麥哲倫鴴科

Magellanpipare^[2] (Pluvianellus socialis) är en sällsynt och unik vadare som förekommer i södra Sydamerika.

Utseende och läte

Magellanpiparens kroppsbyggnad och biotopval liknar roskarlarnas men den kan inte förväxlas med någon annan vadarfågel. Ovansidan och bröstet är ljusgrå och resten av undersidan är vit. Den har korta röda ben, svart näbb och röd iris. Juvenilen har gulaktiga ben och iris och fjäderdräkten är genomgående fjälligt grå. Dess läte är ett duvliknande coo.

Utbredning och biotop

Magellanpiparen häckar i stäppliknande biotoper i inlandet i Tierra del Fuego i södra Chile och Argentina vid färskvatten och brackvatten som sjöar och dammar men även i närheten av floder.^[3][1] Den kan häcka ända upp på 1200 meter över havet men vanligtvis på lägre nivåer. Den genomför inga längre förflyttningar om vintern men flyttar till kusten eller större floder, främst till estuarier. Vissa flyttar längre norrut, så långt som till Valdeshalvön och ibland ända till den argentinska provinsen Buenos Aires.^[4][1] Den har mycket sällsynt observerats på Falklandsöarna.^[3]

Ekologi

Paren är territoriella och försvarar sitt revir och de ruvar äggen tillsammans. Honan lägger två stora ägg direkt på marken, men oftast överlever bara en unge. Magellanpiparen föder sina ungar genom att stöta upp föda som sparats i krävan, och detta är unikt bland vadarfåglarna.^[4]

Den lever av små ryggradslösa djur som plockas från marken eller under stenar, likt roskarlarna. Det har observerats att den samlar maskar i näbben på samma sätt som lunnefåglarna. Vintertid utgör fjädermyggslarver huvudfödan och den födosöker då i mindre flockar.^[1][5]

Taxonomi

Länge placerades magellanpiparen tillsammans med piparna i familjen Charadriidae, men dess annorlunda ekologi indikerade att arten var distinkt, och DNA-studier visade att de istället är närmare besläktade med familjen slidnäbbar och att den också kanske borde placeras i denna familj.^[6] Men än så länge placeras magellanpiparen i den egna familjen Pluvianellidae och tillsammans med tjockfotar och slidnäbbar utgör de den gemensamma underordningen Chionidi.^[7][8][9]

Status

Världspopulationen uppskattas bestå av färre än 10.000 individer och den kategoriseras som (NT) av IUCN.^[1]

Noter

1. ^ [a b c d e] BirdLife International 2012 Pluvianellus socialis Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
3. ^ [a b] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
4. ^ [a b] Ferrari, Silvia (27 april 2003). ”Magellanic Plovers Pluvianellus socialis in southern Santa Cruz Province, Argentina”. Wader Study Group Bulletin "101": ss. 1–7. Arkiverad från originalet den 19 februari 2012. https://web.archive.org/web/20120219082831/http://www.grupofalco.com.ar/pedefes/imberti_Chorlo_Ceniciento_en_Santa_Cruz__mail_.pdf.
5. ^ Kampf, Ruud (27 april 1996). ”A note on the feeding behaviour of Magellanic Plover Pluvianellus socialis”. Wader Study Group Bulletin "80": ss. 78.
6. ^ Paton, Tara (27 april 2003). ”RAG-1 sequences resolve phylogenetic relationships within charadriiform birds”. Molecular Phylogenetics & Evolution "29" (2): ss. 268–278. doi:10.1016/S1055-7903(03)00098-8.
7. ^ Christidis & Boles (2008) Systematics and Taxonomy of Australian Birds, CSIRO, Melbourne, sid:132
8. ^ Paton, Tara A. & Baker, Allan J. (2006) Sequences from 14 mitochondrial genes provide a well-supported phylogeny of the Charadriiform birds congruent with the nuclear RAG-1 tree., Molecular Phylogenetics and Evolution, vol.39, nr.3, sid:657–667. doi:10.1016/j.ympev.2006.01.011 (HTML sammanfattning)
9. ^ Paton, T.A.; Baker, A.J.; Groth, J.G. & Barrowclough, G.F.(2003) RAG-1 sequences resolve phylogenetic relationships within charadriiform birds., Molecular Phylogenetics and Evolution, vol.29, sid:268-278. doi:10.1016/S1055-7903(03)00098-8 (HTML sammanfattning)