الأسماء في صفحات التنقل
Los monárquidos (Monarchidae) son una familia de aves paseriformes de la familia Dicruridae, agrupamientu relativamente recién d'aves aparentemente bien distintes, mayoritariamente del hemisferiu sur, que tienen parentescu más próximu de lo qu'en principiu paecíen
Les Monarchidae son aves insectívores de tamaños pequeños a medianos, munches de les cualos cacen al vuelu.
Basada en del Fuexu et al. (2006)
Hypothymis puella, monarca azul claro ** Hypothymis coelestis, monarca celestial
Xéneru Terpsiphone – papamoscas del paraísu típicos (14 especies)
Xéneru Neolalage
Clytorhynchus vitiensis picu de paniega de Fiji
Clytorhynchus (nigrogularis) sanctaecrucis, picu de paniega de Nendo – posiblemente estinguida (¿mediaos del sieglu XX?)
Monarcha rubiensis, monarca colorada ** Monarcha cinerascens, monarca isleña
Monarcha frater, monarca de nales negres
Monarcha castus, monarca de Loetoe
Monarcha sacerdotum, monarca de Flores
Monarcha trivirgatus, monarca d'antioyos
Monarcha everetti, monarca de puntes blanques
Monarcha brehmii, monarca de Biak
Monarcha infelix, monarca d'Isla Manus
Monarcha verticalis, monarca de cola negra ** Monarcha barbatus, monarca blanca y negra
Monarcha godeffroyi, monarca de Yap
Carterornis chrysomela, monarca dorada * Xéneru Arses
Arses telescophthalmus, monarca lechuguina
Xéneru Myiagra
Myiagra erythrops, papamoscas de Palau
Myiagra caledonica, papamoscas de Melanesia ** Myiagra vanikorensis, papamoscas de Vanikoro
Myiagra cyanoleuca, papamoscas satinado
Myiagra hebetior, papamoscas opacu ** Myiagra añada, papamoscas nanu ** Myiagra inquieta, papamoscas inquietu * Xéneru Lamprolia – cola sedosa (posición taxonómica incierta)
Elminia albicauda, papamoscas azul de cola blanca ** Elminia nigromitrata, papamoscas crestado escuru ** Elminia albiventris, papamoscas crestado de banduyu blancu ** Elminia albonotata, papamoscas crestado de cola blanca * Xéneru Erythrocercus – probablemente pertenez a les Cettiidae
Erythrocercus mccallii, papamoscas de coroniella castaña ** Erythrocercus livingstonei, papamoscas de Livingstone
Grallina bruijni, alondra-torrente
.
Los monárquidos (Monarchidae) son una familia de aves paseriformes de la familia Dicruridae, agrupamientu relativamente recién d'aves aparentemente bien distintes, mayoritariamente del hemisferiu sur, que tienen parentescu más próximu de lo qu'en principiu paecíen
Les Monarchidae son aves insectívores de tamaños pequeños a medianos, munches de les cualos cacen al vuelu.
Monarchidae a zo ur c'herentiad e rummatadur an evned, termenet e 1854 gant an evnoniour gall Charles Lucien Bonaparte (1803-1857).
Diouzh Doare 6.1 an IOC World Bird List[1] ez a c'hwezek c'henad golvaneged d'ober ar c'herentiad :
-_male_at_nest_W_IMG_9319.jpg)
.jpg)
_close-up.jpg)
.jpg)
a vo kavet e Wikimedia Commons.
Monarchidae a zo ur c'herentiad e rummatadur an evned, termenet e 1854 gant an evnoniour gall Charles Lucien Bonaparte (1803-1857).
Diouzh Doare 6.1 an IOC World Bird List ez a c'hwezek c'henad golvaneged d'ober ar c'herentiad :
Els monàrquids (Monarchidae) són una família d'ocells de l'ordre dels passeriformes. Són ocells cantaires petits i insectívors, amb llargues cues. Viuen en zones forestals de l'Àfrica subsahariana, sud-est asiàtic, Australàsia i en un bon nombre d'illes del Pacífic. Només unes poques són migratòries. Fan nius en forma de tassa que moltes espècies decoren amb líquens.
La major part de les espècies se'n troben als boscos i zones forestals. Les espècies que viuen en els boscos més oberts tendeixen a viure en els nivells superiors dels arbres, però, en els boscos més densos, viuen en la zona central i inferior. Altres hàbitats ocupats pels monàrquids inclouen la sabana i els manglars. Grallina cyanoleuca es presenta en la major part dels hàbitats australians excepte als deserts més secs. Aquests ocells es distribueixen pel vell món. A l'extrem occidental de la seva àrea de distribució el trobem a l'Àfrica subsahariana, Madagascar i les illes de l'oceà Índic tropical. També els trobem a l'Àsia meridional i al sud-est asiàtic, fins al Japó, Nova Guinea i la major part d'Austràlia. Han arribat també fins a moltes illes del Pacífic, on se'n troben diversos gèneres endèmics a Micronèsia, Melanèsia i Polinèsia, fins en indrets tan llunyans com Hawaii i les Illes Marqueses. La majoria són sedentaris, però algunes espècies són parcialment migratòries i un, Myiagra cyanoleuca, és totalment migrador. Altres espècies també fan moviments migratoris.
Els monàrquids són generalment monògams, amb les parelles romanent unides tota l'estació (com en el cas dels papamosques del paradís africà) o tota la vida (Chasiempis sandwichensis). Només tres espècies són conegudes per cooperar en la cria, però hi ha moltes espècies encara no estudiades. En general són territorials i defenen territoris al voltant de 2 hectàrees de grandària, però algunes espècies es poden agrupar als seus llocs de nidificació cooperant de manera estreta. Els nius tenen forma de copa oberta, fets en una forquella o en una branca. En algunes espècies els nius poden ser molt conspicus. Ponen 2 – 4 ous blancs amb petites taques o punts bruns.
Moltes de les espècies que formen aquesta família havien estat assignades a altres grups, en gran mesura sobre la base dels caràcters morfològics o de comportament. Amb els nous coneixements generats pels estudis d'hibridació ADN de Sibley i col·laboradors, cap al final del segle XX, va quedar clar que aquestes aus aparentment no relacionades eren descendents d'un avantpassat comú. Sobre aquesta base es va incloure aquest grup com una subfamília dels dicrúrids (Dicruridae). Christidis i Boles els van donar més tard el rang de família. Segons la classificació del Congrés Ornitològic Internacional (versió 2.3, 2009), aquesta família conté 16 gèneres amb 92 espècies:
Els monàrquids (Monarchidae) són una família d'ocells de l'ordre dels passeriformes. Són ocells cantaires petits i insectívors, amb llargues cues. Viuen en zones forestals de l'Àfrica subsahariana, sud-est asiàtic, Australàsia i en un bon nombre d'illes del Pacífic. Només unes poques són migratòries. Fan nius en forma de tassa que moltes espècies decoren amb líquens.
Lejskovcovití (Monarchidae) je čeleď zpěvných ptáků čítající 98 druhů dělených do 16 rodů, žijících v tropech Starého světa a na ostrovech Tichého a Indického oceánu.[1]
Rod Ifrita je sesterský kladu rodů Monarcha a Myiagra, patří tedy také do této čeledi, i nové průzkumy potvrzují, že se jedná a bazální taxon čeledi.
Nové studie rovněž odhalily parafylii rodu Monarcha, který byl proto rozdělen do rodů Carterornis, Monarcha s. str. a Symposiarchus. Dřívější rod Metabolus byl spojen s nově pojatým Monarcha s. str.[2]
Lejskovcovití (Monarchidae) je čeleď zpěvných ptáků čítající 98 druhů dělených do 16 rodů, žijících v tropech Starého světa a na ostrovech Tichého a Indického oceánu.
Die Monarchen (Monarchidae) sind eine Familie in der Ordnung der Sperlingsvögel (Passeriformes).
Monarchen sind in Afrika, südlich der Sahara, in Madagaskar, in Australien, Tasmanien, Neuguinea, Südasien und in Polynesien verbreitet.
Monarchen sind kleine bis mittelgroße Singvögel. Das Gefieder ist bei den meisten Arten auf dem Rücken dunkel und am Bauch hell. Viele zeigen schwarze, weiße, bläuliche, rötliche Gefiederpartien, seltener sind Teile des Gefieders gelb. Die Männchen sind oft kräftiger und auffälliger gefärbt als die Weibchen. Viele Arten besitzen eine kleine Kopfhaube. Die Flügel sind mittellang und zugespitzt, der Schwanz ist lang bis sehr lang. Der Hals ist kurz und dick, der Kopf ist im Verhältnis zum Rumpf mittelgroß bis groß. Der Schnabel ist abgeflacht und oft bläulich gefärbt. An der Spitze des Oberschnabels sitzt ein kleiner, nach unten gebogener Haken. Die Beine sind kurz bis mittellang, die Füße der meisten Arten sind klein.[1]
Monarchen leben in verschiedenen Wäldern, darunter dichte Regenwälder, in Mangroven und Savannen. Sie ernähren sich vor allem von Insekten, hin und wieder auch von kleinen Wirbeltieren, selten auch von Früchten und Samen. Die meisten Arten sind monogam und beide Eltern kümmern sich um die Brut. Das Nest ist relativ klein, napfförmig und wird normalerweise aus Grass, Borkenstreifen, Flechten, Spinnweben, Moos und Stängeln in eine Zweiggabel gebaut. Das Gelege besteht aus einem bis fünf Eiern, wobei größere Gelege in den meisten Fällen bei den mehr nördlich vorkommenden Arten vorkommen. Die Brutzeit beträgt 12 bis 18 Tage und die Nestlinge werden nach 7 bis 20 (bei den meisten Arten nach 12 bis 16) Tagen flügge. Sie werden danach noch bis zu 6 Wochen lang von den Eltern gefüttert.[1]
Die Monarchen (Monarchidae) sind eine Familie in der Ordnung der Sperlingsvögel (Passeriformes).
Monarchen sind in Afrika, südlich der Sahara, in Madagaskar, in Australien, Tasmanien, Neuguinea, Südasien und in Polynesien verbreitet.
Chechele ni ndege wa familia Monarchidae. Kuna chechele wengine katika familia Stenostiridae. Zamani walikuwamo katika Monarchidae, lakini uchunguzi wa ADN umeonyesha kwamba hawana mnasaba na ndege hawa na wamepewa familia yao.
Chechele wa Monarchidae wana rangi kali, buluu na nyekundu hasa lakini njano pia; wengine ni weusi na weupe tu. Dume la spishi nyingi ana mkia mrefu sana. Wanatokea Afrika, Asia, Australia na visiwa vya Pasifiki. Spishi nyingi sana zinaishi msituni au katika maeneo yenye miti mingi, spishi chache katika savana kavu. Chechele hula wadudu ambao hukamata kama shore. Hulijenga tago lao kwa umbo wa kikombe mtini. Mara nyingi huweka kuvumwani katika tago. Jike huyataga mayai 2-4.
Chechele wa Maskarena
Chechele wa Shelisheli
Chechele tumbo-kijivu
Chechele-kishungi buluu
Frill-necked monarch
‘Elepaio
Black-naped monarch
Slaty monarch
Golden monarch
White-eared monarch
Black-faced monarch
Tinian monarch
Spectacled monarch
Blue-crested monarch
Satin flycatcher
Restless flycatcher
Leaden flycatcher
Broad-billed flycatcher
Vanikoro flycatcher
Asian paradise-flycatcher
Chechele ni ndege wa familia Monarchidae. Kuna chechele wengine katika familia Stenostiridae. Zamani walikuwamo katika Monarchidae, lakini uchunguzi wa ADN umeonyesha kwamba hawana mnasaba na ndege hawa na wamepewa familia yao.
Chechele wa Monarchidae wana rangi kali, buluu na nyekundu hasa lakini njano pia; wengine ni weusi na weupe tu. Dume la spishi nyingi ana mkia mrefu sana. Wanatokea Afrika, Asia, Australia na visiwa vya Pasifiki. Spishi nyingi sana zinaishi msituni au katika maeneo yenye miti mingi, spishi chache katika savana kavu. Chechele hula wadudu ambao hukamata kama shore. Hulijenga tago lao kwa umbo wa kikombe mtini. Mara nyingi huweka kuvumwani katika tago. Jike huyataga mayai 2-4.
The monarchs (family Monarchidae) comprise a family of over 100 passerine birds which includes shrikebills, paradise flycatchers, and magpie-larks.
Monarchids are small insectivorous songbirds with long tails. They inhabit forest or woodland across sub-Saharan Africa, south-east Asia, Australasia and a number of Pacific islands. Only a few species migrate. Many species decorate their cup-shaped nests with lichen.[2]
Some of the one hundred or more species making up the family were previously assigned to other groups, largely on the basis of general morphology or behaviour. The magpie-lark, for example, was assigned to the same family as the white-winged chough, since both build unusual nests from mud rather than vegetable matter. That family, Grallinidae, is now considered a synonym of Monarchidae. It was formerly considered to have four species. The magpie-lark and the torrent-lark were moved into Monarchidae, into the genus Grallina, on the basis of molecular evidence.[3] The white-winged chough and the apostlebird were assigned to the family Corcoracidae.
With the new insights generated by the DNA-DNA hybridisation studies of Sibley and his co-workers toward the end of the 20th century, however, it became clear that these apparently unrelated birds were all descended from a common ancestor: the same crow-like ancestor that gave rise to the drongos.[4] On that basis they were previously included as a subfamily of the Dicruridae, along with the fantails,[5] although it is now treated at familial rank as Monarchidae.[6]
More recently, the grouping has been refined somewhat as the original concept of Corvida has proven paraphyletic. The narrower 'Core corvine' group now comprises the crows and ravens, shrikes, birds of paradise, fantails, monarchs, drongos and mudnest builders.[7]
The monarchs are small to medium-sized insectivorous passerines, many of which hunt by flycatching.
The monarch family has fifteen genera as follows:[8]
FAMILY MONARCHIDAE
-_male_W_IMG_9283.jpg)
The monarchs are a diverse family of passerine birds that are generally arboreal (with the exception of the magpie-larks). They are mostly slim birds and possess broad bills. The bills of some species are quite large and the heavy-set bills of the shrikebills are used to probe dead wood and leaves.[9] The plumage of the family ranges from sombre, such as the almost monochrome black monarch, to spectacular, as displayed by the golden monarch. The tails are generally long and spectacularly so in the paradise flycatchers in the genus Terpsiphone. Sexual dimorphism in plumage can be subtle, as in the paperbark flycatcher, where the female is identical to the male except for a slight buff on the throat; striking, as in the Chuuk monarch where the male almost entirely white and the female entirely black; or non-existent, as in the Tahiti monarch. In some species, for example the Malagasy paradise flycatcher, the males have two or more colour morphs.[10]
The monarchs have a mostly Old World distribution. In the western end of their range they are distributed through sub-Saharan Africa, Madagascar and the islands of the tropical Indian Ocean. They also occur in South and Southeastern Asia, north to Japan, down to New Guinea and most of Australia. The family has managed to reach many Pacific islands, and several endemic genera occur across Micronesia, Melanesia and Polynesia as far as Hawaii and the Marquesas.
The paradise flycatchers of the genus Terpsiphone have the widest distribution of any of the monarchs, ranging across almost all of sub-Saharan Africa, Madagascar, the Mascarenes and Seychelles, southern and eastern Asia as far as Korea, Afghanistan, the Philippines and the Lesser Sundas. The other paradise flycatcher genus, Trochocercus, is restricted to Africa. The other exclusively Asian genus is the Hypothymis monarchs. The remaining genera are predominantly found in the Austro-Papuan and Oceania regions. A few monotypic genera are restricted to Pacific islands; these include the Chuuk monarch (Metabolus) in the Micronesian island of Chuuk, the Hawaiian Elepaio (Chasiempis) and the buff-bellied monarch (Neolalage) which is restricted to the islands of Vanuatu. Other Pacific genera are the shrikebills (Clytorhynchus) and the Mayrornis monarchs, both of which are found in Melanesia and west Polynesia, and the Pomarea monarchs which are exclusively Polynesian in origin.
The majority of the family is found in forest and woodland habitats. Species that live in more open woodlands tend to live in the higher levels of the trees but, in denser forest, live in the middle and lower levels. Other habitats used by the monarchs include savannah and mangroves, and the terrestrial magpie-lark occurs in most Australian habitats except the driest deserts.
While the majority of monarchs are resident, a few species are partially migratory and one, the satin flycatcher, is fully migratory, although the Japanese paradise flycatcher is almost entirely migratory. The African paradise flycatcher makes a series of poorly understood intra-African migratory movements.
_female_on_nest.jpg)
The monarchs are generally monogamous, with the pair bonds ranging from just a single season (as in the African paradise flycatcher) to life (the Elepaio). Only three species are known to engage in cooperative breeding; but many species are as yet unstudied. They are generally territorial, defending territories that are around 2 ha in size, but a few species may cluster their nesting sites closely together. Nesting sites may also be chosen close to aggressive species, for example leaden flycatchers nests may be located near the nests of the aggressive noisy friarbird.[11] The nests are in turn often aggressively defended by monarch species. In all species the nest is an open cup on a branch, fork or twig. In some species the nests can be highly conspicuous.
The monarchs (family Monarchidae) comprise a family of over 100 passerine birds which includes shrikebills, paradise flycatchers, and magpie-larks.
Monarchids are small insectivorous songbirds with long tails. They inhabit forest or woodland across sub-Saharan Africa, south-east Asia, Australasia and a number of Pacific islands. Only a few species migrate. Many species decorate their cup-shaped nests with lichen.
Los monárquidos (Monarchidae) son una familia de aves paseriformes que pueblan el Paleotrópico y Oceanía.
Los monarcas son pájaros insectívoros de tamaño pequeño a mediano, muchas de las cuales cazan al vuelo.
La familia contiene 102 especies distribuidas en los siguientes géneros:[1]
Subfamilia Terpsiphoninae
Subfamilia Monarchinae
Los monárquidos (Monarchidae) son una familia de aves paseriformes que pueblan el Paleotrópico y Oceanía.
Los monarcas son pájaros insectívoros de tamaño pequeño a mediano, muchas de las cuales cazan al vuelo.
Monarchidae hegazti paseriformeen familia bat da, Saharaz hegoaldeko Afrika, hego-ekialdeko Asia, Australasia eta Ozeano Bareko zenbait uharteetako basoetan bizi dena.
Monarchidae hegazti paseriformeen familia bat da, Saharaz hegoaldeko Afrika, hego-ekialdeko Asia, Australasia eta Ozeano Bareko zenbait uharteetako basoetan bizi dena.
Monarkit (Monarchidae) on varpuslintuheimo, joka on sijoitettu uusimmissa luokitteluissa drongojen (Dicruridae) alaheimoksilähde? . BirdLife Suomen maailman lintujen nimistössä monarkit ovat oma heimonsa.[1] Monarkit ovat pieniä tai keskikokoisia tropiikin varpuslintuja. Pääosa lajeista elää Tyynenmeren saarilla, Uudessa-Guineassa ja Indonesian sekä Filippiinien saaristossa. Afrikassa elää lukuisa joukko lajeja ja Australiassa joitakin.
Monarkkien höyhenpuku on yleisimmin musta tai harmaa, usein selkäpuolelta kastanjanruskea ja vatsapuolelta valkoinen. Monilla monarkkilajeilla pyrstön keskimmäiset sulat ovat pidentyneet. Sukupuolet ovat tavallisesti samanvärisiä.
Monarkit rakentavat kuppimaisen pesän, johon naaras munii 2–5 vaaleaa munaa, joita haudotaan 13–17 päivää. Poikaset lähtevät pesästä 12–18 päivän ikäisinä.[2]
Luettelo perustuu BirdLife Suomen maailman lintujen suomenkieliseen nimistöön. Luokittelujen eroavuuksista johtuen lajisto voi olla erilainen eri lähteissä.
Monarkit (Monarchidae) on varpuslintuheimo, joka on sijoitettu uusimmissa luokitteluissa drongojen (Dicruridae) alaheimoksilähde? . BirdLife Suomen maailman lintujen nimistössä monarkit ovat oma heimonsa. Monarkit ovat pieniä tai keskikokoisia tropiikin varpuslintuja. Pääosa lajeista elää Tyynenmeren saarilla, Uudessa-Guineassa ja Indonesian sekä Filippiinien saaristossa. Afrikassa elää lukuisa joukko lajeja ja Australiassa joitakin.
Monarkkien höyhenpuku on yleisimmin musta tai harmaa, usein selkäpuolelta kastanjanruskea ja vatsapuolelta valkoinen. Monilla monarkkilajeilla pyrstön keskimmäiset sulat ovat pidentyneet. Sukupuolet ovat tavallisesti samanvärisiä.
Monarkit rakentavat kuppimaisen pesän, johon naaras munii 2–5 vaaleaa munaa, joita haudotaan 13–17 päivää. Poikaset lähtevät pesästä 12–18 päivän ikäisinä.
Les Monarchidae (ou monarchidés en français) sont une famille de passereaux. Elle comprend principalement des espèces de monarques et de tchitrecs, dont la plupart sont indifféremment nommés gobemouches ou moucherolles.
D'après la classification de référence du Congrès ornithologique international :
D'après la classification de référence (version 5.2, 2015) du Congrès ornithologique international (ordre phylogénique) :
Parmi celles-ci, quatre espèces éteintes :
Les Monarchidae (ou monarchidés en français) sont une famille de passereaux. Elle comprend principalement des espèces de monarques et de tchitrecs, dont la plupart sont indifféremment nommés gobemouches ou moucherolles.
I Monarchidae Bonaparte, 1854 sono una famiglia di uccelli passeriformi.[1]
La famiglia comprende 99 specie in 16 generi:[1]
I Monarchidae Bonaparte, 1854 sono una famiglia di uccelli passeriformi.
Monarchiniai (Monarchidae) – žvirblinių (Passeriformes) būrio paukščių šeima. Anksčiau buvo priskiriami medšarkinių (Laniidae) šeimai. Monarchiniai yra vabzdžiaėdžiai maži paukščiai su ilgomis uodegomis. Jie aptinkami visoje užsachario Afrikoje, pietryčių Azijoje ir kaip kuriose Ramiojo vandenyno salose. Tik kelios rūšys migruoja. Daugelis rūšių savo „puodelio“ formos lizdus papuošia kerpėmis[1].
Monarchiniai (Monarchidae) – žvirblinių (Passeriformes) būrio paukščių šeima. Anksčiau buvo priskiriami medšarkinių (Laniidae) šeimai. Monarchiniai yra vabzdžiaėdžiai maži paukščiai su ilgomis uodegomis. Jie aptinkami visoje užsachario Afrikoje, pietryčių Azijoje ir kaip kuriose Ramiojo vandenyno salose. Tik kelios rūšys migruoja. Daugelis rūšių savo „puodelio“ formos lizdus papuošia kerpėmis.
Monarchen en waaierstaartvliegenvangers (Monarchidae) zijn een familie van vogels uit de orde zangvogels.
Bij de monarchen verschilt het verenkleed soms tussen de seksen, bij de waaierstaartvliegenvangers is het verenkleed meestal gelijk. De lichaamslengte varieert van 12 tot 30 cm.
Het zijn kleine insectenetende zangvogels met lange staarten. Hun voedsel bestaat uit libellen, sprinkhanen. motten, bijen en andere insecten, maar spinnen staan ook op het menu. Er zijn ook soorten, die vruchten eten. Eén soort eet krabben en schelpdieren en een andere vangt wormen.
Ze komen voor in bosgebieden of oerwoud in Afrika bezuiden de Sahara, Zuidoost-Azië, Australië en een aantal eilanden in de Grote Oceaan. Slechts een paar soorten zijn trekvogels.
De monarchen en waaierstaartvliegenvangers zijn niet verwant aan de vliegenvangers in Europa die tot de superfamilie Muscicapoidea behoren. Zij worden ingedeeld bij de superfamilie Corvoidea, die is verdeeld in een groot aantal subclades.[1] De familie telt 94 soorten.[2]
(volgorde volgens IOC World Bird List)
Monarchen en waaierstaartvliegenvangers (Monarchidae) zijn een familie van vogels uit de orde zangvogels.
Monarkar, Monarchidae, utgjer ein familie av sporvefuglar som inkluderer paradismonarkar og skjorlerker. Dette er små insektetande songfuglar med lange halar. Dei lever i skog i Afrika sør for Sahara, søraustlege Asia, Australasia og på ei rekkje øyar i Stillehavet. Berre nokre få artar trekkjer. Mange artar dekorerer det koppforma reiret sitt med lav.[1]
Monarkar er ein mangfaldig familie av sporvefuglar som generelt er knytt til tre, der skjorlerkene er unntaket. Dei er stort sett slanke fuglar og har breitt nebb. Nebba hos nokre artar er ganske store, og dei tunge nebba hos grovnebbmonark og andre i slekta Clytorhynchus brukast til å søkje i daudt treverk og blant daude blad.[1] Fjørdrakta hos artar i familien varierer frå dystert, som den nesten monokrome svartmonark, til spektakulært, som gullmonark. Stjertane er generelt lange og jamvel ekstremt lange hos paradismonarkar i slekta Terpsiphone. Kjønnsdimorfisme i fjørdrakta kan vere umerkeleg, som hos Myiagra nana, 'Paperbark Flycatcher', der hoa er identisk med hannfuglen bortsett frå litt brungult på halsen, slåande, som hos trukmonark der hannen er nesten heilt kvit og hoa er einsfarga svart. Eller ikkje-eksisterande, som hos tahitimonark. Hos einskilde artar, til dømes vekselparadismonark, har hannane to eller fleire fargevariantar.[2]
I den vestlege enden av utbreiingsområdet er dei distribuert gjennom Afrika sør for Sahara, over Madagaskar og øyane i den tropiske delen av Indiahavet. Dei finst òg i Sør-Asia og Søraust-Asia nord til Japan, ned til Ny-Guinea og over det meste av Australia. Familien har klart å nå mange stillehavsøyer, og fleire endemiske slekter finst over Mikronesia, Melanesia og Polynesia så langt som til Hawaii og Marquesas.
Paradismonarkar av slekta Terpsiphone har den vidaste utbreiinga av alle monarkar som strekkjer seg over nesten heile Afrika sør for Sahara, Madagaskar, Mascarenes og Seychellene, Asia så langt som til Korea, Afghanistan, Filippinene og Dei små Sundaøyane. Slekta Trochocercus er avgrensa til Afrika og Hypothymis-monarkar er utelukkande asiatiske. Andre slekter er hovudsakleg funne i regionane tilhøyrande austre Ny-Guinea og Oceania, somme av desse er isolerte øyartar.
Majoriteten av artar i familien lever i skogshabitat. Artar som lever i meir open skog har ein tendens til å ta dei høgste områda av trea, medan dei i tettare skog vil leve i midtre til lågare høgdnivå. Andre habitat som blir brukt av monarkar inkluderer savannar og mangroveskog, og jordlevande skjorlerker finst i dei fleste australske habitat unntatt i dei tørraste ørkenane.
Medan fleirtalet av monarkar er standfuglar, er nokre artar delvis trekkfuglar og éin, satengmonark, er sterk trekkfugl, medan japanparadismonark er nær sterk trekkfugl. Gallaparadismonark i Asia er trekkfugl i den nordlege delar av leveområdet, men standfugl i tropane, og den afrikanske strimmelparadismonark gjer ein serie rørsler innanfor kontinentet som ikkje er granska godt til no.
Monarkar er generelt monogame, med lengd på pardanninga varierande frå berre éin sesong som hos strimmelparadismonark til livet ut for elepaio. Berre tre artar er kjente for å engasjere seg i samarbeidande hekking, men mange artar er førebels lite undersøkte. Dei er generelt territoriale, og vil forsvare territorium på rundt to hektar i storleik, men nokre artar kan presse hekkeområda tett saman. Hekkeplassar kan òg veljast nær aggressive artar, til dømes kan hekkestaden for blymonark vere plassert i nærleiken av reiret til den aggressive skrålemunkefugl i austre Australia.[3] Reira kan i sin tur ofte bli aggressivt forsvart av monarken. Hos alle artar er det koppforma reiret plassert på ei grein, i ei forgreining eller ein kvist. Reira kan vere plasserte særs godt synlege hos nokre artar.
Mange av dei rundt 95 artane som utgjer familien var tidlegare lagt til andre grupper, hovudsakleg på grunnlag av generell morfologi eller åtferd. Skjorlerke, til dømes, vart tildelt den same familien som pottemakarfugl, sidan begge byggjer uvanlege reir av gjørme snarare enn av vegetabilske kjelder.
Med ny innsikt blir generert av DNA-DNA hybridisering studium av Charles Sibley og medarbeidarar mot slutten av 1900-talet, vart det likevel klårt at alle desse tilsynelatande urelaterte fuglane var etterkommarar frå ein felles stamfar: same kråkeliknande stamfar som gav opphav til drongoar.[4] På grunnlag av det har monarkar vorte inkludert som ein underfamilie av Dicruridae (drongoar), saman med viftestjertar,[5] men Christidis og Boles har meir nyleg handsama monarkar på familienivå som Monarchidae.[6]
I den seinare tida har gruppa blitt noko foredla ettersom det opphavlege omgrepet Corvida har vist seg å vere ei parafyletisk gruppe. Den no avgrensa kjernen av gruppa er sett saman av kråker og ramnar, varslarar, paradisfuglar, viftestjertar, monarkar, drongoar og pottemakarfuglar.[7]
Monarkar i rekkjefølgje etter EBird/Clements Checklist v2018[8] med norske namn etter Norske navn på verdens fugler:[9]
Slekt Trochocercus
Slekt Hypothymis
Slekt Terpsiphone
Slekt Chasiempis
Slekt Pomarea
Slekt Mayrornis
Slekt Neolalage
Slekt Clytorhynchus
Slekt Carterornis
Slekt Metabolus
Slekt Monarcha
Slekt Symposiachrus
Slekt Arses
Slekt Grallina
Slekt Myiagra
Monarkar, Monarchidae, utgjer ein familie av sporvefuglar som inkluderer paradismonarkar og skjorlerker. Dette er små insektetande songfuglar med lange halar. Dei lever i skog i Afrika sør for Sahara, søraustlege Asia, Australasia og på ei rekkje øyar i Stillehavet. Berre nokre få artar trekkjer. Mange artar dekorerer det koppforma reiret sitt med lav.
Monarker eller monarkfamilien (Monarchidae) er en familie av spurvefugler som består av 105 arter (261 taxa) fordelt i 16 slekter. Familien hører til gruppen med sangfugler og inkluderer også to arter (i slekten Grallina) fra den tidligere skjærelerkefamilien (Grallinidae), som har inngått.[2]
Monarkene består hovedsakelig av tropiske arter, som typisk lever i Afrika sør for Sahel, Sørøst-Asia nord til Japan, Wallacea og Australasia, samt på tropiske øyer i Stillehavet som inngår i Oseania, inkludert på Hawaii. Noen få arter har også ekspandert til breddegrader med mer temperert klima. Blant disse er flere arter i slekten Myiagra, som både finnes sør i Australia og på Tasmania.[2]
Artene i denne familien består av små til store (9–50 cm) fugler med semilange til lange stjerter. Den minste arten blir omkring 9 cm inkludert stjerten og veier kun cirka 5–7 g. Den største arten blir omkring 50 cm og veier cirka 18–22 g. Mange har strålende farger, mens andre er duse og mer kamuflasjefargede. Alle artene er trelevende insektetere og stor sett monogame og territoriale. Tre arter er også kjent for kooperativ hekking. Redene er åpne og formet som ei skål på ei grein, typisk i kløften der grenen splitter. Noen arter utsmykker redene med lav og lignende.
Inndelingen av monarker følger HBW Alive og er i henhold til Coates et al. (2017).[2] Alle norske navn følger Norsk navnekomité for fugl (NNKF) og er i henhold til Syvertsen et al. (2008),[1] med unntak for navn gitt i parentes. Disse har fortsatt ikke fått avklart sitt norske navn og må derfor kun betraktes som beskrivende uttrykk.
Monarker eller monarkfamilien (Monarchidae) er en familie av spurvefugler som består av 105 arter (261 taxa) fordelt i 16 slekter. Familien hører til gruppen med sangfugler og inkluderer også to arter (i slekten Grallina) fra den tidligere skjærelerkefamilien (Grallinidae), som har inngått.
Multimedia w Wikimedia Commons Monarki[2], monarkowate[3] (Monarchidae) – rodzina ptaków z rzędu wróblowych (Passeriformes), obejmująca prawie sto gatunków. Są to małe lub średniej wielkości ptaki. Są owadożerne, często polują na owady, łapiąc je w locie.
Większość gatunków występuje na półkuli południowej[4].
W latach 90. XX wieku Ch. Sibley i współpracownicy przeprowadzili badania pokrewieństwa (przy użyciu hybrydyzacji DNA-DNA) między różnymi gatunkami m.in. tej rodziny. Efektem tych prac było włączenie monarkowatych – w randze podrodziny Monarchinae – i wachlarzówek (Rhipidurinae) do rodziny dziwogonów (Dicruridae)[5]. W 2008 L. Christidis i W.E. Boles podnieśli monarkowate i wachlarzówki do rangi rodzin[6].
Po tych rewizjach taksonomicznych do rodziny monarkowatych zaliczane są następujące rodzaje[2]:
Monarki, monarkowate (Monarchidae) – rodzina ptaków z rzędu wróblowych (Passeriformes), obejmująca prawie sto gatunków. Są to małe lub średniej wielkości ptaki. Są owadożerne, często polują na owady, łapiąc je w locie.
Monarchidae é uma família de aves da ordem Passeriformes[1] encontrada na África, Ásia, Austrália e várias ilhas do Pacífico.
Monarchidae é uma família de aves da ordem Passeriformes encontrada na África, Ásia, Austrália e várias ilhas do Pacífico.
Monarker (Monarchidae) är en familj med tättingar som omfattar monarker, paradismonarker, kroknäbbar och skatlärkor.[1] Familjens taxonomi har efter DNA-studier genomgått flera förändringar så att många av de arter som idag utgör familjen placerades tidigare i andra grupper, främst baserat på morfologi och ekologi, och vice versa.
Monarkerna är små insektsätande sångfåglar med lång stjärt. De bebor främst skogsområden i subsahariska Afrika, Sydostasien, Australasien och på öar i Stilla havet. Endast ett fåtal är flyttfåglar. Många av arterna klär sina skålformiga bon med lavar.[2]
Monarkerna är en familj med tättingar som uppvisar stor mångfald och alla förekommer i skogsbiotoper förutom skatlärkorna (Grallina). De flesta arterna är smala med breda näbbar. Näbbarna hos vissa arter är mycket kraftiga som inom släktet Clytorhynchus som använder näbbarna för att födosöka i dött trä.[3] Fjäderdräkterna varierar från dova färger, som den nästan helt enfärgade svarta monarken (Symposiachrus axillaris), till mer spektakulära fjäderdräkter som hos guldmonarken (Carterornis chrysomela). Deras stjärt är generellt lång och till och med extremt lång, som hos paradismonarkerna i släktet Terpsiphone.
Skillnader i fjäderdräkt och utseende mellan könen kan vara subtil som hos melaleucamonark (Myiagra nana), där honan är identisk med hanen utöver en lätt mattgul ton på bröstet, eller också förekommer ingen sexuell dimorfism alls som hos tahitimonark (Pomarea nigra). Andra uppvisar istället stor skillnad mellan könen som chuukmonarken (Metabolus rugensis) där hanen nästan är helt vit och honan helt svart. Hos vissa arter, som exempelvis Madagaskarparadisflugsnappare (Terpsiphone mutata), uppvisar hanen två eller fler, olika färgmorfer.[4]
Monarkerna förekommer främst i Gamla världen. I de västligaste utbredningsområdena förekommer den över subsahariska Afrika, på Madagaskar och på öar i tropiska Indiska Oceanen. De förekommer också i södra Asien och Sydostasien, så långt norr ut som Japan, och söderut till Nya Guinea och över merparten av Australien. Familjen förekommer också på ett flertal öar i Stilla havet, och flera endemiska släkten förekommer i Mikronesien, Melanesien och Polynesien, så lång som till Hawaii och Marquesasöarna.
Paradismonarkerna i släktet Terpsiphone har det största utbredningsområdet av alla monarker och förekommer över nästan hela subsahariska Afrika , på Madagaskar, Maskarenerna och Seychellerna, södra och östra Asien, Sydostasien så långt som till Korea, Filippinerna och Mindre Sundaöarna. Släktet Trochocercus förekommer enbart i Afrika medan släktet Hypothymis bara förekommer i Asien. Övriga släkten förekommer främst i Australiska och Oceaniska regionen. Vissa släkten är monotypiska och endemiska för stillahavsöar som chuukmonark (Metabolus) på den mikronesiska ön Chuuk och vanuatumonark (Neolalage) som bara förekommer på ön Vanuatu. Andra stillahavssläkten är Clytorhynchus och Mayrornis, som båda två förekommer i Melanesien och västra Polynesien, och Pomarea som bara finns i Polynesien.
Majoriteten lever i skogsbiotoper. Arter som lever i mer öppna skogsområden tenderar att leva högre upp i träden medan arter i tätare skog lever i de mellersta eller nedre regionerna av träden. Andra habitat där familjen förekommer är savann och mangrove, och den marklevande skatlärkan förekommer i de flesta typer av habitat i Australien förutom de torrare ökenområdena.
Merparten av monarkerna är stannfåglar, några är partiella flyttfåglar medan en art, sidenflugsnappare (Myiagra cyanoleuca) är en flyttfågel. Japansk paradismonark (Terpsiphone atrocaudata) är också till största delen en flyttfågel, liksom amurparadismonark (T. incei) är flyttfåglar medan de som häckar i tropikerna är stannfåglar. Afrikansk paradismonark (Terpsiphone viridis) genomför en rad olika flyttningsrörelser i Afrika vars syften inte är kartlagda av vetenskapen.
Monarkerna är medelstora insektsätande tättingar och många av dem fångar sin föda genom upprepade korta, snabba flygturer ifrån en och samma utgångspunkt, då de snappar efter insekter, likt flugsnapparna. Monarkerna är till största delen monogama. Inom vissa arter håller paret ihop under ett år, som afrikansk paradismonark (Terpsiphone viridis), medan andra håller ihop hela livet som monarkerna inom släktet Chasiempis.
Vetenskapen känner bara till tre arter som ägnar sig åt kooperativ häckning, men för många arter saknas det fortfarande studier. Generellt är det territoriella, och försvara ett revir på cirka 2 hektar, men ett antal arter samlar sina bon mycket tätare. Boplatsen kan också placeras i närheten av bon med andra aggressiva fågelarter, som exempelvis blågrå monark (Myiagra rubecula) som placerar sitt bo i närheten av den aggressiva skränmunkskatan (Philemon corniculatus).[5] Monarkerna i sin tur försvarar ofta sina bon mycket aggressivt. Alla arter bygger skålformiga bon som de placerar på en gren eller i en grenklyka. Många klär boet med lavar och flera arter bygger iögonfallande bon.
Många av de cirka 140 arterna som utgör familjen placerades tidigare i andra grupper, främst beroende på morfologi och ekologi. Exempelvis placerades skatlärkan tidigare i samma familj som kidnapparfågeln (Corcorax melanorhamphos) eftersom båda använder lera när de bygger sina bon. Å andra sidan förs ett antal arter som tidigare behandlats som monarker till helt andra familjer, bland annat spretstjärtar i Erythrocercus till cettisångarna alternativt i egen familj och elminior till familjen feflugsnappare.
Resultat ifrån studier med DNA-DNA hybridisering av Sibley och hans medarbetare i slutet av 1900-talet indikerade att en grupp med fåglar som tidigare inte behandlats som närbesläktade faktiskt hade en gemensam förfader - en kråklik fågel som också skulle vara förfader till drongorna.[6] Utifrån dessa resultat har gruppen behandlats som en underfamilj inom familjen Dicruridae, tillsammans med drongoer och solfjäderstjärtar.[7] Senare studier har placerat drongor i familjen Dicruridae, solfjäderstjärtarna i familjen Rhipiduridae och monarkerna i den egna familjen Monarchidae.[8]
Senare har grupperingen förfinats något och monarkerna placerats numera i en grupp tillsammans med kråkfåglar, törnskator, solfjäderstjärtar, drongor, paradisfåglar och murarkråkor (Corcoracidae).[9]
Baserad på Clements et al. (2017)[1]
Texten bygger på en översättning av engelskspråkiga wikipedias artikel Monarch flycatcher där följande källa anges:
Wikimedia Commons har media som rör monarker.
Monarker (Monarchidae) är en familj med tättingar som omfattar monarker, paradismonarker, kroknäbbar och skatlärkor. Familjens taxonomi har efter DNA-studier genomgått flera förändringar så att många av de arter som idag utgör familjen placerades tidigare i andra grupper, främst baserat på morfologi och ekologi, och vice versa.
Monarkerna är små insektsätande sångfåglar med lång stjärt. De bebor främst skogsområden i subsahariska Afrika, Sydostasien, Australasien och på öar i Stilla havet. Endast ett fåtal är flyttfåglar. Många av arterna klär sina skålformiga bon med lavar.
Họ Thiên đường (danh pháp khoa học: Monarchidae) là một họ chim trong bộ Passeriformes.[1]
Phân loại dưới đây dựa theo Andersen et al. (2015b).[2] Điều này kết hợp cùng với phân tích của Jønsson et al. (2016)[3] để xác định lại ranh giới giữa các chi trong họ.
Di truyền học họ Monarchidae đã được thể hiện trong các nghiên cứu của Pasquet et al. (2002), Filardi & Moyle (2005) và Filardi & Smith (2005). Điều rõ ràng là chi Monarcha truyền thống là cận ngành.[4][5][6] Christidis & Boles (2008) thảo luận về các tên gọi chi thích hợp.[7] Bài này trong Wikipedia chấp nhận các tên gọi này và Monarcha chia ra thành ba chi là Carterornis, Monarcha và Symposiachrus. Lưu ý rằng Metabolus được sáp nhập vào Monarcha theo kết quả nghiên cứu của Filardi & Moyle (2005) và Andersen et al. (2015b).[2][5]
Andersen et al. (2015b) cho thấy rõ ràng rằng các chi bổ sung cần phải được đặt tên để giữ lại một vài chi trong họ Monarchinae.[2] Jønsson et al. (2016) lại cho thấy nhiều loài liên quan là có quan hệ họ hàng rất gần, gần tới mức đủ để có thể gộp chúng chung trong 1 chi.[3] Theo kết quả của họ thì 5 chi được sáp nhập vào Monarcha (sau khi đã tách Carterornis và Symposiachrus ra khỏi Monarcha). Tất cả chúng đều là một bộ phận của phân tỏa Monarcha vào khu vực Thái Bình Dương. Vì thế Chasiempis (Hawaii), Clytorhynchus (Fiji, Vanuatu và quần đảo Solomons), Mayrornis (Fiji và quần đảo Solomons), Neolalage (Vanuatu) và Pomarea (Marquesas, Society và quần đảo Cook) được sáp nhập vào Monarcha (đã bao gồm các loài chim từ các quần đảo Bismarcks, Solomons, Carolines, Marianas và Somoa, cũng như Australia và New Guinea). Phân tỏa này dường như đã xảy ra khoảng 5-7 triệu năm trước.
Fabre et al. (2012)[8] đã thúc đẩy một số thay đổi trong giới hạn loài và trật tự tuyến tính trong phạm vi các chi. Phân tích của họ cho thấy Hypothymis puella là tách biệt với Hypothymis azurea. Họ chỉ lấy mẫu 3 đại diện của tổ hợp này, nhưng HBW-11 gợi ý rằng H. puella nên bao gồm puella, blasii, aeria và catarmanensis. Tuy nhiên, Clements trong khi coi H. puella và H. azurea là 2 loài tách biệt nhưng chỉ gộp puella với blasii và xếp 2 phân loài còn lại trong H. azurea.
Phân tích của Fabre et al. (2012) bao gồm 13 trong tổng số 15 phân loài của tổ hợp loài Terpsiphone paradisi. Họ nhận thấy ba nhánh trong tổ hợp này, trong đó 2 trong số này là họ hàng gần với các loài khác hơn là với các nhánh khác của tổ hợp. Điều thú vị là ba nhánh này tương ứng với 3 loài được công nhận trong thế kỷ 19 là Terpsiphone paradisi nghĩa hẹp sinh sống ở Nam Á, Terpsiphone affinis (thiên đường đuôi phướn) sinh sống ở Đông Bắc Á và Đông Nam Á, và Terpsiphone incei ở khu vực Amur/Mãn Châu. Trong nhóm Terpsiphone affinis thì T. affinis sumbaensis và T. affinis floris chỉ có quan hệ họ hàng xa với phần còn lại của nhóm và tốt nhất có thể coi là loài tách biệt là Terpsiphone floris, và nếu thế thì từ Terpsiphone paradisi có thể tách ra thành 4 loài.[8]
Terpsiphone floris về bề ngoài là khác biệt và dường như đã tách khỏi nhóm affinis vào khoảng 1,5 triệu năm trước. Điều này gợi ý rằng tốt nhất nên coi nó như là loài riêng biệt. Tên gọi khoa học cho nó tạo ra một vấn đề nhỏ, do cả hai phân loài dường như được đặt tên trong cùng một năm. Mees (2006, trang 174) lưu ý rằng floris được đặt tên hoặc là cuối năm 1893 hoặc trong vài ngày đầu tiên của năm 1894. Ngược lại sumbaensis được đặt tên vào số ra tháng 1 năm 1894 của tạp chí Journal für Ornithologie, phát hành chậm một vài tháng so với lịch trình (4-6 tháng trong năm 1894).[9] Vì thế floris dường như có độ ưu tiên cao hơn trong việc chọn làm tên khoa học cho loài này. Cả ba phân loài Nam Á (T. paradisi leucogaster, T. paradisi paradisi và T. paradisi ceylonensis) đều có chòm lông mào dài hơn rõ nét. Điều này cùng với phân bố địa lý cho thấy việc gộp burmae và saturatior (2 phân loài không được đưa vào phân tích) vào nhóm affinis có lẽ là hợp lý hơn.
Các phân loài của tổ hợp loài Terpsiphone paradisi được sắp xếp lại như sau:
Fabre et al. (2012) cũng cho thấy sự hỗ trợ di truyền cho việc tách thiên đường Luzon Terpsiphone unirufa ra khỏi thiên đường hung Terpsiphone cinnamomea nhưng lại không cung cấp sự hỗ trợ cho việc tách T. c. talautensis như đôi khi người ta đề xuất. Cuối cùng, Fabre et al. tìm thấy thiên đường huyệt hung Terpsiphone rufocinerea về mặt di truyền là gần và lồng sâu trong thiên đường châu Phi Terpsiphone viridis. Chúng cũng có khả năng lai ghép với nhau (HBW-11). Mô tả của HBW-11 gợi ý rằng chúng có thể là đồng loài và các dữ liệu di truyền học nên được xem xét kỹ trong khi các dữ liệu này hiện tại gợi ý rằng việc coi chúng là một loài là thích hợp nhất, với tên gọi chung là thiên đường châu Phi. Fabre et al. (2012) cũng tìm thấy chứng cứ về việc tổ hợp thiên đường châu Phi có thể là 2 loài, nhưng nó không phải là rufocinerea và nghiên cứu tiếp theo là điều cần thiết.[8]
Nhánh Monarcha phân chia thành 3 nhóm chính là Arses + Myiagra; Grallina; và Monarcha + đồng minh. Fabre et al. (2014)[10] đã phân tích phần lớn nhánh Arses + Myiagra. Mặc dù Arses insularis là cơ sở trong Arses nhưng ranh giới cho phần còn lại của Arses có thể cần phải điều chỉnh. Vị trí phân loại của Grallina đã từng gây mâu thuẫn, nhưng Filardi & Moyle (2005) đã dung giải vị trí của nó như là chị -em với nhóm Monarcha.[5] Như khuyến cáo của Andersen et al. (2015b) thì đớp ruồi họng nâu (Myiagra castaneigularis) (gồm cả whitneyi) được tách ra khỏi đớp ruồi mào xanh (Myiagra azureocapilla).[2] Ngoài ra đớp ruồi má trắng Symposiachrus malaitae nên được tách khỏi đớp ruồi Solomons (Symposiachrus barbatus).
Cibois et al. (2004) xem xét địa vị loài của các loài đớp ruồi trước đây xếp trong chi Pomarea ở khu vực Trung Thái Bình Dương.[11] VanderWerf (2007) chỉ ra rằng các dạng elepaio trên các đảo khác nhau là gần như không phản ứng với tiếng hót của nhau,[12] trong khi VanderWerf et al. (2010) chỉ ra rằng chúng khác biệt về di truyền như là các loài tách biệt trong chi Pomarea.[13] Tổ hợp của khoảng cách di truyền hợp lý và chứng cứ về sự chia tách sinh học tạo ra sự chia tách elepaio Monarcha sandwichensis thành 3 loài: Elepaio Kauai (Monarcha sclateri), elepaio Oahu (Monarcha ibidis) và elepaio Hawaii (Monarcha sandwichensis).
Họ Thiên đường có 102 loài còn sinh tồn trong 9 chi như sau:
HỌ MONARCHIDAE
Monarchidae
Terpsiphoninae
Họ Thiên đường (danh pháp khoa học: Monarchidae) là một họ chim trong bộ Passeriformes.
Монархи[1] (лат. Monarchidae) — семейство птиц из отряда воробьинообразных.
Монархи распространены в Африке, южнее Сахары, в Мадагаскаре, в Австралии, Тасмании, Новой Гвинее, Южной Азии и Полинезии. У многих видов на голове имеется хохол. Благодаря крепким щетинкам по сторонам основания клюва образуется своего рода корзина для ловли насекомых. Ранее входивший в семейство род Elminia вместе с канареечными мухоловками, золотобрюхой веерохвосткой и стеностирой на основе недавних открытий в молекулярной систематике был выделен в отдельное семейство Stenostiridae[2].
В семейство монархов включают следующие роды и виды[3][1]:
Монархи (лат. Monarchidae) — семейство птиц из отряда воробьинообразных.
Монархи распространены в Африке, южнее Сахары, в Мадагаскаре, в Австралии, Тасмании, Новой Гвинее, Южной Азии и Полинезии. У многих видов на голове имеется хохол. Благодаря крепким щетинкам по сторонам основания клюва образуется своего рода корзина для ловли насекомых. Ранее входивший в семейство род Elminia вместе с канареечными мухоловками, золотобрюхой веерохвосткой и стеностирой на основе недавних открытий в молекулярной систематике был выделен в отдельное семейство Stenostiridae.
分類 界 : 動物界 Animalia 門 : 脊索動物門 Chordata 亜門 : 脊椎動物亜門 Vertebrata 綱 : 鳥綱 Aves 目 : スズメ目 Passeriformes 亜目 : スズメ亜目 Passeri 上科 : カラス上科 Corvoidea 科 : カササギヒタキ科 Monarchidae 学名 Monarchidae Bonaparte[1], 1854 英名 Monarchsカササギヒタキ科（カササギヒタキか、学名 Monarchidae）は、鳥類スズメ目の科である。
旧大陸・オーストラリア区・オセアニア区の広い範囲に生息する。
姉妹群はおそらく、科未定 incertae sedis とされているズアオチメドリ Ifrita である[2]。
カササギヒタキ科はカラス上科の中で7科からなる単系統を形成するが、それらの系統関係は不確実である。（incertae sedis な属を別にすれば）フウチョウ科 Paradisaeidae との姉妹関係が強く支持されているが[2]、オウギビタキ科 Rhipiduridae との姉妹関係を弱く支持する研究もある[3]。
カササギヒタキ科 Monarchidae
古くはヒタキ科カササギヒタキ亜科 Monarchidae とされてきたが、当時のヒタキ科は類縁性の薄いさまざまな群をまとめた多系統だった。Sibley & Ahlquist (1990) ではカササギヒタキ族 Monarchini とされ、オウチュウ亜科に分類されていた。オウチュウ亜科には他に、現在のオウチュウ科・オウギビタキ科が含まれていた。
伝統的にカササギヒタキ科に含まれてきたビロードムシクイ Lamprolia は近縁なオウギビタキ科に移された。ハシビロヒタキ属 Machaerirhynchus はカラス上科内の離れた位置にあり、単型のハシビロヒタキ科 Machaerirhynchidae に分離された。ヒメヒタキ属 Erythrocercus・Elminia 属はカラス上科にも含まれずスズメ小目に含まれる。ヒメヒタキ属はウグイス科 Cettiidaeに移され、Elminia 属は他の数属と共に新しいセンニョヒタキ科 Stenostiridae を作った。
この項目は、鳥類に関連した書きかけの項目です。この項目を加筆・訂正などしてくださる協力者を求めています（ポータル鳥類 - PJ鳥類）。
까치딱새류(monarch flycatcher)는 참새목 까치딱새과(Monarchidae)에 속하는 조류의 총칭이다.[1] 까치딱새류는 긴 꼬리를 지닌 작은 식충성 명금류이다. 사하라 이남 아프리카, 동남아시아, 오스트랄라시아 그리고 수많은 태평양 제도의 숲과 산림 지대에서 발견된다.
2006년 까치딱새과 분류(del Hoyo et al. 2006)는 다음과 같다.
다음은 2019년 올리버로스(Oliveros) 등의 연구에 의한 까마귀상과의 계통 분류이다.[2]
까마귀상과Ifritidae
Platylophidae
_close-up.jpg)
.jpg)
_in_a_tree.jpg)
_in_a_tree.jpg)
.jpg)
.jpg)
-_male_at_nest_W_IMG_9319.jpg)
_rufous_morph_female.jpg)
_female_on_nest.jpg)
-_male_W_IMG_9283.jpg)
