La baldriga de Heinroth (Puffinus heinrothi) és un ocell marí de la família dels procel·làrids (Procellariidae), d'hàbits pelàgics que cria a les illes Bougainville (a les Bismarck) i Kolombangara (a les Salomó) i es dispersa pels mars del voltant.
La baldriga de Heinroth (Puffinus heinrothi) és un ocell marí de la família dels procel·làrids (Procellariidae), d'hàbits pelàgics que cria a les illes Bougainville (a les Bismarck) i Kolombangara (a les Salomó) i es dispersa pels mars del voltant.
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Aderyn drycin Heinroth (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: adar drycin Heinroth) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Puffinus heinrothi; yr enw Saesneg arno yw Heinroth's shearwater. Mae'n perthyn i deulu'r Pedrynnod (Lladin: Procellariidae) sydd yn urdd y Procellariformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn P. heinrothi, sef enw'r rhywogaeth.[2]
Mae'r aderyn drycin Heinroth yn perthyn i deulu'r Pedrynnod (Lladin: Procellariidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Oceanodroma jabejabe Oceanodroma jabejabe Oceanodroma macrodactyla Oceanodroma macrodactyla Oceanodroma monteiroi Oceanodroma monteiroi Pedryn Cynffon-fforchog Oceanodroma leucorhoa Pedryn drycin Hydrobates pelagicus Pedryn drycin cynffonfforchog Oceanodroma furcata Pedryn drycin du Oceanodroma melania Pedryn drycin gyddfwyn Nesofregetta fuliginosa Pedryn drycin Madeira Oceanodroma castro Pedryn drycin Matsudaira Oceanodroma matsudairae Pedryn drycin torchog Oceanodroma hornbyi Pedryn drycin Tristram Oceanodroma tristrami Pedryn drycin tywyll Oceanodroma markhami Pedryn drycin wynebwyn Pelagodroma marina Pedryn drycin y Galapagos Oceanodroma tethysAderyn a rhywogaeth o adar yw Aderyn drycin Heinroth (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: adar drycin Heinroth) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Puffinus heinrothi; yr enw Saesneg arno yw Heinroth's shearwater. Mae'n perthyn i deulu'r Pedrynnod (Lladin: Procellariidae) sydd yn urdd y Procellariformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn P. heinrothi, sef enw'r rhywogaeth.
Der Heinroth-Sturmtaucher (Puffinus heinrothi) ist eine Seevogelart aus der Gattung Puffinus innerhalb der Familie der Sturmvögel (Procellariidae). Das Artepitheton ehrt den deutschen Ornithologen Oskar Heinroth, der zu Beginn des 20. Jahrhunderts den Holotypus sammelte.
Der Heinroth-Sturmtaucher erreicht eine Körperlänge von 27 cm. Die Oberseite ist braunschwarz. Wangen und Kehle sind graubraun und die Unterseite ist dunkelbraun. Das Gefieder der Bauchmitte ist weiß mit dunkelbraunen Säumen. Die kleinen Unterflügeldecken sind dunkelbraun; die mittleren und großen sind weiß und kontrastieren zu den dunklen Schwingen, so dass sie ein breites, helles Band auf dem Unterflügel bilden. Der lange, dünne Schnabel ist grauschwarz. Die Füße sind auf der Unterseite fleischfarben, auf der Oberseite und an den Seiten schwarz. Die Iris ist braun oder blau.
Das Verbreitungsgebiet des Heinroth-Sturmtauchers erstreckt sich über den Bismarck-Archipel (wo die Art insbesondere in Neubritannien und Madang sowie an der Nordküste von Neuguinea vorkommt), die Gewässer um Bougainville sowie auf Kolombangara in den Salomonen.
Der Heinroth-Sturmtaucher geht auf hoher See, vermutlich im uferfernen Freiwasserbereich, auf Nahrungssuche. Die Brutgebiete befinden sich in hohen Gebirgen auf dem Land. Mehr ist über seine Lebensweise nicht bekannt.
Der Heinroth-Sturmtaucher war lange nur von sieben Exemplaren bekannt: dem 1901 in der Blanche Bay auf Neubritannien von Oskar Heinroth gefangenen Holotypus sowie sechs weiteren Individuen, die 1934 bei Watom Island beobachtet wurden. 1979 wurde er dann vom neuseeländischen Ornithologen Don Hadden auf Bougainville wiederentdeckt. Obwohl der Heinroth-Sturmtaucher in hohen, unzugänglichen Gebirgen brütet, geht auf allen Inseln, wo die Art nachgewiesen wurde, eine Gefährdung von Ratten, Katzen und Hunden aus. Ratten wurden in einer Höhe von 900 m auf der Insel Kolombangara entdeckt und sind eine potentielle Bedrohung für die Küken. BirdLife International stuft den Heinroth-Sturmtaucher in die Kategorie „gefährdet“ (vulnerable) ein und schätzt den Weltbestand auf 250 bis 1000 Exemplare.
Der Heinroth-Sturmtaucher (Puffinus heinrothi) ist eine Seevogelart aus der Gattung Puffinus innerhalb der Familie der Sturmvögel (Procellariidae). Das Artepitheton ehrt den deutschen Ornithologen Oskar Heinroth, der zu Beginn des 20. Jahrhunderts den Holotypus sammelte.
Heinroth's shearwater (Puffinus heinrothi) is a poorly known seabird in the family Procellariidae. Probably a close relative of the little shearwater or Audubon's shearwater (with which it is sometimes considered conspecific), it is distinguished by a long and slender bill and a brown-washed underside.
This species is restricted to the seas around the Bismarck Archipelago and northern Solomon Islands. The breeding sites of the species have never been found, although reports of individuals (including recently fledged chicks) on Bougainville and Kolombangara strongly suggest that they breed there, possibly high in the mountains (an inference based on the breeding behaviour of close relatives). There is very little information about the species and it is uncertain if it is threatened or in decline.
BirdLife International (2006) Species factsheet: Puffinus heinrothi. Downloaded from http://www.birdlife.org on 26/7/2006
Heinroth's shearwater (Puffinus heinrothi) is a poorly known seabird in the family Procellariidae. Probably a close relative of the little shearwater or Audubon's shearwater (with which it is sometimes considered conspecific), it is distinguished by a long and slender bill and a brown-washed underside.
This species is restricted to the seas around the Bismarck Archipelago and northern Solomon Islands. The breeding sites of the species have never been found, although reports of individuals (including recently fledged chicks) on Bougainville and Kolombangara strongly suggest that they breed there, possibly high in the mountains (an inference based on the breeding behaviour of close relatives). There is very little information about the species and it is uncertain if it is threatened or in decline.
Heinrota pufino (Puffinus heinrothi) estas malmulte konata marbirdo de la familio de Procelariedoj. Probable proksima parenco de la Malgranda pufino aŭ de la Makulpufino (kun kiu ĝi estas foje konsiderata samspecia), ĝi distingiĝas pro longa kaj svelta beko kaj brunnuancaj subaj partoj.
Tiu specio estas limigita al maroj ĉe la Bismarkoj kaj nordaj Salomonoj. La reproduktejaj lokoj de la specio ne estis ankoraŭ trovitaj, kvankam registroj de individuoj (inklude ĵus elnestiĝintaj idoj) en Bougainville kaj Kolombangara forte sugestas, ke ili reproduktiĝas tie, eble alte en la montoj (dedukte el la reprodukta kutimaro de la proksimaj parencoj). Estas malmulta informaro pri la specio kaj estas necerta ĉu ĝi estas minacata aŭ malpliiĝanta.
BirdLife International (2006) Species factsheet: Puffinus heinrothi. Elŝutita el http://www.birdlife.org la 26/7/2006
Heinrota pufino (Puffinus heinrothi) estas malmulte konata marbirdo de la familio de Procelariedoj. Probable proksima parenco de la Malgranda pufino aŭ de la Makulpufino (kun kiu ĝi estas foje konsiderata samspecia), ĝi distingiĝas pro longa kaj svelta beko kaj brunnuancaj subaj partoj.
Tiu specio estas limigita al maroj ĉe la Bismarkoj kaj nordaj Salomonoj. La reproduktejaj lokoj de la specio ne estis ankoraŭ trovitaj, kvankam registroj de individuoj (inklude ĵus elnestiĝintaj idoj) en Bougainville kaj Kolombangara forte sugestas, ke ili reproduktiĝas tie, eble alte en la montoj (dedukte el la reprodukta kutimaro de la proksimaj parencoj). Estas malmulta informaro pri la specio kaj estas necerta ĉu ĝi estas minacata aŭ malpliiĝanta.
La pardela de Heinroth (Puffinus heinrothi)[2] es una especie de ave procelariforme de la familia Procellariidae endémica de las islas Salomón y Bismarck. Está cercanamente emparentada con la pardela chica y la pardela de Audubon (anteriormente se consideraba una subespecie de esta última). Se diferencia de ellas por su característico pico largo y estrecho, y el color pardo del plumaje de sus partes inferiores.
La pardela de Heinroth mide alrededor de 27 cm de largo.[3] Su plumaje es casi en su totalidad de color pardo oscuro, salvo una lista grisácea estrecha bajo las alas, aunque algunos individuos tienen el vientre blanquecino.
Esta especie está confinada en los mares que circundan las islas Bismarck y las islas Salomón septentrionales. No se conoce la ubicación de sus colonias de cría, pero los avistamientos de individuos (incluidos polluelos recién emplumados) en Bougainville y Kolombangara indican que crían allí, probablemente en lo alto de las montañas (una suposición basada en el comportamiento reproductor de sus parientes).
La pardela de Heinroth (Puffinus heinrothi) es una especie de ave procelariforme de la familia Procellariidae endémica de las islas Salomón y Bismarck. Está cercanamente emparentada con la pardela chica y la pardela de Audubon (anteriormente se consideraba una subespecie de esta última). Se diferencia de ellas por su característico pico largo y estrecho, y el color pardo del plumaje de sus partes inferiores.
Puffinus heinrothi Puffinus generoko animalia da. Hegaztien barruko Procellariidae familian sailkatua dago.
Puffinus heinrothi Puffinus generoko animalia da. Hegaztien barruko Procellariidae familian sailkatua dago.
Puffinus heinrothi
Le Puffin de Heinroth (Puffinus heinrothi) est endémique de l'archipel Bismarck et sur l'île Bougainville en Papouasie-Nouvelle-Guinée et à Kolombangara dans les îles Salomon. Le nom de l'espèce commémore le zoologiste allemand Oskar Heinroth (1871-1945).
Puffinus heinrothi
Le Puffin de Heinroth (Puffinus heinrothi) est endémique de l'archipel Bismarck et sur l'île Bougainville en Papouasie-Nouvelle-Guinée et à Kolombangara dans les îles Salomon. Le nom de l'espèce commémore le zoologiste allemand Oskar Heinroth (1871-1945).
Heinrothov zovoj (lat. Puffinus heinrothi) je vrsta morske ptice iz porodice zovoja. Ima dug i tanak kljun s blijedo-smeđom donjom stranom.
Nastanjuje okolna mora Bismarckovih otoka i Salomonovih otoka. Kolonije za gniježdenje nikad nisu uspostavljene, ali postoje neka izvješća o jedinkama (uključujući i tek izlegnute ptiće) na otocima Bougainville i Kolombangara, pa neki vjeruju da se tu gnijezdi.
Heinroths pijlstormvogel (Puffinus heinrothi) is een vogel uit de familie van de stormvogels en pijlstormvogels (Procellariidae). Het is een kwetsbare soort zeevogel die broedt op eilanden in de Bismarck-archipel en nabij gelegen eilanden van de Salomoneilanden.
De vogel is 27 cm lang, het is een kleine stormvogel die een fladderige indruk maakt. Meestal is de vogel geheel roetbruin met een zilverkleurige streep over de ondervleugel. Sommige vogels hebben een witte buik.[1]
De vogels worden vooral gezien op volle zee rondom de Bismarckarchipel en de Salomonseilanden. In de periode 1981 tot 2007 zijn er waarnemingen die erop wijzen dat de zeevogels broeden in het bergland van het eiland Bougainville en in 1998 zijn mogelijk broedende vogels gezien op het eiland Kolombangara (Salomoneilanden). Buiten de broedtijd worden de vogels in het hele zeegebied rond Bismarck-archipel en de westelijke helft van de Salomoneilanden gezien, vaak in gezelschap van andere zeevogels. Over het voortplantingsgedrag is weinig bekend. De vogels broeden waarschijnlijk hoog in de bergen van de eilanden Bougainville en Kolombangara, en mogelijk in vergelijkbaar gebied op andere kleine eilanden in de buurt.[1]
Heinroths pijlstormvogel heeft een beperkt verspreidingsgebied en daardoor is de kans op uitsterven aanwezig. De grootte van de populatie wordt op grond van schattingen uit 2000 door BirdLife International gesteld op 350 tot 1500 individuen. Hoewel er weinig bekend is over de ecologie van deze zeevogels, vreest BirdLife voor habitatverlies door het kappen van regenwoud en voor schadelijke effecten op het broedresultaat door de aanwezigheid op de eilanden van invasieve zoogdieren zoals ratten en verwilderde katten en honden. Om deze redenen staat deze soort als kwetsbaar op de Rode Lijst van de IUCN.[1]
Bronnen, noten en/of referentiesHeinroths pijlstormvogel (Puffinus heinrothi) is een vogel uit de familie van de stormvogels en pijlstormvogels (Procellariidae). Het is een kwetsbare soort zeevogel die broedt op eilanden in de Bismarck-archipel en nabij gelegen eilanden van de Salomoneilanden.
Melanesisk lira[2] (Puffinus heinrothi) är en fågel i familjen liror inom ordningen stormfåglar.[3]
Fågeln häckar på New Britain och Salomonöarna.[3] Utanför häckningstid lever den pelagiskt.
IUCN kategoriserar arten som sårbar.[1]
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Oskar August Heinroth (1871-1945), tysk zoolog och samlare verksam i Stilla havet 1900-1901.[4]
Melanesisk lira (Puffinus heinrothi) är en fågel i familjen liror inom ordningen stormfåglar.
Puffinus heinrothi là một loài chim trong họ Procellariidae.[1]
Puffinus heinrothi là một loài chim trong họ Procellariidae.