Cornus alba, el escuernacabres siberianu, ye un parrotal grande o un árbol pequeñu. Ye una planta ornamental bien popular usada en ajardinamientos. Les carauterístiques más notables inclúin la de tener renuevos coloraos nel seronda, floriar a finales d'iviernu y unes fueyes abigarraes en dalgunos de les sos cultivares. Ye orixinariu d'Europa hasta'l norte de Corea.
L'escuernacabres siberianu presenta unes fueyes verdes brillantes en plenu branu, parrotal de tamañu medianu a grande con portes de 1 a 4 metros.
De primeres desenvuélvese erecto, anque cola edá les cañes ábrense colgando escontra'l suelu. Los renuevos tienen la corteza de color coloráu sangre, que se va escureciendo escontra'l colloráu marronáceo y dempués al marrón oliva.
Les fueyes tienen formes ente ovoide y elíptiques, de 4 a 8 cm de llargor, llixeramente apuntiaes y con cantos enteros. Na seronda les sos fueyes adquieren un color mariellu o naranxa.
El so frutu ye con forma d'arbeyu, arrondáu, de color blancu o llixeramente azúl, con un interior elíptico y duro; son más llargos qu'anchos y en dambos estremos con terminaciones apuntiaes.
El so periodu de floriamientu ye de mayu a xunetu.
La variedá Cornus alba 'Kesselringii' tien les cañes básiques verticales, que se ramifiquen pocu. La corteza ye marrón negru.
Frecuentemente utilízase como planta ornamental. Tando disponible en distintes variedaes.
Cornus alba, el escuernacabres siberianu, ye un parrotal grande o un árbol pequeñu. Ye una planta ornamental bien popular usada en ajardinamientos. Les carauterístiques más notables inclúin la de tener renuevos coloraos nel seronda, floriar a finales d'iviernu y unes fueyes abigarraes en dalgunos de les sos cultivares. Ye orixinariu d'Europa hasta'l norte de Corea.
Ağ zoğal
Təbabətdə yabanı halda Rusiyada, Yaponiyada, Çin və Koreyada çayların kənrlarında, kolluqlarda yayılmışdır.
Hündürlüyü 2-3 m-ə çatan, yarpağıtökülən dekorativ koldur. Budaqları nazik, elastik, əsasən al-qırmızı, qara-qırmızı, qırmızı-qonurdur. Cavan zoğları çox vaxt göyümtül tükcüklərlə örtülmüşdür. Yarpaqları tünd-yaşıl, alt tərəfi göyümtül-ağ, enli-yumurtavarı, bir az qırışlıdır, uzunluğu 1-2 sm-ə qədərdir. 2-3 yaşında çiçəkləməyə və meyvə verməyə başlayır. Yayın birinci yarısında bol çiçəkləyir. çiçəkləri xırda, ağ, kiçik qalxanşəkilli hamaşçiçəklərə yığılmışdır. Meyvələri payızda yetişir. Toxumla, kök zoğları, qələmlərlə asanlıqla çoxalır.
Soyuğa, istiyə, kölgəyədavamlıdır, torpağa tələbkar deyil, çox möhkəm və bərk oduncağına görə "buynuz" adlanır. Xüsusilə qulluq tələb etmir.
Mərkəzi Nəbatat Bağında introduksiya edilmişdir.
Canlı çəpərlərdə tək və qruplarla əkilmək üçün istifadə edilir. Dekorativ yarpaqları yayda ağımtıl-göy rəngli, payızda qırmızı-bənövşəyi və ya tünd-bənövşəyi rəngdə olur.
Ağ zoğal
Brousgwez pe vod eus ar c'herentiad Cornaceae eo Cornus alba, gouezkerez-Tartaria, anvet ivez gouezkerez-gwenn.
Brousgwez pe vod eus ar c'herentiad Cornaceae eo Cornus alba, gouezkerez-Tartaria, anvet ivez gouezkerez-gwenn.
Cornus alba és un arbust gran o un arbre petit. És una planta ornamental molt popular usada en jardins. Les característiques més notables inclouen la de posseir plançons vermells en la tardor, florir a la fi d'hivern i unes fulles bigarrades en algunes de les seves cultivars. És originari d'Europa fins al nord de Corea.
Planhigyn blodeuol o faint llwyn, ac a dyf yn Siberia, gogledd Tsieina a Corea yw Cwyrosyn rhisgl coch sy'n enw gwrywaidd. Mae'n perthyn i'r teulu Cornaceae. Yr enw gwyddonol (Lladin) yw Cornus alba a'r enw Saesneg yw White dogwood.[1]
Mae'r dail a loeolir gyferbyn a'i gilydd yn ddail syml.
Planhigyn blodeuol o faint llwyn, ac a dyf yn Siberia, gogledd Tsieina a Corea yw Cwyrosyn rhisgl coch sy'n enw gwrywaidd. Mae'n perthyn i'r teulu Cornaceae. Yr enw gwyddonol (Lladin) yw Cornus alba a'r enw Saesneg yw White dogwood.
Mae'r dail a loeolir gyferbyn a'i gilydd yn ddail syml.
Svída bílá (Cornus alba) je opadavý keř se živě červenými letorosty a vstřícnými jednoduchými listy. Pochází z Asie, v České republice je běžně pěstována jako okrasná dřevina.
Svída bílá je 1,5 až 3 metry vysoký keř s dlouhými prutovitými větvemi. Větve bývají nápadně červeně zbarvené, jsou zpravidla vzpřímené, rovné a nekořenující. Listy jsou vstřícně postavené, krátce až dlouze zašpičatělé, na bázi klínovité až zaokrouhlené. Čepel je eliptická až široce vejčitá, s 4 až 7 páry postranních žilek. Na líci jsou listy živě zelené a roztroušeně přitiskle chlupaté, na rubu nasivělé, hustě chlupaté dvouramennými přitisklými chlupy. Květy jsou bílé, v 3 až 5 cm širokém, plochém až slabě vypouklém květenství. Kvete v květnu až červenci. Plody jsou namodralé nebo bělavé, vejcovité, 7 až 8 mm dlouhé peckovice. Pecka je elipsoidní, podlouhlá, na obou koncích zašpičatělá.[1] [2]
Přirozený areál rozšíření svídy bílé sahá od severovýchodní části evropského Ruska po Dálný východ, Japonsko, Mongolsko a severovýchodní Čínu.[1] Obvykle roste ve smíšených a jehličnatých lesích a podél vodních toků v nadmořské výšce 600 až 2700 m.[3] Ač je u nás často pěstována, k samovolnému zplaňování nedochází.[1]
Od podobné svídy krvavé se mimo barvy plodů liší především charakterem žilnatiny listů, od svídy výběžkaté zbarvením spodní strany listů, tvarem pecek plodů a především přímými nekořenujícími větvemi.[1]
Svída bílá patří mezi často pěstované ozdobné keře. Do kultury byla zavedena v roce 1741.[1] Pěstuje se v celé řadě kultivarů, např. s bíle panašovanými listy ('Argenteomarginata', 'Elegantissima' aj.), se žlutě panašovanými listy ('Gouchaultii'), žlutolisté ('Aurea'). Sytě červené větve a načervenalé listy má kultivar 'Kesselringii'.[1][2]
Semena obsahují až 30 % oleje, který je průmyslově využíván.[3]
Obrázky, zvuky či videa k tématu svída bílá ve Wikimedia Commons
Svída bílá (Cornus alba) je opadavý keř se živě červenými letorosty a vstřícnými jednoduchými listy. Pochází z Asie, v České republice je běžně pěstována jako okrasná dřevina.
Hvid kornel (Cornus alba) er en op til 3 meter høj busk, der i Danmark anvendes i haver, men også træffes vildtvoksende på fugtig bund nær bebyggelse.
Hvid kornel er en løvfældende busk med en bred og åben, opstigende vækstform. Barken er først lysegrøn med hvid dug. Senere bliver den klart rød på alle sider. Gamle grene kan få gråbrun og ru, opsprækkende bark. Knopperne er modsatte og tiltrykte, smalle og rødlige. Bladene er ovale til ægformede med kort spids, buede ribber og hel rand. Oversiden er klart grøn, mens undersiden er mat lysegrøn. Høstfarven er orangerød til mørkerød.
Blomsterne sidder i kugleformede skærme i spidsen af skuddene. De enkelte blomster er korsformede og hvide, men ret små. Frugterne er stenfrugter, som først er hvide (deraf navnet!), men som senere bliver lyseblå. Frøene modner godt og spirer villigt.
Rodnettet består af højtliggende og grove hovedrødder, som forgrener sig i et filtagtigt, meget tæt netværk af finrødder. Grene, som har jordkontakt, slår rod. Rodnettet har en meget speciel, lidt hengemt eller muggen lugt.
Højde x bredde og årlig tilvækst: 4 × 4 m (30 × 30 cm/år).
Arten findes vildtvoksende i kratskove langs vandløb og i blandede løv- og nåleskove i højder mellem 600 og 2.000 m i Sibirien, Centralasien, Kina og Korea. I Savanskbjergene er klimaet meget fugtigt og byger kommer med korte mellemrum. I begyndelsen af maj stiger temperaturerne hastigt fra nogle graders frost til 30 graders varme. I slutningen af måneden bliver vejret meget solrigt og varm, sådan at foråret bryder frem med stor fart. Uden for landsbyen Kushabar findes en bjergskråning, som er moderat tør til tør. Her vokser arten sammen med bl.a. Agrimonia pilosa (en art af agermåne), firblad, hindbær, almindelig humle, almindelig kællingetand, majblomst, almindelig torskemund, voldtimian, strudsvinge, Arabis incarnata (en art af kalkkarse), bugtet kløver, dunet vejbred, filtbladet kongelys, finsk rose, fladkravet kodriver, flerfarvet ærenpris, fruebær, haveribs, hundeviol, liden frøstjerne, lodden perikon, musevikke, norsk potentil, nøgleklokke, prikbladet perikon, skovfyr, skovjordbær, slangeurt, sort druemunke, svaleurt, sølvpotentil og vortebirk[1]
Bærrene er meget beske, men spises gerne af fugle.
Hvid kornel (Cornus alba) er en op til 3 meter høj busk, der i Danmark anvendes i haver, men også træffes vildtvoksende på fugtig bund nær bebyggelse.
Der Tatarische Hartriegel (Cornus alba), auch Weißer Hartriegel genannt, ist eine Pflanzenart aus der Gattung Hartriegel (Cornus) innerhalb der Familie der Hartriegelgewächse (Cornaceae).
Der Tatarische Hartriegel ist ein sommergrüner, mittelhoher Strauch, der Wuchshöhen von 1 bis 4 Metern erreicht. Anfangs wächst er breit aufrecht, im Alter sind die Zweige bis zum Boden überhängend bis bogig niederliegend. Die Rinde junger Zweige ist anfangs leicht weißlich behaart, bereift und purpur-rot. Sie färbt sich später rotbraun bis olivbraun, mit vereinzelten grauen Lentizellen. Das Mark ist weit und weiß.
Der Tatarische Hartriegel hat ein oberflächennahes, stark verzweigtes Wurzelsystem. Er bildet keine oder wenige wurzelnde Ausläufer.
Die gegenständig an den Zweigen angeordneten Laubblätter sind in Blattstiel und Blattspreite gegliedert. Die einfache Blattspreite ist bei einer Länge von 5 bis 9 Zentimetern sowie einer Breite von 2 bis 6 Zentimetern eiförmig bis elliptisch mit gerundeter Spreitenbasis und kurz zugespitztem oberen Ende. Vom Mittelnerv gehen meist fünf Paar Blattadern ab, auch die sekundären Blattadern sind sichtbar. Die Blattspreiten sind etwas weißlich behaart, manchmal mit längeren braunen Haaren in den Achseln der Blattadern. Die Herbstfärbung der Laubblätter ist gelb bis orangerot.
Die Blütezeit reicht von Mai bis Juli. Der endständige, dichte Blütenstand weist einen Durchmesser von 3 bis 5 Zentimetern auf. Die weißen bis gelblich-weißen Blüten sind vierzählig und haben einen Durchmesser von 6 bis 9 Millimetern.
Die erbsengroße, rundliche, weiße bis hellblaue Frucht enthält einen elliptischen Steinkern. Die Samen sind länger als breit, an beiden Enden zugespitzt und an jeder Seite mit drei Rippen versehen.
Die Chromosomenzahl beträgt 2n = 22.[1]
Der Tatarische Hartriegel wird oft mit dem Seidigen Hartriegel (Cornus sericea), der auch Weißer Hartriegel genannt wird und dem er äußerlich sehr ähnlich sieht, gleichgesetzt. Über die Form und Größe der Steinkerne lassen sich die beiden Arten jedoch unterscheiden. Auch ihre Herkunft ist verschieden.
Das Verbreitungsgebiet des Tatarischen Hartriegels reicht vom europäischen Teil Russlands über Sibirien bis zur Mandschurei und nach Nordkorea.
Der Tatarische Hartriegel wächst gerne an sonnigen bis halbschattigen Standorten. Er verträgt auch Schatten, fällt dann aber im Habitus auseinander. Bevorzugt wächst er auf feuchten Böden, auf denen er eine starke Ausbreitungstendenz entfaltet. Cornus alba ist sehr frosthart.
Die Erstveröffentlichung von Cornus alba erfolgte 1767 durch Carl von Linné[2]. Synonyme für Cornus alba L. sind Cornus tatarica Mill., Swida alba (L.) Opiz, Cornus alba var. sibirica Lodd. ex Loudon, Cornus sibirica Lodd. ex G.Don nom. nud., Thelycrania alba (L.) Pojark. Das Artepitheton alba bedeutet weiß, tatarica steht für "tatarisch".
Die nächsten Verwandten von Cornus alba sind Cornus pumila sowie der Seidige Hartriegel (Cornus sericea).[3] Diese Ähnlichkeit hat dazu geführt, dass es etliche Synonyme gibt, die eigentlich dem Cornus sericea zugehören.
Der Tatarische Hartriegel wird sehr häufig als Zierstrauch verwendet. Zierend wirken vor allem die farbigen Zweige im Winter. Alle paar Jahre sollten die alten Zweige zwecks Neuaustrieb bis kurz über den Boden zurückgeschnitten werden, da die Zweige mit zunehmendem Alter braun werden. Es stehen einige Sorten zur Verfügung (Auswahl):
Die Samen enthalten bis zu 30 % Öl.
Der Tatarische Hartriegel (Cornus alba), auch Weißer Hartriegel genannt, ist eine Pflanzenart aus der Gattung Hartriegel (Cornus) innerhalb der Familie der Hartriegelgewächse (Cornaceae).
Кыһыл талах (лат. Córnus álba, нууч. Свиди́на бе́лая, сви́да белая, теликра́ния белая, дёрен белый) — Азия ойуурдаах сирдэригэр, Монголияҕа, Хотугу Кытайга, Японияҕа, Сибииргэ, ол иһигэр Саха сиригэр тарҕаммыт үүнээйи көрүҥэ, Халыып:Bt-ruslat ууска, Халыып:Bt-ruslat кэргэҥҥэ киирэр.
Саха сиригэр Эдьигээн кэтирээһинин соҕуруу өттүттэн көстөр, Халыма үөһээ сүүрүгэр баар. Хойуутук, сороҕор киһи кыайан ааспат ыркыйынан үүнэр.
3 м үрдүккэ диэри уһуур элбэх көнө, кыһыл лабаалаах сэппэрээк. Лабаата сааскытын ордук кытарар. Сааһырбыт үүнээйи ох саа курдук токуруйар. Сэбирдэҕэ бөдөҥ, 5-7 см уһуннаах, 2-4 см кэтиттээх, эллипс эбэтэр сымыыт курдук көрүҥнээх. Үөһээ өттө хараҥа от күөҕэ, алын өттө сырдык. Сэбирдэҕин икки өттүгэр түүлэрдээх.
Кыһыл талах (лат. Córnus álba, нууч. Свиди́на бе́лая, сви́да белая, теликра́ния белая, дёрен белый) — Азия ойуурдаах сирдэригэр, Монголияҕа, Хотугу Кытайга, Японияҕа, Сибииргэ, ол иһигэр Саха сиригэр тарҕаммыт үүнээйи көрүҥэ, Халыып:Bt-ruslat ууска, Халыып:Bt-ruslat кэргэҥҥэ киирэр.
Саха сиригэр Эдьигээн кэтирээһинин соҕуруу өттүттэн көстөр, Халыма үөһээ сүүрүгэр баар. Хойуутук, сороҕор киһи кыайан ааспат ыркыйынан үүнэр.
Cornus alba, the red-barked, white or Siberian dogwood, is a species of flowering plant in the family Cornaceae, native to Siberia, northern China and Korea. It is a large deciduous surculose (suckering) shrub that can be grown as a small tree. As a popular ornamental used in landscaping its notable features include the red stems in fall (autumn) through late winter, bright winter bark;[1] and the variegated foliage in some cultivars, such as C. alba 'Elegantissima'. C. alba can grow to 3 m (10 ft) high, but variegated forms are less vigorous. For the brightest winter bark, young shoots are encouraged by cutting to the ground some older stems at the end of the winter, before leaves are open. The oval fruits are white, sometimes tinted blue.[2]
The plant is extremely hardy, to USDA Zone 3 - −40 °C (−40 °F).
The Latin specific epithet alba means “white”.[3]
The following cultivars have gained the Royal Horticultural Society's Award of Garden Merit (confirmed 2017):-[4]
WWT London Wetland Centre, September
Cornus alba 'Ivory Halo®' a cultivar grown for its variegated foliage.
'Sibirica' after freezing rain
Cornus alba, the red-barked, white or Siberian dogwood, is a species of flowering plant in the family Cornaceae, native to Siberia, northern China and Korea. It is a large deciduous surculose (suckering) shrub that can be grown as a small tree. As a popular ornamental used in landscaping its notable features include the red stems in fall (autumn) through late winter, bright winter bark; and the variegated foliage in some cultivars, such as C. alba 'Elegantissima'. C. alba can grow to 3 m (10 ft) high, but variegated forms are less vigorous. For the brightest winter bark, young shoots are encouraged by cutting to the ground some older stems at the end of the winter, before leaves are open. The oval fruits are white, sometimes tinted blue.
The plant is extremely hardy, to USDA Zone 3 - −40 °C (−40 °F).
The Latin specific epithet alba means “white”.
The following cultivars have gained the Royal Horticultural Society's Award of Garden Merit (confirmed 2017):-
'Aurea' (yellow leaves) 'Elegantissima' (deep red stems and small white flowers) 'Sibirica' (2.5 m (8 ft 2 in), brilliant red stems, cream flowers) 'Spaethii' (variegated leaves with yellow margins)Cornus alba, el cornejo siberiano, es un arbusto grande o un árbol pequeño. Es una planta ornamental muy popular usada en ajardinamientos. Las características más notables incluyen la de poseer vástagos rojos en el otoño, florecer a finales de invierno y unas hojas abigarradas en algunos de sus cultivares. Es originario de Europa hasta el norte de Corea.
El cornejo siberiano presenta unas hojas verdes brillantes en pleno verano, arbusto de tamaño mediano a grande con portes de 1 a 4 metros.
Al principio se desarrolla erecto, aunque con la edad las ramas se abren colgando hacia el suelo. Los vástagos tienen la corteza de color rojo sangre, que se va oscureciendo hacia el rojo marronáceo y después al marrón oliva.
Las hojas tienen formas entre ovoide y elípticas, de 4 a 8 cm de longitud, ligeramente puntiagudas y con bordes enteros. En el otoño sus hojas adquieren un color amarillo o naranja.
Su fruto es con forma de guisante, redondeado, de color blanco o ligeramente azul, con un interior elíptico y duro; son más largos que anchos y en ambos extremos con terminaciones puntiagudas.
Su periodo de floración es de mayo a julio.
La variedad Cornus alba 'Kesselringii' posee las ramas básicas verticales, que se ramifican poco. La corteza es marrón negro.
Frecuentemente se utiliza como planta ornamental. Estando disponible en diferentes variedades.
Cornus alba, el cornejo siberiano, es un arbusto grande o un árbol pequeño. Es una planta ornamental muy popular usada en ajardinamientos. Las características más notables incluyen la de poseer vástagos rojos en el otoño, florecer a finales de invierno y unas hojas abigarradas en algunos de sus cultivares. Es originario de Europa hasta el norte de Corea.
Siberi kontpuu (Cornus alba) on kontpuuliste sugukonna kontpuu perekonda kuuluv mitmeaastane heitlehine põõsas.
Cornus tuleb ld. k., kus cornu tähendab sarve. Nimi viitab kontpuu puidu kõvadusele. Ladinakeelne liiginimi alba tähendab valget ja märgib viljade värvust.[1]
Lehed on elliptilised, ühtlaselt teravneva tipuga, ümardunud alusega, pealt tumerohelised, alt sinakashallid, pealt hõredalt, alt (tihedalt) lühikarvased, 5–10 cm pikad, 2–7 cm laiad. Sügisel omandavad lehed violetjaspunase või tumevioletja värvuse.[2]
Kontpuu õitseb mais. Õied on kuni 8 cm läbimõõduga tihedates, lamedates, kännasjates õisikutes, kollakasvalged. Sageli õitseb sügisel teist korda.[3]
Viljad on luuviljad piklik-kerajad, kuni 8 mm pikad, sinakasvalged kuni valged, kaetud kirmega, valmivad augustis.[1]
Suvehaljas põõsas kasvab kuni 3 m kõrguseks. Kontpuu on noorelt püstiste ja vanemas eas rippuvate korallpunaste võrsetega põõsas. Väga dekoratiivse võrsevärviga ja ilusate viljadega, lehtede sügisvärvusega ja rikkaliku õitsemisega põõsad.[2]
Looduslikult kasvab Euroopa kirdeosas, Siberis, Kaug-Idas ja Mongoolias. On levinud terves maailmas ja ka Eestis, sest on väga dekoratiivne ilupõõsas.[4]
Ta on külmakindel, varjutaluv ja mullastiku suhtes vähenõudlik. Talle ei sobi liiga kuivad mullad. Teda paljundatakse nii seemnetest kui ka võrsikutega. Talub hästi saastunud linnatingimusi. Sobib kasvatada üksikpõõsana, rühmiti ja kärpimata, nii vabavormilise kui ka kärbitud hekina.[3]
Siberi kontpuu (Cornus alba) on kontpuuliste sugukonna kontpuu perekonda kuuluv mitmeaastane heitlehine põõsas.
Pensaskanukka (Cornus alba) on puuvartinen, koristekasvina yleinen kanukkalaji. Se kasvaa 2–3 metriä korkeaksi pensaaksi. Pensaskanukan haarat ja oksat voivat olla punaisia, keltaisia, ruskeita tai vihreitä. Lehdet ovat alta sinertävät. Kukintona on 3–5 senttimetriä leveä huiskilo. Pensaskanukan hedelmä on luumarja. [1]
Pensaskanukan alalajit:
Pensaskanukan lajikkeita:
Pensaskanukka (Cornus alba) on puuvartinen, koristekasvina yleinen kanukkalaji. Se kasvaa 2–3 metriä korkeaksi pensaaksi. Pensaskanukan haarat ja oksat voivat olla punaisia, keltaisia, ruskeita tai vihreitä. Lehdet ovat alta sinertävät. Kukintona on 3–5 senttimetriä leveä huiskilo. Pensaskanukan hedelmä on luumarja.
Cornus alba, le cornouiller blanc ou cornouiller de Tartarie, se présente sous la forme d'un grand buisson ou d'un arbuste. Il appartient à la famille des Cornaceae. Ses fleurs blanches apparaissent de fin mai à fin juillet.
Le cornouiller blanc est originaire de Russie européenne et de Sibérie et pousse jusqu'au nord de la Corée et de la Mandchourie. Il est fort résistant au froid.
La littérature ne donne aucune information sur la chimie des fruits de ces deux espèces. Le degré de toxicité n'est pas connu non plus. Dans le doute, il semble préférable de considérer les fruits de ces deux espèces comme potentiellement toxiques.
A titre décoratif, il est planté en dehors de ses aires d'origine, notamment en France, en particulier pour l'éclat de la couleur rouge vif de ses feuilles en automne et ensuite de ses tiges rouge vif. Ses couleurs dépassent en intensité celles du cornouiller sanguin aux mêmes saisons.
Le cornouiller blanc se décline en différents cultivars, dont :
Cornus alba, le cornouiller blanc ou cornouiller de Tartarie, se présente sous la forme d'un grand buisson ou d'un arbuste. Il appartient à la famille des Cornaceae. Ses fleurs blanches apparaissent de fin mai à fin juillet.
Tatarski drěn (Cornus alba) je rostlina ze swójby drěnowych rostlinow (Cornaceae).
Tatarski drěn je w lěću zeleny kerk, kotryž docpěje wysokosć wot 2 hač do 4 m. Jeho róst je šěroki a zrunany. Twori huste kerčiny.
Hałuzy su kruće zrunane a w zymje a nalěće swěćace čerwjene.
Přećiwostejne łopjena su eliptiske-jejkojte a maja 4-8 pódlanskich porow nerwow. Wone docpěja dołhosć wot 1 hač do 2,5 (8) cm. Na hornim boku su zelene, mjeztym zo na delnim boku su napadnje šěrozelene abo módrojte. Jich kroma je hładka.
Jich nazymske barbjenje je žołte hač čerwjene.
Kćěje wot meje hač junija. Małke kćenja su nažołć běłe, štyrikónčne a steja w 3-5 cm šěrokich njeprawych wokołkach.
Płody su běłe hač módrojte póčkate płody a docpěja wulkosć hróšatkow. Wone wot julija dozrawja a su njejědźne. Płody so wot spěwatych ptačkow jědźa.
Rosće w na družiny bohatych měšanych lěsach. Rostlina je njenaročna a zymokruta.
Rostlina je wot wuchodneje Europy hač do Sibirskeje rozšěrjena, ale tež we wuchodnej Aziji wustupuje.
Wón je pyšny kerk w parkach a zahrodach, ale so tež jako pioněrsku drjewinu a škit přećiwo wětrej plahuje.
Tatarski drěn (Cornus alba) je rostlina ze swójby drěnowych rostlinow (Cornaceae).
Cornus alba L., 1753 è una pianta arbustiva della famiglia delle Cornaceae, molto apprezzata per il suo valore ornamentale in campo vivaistico. È endemica in Siberia, nord della Cina e Corea. Può raggiungere i tre metri, con rami dalla corteccia liscia, con caratteristico colore rosso fuoco. I fiori sono ombrelliformi, bianco sporco e si schiudono in maggio. Nelle versioni per giardinaggio viene consigliata una potatura vigorosa a fine inverno, in modo da avere nuovi getti dal colore più vivace.
Baltoji sedula (lot. Cornus alba) – sedulinių (Cornaceae) šeimos krūminis augalas.
Aukštis 1-4 m. Šakos ilgos, rausvos arba bordinės spalvos, nusdriekusios iki pat žemės. Lapai elipsiški arba ovalūs 4-8 cm ilgio, kraštai užlenkti. Lapai rudenį paraudonuoja. Vaisiai – nedidelės baltos arba šviesiai mėlynos uogos.
Sibirkornell (Cornus alba eller Swida alba) er en løvfellende busk i kornellfamilien. Denne arten er tradisjonelt blitt kalt kvitkornell på norsk, og navnet «sibirkornell» ble tidligere bare brukt om kultivaren 'Sibirica'.
Den blir opptil tre meter høy med opprette greiner og danner ofte tette bestander. Greinene er ikke rotslående som hos slektningen alaskakornell. Unge kvister er som regel røde. Bladene er motsatte, elliptiske, hårete, med avrundet basis og har fem–sju par buete sidenerver. Blomstene sitter i halvskjermlignende kvaster; de er 6–8 mm store og har fire gulhvite kronblad. Blomstringstiden er i juni–juli. Frukten er nesten kulerund, 8 mm stor og hvit.[1][2]
Sibirkornell vokser i løv- og barskog og i kratt langs elvebredder. Den er utbredt øst i europeisk Russland og i Sibir, Mongolia, Korea og Nord-Kina.[2] Denne hardføre planten er en av de vanligste hagebuskene i Norge. Villformen dyrkes ikke, men det finnes en rekke kultivarer, som 'Sibirica' med sterkt røde greiner, 'Elegantissima' med hvite bladkanter og 'Kesselringii' med mørke greiner.[3][4] Arten antas å ha et visst potensial for å kunne fortrenge naturlig vegetasjon og er oppført i kategorien høy risiko på Norsk svarteliste.[5]
Sibirkornell (Cornus alba eller Swida alba) er en løvfellende busk i kornellfamilien. Denne arten er tradisjonelt blitt kalt kvitkornell på norsk, og navnet «sibirkornell» ble tidligere bare brukt om kultivaren 'Sibirica'.
Den blir opptil tre meter høy med opprette greiner og danner ofte tette bestander. Greinene er ikke rotslående som hos slektningen alaskakornell. Unge kvister er som regel røde. Bladene er motsatte, elliptiske, hårete, med avrundet basis og har fem–sju par buete sidenerver. Blomstene sitter i halvskjermlignende kvaster; de er 6–8 mm store og har fire gulhvite kronblad. Blomstringstiden er i juni–juli. Frukten er nesten kulerund, 8 mm stor og hvit.
Sibirkornell vokser i løv- og barskog og i kratt langs elvebredder. Den er utbredt øst i europeisk Russland og i Sibir, Mongolia, Korea og Nord-Kina. Denne hardføre planten er en av de vanligste hagebuskene i Norge. Villformen dyrkes ikke, men det finnes en rekke kultivarer, som 'Sibirica' med sterkt røde greiner, 'Elegantissima' med hvite bladkanter og 'Kesselringii' med mørke greiner. Arten antas å ha et visst potensial for å kunne fortrenge naturlig vegetasjon og er oppført i kategorien høy risiko på Norsk svarteliste.
Dereń biały (Cornus alba L.) – gatunek krzewu z rodziny dereniowatych. Zasięg obejmuje tereny od wschodniej części Europy po wschodnie krańce Azji (Korea, Mongolia, Chiny)[2].
Roślina ozdobna – stosowana na żywopłoty, może też być uprawiana pojedynczo lub w grupach. W dużych parkach należy sadzić pojedynczo lub w grupach na dużych powierzchniach otwartych łąk i trawników. Jest dekoracyjny również po opadnięciu liści ze względu na jaskrawoczerwone gałęzie. Istnieją też kultywary o bardziej ozdobnych od typowej formy liściach.
Jest wytrzymały na mrozy i mało wymagający w stosunku do gleby. Najlepiej rośnie na glebach wilgotnych, nawet podmokłych, torfiastych (łąkowych), jednocześnie jest wytrzymały na suszę i mróz. Znosi zanieczyszczenie powietrza i dobrze rośnie w miastach i w okręgach przemysłowych. Najkorzystniej rośnie w pełnym oświetleniu i najefektowniej się przebarwia. W szkółkach rozmnaża się z sadzonek zdrewniałych. Młode rośliny rosną szybko.
Dereń biały (Cornus alba L.) – gatunek krzewu z rodziny dereniowatych. Zasięg obejmuje tereny od wschodniej części Europy po wschodnie krańce Azji (Korea, Mongolia, Chiny).
Kornell (Cornus alba) är en buske i familjen kornellväxter.
Bladen är långa och har långa spetsar.
Den odlas i Sverige till exempel som häckväxt och förekommer också förvildad.
Kornell (Cornus alba) är en buske i familjen kornellväxter.
Bladen är långa och har långa spetsar.
Den odlas i Sverige till exempel som häckväxt och förekommer också förvildad.
Cornus alba là một loài thực vật có hoa trong họ Cornaceae. Loài này được L. miêu tả khoa học đầu tiên năm 1767.[1]
Cornus alba là một loài thực vật có hoa trong họ Cornaceae. Loài này được L. miêu tả khoa học đầu tiên năm 1767.
Cornus alba L., 1767
СинонимыСвиди́на бе́лая, также сви́да белая, дёрен белый, теликра́ния белая (лат. Córnus álba) — вид растений родом из Сибири, входящий в род Кизил (Cornus) семейства Кизиловые (Cornaceae).
Близок североамериканскому виду Cornus sericea (свидине шелковистой, или отпрысковой), от которого отличается прямостоячими побегами (у американского вида они сильно нагибаются к земле и часто укореняются верхушкой), голубовато-белыми плодами (у другого вида плоды чисто-белые), а также эллиптическими косточками в плодах (у свидины шелковистой косточки почти шаровидные). Свидина шелковистая часто образует непроходимые заросли. Культивируется в Европе, в том числе в Европейской России, нередко дичает.
Сильноветвистый кустарник до 3 м высотой с прямыми гибкими голыми ветвями ярко-красного цвета (особенно яркими в весеннее время), к старости дуговидно изогнутыми.
Листья супротивные, 2—10 см длиной и 1—7 см шириной, на черешках около 1 см длиной, с тремя — пятью выделяющимися дуговидными жилками. Листовая пластинка эллиптической или широкоэллиптической формы, цельнокрайная, с обеих сторон покрыта коротким прижатым (иногда немного отстоящим) опушением, сверху тёмно-зелёная, снизу сизоватая.
Цветки собраны в густые щитки 3—5 см в диаметре на концах ветвей. Цветоножки покрыты густым прижатым сероватым и немногочисленным длинным рыжеватым опушением. Чашечка с острыми короткими (0,1—0,3 мм длиной) зубцами широкотреугольной формы. Венчик с четырьмя белыми лепестками широколанцетной формы, 4—5 мм длиной.
Плоды — ягодовидные костянки, незрелые — синеватые, при созревании — голубовато-белые, сплюснутые. Косточка косоэллиптическая, утончающаяся к концам.
Естественный ареал — от северо-запада (Двино-Печорский регион) и центра (Ладожско-Ильменский, Верхневолжский, Волжско-Камский регионы) Европейской части России на западе до Дальнего Востока и Японии. Вне России — на севере Монголии и Китая, в Корее, на островах Японии.
Декоративный кустарник, культивируемый в садах и парках, в городском озеленении. Часто дичает, семена легко разносятся птицами.
Наиболее часто культивируется форма с желтовато-белой каймой на листьях, известная под названием Cornus alba var. argenteomarginata Rehder, 1940.
Cornus alba L., 1767, Mantissa Plantarum (исп.)русск. 40.
Свиди́на бе́лая, также сви́да белая, дёрен белый, теликра́ния белая (лат. Córnus álba) — вид растений родом из Сибири, входящий в род Кизил (Cornus) семейства Кизиловые (Cornaceae).
Близок североамериканскому виду Cornus sericea (свидине шелковистой, или отпрысковой), от которого отличается прямостоячими побегами (у американского вида они сильно нагибаются к земле и часто укореняются верхушкой), голубовато-белыми плодами (у другого вида плоды чисто-белые), а также эллиптическими косточками в плодах (у свидины шелковистой косточки почти шаровидные). Свидина шелковистая часто образует непроходимые заросли. Культивируется в Европе, в том числе в Европейской России, нередко дичает.
紅瑞木(學名:Cornus alba)是山茱萸屬的一種落葉灌木,原產於西伯利亞、中國和韓國,後來作為觀賞植物引入世界其他國家,還培育出了不同的品種[1] 。它的花期在5至6月,開乳白色花,其莖在深秋和冬天變成紅色,因而形成一道獨特的景觀[2][3]。
紅瑞木(學名:Cornus alba)是山茱萸屬的一種落葉灌木,原產於西伯利亞、中國和韓國,後來作為觀賞植物引入世界其他國家,還培育出了不同的品種 。它的花期在5至6月,開乳白色花,其莖在深秋和冬天變成紅色,因而形成一道獨特的景觀。