfamilianoj. Kelkaj nebredantuloj restas en Suda Ameriko dum bredsezono.

Ties manĝaĵo estas etaj senvertebruloj, kiel insektoj, plukitaj el koto de akvobordo, sed ankaŭ etaj ranoj aŭ fiŝoj, krustuloj, ktp.

Dumfluge kantas per karaktera trinota fajfado “pi-ui-ui”.

Referencoj

  • Pereira, Sérgio Luiz & Baker, Alan J. (2005): Multiple Gene Evidence for Parallel Evolution and Retention of Ancestral Morphological States in the Shanks (Charadriiformes: Scolopacidae). Condor 107(3): 514–526. DOI: 10.1650/0010-5422(2005)107[0514:MGEFPE]2.0.CO;2 HTML abstract

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia EO

Solema tringo: Brief Summary ( إسبرانتو )

المقدمة من wikipedia EO

La Solema tringo, Tringa solitaria, estas malgranda malnovmonda vadbirdo de la granda familio de Skolopedoj, la tipaj vadbirdoj, kaj la ordo de Ĥaradrioformaj. Ties ununura proksima parenco en la genro Tringa estas la Blankpuga tringo, Tringa ochropus, (Pereira & Baker, 2005); ili ambaŭ havas brunajn flugilojn kun etaj helaj punktetoj kaj delikatan sed kontrastajn kolon kaj brustan bildojn. Krome ambaŭ specioj nestumas en arboj, male al plej granda parto de aliaj Skolopedoj.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia EO

Tringa solitaria ( الإسبانية، القشتالية )

المقدمة من wikipedia ES

El andarríos solitario, pitotoy solitario o tigüiza[3]​ (Tringa solitaria) es un ave limícola, de la familia de los escolopácidos, que habita en el continente americano.

Descripción

El dorso es de color oliváceo a verde oscuro, la cabeza gris y el pecho y partes inferiores blancas. Presenta alas de color marrón, con pequeños puntos de blancos y un delicado contraste del patrón del cuello y del pecho, como su pariente cercana, la Tringa ochropus[4]​ europea, pero a diferencia de esta, la especie americana presenta la rabadilla y el centro de la cola de color oscuro. Ambas especies anidan en los árboles, a diferencia de la mayoría de escolopácidos.

Migraciones

Se reproduce en los bosques de Alaska y Canadá. Es un ave migratoria y vuela a invernar en Centroamérica y en Sudamérica, especialmente en las cuencas del río Amazonas y del Caribe. Rara vez algunos individuos llegan a Europa Occidental o al África.

No es gregaria y suele permanecer solitaria durante la migración, aunque a veces se congregan en pequeñas cantidades en áreas que proporcionan una alimentación adecuada. Principalmente es un ave de agua dulce y a menudo se encuentra en sitios tales como zanjas o drenajes, demasiado limitados para otras limícolas.

Alimentación

 src=
Andarríos cazando

Se alimenta cazando pequeños invertebrados, como insectos, molusco y crustáceos[3]​ pequeños y a veces pequeñas ranas, los que encuentra entre el barro, ya que busca alimento constantemente alrededor de las riberas del lago que escoge.

Reproducción

Pone de 3 a 5 huevos en un nido viejo abandonado por algún ave de otra especie, en los árboles. Los polluelos son estimulados a botarse al suelo apenas nacen.[5]

Referencias

  1. BirdLife International. 2009. Tringa solitaria; IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.3. Consultado el 23 de septiembre de 2010.
  2. Wilson, A. 1813. American Ornithology 7 p.53 pl.58 fig.3.
  3. a b Elizondo, Luis Humberto 2001. Tringa solitaria Wilson, 1813; Especies de Costa Rica. INBio.
  4. Pereira, Sérgio Luiz & Baker, Alan J. (2005): Multiple Gene Evidence for Parallel Evolution and Retention of Ancestral Morphological States in the Shanks (Charadriiformes: Scolopacidae). Condor 1073: 514–526. DOI: 10.1650/0010-5422(2005)107[0514:MGEFPE]2.0.CO;2 HTML abstract
  5. Federation of Alberta Naturalists. (1992) Glen P. Semenchuk (ed.). The Atlas of Breeding Birds of Alberta. Edmonton, AB:Federation of Alberta Naturalists.

 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autores y editores de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia ES

Tringa solitaria: Brief Summary ( الإسبانية، القشتالية )

المقدمة من wikipedia ES

El andarríos solitario, pitotoy solitario o tigüiza​ (Tringa solitaria) es un ave limícola, de la familia de los escolopácidos, que habita en el continente americano.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autores y editores de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia ES

Tringa solitaria ( الباسكية )

المقدمة من wikipedia EU

Tringa solitaria Tringa generoko animalia da. Hegaztien barruko Scolopacidae familian sailkatua dago.

Erreferentziak

  1. (Ingelesez)BirdLife International (2012) Species factsheet. www.birdlife.org webgunetitik jaitsia 2012/05/07an
  2. (Ingelesez) IOC Master List

Ikus, gainera

(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipediako egileak eta editoreak
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia EU

Tringa solitaria: Brief Summary ( الباسكية )

المقدمة من wikipedia EU

Tringa solitaria Tringa generoko animalia da. Hegaztien barruko Scolopacidae familian sailkatua dago.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipediako egileak eta editoreak
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia EU

Amerikanmetsäviklo ( الفنلندية )

المقدمة من wikipedia FI

Amerikanmetsäviklo, aikaisemmalta nimeltään erakkoviklo[2] (Tringa solitaria) on pohjoisamerikkalainen kahlaajalintu. Lajin nimesi Alexander Wilson vuonna 1813.

Koko ja ulkonäkö

Linnun pituus on 18–21 senttiä, siipien kärkiväli 55–59 senttiä ja paino keskimäärin 45–50 grammaa. Amerikanmetsäviklo on metsäviklon vastine Pohjois-Amerikassa[2]. Se muistuttaa sekä liroa että metsävikloa mutta yläperä ei ole valkoinen ja koivet ovat lyhyemmät. Sukupuolet ovat samanvärisiä.

Levinneisyys ja elinympäristö

Amerikanmetsäviklo pesii Pohjois-Amerikan pohjoisosissa, Alaskan keski- ja eteläosissa sekä Kanadassa. Maailman populaation koko on noin 150 000 yksilöä ja lajin kanta on elinvoimainen. Se on muuttolintu, joka talvehtii pääasiassa Etelä-Amerikan sisäosissa muuta myös Keski-Amerikassa ja Länsi-Intian saaristossa. Lajia ei ole tavattu Suomessa. Amerikanmetsäviklon elinympäristöä ovat pohjoisen havumetsäalueen vesistöjen pirstomat täysi-ikäiset metsät ja metsiköt.

Lisääntyminen

Amerikanmetsäviklo pesii puussa olevaan vanhaan linnunpesään kuten metsäviklokin, aina 13 metrin korkeuteen saakka. Pesäpuu on tavallisesti lähellä vesistöä tai suota. Munia on tavallisesti neljä. Haudonta-aika on 23–24 päivää.

Ensimmäinen varmistettu pesälöytö tehtiin niinkin myöhään kuin vuonna 1903.

Ravinto

Syö etupäässä mudassa eläviä selkärangattomia, joskus myös pieniä sammakoita.

Lähteet

  • Cramp, Stanley (päätoim.) 1985: Handbook of the Birds of Europe, the Middle East and North Africa. Vol. III. – Oxford University Press. Hong Kong. ISBN 0-19-857506-8
  • Oiseaux

Viitteet

  1. BirdLife International: Tringa solitaria IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.2. 2012. International Union for Conservation of Nature, IUCN, Iucnredlist.org. Viitattu 24.5.2014. (englanniksi)
  2. a b Palmén, Ernst & Nurminen, Matti (toim.): Eläinten maailma, Otavan iso eläintietosanakirja. 5. Sydän–Öljykala, s. 2045. Helsinki: Otava, 1975. ISBN 951-1-02059-5.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedian tekijät ja toimittajat
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia FI

Amerikanmetsäviklo: Brief Summary ( الفنلندية )

المقدمة من wikipedia FI

Amerikanmetsäviklo, aikaisemmalta nimeltään erakkoviklo (Tringa solitaria) on pohjoisamerikkalainen kahlaajalintu. Lajin nimesi Alexander Wilson vuonna 1813.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedian tekijät ja toimittajat
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia FI

Chevalier solitaire ( الفرنسية )

المقدمة من wikipedia FR

Tringa solitaria

Le Chevalier solitaire (Tringa solitaria) est une espèce d'oiseau limicole appartenant à la famille des Scolopacidae[1].

Taxinomie

D'après Alan P. Peterson, cette espèce est constituée des sous-espèces suivantes :

  • Tringa solitaria cinnamomea (Brewster) 1890 ;
  • Tringa solitaria solitaria A. Wilson 1813.

Répartition et habitat

Description

Comportement

Alimentation

Reproduction

Vol et locomotion

Vocalisation et sons

Écologie et préservation

Notes et références

  1. Brûlotte, Suzanne., Les oiseaux du Québec : guide d'initiation, Broquet, 2001, c2000 (ISBN 2-89000-535-6 et 9782890005358, OCLC , lire en ligne), p. 151

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia FR

Chevalier solitaire: Brief Summary ( الفرنسية )

المقدمة من wikipedia FR

Tringa solitaria

Le Chevalier solitaire (Tringa solitaria) est une espèce d'oiseau limicole appartenant à la famille des Scolopacidae.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia FR

Tringa solitaria ( الإيطالية )

المقدمة من wikipedia IT

Il piro-piro solitario (Tringa solitaria, Wilson 1813) è un uccello della famiglia degli Scolopacidae dell'ordine dei Charadriiformes.

Sistematica

Tringa solitaria ha due sottospecie:

  • T. solitaria cinnamomea
  • T. solitaria solitaria

Distribuzione e habitat

Questo uccello vive in tutto il Nord America e Sud America. È di passo nell'Europa occidentale, in Svezia e Islanda, in Zambia, Sudafrica e Angola, nella Georgia del Sud e nelle Sandwich Australi.

Bibliografia

 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autori e redattori di Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia IT

Tringa solitaria: Brief Summary ( الإيطالية )

المقدمة من wikipedia IT

Il piro-piro solitario (Tringa solitaria, Wilson 1813) è un uccello della famiglia degli Scolopacidae dell'ordine dei Charadriiformes.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autori e redattori di Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia IT

Amerikaanse bosruiter ( البلجيكية الهولندية )

المقدمة من wikipedia NL

Vogels

De Amerikaanse bosruiter (Tringa solitaria) (in het Engels Solitary Sandpiper) is een vogel uit de Scolopacidae.

Verspreiding

Deze soort komt voor in vrijwel geheel Noord-Amerika en telt 2 ondersoorten:

Hij is te vinden langs riviertjes, poelen en meertjes waar hij langs de waterkant op zoek is naar voedsel. De Amerikaanse bosruiter broedt ook in Noord-Amerika.

Kenmerken

De Amerikaanse bosruiter lijkt op witgatje (ook donkere ondervleugels) maar de stuit en de middelste staartpennen zijn donkerbruin. Hij heeft geen vleugelstreep. Wel een opvallende witte oogring. Zijn snavel en poten zijn gemiddeld langer dan de bosruiter en zijn snavel is heel licht gebogen.

Geluid

Zijn roep is een dun, vaak 2- of 3-lettergrepig gefluit 'piet-wiet-wiet' als van oeverloper, maar dan iets zachter.

Bronnen, noten en/of referenties
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia-auteurs en -editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia NL

Amerikaanse bosruiter: Brief Summary ( البلجيكية الهولندية )

المقدمة من wikipedia NL

De Amerikaanse bosruiter (Tringa solitaria) (in het Engels Solitary Sandpiper) is een vogel uit de Scolopacidae.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia-auteurs en -editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia NL

Eremittsnipe ( النرويجية )

المقدمة من wikipedia NN

Eremittsnipe (Tringa solitaria) er ein liten fugl i snipefamilien som hekkar tvers over Nord-Amerika nord for USA, og elles lever i Amerika grovt rekna sør for USA.

Skildring

Denne arten måler 18-21 centimeter, med eit vengespenn på opptil 59 cm og ein kroppsmasse på 31-69 gram.[1] Eremittsnipa framstår som ei kort og stump Tringa-snipe, ho har mørk brun rygg, lysegrått hovud og bryst med tette, brune spragler og elles kvit underside. I flukt kan ein observere mørk underside av vengene samt mørk overgump. Ikkje-hekkedrakta syner meir gråleg hovud, nakke og overside.

Denne snipa har eit svært vidtrekkande utbreiingsområde som dekker det meste av Alaska, Yukon og vestlegaste Nordvestterritoria, nordlege og vestlege Britisk Columbia og tvers over provinsane i Canada, sørom Hudsonbukta, til Labrador. Overvintringsområdet er Sentral- og Sør-Amerika, spesielt i Amazonas-bassenget, og i Karibia. Han er ein veldig sjeldan streiffugl til Vest-Europa.[2] Ein kjend observasjon i Noreg er gjord ved Longyearbyen, Spitsbergen i 2010.[3]

Eremittsnipa er ingen sosial art, ho blir vanlegvis sett åleine under trekket, men nokre gonger i små grupper samla i eigna beiteområde. Ho er i stor grad knytt til ferskvatn, og er ofte funne i område sjeldan nytta av andre vadarar. Dette inkluderer isolerte grøfter og små vassdammar, ofte nær menneske. I hekketida òg opne område med spreidde tre.

Eremittsnipa legg mest vanleg 4 (3-5) egg i reir gjort av sporvefuglartar oppe i eit tre, til dømes eit gamalt trastreir. Ungane må finne føda sjølv og må hoppe ned på bakken kort tid etter klekking.

Føda er små virvellause dyr, som grashopper, vasslevande insekt, larvar, og nokre gonger små froskar som fuglen søkjer fram og plukkar i gjørma på vandringa langs vasskanten.

Kjelder

Referansar
  1. Van Gils, J., Wiersma, P. & Kirwan, G.M. (2016). Solitary Sandpiper (Tringa solitaria) In: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Henta den 15. juli 2016
  2. Solitary Sandpiper Audubon Guide to North American Birds, henta 15. juli 2016
  3. Søk på artsobservasjoner.no den 15. juli 2016

Bakgrunnsstoff

Commons-logo.svg Wikimedia Commons har multimedia som gjeld: Eremittsnipe
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia NN

Eremittsnipe: Brief Summary ( النرويجية )

المقدمة من wikipedia NN

Eremittsnipe (Tringa solitaria) er ein liten fugl i snipefamilien som hekkar tvers over Nord-Amerika nord for USA, og elles lever i Amerika grovt rekna sør for USA.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia NN

Brodziec ciemnorzytny ( البولندية )

المقدمة من wikipedia POL
Commons Multimedia w Wikimedia Commons

Brodziec ciemnorzytny (Tringa solitaria) – gatunek ptaka z rodziny bekasowatych (Scolopacidae).

Wygląd
Długość ciała 19-23 cm. Charakterystyczna biała obrączka oczna. Wierzch ciała ciemnooliwkowy z białymi plamkami. Ogon ciemny, sterówki z zewnątrz biało prążkowane. Szyja oraz pierś z czarnymi kreskami; gardło oraz brzuch białe. Dziób krótki, prosty oraz oliwkowy.
Zasięg, środowisko
Brzegi strumieni, bagna, stawy, mokradła w północnej stronie Ameryki Północnej.

Przypisy

  1. Tringa solitaria, w: Integrated Taxonomic Information System (ang.).
  2. Tringa solitaria. Czerwona księga gatunków zagrożonych (IUCN Red List of Threatened Species) (ang.).

Bibliografia

  • Andrew Gosler: Atlas Ptaków Świata. Warszawa: MULTICO Oficyna Wydawnicza, 2000. ISBN 83-7073-059-0.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia POL

Brodziec ciemnorzytny: Brief Summary ( البولندية )

المقدمة من wikipedia POL

Brodziec ciemnorzytny (Tringa solitaria) – gatunek ptaka z rodziny bekasowatych (Scolopacidae).

Wygląd Długość ciała 19-23 cm. Charakterystyczna biała obrączka oczna. Wierzch ciała ciemnooliwkowy z białymi plamkami. Ogon ciemny, sterówki z zewnątrz biało prążkowane. Szyja oraz pierś z czarnymi kreskami; gardło oraz brzuch białe. Dziób krótki, prosty oraz oliwkowy. Zasięg, środowisko Brzegi strumieni, bagna, stawy, mokradła w północnej stronie Ameryki Północnej.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia POL

Maçarico-solitário ( البرتغالية )

المقدمة من wikipedia PT

O maçarico-solitário (Tringa solitaria) é uma ave da família Scolopacidae.[1] É bastante parecido com o maçarico-bique-bique, distinguindo-se sobretudo pelo uropígio escuro.

Nidifica no nordeste dos Estados Unidos da América, no Canadá e no Alasca. A sua zona de invernada situa-se principalmente na América do Sul. É uma espécie muito rara na Europa.

Subespécies

São reconhecidas duas subespécies:[2]

  • Tringa solitaria solitaria (A. Wilson, 1813) - ocorre no Canadá, do leste da Columbia Britânica até Quebec e Labrador, no inverno migra para a região central da América do Sul.
  • Tringa solitaria cinnamomea (Brewster, 1890) - ocorre no Alaska e no Canadá, de Yukon até noroeste de Manitoba e norte da Columbia Britânica; no inverno migra para a América do Sul atingindo até a Argentina. Esta subespécie é um pouco maior do que a subespécie nominal e as manchas da porção superior da ave são de coloração pardacenta, enquanto que na subespécie nominal são brancas. (Patten et al., 2003).

Referências

  1. a b BirdLife International (2018). Tringa solitaria (em inglês). IUCN 2018. Lista Vermelha de Espécies Ameaçadas da IUCN de 2018 Versão e.T22693239A130186218. doi:10.2305/IUCN.UK.2018-2.RLTS.T22693239A130186218.en Página visitada em 28 de outubro de 2021.
  2. «maçarico-solitário (Tringa solitaria) | WikiAves - A Enciclopédia das Aves do Brasil». www.wikiaves.com.br. Consultado em 16 de setembro de 2021

 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autores e editores de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia PT

Maçarico-solitário: Brief Summary ( البرتغالية )

المقدمة من wikipedia PT

O maçarico-solitário (Tringa solitaria) é uma ave da família Scolopacidae. É bastante parecido com o maçarico-bique-bique, distinguindo-se sobretudo pelo uropígio escuro.

Nidifica no nordeste dos Estados Unidos da América, no Canadá e no Alasca. A sua zona de invernada situa-se principalmente na América do Sul. É uma espécie muito rara na Europa.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autores e editores de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia PT

Amerikansk skogssnäppa ( السويدية )

المقدمة من wikipedia SV

Amerikansk skogsnäppa[2] (Tringa solitaria) är en liten nordamerikansk vadare med ett nära släktskap till skogssnäppa (Tringa ochropus) som den också liknar både till utseende och att de båda till skillnad från nästan alla andra snäppor häckar i träd.

Utseende och läte

Den är till formen lik skogsnäppan med en längd på cirka 23 cm och ett vingspann på cirka 57 cm. Den har en mörkt brungrön rygg, gråaktig huvud och bröst, och en vit undersida. Benen och den för vadare korta och raka näbben är båda mörkgröna. I flykten syns dess mörka vingundersida, vingovansida, undergump och centrala stjärtfjädrar, där de senare är en karaktär som skiljer den från skogsnäppan som har en kritvit undergump.

Amerikansk skogssnäppa har en karaktäristisk trestavig vissling.

Systematik och utbredning

Amerikansk skogssnäppa häckar i skogstrakter i Alaska och Kanada. Den delas upp i två underarter:[3]

Den är en flyttfågel och har sina övervintringskvarter i Central- och Sydamerika, speciellt vid Amazonflodens delta och i Karibien. Den observeras sällsynt i Västeuropa.

Förekomst i Sverige och Europa

Amerikansk skogssnäppa har bara observerats i Sverige vid ett tillfälle, i en liten våtmark norr om Gårdby på Öland den 25 maj 1987. I Storbritannien finns ett 40-tal fynd och den har även setts på Irland och Island samt i Frankrike, Spanien och Portugal.

Ekologi

Amerikansk skogssnäppa ses ofta ensam eller under flyttningen i små antal i biotoper med gott om föda. Den hör hemma i färskvattensbiotoper och den observeras ofta i exempelvis diken eller på liknande platser som är för omgärdade och begränsade och för andra vadare som ofta istället befinner sig på öppna platser. Den lägger 3 till 5 ägg i ett gammalt rede gjort av tättingar, exempelvis av trastfåglar. Dess föda består av små ryggradslösa djur men även mindre grodor som den pickar efter med sin näbb i leran.

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Referenser

Delar av artikeln är översatt från engelska Wikipedias artikel Solitary Sandpiper i december 2006

Noter

  1. ^ [a b c] BirdLife International 2012 Tringa solitaria Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2015-01-01

Källor

  • Club300 - Amerikansk skogssnäppa.
  • AviBase
  • Pereira, Sérgio Luiz & Baker, Alan J. (2005): Multiple Gene Evidence for Parallel Evolution and Retention of Ancestral Morphological States in the Shanks (Charadriiformes: Scolopacidae). Condor 107(3): 514–526. DOI: 10.1650/0010-5422(2005)107[0514:MGEFPE]2.0.CO;2 HTML abstract

Externa länkar

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia författare och redaktörer
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia SV

Amerikansk skogssnäppa: Brief Summary ( السويدية )

المقدمة من wikipedia SV

Amerikansk skogsnäppa (Tringa solitaria) är en liten nordamerikansk vadare med ett nära släktskap till skogssnäppa (Tringa ochropus) som den också liknar både till utseende och att de båda till skillnad från nästan alla andra snäppor häckar i träd.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia författare och redaktörer
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia SV

Tringa solitaria ( الفيتنامية )

المقدمة من wikipedia VI

Tringa solitaria là một loài chim trong họ Scolopacidae.[1]

Chú thích

  1. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson (2012). “The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.7.”. Truy cập ngày 19 tháng 12 năm 2012.

Tham khảo


Hình tượng sơ khai Bài viết Bộ Choi choi này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia tác giả và biên tập viên
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia VI

Tringa solitaria: Brief Summary ( الفيتنامية )

المقدمة من wikipedia VI

Tringa solitaria là một loài chim trong họ Scolopacidae.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia tác giả và biên tập viên
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia VI

Улит-отшельник ( الروسية )

المقدمة من wikipedia русскую Википедию
Царство: Животные
Подцарство: Эуметазои
Без ранга: Вторичноротые
Подтип: Позвоночные
Инфратип: Челюстноротые
Надкласс: Четвероногие
Класс: Птицы
Подкласс: Настоящие птицы
Инфракласс: Новонёбные
Подотряд: Scolopaci Stejneger, 1885
Семейство: Бекасовые
Род: Улиты
Вид: Улит-отшельник
Международное научное название

Tringa solitaria Wilson, 1813

Охранный статус Wikispecies-logo.svg
Систематика
на Викивидах
Commons-logo.svg
Изображения
на Викискладе
ITIS 176615NCBI 279954EOL 3013067FW 368727

Улит-отшельник[1] (лат. Tringa solitaria) — вид птиц из семейства бекасовых.

Описание

Длина тела составляет от 18 до 21 см. Размах крыльев — от 55 до 60 см. Вес варьируется от 35 до 60 г[2]. Грудь белая, от головы до хвоста оперение коричневого цвета.

Питается беспозвоночными, иногда лягушками.

Ареал

Гнездится в лесах Аляски и Канады.

Перелетная птица, зимует в Центральной и Южной Америке.

Примечания

  1. Бёме Р. Л., Флинт В. Е. Пятиязычный словарь названий животных. Птицы. Латинский, русский, английский, немецкий, французский / Под общ. ред. акад. В. Е. Соколова. — М.: Рус. яз., «РУССО», 1994. — С. 86. — 2030 экз.ISBN 5-200-00643-0.
  2. Richard Sale: A Complete Guide to Arctic Wildlife, Verlag Christopher Helm, London 2006, ISBN 0-7136-7039-8
Улучшение статьи
Для улучшения этой статьи желательно:
 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Авторы и редакторы Википедии
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia русскую Википедию

Улит-отшельник: Brief Summary ( الروسية )

المقدمة من wikipedia русскую Википедию

Улит-отшельник (лат. Tringa solitaria) — вид птиц из семейства бекасовых.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Авторы и редакторы Википедии
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia русскую Википедию

コシグロクサシギ ( اليابانية )

المقدمة من wikipedia 日本語
コシグロクサシギ コシグロクサシギ
コシグロクサシギ
分類 : 動物界 Animalia : 脊索動物門 Chordata 亜門 : 脊椎動物亜門 Vertebrata : 鳥綱 Aves : チドリ目 Charadriiformes : シギ科 Scolopacidae : Tringa : コシグロクサシギ T. solitaria 学名 Tringa solitaria
(Wilson, 1813) 英名 Solitary Sandpiper

コシグロクサシギ (学名:Tringa solitaria)は、チドリ目シギ科の鳥類。

分布[編集]

繁殖地
アラスカ、カナダ
越冬地
中央アメリカ、南アメリカ

形態[編集]

特徴は写真参照。

生態[編集]

食性
無脊椎動物、カエル

Sibley分類体系上の位置[編集]

シブリー・アールキスト鳥類分類
チドリ亜目 Charadrii
チドリ下目 Charadriides
シギ小目 Scolopacida
シギ上科 Scolopacoidea


Clements分類上の位置[編集]

Clements鳥類分類


絶滅危惧評価[編集]

参照・注釈[編集]

  1. ^ Tringa solitaria (Species Factsheet by BirdLife International)

外部リンク[編集]

関連[編集]

 src= ウィキメディア・コモンズには、コシグロクサシギに関連するメディアがあります。  src= ウィキスピーシーズにコシグロクサシギに関する情報があります。 執筆の途中です この項目は、鳥類に関連した書きかけの項目です。この項目を加筆・訂正などしてくださる協力者を求めていますポータル鳥類 - PJ鳥類)。
 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
ウィキペディアの著者と編集者
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia 日本語

コシグロクサシギ: Brief Summary ( اليابانية )

المقدمة من wikipedia 日本語

コシグロクサシギ (学名:Tringa solitaria)は、チドリ目シギ科の鳥類。

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
ウィキペディアの著者と編集者
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia 日本語