الأسماء في صفحات التنقل
Plecotus sacrimontis és una espècie de ratpenat de la família dels vespertiliònids. Viu al Japó i Rússia. Els seus hàbitats naturals són els boscos, on es refugia a forats dels arbres i a coves. També se'l pot trobar en habitatges. Es creu que no hi ha cap amenaça significativa per a la supervivència d'aquesta espècie.[1] El nom específic es refereix a la localitat tipus de l'espècie, el Mont Fuji.[2]
Plecotus sacrimontis és una espècie de ratpenat de la família dels vespertiliònids. Viu al Japó i Rússia. Els seus hàbitats naturals són els boscos, on es refugia a forats dels arbres i a coves. També se'l pot trobar en habitatges. Es creu que no hi ha cap amenaça significativa per a la supervivència d'aquesta espècie. El nom específic es refereix a la localitat tipus de l'espècie, el Mont Fuji.
Das Japanische Langohr (Plecotus sacrimontis) ist eine Fledermaus in der Familie der Glattnasen (Vespertilionidae), die in Japan sowie auf den südlichen Kurilen vorkommt. Das Taxon galt längere Zeit als Unterart des Braunen Langohrs (Plecotus auritus). Im Jahr 2006 erfolgte die Anerkennung als Art.[1][2]
Ein Exemplar von den Kurilen hatte eine Kopf-Rumpf-Länge von 56 mm, eine Schwanzlänge von 51 mm sowie ein Gewicht von 9,1 g. Die Unterarmlänge betrug 43,5 mm und die Ohren waren 38,2 mm lang. Andere Individuen von den Kurilen erreichten eine Flügelspannweite von 278 bis 291 mm. Laut der Studie wiesen vergleichbare Messungen aus Japan etwa dieselben Resultate auf.[3]
Das Japanische Langohr ist innerhalb der braun gefärbten Langohrfledermäuse (auritis-Gruppe) ein mittelgroßer bis großer Vertreter. Der Körper ist mit weichem, dichtem und wolligem Fell bedeckt, das überwiegend braun gefärbt ist. Kennzeichnend ist eine dunkelbraune Partie auf der Schnauze und um die Augen, die einer Maske gleicht. Die großen Ohren und die Flughäute sind dicker als bei nahe verwandten Arten. Verschiedene Individuen besitzen weiße Haare im Bereich des äußeren Urogenitalsystems und bei manchen Exemplaren sind Teile der Schwanzflughaut oberseits mit Fell bedeckt. Die Art hat große Daumen sowie gekrümmte hellgelbe Krallen an allen Fingern und Zehen.[4]
Das Verbreitungsgebiet des Japanischen Langohrs umfasst fast alle Hauptinseln Japans mit Ausnahme von Kyūshū und Honshūs südwestlichen Bereichen. Von Shikoku sind nur vereinzelte Funde dokumentiert. Die Art kommt weiterhin auf Kunaschir und Iturup vor. Sie lebt im Hügelland und in Gebirgen auf 700 bis 1700 Meter Höhe.[2]
Das Japanische Langohr ruht am Tage meist in Baumhöhlen.[2] Es kann Höhlen, Gebäude, Tunnel oder ähnliche Verstecke als Schlafplatz nutzen. Die Fledermäuse jagen in der Nacht in verschiedenen Bereichen der umliegenden Landschaft, inklusive urbanisierte Gebiete.[4]
Für den Bestand des Japanischen Langohrs sind keine ernsten Bedrohungen bekannt. Die Art wird von der IUCN als nicht gefährdet (Least Concern) gelistet.[2]
Das Japanische Langohr (Plecotus sacrimontis) ist eine Fledermaus in der Familie der Glattnasen (Vespertilionidae), die in Japan sowie auf den südlichen Kurilen vorkommt. Das Taxon galt längere Zeit als Unterart des Braunen Langohrs (Plecotus auritus). Im Jahr 2006 erfolgte die Anerkennung als Art.
The Japanese long-eared bat (Plecotus sacrimontis) is a species of vesper bat endemic to Japan, where it is found in Hokkaido, Honshu and Shikoku. It has distinctive, long ears, hence its Japanese name, the 'rabbit bat'. Formerly included as a subspecies of the European bat Plecotus auritus, genetic studies now indicate Plecotus sacrimontis is a separate species.[2]
It was described as a new species in 1908 by American zoologist Glover Morrill Allen. The holotype had been collected in December 1906 by Alan Owston on Mount Fuji. Allen received the specimen from Thomas Barbour. Allen noted that it resembled the brown long-eared bat, Plecotus auritus.[3] Its species name "sacrimontis" is from Latin sacer meaning "sacred" and mons meaning "mountain."[4]
In 1929, Nikolay Alekseyevich Bobrinski published that he considered P. sacrimontis as a synonym of P. auritus. In 1938, Allen himself expressed doubts about P. sacrimontis as a species, saying "Bobrinski...is very likely right in believing the name a synonym of P. auritus."[5] In 1942, George Henry Hamilton Tate published that he considered P. sacrimontis as a subspecies of P. auritus, with a trinomen of P. auritus sacrimontis.[6] This was largely maintained until 2006, when Spitzenberger et al. revised the genus Plecotus. They found that P. sacrimontis had a high genetic distance from other Plecotus species, and thus determined that it should be considered a full species rather than a subspecies of P. auritus.[7]
It has woolly fur and a "mask" of darker fur on its face.[7]
Its range includes several islands of Japan, including Hokkaido, Honshu, Shikoku, Rebun, and Rishiri. It is also found on the Kuril Islands, specifically Iturup and Kunashir.[1] It has been documented at a range of elevations from 700–1,700 m (2,300–5,600 ft) above sea level.[1]
As of 2019, it is evaluated as a least-concern species by the IUCN.[1]
{{cite journal}}: Cite journal requires |journal= (help) The Japanese long-eared bat (Plecotus sacrimontis) is a species of vesper bat endemic to Japan, where it is found in Hokkaido, Honshu and Shikoku. It has distinctive, long ears, hence its Japanese name, the 'rabbit bat'. Formerly included as a subspecies of the European bat Plecotus auritus, genetic studies now indicate Plecotus sacrimontis is a separate species.
Oreillard du Japon
L’Oreillard du Japon (Plecotus sacrimontis) est une espèce de chauves-souris de la famille des Vespertilionidae.
Cette espèce est endémique des îles japonaises d'Hokkaidō, Honshū, Shikoku et Kyūshū[1], mais est aussi signalée des îles Kouriles[2].
Oreillard du Japon
L’Oreillard du Japon (Plecotus sacrimontis) est une espèce de chauves-souris de la famille des Vespertilionidae.
Plecotus sacrimontis (Allen, 1908) è un pipistrello della famiglia dei Vespertilionidi endemico del Giappone e delle Isole Curili.[1][2]
Pipistrello di piccole dimensioni, con una lunghezza totale della testa e del corpo tra 44 e 57,5 mm, l'avambraccio è lungo tra i 37,7 e i 44,1 mm, la coda tra i 43 e i 52 mm, il piede tra i 9 e i 13 mm, le orecchie tra i 36 e i 42 mm.[3]
La pelliccia è lunga, soffice, densa e lanosa. Le parti dorsali sono marroni con dei riflessi rossastri e la base dei peli più scura, mentre le parti ventrali sono grigiastre o giallo-brunastre chiare con la base dei peli grigia. Il muso è conico e con una maschera facciale più scura. Le orecchie sono enormi, ovali, marroni, unite sulla fronte da una sottile membrana cutanea. Il trago è lungo circa la metà del padiglione auricolare, affusolato e con l'estremità smussata. Le membrane alari sono spesse e marroni. Le dita dei piedi sono lunghe, cosparse di peli brunastri e munite di corti artigli giallastri e fortemente ricurvi. La coda è lunga ed inclusa completamente nell'ampio uropatagio.
Si rifugia nelle cavità di grossi alberi, talvolta anche in grotte e case.
Si nutre di insetti, particolarmente falene e neurotteri.
Questa specie è diffusa nelle isole giapponesi di Hokkaidō, Honshū, Shikoku, Rebun, Rishiri e sulle isole di Kunashir e Iturup, nelle Isole Curili.
Vive tra 700 e 1.700 metri di altitudine.
La IUCN Red List, considerato il vasto areale, l'adattabilità e la mancanza di minacce rilevanti, classifica P.sacrimontis come specie a rischio minimo (LC).[1]
Plecotus sacrimontis (Allen, 1908) è un pipistrello della famiglia dei Vespertilionidi endemico del Giappone e delle Isole Curili.
Plecotus sacrimontis is een vleermuis uit het geslacht grootoorvleermuizen (Plecotus).
P. sacrimontis is een middelgrote tot grote grootoorvleermuis met een lange duim, een zachte, dichte, wollige vacht en een opvallend donker gezichtsmasker tussen de neus en de ogen. De oren, de vleugels en het uropatagium (de vlieghuid tussen de achterpoten) zijn dik en bruin. De vacht is van boven bruin en van onderen grijs. Er bestaan twee kleurvormen, een donkerdere en een lichtere.[2]
Deze soort komt voor op de Japanse eilanden Hokkaido, Honshu, Shikoku en Kyushu, op 700 tot 1700 m hoogte. Hoewel oorspronkelijk beschreven als een aparte soort, werd deze soort al snel als een ondersoort van de bruine grootoorvleermuis (P. auritus) gezien, die ook populaties in Zuidoost-Siberië en Noordoost-China omvatte die nu tot P. ognevi worden gerekend. In 2006 werd P. sacrimontis echter weer herkend als een aparte soort die alleen in Japan voorkomt.[2]
Plecotus sacrimontis is een vleermuis uit het geslacht grootoorvleermuizen (Plecotus).
Plecotus sacrimontis är en fladdermus i familjen läderlappar som förekommer i Japan och på de ryska Kurilerna. Populationen listades tidigare som underart till brunlångöra (Plecotus auritus) och den godkänns sedan 2006 som art.[2][1]
Arten är inom släktet Plecotus medelstor till stor. Den mjuka, täta och ulliga pälsen har en brun färg. Kännetecknande är en mörkbrun region kring nosen och ögonen som liknar en ansiktsmask. Fladdermusen har ganska tjocka yttre öron och en tjock flygmembran som kan vara ljusare brun än pälsen. Några individer har längre vita hår nära sin anus och ibland är vissa delar av svansflyghuden täckta med päls. Hos Plecotus sacrimontis förekommer stora tummar och alla tår är utrustade med böjda, ljusgula klor.[3]
Ett exemplar från Kurilerna hade en kroppslängd (huvud och bål) av 56 mm, en svanslängd av 51 mm och en vikt av 9,1 g. Underarmarna var 43,5 mm långa och öronens längd var 38,2 mm. Andra individer från Kurilerna hade en vingspann av 278 till 291 mm. Enligt studien ska tidiga mätningar från Japan haft ungefär samma resultat.[4]
Utbredningsområdet sträcker sig över Japans stora öar med undantag av Kyushu och Honshus sydvästra del. Från Shikoku är bara enstaka fynd dokumenterade. Arten når även några mindre japanska öar i närheten och Kurilernas två sydligaste öarna. Den vistas främst i kulliga områden och i bergstrakter mellan 700 och 1700 meter över havet.[1]
Individerna vilar på dagen i trädens håligheter eller ibland i grottor samt i byggnader.[1] De besöker på natten alla angränsande landskap för att jaga, inklusive människans samhällen.[3]
För Plecotus sacrimontis finns inga anmärkningsvärda hot och den listas av IUCN som livskraftig (LC).[1]
Plecotus sacrimontis är en fladdermus i familjen läderlappar som förekommer i Japan och på de ryska Kurilerna. Populationen listades tidigare som underart till brunlångöra (Plecotus auritus) och den godkänns sedan 2006 som art.
Plecotus sacrimontis — вид рукокрилих родини Лиликові (Vespertilionidae).
Проживання: Японія (Хоккайдо, Хонсю, Шікоку), Росія (Курильські острови). Був зафіксований між 700 і 1700 м над рівнем моря. Вони спочивають у дуплах великих дерев у лісах протягом дня і харчуються вночі. Крім того, вони сплять в печерах і будинках.
Plecotus sacrimontis — вид рукокрилих родини Лиликові (Vespertilionidae).
分類 界 : 動物界 Animalia 門 : 脊索動物門 Chordata 亜門 : 脊椎動物亜門 Vertebrata 綱 : 哺乳綱 Mammalia 目 : コウモリ目 Chiroptera 科 : ヒナコウモリ科 Vespertilionidae 属 : ウサギコウモリ属 Plecotus 種 : ニホンウサギコウモリ P. sacrimontis 学名 Plecotus sacrimontisニホンウサギコウモリ（Plecotus sacrimontis）は、コウモリ目（翼手目）・ヒナコウモリ科・ウサギコウモリ属に分類されるコウモリの一種。日本の在来種である。以前はヨーロッパ地方のウサギコウモリ（兎蝙蝠、Plecotus auritus) の亜種とされていたが、遺伝子研究により現在では別の種であることが分かっている[2]。
2002年（平成14年）3月に『改訂・日本の絶滅のおそれのある野生生物 -レッドデータブック- 1 哺乳類』が作成された際には絶滅危惧II類（VU）であったが、2007年（平成19年）8月3日に発表されたレッドリスト（2007年版）では、生息確認地点数の増加と広範囲での分布確認を理由に、ランク外とされた[3]。
前腕長40-45mm、頭胴長42-58mm、尾長42-55mm、体重5-13g[4]。ウサギのような大きな耳をもち、頭よりも耳が大きい。これが和名の由来にもなっている[5]。
主に灰色であるが、濃い色と薄い色の2種類が知られている。
主に樹洞を昼間の隠れ家とするが、洞窟や人工物も利用する[6]。初夏に出産する。出産保育コロニーのサイズは10-30個体が一般的とされるが、なかには150個体以上のコロニーも報告されている[7]。飛翔する昆虫を食べる[6]。超音波の周波数は30-50Hzで、他のコウモリと比べてあまり強くはない[6]。
ニホンウサギコウモリ（Plecotus sacrimontis）は、コウモリ目（翼手目）・ヒナコウモリ科・ウサギコウモリ属に分類されるコウモリの一種。日本の在来種である。以前はヨーロッパ地方のウサギコウモリ（兎蝙蝠、Plecotus auritus) の亜種とされていたが、遺伝子研究により現在では別の種であることが分かっている。
2002年（平成14年）3月に『改訂・日本の絶滅のおそれのある野生生物 -レッドデータブック- 1 哺乳類』が作成された際には絶滅危惧II類（VU）であったが、2007年（平成19年）8月3日に発表されたレッドリスト（2007年版）では、生息確認地点数の増加と広範囲での分布確認を理由に、ランク外とされた。
일본긴귀박쥐(Plecotus sacrimontis)는 애기박쥐과에 속하는 박쥐의 일종이다. 일본의 토착종으로 홋카이도와 혼슈 그리고 시코쿠에서 발견된다. 특이하게 긴 귀를 갖고 있다. 이전에는 토끼박쥐(Plecotus auritus)의 아종으로 간주했지만, 유전학 분석을 통해 이제는 별도의 종(Plecotus sacrimontis)으로 분류하고 있다.[2]
일본긴귀박쥐는 진한 색과 희미한 색의 두 종류로 나눌 수도 있지만, 두 종류 모두 회색이 지배적인 색이다. 귀가 머리보다 상당히 크다.
동굴과 터널, 건물 등에서 서식한다. 출산을 위한 암컷 무리가 4월부터 8월 사이에 발견된다.[3]
일본긴귀박쥐(Plecotus sacrimontis)는 애기박쥐과에 속하는 박쥐의 일종이다. 일본의 토착종으로 홋카이도와 혼슈 그리고 시코쿠에서 발견된다. 특이하게 긴 귀를 갖고 있다. 이전에는 토끼박쥐(Plecotus auritus)의 아종으로 간주했지만, 유전학 분석을 통해 이제는 별도의 종(Plecotus sacrimontis)으로 분류하고 있다.
