الأسماء في صفحات التنقل
El ratpenat de les illes Salomó (Myotis adversus) és una espècie de ratpenat de la família dels vespertiliònids. Viu a Austràlia,Indonèsia, Malàisia, Papua Nova Guinea, Singapur i Taiwan. El seu hàbitat natural són les planes on hi ha rierols i altres masses d'aigua. Es creu que no hi ha cap amenaça significativa per a la supervivència d'aquesta espècie.[1]
El ratpenat de les illes Salomó (Myotis adversus) és una espècie de ratpenat de la família dels vespertiliònids. Viu a Austràlia,Indonèsia, Malàisia, Papua Nova Guinea, Singapur i Taiwan. El seu hàbitat natural són les planes on hi ha rierols i altres masses d'aigua. Es creu que no hi ha cap amenaça significativa per a la supervivència d'aquesta espècie.
Die Südasiatische Wasserfledermaus (Myotis adversus) ist eine Art der Mausohren (Myotis) innerhalb der Fledermäuse (Chiroptera). Sie ist über Teile Südostasiens und Taiwan sowie von Neuguinea bis Australien und dem westlichen Ozeanien verbreitet.
Die Südasiatische Wasserfledermaus erreicht eine Kopf-Rumpf-Länge von 51 bis 53 Millimetern und eine Schwanzlänge von 33 bis 48 Millimetern. Die Hinterfüße haben eine Länge von 10 bis 13 Millimeter und die Tibia ist mit 18 Millimetern fast doppelt so lang, wodurch die Art im englischen Sprachraum als „Large-Footed Myotis“ bezeichnet wird. Die Ohren messen 14 bis 18 Millimeter und sind damit vergleichsweise klein. Insgesamt handelt sich um eine relativ kleine Fledermausart.[1] Die Unterarmlänge beträgt 38 bis 45 Millimeter und die Tiere haben einen lang ausgebildeten Calcar an der Hand zum Aufspannen der Flughaut. Die Handflughäute enden an den Fußknöcheln.[1] Das Rückenfell ist rötlich braun, die Bauchseite dunkelbraun.[1]
Der Schädel hat eine Gesamtlänge von 15,5 Millimeter und ist zart gebaut. Die kleinen Prämolaren sind in der Zahnreihe von der Seite sichtbar, der zweite und der dritte Prämolar sind durch eine Lücke getrennt.[1]
Die Südasiatische Wasserfledermaus lebt in Teilen Südostasiens, auf Taiwan sowie wahrscheinlich in einigen Regionen von Neuguinea bis Australien und dem westlichen Ozeanien.[2] Nachgewiesen ist sie von der Malaiischen Halbinsel, Singapur, Taiwan, Borneo, den indonesischen Inseln Java, Sulawesi, Mendanau, Karakelong (Talaudinseln), Westtimor und Flores sowie den Kangeaninseln und den Togianinseln. Einige nicht verifizierte Belege stammen aus den Regionen Sa Pa und Hanoi in Vietnam. Nachweise der Art aus New South Wales in Australien wurden der Südlichen Langfußfledermaus (Myotis macropus) zugeordnet und ein weiterer Nachweis aus Vanuatu ist bislang nicht bestätigt.[2][3]
Über die Lebensweise und ökologischen Ansprüche der weit verbreiteten Fledermausart liegen nur sehr wenige Angaben vor. In Taiwan kommt die Art im Flachland und in mittleren Höhen vor und ruht in Höhlen und künstlichen Tunneln. Wie andere Fledermäuse ernähren sie sich von Insekten, die sie häufig im Flug über Wasserflächen fangen. Aufgrund der langen Füße und der aquatischen Jagdweise wurde zudem vermutet, dass sie kleine Fische aus dem Wasser erbeuten könnten.[1]
Die Südasiatische Wasserfledermaus wird als eigenständige Art den Mausohren (Gattung Myotis) zugeordnet. Die wissenschaftliche Erstbeschreibung stammt von Thomas Walker Horsfield aus dem Jahr 1824, der sie anhand von Individuen von der indonesischen Insel Java beschrieb.[4][2]
Innerhalb der Art werden einschließlich der Nominatform sechs Unterarten unterschieden:[4]
Mach Ansicht einzelner Wissenschaftler stellt Myotis adversus taiwanensis eine eigenständige Art dar.[1] Teilweise wurde in der Vergangenheit auch Myotis macropus, Myotis moluccarum und Myotis solomonis als Unterarten betrachtet, gelten heute jedoch als eigenständig.[4]
Die Art wird von der International Union for Conservation of Nature and Natural Resources (IUCN) aufgrund des großen Verbreitungsgebiets und der damit verbundenen angenommenen hohen Bestandszahlen als nicht gefährdet („least concern“) eingestuft. Größere Bedrohungen für den Artbestand sind nicht bekannt, allerdings liegen auch nur wenige Daten zum aktuellen Bestand und die Lebensweise und ökologischen Ansprüche der Art vor, zudem die Art häufig mit anderen Arten der Gattung verwechselt wird.[2] Regional könnte die Entwaldung und der Lebensraumverlust negative Effekte auf die Populationen haben.[2]
Die Südasiatische Wasserfledermaus (Myotis adversus) ist eine Art der Mausohren (Myotis) innerhalb der Fledermäuse (Chiroptera). Sie ist über Teile Südostasiens und Taiwan sowie von Neuguinea bis Australien und dem westlichen Ozeanien verbreitet.
The large-footed bat, large-footed mouse-eared bat, or large-footed myotis (Myotis adversus) is a species of vesper bat (family Vespertilionidae). It can be found in the following countries: Australia, Indonesia, Malaysia, Papua New Guinea, Singapore, Solomon Islands, Taiwan, Vanuatu, and possibly Vietnam.
The large-footed bat, large-footed mouse-eared bat, or large-footed myotis (Myotis adversus) is a species of vesper bat (family Vespertilionidae). It can be found in the following countries: Australia, Indonesia, Malaysia, Papua New Guinea, Singapore, Solomon Islands, Taiwan, Vanuatu, and possibly Vietnam.
Myotis adversus es una especie de murciélago de la familia de los Vespertilionidae. Se pueden encontrar en los siguientes países: Australia, Indonesia, Malasia, Papúa Nueva Guinea, Islas Salomón, Taiwán, Vanuatu y posiblemente en Vietnam.
Myotis adversus es una especie de murciélago de la familia de los Vespertilionidae. Se pueden encontrar en los siguientes países: Australia, Indonesia, Malasia, Papúa Nueva Guinea, Islas Salomón, Taiwán, Vanuatu y posiblemente en Vietnam.
Myotis adversus Myotis generoko animalia da. Chiropteraren barruko Myotinae azpifamilia eta Vespertilionidae familian sailkatuta dago
Myotis adversus Myotis generoko animalia da. Chiropteraren barruko Myotinae azpifamilia eta Vespertilionidae familian sailkatuta dago
Myotis adversus (Horsfield, 1824) è un pipistrello della famiglia dei Vespertilionidi, diffuso nell'Ecozona orientale e Vanuatu.[1][2]
Pipistrello di piccole dimensioni, con la lunghezza della testa e del corpo tra 51 e 53 mm, la lunghezza dell'avambraccio tra 38 e 45 mm, la lunghezza della coda tra 33 e 48 mm, la lunghezza del piede tra 10 e 13 mm, la lunghezza delle orecchie tra 14 e 18 mm e un peso fino a 10,4 g.[3]
La pelliccia è densa e lanosa. Le parti dorsali variano dal bruno-grigiastro al rossastro, mentre le parti ventrali sono color cannella, con le punte dei peli grigio chiare, particolarmente sul petto. Le orecchie sono marroni chiare, relativamente corte e con la punta arrotondata. Il trago è lungo, lanceolato e diritto. Le membrane alari sono marroni chiare e attaccate posteriormente lungo le caviglie. I piedi sono grandi, con gli artigli ricurvi. Il calcar è lungo. I secondi premolari superiori ed inferiori sono simili in grandezza ai primi. Il cariotipo è 2n=44 FNa=50.
Si rifugia in grotte e gallerie, dove forma piccole colonie. Caccia prevalentemente sopra laghi e lungo i corsi d'acqua.
Si nutre di pesci, rane e altri vertebrati acquatici.
Questa specie è diffusa in maniera veramente frammentata nell'Ecozona orientale e nell'Ecozona australasiana, dalla Cina centro-orientale, isola di Taiwan, Giava, Borneo, Piccole Isole della Sonda e sulle isole Vanuatu.
Vive nelle foreste di pianura.
Sono state riconosciute 6 sottospecie:
La sottospecie M.a.taiwanensis potrebbe essere una specie distinta[4].
La IUCN Red List, considerato il vasto areale, classifica M.adversus come specie a rischio minimo (LC).[1]
Myotis adversus (Horsfield, 1824) è un pipistrello della famiglia dei Vespertilionidi, diffuso nell'Ecozona orientale e Vanuatu.
Kelawar Bakau merupakan salah satu haiwan mamalia dalam keluarga haiwan kelawar yang boleh di dapati di Malaysia. Nama saintifiknya ialah Myotis hasseltii .
Kelawar Bakau ialah haiwan berdarah panas, dalam kumpulan kelas mamalia.
Sebagaimana haiwan mamalia lain, Kelawar Bakau membiak dengan beranak.
Kelawar Bakau merupakan salah satu haiwan mamalia dalam keluarga haiwan kelawar yang boleh di dapati di Malaysia. Nama saintifiknya ialah Myotis hasseltii .
Myotis adversus is een vleermuis uit het geslacht Myotis.
Deze soort komt voor op een groot aantal eilanden in Indonesië, met perifere populaties op Taiwan (ondersoort taiwanensis Ärnbäck-Christie Linde, 1908), mogelijk in Vietnam en Maleisië, in Vanuatu (ondersoort orientis Hill, 1983), en in Nieuw-Zuid-Wales (Australië; ondersoort onduidelijk). In Indonesië worden de populaties op de eilanden Karimata (carimatae Miller, 1908), Yamdena (tanimbarensis Kitchener, 1995) en Wetar (wetarensis Kitchener, 1995) als aparte ondersoorten gezien. Deze verspreiding is gebaseerd op een revisie van Darrell Kitchener e.a. uit 1995, die voornamelijk gebaseerd was op morfometrische variabelen. Dezelfde revisie splitste de soorten Myotis macropus en Myotis moluccarum uit Australië, Nieuw-Guinea en omliggende gebieden van M. adversus af; alleen een enkel exemplaar uit het noorden van Nieuw-Zuid-Wales werd nog als M. adversus geïdentificeerd. Later genetisch onderzoek (uit 2001) ondersteunde deze indeling niet: het exemplaar uit Nieuw-Zuid-Wales dat als M. adversus was geïdentificeerd verschilde nauwelijks van andere Australische dieren en een exemplaar uit Vanuatu was niet verwant aan dit exemplaar en aan Indonesische M. adversus.
Myotis adversus[2][3] är en fladdermusart som först beskrevs av Thomas Horsfield 1824. Myotis adversus ingår i släktet Myotis och familjen läderlappar.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4] Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan 6 underarter.[2]
Arten blir 51 till 53 mm lång (huvud och bål), har en 33 till 48 mm lång svans och 38 till 45 mm långa underarmar. Bakfötterna är 10 till 13 mm långa och öronen är 14 till 18 mm stora. Ovansidan är täckt av rödbrun päls och på undersidan förekommer mörkbrun päls. Hälsporren (calcar) är påfallande lång. Tanduppsättningen kännetecknas av små premolarer.[6]
Denna fladdermus förekommer med flera från varandra skilda populationer i Sydostasien från Taiwan i norr till Malackahalvön och Java i sydväst samt Sulawesi och Flores i öst. Arten behöver vattenansamlingar som insjöar, bäckar eller dammar i utbredningsområdet men växtligheten kan variera.[1]
Individerna vilar i grottor, i tunnlar som skapades av människor samt i jordhålor. De flyger ovanpå vattenytan och jagar, fiskar, grodor, insekter och andra smådjur. Vid viloplatsen bildas mindre kolonier.[1]
Wikimedia Commons har media som rör Myotis adversus.
Wikispecies har information om Myotis adversus.
Myotis adversus är en fladdermusart som först beskrevs av Thomas Horsfield 1824. Myotis adversus ingår i släktet Myotis och familjen läderlappar. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan 6 underarter.
Arten blir 51 till 53 mm lång (huvud och bål), har en 33 till 48 mm lång svans och 38 till 45 mm långa underarmar. Bakfötterna är 10 till 13 mm långa och öronen är 14 till 18 mm stora. Ovansidan är täckt av rödbrun päls och på undersidan förekommer mörkbrun päls. Hälsporren (calcar) är påfallande lång. Tanduppsättningen kännetecknas av små premolarer.
Denna fladdermus förekommer med flera från varandra skilda populationer i Sydostasien från Taiwan i norr till Malackahalvön och Java i sydväst samt Sulawesi och Flores i öst. Arten behöver vattenansamlingar som insjöar, bäckar eller dammar i utbredningsområdet men växtligheten kan variera.
Individerna vilar i grottor, i tunnlar som skapades av människor samt i jordhålor. De flyger ovanpå vattenytan och jagar, fiskar, grodor, insekter och andra smådjur. Vid viloplatsen bildas mindre kolonier.
Myotis adversus (Нічниця великонога) — вид роду Нічниця (Myotis).
Країни проживання: Австралія (Новий Південний Уельс), Індонезія (Ява, Калімантан, Малі Зондські острови, Малуку, Сулавесі), Малайзія (півострів Малайзія), Папуа Нова Гвінея (архіпелаг Бісмарка), Сінгапур, Тайвань. Цей вид, як передбачається, має подібні екологічні вимоги як Myotis moluccarum в тому, що є низовинним видом, пов'язаним з струмками, озерами та іншими водоймами, з яких він захоплює риби, жаби та іншу здобич. Імовірно лаштує сідала невеликими колоніями в печерах, штучних тунелях та інших підземних місцях. На Тайвані цей вид зустрічається в основному від низької до середньої висоти, а, як відомо, ночують у печерах і тунелях. Вони, як відомо, харчуються над водою, де ловлять комах.
Myotis adversus (Нічниця великонога) — вид роду Нічниця (Myotis).
Myotis adversus là một loài động vật có vú trong họ Dơi muỗi, bộ Dơi. Loài này được Horsfield mô tả năm 1824.[1]
Phương tiện liên quan tới Myotis adversus tại Wikimedia Commons
Bài viết họ Dơi muỗi này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn. Myotis adversus là một loài động vật có vú trong họ Dơi muỗi, bộ Dơi. Loài này được Horsfield mô tả năm 1824.
郝氏鼠耳蝠（学名：Myotis adversus）为蝙蝠科鼠耳蝠属的动物。分布于台湾岛以及中国大陆的西藏、广东、云南等地。该物种的模式产地在爪哇。[1]
큰발박쥐 또는 큰발입귀박쥐, 큰발윗수염박쥐(Myotis adversus)는 애기박쥐과 윗수염박쥐속에 속하는 박쥐이다.[2] 오스트레일리아와 인도네시아, 말레이시아, 파푸아뉴기니, 싱가포르, 솔로몬 제도, 타이완, 바누아투에서 발견되며, 베트남에서도 서식하는 것으로 추정하고 있다.
작은 박쥐로 몸길이가 51~53mm이고 전완장이 38~45mm, 꼬리 길이 33~48mm이다. 발 길이는 10~13mm이고, 귀 길이는 14~18mm, 몸무게는 최대 10.4g이다.[3] 털은 무성하고 양털처럼 부드럽다. 등 쪽 털은 회색빛 갈색부터 불그스레한 색까지 다양하지만 배 쪽은 계피색을 띤다. 귀는 밝은 갈색이고 비교적 짧고 끝이 둥글다. 핵형은 2n=44, FNa=50이다.
작은 무리를 지어 동굴과 굴 속에 은신한다. 주로 호수와 물가를 따라 사냥을 한다. 먹이는 물고기와 개구리, 기타 수생 척추동물이다.
중국 중부와 동부 지역부터 타이완섬, 자와섬, 보르네오섬, 소순다 열도, 바누아투 제도까지 동양구와 오스트레일리아구에 파편적으로 분포한다. 저지대 숲에서 서식한다.
.jpg){kind=small}
