Eutriorchis astur (lat. Eutriorchis astur) - eutriorchis cinsinə aid quş növü.
Eutriorchis astur (lat. Eutriorchis astur) - eutriorchis cinsinə aid quş növü.
El serpentari de Madagascar[1] (Eutriorchis astur) és un ocell rapinyaire de la família dels accipítrids que habita als boscos tropicals de Madagascar. Únic representant del gènere Eutriorchis, estudis genètics de principis del segle XXI el classifiquen prop del trencalòs i de l'aufrany,[2] a la subfamília Gypaetinae.[3]
El serpentari de Madagascar (Eutriorchis astur) és un ocell rapinyaire de la família dels accipítrids que habita als boscos tropicals de Madagascar. Únic representant del gènere Eutriorchis, estudis genètics de principis del segle XXI el classifiquen prop del trencalòs i de l'aufrany, a la subfamília Gypaetinae.
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Eryr nadroedd Madagasgar (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: eryrod nadroedd Madagasgar) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Eutriorchis astur; yr enw Saesneg arno yw Madagascar serpent eagle. Mae'n perthyn i deulu'r Eryr (Lladin: Accipitridae) sydd yn urdd y Falconiformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn E. astur, sef enw'r rhywogaeth.[2]
Mae'r eryr nadroedd Madagasgar yn perthyn i deulu'r Eryr (Lladin: Accipitridae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Aquila spilogaster Aquila spilogaster Aquila wahlbergi Aquila wahlbergi Barcud wynepgoch Gampsonyx swainsonii Eryr Adalbert Aquila adalberti Eryr Bonelli Aquila fasciata Eryr euraid Aquila chrysaetos Eryr Gurney Aquila gurneyi Eryr nadroedd Madagasgar Eutriorchis astur Eryr rheibus Aquila rapax Eryr rheibus y diffeithwch Aquila nipalensis Eryr ymerodrol Aquila heliaca Fwltur yr Aifft Neophron percnopterusAderyn a rhywogaeth o adar yw Eryr nadroedd Madagasgar (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: eryrod nadroedd Madagasgar) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Eutriorchis astur; yr enw Saesneg arno yw Madagascar serpent eagle. Mae'n perthyn i deulu'r Eryr (Lladin: Accipitridae) sydd yn urdd y Falconiformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn E. astur, sef enw'r rhywogaeth.
Der Geckoweih[1] (Eutriorchis astur), früher Madagaskar-Schlangenhabicht oder Schlangenhabicht genannt, ist ein Greifvogel aus der Familie der Habichtartigen und der einzige Vertreter der Gattung Eutriorchis. Er ist endemisch in den Regenwäldern im nordöstlichen Madagaskar, wo er vor allem in Höhenlagen von 400 bis 1000 m anzutreffen ist. Die Art war seit 1930 verschollen und galt als ausgestorben, wurde jedoch 1990 wiederentdeckt. Entgegen seinem Namen ernährt er sich vor allem von Echsen und Amphibien.
Der Geckoweih ähnelt in Gestalt und Färbung einem großen Vertreter der Habichte und Sperber (Gattung Accipiter). Er erreicht eine Körperlänge von 57 bis 66 cm. Die Flügelspannweite beträgt 98 bis 110 cm. Den Kopf ziert eine unauffällige, aufstellbare Haube. Die graubraune Oberseite zeigt eine dunkle Bänderung, die auf den Schultern besonders auffällig ist. Die Unterseite ist weiß und zeigt ebenfalls eine dichte, dunkle Querbänderung. Der lange, braune, abgerundete Schwanz hat fünf bis sieben schwarze Querbänder. Die Iris ist gelb. Die Beine sind hellgelb und wirken durch die sehr starke Beschuppung rau und knotig. Der Schnabel ist schwarz. Die Flügel sind relativ kurz und gerundet.
Im Gegensatz zur sonstigen, sehr verborgenen Lebensweise sind die Rufe sehr auffallend und typisch. Der „Gesang“ ist ein lautes, weit tragendes „wääh...wääh..waäh“, oft gefolgt von einem leiseren „uug“.
Die Art ist endemisch im Nordosten Madagaskars. Sie bewohnt dort unberührte Regenwälder in 0 bis 1200 m Meereshöhe, wohl vor allem in Höhenlagen von 400 bis 1000 m. Das Gesamtverbreitungsgebiet der Art wird auf nur 16.600 km² geschätzt.
Der veraltete Name Schlangenhabicht geht vermutlich auf alte Geschichten zurück, in denen er große, giftige Schlangen getötet haben soll. Der Name ist jedoch eher unpassend, Schlangen scheinen nur eine sehr untergeordnete Rolle im Beutespektrum zu spielen. Bei der einzigen bisher beobachteten Brut bestand 83 Prozent der Beute aus Chamäleons und Geckos, weitere 16 Prozent waren Frösche. Nur 2 Schlangen wurden verfüttert, außerdem eine Fledermaus. Berichte über die Erbeutung von Lemuren und Hühnern beruhen höchstwahrscheinlich auf Verwechslungen mit dem Madagaskarhabicht (Accipiter henstii), der im selben Lebensraum vorkommt und dem er sehr ähnelt.
Das einzige Nest, das man bisher gefunden hat, befand sich in einem epiphytisch wachsenden Farn auf einem Baum in etwa 20 Meter Höhe. Im Nest befand sich ein bebrütetes Ei, der Jungvogel schlüpfte am 21. November nach einer Brutzeit von wohl etwa 40 Tagen. Die Nestlingszeit betrug 62 Tage und der Jungvogel wurde bis zu einem Alter von 6 Wochen von beiden Eltern betreut.
Die Art war bis zu Beginn der 1990er-Jahre nur von 10 zwischen 1874 und 1930 gesammelten Exemplaren bekannt und galt seitdem als verschollen und vermutlich ausgestorben. 1990 wurde ein frischer Kadaver eines Geckoweihs im Ambatovaky Reservat gefunden. 1997 gelang der bisher einzige Fund eines Nestes. Der Geckoweih ist offenbar sehr scheu und vorsichtig und daher sehr leicht zu übersehen. Die Nachweise gelingen am besten über die markanten Rufe. 1993 bis 1998 wurden 15 Individuen an 9 verschiedenen Lokalitäten beobachtet. Er kommt in den folgenden Schutzgebieten vor: Ambatovaky Special Reserve, Anjanaharibe-South Special Reserve, Mantadia Nationalpark und Analamazaotra Special Reserve, Marojejy Nationalpark, Marotandrano Special Reserve, Masoala Nationalpark, Sihanaka Forest, Tsaratanana Strict Nature Reserve, Upper Rantabe Classified Forest und Zahamena Nationalpark.
Der Bestand wird gegenwärtig auf 250 bis 1000 Individuen geschätzt. Als Hauptgefährdung gelten Verfolgung, Waldzerstörung durch Brandrodung und unkontrollierte Waldbrände zur Ackerflächengewinnung. Sollte die Rodung der unberührten Wälder im nordöstlichen Madagaskar fortgesetzt werden, ist mit einem erneuten Verschwinden dieser Art innerhalb weniger Jahrzehnte zu rechnen.
Der Geckoweih (Eutriorchis astur), früher Madagaskar-Schlangenhabicht oder Schlangenhabicht genannt, ist ein Greifvogel aus der Familie der Habichtartigen und der einzige Vertreter der Gattung Eutriorchis. Er ist endemisch in den Regenwäldern im nordöstlichen Madagaskar, wo er vor allem in Höhenlagen von 400 bis 1000 m anzutreffen ist. Die Art war seit 1930 verschollen und galt als ausgestorben, wurde jedoch 1990 wiederentdeckt. Entgegen seinem Namen ernährt er sich vor allem von Echsen und Amphibien.
Eutriorchis astur (en clasificación scientifica (Sharpe, 1875)) ye una especie d'aus carnuceras d'o chenero Eutriorchis, en a familia Accipitridae, en l'orden d'os Falconiformes y subfamilia Gypaetinae. Ye una especie endemica de Madagascar, estando-ne a sola especie d'o suyo chenero.
The Madagascar serpent eagle (Eutriorchis astur) is a species of bird of prey in the family Accipitridae. It is placed in the monotypic genus Eutriorchis.[2] It is endemic to Madagascar.[1] Its natural habitat is subtropical or tropical moist lowland forests. It is threatened by habitat loss.
The Madagascar serpent eagle is a medium-sized raptor with a long rounded tail and short rounded wings.[3] It is dark grey on its back and a lighter grey on its belly, breast, and throat.[3] Dark barring covers the bird's body. It has yellow eyes and a sharp, hooked beak with strong talons.[3] It measures 57 to 66 cm (22 to 26 in) long with a wingspan of 90 to 110 cm (35 to 43 in).[4]
This bird inhabits dense, humid, and broadleafed evergreen forests in northeastern and east-central Madagascar. It rarely ventures above 550 meters (1800 ft).[3]
This serpent-eagle is diurnal. It eats lemurs both large and small, snakes, lizards, and frogs, which it hunts from high perches, swooping down from its perch and grasping its prey in its talons when it spots it.[3]
This species was believed to be extinct, with the last confirmed sighting being from 1930.[3] However, sightings in 1977 and 1988 led to hope for the species' rediscovery.[3] It was rediscovered in 1993 by the Peregrine Fund.
This species is threatened by the destruction of its specialized habitat and a presumed low rate of reproduction.[3]
The prefix eu- is Greek for "good". Triorchis is a Latinization (Pliny the Elder)[5] of Greek triórkhēs (τριόρχης), which Aristotle and Theophrastus used for a kind of hawk, possibly the common buzzard. The Greek word means "having three testicles".[6] This erroneous bit of anatomy has been connected with the ease of mistaking a bird's adrenal gland for a testicle.[7]
Astur is Latin for a kind of hawk.[8]
The Madagascar serpent eagle (Eutriorchis astur) is a species of bird of prey in the family Accipitridae. It is placed in the monotypic genus Eutriorchis. It is endemic to Madagascar. Its natural habitat is subtropical or tropical moist lowland forests. It is threatened by habitat loss.
La Madagaskara serpentaglo (Eutriorchis astur) estas specio de rabobirdo de la familio de Akcipitredoj kaj grupo de Serpentagloj. Ĝi estas monotipa ene de la genro Eutriorchis. Ĝi estas endemia de Madagaskaro.[1]
Ties natura biotopo estas subtropikaj aŭ tropikaj humidaj arbaroj de malaltaj teroj. Ĝi estas minacata pro habitatoperdo.
La Madagaskara serpentaglo estas mezgranda rabobirdo kun longa rondoforma vosto kaj mallongaj rondoformaj flugiloj.[2] Ĝi estas malhelgriza en dorso kaj helgriza en ventro, brusto kaj gorĝo.[2] Malhelaj strioj kovras la birdan korpon. Ĝi havas flavajn okulojn, akran hokoforman bekon kaj fortaj ungoj.[2]
Tiu birdo loĝas en densaj, humidaj, kaj larĝafoliaj ĉiamverdaj arbaroj de nordorienta kaj orientacentra Madagaskaro. Ĝi rare iras super 550 m.[2]
Tiu serpentaglo estas dumtaga. Ili manĝas serpentojn, lacertojn kaj ranojn, kiujn ili ĉasas el altaj ripozejoj, el kiuj ili saltas sur la predojn, kiujn ili kaptas per ungoj.[2]
Tiu afrotropisa specio estis supozata formortinta, kaj la lasta konfirmata vidaĵo el 1930.[2] Tamen vidaĵoj de 1977 kaj 1988 kondukis al espero por la remalkovro de la specio.[2] Ĝi estis remalkovrata en 1993 fare de la Peregrine Fund.
La specio estis minacata pro la detruo de ties specializata biotopo kaj havas supozeble malaltan indicon de reproduktado.[2]
La prefikso eu- estas greka por "bona". Triorchis estas latinigo (Plinio la Maljuna)[3] de la greka triórkhēs (τριόρχης), kiun Aristotelo kaj Teofrasto uzis por tipo de akcipitro, eble por la Komuna buteo. La greka vorto signifas "kiu havas tri testikojn".[4] Tiu erara koncepto de anatomio konektas kun la facila miskompreno de la birda surrena glando kiel testiko.[5]
Astur estas latina por tipo de akcipitro.[6]
La Madagaskara serpentaglo (Eutriorchis astur) estas specio de rabobirdo de la familio de Akcipitredoj kaj grupo de Serpentagloj. Ĝi estas monotipa ene de la genro Eutriorchis. Ĝi estas endemia de Madagaskaro.
Ties natura biotopo estas subtropikaj aŭ tropikaj humidaj arbaroj de malaltaj teroj. Ĝi estas minacata pro habitatoperdo.
La culebrera azor[1] (Eutriorchis astur) es una especie de ave accipitriforme de la familia Accipitridae endémica de Madagascar. Se encuentra en peligro de extinción. Es la única especie del género Eutriorchis. No se reconocen subespecies.[2]
La culebrera azor (Eutriorchis astur) es una especie de ave accipitriforme de la familia Accipitridae endémica de Madagascar. Se encuentra en peligro de extinción. Es la única especie del género Eutriorchis. No se reconocen subespecies.
Eutriorchis astur Eutriorchis generoko animalia da. Hegaztien barruko Accipitridae familian sailkatua dago.
Eutriorchis astur Eutriorchis generoko animalia da. Hegaztien barruko Accipitridae familian sailkatua dago.
Madagaskarinkäärmehaukka (Eutriorchis astur) on haukkojen heimoon kuuluva päiväpetolintu. Sitä tavataan ainoastaan Madagascarissa.[1]
Se on 66 cm pitkä, keskikokoinen metsissä elävä haukka. Se on melko tumma, päältä vaalean maanruskea, alta valkoinen, jossa on epäsäännöllistä tummanruskeaa raidoitusta. Pyrstö on pitkä, tumma. Silmät keltaiset, tukeva nokka. Jalat pitkät, vahvat, kellertävät, suomuiset.[1]
Alalaji on saman näköinen, eroaa vain siten, että se on päältä vaaleampi ja alla on rinnassa vaakasuora raidoitus, pyrstö on aika pitkä.[1]
Sen levinneisyys on aiemmin tiedettyä laajempi ja sitä on luultua enemmän. Silti lajin populaatio on hyvin pieni ja se pienenee koko ajan elinalueiden tuhoutumisen vuoksi.[2]
Sen elinpiiriä ovat kosteat alavat metsät. [2]
Madagaskarinkäärmehaukka (Eutriorchis astur) on haukkojen heimoon kuuluva päiväpetolintu. Sitä tavataan ainoastaan Madagascarissa.
Eutriorchis astur
Le Firasabé de Madagascar (Eutriorchis astur), anciennement connu en tant que Serpentaire de Madagascar, est une espèce de rapaces diurnes de la famille des Accipitridae. C'est la seule espèce du genre Eutriorchis. D'après Alan P. Peterson, c'est une espèce monotypique.
Cet oiseau mesure environ 66 cm.
Cet oiseau peuple les forêts humides de l'est de Madagascar.comme dans le Parc Natiaonal Masoala.
Cet oiseau se nourrit en partie de caméléons.
Eutriorchis astur
Le Firasabé de Madagascar (Eutriorchis astur), anciennement connu en tant que Serpentaire de Madagascar, est une espèce de rapaces diurnes de la famille des Accipitridae. C'est la seule espèce du genre Eutriorchis. D'après Alan P. Peterson, c'est une espèce monotypique.
L'aquila serpentaria del Madagascar (Eutriorchis astur Sharpe, 1875) è un uccello rapace appartenente alla famiglia degli Accipitridi. È l'unica specie del genere Eutriorchis.[2]
È un falco di media grandezza con ali corte e di forma rotondeggiante e dotato di una lunga coda, anch'essa arrotondata. Il suo piumaggio è grigio con striature evidenti per tutto il corpo, ma che si notano di meno sulla schiena scura. Ha una testa a cappuccio, occhi gialli e, tra gli uccelli ancora esistenti, assomiglia più di tutti all'astore di Henst (Accipiter henstii - anche questo del Madagascar), nonostante sia più grande, più chiaro e con la coda più lunga. È dotato di vista molto acuta e di zampe e dita molto squamate e particolarmente forti, inoltre possiede becco ed artigli molto potenti come tutti i falchi.
L'habitat di questa specie è identificabile nelle foreste tropicali e umide del Madagascar nordorientale e la maggior parte degli avvistamenti sono nei pressi del parco nazionale di Masoala.
E. astur è classificata dalla IUCN Red List come specie in pericolo di estinzione (Endangered).[1] Si stima che la popolazione sia sicuramente superiore ai 250 individui anche se non si ritiene che esistano più di 1000 esemplari. Le minacce che pongono in pericolo la sopravvivenza della specie sono il disboscamento e in particolare l'agricoltura praticata bruciando le foreste per poi spostarsi in nuovi territori quando il terreno non è più fertile. Il suo ambiente preferito, le umide foreste tropicali fino a 550 m di altitudine, sono state in gran parte rase al suolo.
L'aquila serpentaria del Madagascar (Eutriorchis astur Sharpe, 1875) è un uccello rapace appartenente alla famiglia degli Accipitridi. È l'unica specie del genere Eutriorchis.
De madagaskarslangenarend (Eutriorchis astur) is een roofvogel uit de familie havikachtigen (Accipitridae) uit het monotypische geslacht Eutriorchis.[2] Het is een zeldame en bedreigde endemische vogelsoort uit Madagaskar.
De madagaskarslangenarend is 57 tot 66 cm lang en de spanwijdte is 90 tot 110 cm. Het is daarmee een middelgrote roofvogel met een lange afgeronde staart en korte, eveneens ronde vleugels. Van boven is de vogel donkergrijs en op de buik en borst is het verenkleed lichter grijs met horizontale strepen.[3]
De madagaskarslangenarend is een weinig opvallende bewoner van de regenwouden van Madagaskar. Uit veldonderzoek na 1995 bleek dat deze roofvogel minder zeldzaam was en op meer plaatsen op Madagasker (in geschikt habitat) voorkwam. Het leefgebied bestaat uit regenwoud in laagland en middengebergte. De vogel verlaat zelden het bos en jaagt laag boven de boomkronen en is daarom lastig waar te nemen. Reptielen zoals hagedissen en kameleons vormen zijn belangrijkste prooidieren.
De grootte van de populatie wordt geschat op minsten 250 individuen. Dit is nog steeds zeer weinig, maar meer dan vóór 2000 werd gedacht, toen de madagaskarslangenarend de status ernstig bedreigd had. Omdat versnippering en vernietiging van het leefgebied door ontbossingen en de aanleg van infrastructuur nog steeds doorgaan, staat de madagaskarslangenarend als bedreigd op de Rode Lijst van de IUCN.[1]
Bronnen, noten en/of referentiesDe madagaskarslangenarend (Eutriorchis astur) is een roofvogel uit de familie havikachtigen (Accipitridae) uit het monotypische geslacht Eutriorchis. Het is een zeldame en bedreigde endemische vogelsoort uit Madagaskar.
Pręgoczub[4] (Eutriorchis astur) – gatunek ptaka drapieżnego z rodziny jastrzębiowatych. Przeciętny pręgoczub ma 57-66 cm długości, rozpiętość jego skrzydeł wynosi 90-110 cm, masa ciała nieznana[5]. Jest gatunkiem endemicznym, charakterystycznym dla Madagaskaru. Żyje w gęstych, wilgotnych lasach do wysokości ok. 550 m n.p.m. Żywi się głównie lemurami, wężami, żabami oraz jaszczurkami. W latach 1930-1993 gatunek ten uważano za wymarły[6].
Pręgoczub występuje w północnym i wschodnim Madagaskarze i na południe do Ranomafana National Park[5][7].
Gatunek i rodzaj po raz pierwszy opisany przez Richarda Sharpe'a w 1875 roku pod nazwą Eutriorchis astur[2]. Opis ukazał się w czasopiśmie Proceedings of the Zoological Society of London[2]. Holotyp pochodził z południowego Madagaskaru[2]. Takson monotypowy, nie wyróżniono podgatunków[8][5].
Pręgoczub (Eutriorchis astur) – gatunek ptaka drapieżnego z rodziny jastrzębiowatych. Przeciętny pręgoczub ma 57-66 cm długości, rozpiętość jego skrzydeł wynosi 90-110 cm, masa ciała nieznana. Jest gatunkiem endemicznym, charakterystycznym dla Madagaskaru. Żyje w gęstych, wilgotnych lasach do wysokości ok. 550 m n.p.m. Żywi się głównie lemurami, wężami, żabami oraz jaszczurkami. W latach 1930-1993 gatunek ten uważano za wymarły.
A Águia-cobreira-de-Madagáscar (Eutriorchis astur) é uma espécie de ave de rapina da família Accipitridae. É a única espécie do género Eutriorchis.
É endémica de Madagáscar.
Os seus habitats naturais são: florestas subtropicais ou tropicais húmidas de baixa altitude.
Está ameaçada por perda de habitat.
A Águia-cobreira-de-Madagáscar (Eutriorchis astur) é uma espécie de ave de rapina da família Accipitridae. É a única espécie do género Eutriorchis.
É endémica de Madagáscar.
Os seus habitats naturais são: florestas subtropicais ou tropicais húmidas de baixa altitude.
Está ameaçada por perda de habitat.
Madagaskarörn[2] (Eutriorchis astur) är en fågel i familjen hökartade rovfåglar inom ordningen hökfåglar.[3]
Madagaskarörnen är en medelstor rovfågel med en lång, rundad stjärt och korta rundade vingar.[4] Den är mörkgrå på ryggen och ljusare grå på buken, bröstet och strupen.[4] Mörka tvärband täcker kroppen och den har gula ögon, vass näbb och starka klor.[4] Kroppslängd är 57–66 cm, vingbredd 90–110 cm.[5]
Fågeln förekommer enbart i regnskogar på nordöstra Madagaskar, sällan över 550 m ö.h..[3][4]. Tidigare betraktades arten vara en nära släkting till ormörnar i Circaetus. Genetiska studier visar dock att den står t.ex. bivråken och svalstjärtsgladan nära.[3]
Madaskarörnen är en dagrovfågel. Den äter lemurer, ormar, ödlor och grodor. Jakten sker från en hög sittplats.[4]
IUCN kategoriserar arten som starkt hotad.[1], hotad av förstörelse av dess levnadsmiljö och en förmodad låg fortplantningstakt. Madagaskarörnen troddes ett tag vara utrotad; den sista bekräftade observationen var 1930.[4] Men rapporter om dess existens 1977 och 1988 höll hoppet om artens överlevnad vid liv.[4] 1993 återupptäcktes den till slut av Peregrine Fund.
Madagaskarörn (Eutriorchis astur) är en fågel i familjen hökartade rovfåglar inom ordningen hökfåglar.
Diều ăn rắn Madagasca (tên khoa học Eutriorchis astur) là một loài chim săn mồi khá lớn (khối lượng 0,7-1,1 kg) trong họ Accipitridae.[2] Đây là loài duy nhất thuộc chi Eutriorchis.
Diều ăn rắn Madagasca (tên khoa học Eutriorchis astur) là một loài chim săn mồi khá lớn (khối lượng 0,7-1,1 kg) trong họ Accipitridae. Đây là loài duy nhất thuộc chi Eutriorchis.
Eutriorchis astur Sharpe, 1875
Охранный статусМадагаскарский змееяд[1] (лат. Eutriorchis astur) — вид хищных птиц из семейства ястребиных, единственный в одноимённом[1] роде (Eutriorchis)[2]. Эндемик Мадагаскара[3].
Хищная птица средних размеров с длинным закруглённым хвостом и короткими закруглёнными крыльями[4].
Добычей орла становятся лемуры, змеи, ящерицы и лягушки.
Птицу не видели с 1930-х годов[4]. Однако несколько отрывочных наблюдений в 1970—1980 оставляли надежду на то, что она не вымерла[4]. Переоткрыта в 1993 году организацией Peregrine Fund. Угрозой для этого вида являются уничтожение среды его обитания и, вероятно, низкие темпы воспроизводства[4].
Мадагаскарский змееяд (лат. Eutriorchis astur) — вид хищных птиц из семейства ястребиных, единственный в одноимённом роде (Eutriorchis). Эндемик Мадагаскара.
マダガスカルヘビワシ(Eutriorchis astur)は、鳥綱タカ目タカ科マダガスカルヘビワシ属に分類される鳥類。本種のみでマダガスカルヘビワシ属を構成する。
全長66センチメートル[1]。上面の毛衣は濃褐色で、体下面は白く黒褐色の縞模様が密に入る[1]。尾羽は長い[1]。色彩は灰黒色で、数本の黒い帯模様が入る[1]。
虹彩は黄色[1]。嘴は黒い[1]。後肢は短く、色彩は黄色[1]。
幼鳥は頭部や背、肩の羽毛の外縁(羽縁)が淡色[1]。
食性は動物食で、爬虫類を食べる(胃の内容物からカメレオンが発見された例もある)[1]。
1930年以降は確実な記録がなく絶滅したと考えられていたが、1988年に2羽が再発見された[1]。世界自然保護基金とハヤブサ基金による本種の現状や詳細に関して調査を行うなどの保護計画が進められている[1]。