西洋梨

Ett rött päron.

Ett träd av Augustipäron blommar i maj på en bakgård i centrala Ystad 2013.

Päronträd kan bli gamla. Ett 104 år gammalt päronträd föll den 4 augusti 2017 till marken på en bakgård i centrala Ystad, ingen människa kom till skada.

Päron (Pyrus communis) är en art i släktet päron, som växer i tempererat klimat. Päron odlas för fruktens skull, och är nästan lika härdigt som äpple.

Utseende

Päronträdet är ett träd med en slank krona. Stammen är rak och genomgående ända till toppen. Huvudgrenarna är först upprätta, men senare mer vågräta. Barken är först mörkbrun och slät. Senare blir den grå med sprickor för att slutligen bli djupt uppsprucken i fyrkanter.

Unga ännu inte fruktbärande plantor och vildskott har ofta långa tornar. Knopparna är kägelformade, bruna och hårlösa. Blomsterknopparna sitter på vridna kortskott och är mer avrundade. Bladen har längre stjälkar än äpple och är runda till elliptiska med en fint sågtandad kant och ganska kort spets. Översidan är blankt mörkgrön, men undersidan är ljust grågrön. Blommorna är samlade i flockar och är vita med svag doft och blommar i maj. Ståndarknapparna är klart röda.

Frukterna är runda till päronformade. Fröna mognar och gror villigt.

Päronets historik

Päron har förmodligen odlats lika länge som äppelträdet och fanns i Grekland redan 1 000 år f. Kr. Under medeltiden odlades päron i Sverige, och på 1700-talet fanns många sorter, t.ex. bergamott och augustipäron. Gammalt är också gråpäronet med tjockt, strävt skal och sött, saftigt fruktkött, likaså det nu sällan förekommande grännapäronet, som Per Brahe uppges ha infört från Tyskland.^[1]

Många av de gamla sorterna är så härdiga att de kan odlas upp i zonerna III och IV. Detta gäller också Esperens Herre, en vanlig sort av senare datum. I spalje kan också mer krävande sorter användas tämligen långt norrut, men i huvudsak odlas päron hos oss i Götalands kusttrakter (zonerna I och II). I yrkesmässig odling är Pierre Corneille, Williams, Conferens och Herzogin Elsa vanliga. Andra viktiga sorter är Moltke, Clara Fries, Alexander Lucas, Clapps favorit och Fipil.^[1]

Näringsvärde

Källa: ^[2]

Källa: ^[3]

Päron i svensk litteratur (urval)^[4]

• Olof Eneroth - Handbok i Svensk Pomologi (Utgåvarna 1866 och 1899)
• Axel Pihl och Jakob Eriksson - Svenska fruktsorter i färglagda avbildningsformar (1899–1912)
• John A Åhlén - Bland Pomonas skatter. 350 i svensk odling förekommande fruktsorter (1900)
• Gustav Lind - Våra frukter och bär (1912)
• Gustav Lind - Svensk frukt (1920–24)
• Carl G Dalh - Pomologi. I. Äpplen och päron (1929)
• Bertil Billbäck - Frukt och bär (1941)
• Anton Nilsson - Våra päron-, plommon- och körbärssorter (1989)

Päronsorter

Se Lista över päronsorter.

Referenser

1. ^ [a b] Bra Böckers lexikon, 1979.
2. ^ EU Nährwertkennzeichnungsrichtlinie (EU NWKRL 90/496/EWG) & REWE Nährwerttabelle
3. ^ EU Nährwertkennzeichnungsrichtlinie (EU NWKRL 90/496/EWG)
4. ^ Tidningen Pomologen, nummer 4-2005, sidorna 22 till 25

Externa länkar

• Den virtuella floran – Päron
• Wiktionary har ett uppslag om päron.
• Wikimedia Commons har media som rör Päron.
  Bilder & media