dcsimg

Biology ( الإنجليزية )

المقدمة من Arkive
Red campion occurs as either a biennial or a short-lived perennial herb. The flowers, which are present from May to July are pollinated by long-tonged bumblebees and hoverflies (6) (2). The seeds ripen between June and August (6). As the scientific name dioica suggests, this species is dioecious, which means that individual plants bear either all male or all female flowers (6).
ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
Wildscreen
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
Arkive

Conservation ( الإنجليزية )

المقدمة من Arkive
Conservation action is not required for this species at present.
ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
Wildscreen
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
Arkive

Description ( الإنجليزية )

المقدمة من Arkive
Red campion is a common spring-flowering plant that in some areas is known as the 'cuckoo-flower' as it shares a season with this winged harbinger of spring (4). During May, it can often be found in association with bluebells and early purple orchids in the same area (5). The flowers are, as the common name suggests, red in colour, but pink and white-flowered varieties may arise (4). The leaves at the base of the plants are elliptical in shape with long winged stalks. The upper leaves are hairy, have short stalks and are more oblong in shape (2). When the plant has ceased flowering, the seed capsules become apparent; these capsules open at the top, allowing the numerous small black seeds to escape (2).
ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
Wildscreen
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
Arkive

Habitat ( الإنجليزية )

المقدمة من Arkive
This species thrives best in lightly shaded habitats including coppiced woodlands, shaded gardens, hedgerows, as well as rides and clearings in woodlands (2) (3). It needs high levels of mineral nutrients and is also found in coastal areas, on cliffs, rock crevices, sea-bird rocks as well as in mountainous habitats including screes (3). A non-flowering form is able to withstand deep shade (3).
ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
Wildscreen
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
Arkive

Range ( الإنجليزية )

المقدمة من Arkive
Common and widespread throughout Britain up to altitudes of 1065 m in Scotland (3). It becomes rare in the Brecklands of East Anglia. This plant is also found in much of Europe, reaching as far north as the Faeroes and Spitsbergen, but it is absent from the Mediterranean. It is found in central Asia, North Africa and Greenland and has been introduced to North America (2).
ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
Wildscreen
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
Arkive

Status ( الإنجليزية )

المقدمة من Arkive
Not threatened (3).
ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
Wildscreen
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
Arkive

Threats ( الإنجليزية )

المقدمة من Arkive
This plant is not threatened.
ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
Wildscreen
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
Arkive

Associations ( الإنجليزية )

المقدمة من BioImages, the virtual fieldguide, UK
Foodplant / sap sucker
Aphis fabae sucks sap of Silene dioica

Foodplant / sap sucker
Brachycaudus sucks sap of Silene dioica
Other: major host/prey

Plant / associate
nymph of Dicyphus globulifer is associated with live Silene dioica
Remarks: season: 6-early 8

Foodplant / spot causer
acervulus of Diplosporonema coelomycetous anamorph of Diplosporonema delastrei causes spots on live stem of Silene dioica
Remarks: season: 7-10
Other: minor host/prey

In Great Britain and/or Ireland:
Foodplant / parasite
Erysiphe buhrii parasitises Silene dioica

Foodplant / pathogen
embedded sorus of Microbotryum lychnidis-dioicae infects and damages live anther of Silene dioica

Plant / associate
Myoleja caesio is associated with Silene dioica
Remarks: Other: uncertain

Foodplant / sap sucker
Myzus persicae sucks sap of Silene dioica

Foodplant / saprobe
superficial, scattered on in small groups, thinly subiculate perithecium of Nectria ellisii is saprobic on dead stem of Silene dioica
Remarks: season: 5-12

Plant / resting place / within
puparium of Ophiomyia melandricaulis may be found in stem mine of Silene dioica

Foodplant / miner
larva of Ophiomyia melandryi mines inside hollow stem of Silene dioica
Other: sole host/prey

Foodplant / parasite
sporangium of Peronospora melandryi parasitises live Silene dioica

Foodplant / saprobe
immersed conidioma of Phomopsis coelomycetous anamorph of Phomopsis silenes is saprobic on dead stem of Silene dioica
Remarks: season: 8

Foodplant / spot causer
amphigenous, numerous, scattered pycnidium of Phyllosticta coelomycetous anamorph of Phyllosticta lychnidina causes spots on live leaf of Silene dioica
Remarks: season: 7-8

Foodplant / feeds on
more or less epiphyllous, numerous, scattered pycnidium of Phyllosticta coelomycetous anamorph of Phyllosticta punctiformis feeds on fading leaf of Silene dioica
Remarks: season: 9

Foodplant / parasite
hypophyllous telium of Puccinia arenariae parasitises live leaf of Silene dioica
Other: major host/prey

Foodplant / parasite
uredium of Puccinia behenis parasitises live Silene dioica

Foodplant / saprobe
erumpent, sometimes becoming superficial apothecium of Pyrenopeziza lychnidis is saprobic on dead stem of Silene dioica
Remarks: season: 4-6

Foodplant / spot causer
amphigenous colony of Ramularia hyphomycetous anamorph of Ramularia didymarioides causes spots on live leaf of Silene dioica
Remarks: season: 10-11
Other: major host/prey

Foodplant / spot causer
mainly hypophyllous colony of Ramularia hyphomycetous anamorph of Ramularia lychnicola causes spots on live leaf of Silene dioica

Foodplant / spot causer
mostly epiphyllous, scattered, brown pycnidium of Septoria coelomycetous anamorph of Septoria lychnidis causes spots on live leaf of Silene dioica
Remarks: season: 5-9

ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
BioImages
المشروع
BioImages
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
BioImages, the virtual fieldguide, UK

Comments ( الإنجليزية )

المقدمة من eFloras
Silene dioica is closely related to S. latifolia and completely interfertile with it. The two species hybridize wherever they grow in close proximity, and the offspring (S. ´hampeana Meusel & K. Werner) usually have pale pink flowers. Silene dioica and S. latifolia are difficult to separate in herbarium material unless flower color has been noted. The characters that distinguish S. dioica are the usually dense, long, and soft pubescence covering at least the distal portion of the plant; the broad, almost globose, thin, and brittle capsule with revolute teeth; and the softer, thinner, usually broader leaves. Occasionally, double-flowered plants are encountered as garden escapes.
ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
الاقتباس الببليوغرافي
Flora of North America Vol. 5 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
المصدر
Flora of North America @ eFloras.org
محرر
Flora of North America Editorial Committee
المشروع
eFloras.org
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
eFloras

Description ( الإنجليزية )

المقدمة من eFloras
Plants perennial; taproot slender. Stems ascending, decumbent at base, branched, shortly rhizomatous, to 80 cm, softly pubescent, ± glandular, at least distally, rarely subglabrous. Leaves sessile at mid and distal stem, petiolate to spatulate proximally; petiole equaling or longer than blade of basal leaves; blade ovate to elliptic, 3-13 cm × 10-50 mm (not including petiole), apex acute to acuminate, sparingly pubescent, densely so on abaxial midrib. Inflorescences dichasial cymes, several- to many-flowered, open, bracteate; bracts lanceolate, 4-20 × 2-7 mm, herbaceous, softly hairy throughout with long-septate hairs, not glandular, or with some glandular hairs. Pedicels ascending, 0.2-3 cm, usually shorter than calyx. Flowers unisexual, some plants having only staminate flowers, others having only pistillate flowers, 20-25 mm diam.; calyx 8-12-veined, campanulate, narrowly so in staminate flowers, broadly in pistillate, 10-15 × to 7 mm in flower, 11 mm broad in fruit, herbaceous, margins dentate, softly pubescent, lobes 5, erect, lanceolate, 2-3 mm; petals bright pink, clawed, claw equaling or longer than calyx, limb spreading horizontally, broadly obovate, unlobed or 2-lobed, to 12 × 12 mm, appendages 4, ca. 1 mm; stamens and stigmas equaling petal claw; styles 5. Capsules broadly ovoid to globose, equaling and often splitting calyx, opening by 5 (splitting into 10) revolute teeth; carpophore absent. Seeds dark brown to black, broadly reniform, plump, 1-1.6 mm, densely and evenly papillate. 2n = 24.
ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
الاقتباس الببليوغرافي
Flora of North America Vol. 5 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
المصدر
Flora of North America @ eFloras.org
محرر
Flora of North America Editorial Committee
المشروع
eFloras.org
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
eFloras

Distribution ( الإنجليزية )

المقدمة من eFloras
introduced; B.C., Man., N.B., Nfld. and Labr. (Nfld.), N.S., Ont., Que.; Conn., Ill., Iowa, Maine, Md., Mass., Mont., N.H., N.J., N.Y., Ohio, Oreg., Pa., R.I., S.Dak., Vt., Wash., Wis.; Europe.
ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
الاقتباس الببليوغرافي
Flora of North America Vol. 5 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
المصدر
Flora of North America @ eFloras.org
محرر
Flora of North America Editorial Committee
المشروع
eFloras.org
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
eFloras

Flowering/Fruiting ( الإنجليزية )

المقدمة من eFloras
Flowering summer.
ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
الاقتباس الببليوغرافي
Flora of North America Vol. 5 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
المصدر
Flora of North America @ eFloras.org
محرر
Flora of North America Editorial Committee
المشروع
eFloras.org
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
eFloras

Habitat ( الإنجليزية )

المقدمة من eFloras
Woodlands, hedges, gardens, riverbanks, open waste places; 0-500m.
ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
الاقتباس الببليوغرافي
Flora of North America Vol. 5 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
المصدر
Flora of North America @ eFloras.org
محرر
Flora of North America Editorial Committee
المشروع
eFloras.org
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
eFloras

Synonym ( الإنجليزية )

المقدمة من eFloras
Lychnis dioica Linnaeus, Sp. Pl. 1: 437. 1753; L. rubra (Weigel) Patze, E. H. F. Meyer & Elkan; Melandrium dioicum (Linnaeus) Cosson & Germain; M. dioicum subsp. rubrum (Weigel) D. Löve; M. rubrum (Weigel) Garcke
ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
الاقتباس الببليوغرافي
Flora of North America Vol. 5 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
المصدر
Flora of North America @ eFloras.org
محرر
Flora of North America Editorial Committee
المشروع
eFloras.org
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
eFloras

Associations in Sarmatic mixed forests ( الإنجليزية )

المقدمة من EOL authors
The Sarmatic mixed forests ecoregion stretches from northwestern Europe to the Ural Mountains in Russia and represents one of the broadest longitudinal expanse of any ecoregion of the Earth. Dominant canopy species include Scots pine and Norway spruce (Picea abies) intermixed with some broadleaf species such as (Quercus robur). There are a number of shrubs, wildflowers, grasses and mosses that inhabit the mid-tier and forest floor. Common low-growing shrubs include Bilberry (Vaccinium myrtillus) and Heather (Calluna vulgaris).

Example wildflowers or forbs seen in the forest understory in association with the Common Spotted Orchid (Dactylorhiza fuchsii) are: Red Campion (Silene dioica), White Campion (Silene latifolia ssp. alba), Sand Catchfly (Silene conica), Field Scabious (Knautia arvensis) and Marsh Helleborine (Epipactis palustris). In some fens within forest clearings the Marsh thistle (Cirsium palustre) is found.

Other associates in the Sarmatic forests include some widespread ferns seen on forest floors such as Western Brackenfern (Pteridium aquilinum) and Mountain Bladderfern (Cystopteris montana). Common mosses found in the more mesic soils are Broom Forkmoss (Dicranum scoparium), Stairstep Moss (Hylocomium splendens), Red-stemmed Feathermoss (Pleurozium schreberi), Ostrich Plume (Ptilium crista-castrensis) and Common Hair Moss (Polytrichum commune).

ترخيص
cc-by-nc
حقوق النشر
C.Michael Hogan
الاقتباس الببليوغرافي
C.Michael Hogan. 2011. "Sarmatic mixed forests". Topic ed. Sidney Draggan. Ed.-in-chief Cutler J.Cleveland. Encyclopedia of Earth. Environmental Information Coalition, National Council for Science and the Environment
مؤلف
C. Michael Hogan (cmichaelhogan)
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
EOL authors

Distribution ( الإسبانية، القشتالية )

المقدمة من IABIN
Chile Central
ترخيص
cc-by-nc-sa-3.0
حقوق النشر
Universidad de Santiago de Chile
مؤلف
Pablo Gutierrez
موقع الشريك
IABIN

Silene dioica ( الأستورية )

المقدمة من wikipedia AST

Silene dioica, ensin. Melandrium rubrum, ye una especie de planta de flores perteneciente a la familia Caryophyllaceae, nativa del centru, norte y oeste d'Europa y llocalmente nel sur d'Europa. N'España nos Pirineos.

 src=
Ilustración
 src=
Detalle de fueyes y flores

Descripción

Ye una planta yerbácea bienal o perenne con flores de color rosa fuerte a colloráu, caúna de 1.8-2.5 cm de llargu. Tienen cinco pétalos que tienen una depresión a la fin, estrechándose na base. Algama los 30-90 cm, con tarmos ramificaos. Les fueyes verdes son opuestes, simples y ovaes de 3-8 cm de llargor. Los tarmos y les fueyes tienen vellosidá. El frutu ye una cápsula ovoide, conteniendo numberoses granes.

Taxonomía

Silene dioica describióse por (L.) Clairv. y espublizóse en Manuel d'Herborisation en Suisse et en Valais 146. 1811.[1]

Etimoloxía

El nome del xéneru ta verdaderamente venceyáu al personaxe de Silenu (en griegu Σειληνός; en llatín Sīlēnus), padre adoptivu y preceptor de Dionisos, siempres representáu con banduyu enchíu similar a les motes de numberoses especies, por casu Silene vulgaris o Silene conica. Anque tamién se remembró (Teofrasto via Lobelius y depués Linneo) un posible orixe a partir del Griegu σίαλoν, ου, "cuspia, mocu, baba", aludiendo a la mafa de ciertes especies, o bien σίαλος, oν, "gordu", que sería lo mesmo que la primer interpretación, esto ye, infláu/enchíu.

dioica; epítetu llatín que significa "dioica".[2]

Sinonimia
  • Agrostemma sylvestris (Schkuhr) G.Don
  • Lychnis dioica L. basónimu
  • Lychnis rubra Patze, Y.Mey. & Elkan
  • Lychnis sylvestris Schkuhr
  • Melandrium dioicum (L.) Coss. & Germ.
  • Melandrium dioicum subsp. rubrum D. Löve
  • Melandrium diurnum Fr.
  • Melandrium intermedium Schur
  • Melandrium pratense Röhl.
  • Melandrium purpureum Rupr.
  • Melandrium rubrum Garcke
  • Melandrium stenophyllum Schur
  • Melandrium sylvestre (Schkuhr) Röhl.
  • Xabonera dioica (L.) Moench
  • Silene diurna Gren. & Godr.
  • Silene hornemannii Fenzl
  • Silene rubra Y.H.L.Krause[3]
  • Agrostemma dioicum (L.) G. Don
  • Lychnis diurna Sibth.
  • Melandrium pratense var. paui Lomax in

Pau * Silene sylvestris (Schkuhr) Clairv.[4]

Ver tamién

Nome común

  • Castellanu: borbonesa, carapitera, doble campeón, xabonera blanca.[4]

Referencies

  1. «Silene dioica». Tropicos.org. Missouri Botanical Garden. Consultáu'l 7 de febreru de 2013.
  2. N'Epítetos Botánicos
  3. Silene dioica en PlantList
  4. 4,0 4,1 «Silene dioica». Real Xardín Botánicu: Proyeutu Anthos. Consultáu'l 7 de febreru de 2013.

Bibliografía

  1. Anonymous. 1986. List-Based Rec., Soil Conserv. Serv., O.S.D.A. Database of the O.S.D.A., Beltsville.
  2. Flora of North America Editorial Committee, y. 2005. Magnoliophyta: Caryophyllidae, part 2. 5: i–xxii + 1–656. In Fl. N. Amer.. Oxford University Press, New York.
  3. Forzza, R. C. & et al. 2010. 2010 Llista de espécies Flora do Brasil. http://floradobrasil.jbrj.gov.br/2010/.
  4. Gleason, H. A. & A. J. Cronquist. 1991. Man. Vasc. Pl. N.Y. O.S. (ed. 2) i–910. New York Botanical Garden, Bronx.
  5. Marticorena, C. & M. Quezada. 1985. Catálogu de la Flora Vascular de Chile. Gayana, Bot. 42: 1–157.
  6. Zuloaga, F. O. 1997. Catálogu de les plantes vasculares de l'Arxentina. Monogr. Syst. Bot. Missouri Bot. Gard. 74(1–2): 1–1331.
  7. Zuloaga, F. O., O. Morrone, M. J. Belgrano, C. Marticorena & Y. Marchesi. (eds.) 2008. Catálogu de les Plantes Vasculares del Conu Sur (Arxentina, Sur de Brasil, Chile, Paraguay y Uruguái). Monogr. Syst. Bot. Missouri Bot. Gard. 107(1): i–xcvi, 1–983; 107(2): i–xx, 985–2286; 107(3): i–xxi, 2287–3348.

Enllaces esternos

Cymbidium Clarisse Austin 'Best Pink' Flowers 2000px.JPG Esta páxina forma parte del wikiproyeutu Botánica, un esfuerciu collaborativu col fin d'ameyorar y organizar tolos conteníos rellacionaos con esti tema. Visita la páxina d'alderique del proyeutu pa collaborar y facer entrugues o suxerencies.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia AST

Silene dioica: Brief Summary ( الأستورية )

المقدمة من wikipedia AST
Silene dioica

Silene dioica, ensin. Melandrium rubrum, ye una especie de planta de flores perteneciente a la familia Caryophyllaceae, nativa del centru, norte y oeste d'Europa y llocalmente nel sur d'Europa. N'España nos Pirineos.

 src= Ilustración  src= Detalle de fueyes y flores
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia AST

Silene dioica ( الكتالونية )

المقدمة من wikipedia CA

Silene dioica (sinònim: Melandrium rubrum),[1] és una espècie de planta herbàcia nativa d'Europa.[2][3]

Descripció

Planta biennal o perenne de 30 a 90 cm d'alt, amb flors de color rosa fosc o vermelles, cadascuna d'1,8-2,5 cm de diàmetre. Com indica el seu epítet específic és dioica. Les plantes femelles produeixen un fruit en forma de càpsula que conté nombroses llavors. Floreix de maig a octubre. Prefereix els sòls que no siguin àcids.[4] Es poden trobar híbrids naturals amb Silene latifolia × Silene dioica = Silene × hampeana que són fèrtils amb Silene latifolia.[5]

Usos

Es fa servir com planta ornamental. Hi ha varietats de flor doble com l'anomenada 'Firefly'.

Referències

  1. «BSBI List 2007» (xls). Botanical Society of Britain and Ireland. [Consulta: 17 octubre 2014].
  2. Clapham, A.R., Tutin, T.G. and Warburg, E.F. 1962. Flora of the British Isles. Cambridge University Press.
  3. Hackney, P.(Ed) 1992. Stewart & Corry's Flora of the North-east of Ireland. Third Edition Institute of Irish Studies, The Queen's University of Belfast. ISBN 0-85389-446-9
  4. EnchantedForest: Red Campion
  5. Stace, C.A.. New flora of the British isles. Third. Cambridge, U.K.: Cambridge University Press, 2010, p. 473. ISBN 9780521707725.
En altres projectes de Wikimedia:
Commons
Commons Modifica l'enllaç a Wikidata
Viquiespècies
Viquiespècies
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autors i editors de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia CA

Silene dioica: Brief Summary ( الكتالونية )

المقدمة من wikipedia CA

Silene dioica (sinònim: Melandrium rubrum), és una espècie de planta herbàcia nativa d'Europa.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autors i editors de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia CA

Blodyn neidr ( الويلزية )

المقدمة من wikipedia CY

Deugotyledon ac un o deulu'r 'pincs' fel y'u gelwir ar lafar gwlad yw Blodyn neidr sy'n enw gwrywaidd. Mae'n perthyn i'r teulu Caryophyllaceae. Yr enw gwyddonol (Lladin) yw Silene dioica a'r enw Saesneg yw Red campion.[1] Ceir enwau Cymraeg eraill ar y planhigyn hwn gan gynnwys Gludlys Coch, Blodeuyn Rhudd, Blodyn Crach, Blodyn Neidr, Blodyn Taranau, Blodyn y Neidr, Botwm Mab leuanc, Ceiliog Coch, Coch y Taranau, Lluglys Blodeuyn Rhudd, Lluglys Ysgar, Llys yr Ychain, Llys yr Ychen, Llysiau Robin.

Caiff ei dyfu'n aml mewn gerddi oherwydd lliw'r planhigyn hwn. Mae'r dail wedi'i gosod gyferbyn a'i gilydd.

Gweler hefyd

Cyfeiriadau

  1. Gerddi Kew; adalwyd 21 Ionawr 2015
Comin Wikimedia
Mae gan Gomin Wikimedia
gyfryngau sy'n berthnasol i:
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Awduron a golygyddion Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia CY

Blodyn neidr: Brief Summary ( الويلزية )

المقدمة من wikipedia CY

Deugotyledon ac un o deulu'r 'pincs' fel y'u gelwir ar lafar gwlad yw Blodyn neidr sy'n enw gwrywaidd. Mae'n perthyn i'r teulu Caryophyllaceae. Yr enw gwyddonol (Lladin) yw Silene dioica a'r enw Saesneg yw Red campion. Ceir enwau Cymraeg eraill ar y planhigyn hwn gan gynnwys Gludlys Coch, Blodeuyn Rhudd, Blodyn Crach, Blodyn Neidr, Blodyn Taranau, Blodyn y Neidr, Botwm Mab leuanc, Ceiliog Coch, Coch y Taranau, Lluglys Blodeuyn Rhudd, Lluglys Ysgar, Llys yr Ychain, Llys yr Ychen, Llysiau Robin.

Caiff ei dyfu'n aml mewn gerddi oherwydd lliw'r planhigyn hwn. Mae'r dail wedi'i gosod gyferbyn a'i gilydd.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Awduron a golygyddion Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia CY

Dagpragtstjerne ( الدانماركية )

المقدمة من wikipedia DA

Dag-Pragtstjerne (Silene dioica) er en 20-50 cm høj urt, der vokser i fugtige, næringsrige skove.

Beskrivelse

Dag-Pragtstjerne er en flerårig urt med en forgrenet, opret vækst. Stænglerne er stive og dunhårede (klæbrige kirtelhår). Bladene sidder modsat, og de er ægformede med tydelig spids og hel rand. Begge sider er dunhårede, og oversiden er græsgrøn, mens undersiden er lysegrøn. Blomstringen sker i maj-juni. Blomsterne sidder i endestillede, mangeblomstrede stande. De enkelte blomster er 5-tallige med opslidsede, lyserøde kronblade og et krukkeformet bæger. Frugterne er kapsler med mange små frø.

Rodnettet består af jordstængler, som danner korte udløbere, og som bærer de trævlede rødder.

Højde x bredde og årlig tilvækst: 0,50 x 0,25 m (50 x 25 cm/år).

Voksested

Indikatorværdier Dagpragtstjerne L = x T = x K = 4 F = 6 R = 7 N = 8

Dag-Pragtstjerne hører hjemme i Nordafrika og Europa. Den er desuden naturaliseret mange andre steder, bl.a. i Nordamerika. Arten foretrækker næringsrig, fugtig bund og gerne let skygge.

I Danmark er den temmelig almindelig i den østlige del, hvor den vokser i fugtige, næringsrige skove og krat. På Bornholm findes den på strandklipper.

På et beskyttet moseområde ved Genner Strand med mange væld, og både stående og rindende vand vokser den sammen med bl.a. Angelik, Ask, Alm. Bingelurt, Bøg, Firblad, Alm. Gedeblad, Guldnælde, Hassel, Alm. Hvidtjørn, Alm. Røn, Hvid Anemone, Lyse-Siv, Manna-Sødgræs, Mose-Bunke, Rød-El, Skovmærke, Stor Fladstjerne og Stor Konval.[1]




Note

Kilder

  • Signe Frederiksen et al., Dansk flora, 2. udgave, Gyldendal 2012. ISBN 8702112191.

Eksterne henvisninger

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia-forfattere og redaktører
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia DA

Dagpragtstjerne: Brief Summary ( الدانماركية )

المقدمة من wikipedia DA

Dag-Pragtstjerne (Silene dioica) er en 20-50 cm høj urt, der vokser i fugtige, næringsrige skove.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia-forfattere og redaktører
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia DA

Rote Lichtnelke ( الألمانية )

المقدمة من wikipedia DE

Die Rote Lichtnelke (Silene dioica), auch Rotes Leimkraut, Rote Nachtnelke, Rote Waldnelke, Taglichtnelke oder Herrgottsblut genannt, ist eine Pflanzenart aus der Gattung Leimkräuter (Silene) innerhalb der Familie der Nelkengewächse (Caryophyllaceae).

Beschreibung

 src=
Illustration
 src=
Blüten, frontal und im Profil
 src=
Illustration einer männlichen und weiblichen Blüte
 src=
Blütenstand mit Blüten in dichasialer Anordnung
 src=
Blütenstand einer männlichen Pflanze von oben; die Nebenkrone ist in den Blüten erkennbar
 src=
Reife, offene Kapselfrucht mit Samen

Erscheinungsbild und Laubblatt

Die Rote Lichtnelke wächst als sommergrüne, zweijährige oder wenige Jahre ausdauernde krautige Pflanze und erreicht Wuchshöhen von 30 bis 90 Zentimeter. Die oberirdischen Pflanzenteile sind dicht drüsig behaart.

Die gegenständig am Stängel angeordneten Laubblätter besitzen eine einfache, eiförmige bis lanzettliche Blattspreite, die ganzrandig und zum oberen Ende spitz ausläuft.

Blütenstand und Blüte

Die Rote Lichtnelke ist meist zweihäusig getrenntgeschlechtig (diözisch). Die Blütezeit reicht von April bis Oktober. Auffällig ist die dichasiale Anordnung der Blüten.

Die fünfzähligen, duftlosen, eingeschlechtigen Blüten sind bei einem Durchmesser von 18 bis 25 Millimetern radiärsymmetrisch. Der stark behaarte Kelch ist 10 bis 15 Millimeter lang, bei männlichen Blüten zehn- und bei weiblichen Blüten zwanzignervig. Die fünf roten Kronblätter sind tief zweispaltig mit einer Länge von 15 bis 25 Millimetern. Am Schlund der Krone befindet sich eine Nebenkrone, die aus fünf zweilappigen Ligulae gebildet wird. Die weibliche Blüte enthält fünf Griffel.

 src=
Pollenkorn der Roten Lichtnelke (400×)

Frucht und Samen

Die im Herbst bis in den frühen Winter gebildete, kugelige Kapselfrucht besitzt zehn nach außen gekrümmte Zähne, an denen entlang sie sich zackig öffnet. Die dunkelbraunen bis schwarzen Samen wirken etwas mohnkornartig.

Chromosomenzahl

Die Chromosomenzahl beträgt 2n = 24 oder 48.[1][2]

Ökologie

Bei der Roten Lichtnelke handelt es sich um einen Hemikryptophyten.[2] Sie wurzelt bis zu 50 Zentimeter tief.[1]

Meistens sind auf jedem Pflanzenexemplar nur Blüten eines Geschlechtes, es kommen aber auch Pflanzen mit beiden Geschlechtern vor, deshalb ist diese Art eigentlich „dreihäusig“ und die Artbezeichnung dioica (zweihäusig) nicht ganz korrekt.

Die Blüten sind nur am Tag geöffnet. Die Bestäubung der Roten Lichtnelke erfolgt ausschließlich über Insekten, überwiegend von Tagfaltern. Auch manche Schwebfliegenarten gelangen an den Nektar. Hummeln beißen von außen ein Loch in die Kelchwand. Im Unterschied zu den Schmetterlingen besitzen Hummeln nur einen kurzen Rüssel und gingen sonst leer aus.

Die Samen werden durch Hin- und Herwiegen im Wind aus der Kapselfrucht herausgeschüttelt. Die Ausbreitung wird durch Selbst- und Windausbreitung bewirkt, daneben erfolgt aber auch Schwimmausbreitung, weshalb diese Art auch als Bach- und Stromtalpflanze auftritt.

Vorkommen

Die Rote Lichtnelke ist eurasisch verbreitet, mit Schwerpunkt in den mittleren und nördlichen Bereichen. In Europa ist sie weit verbreitet, in Südosteuropa (Südbalkan) fehlt sie allerdings ganz. Außerhalb Eurasiens wurden Funde in Algerien und Marokko dokumentiert. Die Rote Lichtnelke ist in manchen gemäßigten Gebieten der Welt ein Neophyt.

Bevorzugte Standorte der Roten Lichtnelke sind kalkreiche feuchte Wiesen, feuchte Waldschläge, Waldsäume, Hochstaudenfluren, Gebüsche sowie Bruch- und Auenwälder. In den Alpen steigt die Rote Lichtnelke bis in Höhenlagen von 2400 Metern. In den Allgäuer Alpen steigt sie am Kreuzeck in Bayern bis in Höhenlagen von 2364 Metern auf.[3]

Entsprechend der ökologischen Zeigerwerte nach Ellenberg wird die Rote Lichtnelke als Halbschattenpflanze für mäßig warmes Seeklima angegeben. Die Rote Lichtnelke bevorzugt gleichmäßig feuchte bis nasse, niemals stark saure und stickstoffreiche Böden. Sie wächst in Gruppen, jedoch nur selten bestandsbildend. Die Rote Lichtnelke gedeiht in tieferen Lagen in Gesellschaften der Ordnung Glechometalia, auch in denen des Verbands Alno-Ulmion. In höheren Lagen wächst sie in Gesellschaften der Verbände Arrhenatherion, Polygono-Trisetion, Filipendulion, Atropion oder der Ordnung Adenostyletalia.[1]

Taxonomie

Die Erstveröffentlichung dieser Art erfolgte 1753 unter dem Namen Lychnis dioica durch Carl von Linné in Species Plantarum, S. 437. Das Typusmaterial wurde hinterlegt als: Herb. Linn. No. 602.6, "6 dioica / Cucubalus dioicus" (lecto- Talavera & Muñoz Garmendia 1989). Joseph Philippe de Clairville stellte diese Art 1811 in Manuel d'Herborisation en Suisse et en Valais, S. 146 in die Gattung Silene. Ein Homonym ist Silene dioica A.DC. nom. illeg. hom. Weitere Synonyme für Silene dioica (L.) Clairv. sind: Lychnis dioica var. rubra Weigel, Lychnis rubra Patze, E.Mey. & Elkan, Lychnis sylvestris Schkuhr: 1791, Lychnis diurna Sibth., Melandrium sylvestre (Schkuhr) Röhl., Melandrium diurnum (Sibth.) Fr., Melandrium dioicum (L.) Coss. & Germ., Melandrium rubrum Garcke nom. illeg., Melandrium dioicum subsp. rubrum D.Löve.[4] Das Artepitheton dioica bedeutet „zweihäusig“.

Inhaltsstoffe

Die Rote Lichtnelke enthält, wie viele andere Arten aus der Familie der Nelkengewächse, Triterpensaponine.

Verwendung

Die Rote Lichtnelke wird in den gemäßigten Zonen als Zierpflanze in Parks und Gärten verwendet. Dafür stehen mehrere Sorten zur Verfügung, beispielsweise solche mit rosafarbenen und gefüllten Blüten.

In der Volksmedizin wurden die zerstoßenen Samen zur Behandlung von Schlangenbissen eingesetzt.[5]

Die Wurzeln der Roten Lichtnelke wurden früher wie Seife benutzt.

Im nordöstlichen Italien werden Ravioli mit Ricotta und den Blättern des Leimkrautes gefüllt. Die Samen werden dort auch kommerziell vertrieben.

Quellen und weiterführende Informationen

Der Artikel beruht hauptsächlich auf folgenden Unterlagen:

Einzelnachweise

  1. a b c Erich Oberdorfer: Pflanzensoziologische Exkursionsflora für Deutschland und angrenzende Gebiete. Unter Mitarbeit von Angelika Schwabe und Theo Müller. 8., stark überarbeitete und ergänzte Auflage. Eugen Ulmer, Stuttgart (Hohenheim) 2001, ISBN 3-8001-3131-5, S. 364–365.
  2. a b Rote Lichtnelke. In: BiolFlor, der Datenbank biologisch-ökologischer Merkmale der Flora von Deutschland.
  3. Erhard Dörr, Wolfgang Lippert: Flora des Allgäus und seiner Umgebung. Band 1, IHW, Eching 2001, ISBN 3-930167-50-6, S. 475.
  4. Silene dioica bei Tropicos.org. Missouri Botanical Garden, St. Louis.
  5. Oskar Sebald: Wegweiser durch die Natur. Wildpflanzen Mitteleuropas. ADAC Verlag, München 1989, ISBN 3-87003-352-5, S. 70.

Weblinks

 src=
– Album mit Bildern, Videos und Audiodateien
 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia DE

Rote Lichtnelke: Brief Summary ( الألمانية )

المقدمة من wikipedia DE

Die Rote Lichtnelke (Silene dioica), auch Rotes Leimkraut, Rote Nachtnelke, Rote Waldnelke, Taglichtnelke oder Herrgottsblut genannt, ist eine Pflanzenart aus der Gattung Leimkräuter (Silene) innerhalb der Familie der Nelkengewächse (Caryophyllaceae).

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia DE

Brin-d'-leu ( والون )

المقدمة من wikipedia emerging languages
Brin d' leu.jpg

Li brin-d'-leu[1] u rodje kipagnon, c' est ene fleur des tchamps ki florit e moes d' may, tot dnant ene bele rodje-måve fleur.

No d' l' indje e sincieus latén : Silene dioica

Sourdant

  1. G100, vinant di O99; ôtes nos ramexhnés pa Louis Marcelle: tarara, rôbale, crånion, fleur di tonoere.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia emerging languages

Brin-d'-leu: Brief Summary ( والون )

المقدمة من wikipedia emerging languages
Brin d' leu.jpg

Li brin-d'-leu u rodje kipagnon, c' est ene fleur des tchamps ki florit e moes d' may, tot dnant ene bele rodje-måve fleur.

No d' l' indje e sincieus latén : Silene dioica

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia emerging languages

Hoonkebloume ( Stq )

المقدمة من wikipedia emerging languages
Hoonkebloume Hoonkebloume (Silene dioica)
Hoonkebloume (Silene dioica) Systematik Unnerfamilie: Caryophylloideae Tribus: Sileneae Sleek: Silene Oard: Hoonkebloume (Silene dioica)

Ju Hoonkebloume (Silene dioica, dt. Rote Lichtnelke), is ne Weedebloume mäd purpurroode Blöiten, do uut luuter fiene litje Bleedere bestounde un ap n 30 bit 50 cm hoogen Steel sitte.

Synonyme

Juu Plonte wuude al oafte fon Wietenskuppere mäd ferskeedene Noomen beskrieuwen, toueerst fon Linné as Lychnis dioica L., wierfon die Sleeknoome "Lychnis" falsk is, juu Plonte heert tou dän Sleek Silene. Die Oardnoome dioica häd oawers as ooldsten gjuchten Noomen däälich juu offizielle Betjuudenge, also hat juu Plonte offiziell "Silene dioica". Ieuwenske dissen Noomen rakt dät noch uur Noomen:

  • Lychnis dioica L., as al gekweeden, die ooldste Noome, man mäd n falsken Sleek.
  • Cucubalus dioicus L.
  • Lychnis dioica var. rubra Weigel
  • Lychnis sylvestris Schkuhr
  • Lychnis diurna Sibth.
  • Melandrium sylvestre Schkuhr
  • Melandrium diurnum Sibth.
  • Melandrium dioicum L.
  • Melandrium rubrum Garcke
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia emerging languages

Hoonkebloume: Brief Summary ( Stq )

المقدمة من wikipedia emerging languages

Ju Hoonkebloume (Silene dioica, dt. Rote Lichtnelke), is ne Weedebloume mäd purpurroode Blöiten, do uut luuter fiene litje Bleedere bestounde un ap n 30 bit 50 cm hoogen Steel sitte.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia emerging languages

Ruksesrássi ( سامي الشمالية )

المقدمة من wikipedia emerging languages
 src=
Ruksesrássi dahjege guppaslieđđi

Ruksesrássi dahjege guppaslieđđi (Silene dioica, synonyymat Melandrium rubrum, M. silvestre, M. diurnum ja M. dioicum)

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia emerging languages

Silene dioica ( الإسكتلنديون )

المقدمة من wikipedia emerging languages

Silene dioica (syn. Melandrium rubrum), kent as thunner-an-lichtnin is a yerbaceous flouerin plant in the faimily Caryophyllaceae, native ootthrou central, wastren an northren Europe, an locally in soothren Europe.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia emerging languages

Silene dioica ( الإنجليزية )

المقدمة من wikipedia EN

Silene dioica (syn. Melandrium rubrum), known as red campion[2] and red catchfly,[3] is a herbaceous flowering plant in the family Caryophyllaceae, native throughout central, western and northern Europe, and locally in southern Europe. It has been introduced in Iceland, Canada, the US, and Argentina.[1]

Description

It is a biennial or perennial plant, with dark pink to red flowers, each 1.8–2.5 cm across. There are five petals which are deeply notched at the end, narrowed at the base and all go into an urn-shaped calyx. As indicated by the specific name, male and female flowers are borne on separate plants (dioecious), the male with 10 stamens and a 10-veined calyx, the female with 5 styles and a 20-veined calyx. The fruit, produced from July onwards, is an ovoid capsule containing numerous seeds, opening at the apex by 10 teeth which curve back. The flowers are unscented. The flowering period is from May to October and the flowers are frequently visited by flies such as Rhingia campestris.[4] The plant grows to 30–90 cm, with branching stems. The deep green leaves are in opposite and decussate pairs, simple acute ovate, 3–8 cm long with an untoothed margin; both the leaves and stems of the plant are hairy and slightly sticky. The upper leaves are stalkless.

Distribution

Silene dioica is native to northern and central Europe [1] and is locally abundant throughout the British Isles.[5] It is generally common in Northern Ireland,[6] but rare elsewhere in Ireland.[7] The plant is common on the Isle of Man where it is known as "blaa ny ferrishyn" or "fairy flower", and has a local taboo against picking it.[8]

Red campion grows in roadsides, woodlands, and rocky slopes. It prefers to grow on damp, non-acid soils.[9]

Plants of Silene latifolia × Silene dioica = Silene × hampeana that are fertile hybrids with the closely related white campion (Silene latifolia) are common in some areas. They may have paler pink flowers and be intermediate between the two species in other characters.[10]

Disease

The flowers of red-campion along with a number of other Caryophyllaceae members, are very susceptible to a smut (fungus) infection. In this case by Microbotryum silenes-dioicae known as anther-smut[11] which appears as a mass of brown spores in the mouth of the flower where the anthers would normally be.

Uses

A Lychnis moth caterpillar feeding on the seeds of red campion (Silene dioica).

This plant is used as an ornamental perennial flower for the perennial border. One particularly notable variety is a hot pink, double flowered variety with deep green leaves called 'Firefly'.

The nectar of the flowers is utilised by bumblebees and butterflies, and several species of moth feed on the foliage.

References

  1. ^ a b "Silene dioica (L.) Clairv". Plants of the World Online. Board of Trustees of the Royal Botanic Gardens, Kew. 2017. Retrieved 20 November 2020.
  2. ^ BSBI List 2007 (xls). Botanical Society of Britain and Ireland. Archived from the original (xls) on 2015-06-26. Retrieved 2014-10-17.
  3. ^ USDA, NRCS (n.d.). "Silene dioica". The PLANTS Database (plants.usda.gov). Greensboro, North Carolina: National Plant Data Team. Retrieved 14 November 2015.
  4. ^ Van Der Kooi, C. J.; Pen, I.; Staal, M.; Stavenga, D. G.; Elzenga, J. T. M. (2015). "Competition for pollinators and intra-communal spectral dissimilarity of flowers". Plant Biology. 18 (1): 56–62. doi:10.1111/plb.12328. PMID 25754608.
  5. ^ Clapham, A.R., Tutin, T.G. and Warburg, E.F. 1962. Flora of the British Isles. Cambridge University Press.
  6. ^ Hackney, P.(Ed) 1992. Stewart & Corry's Flora of the North-east of Ireland. Third Edition Institute of Irish Studies, The Queen's University of Belfast. ISBN 0-85389-446-9
  7. ^ Webb, D.A., Parnell, J. and Doogue, D. 1998. An Irish Flora. Seventh Revised Edition. Dundalgan Press (W. Tempest) Ltd. Dundalk. ISBN 0-85221-131-7
  8. ^ Moore, A.W. (1924). A Vocabulary of the Anglo-Manx Dialect. Oxford University Press.
  9. ^ EnchantedForest: Red Campion Archived 2006-05-21 at the Wayback Machine
  10. ^ Stace, C. A. (2010). New Flora of the British Isles (Third ed.). Cambridge, U.K.: Cambridge University Press. pp. 473. ISBN 9780521707725.
  11. ^ Hood, M. E.; Mena-Alí, J. I.; Gibson, A. K.; Oxelman, B.; Giraud, T.; Yockteng, R.; Arroyo, M. T.; Conti, F.; Pedersen, A. B.; Gladieux, P.; Antonovics, J. (July 2010). "Distribution of the anther-smut pathogen Microbotryum on species of the Caryophyllaceae". The New Phytologist. NCBI. 187 (1): 217–229. doi:10.1111/j.1469-8137.2010.03268.x. PMC 3487183. PMID 20406409.
Wikispecies has information related to Silene dioica.
Wikimedia Commons has media related to Silene dioica.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia EN

Silene dioica: Brief Summary ( الإنجليزية )

المقدمة من wikipedia EN

Silene dioica (syn. Melandrium rubrum), known as red campion and red catchfly, is a herbaceous flowering plant in the family Caryophyllaceae, native throughout central, western and northern Europe, and locally in southern Europe. It has been introduced in Iceland, Canada, the US, and Argentina.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia EN

Silene dioica ( الإسبانية، القشتالية )

المقدمة من wikipedia ES

Silene dioica, sin. Melandrium rubrum, es una especie de planta de flores perteneciente a la familia Caryophyllaceae, nativa del centro, norte y oeste de Europa y localmente en el sur de Europa. En España en los Pirineos.

 src=
Ilustración
 src=
Detalle de hojas y flores

Descripción

Es una planta herbácea bienal o perenne con flores de color rosa fuerte a rojo, cada una de 1.8-2.5 cm de largo. Tienen cinco pétalos que tienen una depresión al final, estrechándose en la base. Alcanza los 30-90 cm, con tallos ramificados. Las hojas verdes son opuestas, simples y ovadas de 3-8 cm de longitud. Los tallos y las hojas tienen vellosidad. El fruto es una cápsula ovoide, conteniendo numerosas semillas.

Taxonomía

Silene dioica fue descrita por (L.) Clairv. y publicado en Manuel d'Herborisation en Suisse et en Valais 146. 1811.[1]

Etimología

El nombre del género está ciertamente vinculado al personaje de Sileno (en griego Σειληνός; en latín Sīlēnus), padre adoptivo y preceptor de Dionisos, siempre representado con vientre hinchado similar a los cálices de numerosas especies, por ejemplo Silene vulgaris o Silene conica. Aunque también se ha evocado (Teofrasto via Lobelius y luego Linneo) un posible origen a partir del Griego σίαλoν, ου, "saliva, moco, baba", aludiendo a la viscosidad de ciertas especies, o bien σίαλος, oν, "gordo", que sería lo mismo que la primera interpretación, o sea, inflado/hinchado.

dioica; epíteto latino que significa "(lit. 2 casas que se refieren a partes masculinas y femeninas en diferentes plantas)"[2]

Sinonimia
  • Agrostemma sylvestris (Schkuhr) G.Don
  • Lychnis dioica L.basónimo
  • Lychnis rubra Patze, E.Mey. & Elkan
  • Lychnis sylvestris Schkuhr
  • Melandrium dioicum (L.) Coss. & Germ.
  • Melandrium dioicum subsp. rubrum D.Löve
  • Melandrium diurnum Fr.
  • Melandrium intermedium Schur
  • Melandrium pratense Röhl.
  • Melandrium purpureum Rupr.
  • Melandrium rubrum Garcke
  • Melandrium stenophyllum Schur
  • Melandrium sylvestre (Schkuhr) Röhl.
  • Saponaria dioica (L.) Moench
  • Silene diurna Gren. & Godr.
  • Silene hornemannii Fenzl
  • Silene rubra E.H.L.Krause[3]
  • Agrostemma dioicum (L.) G.Don
  • Lychnis diurna Sibth.
  • Melandrium pratense var. paui Lomax
  • Silene sylvestris (Schkuhr) Clairv.[4]

Nombre común

  • Castellano: borbonesa, carapitera, doble campeón, jabonera blanca.[4]

Referencias

  1. «Silene dioica». Tropicos.org. Missouri Botanical Garden. Consultado el 7 de febrero de 2013.
  2. En Epítetos Botánicos
  3. Silene dioica en PlantList
  4. a b «Silene dioica». Real Jardín Botánico: Proyecto Anthos. Consultado el 7 de febrero de 2013.

 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autores y editores de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia ES

Silene dioica: Brief Summary ( الإسبانية، القشتالية )

المقدمة من wikipedia ES

Silene dioica, sin. Melandrium rubrum, es una especie de planta de flores perteneciente a la familia Caryophyllaceae, nativa del centro, norte y oeste de Europa y localmente en el sur de Europa. En España en los Pirineos.

 src= Ilustración  src= Detalle de hojas y flores
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autores y editores de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia ES

Punane pusurohi ( الإستونية )

المقدمة من wikipedia ET

Punane pusurohi (Silene dioica) on taimeliik nelgiliste sugukonnast põisrohu perekonnast.

 src=
Punase pusurohu kupar seemnetega Pärispea külas Hauaneemel.

Välislingid

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Vikipeedia autorid ja toimetajad
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia ET

Punane pusurohi: Brief Summary ( الإستونية )

المقدمة من wikipedia ET

Punane pusurohi (Silene dioica) on taimeliik nelgiliste sugukonnast põisrohu perekonnast.

 src= Punase pusurohu kupar seemnetega Pärispea külas Hauaneemel.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Vikipeedia autorid ja toimetajad
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia ET

Puna-ailakki ( الفنلندية )

المقدمة من wikipedia FI

Puna-ailakki (Silene dioica, synonyymejä Melandrium rubrum, M. silvestre, M. diurnum ja M. dioicum), on Euroopassa ja Suomessa yleinen magentanpunainen kuivan paikan kasvi.

Ulkonäkö ja koko

 src=
Puna-ailakki kuvattuna Johann Georg Sturmin teoksessa Deutschlands Flora in Abbildungen (1796).

Puna-ailakki kasvaa 20–60 cm korkeaksi. Yläosastaan tummanpunainen ja pehmeäkarvainen varsi on pysty tai koheneva, haaraton tai vähähaarainen. Kasvin lehdet vaihtelevat muodoltaan soikeista vastapuikeisiin ja ovat 3–8 cm pitkiä.

Kukat ovat magentanpunaiset tai joskus harvoin valkoiset ja halkaisijaltaan noin 2 cm. Kukan verhiö ja teriö ovat viisilehtisiä. Verhiö on ulkoverhiötön, punakarvainen ja soikea. Teriö on lisäteriöllinen ja väriltään punainen. Terälehtien lapa on syvään kaksihalkoinen ja niiden liuskat ovat 2–6 mm leveitä. Puna-ailakin kukat ovat kaksikotisia, eli heteet ja emit sijaitsevat eri yksilöissä. Puna-ailakki kukkii Suomessa kesä-elokuussa.

Hedelmä on tynnyrimäinen kota.[1][2]

Puna-ailakista tunnetaan ainakin kolmea eri muunnosta, var. dioica, var. serpentinicola ja var. smithii.[3]

Puna-ailakki saattaa joskus risteytyä valkoailakin (S. latifolia) kanssa. Risteymä on kantalajejaan kookkaampi ja vankempi. Kukat ovat tavallisesti vaaleanpunaisia tai vaalean violetinpunaisia.[4]

Levinneisyys

Puna-ailakkia tavataan Pohjois-Espanjasta Länsi-Venäjälle. Etelässä levinneisyysalue ulottuu Keski-Italiaan, Pohjois-Kreikkaan ja Romaniaan, pohjoisessa Britteinsaarille ja Fennoskandiaan. Lajia kasvaa myös Islannissa ja Etelä-Venäjällä Kaukasuksen alueella. Satunnaisia esiintymiä sillä on Keski-Aasiassa ja Siperian länsiosissa. Pohjois-Amerikassa puna-ailakki on tulokaslaji, jota tavataan lähinnä itärannikolla. Laji on levinnyt myös Uuteen-Seelantiin.[3]

Suomessa puna-ailakkia tavataan koko maassa. Laji on yleinen pohjoisinta Lappia lukuun ottamatta.[5] Se on alkuperäinen kasvi Länsi-Suomessa, mutta levinnyt 1900-luvulla itään ja pohjoiseen ihmisen mukana sekä heinänsiemenen joukossa että koriste- ja rohdoskasvina.[6]

Elinympäristö

Puna-ailakki kasvaa monenlaisilla paikoilla. Sitä tavataan esimerkiksi aurinkoisilla kedoilla ja niityillä, tervaleppäkorvissa ja -lehdoissa, metsänlaidoilla, tunturijyrkänteillä, pihoilla, joutomailla, radanvarsilla, rannoilla ja tienpientareilla.[4] Suomessa laji lienee alun perin ollut lähinnä merenrantojen tervaleppälehtojen ja -luhtien laji. Laji on näissä kasvupaikoissa niin tyypillinen, että sen mukaan on nimetty puna-ailakkityypin lehtokasvillisuusryhmä.[7]

Puna-ailakki on monen perhosen toukkien ravintokasvi.[8] Kimalaiset ja päiväperhoset imevät sen kukkien mettä.[9]

Käyttö

Puna-ailakkia viljellään myös koristekasvina.[2]

Lähteet

  • Helsingin kasvit – Kukkivilta kiviltä metsän syliin. Toim. Kurtto, Arto & Helynranta, Leena. Helsingin kaupungin ympäristökeskus. Yliopistopaino, Helsinki 1998.
  • Oulun kasvit. Piimäperältä Pilpasuolle. Toim. Kalleinen, Lassi & Ulvinen, Tauno & Vilpa, Erkki & Väre, Henry. Luonnontieteellinen keskusmuseo, Kasvimuseo, Norrlinia 11 / Oulun kaupunki, Oulun seudun ympäristövirasto, julkaisu 2/2005. Yliopistopaino, Helsinki 2005.
  • Retkeilykasvio. Toim. Hämet-Ahti, Leena & Suominen, Juha & Ulvinen, Tauno & Uotila, Pertti. Luonnontieteellinen keskusmuseo, Kasvimuseo, Helsinki 1998.
  • Suuri Pohjolan kasvio. Toim. Mossberg, Bo & Stenberg, Lennart. Kustannusosakeyhtiö Tammi, Helsinki 2005 (2003).

Viitteet

  1. Retkeilykasvio 1998, s. 118, 121.
  2. a b Suuri Pohjolan kasvio 2005, s. 150.
  3. a b Arne Anderberg: Den virtuella floran: Rödblära Naturhistoriska riksmuseet. Viitattu 4.9.2012. (ruotsiksi)
  4. a b Retkeilykasvio 1998, s. 121.
  5. Lampinen, R. & Lahti, T. 2017: Kasviatlas 2016. Helsingin Yliopisto, Luonnontieteellinen keskusmuseo, Helsinki. Kasviatlas 2016: Puna-ailakin (Silene dioica) levinneisyys Suomessa Viitattu 25.10.2017.
  6. Oulun kasvit 2005, s. 58.
  7. Helsingin kasvit 1998, s. 40.
  8. Puna-ailakki (Silene dioica) oh3bhl.com. Viitattu 25.10.2017.
  9. Luontoportti: Puna-ailakki (Silene dioica) luontoportti.com. Viitattu 25.10.2017.

Kuvia

Aiheesta muualla

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedian tekijät ja toimittajat
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia FI

Puna-ailakki: Brief Summary ( الفنلندية )

المقدمة من wikipedia FI

Puna-ailakki (Silene dioica, synonyymejä Melandrium rubrum, M. silvestre, M. diurnum ja M. dioicum), on Euroopassa ja Suomessa yleinen magentanpunainen kuivan paikan kasvi.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedian tekijät ja toimittajat
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia FI

Compagnon rouge ( الفرنسية )

المقدمة من wikipedia FR

Silene dioica

Le Compagnon rouge ou Silène dioïque (Silene dioica) est une plante herbacée vivace (hémicryptophyte) de la famille des Caryophyllacées, tout comme les œillets.

Synonymes

  • Melandrium dioicum (L.) Cross. et Germ.
  • Melandrium rubrum (Weigel) Garcke
  • Melandrium silvestre (Schkuhr) Röhl.

Description

Appareil végétatif

Hémicryptophyte vivace (la plante pouvant être encore en pleine fleur en hiver[1]), le compagnon rouge est une plante assez haute (de 20 jusqu'à 90 cm de hauteur) à racine pivotante forte (assez riche en saponines qui ont été jadis utilisées pour confectionner savon ou lessive[2]), à souche ligneuse bien développée. Les feuilles basilaires inférieures vert sombre, en forme de spatule, longues de 6 à 10 cm, sont assez longuement pétiolées. Les feuilles caulinaires opposées, ovales aiguës, de 4 cm de large et 8 cm de long, ont un pétiole très court en haut. Les feuilles supérieures deviennent plus petites et sont sessiles. Les tiges redressées, ramifiées, sont parfois arquées au sommet. Les parties aériennes sont densément couvertes de poils non glanduleux[3].

Appareil reproducteur

Plante dioïque, ses grandes fleurs rouges à roses (teinte plus claire par hybridation avec le Compagnon blanc, rares mutations blanches) sont disposées en inflorescence de type cyme bipare au sommet de la tige, la floraison ayant lieu de mai à octobre. Le calice gamosépale est pourvu de dents lancéolées aiguës, oblong, cylindrique avec 10 nervures longitudinales, renflé ovoïde car contenant l'ovaire) avec 20 nervures pour les fleurs femelles. Les sépales connés ont un onglet développé et une ligule. La corolle dialypétale est composé de pétales au limbe bifide ou lacinié, muni chacun de deux petites expansions ligulaires à la jonction du limbe et de l'onglet, formant une coronule à la sortie du tube de la corolle. 10 étamines protandres forment l'androcée obdiplosténome. La pollinisation est de type entomogame, les fleurs non odorantes s'épanouissant dans la journée (à l'inverse du compagnon blanc) en sécrétant du nectar qui attire papillons, bourdons. Un caractère distinctif au sein du genre Silene est la présence de cinq styles surmontant l'ovaire tricarpellé (caractère partagé avec Silene latifolia, le compagnon blanc) plutôt que trois. Le fruit est une capsule globuleuse de diamètre inférieur à 15 mm, s'ouvrant par 10 dents enroulées à maturité. La dissémination des graines est anémochore[4].

Habitat

Cette espèce eurasiatique pousse dans les bois frais et humides, les haies (où elle est associée au Cerfeuil penché et à l'égopode podagraire), les coupes et les lisières forestières sur des sols frais, les ourlet eutrophiques rivulaires. Elle est commune en France[3].

Usage

Comme plusieurs Silènes (Silène enflé, acaule, Compagnon blanc), les jeunes pousses feuillées (sans leur tige amère) ont un léger goût sucré rappelant le petit pois lorsqu'elles sont mangées crues, en addition des salades, mais sont le plus souvent consommées cuites, révélant alors leur goût d'épinard[5].

Selon une croyance populaire, cette plante était jadis utilisée pour traiter les morsures de serpent[6].

Galerie

Notes et références

  1. (en) John Chambers, Wild Flower Gardening, WI Books, 1989, p. 111.
  2. (en) Atta-ur-Rahman, Bioactive Natural Products, Elsevier, 2002, p. 45.
  3. a et b Jean-Claude Rameau, Dominique Mansion, Gérard Dumé, Flore forestière française. Plaines et collines, Forêt privée française, 1989, p. 1541.
  4. D'après : Julve, Ph., 1998 ff. - Baseflor. Index botanique, écologique et chorologique de la flore de France. Version : 23 avril 2004.
  5. François Couplan, Eva Styner, Guide des plantes sauvages comestibles et toxiques, Delachaux et Niestlé, 1994, p. 37
  6. (en) Roy Vickery, Unlucky Plants, Folklore Society, 1985, p. 67

Voir aussi

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia FR

Compagnon rouge: Brief Summary ( الفرنسية )

المقدمة من wikipedia FR

Silene dioica

Le Compagnon rouge ou Silène dioïque (Silene dioica) est une plante herbacée vivace (hémicryptophyte) de la famille des Caryophyllacées, tout comme les œillets.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia FR

Coireán coilleach ( الأيرلندية )

المقدمة من wikipedia GA

Is planda é an coireán coilleach (Silene dioicaMelandrium rubrum uaireanta).

 src=
Is síol é an t-alt seo. Cuir leis, chun cuidiú leis an Vicipéid.
Má tá alt níos forbartha le fáil i dteanga eile, is féidir leat aistriúchán Gaeilge a dhéanamh.


ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Údair agus eagarthóirí Vicipéid
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia GA

Crveni golesak ( الكرواتية )

المقدمة من wikipedia hr Croatian

Crveni golesak (rumena pušina, rumeni golesak, lat. Silene dioica), biljna vrsta dvosupnica iz porodice klinčićevki, raširena po čitavoj Europi (uključujući Hrvatsku) i dijelovima Azije, Australije, Sjeverne Amerike i Novog Zelanda. Crveni golesak pripada rodu pušina ili gušavica a kroz povijest poznat pod brojnim domćim nazivima: golesać, ušec, ušac, i drugi

To je višegodišnja listopadna zeljasta biljka koja naraste do 30cm visine. Odlikuje se ružičastim cvjetovima koji privlače različite kukce, uključujući i pčele ,a pošto nije otrovna, bezopasna je za svu domaću stoku, pse, mačke i ptice.[1]

Podvrste

Izvori

  1. Silene dioica pristupljeno 20. listopada 2018
Logotip Zajedničkog poslužitelja
Na Zajedničkom poslužitelju postoje datoteke vezane uz: Crveni golesak
Logotip Wikivrsta
Wikivrste imaju podatke o: Silene dioica
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autori i urednici Wikipedije
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia hr Croatian

Crveni golesak: Brief Summary ( الكرواتية )

المقدمة من wikipedia hr Croatian

Crveni golesak (rumena pušina, rumeni golesak, lat. Silene dioica), biljna vrsta dvosupnica iz porodice klinčićevki, raširena po čitavoj Europi (uključujući Hrvatsku) i dijelovima Azije, Australije, Sjeverne Amerike i Novog Zelanda. Crveni golesak pripada rodu pušina ili gušavica a kroz povijest poznat pod brojnim domćim nazivima: golesać, ušec, ušac, i drugi

To je višegodišnja listopadna zeljasta biljka koja naraste do 30cm visine. Odlikuje se ružičastim cvjetovima koji privlače različite kukce, uključujući i pčele ,a pošto nije otrovna, bezopasna je za svu domaću stoku, pse, mačke i ptice.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autori i urednici Wikipedije
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia hr Croatian

Čerwjeny kobjelkač ( اللغة الصربية العليا )

المقدمة من wikipedia HSB

Čerwjeny kobjelkač (Silene dioica) je rostlina ze swójby nalikowych rostlinow (Caryophyllaceae).

Wopisanje

Čerwjeny kobjelkač je trajne zelo, kotrež docpěwa wysokosć wot 30 hač do 90 cm. Rostlina je wotstejo kosmata.

Přećiwostejne łopjena su sćenka jejkojte, wótre a sedźace.

Kćenja

Kćěje wot apryla hač do septembra. Kćenja docpěwaja šěrokosć wot 1,5 hač do 2,5 cm a steja w čumpatych pakićach. Muske a žónske kćenja su na rozdźělnych rostlinach, při čimž žónske kćenja maja brjuchaty keluch a muske kćenja maja cylindriski keluch. Pjeć krónowych łopješkow je dwustołpowe, ćmoworóžojte, jara rědko běłe a njesu na póžěrku 1-2 m wysoku šupiznu. Keluch je dźesaćnerwny a sylnje kosmaty.

Kćenja su wodnjo a w nocy wočinjene.

Płody

Zubki płodoweje kapsle su won zawite.

Stejnišćo

Rosće na włóžnych łukach a w swětłych lěsach. Preferuje wutkate a bazowe, čumpate pódy.

Rozšěrjenje

Rostlina je w nimale cyłej Europje rozšěrjena.

Podobna družina

  • Běły lěpjenk (Silene latifolia) ma běłe kćenja, kotrež wodnjo zwjadłe wupadaja.

Synonymy

  • Lychnis dioica L. - Sp. Pl.: 437 (1753)* - Typus: Herb. Linn. No. 602.6, "6 dioica / Cucubalus dioicus" (lecto- Talavera & Muñoz Garmendia 1989)
  • Lychnis dioica var. rubra Weigel - Fl. Pom. Rug.: 85 (1769)
  • Lychnis sylvestris Schkuhr - (1791)
  • Lychnis diurna Sibth. - Fl. Oxon.: 145 (1794)
  • Melandrium sylvestre (Schkuhr) Röhl. - Deutschl. Fl., ed. 2,, 2: 274 (1812)
  • Melandrium diurnum (Sibth.) Fr. - Bot. Not.: 170 (1842)
  • Melandrium dioicum (L.) Coss. & Germ. - Syn. Anal. Fl. Paris: 28 (1845)
  • Melandrium rubrum Garcke - Fl. N. Mitt.-Deutschland, ed. 4: 55 (1858), nom. illeg.

Noty

  1. Prawopisny słownik, Hornjoserbski słownik, ISBN 3-7420-1920-1, strona 235
  2. W internetowym słowniku: Leimkraut

Žórła

  • Schauer - Caspari: Pflanzenführer für unterwegs, ISBN 978-3-8354-0354-3, 2. nakład, 2008, strona 204, z wědomostnymaj mjenomaj Silene dioica a Melandrium rubrum (němsce)
  • Spohn, Aichele, Golte-Bechtle, Spohn: Was blüht denn da? Kosmos Naturführer (2008), ISBN 978-3-440-11379-0, strona 36, z wědomostnymaj mjenomaj Silene dioica a Melandrium rubrum (němsce)
  • Brankačk, Jurij: Wobrazowy słownik hornjoserbskich rostlinskich mjenow na CD ROM. Rěčny centrum WITAJ, wudaće za serbske šule. Budyšin 2005.
  • Kubát, K. (Hlavní editor): Klíč ke květeně České republiky. Academia, Praha (2002)
  • Lajnert, Jan: Rostlinske mjena. Serbske. Němske. Łaćanske. Rjadowane po přirodnym systemje. Volk und Wissen Volkseigener Verlag Berlin (1954)
  • Rězak, Filip: Němsko-serbski wšowědny słownik hornjołužiskeje rěče. Donnerhak, Budyšin (1920)
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia HSB

Čerwjeny kobjelkač: Brief Summary ( اللغة الصربية العليا )

المقدمة من wikipedia HSB

Čerwjeny kobjelkač (Silene dioica) je rostlina ze swójby nalikowych rostlinow (Caryophyllaceae).

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia HSB

Dagstjarna ( الآيسلندية )

المقدمة من wikipedia IS

Dagstjarna (fræðiheiti: Silene dioica) er tvíær eða fjölær jurt af hjartagrasaætt[1][2] sem vex víða um Evrópu.[1][3]

Hún myndar blendinginn Silene × hampeana með Silene latifolia, og er hann frjór. Hann er með ljósari bleik blóm og að öðru leyti millistig í útliti.[4]

Tilvísanir

  1. „BSBI List 2007“. Botanical Society of Britain and Ireland. Afrit af upprunalegu (xls) geymt þann 2015-01-25. Sótt 17. október 2014.
  2. "Silene dioica". Natural Resources Conservation Service PLANTS Database. USDA.
  3. Clapham, A.R., Tutin, T.G. and Warburg, E.F. 1962. Flora of the British Isles. Cambridge University Press.
  4. Stace, C. A. (2010). New Flora of the British Isles (Third. útgáfa). Cambridge, U.K.: Cambridge University Press. bls. 473. ISBN 9780521707725.
Wikimedia Commons er með margmiðlunarefni sem tengist
Wikilífverur eru með efni sem tengist
 src= Þessi líffræðigrein er stubbur. Þú getur hjálpað til með því að bæta við greinina.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Höfundar og ritstjórar Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia IS

Dagstjarna: Brief Summary ( الآيسلندية )

المقدمة من wikipedia IS

Dagstjarna (fræðiheiti: Silene dioica) er tvíær eða fjölær jurt af hjartagrasaætt sem vex víða um Evrópu.[1]

Hún myndar blendinginn Silene × hampeana með Silene latifolia, og er hann frjór. Hann er með ljósari bleik blóm og að öðru leyti millistig í útliti.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Höfundar og ritstjórar Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia IS

Silene dioica ( الإيطالية )

المقدمة من wikipedia IT

Silene dioica (nome scientifico Silene dioica (L.) Clairv.) è una pianta erbacea perenne alta fino a 80 cm, pelosa, dai delicati fiori di colore rosa intenso, appartenente alla famiglia delle Caryophyllaceae.

Sistematica

Il genere Silene è molto vasto: comprende oltre 300 specie; per lo più erbacee, annue, bienni o perenni. In Italia se ne contano almeno una sessantina di spontanee.

Varietà

Questa pianta non ha molte varietà. Qui segnaliamo le più importanti.

  • subsp. dioica (sinonimo = S. var. dioica)
  • subsp. zetlandica (Compton) Clapham (1962) (sinonimo = S. var. zetlandica)
  • var. dioica (sinonimo = S. subsp. dioica)
  • var. foetida (Schkuhr) Santa (1973) (sinonimo = S. var. dioica)
  • var. zetlandica (Compton) Kerguelen (1998) (sinonimo = S. subsp. zetlandica)

Ibridi

Facilmente si formano degli ibridi con la specie Silene latifolia con petali colore rosa – chiaro.

  • Silene x hampeana Meusel & K.Werner (1976) (ibrido fra S. latifolia subsp. alba x S. dioica)

Sinonimi

Per motivi diversi, nel tempo, alcuni autori hanno assegnato la nostra pianta a generi diversi, per cui si sono creati diversi sinonimi.

Etimologia

Il nome del genere (Silene) si riferisce alla forma del palloncino del fiore. Si racconta che Bacco avesse un compagno di nome Sileno con una gran pancia rotonda. Ma probabilmente questo nome è anche connesso con la parola greca “sialon” (= saliva); un riferimento alla sostanza bianca attaccaticcia secreta dal fusto di molte specie del genere.
“Dioico” deriva dalla particolarità di avere i fiori unisessuali: o solo maschili o solo femminili.

Morfologia

 src=
Descrizione delle parti della pianta

La forma biologica della nostra pianta è emicriptofita scaposa (H scap) : pianta perennante per mezzo di gemme al suolo (emicriptofita), e con asse fiorale più o meno privo di foglie (scaposa).

Radici

La radice è del tipo fittonante.

Fusto

Il fusto è poco ramoso, ascendente e fragile con pelosità patente. Sia il fusto che le foglie sono leggermente appiccicosi.

Foglie

Le foglie sono pelose, in genere largamente lanceolate (se non ovali) e a disposizione opposta lungo il fusto. Quelle inferiori sono spatolate con picciolo lungo 4 – 6 cm e lamina ellittica (dimensioni delle foglie: larghezza 4 cm; lunghezza 8 cm); mentre quelle superiori sono più piccole e sessili.

Infiorescenza

L'infiorescenza è del tipo a pannocchia lassa o più precisamente bipara ampia: ossia i fiori crescono da ambo i lati rispetto al fiore apicale con 3 – 9 fiori totali (infiorescenza chiamata anche “dicasio racemoso”).

Fiori

I fiori sono raggiati (a simmetria attinomorfa) e pentameri. Sono inoltre unisessuali (dioici), ossia troviamo piante con soli fiori maschili che hanno solo gli stami; e piante con soli fiori femminili con solo l'ovario e gli stili.

  • Calice: il calice è sinsepalo (vedi gamosepalo), largo 4 mm e lungo 10 – 13 mm e di colore rossastro; non rigonfio come nelle altre specie, ma fusiforme con denti lunghi e acuti di circa 1/5 del tubo (2 mm) e con peli patenti. Il calice dei fiori maschili presenta 10 venature longitudinali; quello dei fiori femminili con un numero doppio di venature. È da notare anche un certo dimorfismo sessuale tra i calici dei due sessi: il calice femminile è più rigonfio e grande in quanto deve contenere l'ovario.
  • Corolla: la corolla è dialipetala con 5 petali, lunghi fino a 25 mm. Sono profondamente bilobi all'apice (più della metà della lunghezza totale del petalo: 12 mm) e lembo di 6 mm. Il colore è rosa fucsia.
  • Androceo: gli stami sono 10.
  • Gineceo: l'ovario è supero tricarpellare e sincarpico con 5 stili.
  • Fioritura: da aprile a settembre
  • Impollinazione: tramite insetti. Infatti il nettare di questi fiori è molto ricercato dai bombi, farfalle e diverse specie di falene. Ma l'impollinazione avviene anche col vento (anemofila).

Frutti

Il frutto è una capsula ovale deiscente per 10 denti revoluti. Dimensione della capsula:10 – 15 mm. Il carpoforo è di 2 mm.

Distribuzione e habitat

  • Geoelemento: il tipo corologico è definito come Paleotemp. o Eurisiberiano (secondo altri autori) in tutti i casi originario delle zone fredde e freddo – temperate dell'emisfero boreale.
  • Diffusione: è diffusa in Europa, Asia occidentale, Africa settentrionale. In Italia si trova su tutta la penisola (isole escluse, ma esclusa anche la Puglia).
  • Habitat: La pianta è nitrofila e gli habitat preferiti sono i boschi riparati, prati grassi e arbusteti, ma anche i pascoli mesofili concimati, i megaforbieti, i saliceti ripariali, i pioppeti, i frassineti e gli ontaneti umidi.
  • Diffusione altitudinale: dai 400 ai 2300 m s.l.m.

Usi

Farmacia

Nella credenza popolare queste piante anticamente erano usate per curare i morsi di serpente (si trituravano i semi).

Cucina

Pianta mangereccia, anche se non molto conosciuta. Nel nord-est, in una tipica ricetta popolare, viene usata come ripieno dei ravioli con ricotta.

Industria

L'industria da questa pianta ricava saponi.

Galleria d'immagini

Bibliografia

  • Wolfgang Lippert Dieter Podlech, Fiori, TN Tuttonatura, 1980.
  • Giacomo Nicolini, Enciclopedia Botanica Motta. Volume terzo, Milano, Federico Motta Editore, 1960, p. 709.
  • Sandro Pignatti, Flora d'Italia. Volume primo, Bologna, Edagricole, 1982, p. 252, ISBN 88-506-2449-2.

 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autori e redattori di Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia IT

Silene dioica: Brief Summary ( الإيطالية )

المقدمة من wikipedia IT

Silene dioica (nome scientifico Silene dioica (L.) Clairv.) è una pianta erbacea perenne alta fino a 80 cm, pelosa, dai delicati fiori di colore rosa intenso, appartenente alla famiglia delle Caryophyllaceae.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autori e redattori di Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia IT

Raudonžiedis šakinys ( اللتوانية )

المقدمة من wikipedia LT

Raudonžiedis šakinys (lot. Silene dioica, angl. Red campion, vok. Rote Lichtnelke) – gvazdikinių (Caryophyllaceae) šeimos, naktižiedžių (Silene) genties daugiametis augalas. Paplitęs didžiojoje Europos dalyje.

Aukštis 30-90 cm, stiebas status. Lapai 3-8 cm ilgio, priešiniai. Žiedai tamsiai rausvi arba raudoni, 1,8-2,5 cm skersmens, sudaryti iš penkių žiedlapių, kurie galuose perskelti. Žydi vasarą. Auga šlaituose, pakelėse, miškuose.

 src=
Raudonžiedžio šakinio žiedai

Vikiteka

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia LT

Dagkoekoeksbloem ( البلجيكية الهولندية )

المقدمة من wikipedia NL

De dagkoekoeksbloem (Silene dioica, synoniem: Melandrium rubrum of Lychnis diurna) is een tweejarige of vaste plant uit de anjerfamilie (Caryophyllaceae). De naam dagkoekoeksbloem verwijst naar het overdag openstaan van bloemen, dit in tegenstelling van de avondkoekoeksbloem (Silene latifolia subsp. alba) en de nachtkoekoeksbloem ( Silene noctiflora).

De tot bijna een meter hoge plant heeft van mei tot september roze, tweehuizige bloemen met vijf diep ingesneden kroonbladen. De kelkbladen zijn buisvormig vergroeid tot een kelkbuis. De hoofdbloeiperiode valt in mei tot juni, maar in de herfst kan een tweede bloeiperiode plaatsvinden. De vrucht is een met tanden openspringende (dehiscente) doosvrucht.

Ecologische aspecten

De plant is waardplant voor de bladmineerder Pegomya flavifrons , de Koekoeksbloembochelwants en ook voor verschillende soorten nachtvlinders. Oorwormen gebruiken de lege zaaddozen van de dagkoekoeksbloem graag als schuilplaats.

Voorkomen

De plant groeit op vochtige plaatsen met een pH waarde tussen 6,1 en 7,8, op voedselrijke laagveen- of zandgrond. Enige schaduw is gewenst, maar volle zon is geen probleem wanneer de bodem voldoende vochtig is en blijft. Hoewel de bloemen overdag open zijn, is de plant voor bestuiving grotendeels afhankelijk van nachtvlinders.

Het natuurlijke verspreidingsgebied beslaat Europa, West-Azië en in Noord-Afrika in Marokko. De plant is ingevoerd in Noord-Amerika.

Plantengemeenschap

De dagkoekoeksbloem is een kensoort voor het verbond van els en gewone vogelkers (Alno-padion).

Toepassingen

Vaak wordt deze plant gebruikt bij insectenbeten.

Afbeeldingen

Externe links

Wikimedia Commons Mediabestanden die bij dit onderwerp horen, zijn te vinden op de pagina Silene dioica op Wikimedia Commons.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia-auteurs en -editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia NL

Dagkoekoeksbloem: Brief Summary ( البلجيكية الهولندية )

المقدمة من wikipedia NL

De dagkoekoeksbloem (Silene dioica, synoniem: Melandrium rubrum of Lychnis diurna) is een tweejarige of vaste plant uit de anjerfamilie (Caryophyllaceae). De naam dagkoekoeksbloem verwijst naar het overdag openstaan van bloemen, dit in tegenstelling van de avondkoekoeksbloem (Silene latifolia subsp. alba) en de nachtkoekoeksbloem ( Silene noctiflora).

De tot bijna een meter hoge plant heeft van mei tot september roze, tweehuizige bloemen met vijf diep ingesneden kroonbladen. De kelkbladen zijn buisvormig vergroeid tot een kelkbuis. De hoofdbloeiperiode valt in mei tot juni, maar in de herfst kan een tweede bloeiperiode plaatsvinden. De vrucht is een met tanden openspringende (dehiscente) doosvrucht.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia-auteurs en -editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia NL

Raud jonsokblom ( النرويجية )

المقدمة من wikipedia NN

Raud jonsokblom (Silene dioica) er ein art i nellikfamilien. Arten finst i større delar av Europa og i Nord-Afrika, og finst som forvilla art andre stader i verda.

Planta er ein fleirårig urt, som er 25-70 cm høg. Stilk og blad er oftast mjukt hårete, sjeldan glatte. Blada er lansettforma eller elliptiske, motsett stilte, med ingen eller korte bladstilkar. Blomane veks i knipper mot toppen av planta. Kronblada er purpurraude, i sjeldne tilfelle rosa eller kvite, kløyvde i spissen. Frukta er ein brungul kapsel.

Arten veks i heile landet i veggrøfter, i all kulturmark (beitemark, eng, åker) og på avfallsplassar og rundt industrifelt. Til fjells finst planta nesten opp til 1800 moh.

Planta blomstrar i låglandet frå seint på våren og fram over føresommaren, til fjells i juli-august.

Referansar

  • Svensk wikipedia.
  • Wikipedia på norsk bokmål.
  • Floraen i farger, Aschehoug, 3. opplag, 1970.

Bakgrunnsstoff

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia NN

Raud jonsokblom: Brief Summary ( النرويجية )

المقدمة من wikipedia NN

Raud jonsokblom (Silene dioica) er ein art i nellikfamilien. Arten finst i større delar av Europa og i Nord-Afrika, og finst som forvilla art andre stader i verda.

Planta er ein fleirårig urt, som er 25-70 cm høg. Stilk og blad er oftast mjukt hårete, sjeldan glatte. Blada er lansettforma eller elliptiske, motsett stilte, med ingen eller korte bladstilkar. Blomane veks i knipper mot toppen av planta. Kronblada er purpurraude, i sjeldne tilfelle rosa eller kvite, kløyvde i spissen. Frukta er ein brungul kapsel.

Arten veks i heile landet i veggrøfter, i all kulturmark (beitemark, eng, åker) og på avfallsplassar og rundt industrifelt. Til fjells finst planta nesten opp til 1800 moh.

Planta blomstrar i låglandet frå seint på våren og fram over føresommaren, til fjells i juli-august.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia NN

Rød jonsokblom ( النرويجية )

المقدمة من wikipedia NO

Rød jonsokblom (Silene dioica) er en flerårig plante (staude) av smelleslekta (Silene) i nellikfamilien som varierer i høyde fra 25 til 70 cm. Planten er lett kjennelig på de sterkt rød-rosa blomstene og blomsterbegeret med hårete stengel og motsatte, lansettformede blad. Blomstene kan også være hvite.

Rød jonsokblom er særbu, dvs. at det er hunnplanter og hannplanter. Hunnplantene kjennes igjen på de fem arrflikene som stikker ut av kronrøret og at begeret er mer oppblåst pga. kapselen som utvikles. Hannplantene har blomster uten oppblåst beger og lysegule pollenknapper som er synlige i kronrøret.

Den skjelnes fra engtjæreblom på at sistnevnte har svarte, klebrige partier på stilkene like nedenfor blomsterstanden.

Rød jonsokblom vokser i hele landet i veigrøfter, i all kulturmark (beitemark, eng, åker) og på avfallsplasser og rundt industrifelt. Den kan forekomme i høyder nesten opp til 1780 moh.[1]

Referanser

  1. ^ Lid, J. og D. T. Lid (2005). R. Elven, red. Norsk flora (7 utg.). Oslo: Samlaget. ISBN 82-521-6029-8.

Eksterne lenker

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia forfattere og redaktører
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia NO

Rød jonsokblom: Brief Summary ( النرويجية )

المقدمة من wikipedia NO

Rød jonsokblom (Silene dioica) er en flerårig plante (staude) av smelleslekta (Silene) i nellikfamilien som varierer i høyde fra 25 til 70 cm. Planten er lett kjennelig på de sterkt rød-rosa blomstene og blomsterbegeret med hårete stengel og motsatte, lansettformede blad. Blomstene kan også være hvite.

Rød jonsokblom er særbu, dvs. at det er hunnplanter og hannplanter. Hunnplantene kjennes igjen på de fem arrflikene som stikker ut av kronrøret og at begeret er mer oppblåst pga. kapselen som utvikles. Hannplantene har blomster uten oppblåst beger og lysegule pollenknapper som er synlige i kronrøret.

Den skjelnes fra engtjæreblom på at sistnevnte har svarte, klebrige partier på stilkene like nedenfor blomsterstanden.

Rød jonsokblom vokser i hele landet i veigrøfter, i all kulturmark (beitemark, eng, åker) og på avfallsplasser og rundt industrifelt. Den kan forekomme i høyder nesten opp til 1780 moh.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia forfattere og redaktører
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia NO

Silene dioica ( Pms )

المقدمة من wikipedia PMS
Drapò piemontèis.png Vos an lenga piemontèisa Për amprende a dovré 'l sistema dle parlà locaj ch'a varda sì.

A l'é na pianta con la gamba pòch ramificà, auta da 30 a 90 cm., un pòch tachissa parej dle feuje, quatà 'd na pluria lingera, a lansa e opòste. Le fior as presento a bocc da 3 a 9, con un-a an ponta e j'autr da tute doe le part, a son faite da un bicer pi sutil e, ant la fior feminin-a, a l'han un nùmer ëd venadure për ël long dobi rispet a le fior masculin-e. A l'han sinch pétaj reusa motobin spartì.

Ambient

A chërs sovens ant ij pra sijà e ai bord dij bòsch, tra 400 e 2300 m.

Fioridura

Da avril a stèmber.

Particolarità

L'impolinassion a ven faita dzortut da farfale, scalabron e parpajon, ma a peul ëdcò esse faita da l'aria.

Arferiment bibliogràfich për chi a veul fé dj'arserche pì ancreuse

  • Silene dioica L. 1753
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia PMS

Silene dioica: Brief Summary ( Pms )

المقدمة من wikipedia PMS

A l'é na pianta con la gamba pòch ramificà, auta da 30 a 90 cm., un pòch tachissa parej dle feuje, quatà 'd na pluria lingera, a lansa e opòste. Le fior as presento a bocc da 3 a 9, con un-a an ponta e j'autr da tute doe le part, a son faite da un bicer pi sutil e, ant la fior feminin-a, a l'han un nùmer ëd venadure për ël long dobi rispet a le fior masculin-e. A l'han sinch pétaj reusa motobin spartì.

Ambient

A chërs sovens ant ij pra sijà e ai bord dij bòsch, tra 400 e 2300 m.

Fioridura

Da avril a stèmber.

Particolarità

L'impolinassion a ven faita dzortut da farfale, scalabron e parpajon, ma a peul ëdcò esse faita da l'aria.

Silene01.jpg 2006-10-22Silene dioica07.jpg Silene dioica - Iceland - 2007-07-10.jpg
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia authors and editors
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia PMS

Bniec czerwony ( البولندية )

المقدمة من wikipedia POL
 src=
Kwiaty
 src=
Pokrój

Bniec czerwony, lepnica czerwona, lepnica dwupienna (Melandrium rubrum Garcke) – gatunek rośliny należący do rodziny goździkowatych. Występuje na większości obszaru Europy i w Afryce Północnej (Maroko)[2]. W Polsce pospolity[3].

Systematyka

Według nowszych ujęć taksonomicznych gatunek ten włączony został do rodzaju Silene i ma nazwę Silene dioica (L.) Clairv.Man. herbor. Suisse 146. 1811 [2].

Morfologia

Pokrój
Roślina zielna o wysokości 60-100 cm, cała pokryta miękkimi włoskami, częściowo gruczołowymi.
Łodyga
Pojedyncza, prosto wzniesiona, owłosiona, w górnej części silnie rozgałęziona i gruczołowato owłosiona.
Liście
Ciemnozielone. Liście odziomkowe zebrane w różyczkę, odwrotnie jajowate, zaostrzone, krótkoogonkowe. Górne liście siedzące.
Kwiaty
Jednopłciowe (roślina dwupienna), krótkoszypułkowe purpurowoczerwone, rzadko białe i zebrane w wierzchotkę[4]. Kielich długo owłosiony, zielonoczerwony. Płatki korony odwrotnie jajowate, głęboko wcięte, długości do 2,5 cm. Kielich kwiatów męskich jest podługowaty o 10 nerwach, kwiaty żeńskie mają silnie rozdęty kielich o 20 nerwach[4]. Pylników jest 10 i zrośnięte są podstawami tworząc rurkę wokół słupka.
Owoc
Otwierająca się 10 ząbkami torebka zawierająca liczne kuliste nasiona[4].

Biologia i ekologia

Roślina jednoroczna lub dwuletnia, hemikryptofit[5]. Rośnie na wyżynach, w górach, rzadko na niżu. Preferuje miejsca cieniste, gleby świeże lub wilgotne. Gatunek związany z olszynami, lasami bukowymi z klonem lub marzanną wonną, rośnie także na skrajach lasów, rzadziej na górskich łąkach[4]. Kwitnie od kwietnia do lipca. Kwiaty otwarte są jedynie w ciągu dnia, zapylane są przez motyle[6]. Jest rośliną wskaźnikową występowania w glebie miedzi i metali ciężkich[4]. Liczba chromosomów 2n = 24[3].

Przypisy

  1. Stevens P.F.: Caryophyllales (ang.). Angiosperm Phylogeny Website, 2001–. [dostęp 2009-10-07].
  2. a b Germplasm Resources Information Network (GRIN). [dostęp 2010-02-05].
  3. a b Lucjan Rutkowski: Klucz do oznaczania roślin naczyniowych Polski niżowej. Warszawa: Wyd. Naukowe PWN, 2006. ISBN 83-01-14342-8.
  4. a b c d e František Činčura, Viera Feráková, Jozef Májovský, Ladislav Šomšák, Ján Záborský: Pospolite rośliny środkowej Europy. Jindřich Krejča, Magdaléna Záborská (ilustracje). Warszawa: Państwowe Wydawnictwo Rolnicze i Leśne, 1990. ISBN 83-09-01473-2.
  5. Władysław Szafer, Stanisław Kulczyński: Rośliny polskie. Warszawa: PWN, 1953.
  6. Olga Seidl, Józef Rostafiński: Przewodnik do oznaczania roślin. Warszawa: PWRiL, 1973.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia POL

Bniec czerwony: Brief Summary ( البولندية )

المقدمة من wikipedia POL
 src= Kwiaty  src= Pokrój

Bniec czerwony, lepnica czerwona, lepnica dwupienna (Melandrium rubrum Garcke) – gatunek rośliny należący do rodziny goździkowatych. Występuje na większości obszaru Europy i w Afryce Północnej (Maroko). W Polsce pospolity.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia POL

Silene dioica ( البرتغالية )

المقدمة من wikipedia PT

Silene dioica é uma espécie de planta com flor pertencente à família Caryophyllaceae.

A autoridade científica da espécie é (L.) Clairv., tendo sido publicada em Manuel d'Herborisation en Suisse et en Valais 146. 1811.

Portugal

Trata-se de uma espécie presente no território português, nomeadamente em Portugal Continental.

Em termos de naturalidade é nativa da regição atrás indicada.

Protecção

Não se encontra protegida por legislação portuguesa ou da Comunidade Europeia.

Referências

 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autores e editores de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia PT

Silene dioica: Brief Summary ( البرتغالية )

المقدمة من wikipedia PT

Silene dioica é uma espécie de planta com flor pertencente à família Caryophyllaceae.

A autoridade científica da espécie é (L.) Clairv., tendo sido publicada em Manuel d'Herborisation en Suisse et en Valais 146. 1811.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Autores e editores de Wikipedia
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia PT

Rödblära ( السويدية )

المقدمة من wikipedia SV

Rödblära (Silene dioica) är en art i familjen nejlikväxter. Artnamnet "dioica" syftar på dessa växters dioecism, även kallat tvåbygge vilket innebär att han- och honblommor förekommer på olika plantor. Den förekommer i större delen av Europa och i Nordafrika, den är naturaliserad på många håll i världen. I Sverige är rödblära vanlig i nästan hela landet på fuktiga marker som vid kärrkanter och stränder.

Arten är en flerårig, vanligen mjukhårig, ibland körtelhårig, sällan kal ört, till 80 cm hög. Bladen är lansettlika till elliptiska eller äggrunda, oskaftade eller på korta skaft. Blommorna kommer i greniga toppställda knippen. Fodret har otydliga nerver och är hos honblommorna något uppblåst, medan hanblommorna har ganska smalt foder. Kronbladen är purpurröda, sällan rosa eller vita, de är kluvna i spetsen och har tydliga bikronefjäll. Frukten är en kapsel, brungul och ungefär lika långt som fodret. Blommar vanligen från senvåren till slutet på sommaren.

Arten är mångformig och flera varieteter finns beskrivna:

  • Vanlig rödblära (S. dioica var. dioica) - har blad som är elliptiska och håriga.
  • Dvärgrödblära (S. dioica var. serpentinicola) - bladen är smal lansettlika och håriga.
  • Kal rödblära (S. dioica var. smithii) - har lansettlika, kala blad.
  • var. zetlandica - en robust kustform, med hårigare, elliptiska blad och större blommor än typen.

Sorterna kal rödblära och dvärgrödblära förekommer bara på serpentinberg i de södra fjälltrakterna i Sverige.

Rödbläran är nära släkt med vitblära (S. latifolia) och där arterna möts uppstår lätt hybriden Silene ×hampeana med ljusrosa blommor.

Källor

Externa länkar

Rödklöver.png Denna växtartikel saknar väsentlig information. Du kan hjälpa till genom att tillföra sådan.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia författare och redaktörer
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia SV

Rödblära: Brief Summary ( السويدية )

المقدمة من wikipedia SV

Rödblära (Silene dioica) är en art i familjen nejlikväxter. Artnamnet "dioica" syftar på dessa växters dioecism, även kallat tvåbygge vilket innebär att han- och honblommor förekommer på olika plantor. Den förekommer i större delen av Europa och i Nordafrika, den är naturaliserad på många håll i världen. I Sverige är rödblära vanlig i nästan hela landet på fuktiga marker som vid kärrkanter och stränder.

Arten är en flerårig, vanligen mjukhårig, ibland körtelhårig, sällan kal ört, till 80 cm hög. Bladen är lansettlika till elliptiska eller äggrunda, oskaftade eller på korta skaft. Blommorna kommer i greniga toppställda knippen. Fodret har otydliga nerver och är hos honblommorna något uppblåst, medan hanblommorna har ganska smalt foder. Kronbladen är purpurröda, sällan rosa eller vita, de är kluvna i spetsen och har tydliga bikronefjäll. Frukten är en kapsel, brungul och ungefär lika långt som fodret. Blommar vanligen från senvåren till slutet på sommaren.

Arten är mångformig och flera varieteter finns beskrivna:

Vanlig rödblära (S. dioica var. dioica) - har blad som är elliptiska och håriga. Dvärgrödblära (S. dioica var. serpentinicola) - bladen är smal lansettlika och håriga. Kal rödblära (S. dioica var. smithii) - har lansettlika, kala blad. var. zetlandica - en robust kustform, med hårigare, elliptiska blad och större blommor än typen.

Sorterna kal rödblära och dvärgrödblära förekommer bara på serpentinberg i de södra fjälltrakterna i Sverige.

Rödbläran är nära släkt med vitblära (S. latifolia) och där arterna möts uppstår lätt hybriden Silene ×hampeana med ljusrosa blommor.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia författare och redaktörer
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia SV

Silene dioica ( الأوكرانية )

المقدمة من wikipedia UK

Опис

Багаторічні рослини, коротко кореневищні, 20–60 см заввишки. Стебла висхідні нерозгалужені–малорозгалужені, з довгими і м'якими волосками, горішня частина темно-червона. Листя протилежні, прикореневі й найнижчі стеблові листки довгочерешкові, найбільш верхні листки безчерешкові; листова пластина овально-еліптична–вузько-яйцеподібна, з цілими краями, м'якошерста. Суцвіття 3–20-квіткові. Квітка: рослини дводомні (маточкові й тичинкові квіти на різних рослинах). Квіти червоні (іноді білі), 20–25 мм діаметром; пелюсток 5; тичинок 10; без аромату. Плоди — досить округло бочкоподібні, золотисто-коричневого кольору, довжиною 9–14 мм, 10-дольні капсули. Насіння від темно-коричневого до чорного кольору, широко ниркоподібне, 1–1.6 мм. 2n = 24.

Поширення

Європа (Білорусь, Естонія, Латвія, Литва, Росія, Україна, Австрія, Бельгія, Чехія, Німеччина, Угорщина, Нідерланди, Польща, Словаччина, Швейцарія, Данія, Фінляндія, Ірландія, Норвегія, Швеція, Велика Британія, Боснія і Герцеговина, Болгарія, Хорватія, Італія, Македонія, Чорногорія, Румунія, Сербія, Словенія, Франція, Іспанія); Марокко. Введений: Північна Америка (Канада, США), Австралія, Нова Зеландія, Бразилія (Ріо-Гранде-ду-Сул), Аргентина (Буенос-Айрес, Вогняна Земля). Також культивується.

Населяє рідколісся, огорожі, сади, річкові береги, відкриті смітники.

Галерея


Джерела

Redo.gif Це незавершена стаття про Гвоздичні.
Ви можете допомогти проекту, виправивши або дописавши її.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Автори та редактори Вікіпедії
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia UK

Silene dioica ( الفيتنامية )

المقدمة من wikipedia VI

Silene dioica là loài thực vật có hoa thuộc họ Cẩm chướng. Loài này được (L.) Clairv. miêu tả khoa học đầu tiên năm 1811.[1]

Tham khảo

  1. ^ The Plant List (2010). Silene dioica. Truy cập ngày 20 tháng 6 năm 2013.

Liên kết ngoài


Bài viết chủ đề phân họ cẩm chướng Caryophylloideae này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia tác giả và biên tập viên
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia VI

Silene dioica: Brief Summary ( الفيتنامية )

المقدمة من wikipedia VI

Silene dioica là loài thực vật có hoa thuộc họ Cẩm chướng. Loài này được (L.) Clairv. miêu tả khoa học đầu tiên năm 1811.

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Wikipedia tác giả và biên tập viên
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia VI

Дрёма двудомная ( الروسية )

المقدمة من wikipedia русскую Википедию
Царство: Растения
Подцарство: Зелёные растения
Отдел: Цветковые
Надпорядок: Caryophyllanae Takht., 1967
Семейство: Гвоздичные
Подсемейство: Гвоздичные
Подрод: Behenantha
Секция: Дрёма
Вид: Дрёма двудомная
Международное научное название

Silene dioica (L.) Clairv., 1811

Wikispecies-logo.svg
Систематика
на Викивидах
Commons-logo.svg
Изображения
на Викискладе
ITIS 20064NCBI 39879EOL 587963GRIN t:316832IPNI 157239-1TPL kew-2488209

Дрёма двудо́мная или Дрёма лесная (лат. Siléne dióica) — вид двудольных цветковых растений, включённый в род Смолёвка (Silene) семейства Гвоздичные (Caryophyllaceae). Ранее выделялся в отдельный род Дрёма (Melandrium).

Ботаническое описание

Дрёма двудомная — многолетнее двудомное травянистое растение с небольшим корневищем. Стебли приподнимающиеся, ветвистые достигающие 0,8 м в высоту, мягкоопушённые, реже почти голые.

Прикорневые листья лопатчатые, на черешке, яйцевидные или эллиптические. Стеблевые листья сидячие, продолговато-яйцевидные, заострённые, не более 13 см длиной, слабоопушённые с обеих сторон, по средней жилки волосистые.

Цветки собраны в рыхлые дихазиальные соцветия на верхушке побега, около 2 см в диаметре. Прицветники ланцетовидные, до 2 см длиной. Чашечка колокольчатая, в пестичных цветках более широкая, чем в тычиночных, с опушённые зазубренным краем. Венчик ярко-розовый, лепестки узкие, неглубоко разделены на две доли, широкояйцевидные. Пестики и тычинки равны по длине чашечке.

Плод — широкояйцевидная коробочка, раскрывающаяся десятью створками. Семена тёмно-коричневые или чёрные, фасолевидные, бугристые.

Число хромосом 2n = 24.

Ареал

Дрёма двудомная происходит из северо-западной Европы. Описана из Северной Европы.

Дрёма двудомная завезена в Северную Америку, где свободно дичает.

Таксономия

ещё 33 семейства
(согласно Системе APG III) ещё более 420 видов порядок Гвоздичноцветные род Смолёвка отдел Цветковые, или Покрытосеменные семейство Гвоздичные вид Дрёма двудомная ещё 58 порядков цветковых растений
(по Системе APG III) ещё 87 родов

Синонимы

  • Agrostemma sylvestris (Schkuhr) G.Don, 1831
  • Lychnis dioica L., 1753basionym
  • Lychnis dioica subsp. rubra Weigel, 1769
  • Lychnis rubra (Weigel) Patze, E.Mey. & Elkan, 1849
  • Lychnis sylvestris Schkuhr, 1791
  • Melandrium dioicum (L.) Coss. & Germ., 1845
  • Melandrium dioicum subsp. rubrum (Weigel) D.Löve, 1944
  • Melandrium diurnum Fr., 1842
  • Melandrium intermedium Schur, 1866
  • Melandrium pratense Röhl., 1812
  • Melandrium purpureum Rupr., 1860
  • Melandrium rubrum (Weigel) Garcke, 1858
  • Melandrium stenophyllum Schur, 1877
  • Melandrium sylvestre (Schkuhr) Röhl., 1812
  • Saponaria dioica (L.) Moench, 1794
  • Silene diurna Gren. & Godr., 1847
  • Silene hornemannii Fenzl, 1851
  • Silene rubra (Weigel) E.H.L.Krause, 1901

Примечания

  1. Об условности указания класса двудольных в качестве вышестоящего таксона для описываемой в данной статье группы растений см. раздел «Системы APG» статьи «Двудольные».
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Авторы и редакторы Википедии
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia русскую Википедию

Дрёма двудомная: Brief Summary ( الروسية )

المقدمة من wikipedia русскую Википедию

Дрёма двудо́мная или Дрёма лесная (лат. Siléne dióica) — вид двудольных цветковых растений, включённый в род Смолёвка (Silene) семейства Гвоздичные (Caryophyllaceae). Ранее выделялся в отдельный род Дрёма (Melandrium).

ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
Авторы и редакторы Википедии
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia русскую Википедию

レッドキャンピオン ( اليابانية )

المقدمة من wikipedia 日本語
Bayrischer Wald 9929.JPG

レッドキャンピオン(Red campion、学名Silene dioicaシノニムMelandrium rubrum)は、ナデシコ科植物。中央、西部、北部ヨーロッパ全域および南部ヨーロッパの一部に分布している。

2年草もしくは多年草であり、濃いピンクから赤色で直径1.8から2.5cmのを咲かせる。花は香りはしない。花弁は5枚あり、先端は深く切れ込んでいる。基部はは細くなっており、骨壷型のの中に入っていっている。花期は5月から10月。茎は枝分かれし、高さは30から90cmになる。濃い緑色のは単葉で尖った卵形をしており、長さは3から8cmで鋸歯はなく、対生する。葉と茎には毛が生えており、少し粘つく。上のほうの葉は柄がない。雄花と雌花は別の株で咲く。雄花には10本の雄蘂と10本の筋のある萼が、雌花には5本の花柱と20本の筋のある萼がある。実は10月以降にでき、卵形のさく果で多数の種子が入っている。

レドキャンピオンは路傍や森林、岩がちな斜面に生えている。湿った酸性でない土壌を好む。

薄いピンク色の花を咲かせるものは、ホワイトキャンピオン (S. latifolia) との雑種である。

 src= ウィキスピーシーズにレッドキャンピオンに関する情報があります。 執筆の途中です この項目は、植物に関連した書きかけの項目です。この項目を加筆・訂正などしてくださる協力者を求めていますプロジェクト:植物Portal:植物)。
 title=
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
ウィキペディアの著者と編集者
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia 日本語

レッドキャンピオン: Brief Summary ( اليابانية )

المقدمة من wikipedia 日本語
ترخيص
cc-by-sa-3.0
حقوق النشر
ウィキペディアの著者と編集者
النص الأصلي
زيارة المصدر
موقع الشريك
wikipedia 日本語