La gasela vermella (Eudorcas rufina) és una espècie de gasela extinta que solia viure al nord d'Algèria i el Marroc. Tanmateix, alguns autors consideren que es tractava d'una subespècie de la gasela de front vermell (E. rufifrons). Probablement vivia a les àrees muntanyoses de l'Àfrica del Nord, que comptaven amb més aigua que els deserts. Fou observada per última vegada abans del 1894. Se'n coneixen tres espècimens, que foren comprats a Alger i Orà a finals del segle XIX.
La gasela vermella (Eudorcas rufina) és una espècie de gasela extinta que solia viure al nord d'Algèria i el Marroc. Tanmateix, alguns autors consideren que es tractava d'una subespècie de la gasela de front vermell (E. rufifrons). Probablement vivia a les àrees muntanyoses de l'Àfrica del Nord, que comptaven amb més aigua que els deserts. Fou observada per última vegada abans del 1894. Se'n coneixen tres espècimens, que foren comprats a Alger i Orà a finals del segle XIX.
Die Algerische Gazelle (Eudorcas rufina, Syn.: Gazella rufina), auch Rote Gazelle genannt, ist eine ausgestorbene Gazellenart, die im nördlichen Algerien und Marokko gelebt hat. Vermutlich war sie in den niederschlagsreicheren Regionen im nördlichen Atlasgebirge beheimatet.
Die letzte bekannte Algerische Gazelle wurde im Jahre 1894 erlegt, seither gilt die Art als verschollen. Formell wurde sie 1994 für ausgestorben erklärt. Heute gibt es noch drei Museumsexemplare dieser Art in Paris und London.
Die Algerische Gazelle (Eudorcas rufina, Syn.: Gazella rufina), auch Rote Gazelle genannt, ist eine ausgestorbene Gazellenart, die im nördlichen Algerien und Marokko gelebt hat. Vermutlich war sie in den niederschlagsreicheren Regionen im nördlichen Atlasgebirge beheimatet.
'S e seòrsa Antalop no gobhar-fhiadhaich[2] (iolra:goibhrean-fiadhaich) (Beurla:antelope) a tha ann an Eudorcas rufina (Beurla: red gazelle, Fionnlannais: Algeriangaselli, Fraingis: Gazelle rouge, Gazelle rousse ou rouge)[1]. Tha dàta easbhaidheach aca.[1].
'S e seòrsa Antalop no gobhar-fhiadhaich (iolra:goibhrean-fiadhaich) (Beurla:antelope) a tha ann an Eudorcas rufina (Beurla: red gazelle, Fionnlannais: Algeriangaselli, Fraingis: Gazelle rouge, Gazelle rousse ou rouge). Tha dàta easbhaidheach aca..
Iomraidhean ↑ Gazella rufina ann an Encyclopedia of Life Leughte 10 Faoi. 2015 An Seotal: Briathrachas Gàidhlig air-loidhne airson teagasg tro mheadhan na Gàidhlig anns an àrd-sgoil. Leughte 9 Faoi. 2015Кельыт газель (латин кылын Eudorcas rufina яке Gazella rufina) – Bovidae семьяысь Алжирлэн но Марокколэн пичи антилопа.
The red gazelle (Eudorcas rufina) is an extinct species or subspecies of gazelle. It was formerly considered a member of the genus Gazella within the subgenus Eudorcas before Eudorcas was promoted to a full genus. It is thought to have lived in the better-watered mountain areas of North Africa rather than in deserts, because of the rich colouring on the coat.
There are no records of the red gazelle in the wild.[2] It is known from three specimens purchased in markets in Algiers and Oran, northern Algeria, in the late 19th century. They are held in museums in Paris and London. Some authorities, such as Jonathan Kingdon, consider it a subspecies of the red-fronted gazelle (E. rufifrons or G. rufifrons).[3] In 2008, K. de Smet reported one of the three specimens had proved on examination to be E. rufifrons, leading the IUCN Red List to revise its assessment of the species from Extinct to Data Deficient on the basis of doubts as to the validity of the taxon.[2] The red-fronted gazelle occurs in the Sudanian savanna ecoregion, south of the Sahara. The red gazelle occurred north of the Sahara, thereby representing a distinct population irrespective of its species or subspecies status.
The red gazelle is described as larger than the red-fronted gazelle, with heavier hooves, and distinctive bright red-brown fur. It is characterized to have thin (2.5–4 cm wide) black stripes across its flanks, in between its rear and front legs. The top of the head, cheeks, and sides of the neck are a pale whitish color, while the undersides and rump are a plain white colour. The center of its face is bordered on both side by pale streaks running from the eyes to the snout. It has a rufous tail with a black tip.[4]
The red gazelle (Eudorcas rufina) is an extinct species or subspecies of gazelle. It was formerly considered a member of the genus Gazella within the subgenus Eudorcas before Eudorcas was promoted to a full genus. It is thought to have lived in the better-watered mountain areas of North Africa rather than in deserts, because of the rich colouring on the coat.
There are no records of the red gazelle in the wild. It is known from three specimens purchased in markets in Algiers and Oran, northern Algeria, in the late 19th century. They are held in museums in Paris and London. Some authorities, such as Jonathan Kingdon, consider it a subspecies of the red-fronted gazelle (E. rufifrons or G. rufifrons). In 2008, K. de Smet reported one of the three specimens had proved on examination to be E. rufifrons, leading the IUCN Red List to revise its assessment of the species from Extinct to Data Deficient on the basis of doubts as to the validity of the taxon. The red-fronted gazelle occurs in the Sudanian savanna ecoregion, south of the Sahara. The red gazelle occurred north of the Sahara, thereby representing a distinct population irrespective of its species or subspecies status.
La gacela roja (Eudorcas rufina) es una especie de bóvido extinta que habitó en Argelia y Marruecos.
De tamaño algo mayor que Eudorcas rufifrons, de rojo más oscuro y con algunas diferencias óseas, fue descrita como especie en 1894 por Oldfield Thomas como Gazella rufina a partir de tres ejemplares vendidos en los mercados de Argelia. Se sabe que habitó entre Orán y Argel hasta 1880 y probablemente hasta 1950. En 2008, K. de Smet examinó uno de ejemplares originales y determinó que pertenecía a la especie Gazella rufifrons, especie posteriormente reconocida como E. rufifrons. También en 2008 se listó por parte de la UICN como especie con datos insuficientes a causa de la incertidumbre en la validez de la especie y la posibilidad de que haya sido una subespecie de E. rufifrons. Posteriormente, autores como D. Wilson, DA. Reeder, R. A. Mittermeier o C. P. Groves y colaboradores, la consideraron especie diferente.[1][2][3]
La gacela roja (Eudorcas rufina) es una especie de bóvido extinta que habitó en Argelia y Marruecos.
De tamaño algo mayor que Eudorcas rufifrons, de rojo más oscuro y con algunas diferencias óseas, fue descrita como especie en 1894 por Oldfield Thomas como Gazella rufina a partir de tres ejemplares vendidos en los mercados de Argelia. Se sabe que habitó entre Orán y Argel hasta 1880 y probablemente hasta 1950. En 2008, K. de Smet examinó uno de ejemplares originales y determinó que pertenecía a la especie Gazella rufifrons, especie posteriormente reconocida como E. rufifrons. También en 2008 se listó por parte de la UICN como especie con datos insuficientes a causa de la incertidumbre en la validez de la especie y la posibilidad de que haya sido una subespecie de E. rufifrons. Posteriormente, autores como D. Wilson, DA. Reeder, R. A. Mittermeier o C. P. Groves y colaboradores, la consideraron especie diferente.
Eudorcas rufina Eudorcas generoko animalia da. Artiodaktiloen barruko Antilopinae azpifamilia eta Bovidae familian sailkatuta dago
Eudorcas rufina Eudorcas generoko animalia da. Artiodaktiloen barruko Antilopinae azpifamilia eta Bovidae familian sailkatuta dago
Eudorcas rufina est une espèce de mammifères de la famille des Bovidés
Cette espèce n'est connue que par trois spécimens achetés sur les marchés d'Alger et d'Oran. Le dernier a été acquis en 1894.
La gazzella rossa (Eudorcas rufina, Thomas, 1894) è una presunta specie di gazzella - per alcuni anni considerata estinta[1] - vissuta in Algeria settentrionale e Marocco. Al 2008 - sulla base dei dati già disponibili e delle analisi compiute su un esemplare imbalsamato - la validità della sua classificazione come specie distinta è stata posta in discussione (K. de Smet, c.p.) e lo IUCN ha modificato provvisoriamente il suo stato di conservazione in DD (dati insufficienti).[2]
Secondo la letteratura scientifica, l'ultimo esemplare selvatico di gazzella rossa sarebbe stato catturato poco prima del 1894, ma la specie non è mai stata osservata in natura[2] e non risulta conosciuta dagli abitanti locali dell'epoca ad esclusione dei commercianti di pellicce.[3] Etologia e habitat naturale non sono noti, anche se l'abbondante pelliccia potrebbe indicare che non era diffusa nelle aree desertiche, ma esclusivamente nelle zone montuose del Nordafrica che sono più ricche di acqua.[3]
Nella seconda metà del XX secolo, furono acquistati, nei mercati di Algeri e di Orano, tre presunti esemplari imbalsamati di Eudorcas rufina successivamente conservati in musei di Parigi e Londra. Nel 2008, uno di questi esemplari è stato analizzato ed identificato come una gazzella dalla fronte rossa (Eudorcas rufifrons) (K. de Smet c.p., 2008[2]).
La gazzella rossa (Eudorcas rufina, Thomas, 1894) è una presunta specie di gazzella - per alcuni anni considerata estinta - vissuta in Algeria settentrionale e Marocco. Al 2008 - sulla base dei dati già disponibili e delle analisi compiute su un esemplare imbalsamato - la validità della sua classificazione come specie distinta è stata posta in discussione (K. de Smet, c.p.) e lo IUCN ha modificato provvisoriamente il suo stato di conservazione in DD (dati insufficienti).
Secondo la letteratura scientifica, l'ultimo esemplare selvatico di gazzella rossa sarebbe stato catturato poco prima del 1894, ma la specie non è mai stata osservata in natura e non risulta conosciuta dagli abitanti locali dell'epoca ad esclusione dei commercianti di pellicce. Etologia e habitat naturale non sono noti, anche se l'abbondante pelliccia potrebbe indicare che non era diffusa nelle aree desertiche, ma esclusivamente nelle zone montuose del Nordafrica che sono più ricche di acqua.
Nella seconda metà del XX secolo, furono acquistati, nei mercati di Algeri e di Orano, tre presunti esemplari imbalsamati di Eudorcas rufina successivamente conservati in musei di Parigi e Londra. Nel 2008, uno di questi esemplari è stato analizzato ed identificato come una gazzella dalla fronte rossa (Eudorcas rufifrons) (K. de Smet c.p., 2008).
De Noord-Algerijnse gazelle (Eudorcas rufina) is een zoogdier uit de familie van de holhoornigen (Bovidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Thomas in 1894.
Bronnen, noten en/of referenties
Rödgasell (Gazella rufina[2][3] eller Eudorcas rufina[1][4]) är en troligen utdöd däggdjursart som beskrevs av Thomas 1894. Gazella rufina ingår i släktet gaseller, och familjen slidhornsdjur.[5][6] Inga underarter finns listade.[5]
Det är oklart om rödgasellen är en självständig art. Den är bara känd från 3 exemplar som köptes under senare 1800-talet på marknader i Algeriet. Kanske tillhörde kvarlevorna andra arter av gaseller.[1]
Rödgasell (Gazella rufina eller Eudorcas rufina) är en troligen utdöd däggdjursart som beskrevs av Thomas 1894. Gazella rufina ingår i släktet gaseller, och familjen slidhornsdjur. Inga underarter finns listade.
Det är oklart om rödgasellen är en självständig art. Den är bara känd från 3 exemplar som köptes under senare 1800-talet på marknader i Algeriet. Kanske tillhörde kvarlevorna andra arter av gaseller.
Eudorcas rufina — вид газелей роду Eudorcas. Цей вид відомий тільки по трьох самцях куплених на ринку в Алжирі в кінці 19 століття. Немає записів з дикої природи. Місце походження зразків невідоме.
Вид отримав свою назву за його яскраве червоно-коричневе хутро. Має тонкі (2,5-4 см) чорні смуги по боках, між задніми й передніми ногами. Верхня частина голови, щоки і боки шиї блідо-білуватого кольору, в той час як низ і круп білого кольору. Є бліді смуги, що йдуть від очей до морди, а також рудий хвіст з чорним кінчиком.
Eudorcas rufina — вид газелей роду Eudorcas. Цей вид відомий тільки по трьох самцях куплених на ринку в Алжирі в кінці 19 століття. Немає записів з дикої природи. Місце походження зразків невідоме.
Eudorcas rufina là một loài linh dương đã tuyệt chủng thuộc nhóm linh dương Gazelle, họ Bovidae, bộ Artiodactyla. Loài này được Thomas mô tả năm 1894.
Eudorcas rufina là một loài linh dương đã tuyệt chủng thuộc nhóm linh dương Gazelle, họ Bovidae, bộ Artiodactyla. Loài này được Thomas mô tả năm 1894.
Gazella rufina (Thomas, 1894)
Охранный статус Исчезнувший видРыжая газель[1] (Eudorcas rufina) — вымерший вид газелей, вероятно, обитавший в богатых осадками северных областях Атласских гор. В природе не наблюдался; известен по 3 экземплярам неясного происхождения, купленным на рынках Алжира в конце XIX века. Ныне они хранятся в музеях Парижа и Лондона. Самостоятельность этого вида под вопросом: не исключено, что на самом деле эти экземпляры относятся к виду Eudorcas rufifrons и происходят из областей к югу от Сахары[2].
Последняя известная рыжая газель была убита на охоте в 1894 году, с тех пор вид считается вымершим. Официально признана вымершей в 1994 году.[источник не указан 2052 дня]
Рыжая газель (Eudorcas rufina) — вымерший вид газелей, вероятно, обитавший в богатых осадками северных областях Атласских гор. В природе не наблюдался; известен по 3 экземплярам неясного происхождения, купленным на рынках Алжира в конце XIX века. Ныне они хранятся в музеях Парижа и Лондона. Самостоятельность этого вида под вопросом: не исключено, что на самом деле эти экземпляры относятся к виду Eudorcas rufifrons и происходят из областей к югу от Сахары.
Последняя известная рыжая газель была убита на охоте в 1894 году, с тех пор вид считается вымершим. Официально признана вымершей в 1994 году.[источник не указан 2052 дня]
红瞪羚(學名Gazella rufina)是已灭绝的瞪羚,曾生活在阿尔及利亚和摩洛哥。不像其他瞪羚,红瞪羚不仅不适应沙漠地区,反而生活在较肥沃的地区。红瞪羚的最后一次目击报告在1894年。目前有3个红瞪羚标本,是在19世纪末期在阿尔及利亚北部地区采集的。现在这些标本在巴黎和伦敦的博物馆中保存着。
|format=
需要含有|url=
(帮助).红瞪羚(學名Gazella rufina)是已灭绝的瞪羚,曾生活在阿尔及利亚和摩洛哥。不像其他瞪羚,红瞪羚不仅不适应沙漠地区,反而生活在较肥沃的地区。红瞪羚的最后一次目击报告在1894年。目前有3个红瞪羚标本,是在19世纪末期在阿尔及利亚北部地区采集的。现在这些标本在巴黎和伦敦的博物馆中保存着。
アカガゼル(Gazella rufina)は、哺乳綱ウシ目(偶蹄目)ウシ科ガゼル属に分類される偶蹄類。
アルジェリア北西部
体長140cm。肩高110cm。雄には30cm程の角があった。
食用、毛皮目的などの狩猟が絶滅の原因とされる。稀にしか見かけられなかった種で、絶滅年代についても、20世紀初頭説(ただし1925年にはまだ生存していたという話もある)、1930年代説、1940年代説などがある。