Plecotus kolombatovici és una espècie de ratpenat de la família dels vespertiliònids. Viu a Albània, Algèria, Croàcia, Xipre, Grècia, Itàlia, el Líban, Líbia, Malta, el Marroc, Sèrbia, Tunísia i Turquia. El seu hàbitat natural són l'estepa i les zones agrícoles tant de plana com de muntanya, on sol buscar aliment a sobre de petites masses d'aigua. Es creu que no hi ha cap amenaça significativa per a la supervivència d'aquesta espècie.[1] Aquest tàxon fou anomenat en honor del naturalista i ictiòleg croat Juraj Kolombatović.[2]
Plecotus kolombatovici és una espècie de ratpenat de la família dels vespertiliònids. Viu a Albània, Algèria, Croàcia, Xipre, Grècia, Itàlia, el Líban, Líbia, Malta, el Marroc, Sèrbia, Tunísia i Turquia. El seu hàbitat natural són l'estepa i les zones agrícoles tant de plana com de muntanya, on sol buscar aliment a sobre de petites masses d'aigua. Es creu que no hi ha cap amenaça significativa per a la supervivència d'aquesta espècie. Aquest tàxon fou anomenat en honor del naturalista i ictiòleg croat Juraj Kolombatović.
Das Balkan-Langohr (Plecotus kolombatovici) ist eine Fledermausart aus der Gattung der Langohrfledermäuse (Plecotus) innerhalb der Familie der Glattnasen (Vespertilionidae). Der wissenschaftliche Artname ehrt den kroatischen Zoologen Juraj Kolombatovic (1843–1908).
Das Balkan-Langohr ist die kleinste europäische Art der Langohrfledermäuse und erreicht eine Kopf-Rumpf-Länge von 4,1 bis 5,2 Zentimetern sowie ein Gewicht von sechs bis zehn Gramm. Die Weibchen sind wie bei allen Langohr-Arten etwas größer als die Männchen. Auffallend sind wie bei den anderen Arten die langen Ohren, die bei dieser Art eine Länge von etwa 2,9 bis 3,9 Zentimeter erreichen. An der Basis berühren sich die Ohren. Der Tragus ist mit weniger als 15 Millimetern Länge vergleichsweise kurz, mittelbreit und lanzettförmig.[1] Der Schwanz ist mit 41 bis 52 Millimetern relativ kurz und das letzte Glied ist frei. Der Daumen, die Daumenkralle und die Füße sind klein.[1]
Das Balkan-Langohr ist mediterran verbreitet und besitzt drei Verbreitungsschwerpunkte. Das Hauptverbreitungsgebiet reicht vom Balkan von Kroatien (auf einigen adriatischen Inseln) über Griechenland (Peloponnes) der südwestlichen Türkei, Zypern, Syrien bis den Libanon sowie wahrscheinlich Israel und Jordanien verbreitet. Des Weiteren kommt es in der Kyrenaika im nordöstlichen Libyen sowie von Marokko bis in das nordwestliche Libyen vor. Auch auf Malta und Pantelleria ist die Art anzutreffen.[2]
Die Fledermaus bevorzugt sommertrockene und küstennahe Karstgebiete sowie Flusstäler und Macchien. Sie kommt dabei von Meeresniveau bis in höhere Regionen des Rif- und Atlas-Gebirges in Nordafrika und im Parnaß in Griechenland (bis 1300 Meter) vor.[2]
Über die Lebensweise dieser Art liegen nur wenige Einzelbeobachtungen vor. Wie alle Langohrfledermäuse ernährt es sich fast ausschließlich von Insekten. Als Quartiere nutzen sie kleine Spalten und Höhlungen sowie Räume unter Felsbögen und Brücken. Eine Wochenstube mit etwa 90 Weibchen ist aus einem verlassenen Eisenbahntunnel auf der Peloponnes bekannt. Die Geburten finden nach dem Juni statt.[1]
Das Balkan-Langohr wurde 1980 von Beatrica Ðulić als kroatische Unterart des Grauen Langohres (Plecotus austriacus) mit dem wissenschaftlichen Namen Plecotus austriacus kolombatovici beschrieben. Aufgrund morphologischer und molekularbiologischer Untersuchungen wurde dem Balkan-Langohr der Artstatus zuerkannt.[3]
Manche Systematiken fassen sie allerdings mit der Kanaren-Langohr (Plecotus teneriffae) und dem Nordwestafrikanischen Langohr (Plecotus gaisleri) zu einer gemeinsamen Art zusammen.
Die Art wird von der International Union for Conservation of Nature and Natural Resources (IUCN) global aufgrund des vergleichsweise großen Verbreitungsgebietes und der Bestandsgröße als „nicht gefährdet“ (Least concern) eingeschätzt. Ein Rückgang des Bestandes und eine größere Bedrohung der Art sind nicht bekannt. National und regional steht die Art im größten Teil des Verbreitungsgebietes unter Naturschutz.[2]
Das Balkan-Langohr (Plecotus kolombatovici) ist eine Fledermausart aus der Gattung der Langohrfledermäuse (Plecotus) innerhalb der Familie der Glattnasen (Vespertilionidae). Der wissenschaftliche Artname ehrt den kroatischen Zoologen Juraj Kolombatovic (1843–1908).
Kolombatovic e gjatë-eared bat (Plecotus kolombatovici), i njohur edhe si Mesdheut gjatë eared bat, është një specie e bat amtare për të Shqipërisë, Algjeri, Kroaci, Qipro, Greqi (Kriti), Itali, Libani, Libia, Malta, Maroku, Serbia, Tuniziadhe Turqia.
The Mediterranean long-eared bat (Plecotus kolombatovici), also known as Kolombatovic's long-eared bat, is a species of vesper bat ranging from Italy east through the Balkans east to Syria, and south to Jordan.[2]
The species was described by Dulić in 1980, following the identification of small bats from the Plecotus genus in Croatia. However, until 2010, the qualification of P.kolombatovici as species was subject to doubt.[3] Specimens of Plecotus sp. were analysed in North Africa, the Canary Islands, and Asia over a period of years, and it was proposed that all the specimens were subspecies of the same species, Plecotus teneriffae. However, the most recent studies confirm the status of species for P. kolombatovici.[4] As several species of Plecotus can be leaving in sympatry in a same region, a clear identification of specimen can be very difficult.
So far, P.kolombatovici has been recorded in Albania,[5] Croatia[6] and Greece,[7] as well as Italy and parts of the Middle East.[2]
This species is often found in the islands of the Adriatic sea,[8] but also inland with a recorded presence in most of Greece. In Albania, many specimens were found in former bunkers on the Sazan Island.
The Mediterranean long-eared bat (Plecotus kolombatovici), also known as Kolombatovic's long-eared bat, is a species of vesper bat ranging from Italy east through the Balkans east to Syria, and south to Jordan.
Plecotus kolombatovici es una especie de murciélago de la familia Vespertilionidae.
Es endémica de la región mediterránea, su distribución está fragmentada en tres partes: la región sur de los Balcanes y Asia (Chipre, Turquía, Siria, Líbano y probablemente Israel Palestina y Jordania), al noroeste de Libia (Cirenaica) y el noroeste de África Marruecos en el noroeste de Libia también se encuentra en Malta y Pantelleria.
Plecotus kolombatovici. In: IUCN 2008. 2008 IUCN Red List of Threatened
Plecotus kolombatovici es una especie de murciélago de la familia Vespertilionidae.
Plecotus kolombatovici Plecotus generoko animalia da. Chiropteraren barruko Vespertilioninae azpifamilia eta Vespertilionidae familian sailkatuta dago
Plecotus kolombatovici Plecotus generoko animalia da. Chiropteraren barruko Vespertilioninae azpifamilia eta Vespertilionidae familian sailkatuta dago
Oreillard des Balkans, Oreillard de Kolombatovic
L'Oreillard des Balkans (Plecotus kolombatovici), aussi appelé Oreillard de Kolombatovic, est une espèce de chauves-souris de la famille des Vespertilionidae.
Cette espèce vit dans la péninsule des Balkans, depuis la Croatie jusqu'en Grèce, y compris la Crète[1]. À l'est, sa distribution s'étend sur les côtes méditerranéennes de l'Anatolie et du Levant. L'Oreillard des Balkans a été découvert en Italie, sur la côte tyrrhénienne, en 2019[2].
L'Union internationale pour la conservation de la nature étend son aire de distribution jusqu'au Maghreb[3], mais les populations de ces régions sont considérées par certains auteurs comme appartenant à une espèce distincte, l'Oreillard de Gaisler (P. gaisleri)[4].
Beatrica Đulić décrit Plecotus austriacus kolombatovici en 1980, de Žrnovo, sur l'île dalmate de Korčula, en Croatie, considérant cette forme comme une sous-espèce de l'Oreillard gris (P. austriacus)[5]. Cette sous-espèce n'est guère reconnue jusqu'en 2001, quand l'utilisation de séquences génétiques met en lumière une diversité cryptique parmi les oreillards européens. Trois lignées génétiques majeures sont identifiées, une première correspondant à l'Oreillard roux (P. auritus), une seconde à l'Oreillard gris (P. austriacus). La troisième regroupe des spécimens provenant du sud de l'Autriche, de Croatie, de Bosnie-Herzégovine et de Grèce[6]. Les auteurs l'assignent au taxon P. kolombatovici, mais les études ultérieures montrent qu'il ne s'agit pas du taxon décrit par Đulić, mais d'une espèce distincte décrite sous les noms de Plecotus alpinus Kiefer & Veith, 2002[7] et Plecotus microdontus Spitzenberger, 2002[8], mais désormais connu comme l'Oreillard alpin (Plecotus macrobullaris)[9]. Ces études montrent cependant que si l'Oreillard alpin représente une lignée cryptique proche de l'Oreillard roux, une autre lignée cryptique proche de l'Oreillard gris correspond bien au kolombatovici décrit par Đulić. Celui-ci est considéré un temps comme conspécifique avec l'Oreillard de Tenerife (P. teneriffae), et donc nommé P. teneriffae kolombatovici, mais il en est séparé dès 2004 par Juste et al.[10] et l'espèce est depuis lors connue comme l'Oreillard des Balkans Plecotus kolombatovici Đulić, 1980[9],[11].
Benda et al. décrivent en 2004 un nouveau taxon de Cyrénaïque, P. teneriffae gaisleri, présentant de légères différences morphologiques et génétiques par rapport aux populations du nord-est de la Méditerranée alors nommées P. teneriffae kolombatovici[12]. Peu de temps après, lorsque kolombatovici est traité comme espèce distincte de teneriffae, gaisleri devient alors une sous-espèce du premier[11]. Deux sous-espèces sont alors reconnues : Plecotus kolombatovici kolombatovici Đulić, 1980, en Croatie et en Grèce, et incluant provisoirement les populations d'Anatolie bien que leur appartenance soit sujette à caution[11] ; Plecotus kolombatovici gaisleri Benda, Kiefer, Hanák & Veith, 2004, dans l'est libyen, et incluant provisoirement les populations du nord-ouest africain[12] bien que méritant probablement d'être décrite comme sous-espèce à part entière[11]. En 2007, Mayer et al. proposent d'élever gaisleri au rang d'espèce, l'Oreillard de Gaisler (P. gaisleri), sur la base d'une importante divergence des marqueurs mitochondriaux[4].
Dans l'arrangement du genre proposé par Spitzenberger et al. (2006), l'Oreillard alpin appartient au groupe d'espèces de Plecotus austriacus. Au sein de ce groupe, l'Oreillard des Balkans est génétiquement très proche de l'Oreillard de Tenerife (P. teneriffae), et tous deux forment la lignée sœur de l'Oreillard gris (P. austriacus). L'Oreillard d'Égypte (P. christiei) forme lui-même une lignée sœur à celle des trois autres espèces[11]. L'Oreillard de Gaisler (P. gaisleri) est également très proche de l'Oreillard des Balkans[4], mais les relations de parenté exactes de ces deux espèces avec l'Oreillard de Tenerife ne sont pas documentées.
Oreillard des Balkans, Oreillard de Kolombatovic
L'Oreillard des Balkans (Plecotus kolombatovici), aussi appelé Oreillard de Kolombatovic, est une espèce de chauves-souris de la famille des Vespertilionidae.
L'orecchione dei Balcani (Plecotus kolombatovici Dulic, 1980) è un pipistrello della famiglia dei Vespertilionidi diffuso nei Balcani e nel vicino oriente.[1][2]
Pipistrello di piccole dimensioni, con la lunghezza della testa e del corpo tra 42 e 54 mm, la lunghezza dell'avambraccio tra 36 e 42 mm, la lunghezza della coda tra 42 e 48 mm, la lunghezza delle orecchie tra 33 e 38 mm e un peso fino a 8 g.[3]
La pelliccia è lunga e densa. Le parti dorsali sono grigio-brunastre con dei riflessi marroni o color sabbia, mentre le parti ventrali sono grigio-brunastre con dei riflessi grigiastri. La base dei peli è ovunque bruno-nerastre. Il muso è conico e completamente ricoperto di peli. Le orecchie sono enormi, ovali, ispessite e unite sulla fronte da una sottile membrana cutanea. Il trago è lungo circa la metà del padiglione auricolare, affusolato e con l'estremità smussata. Le membrane alari sono grigio-brunastre e semi-trasparenti. Le dita dei piedi sono ricoperte di corti peli chiari e munite di piccoli artigli pallidi. La coda è lunga ed inclusa completamente nell'ampio uropatagio.
In estate si rifugia nelle fessure rocciose, monumenti antichi, rovine, caverne ed edifici dove le femmine formano vivai di 10-30, occasionalmente anche fino a 120 adulti. In inverno vivono singolarmente o in piccoli gruppi fino a 10 individui di entrambi i sessi all'interno di edifici, miniere, grotte pozzi e talvolta cavità degli alberi.
Si nutre di insetti, particolarmente falene e in misura minore di coleotteri e ditteri catturati su spazi aperti, terreni agricoli e piccoli specchi d'acqua.
Questa specie è diffusa in maniera frammentata nei Balcani, lungo le coste adriatiche della Croazia e della Bosnia ed Erzegovina, nella Grecia centrale e nel Peloponneso e sulle isole di Creta, Rodi, Cipro e Gozo, mentre nel vicino oriente è presente dall'Anatolia meridionale fino alla Siria nord-occidentale e il Libano. Probabilmente è diffusa anche in Israele, Palestina e Giordania occidentale. Un'osservazione effettuata sull'isola di Pantelleria è considerata da diversi autori come erronea.
Vive in zone semi-aride e nelle steppe.
La IUCN Red List, considerato il vasto areale e la tolleranza a diversi tipi di habitat, classifica P.kolombatovici come specie a rischio minimo (LC).[1]
L'orecchione dei Balcani (Plecotus kolombatovici Dulic, 1980) è un pipistrello della famiglia dei Vespertilionidi diffuso nei Balcani e nel vicino oriente.
Plecotus kolombatovici is een vleermuis uit het geslacht grootoorvleermuizen (Plecotus).
Deze soort komt voor in de Maghreb, Libië, Kroatië, Griekenland, Zuidwest-Turkije, Malta en Pantellaria. Populaties van deze soort werden historisch meestal als de bruine grootoorvleermuis (P. austriacus) geïdentificeerd, maar onderzoek sinds 2001 heeft aangetoond dat het om een aparte soort gaat, die als eerste werd geïdentificeerd in Europa. De populatie in Cyrenaica (Libië) is als een aparte ondersoort beschreven, de Libische grootoorvleermuis (P. k. gaisleri). De Balkangrootoorvleermuis (P. k. kolombatovici), de enige andere beschreven ondersoort, komt voor in Kroatië en Griekenland. De populaties in de Maghreb vormen waarschijnlijk een derde ondersoort; het is nog onduidelijk bij welke ondersoort de Turkse populatie hoort. Van alle grootoorvleermuizen heeft P. kolombatovici het beste vermogen om kleine eilanden te koloniseren.[2]
Plecotus kolombatovici is een vleermuis uit het geslacht grootoorvleermuizen (Plecotus).
Gacek bałkański (Plecotus kolombatovici) – nowo opisany gatunek nietoperza. Początkowo opisany jako podgatunek gacka szarego, po badaniach mitochondrialnego DNA uznany w 2001 roku za odrębny gatunek.
Gacek bałkański (Plecotus kolombatovici) – nowo opisany gatunek nietoperza. Początkowo opisany jako podgatunek gacka szarego, po badaniach mitochondrialnego DNA uznany w 2001 roku za odrębny gatunek.
Plecotus kolombatovici é uma espécie de morcego da família Vespertilionidae. Endêmico da região Mediterrânea, sua distribuição está fragmentada em três partes: regiao sul dos Balcãs e Ásia Menor (Chipre, Turquia, Síria, Líbano e provavelmente em Israel, Palestina e Jordânia), noroeste da Líbia (Cyrenaica) e noroeste da África do Marrocos ao noroeste da Líbia, é encontrada também em Malta e Pantellaria.
Plecotus kolombatovici é uma espécie de morcego da família Vespertilionidae. Endêmico da região Mediterrânea, sua distribuição está fragmentada em três partes: regiao sul dos Balcãs e Ásia Menor (Chipre, Turquia, Síria, Líbano e provavelmente em Israel, Palestina e Jordânia), noroeste da Líbia (Cyrenaica) e noroeste da África do Marrocos ao noroeste da Líbia, é encontrada também em Malta e Pantellaria.
Plecotus kolombatovici är en fladdermusart i familjen läderlappar som först beskrevs av Ðulić 1980. Den listades en tid som underart till grå långörad fladdermus (Plecotus austriacus) men sedan 2005 godkänns den som art.[2][1]
Arten har liksom andra medlemmar av släktet Plecotus stora öron men artens tragus är minst (mindre än 14 mm) jämförd med andra Plecotus-arter. Fladdermusens underarmar är 36,1 till 39,3 mm långa och vikten varierar mellan 6 och 9 g. Pälsen har på ovansidan en gråbrun färg.[3] Även ansiktet och hakan är täckta av päls.[4]
Denna fladdermus förekommer kring Medelhavet i sydöstra Europa, östra Turkiet, Mellanöstern och norra Afrika. Den vistas i låglandet och i bergstrakter upp till 3000 meter över havet. Arten lever främst i öppna landskap men den förekommer även i områden med lite fylligare växtlighet. Plecotus kolombatovici hittas bland annat i stäpper och på jordbruksmark.[1]
Individerna vilar i byggnader, i grottor, i gruvor, i håligheter intill vattenkällor samt i trädens håligheter. Fladdermusen jagar nattfjärilar och andra insekter, oftast över dammar eller pölar. Plecotus kolombatovici vilar vanligen ensam eller i små flockar med cirka 10 medlemmar. I samband med ungarnas födelse bildar honor egna kolonier som är skilda från hanarna. Dessa kolonier har upp till 30 medlemmar eller i sällsynta fall omkring 120 medlemmar.[1]
Arten påverkas av pesticider och av störningar vid viloplatsen. IUCN listar hela beståndet som livskraftig (LC).[1]
Plecotus kolombatovici är en fladdermusart i familjen läderlappar som först beskrevs av Ðulić 1980. Den listades en tid som underart till grå långörad fladdermus (Plecotus austriacus) men sedan 2005 godkänns den som art.
Вухань середземноморський (Plecotus kolombatovici) — вид рукокрилих родини Лиликові (Vespertilionidae).
Країни проживання: Албанія, Алжир, Хорватія, Кіпр, Греція (Крит), Італія, Ліван, Лівія, Мальта, Марокко, Сербія, Туніс, Туреччина.
Харчується у різних відкритих і напівзакритих місцях, в основному це степ, але також агроландшафти в рівнинних і гірських районах, часто на невеликих водоймах. Споживає переважно міль, але також жуків і мух. Літні сідала розташовані в основному в скелястих порожнинах, але також в темних місцях руїн, печер і будівель. Зимові сідала розташовані в будівлях, рудниках, печерах, колодязях і деревах.
Вухань середземноморський (Plecotus kolombatovici) — вид рукокрилих родини Лиликові (Vespertilionidae).
Plecotus kolombatovici là một loài động vật có vú trong họ Dơi muỗi, bộ Dơi. Loài này được Dulic mô tả năm 1980.[1]
Plecotus kolombatovici là một loài động vật có vú trong họ Dơi muỗi, bộ Dơi. Loài này được Dulic mô tả năm 1980.
지중해긴귀박쥐(Plecotus kolombatovici)는 애기박쥐과에 속하는 박쥐의 일종이다.[2] 알바니아와 알제리, 크로아티아, 키프로스, 그리스(크레타), 이탈리아, 레바논, 리비아, 몰타, 모로코, 세르비아, 튀니지 그리고 터키에서 발견된다.
작은 박쥐로 몸통 길이가 42~54mm이고 전완장은 36~42mm, 꼬리 길이는 42~48mm이다. 귀 길이는 33~38mm이고 몸무게는 최대 8g이다.[3] 털이 길고 무성하며 갈색빛 회색을 띤다.
여름에는 암컷들이 10~30마리씩 최대 120마리까지 보육 집단을 형성하여 바위틈과 고대 기념물, 유적, 동굴, 건물에서 은신한다. 겨울에는 암수 모두 혼자 또는 최대 10마리까지 작은 무리를 지어 건물과 탄광, 동굴, 우물, 나무 구멍 속에서 은신한다. 곤충 특히 나방을 먹고 좀더 적게는 앞이 트인 공간과 농경지, 작은 수원지에서 딱정벌레와 파리 등을 잡아 먹는다.
크로아티아와 보스니아 헤르체고비나의 아드리아 해안가를 따라 발칸반도에 파편적으로 분포하고 그리스 중부 지역과 펠로폰네소스반도, 크레타섬, 로도스섬, 키프로스, 고조섬에서 발견되는 반면에 근동 지역은 아나톨리아 지역 남부부터 최대 시리아 북서부와 레바논 지역에서 서식한다. 이스라엘과 팔레스타인, 요르단 서부에서도 분포하는 것으로 추정된다. 판텔레리아에서 관찰된 기록은 일부 저자들이 잘못된 것으로 간주하고 있다. 준건조 지역과 스텝 지대에서 서식한다.