Getingar (Vespidae) är en familj i underordningen midjesteklar (Apocrita). Familjen omfattar omkring 4000 arter, till exempel vanlig geting. Getingar har två par vingar och svartgul- till svartrödrandig bakkropp. Det är bara honor som har gadd. Gadden saknar hullingar och lossnar inte då den sticker varför den kan sticka flera gånger. Getingar lever främst av frukt och nektar men matar sina larver med tuggad animaliskt protein. Getingarna förekommer över nästan hela världen, dock inte vid polerna och det finns både sociala och ensamlevande arter.
Getingarna har två par vingar som i viloläge hålls hopvikta längs med kroppen. Fasettögonen är njurformiga. Vuxna getingar äter frukt och nektar, men matar sina larver med animaliskt protein, främst tuggade insektslarver[1], men även kött[1], fisk[1], skaldjur[1], ägg[1] och andra flygande insekter[källa behövs]. Rå fisk och fiskrens är en mycket uppskattad föda.[1] Flygande insekter fångas vanligen i flykten av getingarna, som är goda flygare med förhållandevis bra synförmåga. I likhet med andra gaddsteklar, utom honungsbin har getinghonorna en gadd kopplad till en giftkörtel som inte lossnar vid stick, varför gadden kan användas gång på gång.[1] Gadden utgörs av den ombildade äggledaren.[2]
Getingsamhället består av hanar, honor och arbetare (sterila honor). Svärmningen (parningen) sker under sommaren varefter hanarna dör. Efter övervintringen söker den befruktade honan upp en ny boplats där hon lägger de första äggen. När dessa kläckts till larver matar hon dem tills de utvecklats till arbetare, vilka sedan övertar driften av getingsamhället. Därmed övergår honan till att bli samhällets drottning, vilket betyder att hon helt ägnar sig åt att bli matad (av särskilda arbetare) och lägga ägg.[3]
De getingar som bygger bon gör det oftast av tuggat trä som blandats med saliv. Vissa arter bygger sina bon av lera i stället. Boet är antingen underjordiskt eller kan byggas frihängande eller i olika typer av håligheter som fågelholkar, ihåliga trädstammar, inuti väggar eller vindsutrymmen. När bobygget och uppfödningen av larverna är över och drottningen är kläckt (i Sverige i slutet av augusti) behöver getingarna snabb energi och de ger sig ut på jakt efter socker.
Getingar sticker oftast när de känner sig hotade, exempelvis inklämda. Sting av geting kan vara farligt för människan, speciellt för den som drabbats av getingallergi. I Sverige dör ungefär en människa per år av getingstick.[4]
Getingarnas svartgulrandiga bakkropp är ett exempel på aposematism, varningsfärger som signalerar att den har försvar mot rovdjur.
Ett getingbo är någonting som (sociala) getingar bor i och finns i olika utseenden och placeringar. Boet byggs genom att getingen tuggar avgnagt trä med sin saliv så att det papperslika materialet bildas. Fritt upphängda bon har sin öppning nedtill. I boet finns våningar av sexkantiga celler med öppningen neråt och som innehåller ägg, larver och puppor. Ett stort bo kan rymma flera tusen getingar.[3]
Vanliga getingar bygger sina bon antingen under jord eller som bollformat tuggat papper som till exempel kan hänga under tak eller under trädgrenar. Bålgetingarnas bon är väldigt stora och grovt byggda med många synliga ingångshål. Jordgeting är inte en art, utan det namn som används för getingar som oavsett art byggt sitt bo under jord. Flera arter gör det mer eller mindre regelbundet, i Sverige vanlig geting, tysk geting (som båda även bygger bo ovan jord) och rödbandad geting som så gott som uteslutande bygger under jord.
Även vissa solitära getingar bygger bon, men betydligt mindre sådana; se nedan.
Getingars främsta fiender är grävlingar, björnar, rävar och vissa fåglar. De ger sig på getingbon för att komma åt getinglarver och puppor.[5] Grävlingen klarar inte av att ta enskilda larver/puppor utan äter hela cellkakan efter att ha grävt fram ett getingbo i marken.[5] Även brunbjörn och rödräv beter sig på ett liknande sätt.[5] En fågel som med sina klor gärna gräver fram getingbon i marken är bivråken.[5] Den äter sedan larver och puppor ur cellerna med näbben.[5] Under häckningstid kan bivråken ta med sig hela cellkakan med innehåll som föda till sina ungar.[5]
Getingarna delas upp i ett antal underfamiljer:
Nedanstående arter finns representerade i Norden.[6]
Ordet geting är etymologiskt en diminutiv av ordet get, och syftar på stekelns hornliknande antenner[7].
Wikimedia Commons har media som rör Getingar.
Getingar (Vespidae) är en familj i underordningen midjesteklar (Apocrita). Familjen omfattar omkring 4000 arter, till exempel vanlig geting. Getingar har två par vingar och svartgul- till svartrödrandig bakkropp. Det är bara honor som har gadd. Gadden saknar hullingar och lossnar inte då den sticker varför den kan sticka flera gånger. Getingar lever främst av frukt och nektar men matar sina larver med tuggad animaliskt protein. Getingarna förekommer över nästan hela världen, dock inte vid polerna och det finns både sociala och ensamlevande arter.
