dcsimg

Behavior ( الإنجليزية )

المقدمة من Animal Diversity Web

Communication is common between male and female speckled teals, but it typically takes the form of mating displays or rituals. Agnostic behavior occurs between males and is usually competitive, although these displays have multiple purposes. Generally, A. flavirostris is not territorial. Instead, if both males and females are present, displays may be used to ward off potential competition from other males and to attract potential mates.

Perception in speckled teals is visual and acoustic. Speckled teals use visual cues from the flock to be warned against predators as well as during reproductive behaviors. Acoustic perception in speckled teals also is used during courtship. Like most birds, speckled teals perceive their environment though visual, auditory, tactile and chemical stimuli.

Communication Channels: visual ; acoustic

Perception Channels: visual ; tactile ; acoustic ; chemical

ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
The Regents of the University of Michigan and its licensors
الاقتباس الببليوغرافي
Barksdale, R. and R. Simpson 2011. "Anas flavirostris" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Anas_flavirostris.html
مؤلف
Robert P. Barksdale, Radford University
مؤلف
Raymond H. Simpson, Radford University
محرر
Christine Small, Radford University
محرر
Rachelle Sterling, Special Projects
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
Animal Diversity Web

Conservation Status ( الإنجليزية )

المقدمة من Animal Diversity Web

Anas flavirostris shows no vulnerability and is listed as least concern on the IUCN red list. No conservation efforts are being made other than the preservation of the migration routes. The greatest threat to A. flavirostris is habitat fragmentation, but as of now that does not appear to be affecting the population sizes.

CITES: no special status

IUCN Red List of Threatened Species: least concern

ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
The Regents of the University of Michigan and its licensors
الاقتباس الببليوغرافي
Barksdale, R. and R. Simpson 2011. "Anas flavirostris" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Anas_flavirostris.html
مؤلف
Robert P. Barksdale, Radford University
مؤلف
Raymond H. Simpson, Radford University
محرر
Christine Small, Radford University
محرر
Rachelle Sterling, Special Projects
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
Animal Diversity Web

Associations ( الإنجليزية )

المقدمة من Animal Diversity Web

The major predator of Anas flavirostris is humans through hunting activities. Flock size can be as large as 200 individuals and this is thought to be a defense mechanism against predation. As it is a ground nesting species, speckled teals are likely at risk of predation by terrestrial mammalian predators. Young ducklings are essentially helpless and very vulnerable to attack. Specific, wild predators of speckled teals are currently unknown.

Known Predators:

  • Humans
ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
The Regents of the University of Michigan and its licensors
الاقتباس الببليوغرافي
Barksdale, R. and R. Simpson 2011. "Anas flavirostris" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Anas_flavirostris.html
مؤلف
Robert P. Barksdale, Radford University
مؤلف
Raymond H. Simpson, Radford University
محرر
Christine Small, Radford University
محرر
Rachelle Sterling, Special Projects
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
Animal Diversity Web

Morphology ( الإنجليزية )

المقدمة من Animal Diversity Web

Speckled teals vary in size, shape, and color, depending on age, sex and subspecies. Anas flavirostris is a relatively small duck. Females are smaller than males, with an average weight of 390 g; males average 430 g. IT measures 37 to 43 cm in length and features a wingspan of 63 to 69 cm. Its colors are more subdued than other ducks in the genus Anas, such as Anas platyrhynchos (mallards). Speckled teals generally have dark colored spots on the neck and breasts that extend towards anterior regions of their bodies. They have tan to brown feathers with black tips. Bill coloration varies with subspecies but is either yellow or blueish gray. Females are less colorful than males, and juveniles less colored than males or females.

Differences in appearance among subspecies are as follows: Anas flavirostris altipetens displays a grayish-brown, densely peppered head and neck. Hence, the name "speckled". The scapulars, which are the shoulders of the duck, are black with lighter colored edges. Anas flavirostris flavirostris has a lesser gray color pattern than A. flavirostris altipetens. Instead, its breast has brownish-black spots that tend to become smaller in size away from the anterior portion of the bird. Its wings are grayish brown with dark spots on the upper mantle. The inner feathers contain most of the green and purple iridescent colors. Anas flavirostris andium displays the same patterning as A. flavirostris altipetens but is darker in overall coloring. Anas flavirostris oxyptera has a much paler head relative to other subspecies, but similar speckle patterning. Bills of A. flavirostris flavirostris and A. flavirostris oxyptera are mainly yellow, whereas the bills of A. flavirostris andium and A. flavirostris altipetens are bluish gray.

Range mass: 390 to 420 g.

Range length: 37 to 43 cm.

Range wingspan: 63 to 69 cm.

Other Physical Features: endothermic ; homoiothermic; bilateral symmetry

Sexual Dimorphism: male larger; sexes colored or patterned differently; male more colorful

ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
The Regents of the University of Michigan and its licensors
الاقتباس الببليوغرافي
Barksdale, R. and R. Simpson 2011. "Anas flavirostris" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Anas_flavirostris.html
مؤلف
Robert P. Barksdale, Radford University
مؤلف
Raymond H. Simpson, Radford University
محرر
Christine Small, Radford University
محرر
Rachelle Sterling, Special Projects
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
Animal Diversity Web

Life Expectancy ( الإنجليزية )

المقدمة من Animal Diversity Web

There is little research on speckled teals at this time but there have been reports of blue-winged teals (Anas dicors) surviving up to 17 years. Cinnamon teals (Anas cyanoptera), which are close relatives to speckled teals, have a survival rate of 29% for juveniles in the first year and of that 29% only 46% survive the second year. There have been reports of cinnamon teals surviving 13 years in the wild.

ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
The Regents of the University of Michigan and its licensors
الاقتباس الببليوغرافي
Barksdale, R. and R. Simpson 2011. "Anas flavirostris" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Anas_flavirostris.html
مؤلف
Robert P. Barksdale, Radford University
مؤلف
Raymond H. Simpson, Radford University
محرر
Christine Small, Radford University
محرر
Rachelle Sterling, Special Projects
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
Animal Diversity Web

Habitat ( الإنجليزية )

المقدمة من Animal Diversity Web

Differences in habitat use occur among subspecies. All subspecies except Anas flavirostris andium feed on or near lakes and swamps during non-breeding seasons. Anas flavirostris altipetens occupies high-altitude lakes and ponds in the Andes Mountains. This subspecies usually inhabits mountainous regions from 3200 to 4000 meters. Anas flavirostris oxyptera also occupies these high elevation habitats but tends to breed and feed from valleys to the coastline of Chile. Anas flavirostris andium and Anas flavirostris altipetens occupy the Páramo ecosystem, which is the area above the forest line but below the permanent snow line of the Andes Mountains. Anas flavirostris andium is rarely seen below 3200 meters. Finally, Anas flavirostris flavirostris breeds high in the mountains but spend winters in brackish and marine wetland habitats.

Range elevation: 0 to 4000 m.

Average elevation: 3600 m.

Habitat Regions: temperate ; tropical ; terrestrial ; saltwater or marine ; freshwater

Terrestrial Biomes: forest ; mountains

Aquatic Biomes: lakes and ponds; rivers and streams; coastal ; brackish water

Wetlands: marsh ; swamp ; bog

ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
The Regents of the University of Michigan and its licensors
الاقتباس الببليوغرافي
Barksdale, R. and R. Simpson 2011. "Anas flavirostris" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Anas_flavirostris.html
مؤلف
Robert P. Barksdale, Radford University
مؤلف
Raymond H. Simpson, Radford University
محرر
Christine Small, Radford University
محرر
Rachelle Sterling, Special Projects
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
Animal Diversity Web

Distribution ( الإنجليزية )

المقدمة من Animal Diversity Web

Speckled teals (Anas flavirostris) occupy the eastern shoreline of South America. Their northern-most limits extend to central Colombia and their southern range to Tierra del Fuego, at the southern-most tip of South America.

There are four recognized subspecies of speckled teals, all found in portions of South America. Andean speckled teals (Anas flavirostris andium) breed in the eastern Andes Mountains, from central Colombia south to northern Ecuador. Merida speckled teals (A. flavirostris altipetens) breed in the eastern Andes Mountains south to Bogota in eastern Colombia. Chilean speckled teals (A. flavirostris flavirostris) breed from central Chile and northern Argentina south to Tierra del Fuego. This subspecies also inhabits the Falkland Islands and the Islands of South Georgia. Finally, sharp-winged speckled teals (A. flavirostris oxyptera) breed in the Andes from central Peru and western Bolivia south to northern Chile and Argentina. Excluding Chilean teals, A. flavirostris can be said to generally occupy the northwestern coast of South America.

Biogeographic Regions: neotropical (Native )

ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
The Regents of the University of Michigan and its licensors
الاقتباس الببليوغرافي
Barksdale, R. and R. Simpson 2011. "Anas flavirostris" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Anas_flavirostris.html
مؤلف
Robert P. Barksdale, Radford University
مؤلف
Raymond H. Simpson, Radford University
محرر
Christine Small, Radford University
محرر
Rachelle Sterling, Special Projects
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
Animal Diversity Web

Trophic Strategy ( الإنجليزية )

المقدمة من Animal Diversity Web

Food habits for speckled teals are similar to those of other teals. All teal species are omnivores. Speckled teals are dabbling ducks, meaning they stay on the surface and dip for food rather than diving down in the water. They typically consume a variety of small, freshwater invertebrates, such as amphipods (Order Amphipoda) and molluscs (Phylum Mollusca). During colder seasons, A. flavirostris develops a wider, more opportunistic diet, sometimes feeding on rotting kelp, as well as seeds along the shoreline. Anything small and somewhat nutritional may be included in the diet of A. flavirostris.

Animal Foods: insects; mollusks; aquatic crustaceans; other marine invertebrates; zooplankton

Plant Foods: seeds, grains, and nuts; macroalgae

Primary Diet: omnivore

ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
The Regents of the University of Michigan and its licensors
الاقتباس الببليوغرافي
Barksdale, R. and R. Simpson 2011. "Anas flavirostris" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Anas_flavirostris.html
مؤلف
Robert P. Barksdale, Radford University
مؤلف
Raymond H. Simpson, Radford University
محرر
Christine Small, Radford University
محرر
Rachelle Sterling, Special Projects
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
Animal Diversity Web

Associations ( الإنجليزية )

المقدمة من Animal Diversity Web

Speckled teals (A. flavirostris) typically flock together, but they are occasionally found in group flocks with Anas cyanoptera and Anas versicolor. Speckled teals keep crustaceans populations in check, as well as rotting kelp. They also feed on different kinds of seeds, which plays an important role in seed distribution.

Little is known about parasites that affect Anas flavirostris but there is some evidence of an asymptomatic nematode (Ascarid) infection. This is an infection of the caecum, which is a pouch at the beginning of the large intestine. It can cause caecal mucosa and petechial hemorrhages with heavy infection.

Ecosystem Impact: disperses seeds; biodegradation

ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
The Regents of the University of Michigan and its licensors
الاقتباس الببليوغرافي
Barksdale, R. and R. Simpson 2011. "Anas flavirostris" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Anas_flavirostris.html
مؤلف
Robert P. Barksdale, Radford University
مؤلف
Raymond H. Simpson, Radford University
محرر
Christine Small, Radford University
محرر
Rachelle Sterling, Special Projects
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
Animal Diversity Web

Benefits ( الإنجليزية )

المقدمة من Animal Diversity Web

Speckled teals are one of ten species of duck that are hunted in South America. Speckled teals are difficult to hunt because of their fast, unpredictable, and low flight pattern, but they are a popular food item.

Positive Impacts: food

ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
The Regents of the University of Michigan and its licensors
الاقتباس الببليوغرافي
Barksdale, R. and R. Simpson 2011. "Anas flavirostris" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Anas_flavirostris.html
مؤلف
Robert P. Barksdale, Radford University
مؤلف
Raymond H. Simpson, Radford University
محرر
Christine Small, Radford University
محرر
Rachelle Sterling, Special Projects
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
Animal Diversity Web

Benefits ( الإنجليزية )

المقدمة من Animal Diversity Web

There are no known adverse affects of Anas flavirostris on humans.

ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
The Regents of the University of Michigan and its licensors
الاقتباس الببليوغرافي
Barksdale, R. and R. Simpson 2011. "Anas flavirostris" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Anas_flavirostris.html
مؤلف
Robert P. Barksdale, Radford University
مؤلف
Raymond H. Simpson, Radford University
محرر
Christine Small, Radford University
محرر
Rachelle Sterling, Special Projects
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
Animal Diversity Web

Reproduction ( الإنجليزية )

المقدمة من Animal Diversity Web

Anas flavirostris is a monogamous species. Both sexes of A. flavirostris perform mating displays. Females utter a decrescendo call of 5 to 12 syllables to incite males. Males also perform a greeting gesture which is uncommon in females. The greeting gesture consists of a gaping open bill with the neck stretched forward. Both males and females perform mutual head pumping as pre-copulation displays. Males perform all of the mating displays, particularly bridling, which is a post-copulation display in which the male duck flings its head back and whistles. Females sometimes nod-swim as males do after copulation. Most females re-mate with their previous partner.

Mating System: monogamous

Anas flavirostris males and females reach sexual maturity at approximately one year of age. Anas flavirostris nests from October to November, usually on the ground near both vegetation and water. They only have one brood of ducklings per year, typically consisting of 5 to 8 eggs. Anas flavirostris flavirostris is unique in the genus Anas, in that it tends to nest in elevated tree cavities or other arboreal sites. Females make a half moon shape nest that they completely cover with their bodies. After laying her clutch, she then incubates her eggs for 24 days. After the eggs have hatched, females take the ducklings to water within 24 hours, where they begin to feed on their own. Most often the male joins the female and assists her in brood care. Near the time of fledging, at about 42 to 49 days, ducklings begin to stray away from their mother.

Breeding interval: Speckled teals breed once yearly.

Breeding season: Speckled teals breed from October through November.

Range eggs per season: 5 to 8.

Average time to hatching: 24 days.

Range fledging age: 42 to 49 days.

Average age at sexual or reproductive maturity (female): 1 years.

Average age at sexual or reproductive maturity (male): 1 years.

Key Reproductive Features: iteroparous ; seasonal breeding ; gonochoric/gonochoristic/dioecious (sexes separate); sexual ; oviparous

The incubation period lasts for 24 days, during which time the hen covers and protects her eggs. After the eggs hatch, the male rejoins the female to take care of the brood until fledging occurs. Fledging is the stage in a young duck's life when the feathers and wing muscles are sufficiently developed for flight. Fledging in A. flavirostris occurs 42 to 49 days after hatching. Until their wings have fully developed, young are still dependent on their parents for protection. The young remain with their parents for an unknown period of time after fledging. The male often leaves the female to care for the young in these late stages.

Parental Investment: precocial ; male parental care ; female parental care ; pre-fertilization (Provisioning, Protecting: Female); pre-hatching/birth (Provisioning: Female, Protecting: Female); pre-weaning/fledging (Provisioning: Male, Female, Protecting: Male, Female); pre-independence (Provisioning: Female, Protecting: Female)

ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
The Regents of the University of Michigan and its licensors
الاقتباس الببليوغرافي
Barksdale, R. and R. Simpson 2011. "Anas flavirostris" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Anas_flavirostris.html
مؤلف
Robert P. Barksdale, Radford University
مؤلف
Raymond H. Simpson, Radford University
محرر
Christine Small, Radford University
محرر
Rachelle Sterling, Special Projects
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
Animal Diversity Web

Distribution ( الإسبانية، القشتالية )

المقدمة من IABIN
Chile Central
ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
Universidad de Santiago de Chile
مؤلف
Pablo Gutierrez
موقع الشريك
IABIN

Distribution ( الإسبانية، القشتالية )

المقدمة من IABIN
Chile Central
ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
Universidad de Santiago de Chile
مؤلف
Pablo Gutierrez
موقع الشريك
IABIN

Xarxet becgroc ( الكتالونية )

المقدمة من wikipedia CA
 src=
Anas flavirostris oxyptera - MHNT

El xarxet becgroc (Anas flavirostris) és un ocell de la família dels anàtids (Anatidae) que habita estanys, boscos empantanegats, aiguamolls i llacunes de Perú, Bolívia, Uruguai, i Argentina i Xile, cap al sud fins a la Terra del Foc. També a les illes Malvines i Geòrgia del Sud.

Referències

 src= A Wikimedia Commons hi ha contingut multimèdia relatiu a: Xarxet becgroc Modifica l'enllaç a Wikidata


ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autors i editors de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia CA

Xarxet becgroc: Brief Summary ( الكتالونية )

المقدمة من wikipedia CA
 src= Anas flavirostris oxyptera - MHNT

El xarxet becgroc (Anas flavirostris) és un ocell de la família dels anàtids (Anatidae) que habita estanys, boscos empantanegats, aiguamolls i llacunes de Perú, Bolívia, Uruguai, i Argentina i Xile, cap al sud fins a la Terra del Foc. També a les illes Malvines i Geòrgia del Sud.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autors i editors de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia CA

Corhwyaden Chile ( الويلزية )

المقدمة من wikipedia CY

Aderyn a rhywogaeth o adar yw Corhwyaden Chile (sy'n enw benywaidd; enw lluosog: corhwyaid Chile) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Anas flavirostris; yr enw Saesneg arno yw Chilean teal. Mae'n perthyn i deulu'r Hwyaid (Lladin: Anatidae) sydd yn urdd y Anseriformes.[1]

Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn A. flavirostris, sef enw'r rhywogaeth.[2]

Teulu

Mae'r corhwyaden Chile yn perthyn i deulu'r Hwyaid (Lladin: Anatidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:

Rhestr Wicidata:

rhywogaeth enw tacson delwedd Alarch gyddfddu Cygnus melancoryphus Alarch utganol Cygnus buccinator
Trumpeter Swan Sasata.jpg
Diwedd y rhestr a gynhyrchwyd yn otomatig o Wicidata.
 src=
Anas flavirostris oxyptera

Gweler hefyd

Cyfeiriadau

  1. Gwefan Cymdeithas Edward Llwyd; adalwyd 30 Medi 2016.
  2. Gwefan Avibase; adalwyd 3 Hydref 2016.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Awduron a golygyddion Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia CY

Corhwyaden Chile: Brief Summary ( الويلزية )

المقدمة من wikipedia CY

Aderyn a rhywogaeth o adar yw Corhwyaden Chile (sy'n enw benywaidd; enw lluosog: corhwyaid Chile) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Anas flavirostris; yr enw Saesneg arno yw Chilean teal. Mae'n perthyn i deulu'r Hwyaid (Lladin: Anatidae) sydd yn urdd y Anseriformes.

Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn A. flavirostris, sef enw'r rhywogaeth.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Awduron a golygyddion Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia CY

Chile-Krickente ( الألمانية )

المقدمة من wikipedia DE

Die Chile-Krickente oder Andenente (Anas flavirostris) ist eine südamerikanische Entenart der Gattung Anas, die auch auf einigen subantarktischen Inseln vorkommt. Weitere Namen sind Südandenente, Braunkopfente, Südamerikanische Krickente oder Gelbschnabel-Krickente.[1] Es handelt sich um einen kleinen Entenvogel mit einem kurzen Hals. In weiten Teilen ihres Verbreitungsgebietes ist sie die kleinste Entenart.[2] Obwohl sie im größten Teil ihres Verbreitungsgebietes gejagt wird, gilt sie als wenig scheue Art.[3]

Es werden für diese Art vier Unterarten unterschieden, die zum Teil deutliche morphologische Unterschiede aufweisen. Die Erbinformationen aller Chile-Krickenten ähneln sehr denjenigen der Anas crecca carolinensis.

Merkmale

Erwachsene Chile-Krickenten sind etwa 35 bis 45 Zentimeter lang und wiegen 600 bis 830 Gramm.[4] Das Männchen ist im Durchschnitt 35 Gramm schwerer als das Weibchen. Die Art weist keinen saisonalen Dimorphismus auf. Der Geschlechtsdimorphismus ist nur sehr gering ausgeprägt. Weibchen können daran identifiziert werden, dass sie an den Körperseiten eher geschuppt als getupft wirken. Der Schnabel ist bei den Weibchen außerdem nicht so leuchtend gelb.[5]

Der Schnabelseiten sind gelb mit einem dunkleren Schnabelfirst. Die Iris ist braun, die Beine sind grau. Das Gefieder einer Chile-Krickente ist im Nacken von einem hellen Graubraun mit schwarzen Sprenkeln; die oberen Teile sind in einem dunklen Graubraun mit helleren Rändern gehalten, während die Unterseite und der Rumpf und der Schwanz blass blaugrau mit schwarzen Flecken auf der Brust sind. Auch die Flügel sind graubraun. Jungvögel sind grauer und weisen geringere Fleckung auf. Frischgeschlüpfte Vögel dagegen haben einen dunkelbraunen Rücken mit gelber Markierung auf dem Flügel, die Unterseite und das Gesicht sind gelb.

Zwischen den Geschlechtern besteht ein deutlicher Stimmunterschied. Männchen haben den charakteristischen Krickenten-Pfiff, während die Weibchen nasal quaken.[6]

Die Küken sind insgesamt recht dunkel. Auf ihrer Oberseite sind sie schwarzbraun. Die Küken haben im Gesicht einen schwarzbraunen Augen- und Backenstreif. Das Gesicht und die Brust sind dagegen satt gelbbraun. Die Bauchseite sowie ein schmales Band entlang des Rückens ist gelblich olivbraun. Der Schnabel sowie die Füße der Küken sind dunkelgrau. Die Küken der einzelnen Unterarten sehen grundsätzlich gleich aus, sie variieren jedoch in der Farbintensität. So sind die Küken der Spitzschwingenente (A. f. oxyptera) deutlich heller.[7]

Unterarten und Vorkommen

 src=
Chile-Krickente der Unterart A. f. oxyptera

Bekannte Unterarten sind:

  • Die Nominatform (A. f. flavirostris), die auch als Unterart als Chile-Krickente bezeichnet wird, lebt in den peruanischen Anden, West- und Zentralbolivien, Nordchile, Nordargentinien und in den chilenischen und argentinischen Flachländern bis nach Feuerland. Weitere Verbreitungsräume sind Uruguay, die Falklandinseln und Südgeorgien. Die Überwinterung der Nominatform findet in Paraguay und Südbrasilien statt. Die kleine Population in der Cumberland Bay von Südgeorgien, die erst 1971 entdeckt wurde und die zum Ende des 20. Jahrhunderts 40 bis 50 Enten umfasste, geht möglicherweise auf Chile-Krickenten zurück, die von Walfängern hier eingebürgert wurden.[8] Vermutlich wurde diese Population erst so spät entdeckt, weil man sie zuvor mit der ähnlichen Spitzschwanzente verwechselte.[9] Nicht bekannt ist, ob die auf Bird Island, einer kleinen Insel vor der Westküste Südgeorgiens, vorkommenden Chile-Krickenten von den Enten der Cumberland Bay abstammen oder ob die Population von südamerikanischen Irrgästen abstammt.[10]
  • Die Merida-Krickente (A. f. altipetens) - bewohnt die östlichen Anden von Kolumbien bis ins nordwestliche Venezuela.
  • Die Spitzschwingenente (A. f. oxyptera) - lebt in den Anden von Zentralperu bis ins nordwestliche Argentinien. Sie ist allgemein etwas kleiner als ihre Verwandtschaft. Sie ist größer und heller als die Nominatform. Ihre dunkelbraunen Schulterfedern sind breit hell gesäumt. Der Körper ist fast einfarbig hellgrau, während die Brust nur spärlich gefleckt ist. Der Schnabel ist ein wenig länger und leuchtender als bei der Nominatform.

Lebensraum

Die Chile-Krickente lebt in den Anden auf Höhen von 2600 bis 4300 Metern über dem Meer. Hierbei werden Frischwasserseen, Teiche, Flüsse, Marschen und bewaldete Sümpfe bevorzugt. Im Winter lebt sie vor allem in Küstengebieten. Auf den Falklandinseln ist sie eine weit verbreitete Art, die in deutlich niedrigeren Höhenbreiten vorkommt.[11]

Ernährung

Erwachsene Vögel ernähren sich vor allem von Wirbellosen wie Insekten, Krebstieren und Flohkrebsen, dazu Samen von Pflanzen. Im Winter weichen sie aus auf abgestorbenen Seetang. Neugeborene Tiere ernähren sich von kleinen Krebstieren, Flohkrebsen und Mückenlarven.

Verhalten

Erwachsene Chile-Krickenten jagen in seichtem Wasser, indem sie gründeln oder tauchen. Eine andere Strategie ist das Filtern von Schlamm am Ufer eines Gewässers. Die Vögel werden für gewöhnlich in Gruppen von bis zu zwanzig Individuen gefunden. Außerhalb der Brutzeit können auch größere Ansammlungen gefunden werden, besonders während der Mauser. Gelegentlich werden sie gemeinsam mit der Zimtente gefunden. Paare binden sich vermutlich permanent oder halbpermanent. Die Aktivitätsmuster der Chile-Krickenten bestehen darin, in Gruppen am Ufer zu stehen, bei Störungen niedrig über die Oberfläche zu fliegen oder auf hohen Bäumen zu sitzen.

Fortpflanzung

 src=
Eier der Chile-Krickente

Die Paarungssaison variiert je nach Verbreitung; in Kolumbien beginnt sie im Februar/März, in Venezuela im August, von Peru bis Nordargentinien im November/Dezember und weiter südlich von Spätaugust bis September. Die Nester werden allein oder in losen Gruppen gebaut, gebrütet wird durch das Weibchen. Bei der Aufzucht der Brut wird es durch das Männchen unterstützt. Das Nest selbst wird bevorzugt nah am Wasser, in dichter Vegetation, in großen Astgabeln oder unter Hausdächern errichtet. Ein Weibchen legt etwa fünf bis acht Eier pro Gelege, die 39 Gramm wiegen und 57 mal 37 Millimeter groß sind. Die Oberfläche ist cremefarben. Die Brutzeit dauert ungefähr 24 bis 26 Tage, nach sechs bis sieben Wochen sind die Jungen flügge. Die Geschlechtsreife ist im Alter von einem Jahr erreicht.

Gefährdung und Schutz

Die Tiere sind allgemein nicht gefährdet, lokal sind sie für gewöhnlich in großen Mengen aufzufinden. Einige Unterarten allerdings gehen zurück. Die Gefahren bestehen in Entwicklungsdruck und Jagd.

Belege

Literatur

  • P. J. Higgins (Hrsg.): Handbook of Australian, New Zealand & Antarctic Birds. Band 1: Ratites to Ducks. Oxford University Press, Oxford 1990, ISBN 0-19-553068-3.
  • Janet Kear (Hrsg.): Ducks, Geese and Swans. Oxford University Press, 2005, ISBN 0-19-854645-9.
  • Hartmut Kolbe; Die Entenvögel der Welt, Ulmer Verlag 1999, ISBN 3-8001-7442-1
  • Hadoram Shirihai: A Complete Guide to Antarctic Wildlife. The Birds and Marine Mammals of the Antarctic Continent and Southern Ocean. Alula Press, Degerby 2002, ISBN 951-98947-0-5.
  • Robin und Anne Woods: Atlas of Breeding Birds of the Falkland Islands, Anthony Nelson, Shorpshire 1997, ISBN 0-904614-60-3

Einzelnachweise

  1. Anas flavirostris (Braunkopfente) - Avibase. Abgerufen am 20. September 2021.
  2. Shirihai, S. 246
  3. Wood, S. 88
  4. Higgins, S. 1263
  5. Kear, S. 613
  6. Kolbe, S. 245
  7. Kolbe, S. 245
  8. Wood, S. 88
  9. Higgins, S. 1264
  10. Higgins, S. 1264
  11. Wood, S. 88
 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia DE

Chile-Krickente: Brief Summary ( الألمانية )

المقدمة من wikipedia DE

Die Chile-Krickente oder Andenente (Anas flavirostris) ist eine südamerikanische Entenart der Gattung Anas, die auch auf einigen subantarktischen Inseln vorkommt. Weitere Namen sind Südandenente, Braunkopfente, Südamerikanische Krickente oder Gelbschnabel-Krickente. Es handelt sich um einen kleinen Entenvogel mit einem kurzen Hals. In weiten Teilen ihres Verbreitungsgebietes ist sie die kleinste Entenart. Obwohl sie im größten Teil ihres Verbreitungsgebietes gejagt wird, gilt sie als wenig scheue Art.

Es werden für diese Art vier Unterarten unterschieden, die zum Teil deutliche morphologische Unterschiede aufweisen. Die Erbinformationen aller Chile-Krickenten ähneln sehr denjenigen der Anas crecca carolinensis.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia DE

Geelsnavelkricke ( الساكسونية الدنيا )

المقدمة من wikipedia emerging languages

De Geelsnavelkricke, Geelsnavelkrickaant(e) oder Andenaante (Anas flavirostris) is en süüdamerikaanschen Aantenvagel ut dat Geslecht vun de Aanten an sik. Se kummt ok vor up en Reeg vun Eilannen in de Subantarktis. Bi düssen Vagel hannelt sik dat um en lüttje Aante mit korten Hals. Wo se vorkamen deit, is se wiethen de lüttjeste Aantenaart.[1] Ofschoonst se in’n gröttsten Deel vun de Gemarken, wo se leven deit, jaagt warrt, is se man nich bange.[2] Dat gifft veer Unneraarden, de sik in de Morphologie to’n Deel bannig verschelen doot. Dat Arvgoot vun all Geelsnavelkricken sleiht bannig na dat vun de Anas crecca carolinensis.

Kennteken

Utwussene Geelsnavelkricken sünd bi 35 bit 45 cm lang un weegt 600 bit 830 g.[3] De Waart is in’n Döörsnitt bi 35 g swaarer, as de Aante. De Farv vun de Feddern ännert sik mit de Saison nich, un ok Heken un Seken verscheelt sik nich groot. Seken kann een dor an erkennen, datt de Flanken ehrder utseht, as wenn dor Schinnen un nich Stippels up sitten döen. Bi de Aante lücht de Snavel bovenhen nich so geel.[4] De Beck hett geele Sieten (dor de Naam vun) un en swatten Bock.

Unneraarden

 src=
Unneraard A. f. oxyptera

Bekannte Unneraarden sünd:

 src=
Eier von de Geelsnavelkricke
  • De Merida-Kricke (A. f. altipetens) - wohnt in de ööstlichen Anden vun Kolumbien bit hen na den Noordwesten vunVenezuela.
  • De Spitzflunkenaante (A. f. oxyptera) - leevt in de Anden vun Zentralperu bit hen to den Noordwesten vun Argentinien.

Wo se tohuse is

De Geelsnavelkricke leevt in de Anden up en Hööchde vun 2.600 bit 4.300 m over NN. Se hollt sik geern an Frischwatermeere, Dieke, Ströme, in’e Masch un in’n Brook up. In’n Winter leevt se sunnerlich an de Küsten.[5]

Wat se freten deit

Utwussene Vagels freet sunnerlich Warvellose Deerter as Insekten, Kreeftdeerter un Flohkreefte, dorto Plantensaat. In’n Winter gaht se ok an doden Seetang. Küken, de just utkrapen sünd, freet lüttje Kreeftdeerter, Flohkreefte un Muggenlarven.

Wie se sik upföhren deit

De Groten jaagt in flack Water un grünnelt oder dükert dor. Man se gaht ok bi un sicht Modder an’t Över vun en Water mit’n Snavel dör. Normolerwiese billt de Vagels Trupps vun bit hen to 20 Aanten. Wenn nich Brödeltied is, könnt de Trupps ok wat grötter ween, sunnerlich, wenn se ruden doot. Hen un wenn sünd se tosamen mit de Kaneelaante to sehn. De Geelsnavelkricke sitt ok up hoge Böme.

Wie se sik vermehren deit

De Nester weert alleen bott oder in lüttje Gruppen. Bröden deit bloß man de Aante, man de Waart hölpt bi dat Uptehn vun de Jungen. An’n leevsten boot se dat Nest dicht bi’t Water, twuschen allerhand Planten. Ok in grote twillde Telgen oder unner dat Dack vun Hüser brott se.

De Aante leggt fiev bit acht Eier. De weegt bi 39 g un sünd cremefarvt. Bröden deit de Geelsnavelkricke 24 bit 26 Dage. Utwussen sünd de Aanten mit een Johr.

Literatur

  • P. J. Higgins (Rutg): Handbook of Australian, New Zealand & Antarctic Birds, Band 1, Ratites to Ducks, Oxford University Press, Oxford 1990, ISBN 0-19-553068-3
  • Janet Kear (Rutg): Ducks, Geese and Swans. Oxford University Press, 2005, ISBN 0-19-854645-9
  • Hartmut Kolbe; Die Entenvögel der Welt, Ulmer Verlag 1999, ISBN 3-8001-7442-1
  • Hadoram Shirihai: A Complete Guide to Antarctic Wildlife - The Birds and Marine Mammals of the Antarctic Continent and Southern Ocean, Alula Press, Degerby 2002, ISBN 951-98947-0-5
  • Robin und Anne Woods: Atlas of Breeding Birds of the Falkland Islands, Anthony Nelson, Shorpshire 1997, ISBN 0-904614-60-3

Weblenken

Belege

  1. Shirihai, S. 246
  2. Wood, S. 88
  3. Higgins, S. 1263
  4. Kear, S. 613
  5. Wood, S. 88

Kiek ok bi

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia emerging languages

Geelsnavelkricke: Brief Summary ( الساكسونية الدنيا )

المقدمة من wikipedia emerging languages

De Geelsnavelkricke, Geelsnavelkrickaant(e) oder Andenaante (Anas flavirostris) is en süüdamerikaanschen Aantenvagel ut dat Geslecht vun de Aanten an sik. Se kummt ok vor up en Reeg vun Eilannen in de Subantarktis. Bi düssen Vagel hannelt sik dat um en lüttje Aante mit korten Hals. Wo se vorkamen deit, is se wiethen de lüttjeste Aantenaart. Ofschoonst se in’n gröttsten Deel vun de Gemarken, wo se leven deit, jaagt warrt, is se man nich bange. Dat gifft veer Unneraarden, de sik in de Morphologie to’n Deel bannig verschelen doot. Dat Arvgoot vun all Geelsnavelkricken sleiht bannig na dat vun de Anas crecca carolinensis.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia emerging languages

Qucha pili ( كتشوا )

المقدمة من wikipedia emerging languages
 src=
Anas flavirostris oxyptera

Qucha pili,[1] Qucha patu,[2] Satru,[2] Ch'ipta patu,[2] Ithapatu[2] icha Wislunka[muchusqa pukyu] (Anas flavirostris) nisqaqa huk Urin Awya Yalapi kawsaq pisqum, pilim.

Pukyukuna

  1. Qucha pili = Qucha pato, Pili = Pato.
  2. 2,0 2,1 2,2 2,3 Qheswa simi hamut'ana kuraq suntur: Simi Taqe Qheswa - Español - Qheswa. Qusqu, Piruw 2006. p. 459. qocha pato: Anas flavirostris oxyptera Meyen. syn. ch'iphta pato, satro, itha pato.

Hawa t'inkikuna

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia emerging languages

Qucha pili: Brief Summary ( كتشوا )

المقدمة من wikipedia emerging languages
 src= Anas flavirostris oxyptera

Qucha pili, Qucha patu, Satru, Ch'ipta patu, Ithapatu icha Wislunka[muchusqa pukyu] (Anas flavirostris) nisqaqa huk Urin Awya Yalapi kawsaq pisqum, pilim.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia emerging languages

Yellow-billed teal ( الإنجليزية )

المقدمة من wikipedia EN

The yellow-billed teal (Anas flavirostris) is a South American species of duck. Like other teals, it belongs to the diverse genus Anas; more precisely it is one of the "true" teals of subgenus Nettion.[2][3][4] It occurs in Argentina, the Falkland Islands, Chile, Peru, Bolivia, Uruguay, and Brazil. It has also established itself in South Georgia, where it was first recorded breeding in 1971, and has been recorded as far east as Tristan da Cunha. It inhabits freshwater wetlands, preferring palustrine habitat to rivers. Considering its wide range and local abundance, it is not considered threatened by the IUCN.[1][5]

Description

The namesake bill is bright yellow with a black tip and a black band along the ridge of the culmen. [6] The species is somewhat similar to the larger yellow-billed pintail, but has a darker head, shorter neck and plain grayish sides. [7]

Taxonomy

Mitochondrial DNA sequence data is most similar to that of the very different-looking green-winged teal.[note 1] Apart from the mystifying relationship with the red-and-green-headed teals, it altogether most resembles the Indian Ocean radiation of teals. However, the yellow-billed teal's unicolored underside and namesake bill are unique, as is to be expected from a species that evolved half a world apart from Bernier's or the grey teal.[2]

This species is also unique among its relatives in some aspects of its post-copulation behavior: After dismounting, the drakes stretch themselves up high and swim around and alongside the females.[4]

Traditionally, there are 2 subspecies:

  • Sharp-winged teal, Anas flavirostris oxyptera (Meyen, 1834) – highlands of central Peru to northern Chile and Argentina.
  • Chilean teal, Anas flavirostris flavirostris (Vieillot, 1816) – southern South America as far north as southern Brazil and northern Argentina. Also in the Falkland Islands.

Previously, this species and the Andean teal formed the superspecies speckled teal, but increasingly taxonomists consider the two species distinct.[8]

Gallery

Footnotes

  1. ^ Johnson & Sorenson (1999); see there for a discussion of the crecca-carolinensis-flavirostris group's phylogeny.

References

  1. ^ a b BirdLife International (2016). "Anas flavirostris". IUCN Red List of Threatened Species. 2016: e.T22736320A95130607. doi:10.2305/IUCN.UK.2016-3.RLTS.T22736320A95130607.en. Retrieved 12 November 2021.
  2. ^ a b Carboneras, Carles (1992). "77. Speckled Teal". In del Hoyo, Josep; Elliott, Andrew; Sargatal, Jordi (eds.). Handbook of Birds of the World, Volume. 1: Ostrich to Ducks. Barcelona: Lynx Edicions. pp. 603, plate 45. ISBN 84-87334-10-5.
  3. ^ Johnson, Kevin P. & Sorenson, Michael D. (1999). "Phylogeny and biogeography of dabbling ducks (genus Anas): a comparison of molecular and morphological evidence" (PDF). Auk. 116 (3): 792–805. doi:10.2307/4089339. JSTOR 4089339.
  4. ^ a b Johnson, Kevin P. McKinney, Frank; Wilson, Robert & Sorenson, Michael D. (2000). "The evolution of postcopulatory displays in dabbling ducks (Anatini): a phylogenetic perspective" (PDF). Animal Behaviour. 59 (5): 953–963. doi:10.1006/anbe.1999.1399. PMID 10860522. S2CID 28172603.{{cite journal}}: CS1 maint: multiple names: authors list (link)
  5. ^ Accordi, Iury Almeida; Barcellos, André (2006). "Composição da avifauna em oito áreas úmidas da Bacia Hidrográfica do Lago Guaíba, Rio Grande do Sul" [Bird composition and conservation in eight wetlands of the hydrographic basin of Guaíba lake, State of Rio Grande do Sul, Brazil] (PDF). Revista Brasileira de Ornitologia (in Portuguese and English). 14 (2): 101–115.
  6. ^ "Yellow-billed Teal (Anas flavirostris)". Peru Aves.
  7. ^ "Yellow-billed Teal". eBird.
  8. ^ Remsen, Van (2008). "Treat Anas andium as a separate species from Anas flavirostris". South American Classification Committee. Retrieved 27 April 2008.
Wikimedia Commons has media related to Anas flavirostris.
Wikispecies has information related to Anas flavirostris.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia EN

Yellow-billed teal: Brief Summary ( الإنجليزية )

المقدمة من wikipedia EN

The yellow-billed teal (Anas flavirostris) is a South American species of duck. Like other teals, it belongs to the diverse genus Anas; more precisely it is one of the "true" teals of subgenus Nettion. It occurs in Argentina, the Falkland Islands, Chile, Peru, Bolivia, Uruguay, and Brazil. It has also established itself in South Georgia, where it was first recorded breeding in 1971, and has been recorded as far east as Tristan da Cunha. It inhabits freshwater wetlands, preferring palustrine habitat to rivers. Considering its wide range and local abundance, it is not considered threatened by the IUCN.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia EN

Flavbeka kreko ( إسبرانتو )

المقدمة من wikipedia EO

La Flavbeka kreko (Anas flavirostris) estas anaso de Sudameriko. Kiel ĉe aliaj membroj de la grupo de la plaŭdanasoj kaj ĉe aliaj krekoj, ankaŭ tiu ĉi apartenas al la tre diversa genro Anas; pli precize ĝi estas unu el la "veraj" krekoj de la subgenro Nettion.[1]

Ĝi loĝas en Argentino, la Falklandoj, Ĉilio, Peruo, Bolivio, Urugvajo, kaj Brazilo. Ĝi estis setliĝinta ankaŭ en Suda Georgio, kie ĝi estis unuafoje registrita kiel reproduktanto en 1971. Ĝi loĝas ĉe fluakvaj humidejoj, prefere ĉe habitatoj marĉaj al riveroj. Konsiderinte ties ampleksan teritorion kaj surlokan abundon, ĝi ne estas konsiderata minacata fare de la IUCN.[2]

Aspekto

Temas pri anaso kun malhebruna kapo kiu montras tre fajnan punktecon, kaj ĝenerale helgrizaj al sablokoloraj subaj partoj kun tre malgrandaj malhelaj makuloj en brusto; la dorso estas helbruna kun nigreca makuleco ĉefe al malsupra dorso. La vosto estas mallonga kaj hela. La kruroj estas malhelgrizaj kaj la ĉefa distinga karaktero estas tre brilfalva beko (kiu nomigas la specion kaj en la komuna nomo kaj en la latina scienca nomo) kun tre kontrastaj nigraj supra bordo kaj pinto.

Taksonomio

Laŭ analizoj de DNA tiu specio estas plej simila al tiu tre diferencaspekta Nordamerika kreko.[3] Krom la konfuziga rilataro kun la krekoj de kapoj ruĝverdaj, ili kune ĉefe similas al radiado de kreko al la Hinda Oceano. Sed la unukolora subaĵo de la Flavbeka kreko kaj ties nomiga beko estas unikaj, kiel oni esperus el specio evoluinta duonmondon aparte el la Berniera aŭ la Gracia krekoj.[4]

Tiu specio estas unika inter siaj parencoj ankaŭ en kelkaj aspektoj de sia postkopulacia kutimaro: post malsupreniro, la masklo etendiĝas supren alte kaj naĝas ĉirkaŭ kaj laŭlonge de la ino.[5]

Tradicie estas agnoskataj 2 subspecioj:

  • Flugilpinta kreko, Anas flavirostris oxyptera (Meyen, 1834) – altaj teroj de centra Peruo al norda Ĉilio kaj Argentino.
  • Ĉilia kreko, Anas flavirostris flavirostris (Vieillot, 1816) – suda Sudameriko kaj tiom norde kiom ĝis suda Brazilo kaj norda Argentino. Ankaŭ ĉe Malvinoj.

Iam tiu specio kaj la Anda kreko formis la superspecion de la Makulkreko, sed pli kaj pli taksonomiistoj konsideris ambaŭ speciojn distingaj.[6]

Notoj

  1. Carboneras (1992), Johnson & Sorenson (1999), Johnson et al. (2000)
  2. Accordi & Barcellos (2006), BLI (2008)
  3. Johnson & Sorenson (1999); vidu tie studadon de la filogenio de la grupo crecca-carolinensis-flavirostris.
  4. Carboneras (1992)
  5. Johnson et al. (2000)
  6. Van Remsen (2008)

Referencoj

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia EO

Flavbeka kreko: Brief Summary ( إسبرانتو )

المقدمة من wikipedia EO

La Flavbeka kreko (Anas flavirostris) estas anaso de Sudameriko. Kiel ĉe aliaj membroj de la grupo de la plaŭdanasoj kaj ĉe aliaj krekoj, ankaŭ tiu ĉi apartenas al la tre diversa genro Anas; pli precize ĝi estas unu el la "veraj" krekoj de la subgenro Nettion.

Ĝi loĝas en Argentino, la Falklandoj, Ĉilio, Peruo, Bolivio, Urugvajo, kaj Brazilo. Ĝi estis setliĝinta ankaŭ en Suda Georgio, kie ĝi estis unuafoje registrita kiel reproduktanto en 1971. Ĝi loĝas ĉe fluakvaj humidejoj, prefere ĉe habitatoj marĉaj al riveroj. Konsiderinte ties ampleksan teritorion kaj surlokan abundon, ĝi ne estas konsiderata minacata fare de la IUCN.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia EO

Anas flavirostris ( الإسبانية، القشتالية )

المقدمة من wikipedia ES
 src=
Anas flavirostris oxyptera - MHNT

El pato barcino, pato paramuno, pato jergón chico o cerceta barcina (Anas flavirostris)[2]​ es un ave endémica de Sudamérica. Parte de su distribución comprende toda la Argentina y el centro y sur de Chile, así como las islas Malvinas. Durante el invierno esta población migra hacia el norte, llegando hasta Uruguay y el sur de Brasil. Otras poblaciones viven en las regiones andinas, desde Venezuela hasta Perú, Bolivia y el norte de Chile.

Habita en ambientes acuáticos en general, lagos y lagunas de agua dulce, salobre y salada. Ocupa hábitats desde el nivel del mar hasta los 4400 m s. n. m..

Es muy parecido al pato maicero (Anas georgica), pero tiene el cuello y la cola más cortos que este. No hay dimorfismo sexual en el plumaje: machos y hembras son similares.

El largo total es de 38 a 43 cm, y el peso promedio, de 400 g.

Pone de cinco a ocho huevos, y nidifica en árboles; la incubación tarda veinticuatro días. Se alimenta de vegetales y pequeños invertebrados.

Subespecies

Referencias

  1. BirdLife International (2012). «Anas flavirostris». Lista Roja de especies amenazadas de la UICN 2012.1 (en inglés). ISSN 2307-8235. Consultado el 2 de junio de 2013.
  2. Bernis, F; De Juana, E; Del Hoyo, J; Fernández-Cruz, M; Ferrer, X; Sáez-Royuela, R; Sargatal, J (1994). «Nombres en castellano de las aves del mundo recomendados por la Sociedad Española de Ornitología (Primera parte: Struthioniformes-Anseriformes)». Ardeola. Handbook of the Birds of the World (Madrid: SEO/BirdLife) 41 (1): 79-89. ISSN 0570-7358. Consultado el 2 de junio de 2013.

 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autores y editores de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia ES

Anas flavirostris: Brief Summary ( الإسبانية، القشتالية )

المقدمة من wikipedia ES
 src= Anas flavirostris oxyptera - MHNT

El pato barcino, pato paramuno, pato jergón chico o cerceta barcina (Anas flavirostris)​ es un ave endémica de Sudamérica. Parte de su distribución comprende toda la Argentina y el centro y sur de Chile, así como las islas Malvinas. Durante el invierno esta población migra hacia el norte, llegando hasta Uruguay y el sur de Brasil. Otras poblaciones viven en las regiones andinas, desde Venezuela hasta Perú, Bolivia y el norte de Chile.

Habita en ambientes acuáticos en general, lagos y lagunas de agua dulce, salobre y salada. Ocupa hábitats desde el nivel del mar hasta los 4400 m s. n. m..

Es muy parecido al pato maicero (Anas georgica), pero tiene el cuello y la cola más cortos que este. No hay dimorfismo sexual en el plumaje: machos y hembras son similares.

El largo total es de 38 a 43 cm, y el peso promedio, de 400 g.

Pone de cinco a ocho huevos, y nidifica en árboles; la incubación tarda veinticuatro días. Se alimenta de vegetales y pequeños invertebrados.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autores y editores de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia ES

Anas flavirostris ( الباسكية )

المقدمة من wikipedia EU
 src=
Anas flavirostris oxyptera

Anas flavirostris Anas generoko animalia da. Hegaztien barruko Anatidae familian sailkatua dago.

Erreferentziak

  1. (Ingelesez)BirdLife International (2012) Species factsheet. www.birdlife.org webgunetitik jaitsia 2012/05/07an
  2. (Ingelesez) IOC Master List

Ikus, gainera

(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipediako egileak eta editoreak
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia EU

Anas flavirostris: Brief Summary ( الباسكية )

المقدمة من wikipedia EU
 src= Anas flavirostris oxyptera

Anas flavirostris Anas generoko animalia da. Hegaztien barruko Anatidae familian sailkatua dago.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipediako egileak eta editoreak
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia EU

Harmaatavi ( الفنلندية )

المقدمة من wikipedia FI
 src=
Anas flavirostris oxyptera -alalajin munia

Harmaatavi (Anas flavirostris) on eteläamerikkalainen sorsalaji. Se kuuluu muiden tavien tavoin lajirikkaaseen sorsien sukuun. Harmaatavia esiintyy Argentiinassa, Falklandinsaarilla, Chilessä, Perussa, Boliviassa, Uruguayssa ja Brasiliassa. Se on vakiinnuttanut itsensä myös Etelä-Georgiassa, jossa se havaittiin ensi kertaa lisääntymässä vuonna 1971. Linnun elinympäristönä ovat makeanveden kosteikot, joista se suosii jokien kosteikkoja. Ottaen huomioon harmaatavin levinneisyyden laajuuden ja paikallisen runsauden, IUCN ei luokittele sitä uhanalaiseksi.

Luokittelu

Mitokondrionaalinen DNA-ketju on hyvin samankaltainen kuin aivan erinäköisellä amerikantavilla. Puna- ja viherpäisten tavien hämäävää sukulaisuutta lukuun ottamatta harmaatavi muistuttaa täydellisesti Intian valtameren taveja. Kuitenkin, harmaatavin yksivärinen alapuoli ja kaiman nokka ovat ainutlaatuisia, kuten on odotettavissa lajeista, jotka kehittyivät puoleen maailmaan lukuun ottamatta madagaskarintavia ja australiansuomutavia.

Harmaatavi on myös ainutlaatuinen samansukuistensa kesken joiltakin parittelukäytöksen näkökannoilta. Munien laskemisen jälkeen koiraat kurottavat korkealle ja uivat ympäriinsä naaraiden vieressä.

Alalajeja on perinteisesti kaksi:

  • Anas flavirostris oxyptera: tavataan Keski-Perun ylängöiltä Chilen pohjoisosaan ja Argentiinaan.
  • Anas flavirostris flavirostris: tavataan Etelä-Amerikan eteläosista eteläiseen Brasiliaan ja pohjoiseen Argentiinaan asti sekä Falklandinsaarilla.

Harmaatavia ja pohjoisandientavia pidettiin aikaisemmin samana lajina, mutta nykyisin yhä useammat taksonomistit pitävät niitä eri lajeina.

Lähteet

  1. BirdLife International: Anas flavirostris IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.2. 2016. International Union for Conservation of Nature, IUCN, Iucnredlist.org. Viitattu 16.2.2019. (englanniksi)
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedian tekijät ja toimittajat
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia FI

Harmaatavi: Brief Summary ( الفنلندية )

المقدمة من wikipedia FI
 src= Anas flavirostris oxyptera -alalajin munia

Harmaatavi (Anas flavirostris) on eteläamerikkalainen sorsalaji. Se kuuluu muiden tavien tavoin lajirikkaaseen sorsien sukuun. Harmaatavia esiintyy Argentiinassa, Falklandinsaarilla, Chilessä, Perussa, Boliviassa, Uruguayssa ja Brasiliassa. Se on vakiinnuttanut itsensä myös Etelä-Georgiassa, jossa se havaittiin ensi kertaa lisääntymässä vuonna 1971. Linnun elinympäristönä ovat makeanveden kosteikot, joista se suosii jokien kosteikkoja. Ottaen huomioon harmaatavin levinneisyyden laajuuden ja paikallisen runsauden, IUCN ei luokittele sitä uhanalaiseksi.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedian tekijät ja toimittajat
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia FI

Sarcelle tachetée ( الفرنسية )

المقدمة من wikipedia FR

Anas flavirostris

 src=
Anas flavirostris oxyptera - MHNT

La Sarcelle tachetée (Anas flavirostris), aussi sarcelle du Chili ou Sarcelle à bec jaune, est une espèce d'oiseaux de la famille des Anatidae originaire d'Amérique du Sud. Elle est très proche du canard à queue pointue, elle s'en distingue par un cou plus court et l'absence de taches sur les flancs.

Sous-espèces

D'après Alan P. Peterson, cette espèce est constituée des deux sous-espèces suivantes :

  • Anas flavirostris flavirostris Vieillot 1816 ;
  • Anas flavirostris oxyptera Meyen 1834.

Voir aussi

Références taxonomiques

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia FR

Sarcelle tachetée: Brief Summary ( الفرنسية )

المقدمة من wikipedia FR

Anas flavirostris

 src= Anas flavirostris oxyptera - MHNT

La Sarcelle tachetée (Anas flavirostris), aussi sarcelle du Chili ou Sarcelle à bec jaune, est une espèce d'oiseaux de la famille des Anatidae originaire d'Amérique du Sud. Elle est très proche du canard à queue pointue, elle s'en distingue par un cou plus court et l'absence de taches sur les flancs.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia FR

Anas flavirostris ( الإيطالية )

المقدمة من wikipedia IT
 src=
Anas flavirostris oxyptera

L'alzavola marezzata, alzavola macchiettata o alzavola del Cile (Anas flavirostris Vieillot, 1816) è un uccello della famiglia degli Anatidi.[2]

Descrizione

Presenta un caratteristico becco giallo vivace e per il resto è di colore castano.

Distribuzione e habitat

La specie è presente in Argentina, Bolivia, Brasile, Cile, Perù, Paraguay, Uruguay nonché nelle isole Falkland, nella Georgia del Sud e nelle isole Sandwich Australi.[1]

Note

  1. ^ a b (EN) BirdLife International 2016, Anas flavirostris, su IUCN Red List of Threatened Species, Versione 2020.2, IUCN, 2020. URL consultato il 10 dicembre 2017.
  2. ^ (EN) Gill F. and Donsker D. (eds), Family Anatidae, in IOC World Bird Names (ver 9.2), International Ornithologists’ Union, 2019. URL consultato il 10 dicembre 2017.

 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autori e redattori di Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia IT

Anas flavirostris: Brief Summary ( الإيطالية )

المقدمة من wikipedia IT
 src= Anas flavirostris oxyptera

L'alzavola marezzata, alzavola macchiettata o alzavola del Cile (Anas flavirostris Vieillot, 1816) è un uccello della famiglia degli Anatidi.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autori e redattori di Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia IT

Chileense taling ( البلجيكية الهولندية )

المقدمة من wikipedia NL

Vogels

De Chileense taling (Anas flavirostris) (ook wel geelsnaveltaling) is een vogel uit de familie Anatidae. De wetenschappelijke naam van de soort is voor het eerst geldig gepubliceerd in 1816 door Vieillot.

Voorkomen

De soort komt voor in het westen en zuiden van Zuid-Amerika en telt 2 ondersoorten:[2]

Beschermingsstatus

Op de Rode Lijst van de IUCN heeft de soort de status veilig.

Bronnen, noten en/of referenties
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia-auteurs en -editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia NL

Chileense taling: Brief Summary ( البلجيكية الهولندية )

المقدمة من wikipedia NL

De Chileense taling (Anas flavirostris) (ook wel geelsnaveltaling) is een vogel uit de familie Anatidae. De wetenschappelijke naam van de soort is voor het eerst geldig gepubliceerd in 1816 door Vieillot.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia-auteurs en -editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia NL

Cyraneczka żółtodzioba ( البولندية )

المقدمة من wikipedia POL
Commons Multimedia w Wikimedia Commons
 src=
Anas flavirostris oxyptera

Cyraneczka żółtodzioba (Anas flavirostris)[1] – gatunek ptaka z rodziny kaczkowatych. Naturalny zasięg występowania obejmuje Amerykę Południową[2], jest również hodowana jako ptak ozdobny[3]. Brak dymorfizmu płciowego, kolor dzioba żółty[4].

Podgatunki

Można wyróżnić dwa podgatunki[5][1]:

  • A. f. flavirostris
  • A. f. oxyptera

Niektóre źródła uznają dwa podgatunki cyraneczki andyjskiej (Anas andium) za podgatunki cyraneczki żółtodziobej[5][3]. Od tej ostatniej różnią się m.in. szarym, a nie żółtym, dziobem.

Przypisy

  1. a b MarekM. Kuziemko MarekM., Kompletna lista ptaków świata, www.eko.uj.edu.pl [dostęp 2018-01-02] .
  2. Anas flavirostris (Yellow-billed Teal), www.iucnredlist.org [dostęp 2018-01-02] .
  3. a b l, Cyraneczka żółtodzioba (Anas flavirostris) Ptaki ozdobne, www.ptakiozdobne.pl [dostęp 2018-01-02] (pol.).
  4. l, Cyraneczka żółtodzioba (Anas flavirostris) Ptaki ozdobne, www.ptakiozdobne.pl [dostęp 2018-01-02] (pol.).
  5. a b Andean Teal (Anas andium), www.hbw.com [dostęp 2018-01-02] (ang.).
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia POL

Cyraneczka żółtodzioba: Brief Summary ( البولندية )

المقدمة من wikipedia POL
 src= Anas flavirostris oxyptera

Cyraneczka żółtodzioba (Anas flavirostris) – gatunek ptaka z rodziny kaczkowatych. Naturalny zasięg występowania obejmuje Amerykę Południową, jest również hodowana jako ptak ozdobny. Brak dymorfizmu płciowego, kolor dzioba żółty.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia POL

Marreca-pardinha ( البرتغالية )

المقدمة من wikipedia PT
 src=
Anas flavirostris oxyptera - MHNT

A marreca-pardinha (Anas flavirostris) é uma espécie de marreca da região meridional da América do Sul. Mede cerca de 41,5 cm de comprimento, possuindo o corpo pintalgado de marrom, dorso mais escuro, peito salpicado, vértice anegrado, cauda curta e bico azul-acinzentado com base amarelada. Também é conhecida pelos nomes de assobiadeira, assoviadeira, churia-zinha, danadinha, marreca-assobiadeira, marreca-assoviadeira, marreca-pintada e parda-pequena.

Subespécies

São reconhecidas duas subespécies:[1]

  • Anas flavirostris flavirostris (Vieillot, 1816): Presente do norte da Argentina até a Terra do Fogo, nas ilhas Malvinas e Geórgias do Sul, no Uruguai e no sul e sudeste do Brasil (Carboneras & Kirwan, 2016). No Brasil ocorre desde o estado do Rio Grande do Sul até o estado de São Paulo.
  • Anas flavirostris oxyptera (Meyen, 1834): Pouco maior (43 cm), bico mais longo e dorso mais pálido; escapulares mais avermelhadas com manchas pretas menores; manchas pretas do peito menos marcadas; flancos e ventre de cor branca ou cinza pálido. Habita regiões andinas e costeiras do Pacífico, desde o centro do Peru até o norte da Argentina e Chile.

Referências

  1. «Wikiaves, a Enciclopédia das Aves do Brasil». Consultado em 29 de agosto de 2021
 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autores e editores de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia PT

Marreca-pardinha: Brief Summary ( البرتغالية )

المقدمة من wikipedia PT
 src= Anas flavirostris oxyptera - MHNT

A marreca-pardinha (Anas flavirostris) é uma espécie de marreca da região meridional da América do Sul. Mede cerca de 41,5 cm de comprimento, possuindo o corpo pintalgado de marrom, dorso mais escuro, peito salpicado, vértice anegrado, cauda curta e bico azul-acinzentado com base amarelada. Também é conhecida pelos nomes de assobiadeira, assoviadeira, churia-zinha, danadinha, marreca-assobiadeira, marreca-assoviadeira, marreca-pintada e parda-pequena.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autores e editores de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia PT

Gulnäbbad kricka ( السويدية )

المقدمة من wikipedia SV

Gulnäbbad kricka[2] (Anas flavirostris) är en sydamerikansk fågel i familjen änder inom ordningen andfåglar.[3]

Utseende och läten

Gulnäbbad kricka är en liten (40-43 cm), brun and med som namnet avslöjar tydligt gul näbb. Huvudet är gråbrunt och ryggen svartaktig med ockrafärgade fjäderkanter, medan nedre delen av ryggen och övergumpen är brun. Undersidan är ljusbrun med svartaktiga fläckar på bröstet. I flykten syns en beigekantad grön vingspegel på brunaktiga vingar. Fåglar i höglänta områden i Anderna är något större, med längre vingar samt ljusare under och fläckad i mindre utsträckning. Hanens läte är en hög krickliknande vissling, "pireep", medan honan yttrar ett tystlåtet "jziiiu".[4][5]

Anas flavirostris - Pineyro, Buenos Aires, Argentina-8.jpg

Utbredning och systematik

Gulnäbbad kricka delas in i två distinkta underarter med följande utbredning.[3]

Fågeln har påträffats i Europa i bland annat Sverige, Storbritannien, Belgien och Italien, men det har bedömts osannolikt att den nått dit på naturlig väg.[6][7]

Släktskap

Gulnäbbad kricka är mycket nära släkt med kricka och amerikansk kricka. DNA-studier visar faktiskt att den möjligen står närmare amerikansk kricka än vad den senare är släkt med krickan, trots dessa arters näranog identiska utseenden.[8] Andinsk kricka (A. andium) behandlades tidigare som underart, men urskiljs numera allmänt som egen art.

Levnadssätt

Gulnäbbad kricka hittas i sjöar och våtmarker samt utmed åar och floder upp till 4400 meters höjd. Den livnär sig av små vattenlevande ryggradslösa djur (insekter, kräftdjur och märlkräftor), frön, frukt, sjögräs och alger. Fågelns häckningstid varierar geografiskt.[5][4]

 src=
Ägg från gulnäbbad kricka.

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]

Noter

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2013 Anas flavirostris Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 2016-02-01.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] De la Peña, Martín & Rumboll, Maurice (1998) Princeton Illustrated Checklist: Birds of Southern South America and Antarctica, Princeton University Press, New Jersey.
  5. ^ [a b] Carboneras, C. & Kirwan, G.M. (2019). Yellow-billed Teal (Anas flavirostris). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52869 27 februari 2019).
  6. ^ Lista över införda fåglar i Europa, sammanställt av spanska SEO/BirdLife, läst 2019-02-25.
  7. ^ Sveriges fågeltaxa, Birdlife Sverige
  8. ^ Johnson, K.P. & Sorenson, M.D. (1999) Phylogeny and biogeography of dabbling ducks (genus: Anas): a comparison of molecular and morphological evidence. Auk 116(3): 792–805.

Externa länkar

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia författare och redaktörer
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia SV

Gulnäbbad kricka: Brief Summary ( السويدية )

المقدمة من wikipedia SV

Gulnäbbad kricka (Anas flavirostris) är en sydamerikansk fågel i familjen änder inom ordningen andfåglar.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia författare och redaktörer
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia SV

Anas flavirostris ( الفيتنامية )

المقدمة من wikipedia VI
 src=
Anas flavirostris oxyptera

Anas flavirostris là một loài chim trong họ Vịt.[1] Loài này sinh sống ở Argentina, Quần đảo Falkland, Chile, Peru, Bolivia, Uruguay và Brazil. Nó cũng đã thành lập chính nó ở Nam Georgia, nơi nó lần đầu tiên được ghi nhận nhân giống vào năm 1971. Nó cư trú ở vùng đất ngập nước ngọt, thích môi trường sống đầm lầy đến sông ngòi. Do phạm vi rộng của chúng và sự phong phú của địa phương, nó không được IUCN coi là loài bị đe dọa.

Chú thích

  1. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson (2012). “The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.7.”. Truy cập ngày 19 tháng 12 năm 2012.

Tham khảo


Hình tượng sơ khai Bài viết liên quan đến chim này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia tác giả và biên tập viên
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia VI

Anas flavirostris: Brief Summary ( الفيتنامية )

المقدمة من wikipedia VI
 src= Anas flavirostris oxyptera

Anas flavirostris là một loài chim trong họ Vịt. Loài này sinh sống ở Argentina, Quần đảo Falkland, Chile, Peru, Bolivia, Uruguay và Brazil. Nó cũng đã thành lập chính nó ở Nam Georgia, nơi nó lần đầu tiên được ghi nhận nhân giống vào năm 1971. Nó cư trú ở vùng đất ngập nước ngọt, thích môi trường sống đầm lầy đến sông ngòi. Do phạm vi rộng của chúng và sự phong phú của địa phương, nó không được IUCN coi là loài bị đe dọa.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia tác giả và biên tập viên
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia VI

Желтоклювый чирок ( الروسية )

المقدمة من wikipedia русскую Википедию
 src=
яйцо Anas flavirostris oxyptera - Тулузский музей

Желтоклювый чирок[1] (лат. Anas flavirostris) – вид южноамериканских речных уток подсемейства Настоящие утки.

Описание

Похож на других чирков рода; более точно это один из настоящих чирков подрода Nettion.

Данные анализа последовательности митохондриальной ДНК больше походят на синекрылого чирка. За исключением мистифицирующих отношений с красноголовыми и зеленоголовыми чирками, в целом желтоклювый чирок больше походит на индийскоокеаническую радиацию чирков. Но одноцветная нижняя сторона клюва желтоклювого чирка уникальна, и это выделяет его в вид, который завоевал в эволюционном развитии половину мира, если не принимать во внимание мадагаскарского и серого чирка.

Распространение

Постоянный житель Анд в Колумбии, Венесуэле, Аргентине, Чили, Перу, Боливии, Эквадора, Уругвая и Бразилии. Обитает в заболоченных местах с пресной водой, предпочитая болота рекам.

Поведение

Этот вид также уникален среди его родственников в некоторых аспектах по его поведению после спаривания: селезень вытягивается высоко и плавает вокруг самки.

Подвиды

Традиционно выделяется 4 подвида:

Каждый из упомянутых подвидов рассматривается как отдельная разновидность, но все более и более два северных таксона altipetens и andium, имеющие темный сероватый клюв, рассматриваются как одна разновидность, андский чирок (Anas andium с подвидом altipetens). В этом случае, остальных два таксона, у которых более желтый клюв, упоминаются как пестрый, или желтоклювый чирок (Anas flavirostris сподвидом oxyptera).

Примечания

  1. Бёме Р. Л., Флинт В. Е. Пятиязычный словарь названий животных. Птицы. Латинский, русский, английский, немецкий, французский / Под общ. ред. акад. В. Е. Соколова. — М.: Рус. яз., «РУССО», 1994. — С. 30. — 2030 экз.ISBN 5-200-00643-0.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Авторы и редакторы Википедии
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia русскую Википедию

Желтоклювый чирок: Brief Summary ( الروسية )

المقدمة من wikipedia русскую Википедию
 src= яйцо Anas flavirostris oxyptera - Тулузский музей

Желтоклювый чирок (лат. Anas flavirostris) – вид южноамериканских речных уток подсемейства Настоящие утки.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Авторы и редакторы Википедии
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia русскую Википедию

黃嘴鴨 ( الصينية )

المقدمة من wikipedia 中文维基百科
 src=
黃嘴鴨亞種Anas flavirostris oxyptera的蛋

黃嘴鴨學名Anas flavirostris)是南美洲常見的一種,分布於阿根廷智利福克蘭群島玻利維亞烏拉圭巴西,其族群已拓展至南喬治亞,最早於1971年被記錄到在該島繁殖。黃嘴鴨棲息於淡水濕地,偏好生存在沼澤等不流動的水體中。因其分佈廣泛且在當地數量繁多,被IUCN列為無危物種[1][2]

形態

黃嘴鴨體長約38公分,雌雄外形相似,在水邊的草地隱密處築巢,可產五至八顆蛋,一般於八月左右築巢生蛋,翌年四月小鴨即長出飛羽。黃嘴鴨外形與一種較少見但喙部亦為黃色的的鴨類黃嘴針尾鴨相似,兩者分佈範圍也類似[3],但後者體型較大、體色較淺、脖子較長,且不像黃嘴鴨會成群出現[4]

分類

粒線體DNA序列分析顯示黃嘴鴨與長相與其差異甚大的綠翅鴨親緣關係最為接近。黃嘴鴨黃色的喙部相當特別,另外這種鴨還有一項特別之處是交配完後,公鴨會伸展身體並在母鴨周圍或身邊游動[5]

黃嘴鴨有兩個亞種

  • Anas flavirostris oxyptera Meyen 1834):分布於祕魯中部至智利北部與阿根廷等處的高地。
  • Anas flavirostris flavirostris (Vieillot, 1816):分布於南美洲南部,最北至巴西南部與阿根廷北部,也出現在福克蘭群島

另外,黃嘴鴨過去曾被認為與斑头鸭是同種,之後分類學家漸一致認為兩者為不同物種,而將班頭鴨獨立分出[6]

參考資料

  1. ^ 1.0 1.1 Anas flavirostris. IUCN Red List of Threatened Species 2013.2. International Union for Conservation of Nature. 2013 [2013-11-26].
  2. ^ Accordi, Iury Almeida; Barcellos, André. Composição da avifauna em oito áreas úmidas da Bacia Hidrográfica do Lago Guaíba, Rio Grande do Sul [Bird composition and conservation in eight wetlands of the hydrographic basin of Guaíba lake, State of Rio Grande do Sul, Brazil] (PDF). Revista Brasileira de Ornitologia. 2006, 14 (2): 101–115 [2008-12-19]. (原始内容 (PDF)存档于2008-12-19) (Portuguese及English). 引文格式1维护:未识别语文类型 (link)
  3. ^ Yellow-billed Teal Anas flavirostris. 康乃爾大學鳥類學研究室. [2018-07-21]. (原始内容存档于2017-06-13).
  4. ^ Speckled Teal. Falklands.net. [2018-07-21]. (原始内容存档于2016-04-01).
  5. ^ Johnson, Kevin P. McKinney, Frank; Wilson, Robert & Sorenson, Michael D. The evolution of postcopulatory displays in dabbling ducks (Anatini): a phylogenetic perspective (PDF). Animal Behaviour. 2000, 59 (5): 953–963 [2006-01-05]. PMID 10860522. doi:10.1006/anbe.1999.1399. (原始内容 (PDF)存档于2006-01-05).
  6. ^ Remsen, Van. Treat Anas andium as a separate species from Anas flavirostris. South American Classification Committee. 2008 [2008-04-27]. (原始内容存档于2010-01-31).
物種識別信息
 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
维基百科作者和编辑
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia 中文维基百科

黃嘴鴨: Brief Summary ( الصينية )

المقدمة من wikipedia 中文维基百科
 src= 黃嘴鴨亞種Anas flavirostris oxyptera的蛋

黃嘴鴨(學名:Anas flavirostris)是南美洲常見的一種,分布於阿根廷智利福克蘭群島玻利維亞烏拉圭巴西,其族群已拓展至南喬治亞,最早於1971年被記錄到在該島繁殖。黃嘴鴨棲息於淡水濕地,偏好生存在沼澤等不流動的水體中。因其分佈廣泛且在當地數量繁多,被IUCN列為無危物種。

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
维基百科作者和编辑
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia 中文维基百科

キバシコガモ ( اليابانية )

المقدمة من wikipedia 日本語
キバシコガモ Anas flavirostris.JPG
キバシコガモ 
保全状況評価[1] LEAST CONCERN
(IUCN Red List Ver.3.1 (2001))
Status iucn3.1 LC.svg 分類 : 動物界 Animalia : 脊索動物門 Chordata 亜門 : 脊椎動物亜門 Vertebrata : 鳥綱 Aves : カモ目 Anseriformes : カモ科 Anatidae : マガモ属 Anas : キバシコガモ A. flavirostris 学名 Anas flavirostris
Vieillot, 1816 和名 キバシコガモ
(黄嘴小鴨、黄喙小鴨、黄觜小鴨) 英名 Speckled Teal
Yellow-billed teal 亜種
  • Anas flavirostris oxyptera
  • Anas flavirostris flavirostris

キバシコガモ (黄嘴小鴨、黄喙小鴨、黄觜小鴨、学名:Anas flavirostris)は、カモ目カモ科に分類される鳥類の一種。

分布[編集]

南アメリカ

形態[編集]

特徴は写真参照。

生態[編集]

Sibley分類体系上の位置[編集]

シブリー・アールキスト鳥類分類

Clements分類上の位置[編集]

Clements鳥類分類

絶滅危惧評価[編集]

参照・注釈[編集]

  1. ^ BirdLife International ("Anas flavirostris". IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.2. International Union for Conservation of Nature. 26 November 2013閲覧. Check date values in: |date= (help)CS1 maint: Uses authors parameter
  2. ^ Anas flavirostris (Species Factsheet by BirdLife International)

関連項目[編集]

 src= ウィキメディア・コモンズには、キバシコガモに関連するメディアがあります。  src= ウィキスピーシーズにキバシコガモに関する情報があります。

外部リンク[編集]

執筆の途中です この項目は、鳥類に関連した書きかけの項目です。この項目を加筆・訂正などしてくださる協力者を求めていますポータル鳥類 - PJ鳥類)。
 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
ウィキペディアの著者と編集者
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia 日本語

キバシコガモ: Brief Summary ( اليابانية )

المقدمة من wikipedia 日本語

キバシコガモ (黄嘴小鴨、黄喙小鴨、黄觜小鴨、学名:Anas flavirostris)は、カモ目カモ科に分類される鳥類の一種。

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
ウィキペディアの著者と編集者
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia 日本語