This species needs to be studied in the wild, as well as in captivity, so that more information can be gathered about its life span, behavior, and reproductive habits. Also, because this species is very local in its distribution, a careful eye should be kept on its numbers.
Perception Channels: tactile ; chemical
IUCN Red List of Threatened Species: vulnerable
Other Physical Features: endothermic ; bilateral symmetry
Paradoxurus zeylonensis is mainly arboreal, keeping mostly to large tree branches. They have been observed to sleep in the roof of bungalows adjacent to the jungle and in hollow tree branches. (Phillips 1935)
Paradoxurus zeylonensis is found in south and southeast Asia, specifically in Sri Lanka and Ceylon. (Ellerman 1966, Macdonald 1985, Parker 1990)
Biogeographic Regions: palearctic (Native )
The golden palm civet is mainly frugivorous, with preferences for mango, coffee, melon, pineapple and bananas. This species has also been observed to eat small mammals, birds, snakes, lizards, frogs, moths, and other insects when it is able to catch them. (Anderson 1984, Parker 1990, Phillips 1935)
The golden palm civet's habit of roosting in the roof of bungalows located near the edge of the jungle may be annoying to humans, but no damage by these creatures was reported. The frugivorous habits of P. zeylonensis may be destructive if these animals live near land where fruits eaten by this species are being raised as crops (bananas, mangos, etc). However, this was not mentioned to be a large problem in any of the literature found on this species. (Phillips 1935)
As the young are easily tamed, although no detailed information was given on any tamed animals. (Phillips 1935)
Very little is known about the reproduction of P. zeylonensis. Young have been found in October and November, and so it is thought that reproduction occurs in the latter months of the year. It is also thought that females may have more than one litter per year. Two or three young are produced in each litter. The gestation period and life span of this species are unknown, as are the ages of weaning and sexual maturity. (Anderson 1984, Parker 1990, Phillips 1935)
Key Reproductive Features: gonochoric/gonochoristic/dioecious (sexes separate); sexual
La civeta de palmera daurada (Paradoxurus zeylonensis) és una civeta endèmica de Sri Lanka.
Es tracta d'una civeta petita amb un pelatge de color marró daurat o marró fosc. El pèl posterior del seu coll creixen en sentit invers, des de les espatlles cap al cap.[1]
No hi gaires estudis sobre aquesta espècie, però, malgrat tot, es creu que s'alimenta de fruits, baies, insectes, ocells, granotes i llangardaixos.
Aquesta espècie rep els noms de Pani uguduwa, Sapumal kalawaddha o Ranhothambuwa/Hotambuwa per part de la comunitat de parla singalesa de Sri Lanka.[1] No obstant això, el terme Hotambuwa s'utilitza principalment per referir-se a una espècie diferent, la mangosta vermella de l'Índia (Herpestes smithii). A causa de la seva aparença i coloració semblants, sovint se les confon.
La civeta de palmera daurada i la civeta de palmera comuna, de vegades són anomenades ambdues amb el nom de kalawedda en singalès i el nom de maram nai en tàmil.[1]
Aquesta civeta apareix dibuixada en un segell de 3 rupies de Sri Lanka.[2] No obstant això, al segell se l'anomena Gat de palmera daurat.
Der Goldmusang (Paradoxurus zeylonensis) ist eine von fünf Arten der Musangs innerhalb der Schleichkatzen. Er ist ein Endemit der Insel Sri Lanka im Indischen Ozean. Der Bestand der Art ist klein, durch die anhaltende Waldzerstörung mittlerweile stark fragmentiert und geht weiter zurück. Der Goldmusang wird von der IUCN daher als gefährdet ("vulnerable") eingestuft.[1]
Es handelt sich um eine kleine Schleichkatze mit einem beigen, gold-, rot oder dunkelbraunen Fell. Das Gesicht ist hin und wieder heller und der Schwanz etwas gelblich. Die Schwanzspitze ist oft gelb oder weißlich. Die Kopf-Rumpf-Länge liegt zwischen 50 und 58 cm, der Schwanz ist zwischen 43,7 und 52,5 cm lang und die Tiere erreichen ein Gewicht von etwa 3,6 kg.[2] Die Nackenhaare wachsen gegen den Strich zum Kopf statt zum Hinterende.[3] Das Gebiss hat folgende Zahnformel: 3.1.4.2 3.1.4.2 {displaystyle {frac {3.1.4.2}{3.1.4.2}}} .[2]
Der Goldmusang ist ein Endemit Sri Lankas im Indischen Ozean und bewohnt dort natürlich belassene Waldgebiete. Er wurde im Udawalawe-Nationalpark, im Sinharaja Forest, im Wasgomuwa und im Yala-Nationalpark nachgewiesen.[1]
Der Goldmusang lebt fast ausschließlich auf Bäumen (arboreal) und bewegt sich vor allem auf größeren Ästen. Die Tiere sind einzelgängerisch und nachtaktiv und nutzen hohle Äste, gelegentlich auch Hohlräume unter Hausdächern nahe den Bäumen als Schlafplatz. Sie ernähren sich von Früchten wie Mangos, Kaffee, Melonen, Ananas und Bananen sowie kleinen Säugetieren, Vögeln, Eidechsen, Schlangen, Fröschen und Insekten.[4][2] In der Fortpflanzungszeit im Oktober und November bekommen die Weibchen zwei oder drei Jungtiere.[2]
Der Goldmusang (Paradoxurus zeylonensis) ist eine von fünf Arten der Musangs innerhalb der Schleichkatzen. Er ist ein Endemit der Insel Sri Lanka im Indischen Ozean. Der Bestand der Art ist klein, durch die anhaltende Waldzerstörung mittlerweile stark fragmentiert und geht weiter zurück. Der Goldmusang wird von der IUCN daher als gefährdet ("vulnerable") eingestuft.
Paradoxurus zeylonensis es un specie de Paradoxurus.
பொன்னிற மரநாய் (Paradoxurus zeylonensis) என்பது புனுகுப் பூனைக் குடும்பத்தைச் சேர்ந்த விலங்காகும். இது இலங்கையில் மட்டுமே காணப்படுகின்றது. புனுகுப்பூனை இனங்களில் பருமனில் மிகச் சிறிய இனமொன்றாகிய இதன் உடல் பொன்னிறம் கலந்த பழுப்பு அல்லது கரும்பழுப்பு நிறத்தில் இருக்கும். இதன் பிடரி மயிர் தோட்கட்டிலிருந்து தலை நோக்கி கீழிருந்து மேலாக வளரும்.[2]
அடர்ந்த காடுகளில் வாழும் இவ்வுயிரினம் பற்றி மிகக் குறைவாகவே அறியப்பட்டுள்ளது. பொன் மரநாய்கள் பழங்கள், பூச்சிகள், பறவைகள், தவளைகள், பல்லிகள் போன்றவற்றை உணவாகக் கொள்வதாகக் கருதப்படுகிறது. சில வேளைகளில் கிராமங்களில் ஊடுருவும் இது கோழிகளைத் தூக்கிச் செல்வதுண்டு.
இலங்கையில் இவ்விலங்கு சிங்களத்தில் பனி உங்குடுவா, சப்புமல் கலவெத்தா, ரன்ஃகோத்தம்புவா/ஃகோத்தம்புவா என்ற பெயர்களால் அழைக்கப்படுகிறது.[2] எனினும், ஃகோத்தம்புவா என்ற சொல் உருவத்தில் இதனை ஒத்ததாகக் காணப்படும் பல இன விலங்குகளையும் குறிக்கப் பயன்படுவதுண்டு. உண்மையில் ஃகோத்தம்புவா என்ற சொல் செங்கீரிப்பிள்ளையைக் (Herpestes smithii) குறிக்கப் பயன்படுவதாகும். இதனைக் குறிக்கப் பயன்படும் பெயர்களில் ஏற்படும் இக்குழப்பம் இதன் உருவமும் நிறமும் வேறு பல இனங்களை ஒத்திருப்பதனாலேயே ஏற்படுகிறது. சிங்களத்தில் பொன் மரநாய், ஆசிய மரநாய் என்பவற்றை கலவெத்தா என அழைக்கப்படுகிறது.[2]
பொன் மரநாய் இலங்கைக்குத் தனிச் சிறப்பான விலங்கு என்பதால் இதனைச் சிறப்பிக்க இலங்கை அஞ்சற் திணைக்களம் இதன் படம் பொறித்த மூன்று ரூபாய் முத்திரையொன்றை வெளியிட்டுள்ளது.[3] அம்முத்திரையில் இதன் பெயர் கோல்டன் பால்ம் கெட் (Golden Palm Cat) என ஆங்கிலத்தில் குறிப்பிடப்பட்டுள்ளது.
பொன்னிற மரநாய் (Paradoxurus zeylonensis) என்பது புனுகுப் பூனைக் குடும்பத்தைச் சேர்ந்த விலங்காகும். இது இலங்கையில் மட்டுமே காணப்படுகின்றது. புனுகுப்பூனை இனங்களில் பருமனில் மிகச் சிறிய இனமொன்றாகிய இதன் உடல் பொன்னிறம் கலந்த பழுப்பு அல்லது கரும்பழுப்பு நிறத்தில் இருக்கும். இதன் பிடரி மயிர் தோட்கட்டிலிருந்து தலை நோக்கி கீழிருந்து மேலாக வளரும்.
அடர்ந்த காடுகளில் வாழும் இவ்வுயிரினம் பற்றி மிகக் குறைவாகவே அறியப்பட்டுள்ளது. பொன் மரநாய்கள் பழங்கள், பூச்சிகள், பறவைகள், தவளைகள், பல்லிகள் போன்றவற்றை உணவாகக் கொள்வதாகக் கருதப்படுகிறது. சில வேளைகளில் கிராமங்களில் ஊடுருவும் இது கோழிகளைத் தூக்கிச் செல்வதுண்டு.
The golden palm civet (Paradoxurus zeylonensis) is a viverrid endemic to Sri Lanka. It is listed as Vulnerable on the IUCN Red List. Its distribution is severely fragmented, and the extent and quality of its habitat in Sri Lanka's hill regions are declining.[2]
The golden palm civet was described by Peter Simon Pallas in 1778.[3]
Viverra zeylonensis was the scientific name proposed by Peter Simon Pallas in 1778 for a palm civet specimen from Sri Lanka.[3] Between the 19th and early 21st centuries, several zoological specimens were described, including:
Genetic analysis indicates that specimens of P. montanus, P. aureus and P. stenocephalus share the same haplotype. Because of their low genetic difference, they should neither be considered distinct species nor subspecies, but junior synonyms of the golden palm civet.[8]
The golden palm civet is gold to golden brown on the upper side and paler gold on the belly.[4] Individuals vary from dark sepia to ochreous, rusty or golden-brown. The tips of the contour hairs are frequently lustrous, sometimes greyish. The legs are about the same tint as the back, but the tail and the face are sometimes noticeably paler, buffy-grey. The face does not have a pattern, and the vibrissae are dirty white. The hair in front of the shoulders radiates from two whorls and grows forward along the sides of the neck and the nape to the head. It also grows forward on the fore throat, radiating from a single whorl. The dorsal pattern consists of faint bands and spots that are slightly darker than the ground colour. The lower side is slightly paler and sometimes greyer than the upper.[9] The golden palm civet has two morphs — one golden and one dark brown. Specimens from montane areas are darker, slightly greyish-toned wood-brown, and paler on the underside with a yellowish-white tail tip.[7]
The rounded ears have hairless edges. The eyes are large with vertical pupils. It emits a pleasant odour from anal glands, which is reminiscent of Michelia champaca flowers.[10]
The golden palm civet inhabits lowland rain forest, montane evergreen forests, and also dense monsoon forest.[11]
The golden palm civet is forest-dependent, yet tolerant of minor habitat modification where some continuous forest remains. It is arboreal, nocturnal, and solitary; its diet consists of fruits, berries, invertebrates, and a wide range of small vertebrates.[2]
In Sri Lanka the golden palm civet is called pani uguduwa පැනි උගුඩුවා, sapumal kalawaddha සපුමල් කලවැද්දා, or ranhothambuwa රන් හොතබුවා / hotambuwa හොතබුවා, by the Sinhala speaking community. Both golden and Asian palm civets are sometimes collectively called kalawedda in Sinhala and maranai (மரநாய்) in Tamil.[7]
However, the word hotambuwa is mostly used to refer altogether a different species, the ruddy mongoose (Herpestes smithii). Due to similar appearance and coloration, they are mistaken as the same animal.
This civet appears on the 3-rupee Sri Lankan postal stamp. However, it is labeled "Golden Palm Cat" on the stamp.
The golden palm civet (Paradoxurus zeylonensis) is a viverrid endemic to Sri Lanka. It is listed as Vulnerable on the IUCN Red List. Its distribution is severely fragmented, and the extent and quality of its habitat in Sri Lanka's hill regions are declining.
The golden palm civet was described by Peter Simon Pallas in 1778.
La civeta de las palmeras dorada (Paradoxurus zeylonensis) es una especie de mamífero carnívoro de la familia Viverridae. Es endémica de Sri Lanka[1] y no se conocen subespecies.[2]
La civeta de las palmeras dorada (Paradoxurus zeylonensis) es una especie de mamífero carnívoro de la familia Viverridae. Es endémica de Sri Lanka y no se conocen subespecies.
Paradoxurus zeylonensis Paradoxurus generoko animalia da. Artiodaktiloen barruko Paradoxurinae azpifamilia eta Viverridae familian sailkatuta dago.
Paradoxurus zeylonensis Paradoxurus generoko animalia da. Artiodaktiloen barruko Paradoxurinae azpifamilia eta Viverridae familian sailkatuta dago.
La Civette palmiste de Ceylan (Paradoxurus zeylonensis) est un mammifère carnivore de la famille des viverridés endémique du Sri Lanka. Elle est de petit gabarit et a une robe brun doré et brun foncé.
La civetta delle palme dorata (Paradoxurus zeylonensis) è un mammifero carnivoro appartenente alla famiglia dei Viverridae.
La piccola civetta (lunghezza 51 cm, a cui si aggiungono 46 cm di coda, 3 kg circa di peso) vive nello Sri Lanka, si ciba di lucertole, rospi, frutta e insetti.
La civetta delle palme dorata (Paradoxurus zeylonensis) è un mammifero carnivoro appartenente alla famiglia dei Viverridae.
De sri lanka-palmroller (Paradoxurus zeylonensis) is een zoogdier uit de familie van de civetkatachtigen (Viverridae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Schreber in 1778.
De soort komt voor in Sri Lanka.
Bronnen, noten en/of referentiesDe sri lanka-palmroller (Paradoxurus zeylonensis) is een zoogdier uit de familie van de civetkatachtigen (Viverridae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Schreber in 1778.
Łaskun cejloński[3] (Paradoxurus zeylonensis) – gatunek drapieżnego ssaka z rodziny wiwerowatych. Gatunek słabo poznany.
Sri Lanka i Cejlon. Gatunek nadrzewny, przebywa w koronach dużych drzew.
Niewielki łaskun o złotobrązowym ubarwieniu.
Tryb życia i biologia rozrodu tego gatunku nie została poznana. Jest aktywny nocą. Przypuszczalnie samica rodzi 2-3 młodych w jednym miocie. Pojawianie się młodych osobników obserwowano w październiku i listopadzie. Paradoxurus zeylonensis żywi się głównie owocami. Zanotowano również przypadki zjadania małych kręgowców i owadów.
Łaskun cejloński (Paradoxurus zeylonensis) – gatunek drapieżnego ssaka z rodziny wiwerowatych. Gatunek słabo poznany.
Paradoxurus zeylonensis[2][3][4] är en däggdjursart som först beskrevs av Johann Christian Daniel von Schreber 1778. Paradoxurus zeylonensis ingår i släktet äkta palmmårdar och familjen viverrider.[5][6] IUCN kategoriserar arten globalt som sårbar på grund av skogsavverkningar.[1] Inga underarter finns listade.[5]
Trots det engelska trivialnamnet "golden palm civet" har inte alla individer en gyllen päls. Det finns även en färgvariant med gråbruna till svarta hår. Enligt Schrebers ursprungliga artbeskrivning är svansen bara lite kortare än bålen och huvud tillsammans.[7]
Ungarnas päls är allmänt mörkare och mera yvig. Hos Paradoxurus zeylonensis är pälsen inte fläckig som hos indisk palmmård (Paradoxurus hermaphroditus) som likaså förekommer på Sri Lanka.[8] Upp till tre otydliga strimmor kan förekomma på ovansidan.[9]
Djuret blir 50,2 till 58 cm lång (huvud och bål), har en 43,7 till 52,5 cm lång svans och väger ungefär 3,6 kg. Ofta är ansiktet ljusare än bålen och svansen har allmänt en mer gulaktig färg. Dessutom har flera exemplar en vit svansspets. Håren på artens nacke är riktade framåt medan alla andra hår växer bakåt. Samma kännetecken finns hos Paradoxurus jerdoni. Arten har i varje käkhalva 3 framtänder, 1 hörntand, 4 premolarer och 2 molarer.[9]
Detta rovdjur förekommer med flera från varandra skilda populationer på Sri Lanka. Habitatet utgörs huvudsakligen av fuktiga skogar, ofta i bergstrakter. [10] Arten når där 2000 meter över havet eller ännu längre uppåt.[1]
Individerna är aktiva på natten och klättrar i växtligheten. De äter frukter och bär samt olika små ryggradsdjur och ryggradslösa djur. Utanför parningstiden lever varje individ ensam.[1] Antagligen har honor en eller två kullar per år med två eller tre ungar per kull.[10]
Individerna vilar i trädens håligheter och ibland under taket i byggnader som ligger intill skogen. Enligt Sri Lankas befolkning kan ungdjur lätt tämjas men arten är mycket ovanlig som sällskapsdjur.[10]
Paradoxurus zeylonensis är en däggdjursart som först beskrevs av Johann Christian Daniel von Schreber 1778. Paradoxurus zeylonensis ingår i släktet äkta palmmårdar och familjen viverrider. IUCN kategoriserar arten globalt som sårbar på grund av skogsavverkningar. Inga underarter finns listade.
Довжина голови й тіла: 50–58 см. Довжина хвоста: 44–53 см, Вага: 3–5 кг.[1]Хутро золотисто-коричневого або темно-коричневого кольору. Волосся на задній частині шиї росте в зворотному напрямку, від плечей до голови. Самці й самиці зовні схожі, а підлітки мають більш темну і більш пухнасту шерсть.
Цей вид є ендеміком Шрі-Ланки. Зустрічається як у гірській місцевості, так і в низинах. P. zeylonensis залежить від лісів, хоча терпить незначні зміни середовища проживання.
Цей вид деревний, веде нічний та самітницький спосіб життя. Раціон в основному складається з фруктів, ягід, а доповнюють його безхребетних, а також широкий спектр дрібних хребетних. Цей вид у значній мірі відповідальний за поширення насіння з пальми, Caryota urens, економічно важливої рослини, яка виробляє природно солодкий цукор. Хоча це деревний вид, він часто годуються на лісовому ґрунті або в підліску. Молодь, як правило, помічена в період з жовтня по листопад, припускаючи, що відтворення відбувається в кінці року.
Головна загроза — вирубка лісів, оскільки великі території Шрі-Ланки очищаються від лісу, щоб звільнити місце для сільського господарства, лісової промисловості та урбанізації. У результаті цього, середовище існування P. zeylonensis стає фрагментованим, залишаючи невеликі ізольовані популяції.
Хоча не існує будь-яких конкретних заходів по збереженню цього виду на місці, деякі з місць проживання мають захист. Одним з оплотів цього виду є Синхараджський ліс, об'єкт всесвітньої спадщини ЮНЕСКО.
Зображення мусанга золотистого є в 3-рупієвій монеті Шрі-Ланки й на поштовій марці.
Cầy cọ vàng (danh pháp hai phần: Paradoxurus zeylonensis) là một loài động vật thuộc họ Cầy đặc hữu của Sri Lanka. Đây là loài cầy nhỏ nhất và có bộ lông màu nâu vàng hoặc nâu tối. Lông lưng và cổ mọc thới đảo ngược, từ vai về phía đầu.[3] Loài này ít được nghiên cứu nhưng được cho rằng ăn trái cây, quả mọng, côn trùng, chim, ếch nhái, và thằn lằn. Loài này được in trên tem bưu chính Sri Lanka giá 3 rupee.[4] Tuy nhiên, chúng được gọi là "mèo cọ vàng" trên con tem.
|coauthors=
bị phản đối (trợ giúp); ||ngày truy cập=
cần |url=
(trợ giúp)
Cầy cọ vàng (danh pháp hai phần: Paradoxurus zeylonensis) là một loài động vật thuộc họ Cầy đặc hữu của Sri Lanka. Đây là loài cầy nhỏ nhất và có bộ lông màu nâu vàng hoặc nâu tối. Lông lưng và cổ mọc thới đảo ngược, từ vai về phía đầu. Loài này ít được nghiên cứu nhưng được cho rằng ăn trái cây, quả mọng, côn trùng, chim, ếch nhái, và thằn lằn. Loài này được in trên tem bưu chính Sri Lanka giá 3 rupee. Tuy nhiên, chúng được gọi là "mèo cọ vàng" trên con tem.
Paradoxurus zeylonensis
(Pallas, 1778)[1]
Шри-ланкский мусанг[2] (лат. Paradoxurus zeylonensis) — вид млекопитающих из семейства виверровых. Эндемичен для Шри-Ланки. В Красной книге МСОП обозначен как вид под наименьшей угрозой. Его ареал сильно фрагментирован, а места пригодные для его обитания в горных районах Шри-Ланки уменьшаются в числе и деградируют под антропогенным прессингом[3].
Длина тела с головой 50—58 см, длина хвоста 44—53 см. Вес 3—5 кг[4]. Верхняя сторона тела шри-ланкского мусанга коричневая, но у разных особей она варьирует от тёмной сепии до охристой, ржавой или золотисто-коричневой. Кончики волос часто бывают блестящими, иногда сероватыми. Конечности окрашены примерно так же, как и спина, но хвост и морда иногда заметно бледнее, охристо-серые. Морда без полос или пятен, а вибриссы грязно-белые. На спине просматривается рисунок из слабо выраженных полос и пятен, которые немного темнее фонового цвета. Нижняя сторона немного бледнее, чем верхняя, а иногда и серая[5].
Шри-ланкский мусанг имеет две цветовые морфы — золотую и тёмно-коричневую. В 2009 году было изучено несколько музейных образцов, и на этом основании было предложено разделить эти цветовые морфы на три отдельных вида[1]:
Шри-ланкский мусанг встречается в низинных тропических лесах, вечнозеленых горных лесах, а также густых муссонных лесах[6].
Шри-ланкский мусанг зависит от леса, но переносит незначительные изменения среды обитания, если лес не уничтожается полностью. Это древесный ночной одиночный зверь. Шри-ланкский мусанг питается фруктами, ягодами, беспозвоночными и различными мелкими позвоночными животными[3]. Хотя это древесный вид, он часто кормится на лесной почве или в подлеске.
Шри-ланкский мусанг поедает плоды винной пальмы (Caryota urens) и тем самым вносит значительный вклад в распространение семян этого экономически важного растения[7].
О размножении этого вида до сих пор мало что известно, но молодые особи обычно наблюдаются в период с октября по ноябрь, поэтому предполагается, что потомство появляется в конце года[8].
Главная угроза — вырубка лесов, поскольку большие территории Шри-Ланки очищаются от леса, чтобы освободить место для сельского хозяйства, лесной промышленности и городов. В результате этого среда обитания шри-ланкского мусанга становится фрагментированной, оставляя небольшие изолированные популяции.
Хотя никто не сохраняет именно этот вид, он встречается на некоторых охраняемых территориях. К ним относится национальный парк Синхараджа, объект всемирного наследия ЮНЕСКО[3].
Шри-ланкский мусанг изображён на почтовой марке ценой в три шри-ланкийских рупии[9]. Но там он ошибочно назван «золотая пальмовая кошка».
Шри-ланкский мусанг (лат. Paradoxurus zeylonensis) — вид млекопитающих из семейства виверровых. Эндемичен для Шри-Ланки. В Красной книге МСОП обозначен как вид под наименьшей угрозой. Его ареал сильно фрагментирован, а места пригодные для его обитания в горных районах Шри-Ланки уменьшаются в числе и деградируют под антропогенным прессингом.
황금사향고양이(Paradoxurus zeylonensis)는 사향고양이과에 속하는 스리랑카 고유종이다. 황금팜시벳(golden palm civet)으로도 불린다. 스리랑카 구릉 지대 서식지의 분포 지역이 심각하게 파편화되어, 서식지 면적이 20,000km2 이하로 줄어들고, 서식지의 질이 악화됨에 따라 국제 자연 보전 연맹(IUCN)이 멸종취약종(VU, vulnerable species)으로 지정했다.[2]
황금팜시벳의 상체는 갈색이지만, 각 개체는 짙은 세피아 색부터 황토색, 녹빛 또는 황금빛 갈색 등 다양한 색을 보인다. 털 끝은 종종 광택이 나며, 때로는 회색빛이 난다. 다리는 등과 같은 색조를 띠지만, 꼬리와 얼굴은 가끔 현저히 창백하거나 황갈색빛 회색을 띤다. 얼굴은 일정한 패턴이 없고, 콧털은 우중충한 흰색이다.
황금사향고양이(Paradoxurus zeylonensis)는 사향고양이과에 속하는 스리랑카 고유종이다. 황금팜시벳(golden palm civet)으로도 불린다. 스리랑카 구릉 지대 서식지의 분포 지역이 심각하게 파편화되어, 서식지 면적이 20,000km2 이하로 줄어들고, 서식지의 질이 악화됨에 따라 국제 자연 보전 연맹(IUCN)이 멸종취약종(VU, vulnerable species)으로 지정했다.