Les Amanitàcies (Amanitaceae) són una família de fongs basidiomicets. La família, comunmen anomenada la família Amanita, és de l'ordre dels Agaricals. Bàsicament consisteix en el gènere Amanita, però també inclou el gèneres Limacella i Torrendia.
Les Amanitàcies (Amanitaceae) són una família de fongs basidiomicets. La família, comunmen anomenada la família Amanita, és de l'ordre dels Agaricals. Bàsicament consisteix en el gènere Amanita, però també inclou el gèneres Limacella i Torrendia.
Muchomůrkovité (Amanitaceae) je čeleď hub.[1]
Muchomůrkovité (Amanitaceae) je čeleď hub.
Fluesvamp-familien (Amanitaceae) er en tidligere, systematisk placering inden for Bladhat-ordenen[1] . Familien omfatter bl.a. vore giftigste svampe. Alle er lamelsvampe, dvs. hvor frugtlegemet er en paddehat med lameller på undersiden.
Slægter
Die Wulstlingsverwandten (Amanitaceae) sind eine Pilzfamilie aus der Ordnung der Champignonartigen (Agaricales). Die Stellung der Familie wird in der Literatur unterschiedlich dargestellt. Einige Autoren stellen einzelne oder alle Gattungen dieser Familie zu den Dachpilzverwandten (Pluteaceae).
Die Fruchtkörper der Wulstlingsverwandten sind Blätterpilze oder knollen- bzw. keulenförmig ausgebildet sein. Das Hymenophor ist als Lamellen oder gekammerte Gleba ausgebildet. Die blätterpilzartigen Formen besitzen ein Velum universale, manchmal auch ein Velum partiale. Das Velum universale kann als Volva oder als Flocken oder Schuppen auf der Huthaut zurückbleiben oder verschleimen. Das Sporenpulver ist weiß bis grünlich, die Sporen sind rundlich, oval oder elliptisch, meist glatt oder feinwarzig, amyloid oder inamyloid.
In der Familie kommen Saprobionten, Parasiten und Ektomykorrhiza-Bildner vor.
Zu den Wulstlingsverwandten werden etwa 7 Gattungen gestellt, von denen in Europa folgende vorkommen:
Die Wulstlingsverwandten (Amanitaceae) sind eine Pilzfamilie aus der Ordnung der Champignonartigen (Agaricales). Die Stellung der Familie wird in der Literatur unterschiedlich dargestellt. Einige Autoren stellen einzelne oder alle Gattungen dieser Familie zu den Dachpilzverwandten (Pluteaceae).
The Amanitaceae is a family of mushroom-forming fungi. Amanita Pers. is one of the most specious and best-known fungal genera.[1] The family, also commonly called the amanita family, is in order Agaricales, the gilled mushrooms. The family consists primarily of the large genus Amanita, but also includes the smaller genera Amarrendia, Catatrama, Limacella, Limacellopsis, Saproamanita, Torrendia and Zhuliangomyces. Both Amarrendia and Torrendia are considered to be synonymous with Amanita but appear quite different because they are secotioid.
The species are usually found in woodlands. The most characteristic emerge from an egg-like structure formed by the universal veil.
This family contains several species valued for edibility and flavor, and other deadly poisonous ones. More than half the cases of mushroom poisoning stem from members of this family. The most toxic members of this group have names that warn of the poisonous nature, but others, of varying degrees of toxicity, do not.
The Amanitaceae is a family of mushroom-forming fungi. Amanita Pers. is one of the most specious and best-known fungal genera. The family, also commonly called the amanita family, is in order Agaricales, the gilled mushrooms. The family consists primarily of the large genus Amanita, but also includes the smaller genera Amarrendia, Catatrama, Limacella, Limacellopsis, Saproamanita, Torrendia and Zhuliangomyces. Both Amarrendia and Torrendia are considered to be synonymous with Amanita but appear quite different because they are secotioid.
The species are usually found in woodlands. The most characteristic emerge from an egg-like structure formed by the universal veil.
This family contains several species valued for edibility and flavor, and other deadly poisonous ones. More than half the cases of mushroom poisoning stem from members of this family. The most toxic members of this group have names that warn of the poisonous nature, but others, of varying degrees of toxicity, do not.
La amanitacoj (Amanitaceae) estas familio de fungoj el la ordo de agarikaloj. Plejmulto da specioj havas agarikecan aspekton, kun liberaj lamenoj, kies strukturo estas diverĝa, kaj blankan sporaron. Plejparte temas pri ektomikorizaj fungoj, do simbiozuloj de arboj. Unu el la genroj estas la amanito (Amanita), kaj ekzemplo de aparte konata specio la muŝamanito aŭ muŝmortiga amanito (A. muscaria), somera kaj aŭtuna arbara, venena fungo. Alia genro estas la limacelo (Limacella).
En tiu familio troviĝas manĝeblaj, tre bongustaj fungoj, sed ankaŭ la plej venenaj, i. a. en la grupo de la falusforma amanito (Amanita phalloides), pro kiu ĉiujare mortas dekoj da fungomanĝantoj en ambaŭ hemisferoj.
Catatrama estas funga genro el Amanitacoj. Unutipa genro, ĝi enhavas nur unu specion nome Catatrama costaricensis, kiu troviĝas en arbaroj de Quercus pilarius en Kostariko.
La amanitacoj (Amanitaceae) estas familio de fungoj el la ordo de agarikaloj. Plejmulto da specioj havas agarikecan aspekton, kun liberaj lamenoj, kies strukturo estas diverĝa, kaj blankan sporaron. Plejparte temas pri ektomikorizaj fungoj, do simbiozuloj de arboj. Unu el la genroj estas la amanito (Amanita), kaj ekzemplo de aparte konata specio la muŝamanito aŭ muŝmortiga amanito (A. muscaria), somera kaj aŭtuna arbara, venena fungo. Alia genro estas la limacelo (Limacella).
En tiu familio troviĝas manĝeblaj, tre bongustaj fungoj, sed ankaŭ la plej venenaj, i. a. en la grupo de la falusforma amanito (Amanita phalloides), pro kiu ĉiujare mortas dekoj da fungomanĝantoj en ambaŭ hemisferoj.
Catatrama estas funga genro el Amanitacoj. Unutipa genro, ĝi enhavas nur unu specion nome Catatrama costaricensis, kiu troviĝas en arbaroj de Quercus pilarius en Kostariko.
Amanitaceae es una familia de hongos basidiomicetos del orden Agaricales. El género más conocido de la familia, y que le otorga su nombre, es Amanita, pero también incluye a Limacella.[1][2] La situación taxonómica de estos géneros es discutida y unos autores los consideran dentro de Pluteaceae y otros de Agaricaceae. Morfológicamente, se trata de setas cuyo sombrero es ovoideo, al menos cuando son jóvenes, especialmente cuando mantienen el velo universal. Ecológicamente, surgen en bosques de pinos y frondosas. Algunas de sus especies son comestibles, y otras muy venenosas; de hecho, un buen número de intoxicaciones por hongos proceden de la ingestión de especies del grupo.[3]
Algunas especies comunes son:
Amanitaceae es una familia de hongos basidiomicetos del orden Agaricales. El género más conocido de la familia, y que le otorga su nombre, es Amanita, pero también incluye a Limacella. La situación taxonómica de estos géneros es discutida y unos autores los consideran dentro de Pluteaceae y otros de Agaricaceae. Morfológicamente, se trata de setas cuyo sombrero es ovoideo, al menos cuando son jóvenes, especialmente cuando mantienen el velo universal. Ecológicamente, surgen en bosques de pinos y frondosas. Algunas de sus especies son comestibles, y otras muy venenosas; de hecho, un buen número de intoxicaciones por hongos proceden de la ingestión de especies del grupo.
Amanitaceae perretxiko-onddoen onddoen familia da. Amanita familia ere deitzen zaio, Agaricales, perretxikoak nahastuta.
Amanitaceae perretxiko-onddoen onddoen familia da. Amanita familia ere deitzen zaio, Agaricales, perretxikoak nahastuta.
Kärpässienet ja limalakit (Amanitaceae) on helttasieniin kuuluva sieniheimo.[1] Siihen kuuluu viisi sukua.
Kärpässienet ja limalakit (Amanitaceae) on helttasieniin kuuluva sieniheimo. Siihen kuuluu viisi sukua.
Les Amanitaceae (Amanitacées) sont une famille de champignons basidiomycètes du clade II Pluteoïde de l'ordre des Agaricales. Dans le genre le plus important, l'espèce la plus connue est probablement Amanita muscaria, mais aussi Amanita phalloides qui passe pour une espèce des plus toxiques, quasi toujours mortelle. Le sporophore des amanitacées est lamellé, généralement ovoïde émergent, ensuite convexe immature et enfin plus ou moins étalé. Les sporophores portent souvent, mais pas tous, une volve et/ou un anneau, plus ou moins tenaces. Les lames sont, sauf exception, blanches, rarement jaunes.
Aucune caractéristique macroscopique n'est à elle seule déterminante de ce genre[1]. Ce sont des espèces dont les sporophores sont lamellés, généralement ovoïdes puis convexes et enfin plus ou moins étalés. Ils portent souvent, mais pas tous, une volve et/ou un anneau, plus ou moins tenaces. Les lames sont, sauf exception, blanches ainsi que la sporée. Le genre est divisé en deux sous-genres et sept sections.
Les espèces du genre Amarrendia sont hypogées. À l'heure actuelle, ce genre n'est connu seulement qu'en Australie. Les travaux moléculaires ont exclu plusieurs espèces hypogées attribuées à l'origine au genre Amarrendia et morphologiquement semblables. Elles n'appartiennent plus aux Amanitaceae.
Les espèces du genre Limacella sont fortement différenciées du genre Amanita par leur mode de développement. Un voile membraneux partiel est présent chez certaines espèces.
Les espèces du genre Torrendia sont originaires des régions méditerranéennes et d'Australie. Le genre Torrendia semble avoir des ancêtres communs avec les espèces de la section Caesareae du genre Amanita[2]. C'est un genre sécotioïde.
Depuis 2006 le clade des Agaricales est divisé en 6 clades :
La famille comprend les cinq genres suivants : (elle y inclut les sous-genres et les espèces types pour les xxx espèces d'amanites)[3]
Selon Catalogue of Life (4 novembre 2020)[4] :
Selon BioLib (4 novembre 2020)[5] :
Les Amanitaceae (Amanitacées) sont une famille de champignons basidiomycètes du clade II Pluteoïde de l'ordre des Agaricales. Dans le genre le plus important, l'espèce la plus connue est probablement Amanita muscaria, mais aussi Amanita phalloides qui passe pour une espèce des plus toxiques, quasi toujours mortelle. Le sporophore des amanitacées est lamellé, généralement ovoïde émergent, ensuite convexe immature et enfin plus ou moins étalé. Les sporophores portent souvent, mais pas tous, une volve et/ou un anneau, plus ou moins tenaces. Les lames sont, sauf exception, blanches, rarement jaunes.
Jamur Kikik atau Amanita junguilea (Amanitaceae) adalah jenis jamur dengan tubuh buah berwarna kekuningan, memiliki Cap berdiameter 3 – 6 cm berwarna kuning pada bagian tepi dan agak kecoklatan di bagian tengah (sentral). Pada permukaan atas Cap terdapat butiran-butiran yang lengket. Bagian bawah berbilah, berwarna putih dan agak lembap. Tangkai di tengah berwarna putih. Volva berbentuk bolbus kenyal, tanpa cincin. jamur ini memiliki panjang 4 – 8 cm dengan diameter 0,5 cm.
Jamur Kikik ditemukan di kawasan hutan primer kawasan TNKS di daerah Sungai Piring Desa Napalicin Kecamatan Rawas Hulu Sumatra Selatan[1]. Jamur ini tumbuh di permukaan tanah yang lembap pada daerah yang tinggi. Jamur ini beracun dan dapat memabukkan, tetapi ada penawarnya yaitu tangkai dari jamur ini.
Spesies Amanitaceae disebut juga keluarga Amanita. Spesies ini terdiri dari Amanita, Amarrendia, Catatrama, Limacella, dan Torrendia. Spesies ini dapat ditemukan di hutan. Beberapa spesies dapat dimakan dan memiliki rasa. Lebih dari setengah kasus keracunan jamur berasal dari anggota spesies ini. Spesies yang paling beracun dari kelompok ini memiliki nama bersifat racun. Spesies ini memiliki hampir 500 jenis dan varian [2] [3], anatara lain:
Jamur Kikik atau Amanita junguilea (Amanitaceae) adalah jenis jamur dengan tubuh buah berwarna kekuningan, memiliki Cap berdiameter 3 – 6 cm berwarna kuning pada bagian tepi dan agak kecoklatan di bagian tengah (sentral). Pada permukaan atas Cap terdapat butiran-butiran yang lengket. Bagian bawah berbilah, berwarna putih dan agak lembap. Tangkai di tengah berwarna putih. Volva berbentuk bolbus kenyal, tanpa cincin. jamur ini memiliki panjang 4 – 8 cm dengan diameter 0,5 cm.
Jamur Kikik ditemukan di kawasan hutan primer kawasan TNKS di daerah Sungai Piring Desa Napalicin Kecamatan Rawas Hulu Sumatra Selatan. Jamur ini tumbuh di permukaan tanah yang lembap pada daerah yang tinggi. Jamur ini beracun dan dapat memabukkan, tetapi ada penawarnya yaitu tangkai dari jamur ini.
Serksætt eða reifasveppsætt (fræðiheiti: Amanitaceae) er ætt hattsveppa og inniheldur þrjár ættkvíslir. Helst þeirra eru serkir (Amanita). Flestar tegundir vaxa í skóglendi. Ungir sveppir eru hjúpaðir hulu sem verður slíður við rót stafsins þegar þeir stækka upp úr henni.
Le amanitaceae (Amanitaceae Pers., 1797) costituiscono una famiglia di funghi basidiomiceti appartenente all'ordine Agaricales.[1]
I funghi appartenenti a questa famiglia possiedono un cappello largo ornato da squame, residue dal velo generale. Le lamelle sono di solito bianche, non annesse al gambo, il quale è slanciato, cilindrico e con una base bulbosa ricoperta da una volva più o meno evidente. Le spore emesse da questi funghi sono bianche ed ellittiche.[2]
Le amanitaceae (Amanitaceae Pers., 1797) costituiscono una famiglia di funghi basidiomiceti appartenente all'ordine Agaricales.
Amanitaceae sunt familia fungorum ordinis Agaricalium. Principale familiae genus est Amanita, et alia familiae genera sunt Catatrama et Limacella. Studia mycologica magnam diversitatem in eorum definitionibus familiae exhibent, atque grave et recentissimum, Index fungorum, hos fungos in Pluteaceas digerit; ea diu in Agaricaceas digesta sunt.
Species in terris silvestribus plerumque habitant. Eae ex structura ovi simili ex rica universa (vel involucro universo) emergunt.
Intra familiam sunt species quae edibilitate et sapore magnopere aestimantur exque contrario species cui est venenum mortiferum. Plus quam dimidium eventuum veneficiorum a fungis effectorum ex singulis huius familiae sunt. Mortiferissimis huius familiae singulis sunt nomina quae de veneno monent, sed aliis, toxicitatis? variabilis, non sunt.
Amanitaceae sunt familia fungorum ordinis Agaricalium. Principale familiae genus est Amanita, et alia familiae genera sunt Catatrama et Limacella. Studia mycologica magnam diversitatem in eorum definitionibus familiae exhibent, atque grave et recentissimum, Index fungorum, hos fungos in Pluteaceas digerit; ea diu in Agaricaceas digesta sunt.
Species in terris silvestribus plerumque habitant. Eae ex structura ovi simili ex rica universa (vel involucro universo) emergunt.
Intra familiam sunt species quae edibilitate et sapore magnopere aestimantur exque contrario species cui est venenum mortiferum. Plus quam dimidium eventuum veneficiorum a fungis effectorum ex singulis huius familiae sunt. Mortiferissimis huius familiae singulis sunt nomina quae de veneno monent, sed aliis, toxicitatis? variabilis, non sunt.
Mušmiru dzimta (Amanitaceae) pieder bazīdijsēnēm.[1] Dzimtā ietilpst vairāk nekā 540 sugu, no kuriem vairāk nekā 500 sugu pieder mušmiru ģintij. Daļa no sugām ir toksiskas un pat nāvējoši indīgas sēnes, tajā skaitā zaļā mušmire (Amanita phalloides), baltā mušmire (Amanita virosa) un Amanita verna, toties dzimtā ir arī neēdamās un arī ēdamās sēnes, piemēram, Amanita caesarea.
Mušmiru dzimta (Amanitaceae) pieder bazīdijsēnēm. Dzimtā ietilpst vairāk nekā 540 sugu, no kuriem vairāk nekā 500 sugu pieder mušmiru ģintij. Daļa no sugām ir toksiskas un pat nāvējoši indīgas sēnes, tajā skaitā zaļā mušmire (Amanita phalloides), baltā mušmire (Amanita virosa) un Amanita verna, toties dzimtā ir arī neēdamās un arī ēdamās sēnes, piemēram, Amanita caesarea.
Amanitacaea is een familie van paddenstoelen uit de orde Agaricales waartoe de onder andere de Vliegenzwam behoort.
Onderstaande geslachten worden onderscheiden in Index Fungorum van 2008:
Muchomorowate (Amanitaceae R. Heim ex Pouzar) – rodzina grzybów znajdująca się w rzędzie pieczarkowców[2].
Grzyby kapeluszowe o mięsistym i centralnie osadzonym kapeluszu. Hymenofor w postaci wolnych i cienkich blaszek. Trzon zazwyczaj z pierścieniem. Wysyp zarodników biały, zarodniki gładkie[3].
Rodzina Amanitaceae jest zaliczana według "Catalogue of Life: 2009 Annual Checklist" do rzędu pieczarkowców (Agaricales) i należą do niej rodzaje[2]:
Polskie nazwy na podstawie pracy Władysława Wojewody z 2003 r[4].
Muchomorowate (Amanitaceae R. Heim ex Pouzar) – rodzina grzybów znajdująca się w rzędzie pieczarkowców.
Amanitaceae (ou família dos amanitas) é uma família de fungos pertencentes à ordem Agaricales. A família é composta essencialmente pelo género Amanita. Inclui, no entanto, os géneros menos representativos Limacella e Torrendia.[1]
Os trabalhos na área da micologia apresentam uma grande divergência no que diz respeito às definições de famílias, e o Index fungorum classifica estes fungos como parte da família Pluteaceae. Durante muito tempo, foram considerados como pertencentes à família Agaricaceae.
As espécies deste grupo são normalmente encontradas em bosques, onde emergem a partir do solo de estruturas em forma de ovo, formadas pelo micélio.
Esta família contém várias espécies conhecidas pela sua comestibilidade e sabor, enquanto outras são conhecidas pelo seu veneno mortal. Mais de metade dos casos de envenenamento por cogumelos advém da ingestão de membros deste grupo.
Amanitaceae (ou família dos amanitas) é uma família de fungos pertencentes à ordem Agaricales. A família é composta essencialmente pelo género Amanita. Inclui, no entanto, os géneros menos representativos Limacella e Torrendia.
Os trabalhos na área da micologia apresentam uma grande divergência no que diz respeito às definições de famílias, e o Index fungorum classifica estes fungos como parte da família Pluteaceae. Durante muito tempo, foram considerados como pertencentes à família Agaricaceae.
As espécies deste grupo são normalmente encontradas em bosques, onde emergem a partir do solo de estruturas em forma de ovo, formadas pelo micélio.
Esta família contém várias espécies conhecidas pela sua comestibilidade e sabor, enquanto outras são conhecidas pelo seu veneno mortal. Mais de metade dos casos de envenenamento por cogumelos advém da ingestão de membros deste grupo.
Amanitaceae Edouard-Jean Gilbert (1940)[1] este o familie de ciuperci a încrengăturii Basidiomycota, din clasa Agaricomycetes și în ordinul Agaricales, cuprinzând 5 genuri, în primul rând cel de tip Amanita. Familia este răspândită pe toate continentele (în afară de Antarctida) și apare preponderent în păduri de foioase și de conifere cât și prin pășuni tufișuri sau livezi și parcuri, din primăvară până în toamnă.[2][3]
Această familie cuprinde după Catalogue of Life 5 genuri:[5]
Amanitaceae Edouard-Jean Gilbert (1940) este o familie de ciuperci a încrengăturii Basidiomycota, din clasa Agaricomycetes și în ordinul Agaricales, cuprinzând 5 genuri, în primul rând cel de tip Amanita. Familia este răspândită pe toate continentele (în afară de Antarctida) și apare preponderent în păduri de foioase și de conifere cât și prin pășuni tufișuri sau livezi și parcuri, din primăvară până în toamnă.
Amanita (mušnica)
Limacella (spolzenka)
Torrendia
Mušničarke (znanstveno ime Amanitaceae) so družina gliv iz reda lističark (Agaricales) s klobukom in belimi, prostimi lističi. Trosni prah je bel, bet pa ima v večini primerov zastiralce ter pri dnu ostanke zunanje ovojnice.
Večina gliv iz te družine je strupenih, vendar to ni pravilo, saj so nekatere užitne, nekatere pa pogojno užitne.
Mušničarke (znanstveno ime Amanitaceae) so družina gliv iz reda lističark (Agaricales) s klobukom in belimi, prostimi lističi. Trosni prah je bel, bet pa ima v večini primerov zastiralce ter pri dnu ostanke zunanje ovojnice.
Večina gliv iz te družine je strupenih, vendar to ni pravilo, saj so nekatere užitne, nekatere pa pogojno užitne.
Amanitaceae är en familj av svampar inom ordningen skivlingar. Ibland sammanförs den med familjen Pluteaceae,[3] till vilken bland annat hjortskölding (Pluteus cervinus) räknas. Dess arter återfinns vanligtvis i skogsbygder.
Kamskivlingar (Amanitopsis) räknades tidigare som ett eget släkte inom Amanitaceae, sedan som ett undersläkte till flugsvampsläktet (Amanita), men numera räknas kamskivlingar som en sektion av Amanita ssp Vaginatae.[2][4] Kamskivlingarna kan särskiljas från flugsvamparna genom att de unga individerna saknar den hinna över skivorna på undersidan av hatten som sedan utvecklas till fotens ring.[5] Brun kamskivling (Amanita fulva) är en av de vanligaste kamskivlingsarterna.
Amarrendia och Torrendia räknas idag som egna släkten, men vissa egenskaper pekar på att de också kan vara undersläkten till flugsvampsläktet. Limacella är dock ett eget släkte, som bland annat skiljer sig från flugsvampar i utvecklingen av skivorna och stödstrukturerna i hatten.[2]
Amanitaceae är en familj av svampar inom ordningen skivlingar. Ibland sammanförs den med familjen Pluteaceae, till vilken bland annat hjortskölding (Pluteus cervinus) räknas. Dess arter återfinns vanligtvis i skogsbygder.
Amanitaceae, lamelli mantarlar (Agaricales) takımından bir mantar familyası.
Amanitaceae, lamelli mantarlar (Agaricales) takımından bir mantar familyası.
Плодові тіла шапинкові, центральні, тип розвитку — геміангіокарпний, бівелангіокарпний або пілеокарпний.
Шапка м'ясиста, іноді тонком'ясиста, до неї часто пристають різного виду плівки або пластівці, що залишилися від загального покривала.
М'якуш м'ясистий, іноді тонкий, білий або білуватий, на зрізі зазвичай не змінюється, але є види з м'якушем, що забарвлюється (мухомор червоніючий), смак слабко виражений, запах відсутній або специфічний.
Гіменофор пластинчастий, пластинки майже завжди білі, вільні або слабко прирослі, іноді з коларіумом.
Ніжка циліндрична, висока, внизу з потовщенням, часто з бульбовидною підставою, щільна або порожня, підстава може бути прикрита піхвою, в середній або верхній частині на ніжці є кільце (це характерно не для всіх представників), що іноді зникає з ростом гриба.
Залишки покривал: піхва різних типів — плівчаста, добре розвинена, або у вигляді крихких прирослих кілець, може зникати з віком, рідше зовсім відсутня; кільце плівчасте, зберігається або зникає з віком, у деяких представників (підрід Поплавок) відсутнє. На шапці може бути слизове покривало (у рода Лімацела).
Спори білі, округлої або еліптичної форми, іноді циліндричні, амілоїдні або неамілоїдні, не ціанофільні, гладкі або злегка шорсткі, без пори проростання, з двома ядрами.
Трама пластинок білатерального типу, рідше неправильного або інверсного (у зрілих плодових тіл роду Limacella). Трама м'якушу шапок мономітична, гіфи неамілоїдні.
Базидії чотириспорові, рідше двоспорові, булавоподібні, цистиди в гіменії відсутні.
Майже всі аманітові утворюють мікоризу з деревами, за винятком окремих видів роду Limacella. Ростуть у хвойних і листяних лісах, деревних насадженнях (іноді й у степовій зоні), рідше у відкритих степах.
Поширені на всіх континентах, окрім Антарктиди, більшість видів голарктичні.
До родини належать такі небезпечні смертельно отруйні гриби, як бліда поганка, весняна поганка і мухомор смердючий, є неїстівні і їстівні види, деякі з них дуже високо цінуються (мухомор цезарів).
Amanitaceae là một họ nấm trong bộ Agaricales. Bộ này gốm chủ yếu là chi Amanita, nhưng cũng bao gồm các chi Torrendia, Catatrama và Limacella.
Amanitaceae là một họ nấm trong bộ Agaricales. Bộ này gốm chủ yếu là chi Amanita, nhưng cũng bao gồm các chi Torrendia, Catatrama và Limacella.
распространение Amanitaceae
ITIS 623896 NCBI 41954Амани́товые или Мухомо́ровые (лат. Amanitaceae) — семейство грибов порядка Агариковых. Некоторые исследователи относят роды мухоморовых к сем. Плютеевых (Pluteaceae), другие (С. П. Вассер) объединяют сем. Мухоморовые и Плютеевые в порядок Аманитальные (Amanitales), согласно 10 изданию Словаря грибов[1] оба семейства относятся к порядку Агариковых.
Плодовые тела шляпконожечные, центральные, развиваются по гемиангиокарпному, бивелангиокарпному или пилеокарпному типу.
Шляпка мясистая, иногда тонкомясистая, к ней часто пристают различного вида плёнки или хлопья, оставшиеся от общего покрывала.
Мякоть мясистая, иногда хрупкая, белая или беловатая, на срезе обычно не изменяется, но есть виды с окисляющейся мякотью (мухомор серо-розовый), вкус слабо выражен, запах отсутствует или имеется специфический.
Гименофор пластинчатый, пластинки почти всегда белые, свободные или слабо приросшие, иногда с коллариумом.
Ножка хорошо выраженная, цилиндрическая, высокая, внизу с утолщением, часто с клубневидным основанием, выполненная или полая, основание может быть прикрыто вольвой, в средней или верхней части на ножке имеется кольцо (это характерно не для всех представителей), иногда отваливающееся по мере роста гриба.
Остатки покрывал: вольва различных типов — плёнчатая, хорошо развитая, или в виде хрупких приросших колец, может исчезать с возрастом, реже совсем отсутствует; кольцо плёнчатое, сохраняется или исчезает с возрастом, у некоторых представителей (подрод Поплавок) отсутствует. На шляпке может иметься слизистое покрывало (у рода Limacella).
Споры белые, округлой или эллиптической формы, иногда цилиндрические, амилоидные или неамилоидные, не цианофильные гладкие или слегка шероховатые, без поры прорастания, с двумя ядрами.
Трама пластинок билатерального типа, реже неправильного или инверсного (у зрелых плодовых тел рода Limacella). Трама мякоти шляпок мономитическая, гифы неамилоидные.
Базидии четырёхспоровые, реже двухспоровые, булавовидные, цистиды обычно отсутствуют, у некоторых видов имеются хейлоцистиды.
Аманитовые — почти все микоризообразователи с деревьями, за исключением отдельных видов рода Limacella. Обитают в хвойных и лиственных лесах, древесных насаждениях (иногда и в степной зоне), реже в степях. Распространены на всех континентах, кроме Антарктиды, большинство видов распространены в Голарктике.
Некоторая часть видов семейства токсична и даже смертельно ядовита (бледная поганка Amanita phalloides, весенняя поганка Amanita verna и мухомор вонючий Amanita virosa), есть несъедобные и съедобные виды, некоторые из них высоко ценятся (цезарский гриб).
Амани́товые или Мухомо́ровые (лат. Amanitaceae) — семейство грибов порядка Агариковых. Некоторые исследователи относят роды мухоморовых к сем. Плютеевых (Pluteaceae), другие (С. П. Вассер) объединяют сем. Мухоморовые и Плютеевые в порядок Аманитальные (Amanitales), согласно 10 изданию Словаря грибов оба семейства относятся к порядку Агариковых.
鵝膏菌科(学名:Amanitaceae)是傘菌綱傘菌目的一個科,包含多种蕈類。本科最大的屬為鵝膏菌屬。
真菌學的研究顯示在傘菌目下面,各科之間的定義有著非常大的歧異度;並且現今的權威性網站Index Fungorum將這些真菌歸類為光柄菇科的一部份。在很長的一段時間,本科被放在傘菌科底下。
本科的物種通常可在森林裡找到;子實體是從有普遍面紗構造組成的蛋型構造中生成。
本科包含各種可食用或美味的物種,其他則有致死的毒性。超過一半的菇類致死案例全部是出自本科的物種。最毒的一些物種在命名時會出現本物種有毒的警告,但其他毒性有變化度的物種則沒有這種警告。
鵝膏菌科(学名:Amanitaceae)是傘菌綱傘菌目的一個科,包含多种蕈類。本科最大的屬為鵝膏菌屬。
真菌學的研究顯示在傘菌目下面,各科之間的定義有著非常大的歧異度;並且現今的權威性網站Index Fungorum將這些真菌歸類為光柄菇科的一部份。在很長的一段時間,本科被放在傘菌科底下。
本科的物種通常可在森林裡找到;子實體是從有普遍面紗構造組成的蛋型構造中生成。
本科包含各種可食用或美味的物種,其他則有致死的毒性。超過一半的菇類致死案例全部是出自本科的物種。最毒的一些物種在命名時會出現本物種有毒的警告,但其他毒性有變化度的物種則沒有這種警告。
テングタケ科(Amanitaceae)はハラタケ目に分類されるキノコの科のひとつ。そのほとんどが菌根菌であるため、単生、もしくは散生で発生する。傘は円形で、条線があるものやイボ状の突起があるものもある。胞子紋は白色。柄はまっすぐ伸び、傘の中心に付く。傘と柄は容易に分離し、成菌の多くは明確なつばとつぼを持つ。ごく一部で食用となるものもあるが、有毒種の割合が圧倒的に多く、ドクツルタケやタマゴテングタケ等致命的な猛毒菌もある。
テングタケの成長過程と細部