Nile Valley North of Nubia (Fayium), Nile Valley North of Nubia (Delta), Nile Valley North of Nubia, Nubia, Libyan Desert Oases, Nubian Desert Oases, Mareotic Sector, North Sinai, Isthmic Desert, Mountainous Southern Sinai.
Canary Islands, Spain, Sardinia, Greece, Turkey, Africa, southwest Asia, extending to India and Australia.
Dry waste ground.
Perennial.
The species is variable as to the texture and the pubescence of leaves.
La bufera (Withania somnifera), tamién conocida como ashwagandha, ginseng indiu, oroval, orval o yerba moro mayor, ye una especie botánica de planta de la familia de les solanacees (Solanaceae).
En munches zones del mundu utiliza l'antiguu nome en sánscritu, ashwagandha, que la so traducción lliteral ye "arume de caballu", pol particular golor qu'esprende.
Ye un parrotal erecto que suel algamar altores cimeros a 15 dm . Al igual qu'el tomate, que ye de la mesma familia, la so flor ye mariella y la so frutu ye coloráu, anque con forma y tamañu de baga.
Crez sobremanera n'India, Paquistán y Sri Lanka, anque tamién puede atopase nel sur d'Europa, nordés d'África, y na Macaronesia. Na Península Ibérica alcuéntrase esporádicamente nel sur y zona mediterránea.
El nome de la especie (Withania somnifera) alude a les propiedaes sedantes del raigañu de la planta. Sicasí, el so usu principal en Āyurveda ye similar al del ginseng na medicina china tradicional: funciona como adaptógeno. Por esta razón, n'Occidente dáse-y el nomatu de ginseng indiu.
Withania somnifera describióse por (Linneo) Dunal y espublizóse en Prodromus Systematis Naturalis Regni Vegetabilis 13(1): 453, nel añu 1852.[1]
La bufera (Withania somnifera), tamién conocida como ashwagandha, ginseng indiu, oroval, orval o yerba moro mayor, ye una especie botánica de planta de la familia de les solanacees (Solanaceae).
En munches zones del mundu utiliza l'antiguu nome en sánscritu, ashwagandha, que la so traducción lliteral ye "arume de caballu", pol particular golor qu'esprende.
La bufera o bolletes del Bon Jesús pl., bufeta que adorm, capseta o morella[1] (Withania somnifera), també coneguda genèricament com a ginseng indi o Ashwagandha, és una planta amb flor de la família de les solanàcies.
És un arbust erecte que sol assolir altures superiors a 150 cm. Igual que el tomàquet, que és de la mateixa família, la seva flor és groga i el seu fruit és vermell, en forma de bàia.
Creix sobretot a l'Índia, Pakistan i Sri Lanka, encara que també es pot trobar al sud d'Europa, nord-est d'Àfrica, i a la Macaronèsia. A la península Ibèrica es troba esporàdicament al sud i a la zona mediterrània.
El nom de l'espècie (Withania somnífera) al·ludeix a les propietats sedants de l'arrel de la planta. Tanmateix, el seu ús principal en Ayurveda és similar al del ginseng a la medicina xinesa tradicional: funciona com a adaptògen. Per aquesta raó, a Occident se li dóna el sobrenom de ginseng indi.
La bufera o bolletes del Bon Jesús pl., bufeta que adorm, capseta o morella (Withania somnifera), també coneguda genèricament com a ginseng indi o Ashwagandha, és una planta amb flor de la família de les solanàcies.
Withanie snodárná[1] (Withania somnifera) (v sanskrtu Ashwagandha [Ašvaganda]) je vytrvalá, subtropická až tropická rostlina, druh rodu withanie, která bývá po několik tisíciletí využívána v systému v tradičního indického lékařství, v Ájurvédě.
Nenáročná rostlina rostoucí na kamenitých, suchých až vyprahlých půdách, od savan až do polopouští. Vyskytuje na teplých, dobře osvětlených místech se na okrajích křovin, podél cest, na lidmi narušených stanovištích. Má široký areál výskytu v subtropech i tropech Evropy, Asie a Afriky. Jen s obtížemi lze určit, ve kterých oblastech je původní. Ještě před počátkem našeho letopočtu, a hlavně následně s nástupem cestování a předávání vědomostí, byla šířena na mnohá území tehdy známých kontinentů.[2][3]
Vytrvalá, stálezelená dřevnatějící bylina nebo keř vysoký 50 až 200 cm. Větve má hustě porostlé hvězdicovitými chlupy, které rostlině dávají našedlou barvu. Jsou porostlé řapíkatými listy s vejčitými či podlouhlými čepelemi, dlouhými 3 až 10 cm a širokými 2 a7 cm. Celokrajné listy s klínovitou bázi jsou na vrcholu špičaté, z lícní strany našedlé a řídce chlupaté a z rubové hustě šedě plstnaté.
Žlutozelené, pětičetné, oboupohlavné květy na krátkých stopkách vytvářejí v počtech čtyři až šest úžlabní svazečky. Srostlý kalich dlouhý je v době květu dlouhý 5 mm a má úzce trojúhelníkovité cípy, žlutozelená, zvonkovitá koruna je o málo větší kalichu a stejně jako kalich je na vnější straně chlupatá, V květu je pět tyčinek se žlutými prašníky. Dvouplodolistový, jednodílný svrchní semeník má jednu čnělku. Plodem je oranžová, lesklá, kulovitá, 5 až 8 mm velká bobule obalená vytrvalým kalichem. Obsahuje světle hnědá semena velká asi 2 mm.[2][4][5]
I přes to, že je Ašvaganda tropická rostlina, na pěstování se řadí mezi méně náročné. Vhodná doba na vsazení semen je květen, kdy už nehrozí nízké ranní teploty spojené s ranními mrazíky. Semena rostliny jsou malá a proto se vysejí pouze na povrch zeminy, poté se jemně do půdy zatlačí a nakonec se přikryjí folií. Venku se Ašvaganda nechává od jara do podzimu a v zimě je potřeba přesunout do domácího prostředí, kde přečká chladné počasí. Pokud by se nepřemístila, zahynula by. Rostlina se musí pravidelně hnojit organickým hnojivem tak, aby byla půda stále vlhká.[6][7]
Ašvaganda si získala oblibu díky svému univerzálnímu užití. Má afrodiziakální, antivirové, baktericidní, antioxidační, stimulující a protizánětlivé účinky. Jako afrodiziakum ji mohou užívat ženy i muži. Může být nápomocná při sexuálních poruchách, frigiditě či neplodnosti a zvyšuje chuť na samotný milostný akt. Je označována za velmi spolehlivé přírodní afrodiziakum. Ašvaganda napomáhá lépe překonat stresové vypětí, působí proti stavům úzkosti, depresím a celkovému vyčerpání. Zároveň působí jako mírný stimulant při únavě a napomáhá lepší soustředěnosti, koncentraci a zlepšuje paměť. Její užívání má kladný vliv na funkci mozku, vstřebávání a následné uchování informací. Ašvaganda si vysloužila přezdívku "bylina mládí", jelikož zpomaluje stárnutí. Podporuje správnou funkci imunitního systému a celého organismu a vyživuje tkáně, svaly i kosti v těle a tím pádem zabraňuje jejímu rychlému opotřebení. Brání také poklesu vitaminu C, vápníku a libida.
Ašvaganda se také ukázala jako vhodný doplněk stravy při prodělávání onkologických onemocnění, protože ochraňuje zdravé buňky před nádorovým bujením. Dále ochraňuje játra a zlepšuje fyzickou i psychickou vitalitu. Má pozitivní vliv také na krev. Snižuje krevní tlak, cholesterol i cukr v krvi a díky vysokému obsahu železa navyšuje i počet krvinek. Ašvaganda je vhodná i pro sportovce, jelikož ochraňuje svalovou hmotu. Při delším užívání napomáhá zmírnit příznaky artritidy.[6][7]
Z rostliny se využívá malý kořen (5-10 milimetrů), který se rozdrtí. Z takto připraveného kořene se připravuje odvar, kdy se přibližně 3-5 gramů přidají do mléka nebo vody a povaří. Nápoj by měl osvěžit, posílit a pročistit, Kořen má zpočátku sladkou chuť, ale po chvíli se chuť přemění na trpkou. Odvar je možno si dochutit medem nebo cukrem. První účinky se objeví přibližně po měsíci pravidelného užívání. Rostlina však není vhodná pro těhotné a kojící ženy a děti.[6][7]
Withanie snodárná (Withania somnifera) (v sanskrtu Ashwagandha [Ašvaganda]) je vytrvalá, subtropická až tropická rostlina, druh rodu withanie, která bývá po několik tisíciletí využívána v systému v tradičního indického lékařství, v Ájurvédě.
Die Schlafbeere (Withania somnifera), im Sanskrit Ashwagandha (deutsch etwa ‚Geruch des Pferdes‘), auch als Winterkirsche bzw. selten als Indischer Ginseng bekannt, ist eine Pflanzenart aus der Gattung Withania innerhalb der Familie der Nachtschattengewächse (Solanaceae).
Die Schlafbeere ist eine ausdauernde krautige Pflanze, die Wuchshöhen von 30 bis 150 Zentimetern erreicht. Die aufrecht oder niedergebeugt wachsenden Sprossachsen sind verzweigt und filzig behaart. Die Trichome sind verzweigt.
Die wechsel- bis fast gegenständigen Laubblätter sind in Blattstiel und -preite gegliedert. Der Blattstiel ist 1 bis 3 Zentimeter lang. Die einfache, ganzrandige Blattspreite ist bei einer Länge von 2,5 bis 12 Zentimetern sowie einer Breite von 2 bis 7 Zentimetern eiförmig bis verkehrt-eiförmig mit abgerundetem oder stumpfem bis spitzem oberen Ende. Die Basis der Blattspreite ist keilförmig bis gestutzt. Die Blattunterseite ist behaart und die Oberseite nur entlang der Mittelrippe.
Die achselständigen Blütenstände sind fast sitzend und bestehen aus Gruppen von vier bis sechs Blüten. Die Blütenstiele sind etwa 5 mm lang.
Die kleinen, zwittrigen Blüten sind fünfzählig mit doppelter Blütenhülle. Der glockenförmige, rippige Kelch ist 3 bis 5 mm lang und filzig behaart. Die Kelchzipfel sind schmal-dreieckig und 1 bis 2 mm lang. Die außen behaarte Krone ist gelblich-grün, glockenförmig und 5 bis 8 mm lang. Die Kronlappen sind dreieckig, abstehend oder zurückgebogen und 2 bis 2,5 mm lang. Die knapp eingeschlossenen, kurzen fünf freien Staubblätter bestehen aus etwa 1,8 mm langen Staubfäden und gelben, eiförmigen, fein zugespitzten und etwa 1 mm langen Staubbeuteln. Der Griffel des oberständigen und zweikammerigen Fruchtknotens ist knapp vorstehend.
Zur Fruchtreife vergrößert sich der Kelch und wird leicht urnenförmig, bräunlich und durchscheinend, papierig, rippig, kugel- oder eiförmig. Er hat einen Durchmesser von 1 bis 2,2 cm mit spitzen Lappen. Die Frucht im aufgeblasenen Kelch ist eine rundliche Beere, diese ist glänzend, scharlachrot mit einem Durchmesser von 5 bis 8 mm. Die Samen trocknen zu einem blassen Braun, sie sind abgeflacht und leicht nierenförmig, sie messen 2 bis 2,5 × 2 mm.
Die Chromosomenzahl beträgt 2n = 48.[1]
Withania somnifera kommt in fast ganz Afrika, auf den Kanaren und Kapverden, in Spanien, Griechenland, Sizilien und Sardinien, auf der Arabischen Halbinsel, in Vorder- und Südasien sowie China und auf Mauritius vor.[2] Sie gedeiht an Wegrändern, in Gebüschen und in Unkrautfluren.[3]
Die Erstveröffentlichung erfolgte 1753 unter dem Namen Physalis somnifera durch Carl von Linné in Species Plantarum, Tomus I, S. 182. Das Artepitheton somnifera ist lateinisch und bedeutet „schlafbringend“. Die Neukombination zu Withania somnifera wurde durch Michel Félix Dunal in Alphonse Louis Pierre Pyramus de Candolle: Prodromus Systematis Naturalis Regni Vegetabilis, 13, 1, 1852, S. 453 veröffentlicht.[4]
Die Wurzeln enthalten verschiedene Alkaloide wie Anaferin, Anahygrin, Cuscohygrin, Nicotin, Tropin und Withasomnin. Außerdem Withanolide („Steroidlactone“) wie Somniferanolid, Somniwithanolid, Withaferin A und Withasomniferanolid.
Die Früchte (Beeren) der Pflanze sind aufgrund ihres hohen Alkaloidgehaltes giftig.[5]
Verwendet werden die Wurzeln und Blätter der Pflanze. Die Früchte hingegen werden wegen ihrer Giftigkeit nicht verwendet.[5] Aufgrund ihrer vielseitigen Wirkung und der sehr guten Verträglichkeit gehört die Pflanze zu den am häufigsten genutzten Arzneimitteln in der ayurvedischen Medizin und kann in ihrer Bedeutung mit der des Ginsengs für die chinesische Medizin verglichen werden. Sie wird unter anderem bei Altersgebrechen, Impotenz, bei Entzündungen, als Tonikum und bei Schlaflosigkeit eingesetzt.
Traditionell wird die Schlafbeere auch als Aphrodisiakum, Amulett oder Zaubermittel genutzt. Ein Liebestrank, der aus der Wurzel bereitet wird, soll sexuell stimulierend wirken und gefügig machen. Außerdem wird sie bei tantrischen Ritualen zur Verlängerung der Erektionsdauer gebraucht.
In westlichen Ländern werden Extrakte der Schlafbeere als kräftigende Nahrungsergänzungsmittel vermarktet, oft unter den Herstellerbezeichnungen „KSM-66“ oder „KSM-66 Ashwagandha“; mit Wirkungsversprechen ähnlich denen von Ginseng-Produkten.
Die wissenschaftliche Datenlage zur Wirkung ist schwach. Die Inhaltsstoffe könnten die Spermienqualität unfruchtbarer Männer verbessern.[6] In einer randomisierten Studie verringerte Ashwagandha-Wurzelextrakt den Stress der Probanden besser als Placebo.[7] Zahlreiche weitere positive gesundheitliche Wirkungen sind behauptet oder vermutet, aber nicht nachgewiesen.[8]
In einer Studie wurden 57 Männer über einen Zeitraum von 8 Wochen untersucht.[9] Sie wurden in zwei Gruppen eingeteilt. Die Interventionsgruppe erhielt täglich 600 mg Ashwagandha-Extrakt, während die Placebo-Gruppe nur eine wirkungslose Pille bekam. Nach Ablauf der Studie wurden erneut die Kraft- und Testosteronwerte sowie der Muskelzuwachs gemessen. Die Gruppe, welche täglich Ashwagandha nahm, hatte vergleichsweise höhere Testosteronwerte, entwickelte mehr Muskelmasse und wies erhöhte Kraftwerte auf. Darüber hinaus wurde ein gesteigerter Abbau von Körperfett verzeichnet.
In der EU wurde laut Novel-Food-Katalog eine Einstufung der Pflanze als Neuartiges Lebensmittel verneint und sie somit als Lebensmittel eingeordnet.[10] Unter dem Namen Ashwagandha sind die Schlafbeerenwurzel und ihre Extrakte in der EU als Nahrungsergänzungsmittel im Verkehr. Sie unterscheidet sich in dieser Hinsicht trotz des narkotisch klingenden Namens nicht von den anderen Adaptogenen wie Ginseng, Borstige Taigawurzel oder Rhodiola. Das Bundesinstitut für Risikobewertung empfiehlt, die Wurzel von Withania somnifera in VO1925/2006/EG, Anhang III, Liste C aufzunehmen.[11] Damit gilt ihre Sicherheit als nicht eindeutig belegt. Unerwünschte Wirkungen sind ebenfalls nicht belegbar.
Die Schlafbeere (Withania somnifera), im Sanskrit Ashwagandha (deutsch etwa ‚Geruch des Pferdes‘), auch als Winterkirsche bzw. selten als Indischer Ginseng bekannt, ist eine Pflanzenart aus der Gattung Withania innerhalb der Familie der Nachtschattengewächse (Solanaceae).
अश्वगंधा (Withania somnifera) एक पौधा (क्षुप) है। यह विदानिया कुल का पौधा है; विदानिया की विश्व में 10 तथा भारत में 2 प्रजातियाँ पायी जाती हैं।
भारत में पांरपरिक रूप से अश्वगंधा का उपयोग आयुर्वेदिक उपचार के लिए किया जाता है। इसके साथ-साथ इसे नकदी फसल के रूप में भी उगाया जाता है। इसकी ताजा पत्तियों तथा जड़ों में घोड़े की मूत्र की गंध आने के कारण ही इसका नाम अश्वगंधा पड़ा।[कृपया उद्धरण जोड़ें]
विश्व में विदानिया कुल के पौधे स्पेन, मोरक्को, जोर्डन, मिश्र, अफ्रीका, पाकिस्तान, भारत तथा श्रीलंका, में प्राकृतिक रूप में पाये जाते है। भारत में इसकी खेती 1500 मीटर की ऊँचाई तक के सभी क्षेत्रों में की जा रही है। भारत के पश्चिमोत्तर भाग राजस्थान, महाराष्ट्र, मध्य प्रदेश, पंजाब, गुजरात, उत्तर प्रदेश एंव हिमाचल प्रदेश आदि प्रदेशों में अश्वगंधा की खेती की जा रही है। राजस्थान और मध्य प्रदेश में अश्वगंधा की खेती बड़े स्तर पर की जा रही है। राजस्थान के शेखावाटी क्षेत्र में इसे 'असगण्य' या पाडलसिंह कहा जाता है।
अश्वगंधा एक द्विबीज पत्रीय पौधा है। जो कि सोलेनेसी कुल का पौधा है। सोलेनेसी परिवार की पूरे विश्व में लगभग 3000 जातियाँ पाई जाती हैं। और 90 वंश पाये जाते हैं। इसमें से केवल 2 जातियाँ ही भारत में पाई जाती हैं।
इस जाति के पौधे सीधे, अत्यन्त शाखित, सदाबहार तथा झाड़ीनुमा 1.25 मीटर लम्बे पौधे होते हैं। पत्तियाँ रोमयुक्त, अण्डाकार होती हैं। फूल हरे, पीले तथा छोटे एंव पाँच के समूह में लगे हुये होते हैं। इसका फल बेरी जो कि मटर के समान दूध युक्त होता है। जो कि पकने पर लाल रंग का होता है। जड़े 30-45 सेमी लम्बी 2.5-3.5 सेमी मोटी मूली की तरह होती हैं। इनकी जड़ों का बाह्य रंग भूरा तथा यह अन्दर से सफेद होती हैं।
अश्वगंधा की जड़ों में 0.13 से 0.31 प्रतिशत तक एल्केलाॅइड की सांद्रता पाई जाती है। इसमें महत्वपूर्ण विदानिन एल्केलाॅइड होता है, जो कि कुल एल्केलाॅइड का 35 से 40 प्रतिशत होता है।
भारत में अश्वगंधा की जड़ों का उत्पादन प्रति वर्ष 2000 टन है। जबकि जड़ की माँग 7,000 टन प्रति वर्ष है। मध्य प्रदेश के उत्तर पूर्व भाग में लगभग 4000 हेक्टेयर भूमि पर अश्वगंधा की खेती की जा रही है। मध्य प्रदेश के मनसा, नीमच, जावड़, मानपुरा और मंदसौर और राजस्थान के नागौर और कोटा जिलों में अश्वगंधा की खेती की जा रही है।
अच्छे जल निकास वाली बलुई दोमट अथवा हल्की लाल मृदा जिसका पी0 एच0 मान 7.5-8.0 हो व्यावसायिक खेती के लिये उपयुक्त होती है।
यह पछेती खरीफ फसल है। पौधो के अच्छे विकास के लिये 20-35 डिग्री तापमान 500-750 मिमी0 वार्षिक वर्षा होना आवश्यक है। पौधे की बढ़वार के समय शुष्क मौसम एंव मृदा में प्रचुर नमी की होना आवश्यक होता है। शरद ऋतु में 1-2 वर्षा होने पर जड़ों का विकास अच्छा होता है। पर्वतीय क्षेत्रों की अनउपजाऊ भूमि पर भी इसकी खेती को सफलता पूर्वक किया जा सकता है। शुष्क क्रषि के लिये भी अश्वगंधा की खेती उपयुक्त है।
अगस्त और सितम्बर माह में जब वर्षा हो जाऐ उसके बाद जुताई करनी चाहिये। दो बार कल्टीवेटर से जुताई करने के बाद पाटा लगा देना चाहिये। 10-12 कि0ग्रा0 बीज प्रति हेक्टेयर की दर से पर्याप्त होता है। अच्छी पैदावार के लिये पौधे से पौधे की दूरी 5 सेमी0 तथा लाइन से लाइन की दूरी 20 सेमी0 रखना चाहिये।
सामान्यतः बीज का अंकुरण 6-7 दिन के बाद प्रारम्भ हो जाता है। अश्वगंधा के अपरिपक्व बीज को बुवाई हेतु नहीं चुनना चाहिए, क्यांेकि इनका भूर्ण परिपक्व नहीं हो पाता है। 8-12 महीने पुराने बीज का जमाव 70-80 प्रतिशत तक होता है। बीज के अच्छे अंकुरण के लिये आई0ए0ए0, जी0ए03 अथवा थायोयूरिया का प्रयोग करना चाहिये।
नर्सरी को सतह से 5-6 इंच ऊपर उठाकर बनाया जाता है। जिससे कि नर्सरी में जलभराव की समस्या उत्पन्न न हो बीज बोने से पहले नर्सरी को शोधित करने के लिये डाइथेन एम-45 के घोल का प्रयोग करना चाहिये। जैविक विधि से नर्सरी को उपचारित करने के लिये गोमूत्र का प्रयोग किया जाता है। नर्सरी में गोबर की खाद का प्रयोग करना चाहिये, जिससे कि बीजों का अंकुरण अच्छा हो बीजो को लाइन में 1-1.25 सेमी0 गहराई में डालना चाहिये। नर्सरी में बीज की बुवाई जून माह में की जाती है। बीजों में 6-7 दिनों में अंकुरण शुरू हो जाता है। जब पौधा 6 सप्ताह का हो जाये तब इसे खेत में रोपित कर देना चाहिये।
खाद एंव उर्वरक:
औषधीय पौधे जिनकी जड़ों का प्रयोग व्यावसायिक रूप से किया जाता है, उनमें रासायनिक उर्वरकों का प्रयोग नहीं करना चाहिये। सामान्यतः इस फसल में उर्वरकों का प्रयोग नहीं किया जाता है। परन्तु शोध पश्चात यह ज्ञात हुआ है कि अमोनियम नाइट्रेट के प्रयोग से जड़ो की अधिकतम उपज प्राप्त होती है। कुछ शोध में जिब्रेलिक एसिड के प्रयोग से भी जड़ों के विकास में अच्छे परिणाम प्राप्त हुये हैं।
खेत की तैयारी करते समय सड़ी गोबर की खाद या जैविक खादों का प्रयोग 5 टन प्रति हेक्टेयर की दर से अवश्य करनी चाहिये।
बुवाई के 25-30 दिन बाद कतार और छिंटकवाँ विधि दोनो में फालतू पौधों को हटा देना चाहिये। 1 वर्ग मीटर में 30-40 पौधे रखने चाहिये। 1 हेक्टेयर में 3 से 4 लाख पौधे पर्याप्त होते हैं। निराई एंव गुड़ाई: बुवाई के 40-50 दिन बाद एक बार निराई गुड़ाई अवश्य करनी चाहिये पौधों की अच्छी बढ़वार तथा अधिक उपज प्राप्त करने के लिये फालतू पौधों को खेत से बाहर निकाल देना चाहिये।
सिंचाई:
अश्वगंधा बर्षा ऋतु की फसल है। इसलिये इसमें बहुत अधिक सिंचाई की आवश्यकता नहीं होती है। मृदा में नमी की कम मात्रा होने पर सिंचाई करना अनिवार्य हो जाता है। जलभराव की समस्या होने पर जड़ों का विकास ठीक प्रकार से नहीं हो पाता है। इसलिये खेत में जलनिकास की व्यवस्था ठीक प्रकार से कर लेनी चाहिये। जल भराव के अधिक हो जाने पर पौधों की वृद्धि रूक जाती है तथा पौधे मरने लगते हैं। अश्वगंधा की खेती सिंचित एंव असिंचित दोनो ही दशाओं में की जाती है। असिंचित अवस्था में जड़ों की बढ़वार अधिक होती है। क्योकि जड़े पानी की तलाश में सीधी बढ़ती हैं और शाखा रहित रहती हैं।
रोग एंव कीट का प्रभाव पौधे पर होता है परन्तु व्यावसायिक द्रष्टिकोण से अश्वगंधा की फसल में यह नुकसान दायक नहीं हैं।
फरवरी-मार्च के महीने में पौधों में फूल एंव फल आना प्रारम्भ हो जाते हैं। अश्वगंधा की फसल अप्रैल-मई में 240-250 दिन के पश्चात खुदाई के योग्य हो जाती है। परिपक्व पौधे की खुदाई की सही अवस्था जानने के लिये फलों का लाल होना और पत्तियों का सूखना आदि बातों का अध्ययन करना चाहिये। खेत में कुछ स्थानों से पौधों को उखाड़ कर उनकी जड़ों को तोड़ कर देखना चाहिये यदि जड़ आसानी से टूट जाये और जड़ों में रेशे न हों तो समझ लेना चाहिये कि फसल खुदाई हेतु तैयार है। जड़ों के रेशेदार हो जाने पर जड़ की गुणवत्ता में कमी आ जाती है। पौधे को जड़ों सहित उखाड़ लेना चाहिये यदि जड़ें ज्यादा लम्बी हैं तो जुताई क्रिया भी की जा सकती है। बाद में पौधों को एकत्र करके जड़ों को काट कर पौधों से अलग करके छोटे-छोटे टुकड़ों में काट कर धूप में सुखा लेना चाहिये। पके फलों को हाँथ से तोड़ कर सुखा कर बीजों को अलग कर लेना चाहिये।
सूखी जड़ों को छोटे-छोटे भागों में काट कर साफ कर लेना चाहिये। इन्हें रंग व आकार के आधार पर 4 भागों में बाँटा गया है।
1 हेक्टेयर भूमि पर 4-5 कु0 सूखी जड़ें प्राप्त हो जाती हैं। 8-10 सेमी लम्बी तथा 10-15 मिमी व्यास बाली जड़ों को व्यापारिक द्रष्टिकोण से अच्छा माना जाता है। बीज प्राप्त करने के लिये फसल के 5 प्रतिशत भाग की खुदाई नहीं करनी चाहिये। जब पौधों के अधिकतर फल लाल हो जायें तब इन्हें काट कर सुखाने के पश्चात बीज निकाल लेना चाहिये।
अश्वगंधा आयुर्वेदिक चिकित्सा पद्धति में प्रयोग किया जाने वाला एक महत्वपूर्ण पौधा है। आयुर्वेद मे अशवगंधा को मेध्य रसायन भी कहते है जिससे हमारी दिमाग की यादास्त तथा एकाग्रता बढाने के लिए उपयोग किया जाता है
अश्वगंधा को जीणोद्धारक औषधि के रूप में जाना जाता है। इसमें एण्टी टयूमर एंव एण्टी वायोटिक गुण भी पाया जाता है। अग्रलिखित बीमारियों के उपचार हेतु अश्वगंधा का प्रयोग किया जाता है।
अश्वगंधा (Withania somnifera) एक पौधा (क्षुप) है। यह विदानिया कुल का पौधा है; विदानिया की विश्व में 10 तथा भारत में 2 प्रजातियाँ पायी जाती हैं।
भारत में पांरपरिक रूप से अश्वगंधा का उपयोग आयुर्वेदिक उपचार के लिए किया जाता है। इसके साथ-साथ इसे नकदी फसल के रूप में भी उगाया जाता है। इसकी ताजा पत्तियों तथा जड़ों में घोड़े की मूत्र की गंध आने के कारण ही इसका नाम अश्वगंधा पड़ा।[कृपया उद्धरण जोड़ें]
अश्वगन्धा उष्ण क्षेत्रमा पाइने बुट्यान वर्गको वनस्पति हो । यसको बोट तीनदेखि पाँच फिट अग्लो हुन्छ । झण्डै आँक जस्तो देखिने अश्वगन्धाको पात सेता झुसले ढाकेको ४ देखि ६ इन्च लामो हुन्छ । अश्वगन्धामा कार्तिक महिनामा गुच्छाको रूपमा फूल फुल्ने गर्दछ । प्राय प्रत्येक गुच्छामा ५ वटा फूल हुन्छ । यसको चोपयुक्त जरा आधा देखि एक फिटसम्म लामो एक-डेढ इन्च मोटो हुन्छ । बाहिर खरानी रंगको यसको जरा, भित्र सेतो रंगको हुन्छ । जराबाट घोडाको गन्ध आउने भएकोले नै यसलाई अश्वगन्धा भनिएको हो । आयुर्वेदमा यसलाई नसायुक्त औषधिको रूपमा वर्गीकरण गरिएको छ । [२]
यौन र बीर्य दुर्बलता तथा नपुंसकता, मुर्छा, भ्रम र अनिद्रा, बाथ र नशारोग, शारीरिक कमजोरी, गर्भाशय र योनी सुन्निएको, योनीबाट सेतो पानी बग्ने, स्त्रीले गर्भधारण गर्न नसक्ने, अजीर्ण-अपच, भोक नलाग्ने, पेट दुखेको, क्षयरोग, बच्चा दुब्लाउँदै जाने, श्वासप्रश्वासको समस्या, उच्च रक्तचाप, रक्त बिकार आदि रोगहरुको उपचारमा यसको जराको चूर्ण सेवन गरिन्छ तथा पातलाई चिया जस्तै पकाएर खाइन्छ ।[३] यसको फलको बीउ दूधमा राख्दा दूध तत्काल दहीमा परिणत हुन्छ । यसको लेपले सुन्निएको, फोका, गाँठा-गिर्खा, दुखेको आदिको उपचार गरिन्छ । अश्वगन्धाको चुर्णले मांशपेशी तथा नसालाई शक्ति प्रदानगर्ने गर्दछ । त्यस्तै जोर्नीको बाथ लगायत सबै किसिमको बाथ, पक्षघात, साइटिका, धनुष्टंकार, युरिकएसिड यौन दुर्बलता, शुक्रकिटको कमि आदि रोगहरूको उपचारमा पनि यसको एक चम्चा चुर्णलाई दूध तथा महसँग मिलाएर दिनमा दुई पटक खाने गरिन्छ । [२]
अश्वगन्धा तीन हजार वर्षदेखि प्रयोग हुँदै आएको एक महत्वपूर्ण जडीबुटी हो । आयुर्वेदमा अश्वगन्धा यौनवद्र्धक, वृद्धवृद्धाहरूका लागि रसायन (क्षय भएका धातुहरू पोषण गर्ने, बुढ्यौली रोक्ने, यौनक्षमता वृद्धि गर्ने) को रूपमा प्रयोग हुन्छ भने वाथरोग (रियुमाटिज्म) तथा मानसिक विकारमा यसको प्रयोग हुन्छ । सन् १८८० को दशकमा डा. ट्रेबुटले एल्गरको अस्पतालमा अश्वगन्धालाई निद्रा लगाउने, सम्मोहित पार्ने औषधिको रूपमा प्रयोग गर्थे । औषधिको रूपमा यसको जरा प्रयोग हुन्छ । अश्वगन्धामा पाइने मुख्य तत्वहरू अश्वगन्धामा अल्काल्वाइडहरू कुस्कोहाइग्रिन, एनाहाइग्रिन, ट्रोपिन, सिउडोट्रोपिन, एनाफेरिन पाइन्छ भने स्टेरोइडयुक्त ल्याक्टोनहरू– विथानोलाईड्स, विथाफेरिन पनि सक्रिय जैविक रसायनहरू हुन् । अश्वगन्धामा भएको विथानोलाईड्स शरीरमा भएको हर्मोनहरूलाई सन्तुलित अवस्था राख्ने काम गर्दछ, जसले गर्दा शारीरिक प्रक्रियाहरू नियन्त्रित हुन्छन् । शरीरमा कुनै हर्मोन बढी उत्पादन भएमा त्यसको उत्पादन रोक्ने र कम भएमा उत्पादन गर्न सम्बन्धित कोषलाई उत्तेजित गर्दछ ।
अश्वगन्धालाई आयुर्वेदमा रसायनको रूपमा लिइएको छ । यसले शरीरमा क्षय भएका धातुहरू (रस, रक्त, मांस आदि) को वृद्धि गर्दछ र वृद्धहरूलाई पुनः जवान बनाउँदछ । एक अनुसन्धानमा १ सय १ जना ५० देखि ५९ वर्षसम्मका पुरूषहरूलाई दैनिक अश्वगन्धाको जराको धुलो सेवन गराइएको थियो । एक वर्षसम्मको सेवनमा ती पुरूषहरूको हेमोग्लोविन, रक्तकण तथा कपालको मेलानिनमा सुधार भएको पाइयो । त्यस्तै रगतमा कोलेस्ट्रोलको मात्रा र इराथ्रोसाइट सेडिमेन्टेशन दर (इएसआर) मा उल्लेख मात्रामा घटेको पाइयो । साथै ७१ दशमलव ४ प्रतिशतमा यौनक्षमता वृद्धि भएको पाइयो । अश्वगन्धाले स्नायुहरूलाई पोषण प्रदान गर्ने र यसका क्रियाहरूलाई सुचारू राख्दछ । अतः चिन्ता र नैराश्यतामा यसको प्रयोग उपयोगी देखिएको अनुसन्धानहरूले पनि देखाएको छ । कृत्रिम तवरले तनाव उत्पन्न गराइएको मुसामा गरिएको अध्ययनमा अश्वगन्धाको प्रयोगले तनाव घटेको देखाएको छ । यसैगरी अश्वगन्धामा एन्टिअक्सिडेन्ट र क्यान्सर प्रतिरोधात्मक गुण रहेको तथ्या अनुसन्धानले प्रमाणित गरिसकेको छ भने सूक्ष्मजीवाणु प्रतिरोधात्मक क्षमता (एन्टिमाइक्रोबियल) पनि रहेको छ । अश्वगन्धा उच्च रक्तचाप, अल्सर, पार्किसन रोग, दम, पाठेघरसम्बन्धी रोगमा पनि उपयोगी देखिएको छ । अश्वगन्धा उष्ण क्षेत्रमा पाइने बुट्यान वर्गको वनस्पति हो । यसको बोट तीनदेखि पाँच फिट अग्लो हुन्छ । झण्डै आँक जस्तो देखिने अश्वगन्धाको पात सेता झुसले ढाकेको ४ देखि ६ इन्च लामो हुन्छ । अश्वगन्धामा कार्तिक महिनामा गुच्छाको रूपमा फूल फुल्ने गर्दछ । प्राय प्रत्येक गुच्छामा ५ वटा फूल हुन्छ । यसको चोपयुक्त जरा आधा देखि एक फिटसम्म लामो एक-डेढ इन्च मोटो हुन्छ । बाहिर खरानी रंगको यसको जरा, भित्र सेतो रंगको हुन्छ । जराबाट घोडाको गन्ध आउने भएकोले नै यसलाई अश्वगन्धा भनिएको हो । आयुर्वेदमा यसलाई नसायुक्त औषधिको रूपमा वर्गीकरण गरिएको छ । अश्वगन्धाको औषधीय गुणहरू यौन र बीर्य दुर्बलता तथा नपुंसकता, मुर्छा, भ्रम र अनिद्रा, बाथ र नशारोग, शारीरिक कमजोरी, गर्भाशय र योनी सुन्निएको, योनीबाट सेतो पानी बग्ने, स्त्रीले गर्भधारण गर्न नसक्ने, अजीर्ण-अपच, भोक नलाग्ने, पेट दुखेको, क्षयरोग, बच्चा दुब्लाउँदै जाने, श्वासप्रश्वासको समस्या, उच्च रक्तचाप, रक्त बिकार आदि रोगहरुको उपचारमा यसको जराको चूर्ण सेवन गरिन्छ तथा पातलाई चिया जस्तै पकाएर खाइन्छ । यसको फलको बीउ दूधमा राख्दा दूध तत्काल दहीमा परिणत हुन्छ । यसको लेपले सुन्निएको, फोका, गाँठा-गिर्खा, दुखेको आदिको उपचार गरिन्छ । अश्वगन्धाको चुर्णले मांशपेशी तथा नसालाई शक्ति प्रदानगर्ने गर्दछ । त्यस्तै जोर्नीको बाथ लगायत सबै किसिमको बाथ, पक्षघात, साइटिका, धनुष्टंकार, युरिकएसिड यौन दुर्बलता, शुक्रकिटको कमि आदि रोगहरूको उपचारमा पनि यसको एक चम्चा चुर्णलाई दूध तथा महसँग मिलाएर दिनमा दुई पटक खाने गरिन्छ ।
अश्वगन्धा उष्ण क्षेत्रमा पाइने बुट्यान वर्गको वनस्पति हो । यसको बोट तीनदेखि पाँच फिट अग्लो हुन्छ । झण्डै आँक जस्तो देखिने अश्वगन्धाको पात सेता झुसले ढाकेको ४ देखि ६ इन्च लामो हुन्छ । अश्वगन्धामा कार्तिक महिनामा गुच्छाको रूपमा फूल फुल्ने गर्दछ । प्राय प्रत्येक गुच्छामा ५ वटा फूल हुन्छ । यसको चोपयुक्त जरा आधा देखि एक फिटसम्म लामो एक-डेढ इन्च मोटो हुन्छ । बाहिर खरानी रंगको यसको जरा, भित्र सेतो रंगको हुन्छ । जराबाट घोडाको गन्ध आउने भएकोले नै यसलाई अश्वगन्धा भनिएको हो । आयुर्वेदमा यसलाई नसायुक्त औषधिको रूपमा वर्गीकरण गरिएको छ ।
आसकंद (इंग्रजीत Winter cherry; शास्त्रीय नाव Withania somnifera) ही भारतात उगवणारी एक आयुर्वेदिक औषधी वनस्पती आहे. तिचा सांधेदुखीवर उपयोग होतो.
वर्णन
ही प्रजाती एक लहान, कोमल बारमाही झुडूप आहे जी 35-75 सें.मी. (14-30 मध्ये) उंच वाढवते. टोमॅन्टोस शाखा मध्यवर्ती खोडापासून चोहोबाजूला विस्तृत असतात. पाने निस्तेज हिरव्या, लंबवर्तुळाकार असतात, साधारणत: 10-12 सेमी (4 ते 5 इंच) लांब असतात. फुले लहान, हिरव्या आणि बेल-आकाराचे असतात. पिकलेली फळे केशरी-लाल रंगाची असतात.
आसकंद (इंग्रजीत Winter cherry; शास्त्रीय नाव Withania somnifera) ही भारतात उगवणारी एक आयुर्वेदिक औषधी वनस्पती आहे. तिचा सांधेदुखीवर उपयोग होतो.
অশ্বগন্ধা (বৈজ্ঞানিক নাম: উইঠানিয়া চোমনিফেৰা, Withania somnifera) হল ছোলানাছী ( Solanaceae) পৰিয়ালৰ এবিধ গুল্মজাতীয় উদ্ভিদ। অশ্বগন্ধাক ইংৰাজীত ভাৰতীয় জিনছেং (Indian ginseng), পইজন গুজবেৰী (poison gooseberry) বা ৱিন্টাৰ চেৰী (winter cherry) বুলিও জনা হয়। ইয়াক আয়ুৰ্বেদিক বনৌষধী হিচাপে ব্যবহাৰ কৰা হয়।
[2]
অশ্বগন্ধা এবিধ এবিধ সৰু, বহুবৰ্ষী, গুল্মজাতীয় নৰম উদ্ভিদ। গছজোপা প্ৰায় ৩৫ ৰ পৰা ৭৫ ছে.মি. ওখ হয়। ফুলবোৰ সেউজীয়া আৰু ক্ষুদ্ৰাকৃতিৰ আৰু পকা ফলবোৰ কমলা-ৰঙা।
ভাৰতৰ বৰষূণ কম হোৱা শুকান অঞ্চল যেনে মধ্য প্ৰদেশ, পাঞ্জাৱ, গুজৰাট আৰু ৰাজস্থান আদি প্ৰদেশত অশ্বগন্ধাৰ খেতি কৰা হয়। তদূপৰি নেপাল আৰু চীন দেশতো অশ্বগন্ধা পোৱা যায়।[3] [4]
অশ্বগন্ধা বহুতো ৰোগ আৰু অপকাৰী কীট পতংগৰ চিকাৰ হব পাৰে। ইয়াৰ ভিতৰত অল্টাৰনাটা (Alternaria alternata) নামৰ ভেকুৰৰ পৰা হোৱা পাতত ফোট পৰা বেমাৰ (Leaf spot disease) উল্লেখযোগ্য। কোৱানেফোৰা কিউকাৰবিটাৰাম (Choanephora cucurbitarum) নামৰ অন্য এবিধ ভেকুৰেও ইয়াৰ ডাল আৰু পাতৰ পচি যোৱা ৰোগ সৃষ্টি কৰা দেখা যায়। ট্ৰিহপাৰ (treehopper) জাতীয় পতংগই ইয়াৰ ডালৰ আগভাগ খাই বিস্তৰ ক্ষতি কৰা দেখা যায়। তদূপৰি ভাৰতত কাৰ্মাইন ৰেড স্পাইডাৰ (carmine red spider mite) নামৰ এবিধ চাহীজাতীয় পোক অশ্বগন্ধাৰ প্ৰধান অন্যায়কাৰী কীট হিচাপে পৰিগণিত হৈছে। [5] [6][7][8]
গাখীৰৰ পৰা ছিজ(cheese) উৎপাদনৰ বাবেপ্ৰয়োজনীয় ৰেন্নেট(rennet) নামৰ এনজাইমৰ বিকল্প হিচাপে অশ্বগন্ধাৰ ফল ব্যৱহাৰ কৰিব পাৰি।[3]
অশ্বগন্ধাত মূলতঃ বিভিন্ন এলকালয়ড (alkaloids) আৰু ষ্টেৰইডেল লেকটোন (steroidal lactones) জাতীয় জৈৱ-ৰসায়ন দ্ৰব্য পোৱা যায়। ইয়াৰ ভিতৰত ট্ৰোপিন (tropine ) আৰু কুছকোহাইগ্ৰিণো (cuscohygrine) আছে। পাতত ষ্টেৰইডেল লেকটোন, উইঠানোলিডছ (withanolides), উইঠাফাৰিণ এ (withaferin A) পোৱা যায়।
অশ্বগন্ধাৰ দীঘল, মটীয়া ৰঙৰ আলুৰ দৰে শিপা পৰম্পৰাগতঃ বনৌষধী হিচাপে ব্যৱহাৰ কৰা হয়। [3][4] আয়ুৰ্বেদত , ইয়াৰ পাত আৰু ফল বিভিন্ন টেমুনাজাতীয় (tumourous disease) আৰু ঘাজাতীয় (ulcerous disease) ৰোগৰ উপষম কৰিবলৈ বাহ্যিকভাবে ব্যৱহাৰ কৰা হয়।[3] ইয়াৰ শিপাবোৰ "অশ্বগন্ধা" নামৰ এবিধ বনৌষধী প্ৰস্তুত কৰাত ব্যৱহাৰ কৰা যায়।
অশ্বগন্ধা (বৈজ্ঞানিক নাম: উইঠানিয়া চোমনিফেৰা, Withania somnifera) হল ছোলানাছী ( Solanaceae) পৰিয়ালৰ এবিধ গুল্মজাতীয় উদ্ভিদ। অশ্বগন্ধাক ইংৰাজীত ভাৰতীয় জিনছেং (Indian ginseng), পইজন গুজবেৰী (poison gooseberry) বা ৱিন্টাৰ চেৰী (winter cherry) বুলিও জনা হয়। ইয়াক আয়ুৰ্বেদিক বনৌষধী হিচাপে ব্যবহাৰ কৰা হয়।
ਅਸ਼ਵਗੰਧਾ (ਲਾਤੀਨੀ: ਵਿਥਾਨੀਆ ਸੋਮਨੀਫੇਰਾ')[2] ਭਾਰਤੀ ਜਿਨਸੇਨ,[3] ਸੋਲਨਾਸੀਏ ਪਰਵਾਰ ਦਾ ਪੌਦਾ ਹੈ। ਹਿੰਦੀ ਅਤੇ ਪੰਜਾਬੀ ਵਿੱਚ ਇਸਨੂੰ ਆਮ ਤੌਰ 'ਤੇ ਅਸ਼ਵਗੰਧਾ ਕਹਿੰਦੇ ਹਨ। ਇਹ ਪੌਦਾ ਦੋ ਕੁ ਹੱਥ ਤੱਕ ਉੱਚਾ ਹੁੰਦਾ ਹੈ ਅਤੇ ਖਾਸ ਤੌਰ ਉੱਤੇ ਵਰਖਾ ਰੁੱਤ ਵਿੱਚ ਪੈਦਾ ਹੁੰਦਾ ਹੈ, ਪਰ ਕਈ ਸਥਾਨਾਂ ਉੱਤੇ ਬਾਰਾਂ ਮਹੀਨੇ ਉੱਗਦਾ ਹੈ। ਇਸ ਦੀਆਂ ਅਨੇਕ ਸ਼ਾਖ਼ਾਵਾਂ ਨਿਕਲਦੀਆਂ ਹਨ। ਇਸ ਦੀ ਜੜ ਲੱਗਪਗ ਇੱਕ ਫੁੱਟ ਲੰਮੀ, ਸਖਤ, ਚਿਪਚਿਪੀ ਅਤੇ ਕੌੜੀ ਹੁੰਦੀ ਹੈ।
ਇਹ ਸਪੀਸੀਜ਼ ਇੱਕ ਛੋਟਾ, ਕੋਮਲ ਸਾਲ ਭਰ ਉੱਗਣ ਵਾਲਾ ਪੌਦਾ ਹੈ ਜੋ 35-75 ਤਕ ਵਧਦਾ ਹੈ। ਟੋਮੈਂਟੇਜ਼ ਦੀਆਂ ਸ਼ਾਖਾਵਾਂ ਮੱਧਮ ਸਟੈਮ ਤੋਂ ਵੱਧ ਦੀਆਂ ਹਨ। ਪੱਤੇ ਪਤਲੇ ਹਰੇ, ਅੰਡਾਕਾਰ, ਆਮ ਤੌਰ 'ਤੇ 10–12 cm (4 ਤੋਂ 5 ਇੰਚ) ਲੰਬੇ ਹੁੰਦੇ ਹਨ। ਫੁੱਲ ਛੋਟੇ, ਹਰੇ ਅਤੇ ਘੰਟੀ ਦੇ ਆਕਾਰ ਦੇ ਹੁੰਦੇ ਹਨ। ਪੱਕੇ ਹੋਏ ਫਲ ਸੰਤਰੀ-ਲਾਲ ਰੰਗ ਦੇ ਹੁੰਦੇ ਹਨ।
ਸਪੈਨਿਸ਼ ਨਾਂ ਸੋਮਿਨੀਫੇਰ ਦਾ ਮਤਲਬ ਹੈ "ਸਲੀਪ-ਉਤਪੰਨ ਕਰਨਾ" ਲਾਤੀਨੀ ਵਿਚ।
ਵਿਥਾਨੀਆ ਸੋਮਿਨੀਫੇਰਾ ਭਾਰਤ ਦੇ ਬਹੁਤ ਸਾਰੇ ਸੁੱਕੇ ਖੇਤਰਾਂ ਜਿਵੇਂ ਕਿ ਮੱਧ ਪ੍ਰਦੇਸ਼, ਪੰਜਾਬ, ਸਿੰਧ, ਗੁਜਰਾਤ, ਕੇਰਲਾ ਅਤੇ ਰਾਜਸਥਾਨ ਦੇ ਮੰੰਡੂਰ ਜ਼ਿਲ੍ਹੇ ਵਿੱਚ ਬੀਜਿਆ ਜਾਂਦਾ ਹੈ। ਇਹ ਨੇਪਾਲ, ਚੀਨ ਅਤੇ ਯਮਨ ਵਿੱਚ ਵੀ ਮਿਲਦਾ ਹੈ।
ਬੇਰੀ ਚੀਜ਼ ਮੇਕਿੰਗ ਵਿਚ ਰੈਨਟਿਕ ਦੇ ਬਦਲ ਵਜੋਂ ਵਰਤਿਆ ਜਾ ਸਕਦਾ ਹੈ।
અશ્વગંધા અથવા આસંધ એક વનસ્પતિ છે જે ખાનદેશ, બરાર, પશ્ચિમ ઘાટ તથા અન્ય અનેક સ્થાનોમાં જોવા મળે છે. હિંદીમાં આ છોડને સામાન્ય રીતે અસગંધ કહેવામાં આવે છે. લેટિનમાં એનું નામ વિધાનિયા સોમ્નીફેરા છે. આ વનસ્પતિનો છોડ બે હાથ જેટલી ઊઁચાઈ ધરાવતો હોય છે. વિશેષ કરીને વર્ષા ઋતુમાં પેદા થાય છે, પરંતુ કેટલાંક સ્થાનો પર બારે માસ ઉગતા હોય છે. આ વનસ્પતિના છોડ પર અનેક શાખાઓ નિકળતી હોય છે અને ઘુંઘચી જેવા લાલ રંગનાં ફળ વરસાદના અંત અથવા શિયાળાના પ્રારંભમાં જોવા મળે છે. એનાં મૂળ લગભગ એક ફુટ લાંબા, મજબુત, ચિકણાં અને કડવાં હોય છે. બજારમાં ગાંધી જેને અશ્વગંધા કે અશ્વગંધાનાં મુળ કહીને વેચતા હોય છે, તે ખરેખર તેનાં મૂળ નહીં, પણ અન્ય વર્ગની વેલનાં મૂળ હોય છે, જેને લૈટિન ભાષામાં કૉન્વૉલ્વુલસ અશ્વગંધા કહેવામાં આવે છે. આ મૂળ ઝેરીલાં નથી હોતાં, પરંતુ અશ્વગંધાનાં મૂળ ઝેરીલાં હોય છે. અશ્વગંધાનો છોડ ચાર પાંચ વર્ષ જીવિત રહેતો હોય છે. તેનાં મૂળમાંથી અશ્વગંધા મળે છે, જે ખુબ જ પુષ્ટિકારક છે.
રાજનિઘંટુ ગ્રંથમાં જણાવ્યા અનુસાર અશ્વગંધા ચરપરી, ગરમ, કડવી, માદક ગંધયુક્ત, બળકારક, વાતનાશક અને ખાંસી, શ્વાસ, ક્ષય તથા વ્રણને નષ્ટ કરનારી છે. તેનાં મુળ પૌષ્ટિક, ધાતુપરિવર્તક તથા કામોદ્દીપક છે; ક્ષયરોગ, બુઢાપાની દુર્બળતા તથા ગઠિયાના રોગમાં પણ આ લાભદાયક છે. અશ્વગંધા વાતનાશક તથા શુક્રવૃદ્ધિકર આયુર્વેદિક ઔષધિઓમાં મુખ્ય છે. શુક્રવૃદ્ધિકારક હોવાને કારણે આને શુક્રલા પણ કહેવામાં આવે છે.
રસાયણિક વિશ્લેષણ દ્વારા એમાં સોમ્નિફ઼ેરિન અને એક ક્ષારતત્વ તથા રાળ અને રંજક પદાર્થ મળે છે.
એક ગ્લાસ બકરીના દૂધમાં એટલૂં જ પાણી ઉમરી, એક ચમચી અશ્વગંધાનું ચુર્ણ અને સાકર નાખી પાણી બળી જાય ત્યાં સુધી ઉકાળી સવાર-સાંજ ક્ષયના મુખ્ય ઔષધો સાથે પીવાથી જલદી ફાયદો થાય છે. જેમનું શરીર ખુબ જ પાતળું-કૃશ પડી ગયું હોય તથા વજન વધતું જ ન હોય તેઓ પણ આ ઉપચાર કરી શકે.
|accessdate=
(મદદ) અશ્વગંધા અથવા આસંધ એક વનસ્પતિ છે જે ખાનદેશ, બરાર, પશ્ચિમ ઘાટ તથા અન્ય અનેક સ્થાનોમાં જોવા મળે છે. હિંદીમાં આ છોડને સામાન્ય રીતે અસગંધ કહેવામાં આવે છે. લેટિનમાં એનું નામ વિધાનિયા સોમ્નીફેરા છે. આ વનસ્પતિનો છોડ બે હાથ જેટલી ઊઁચાઈ ધરાવતો હોય છે. વિશેષ કરીને વર્ષા ઋતુમાં પેદા થાય છે, પરંતુ કેટલાંક સ્થાનો પર બારે માસ ઉગતા હોય છે. આ વનસ્પતિના છોડ પર અનેક શાખાઓ નિકળતી હોય છે અને ઘુંઘચી જેવા લાલ રંગનાં ફળ વરસાદના અંત અથવા શિયાળાના પ્રારંભમાં જોવા મળે છે. એનાં મૂળ લગભગ એક ફુટ લાંબા, મજબુત, ચિકણાં અને કડવાં હોય છે. બજારમાં ગાંધી જેને અશ્વગંધા કે અશ્વગંધાનાં મુળ કહીને વેચતા હોય છે, તે ખરેખર તેનાં મૂળ નહીં, પણ અન્ય વર્ગની વેલનાં મૂળ હોય છે, જેને લૈટિન ભાષામાં કૉન્વૉલ્વુલસ અશ્વગંધા કહેવામાં આવે છે. આ મૂળ ઝેરીલાં નથી હોતાં, પરંતુ અશ્વગંધાનાં મૂળ ઝેરીલાં હોય છે. અશ્વગંધાનો છોડ ચાર પાંચ વર્ષ જીવિત રહેતો હોય છે. તેનાં મૂળમાંથી અશ્વગંધા મળે છે, જે ખુબ જ પુષ્ટિકારક છે.
રાજનિઘંટુ ગ્રંથમાં જણાવ્યા અનુસાર અશ્વગંધા ચરપરી, ગરમ, કડવી, માદક ગંધયુક્ત, બળકારક, વાતનાશક અને ખાંસી, શ્વાસ, ક્ષય તથા વ્રણને નષ્ટ કરનારી છે. તેનાં મુળ પૌષ્ટિક, ધાતુપરિવર્તક તથા કામોદ્દીપક છે; ક્ષયરોગ, બુઢાપાની દુર્બળતા તથા ગઠિયાના રોગમાં પણ આ લાભદાયક છે. અશ્વગંધા વાતનાશક તથા શુક્રવૃદ્ધિકર આયુર્વેદિક ઔષધિઓમાં મુખ્ય છે. શુક્રવૃદ્ધિકારક હોવાને કારણે આને શુક્રલા પણ કહેવામાં આવે છે.
રસાયણિક વિશ્લેષણ દ્વારા એમાં સોમ્નિફ઼ેરિન અને એક ક્ષારતત્વ તથા રાળ અને રંજક પદાર્થ મળે છે.
એક ગ્લાસ બકરીના દૂધમાં એટલૂં જ પાણી ઉમરી, એક ચમચી અશ્વગંધાનું ચુર્ણ અને સાકર નાખી પાણી બળી જાય ત્યાં સુધી ઉકાળી સવાર-સાંજ ક્ષયના મુખ્ય ઔષધો સાથે પીવાથી જલદી ફાયદો થાય છે. જેમનું શરીર ખુબ જ પાતળું-કૃશ પડી ગયું હોય તથા વજન વધતું જ ન હોય તેઓ પણ આ ઉપચાર કરી શકે.
அமுக்கிரா, அமுக்கரா, அமுக்கிரி அல்லது அசுவகந்தி (ஒலிப்பு ) (Withania somnifera) மூலிகை மருத்துவத்தில் பயன்படும் ஒரு செடியாகும். இதன் வேரும் இலையுமே மருத்துவப் பயனுள்ளவை.
அமுக்கிராவுக்கு அசுவகந்தி அமுக்குரவி, அமுக்கிரி, அசுவம், அசுவகந்தம், இருளிச்செவி, வராககர்ணி, கிடிச்செவி ஆகிய வேறு பெயர்கள் உண்டு. ‘கந்தம்’ என்றால் கிழங்கு என்பதாக அசுவ‘கந்தம்’ என்றழைக்கப்படுகிறது. அசுவம் என்றால் வடமொழியில் குதிரை என்பது பொருள். குதிரை பலத்தை வழங்கும் என்பதால் அசுவகந்தா என்ற பெயரைப் பெற்றதாக கூறப்படுகிறது.[1] இதன் இலையை முகர்ந்தால் குதிரை நாற்றம் அடிப்பதால் அசுவகந்தா அல்லது அசுவகந்தா என்று வடமொழியில் அழைக்கப்படுகிறது என்றும் கூறப்படுகிறது. இதன் இலையை அரைத்து கட்டிகளின் மேலே பூசினால் கட்டிகளை அமுக்கிவிடும் அதனால் இதனை தமிழில் அமுக்கிரா என்று அழைக்கிறார்கள்.
150 - 170 சென்ரி மீற்றர் உயரமாக வளர்கிறது. இதன் இலைகள் முட்டை வடிவம் கொண்டவை. இதன் இலைகளின் மேற்பரப்பில் மெல்லிய ரோம வளரிகள் காணப்படும். இச்செடியானது சிவப்பு நிறம் கொண்ட சிறிய அளவிலான காய்களைக் கொண்டிருக்கும்.
அமுக்கிரா, அமுக்கரா, அமுக்கிரி அல்லது அசுவகந்தி (ஒலிப்பு ) (Withania somnifera) மூலிகை மருத்துவத்தில் பயன்படும் ஒரு செடியாகும். இதன் வேரும் இலையுமே மருத்துவப் பயனுள்ளவை.
అశ్వగంధ (ఆంగ్లం Ashwagandha) ఒక విధమైన ఔషధ మొక్క.దిన్నె విథనీయా సామ్నీఫెరా , ఇండియన్ గిన్సెన్గ్ అని కుడా వ్యవహరిస్థారు. అష్వగన్ద ఆయుర్వేదం వైద్యం లో చాలా ముఖ్యమైనది . దీనిని " king of Ayurveda" అంటారు . మహావృక్షాలు మొదలకుని గడ్డిపరకలదాకా ప్రకృతిలో మానవునికి కావలసిన ఔషధ వనరుల్ని సమకూర్చేవే. మానవ మనుగడకి దోహదం చేసేవే. అదీకాక ఈ వనరులన్నీ మనకి అందుబాటులో ఉన్నవే. అయితే చాలావాటిని మనం అశ్రద్ధ చేస్తున్నాం అనడంలో పొరపాటేమీ లేదు. ప్రతి మొక్కనీ మనం ఇష్టపూర్వకంగా శ్రద్దగా పెంచితే 'పెరటి చెట్టు వైద్యానికి పనికిరాకుండా పోదు. అనేక రకాల మొక్కల్లో కొన్ని పొదలమాదిరిగా పెరుగుతాయి. అటువంటిదే అశ్వగంధ. దీని శాస్త్రీయనామం విథానియా సోమ్నిఫెరా. ఇది సొలనేసీ కుటుంబానికి చెందిన మొక్క. ఇది కేవలం 35-75 సెంటీమీటర్ల ఎత్తులో అంటే, 1.25 మీటర్ల ఎత్తులో గుబురుగా పొదలా పెరిగే మొక్క. దీని కాండం నుండి చిరుకొమ్మలు విశాలంగా పెరిగి, దట్టమైన ఆకులు పెరుగుతాయి. కాండం, కొమ్మలతో మొత్తం మొక్క నూగు వెంట్రుకల మాదిరిగా ఉంటుంది. దీని పువ్వులు ఆకుపచ్చరంగులో ఉండి, పండ్లు ఎరుపు, ఆరంజి రంగుల్లో ఉంటాయి. అశ్వగంధ మొక్క వేళ్ళు పొడవుగా, ఉండి చాలా ఔషధగుణాలు కలిగివుంటాయి. ఇది సాధారణంగా సమశీతోష్ణ ప్రాంతాల్లో విరివిగా పెరుగుతుంది. అందులోను మన భారతదేశంలో విస్తారంగా లభ్యమవుతుంది. దీనిని వ్యవసాయ రీతుల్లో మధ్యప్రదేశ్, పంజాబ్, సింధీ, రాజస్థాన్ల్లో విరివిగా పండి స్తున్నారు. దీనిని బెంగాలీలో అశ్వగంధ అనీ, గుజరాతీలో ఘోడాకూన్, ఆసన్, అసోడా అనీ, హిందీలో అస్గంధ్ అనీ, కన్నడలో అంగర్బేరు, అశ్వగంధి అని, మళయాళంలో అముక్కురమ్ అనీ, మరాఠీలో అస్కంథ అనీ, తమిళంలో అముక్కిర, అసువగంధి అనీ, తెలుగులో పెన్నేరుగడ్డ , పన్నీరు, పులివేంద్రం, వాజిగంధి అనీ వ్యవహరిస్తూవుంటారు. దీని వేరు, ఆకులు, పండ్లు, విత్తనాలు కూడా చాలా ఉపయోగపడతాయి. ఆయుర్వేద వైద్యపరంగా అశ్వగంధి లేహ్యం గురించి తెలియని వారుండరంటే అతిశ యోక్తి కాదు. అశ్వగంధి మత్తు కలిగించే ఔషధంగాను, మంచి పుష్టినీ బలాన్ని చేకూర్చేదిగాను, ఉదరసంబంధవ్యాధులకు దివౌషధంగాను, జ్ఞాపక శక్తిని అత్యంత వేగంగా పెంచే ఔషధంగాను, ఎంతగానో ఉపయోగపడుతుంది. అంతేకాకుండా, కేన్సర్కి దీనిని మించిన ఔషధం మరొకటి లేదంటే, ఆశ్చర్యపడనక్కర్లేదు. ఈ రోజుల్లో చాలామంది ఎదుర్కుంటున్న ఒత్తిడిని నివా రించడంలో దీనికిదే సాటి. నీరసాన్ని, నిస్త్రా ణని దగ్గరకి రానివ్వదు. కండరాల వ్యాధులకి ఎంతగానో ఉపయోగపడుతుంది. విషాన్ని హరించే శక్తి దీనికి అమితంగా ఉంది. అలా గే యాంటీ ఆక్సిడెంట్, యాంటీ ఆర్థ్రైటిక, యాంటీ బాక్టీరియల్, యాంటీ డిప్రెసంట్గా అశ్వగంధి అవెూఘంగా పని చేస్తుంది. ఈ అశ్వగంధిలో విథనోలైడ్స్, ఆల్కలైడ్స్, మళ్ళీ వీటిలో విథ నోన్, విథాఫెరిన్ ఎ, విథనొలైడ్ 1, విథసోమిడినెస్, విథనోలై డ్ సి, కస్కో హైగ్రైన్, అన హైగ్రైన్, ట్రొఫైన్, సూడో ట్రోఫైన్, అన ఫెరైన్, ఇసో పెల్లా, టిరైన్, 3-ట్రిపిల్టీ గ్లోరైట్నే రసాయనాలు ఉంటాయి. ఇవికాక, ప్రొలైన్, వలైన్, ట్రయోసిన్, అలనైన్, గ్లైసిన్, హైడ్రాక్సిప్రొలైన్, అస్పార్టిక యాసిడ్, గ్లుటా మిక యాసిడ్, సిస్టయిన్, గ్ల్రైకోసైడ్, గ్లూకోస్, క్లోరోజనిక యాసిడ్, టానిన్, ప్లానోనాయిడ్స్, విథనోలైడ్స్, అల్కలాయిడ్ అనే ఇతర మూల క రసాయనాలు కూడా ఉంటాయి. అశ్వగంధి పొడిని పంచదారతో కలిపి నేతితో తీసుకుంటే నిద్రలేమి తగ్గి మంచి నిద్ర పడుతుంది. ఊబకాయాన్ని నియంత్రిస్తుంది. డిహైడ్రేషన్ని తగ్గిస్తుంది. ఎముకలకి మంచి బలాన్ని చేకూరుస్తుంది. పళ్ళని గట్టిపరుస్తుం ది. దంతక్షయాన్ని నిర్మూలిస్తుంది. కీళ్ళ నొపðలు నయం చేస్తుంది. దీని ఆకులు, వేర్లు, పుష్పాలు, కాయలు కురుపులకి, కడుపులో అల్సర్స్ని రాకుండా అరికడుతుంది, తగ్గిస్తుంది. వెూకాలు నొపðలకి ఇది మంచి ఔషధం. శరీర ధారుఢ్యాన్ని పెంపొందించ డంలో దీనికిదే సాటి. జీర్ణశక్తిని పెంపొంది స్తుంది. లివర్ సంబంధవ్యాధుల్ని అరికడు తుంది. కేన్సర్, అల్సర్ వంటి వ్యాధుల్ని సమూలంగా నిర్మూలిస్తుంది. కోల్పోయిన జ్ఞాపకశక్తిని తిరిగి ప్రసాదించే గుణం ఈ అశ్వగంధికే ఉందని వైద్యశాస్త్ర నిపుణులు వక్కాణించారు. ఇన్ని గుణాలున్న అశ్వగంధి ప్రపంచ వ్యాప్తంగా ఎంతో డిమాండ్ ఉండటం చేత వాణిజ్యపరంగా ఎంతో ప్రాముఖ్యతని కూడా సంతరించుకుంది. ఆయుర్వేద వైద్య విధా నాల్లో తయారవుతున్న అశ్వగంధారిష్టం, అశ్వగంధాది లేహ్యం, అశ్వగంధి లక్సడి మొదలైనవి ఏనాటినుంచో మంచి ప్రాచుర్యం పొంది, అధిక సంఖ్యలో ఎగుమతి అవుతు న్నాయి. దీనిలో ముఖ్యము గా "ఆల్కలోయిడ్లు " , " స్తేరోయిడల్ లాక్తోన్స్" ఉంటాయి . ఆల్కలోయిడ్లు (Alkaloids):
వితానిన్ (withanine), సోమఫెరిన్ (somniferine), సోమ్నిన్ (somnine), సోమ్ని ఫెరేనిన్ (somniferinie), వితనానిన్ (withananine), సూడో వితనిన్ (pseudoWithanine), త్రోపిన్ (Tropine), సూడో త్రోపిన్ (pseudoTropine),
స్తీరోయిడాల్ లాక్టన్ (Steroidal Lactones) :
వితనోలిదీస్ (withanolides),
ఇవి కాకుండా రెండు ఎకిల్ స్తేరిల్ గ్లుకోసైడ్స్ (Acyl Steryl Glucosides), ఉన్నాయి . పై రసాయనాలు అన్నీ నరాల ను ఉత్ప్రేరణ చేయడం , నరాలు వినాచనం కాకుండా కాపాడుతాయి . అశ్వగంధ తో ఏ మందు తీసుకున్న దాని పనితనము మెరుగు పరుస్తుంది (It enhanses the property of co-existing molecule) , వైద్యపరంగా :
|website=
(help) అశ్వగంధ (ఆంగ్లం Ashwagandha) ఒక విధమైన ఔషధ మొక్క.దిన్నె విథనీయా సామ్నీఫెరా , ఇండియన్ గిన్సెన్గ్ అని కుడా వ్యవహరిస్థారు. అష్వగన్ద ఆయుర్వేదం వైద్యం లో చాలా ముఖ్యమైనది . దీనిని " king of Ayurveda" అంటారు . మహావృక్షాలు మొదలకుని గడ్డిపరకలదాకా ప్రకృతిలో మానవునికి కావలసిన ఔషధ వనరుల్ని సమకూర్చేవే. మానవ మనుగడకి దోహదం చేసేవే. అదీకాక ఈ వనరులన్నీ మనకి అందుబాటులో ఉన్నవే. అయితే చాలావాటిని మనం అశ్రద్ధ చేస్తున్నాం అనడంలో పొరపాటేమీ లేదు. ప్రతి మొక్కనీ మనం ఇష్టపూర్వకంగా శ్రద్దగా పెంచితే 'పెరటి చెట్టు వైద్యానికి పనికిరాకుండా పోదు. అనేక రకాల మొక్కల్లో కొన్ని పొదలమాదిరిగా పెరుగుతాయి. అటువంటిదే అశ్వగంధ. దీని శాస్త్రీయనామం విథానియా సోమ్నిఫెరా. ఇది సొలనేసీ కుటుంబానికి చెందిన మొక్క. ఇది కేవలం 35-75 సెంటీమీటర్ల ఎత్తులో అంటే, 1.25 మీటర్ల ఎత్తులో గుబురుగా పొదలా పెరిగే మొక్క. దీని కాండం నుండి చిరుకొమ్మలు విశాలంగా పెరిగి, దట్టమైన ఆకులు పెరుగుతాయి. కాండం, కొమ్మలతో మొత్తం మొక్క నూగు వెంట్రుకల మాదిరిగా ఉంటుంది. దీని పువ్వులు ఆకుపచ్చరంగులో ఉండి, పండ్లు ఎరుపు, ఆరంజి రంగుల్లో ఉంటాయి. అశ్వగంధ మొక్క వేళ్ళు పొడవుగా, ఉండి చాలా ఔషధగుణాలు కలిగివుంటాయి. ఇది సాధారణంగా సమశీతోష్ణ ప్రాంతాల్లో విరివిగా పెరుగుతుంది. అందులోను మన భారతదేశంలో విస్తారంగా లభ్యమవుతుంది. దీనిని వ్యవసాయ రీతుల్లో మధ్యప్రదేశ్, పంజాబ్, సింధీ, రాజస్థాన్ల్లో విరివిగా పండి స్తున్నారు. దీనిని బెంగాలీలో అశ్వగంధ అనీ, గుజరాతీలో ఘోడాకూన్, ఆసన్, అసోడా అనీ, హిందీలో అస్గంధ్ అనీ, కన్నడలో అంగర్బేరు, అశ్వగంధి అని, మళయాళంలో అముక్కురమ్ అనీ, మరాఠీలో అస్కంథ అనీ, తమిళంలో అముక్కిర, అసువగంధి అనీ, తెలుగులో పెన్నేరుగడ్డ , పన్నీరు, పులివేంద్రం, వాజిగంధి అనీ వ్యవహరిస్తూవుంటారు. దీని వేరు, ఆకులు, పండ్లు, విత్తనాలు కూడా చాలా ఉపయోగపడతాయి. ఆయుర్వేద వైద్యపరంగా అశ్వగంధి లేహ్యం గురించి తెలియని వారుండరంటే అతిశ యోక్తి కాదు. అశ్వగంధి మత్తు కలిగించే ఔషధంగాను, మంచి పుష్టినీ బలాన్ని చేకూర్చేదిగాను, ఉదరసంబంధవ్యాధులకు దివౌషధంగాను, జ్ఞాపక శక్తిని అత్యంత వేగంగా పెంచే ఔషధంగాను, ఎంతగానో ఉపయోగపడుతుంది. అంతేకాకుండా, కేన్సర్కి దీనిని మించిన ఔషధం మరొకటి లేదంటే, ఆశ్చర్యపడనక్కర్లేదు. ఈ రోజుల్లో చాలామంది ఎదుర్కుంటున్న ఒత్తిడిని నివా రించడంలో దీనికిదే సాటి. నీరసాన్ని, నిస్త్రా ణని దగ్గరకి రానివ్వదు. కండరాల వ్యాధులకి ఎంతగానో ఉపయోగపడుతుంది. విషాన్ని హరించే శక్తి దీనికి అమితంగా ఉంది. అలా గే యాంటీ ఆక్సిడెంట్, యాంటీ ఆర్థ్రైటిక, యాంటీ బాక్టీరియల్, యాంటీ డిప్రెసంట్గా అశ్వగంధి అవెూఘంగా పని చేస్తుంది. ఈ అశ్వగంధిలో విథనోలైడ్స్, ఆల్కలైడ్స్, మళ్ళీ వీటిలో విథ నోన్, విథాఫెరిన్ ఎ, విథనొలైడ్ 1, విథసోమిడినెస్, విథనోలై డ్ సి, కస్కో హైగ్రైన్, అన హైగ్రైన్, ట్రొఫైన్, సూడో ట్రోఫైన్, అన ఫెరైన్, ఇసో పెల్లా, టిరైన్, 3-ట్రిపిల్టీ గ్లోరైట్నే రసాయనాలు ఉంటాయి. ఇవికాక, ప్రొలైన్, వలైన్, ట్రయోసిన్, అలనైన్, గ్లైసిన్, హైడ్రాక్సిప్రొలైన్, అస్పార్టిక యాసిడ్, గ్లుటా మిక యాసిడ్, సిస్టయిన్, గ్ల్రైకోసైడ్, గ్లూకోస్, క్లోరోజనిక యాసిడ్, టానిన్, ప్లానోనాయిడ్స్, విథనోలైడ్స్, అల్కలాయిడ్ అనే ఇతర మూల క రసాయనాలు కూడా ఉంటాయి. అశ్వగంధి పొడిని పంచదారతో కలిపి నేతితో తీసుకుంటే నిద్రలేమి తగ్గి మంచి నిద్ర పడుతుంది. ఊబకాయాన్ని నియంత్రిస్తుంది. డిహైడ్రేషన్ని తగ్గిస్తుంది. ఎముకలకి మంచి బలాన్ని చేకూరుస్తుంది. పళ్ళని గట్టిపరుస్తుం ది. దంతక్షయాన్ని నిర్మూలిస్తుంది. కీళ్ళ నొపðలు నయం చేస్తుంది. దీని ఆకులు, వేర్లు, పుష్పాలు, కాయలు కురుపులకి, కడుపులో అల్సర్స్ని రాకుండా అరికడుతుంది, తగ్గిస్తుంది. వెూకాలు నొపðలకి ఇది మంచి ఔషధం. శరీర ధారుఢ్యాన్ని పెంపొందించ డంలో దీనికిదే సాటి. జీర్ణశక్తిని పెంపొంది స్తుంది. లివర్ సంబంధవ్యాధుల్ని అరికడు తుంది. కేన్సర్, అల్సర్ వంటి వ్యాధుల్ని సమూలంగా నిర్మూలిస్తుంది. కోల్పోయిన జ్ఞాపకశక్తిని తిరిగి ప్రసాదించే గుణం ఈ అశ్వగంధికే ఉందని వైద్యశాస్త్ర నిపుణులు వక్కాణించారు. ఇన్ని గుణాలున్న అశ్వగంధి ప్రపంచ వ్యాప్తంగా ఎంతో డిమాండ్ ఉండటం చేత వాణిజ్యపరంగా ఎంతో ప్రాముఖ్యతని కూడా సంతరించుకుంది. ఆయుర్వేద వైద్య విధా నాల్లో తయారవుతున్న అశ్వగంధారిష్టం, అశ్వగంధాది లేహ్యం, అశ్వగంధి లక్సడి మొదలైనవి ఏనాటినుంచో మంచి ప్రాచుర్యం పొంది, అధిక సంఖ్యలో ఎగుమతి అవుతు న్నాయి. దీనిలో ముఖ్యము గా "ఆల్కలోయిడ్లు " , " స్తేరోయిడల్ లాక్తోన్స్" ఉంటాయి . ఆల్కలోయిడ్లు (Alkaloids):
వితానిన్ (withanine), సోమఫెరిన్ (somniferine), సోమ్నిన్ (somnine), సోమ్ని ఫెరేనిన్ (somniferinie), వితనానిన్ (withananine), సూడో వితనిన్ (pseudoWithanine), త్రోపిన్ (Tropine), సూడో త్రోపిన్ (pseudoTropine),
స్తీరోయిడాల్ లాక్టన్ (Steroidal Lactones) :
వితనోలిదీస్ (withanolides),
ఇవి కాకుండా రెండు ఎకిల్ స్తేరిల్ గ్లుకోసైడ్స్ (Acyl Steryl Glucosides), ఉన్నాయి . పై రసాయనాలు అన్నీ నరాల ను ఉత్ప్రేరణ చేయడం , నరాలు వినాచనం కాకుండా కాపాడుతాయి . అశ్వగంధ తో ఏ మందు తీసుకున్న దాని పనితనము మెరుగు పరుస్తుంది (It enhanses the property of co-existing molecule) , వైద్యపరంగా :
కాన్సర్ జబ్బులు రాకుండా కాపుడు తుంది . నరాల నీరసాన్ని తగ్గిస్తుంది , రక్తపోటు , మధుమేహ వ్యాధుల నియంత్రణలో సహకరిస్తుని .ಅಶ್ವಗಂಧಾ ಎಂಬುದು ಒಂದು ಔಷಧಿಗಿಡ. ಹಿರಿಯರಿಂದ 'ಹಿರೇಮದ್ದು' ಎಂದೇ ಕರೆಸಿಕೊಳ್ಳುವ ಈ ಸಸ್ಯ, ನರಸಂಬಂಧಿ, ಕಫ ವಾತ ಸಂಬಂಧಿ ದೋಷಗಳನ್ನು ಕಿತ್ತು ಕಳೆಯಬಲ್ಲ ಗುಣವಿದೆ. ಈ ಗಿಡದ ಬೇರಿಗೆ ಲೈಂಗಿಕ ದೌರ್ಬಲ್ಯ ನಿವಾರಿಸುವ ಅದ್ಬುತ ಸಾಮರ್ಥ್ಯವಿದೆ. ಹಾವು, ಚೇಳು ಕಚ್ಚಿದಾಗ ಇದರ ಬೇರನ್ನು ನಿಂಬೇ ರಸದೊಂದಿಗೆ ಹಚ್ಚಲು ಉಪಯೋಗಿಸುತ್ತಾರೆ. ಆಯುರ್ವೇದ ಪಂಡಿತರು ಸಂಸ್ಕೃತದಲ್ಲಿ ಇದಕ್ಕೆ ನೀಡಿದ ಹೆಸರು ವಾಜೀಗಂಧಾ, ಹಯಗಂಧಾ, ವರಾಹಕರ್ಣೀ ಇತ್ಯಾದಿ. ಈ ಸಸ್ಯದ ಬೇರಿನಿಂದ ಕುದುರೆ ಮೂತ್ರದಂತಹ ವಾಸನೆ ಹೊರಡುತ್ತದೆಯಾದ್ದರಿಂದ ಅಲ್ಲದೆ ಇದರ ಬೇರನ್ನು ಸ್ವಚ್ಚಗೊಳಿಸಿ ಪುಡಿ ಮಾಡಿ ಸೇವಿಸಿದರೆ ಅಶ್ವದಂತೆ ಶಕ್ತಿಬಲ-ಉತ್ಸಾಹ ಬರುತ್ತದೆಯಾದ್ದರಿಂದ ಇದಕ್ಕೆ ಅಶ್ವಗಂಧಾ ಎಂಬ ನಾಮವು ಬಂದಿದೆ. ಇಂಗ್ಲೀಷ್ ನಲ್ಲಿ ಇದಕ್ಕೆ ವಿಂಟರ್ ಚೆರ್ರಿ ಎನ್ನುತ್ತಾರೆ. ಗುಜರಾತ್, ರಾಜಾಸ್ಥಾನ, ಮಧ್ಯಪ್ರದೇಶ, ಉತ್ತರ ಪ್ರದೇಶ, ಪಂಜಾಬ್, ಮಹಾರಾಷ್ಟ್ರ, ವಾಯವ್ಯ ಭಾರತ, ಕರ್ನಾಟಕ ಮುಂತಾದೆಡೆಯಲ್ಲಿ ಈ ಗಿಡವನ್ನು ಕಾಣಬಹುದು. ಸೊಲನೇಸೀ ಕುಟುಂಬಕ್ಕೆ ಸೇರಿದ, ಔಷಧೀಯ ಮಹತ್ತ್ವವುಳ್ಳ ಸಸ್ಯ (ಪಿಂಟರ್ ಚೆರ್ರಿ). ಕನ್ನಡದಲ್ಲಿ ಹಿರೇಮದ್ದಿನ ಗಿಡ ಎಂಬ ಹೆಸರೂ ಇದಕ್ಕಿದೆ. ಇದರ ವೈಜ್ಞಾನಿಕ ಹೆಸರು ವಿತಾಸಿಯ ಸಾಮ್ನಿಫೆರ. ಸು. 1 ಮೀ ಎತ್ತರಕ್ಕೆ ಬೆಳೆಯುವ ಮೂಲಿಕೆ. ಆಫ್ರಿಕ, ಮೆಡಿಟರೇನಿಯನ್ ಪ್ರದೇಶ ಹಾಗೂ ಭಾರತದಲ್ಲಿ ಸ್ವಾಭಾವಿಕವಾಗಿ ಬೆಳೆಯುತ್ತದೆ. ಅಶ್ವಗಂಧ ಬೆಳೆಯಿಂದ ದೊರೆಯುವ ಆಲ್ಕಲಾಯ್ಡ್ಗಳಲ್ಲಿ ಮಿಥಾನಿನ್ ಮತ್ತು ಸಾಮ್ನಿಫೆರಿನ್ ಸಸ್ಯಕ್ಷಾರ ಮುಖ್ಯವಾದುವು. ಆಯುರ್ವೇದ ಹಾಗೂ ಯುನಾನಿ ಔಷಧಿಗಳ ತಯಾರಿಕೆಯಲ್ಲಿ ಇದರ ಬೇರು, ತೊಗಟೆ, ಎಲೆ, ಹಣ್ಣು ಮತ್ತು ಬೀಜಗಳು ಅನೇಕ ರೋಗಗಳ ನಿವಾರಣೆಗೆ ಉಪಯುಕ್ತವಾಗಿವೆ.
ಇದು ಒಂದರಿಂದ ಮೂರು ಅಡಿ ಎತ್ತರಕ್ಕೆ ಬೆಳೆಯುವ ಸುಂದರ ಪೊದೆ. ಇದರ ಎಲೆಗಳು ಆಡುಸೋಗೆಯ ಎಲೆಗಳನ್ನು ಹೋಲುವವು. ಆದರೆ ಅದಕ್ಕಿಂತ ಚಿಕ್ಕವು ಮತ್ತು ಅಷ್ಟು ಉದ್ದವಿರುವುದಿಲ್ಲ. ಎಲೆಗಳನ್ನು ಕೈಗಳಲ್ಲಿ ಉಜ್ಜಿದರೆ ಕುದುರೆಯ ಮೂತ್ರದ ವಾಸನೆ ಬರುವುದು. ಆದುದರಿಂದ ಈ ಮೂಲಿಕೆಗೆ ಅಶ್ವಗಂಧ ಎನ್ನುವರು. ರುಚಿಯಲ್ಲಿ ಕಹಿ. ಎಲೆಗಳು ಬೂದು ಬಣ್ಣದ ರೋಮಗಳಿಂದ ಕೂಡಿರುವವು. ಹೂಗಳು ಹಸಿರು, ಹಳದಿ ಬಣ್ಣದ ಗೊಂಚಲುಗಳು, ಹಣ್ಣು ಕೆಂಪಾಗಿರುವುದು ಮತ್ತು ಹೊದಿಕೆಯಿಂದ ಕೂಡಿರುವುದು. ಈ ಹೊದಿಕೆಯೊಳಗಡೆಯಿಂದ ಇದರ ಹಣ್ಣು ನೋಡಲು ಮನ ಮೋಹಕವಾಗಿರುವುದು. ಬೇರುಗಳು ಬಿಳಿ ಮತ್ತು ನಸುಹಳದಿ ಬಣ್ಣದಿಂದ ಕೂಡಿರುವುವು.
ಮರಳು ಮಿಶ್ರಿತ ಗೋಡು ಮಣ್ಣು ಅಥವಾ ಕೆಂಪುಮಣ್ಣು ಈ ಬೆಳೆಗೆ ಉತ್ತಮ. ಮಣ್ಣಿನ ರಸಸಾರ 7.5-8.0 ಇದ್ದು ನೀರು ಬಸಿದು ಹೋಗುವಂತಿರಬೇಕು.
ಅಶ್ವಗಂಧ ಹಿಂಗಾರಿನಲ್ಲಿ ಬೆಳೆಯಬಹುದಾದ ಬೆಳೆ. ಈ ಬೆಳೆಗೆ ಶುಷ್ಕ ವಾತಾರಣವೂ ಉತ್ತಮ. ಬೇರುಗಳ ಬೆಳೆವಣೆಗೆಗೆ ಒಂದೆರಡು ಬಾರಿ ಮಳೆಯ ಅಗತ್ಯವೂ ಇದೆ. ವಾರ್ಷಿಕ 66-75 ಸೆಂ.ಮೀ ಮಳೆ ಬೀಳುವ ಪ್ರದೇಶಗಳು ಈ ಬೆಳೆಗೆ ಯೋಗ್ಯವಾಗಿರುತ್ತವೆ.
ರಾಗಿಯನ್ನು ಬಿತ್ತುವಂತೆ ಈ ಬೆಳೆಯ ಬೀಜವನ್ನು ಚೆಲ್ಲಿ (ಆಗಸ್ಟ್ ತಿಂಗಳು) ಬಿತ್ತನೆ ಮಾಡಬಹುದು. ಸಾಮಾನ್ಯವಾಗಿ ಇದನ್ನು ಮಳೆಗಾಲದ ಬೆಳೆಯಾಗಿ ಬೆಳೆಯುವುದರಿಂದ, ಬಿತ್ತನೆ ಮಳೆಯನ್ನು ಅವಲಂಬಿಸುತ್ತದೆ. ಮಣ್ಣಿನಲ್ಲಿ ಸಾಕಷ್ಟು ತೇವವಿದ್ದಾಗ ಬಿತ್ತನೆ ಮಾಡಬೇಕು.
ನೇರವಾಗಿ ಬೀಜ ಬಿತ್ತಿ ಬೆಳೆದ ಗಿಡಗಳನ್ನು 25-30 ದಿನಗಳ ನಂತರ ಸಾಕಷ್ಟು ಅಂತರವಿರುವಂತೆ, ಹೆಚ್ಚುವರಿ ಸಸಿಗಳನ್ನು ಕೀಳಬೇಕು. 25-30 ದಿನಗಳ ಅಂತರದಲ್ಲಿ ಕಳೆ ಕೀಳುವುದರಿಂದ ಕಳೆಗಳನ್ನು ಹತೋಟಿಯಲ್ಲಿಡುವುದು ಸಾಧ್ಯ.
1. ಬಿತ್ತನೆಗೆ ಮೊದಲು ಪ್ರತಿ ಕಿ.ಗ್ರಾಂ ಬೀಜಕ್ಕೆ 3 ಗ್ರಾಂ ಮ್ಯಾಂಕೊಜೆಬ್ ನಿಂದ ಉಪಚರಿಸಬೇಕು. 2. 30 ದಿನಗಳ ಬೆಳೆಗೆ 1.5 ಮಿ.ಲೀ ಮಾನೊಕ್ರೊಟೋಫಾಸ್ ಮತ್ತು 3 ಗ್ರಾಂ ಮ್ಯಾಂಕೊಜೆಬ್ನ್ನು ಪ್ರತಿ ಲೀಟರ್ ನೀರಿನಲ್ಲಿ ಬೆರೆಸಿ ಸಿಂಪಡಿಸಬೇಕು. ಇದೇ ಸಿಂಪಡಣೆಯನ್ನು 15 ದಿನಗಳ ಅನಂತರ ಪುನರಾವರ್ತಿಸಬೇಕು.
ಜನವರಿ ತಿಂಗಳಲ್ಲಿ ಪ್ರಾರಂಭವಾಗಿ ಮಾರ್ಚ್ ತಿಂಗಳವರೆಗೂ ಮುಂದುವರೆಯುತ್ತದೆ (ಬಿತ್ತನೆಯಾದ 150-170 ದಿನಗಳ ನಂತರ). ಎಲೆಗಳು ಹಣ್ಣಾಗಿ ಒಣಗಿ ಕೆಂಪುಬಣ್ಣಕ್ಕೆ ತಿರುಗಿದಾಗ ಬೆಳೆಯು ಕೊಯ್ಲಿಗೆ ಸಿದ್ಧವಾಗಿರುತ್ತದೆ. ಬೇರುಗಳ ಕೊಯ್ಲಿಗೆ ಪೂರ್ತಿ ಗಿಡವನ್ನೇ ಕಿತ್ತು 1-2 ಸೆಂಮೀ ಎತ್ತರಕ್ಕೆ ಕತ್ತರಿಸಬೇಕು. ಕೆಲವು ವೇಳೆ ಒಣಗಿದ ಗಿಡಗಳಿಂದ ಹಣ್ಣುಗಳನ್ನು ಕಿತ್ತು ಬೀಜಗಳನ್ನು ಸಂಗ್ರಹಿಸಬಹುದು. ಪ್ರತಿ ಹೆಕ್ಟೇರಿನಿಂದ ಸರಾಸರಿ 400-500 ಕಿ.ಗ್ರಾಂ ಬೇರು ಮತ್ತು 50 ಕಿ.ಗ್ರಾಂ ಬೀಜದ ಇಳುವರಿಯನ್ನು ನಿರೀಕ್ಷಿಸಬಹುದು.
ಎಲೆ ಹಣ್ಣು ಮತ್ತು ಬೇರು ಚಿಕಿತ್ಸೆಗಳಲ್ಲಿ ಉಪಯೋಗಿಸುವರು. ಬಹು ಹಿಂದಿನ ಕಾಲದಿಂದಲೂ ಬಳಕೆಯಲ್ಲಿರುವ ಔಷಧಿ. ಬೇರಿನಲ್ಲಿ ಸೋಮ್ನಿಫೆರಸ್ ಅನ್ನುವ ಕ್ಷಾರವಿರುವುದು. ಈ ಕ್ಷಾರವು ನಿದ್ದೆ ಬರಿಸುವ ಸಾಮರ್ಥ್ಯ ಹೊಂದಿದೆ. ಸರ್ವ ರೋಗಕ್ಕೆ ಮದ್ದು ಹಿರೇಮದ್ದು ಎಂದು ನಾಣ್ನುಡಿ. ಸತ್ಯವೂ ಹೌದು. ಇದು ರಕ್ತ ಶುದ್ಧಿ ಮಾಡಿ, ರಕ್ತ ವೃದ್ಧಿ ಮಾಡಿ ದೇಹಕ್ಕೆ ಕಾಂತಿ ಮತ್ತು ಪುಷ್ಟಿಯನ್ನು ಕೊಡುವುದು. ನಿಶ್ಶಕ್ತಿಯನ್ನು ನೀಗುವುದು ಹಾಗೂ ಗೆಲ್ಲುವ ಶಕ್ತಿಯಿದೆ. ಈ ವನೌಷಧಿ ಸೇವನೆಯಿಂದ ಸಂವೋಹಕಾರಿ ಚಿತ್ತ ಚಂಚಲತೆ, ಗಾಬರಿ ದೂರವಾಗುವುವು. ಮಕ್ಕಳಿಗೆ ಪುಷ್ಟಿ ನೀಡಿವುದು, ವೃದ್ಧಾಪ್ಯದ ದೌರ್ಬಲ್ಯಗಳನ್ನು ನೀಗಿ ಶಕ್ತಿ, ಸ್ಫೂರ್ತಿ ಮತ್ತು ಯೌವನವನ್ನು ಕೊಡುವುದು.
100 ಗ್ರಾಂ ಅಶ್ವಗಂಧ ಬೇರನ್ನು ತಂದು ಹಾಲಿನಲ್ಲಿ ಬೇಯಿಸಿ ಶುದ್ಧ ಮಾಡಿ, ಒಣಗಿಸಿ, ಚೂರ್ಣಿಸಿ, ಗಾಜಿನ ಭರಣಿಯಲ್ಲಿಡುವುದು. ಸಮ ಪ್ರಮಾಣ ಸಕ್ಕರೆ ಸೇರಿಸಿ ಹೊತ್ತಿಗೆ 5 ಗ್ರಾಂನಷ್ಟು ಚೂರ್ಣವನ್ನು ತಿಂದ ಮೇಲೆ ಸಕ್ಕರೆ ಬೆರೆಸಿದ ಹಾಲನ್ನು ಪಾನ ಮಾಡುವುದು.
ಈ ವನೌಷಧವು ಎಲ್ಲಾ ರೀತಿಯ ಬಾವು ಮತ್ತು ನೋವುಗಳನ್ನು ನಿವಾರಿಸುವುದು. ಕೀಲುಗಳಲ್ಲಿ ನೋವು ಮತ್ತು ಊತವಿದ್ದರೆ ಇದರ ಎಲೆಗಳಿಗೆ ಎಣ್ಣೆ ಸವರಿ ಬಿಸಿ ಮಾಡಿ ನೋವಿರುವ ಜಾಗದಲ್ಲಿ ಕಟ್ಟುವುದು.
ಅಶ್ವಗಂಧ ಚೂರ್ಣವನ್ನು ನೆಲ್ಲಿಕಾಯಿ ರಸದಲ್ಲಿ ಕಲಸಿ, ತುಪ್ಪ ಮತ್ತು ಜೇನುತುಪ್ಪವನ್ನು ಅಸಮ ಪ್ರಮಾಣದಲ್ಲಿ ಬೆರೆಸಿ ಸೇವಿಸಬೇಕು. ದೃಷ್ಟಿದೋಷಗಳು ನಿವಾರಣೆ ಆಗಿ ಕಣ್ಣು ದೃಷ್ಟಿ ಪ್ರಜ್ವಲವಾಗುವುದು. ಕಣ್ಣುಗಳನ್ನು ತ್ರಿಫಲ ಚೂರ್ಣದ ನೀರಿನಲ್ಲಿ ತೊಳೆಯುವುದು.
ಅಶ್ವಗಂಧದ ಬೇರುಗಳನ್ನು ಹಾಲಿನಲ್ಲಿ ಶುದ್ಧ ಮಾಡಿ ಒಣಗಿಸಿ ಚೂರ್ಣ ಮಾಡಿ, ಶೋಧಿಸಿಟ್ಟುಕೊಳ್ಳುವುದು, ಹೊತ್ತಿಗೆ ಎರಡೂವರೆ ಗ್ರಾಂನಷ್ಟು ಚೂರ್ಣವನ್ನು ತಿಂದ ಮೇಲೆ ಸಕ್ಕರೆ ಸೇರಿಸಿದ ಹಾಲನ್ನು ಕುಡಿಯುವುದು.
ಶುದ್ಧಿ ಮಾಡಿದ ಅಶ್ವಗಂಧ ಚೂರ್ಣ, ಲೋದ್ರ ಚಕ್ಕೆ ಚೂರ್ಣ ಮತ್ತು ನೆಲಗುಂಬಳದ ಗಡ್ಡೆ ಚೂರ್ಣ ಸಮ ಭಾಗ ಸೇರಿಸಿ, ಹೊತ್ತಿಗೆ 2.50 ಗ್ರಾಂ ಸೇವಿಸಿ, ಮೇಲೆ ಕಲ್ಲುಸಕ್ಕರೆ ಬೆರೆಸಿದ ಹಸುವಿನ ಹಾಲು ಒಂದು ಲೋಟ ಸೇವಿಸುವುದು. ಈ ರೀತಿ ದಿನಕ್ಕೆ ಬೆಳಿಗ್ಗೆ ಸಾಯಂಕಾಲ ಎರಡು ಬಾರಿ ಸೇವಿಸುವುದು. ಈ ಔಷಧಿಯನ್ನು ಸೇವಿಸುವ ಅವಧಿಯಲ್ಲಿ ನಿರ್ಮಲಚಿತ್ತ, ಶಾಂತಸ್ವಭಾವ ಮತ್ತು ಶುಭಯೋಚನೆಗಳಿರಲಿ, ಇದರಿಂದ ಮಾನಸಿಕ ಚಂಚಲತೆ ಜೀವನದಲ್ಲಿ ಜಿಗುಪ್ಸೆ ಶಮನವಾಗುವುವು.
ಕೆಲವು ಕಾರಣಗಳಿಂದ ಸ್ತ್ರೀಯರಿಗೆ ಸಂತಾನವಿರುವುದಿಲ್ಲ. ದೋಷಗಳು ಸ್ತ್ರೀ ಪುರುಷರಿಬ್ಬರದು ಇರಬಹುದು. ಆದುದರಿಂದ ಶುದ್ಧ ಮಾಡಿದ ಅಶ್ವಗಂಧದ ಚೂರ್ಣವನ್ನು ಸ್ತ್ರೀ ಪುರುಷರಿಬ್ಬರೂ ಸೇವಿಸಬಹುದು. ಭಗವಂತನ ದಯೆಯಿಂದ ಮಕ್ಕಳಾಗುವವು. ಹಾಲು, ಅನ್ನ ಮತ್ತು ಮಧುರ ಪದಾರ್ಥಗಳನ್ನು ಹೆಚ್ಚಾಗಿ ಸೇವಿಸುವುದು.
25 ಗ್ರಾಂ ಶುದ್ಧ ಮಾಡಿದ ಅಶ್ವಗಂಧದ ಚೂರ್ಣಕ್ಕೆ ಅರ್ಧ ಲೀಟರ್ ಹಾಲು ಹಾಕಿ ಕಾಯಿಸುವುದು. ಅಷ್ಟಾಂಷ ಕಷಾಯ ಮಾಡಿ ಇಟ್ಟುಕೊಳ್ಳುವುದು. ಮುಟ್ಟಿನ ಸ್ನಾನದ ನಂತರ 4 ಟೀ ಚಮಚ ಕಷಾಯವನ್ನು ಹಸುವಿನ ಹಾಲಿಗೆ ಸಕ್ಕರೆ, ತುಪ್ಪವನ್ನು ಸೇರಿಸಿ ಸೇವಿಸುವುದು. ಹೀಗೆ ಮೂರು ಮುಟ್ಟಿನಲ್ಲಿ ಕ್ರಮವಾಗಿ ಮಾಡುವುದು.
30 ಗ್ರಾಂ ಅಮೃತಬಳ್ಳಿಯ ಸತ್ವಕ್ಕೆ 40 ಗ್ರಾಂ ಶುದ್ಧ ಮಾಡಿದ ಅಶ್ವಗಂಧದ ಚೂರ್ಣವನ್ನು ಸೇರಿಸಿಟ್ಟುಕೊಳ್ಳುವುದು. ಒಂದು ವೇಳೆಗೆ ಎರಡೂವರೆ ಗ್ರಾಂನಷ್ಟು ದಿನಕ್ಕೆ ಎರಡು ಬಾರಿ ಜೇನುತುಪ್ಪದೊಂದಿಗೆ ಸೇವಿಸುವುದು.
ಅಶ್ವಗಂಧದ ಬೇರು ಮತ್ತು ಒಣಶುಂಠಿಯ ನಯವಾದ ಚೂರ್ಣ ಮತ್ತು ಕಲ್ಲಸಕ್ಕರೆ ಸೇರಿಸಿ ಬೆಳಿಗ್ಗೆ, ಸಂಜೆ ಸೇವಿಸುವುದು.
ಕೆಲವು ವೇಳೆ ಗಂಡಸರ ವೀರ್ಯದಲ್ಲಿ ವೀರ್ಯಾಣುಗಳು ಇರಲೇಬೇಕಾದ ಸಂಖ್ಯೆಗಿಂತ ಕಡಿಮೆಯಿರುವುವು. ಇಂತಹ ಪರಿಸ್ಥಿತಿಯಲ್ಲಿ ಮಕ್ಕಳಾಗುವುದಿಲ್ಲ. ಅಶ್ವಗಂಧ, ವಿದಾರಿಕಾಂಡ, ನೆಗ್ಗಿಲು ಮತ್ತು ಕಾಮೆ ಬೀಜಗಳಿಗೆ ಚೂರ್ಣವನ್ನು ಸೇರಿಸಿ, ತಜ್ಞರ ಮೇಲ್ವಿಚಾರಣೆಯಲ್ಲಿ ಜೇನುತುಪ್ಪ ಸೇರಿಸಿ ಸೇವಿಸಬೇಕು. ಹೀಗೆ ಒಂದೆರಡು ತಿಂಗಳು ಮಾಡುವುದು ಹಾಗೂ ಆಗಾಗ ವೈದ್ಯಕೀಯ ಪರೀಕ್ಷೆ ಮಾಡಿಸಿ ಫಲಿತಾಂಶವನ್ನು ಗಮನಿಸುವುದು. ನೈಸರ್ಗಿಕ ರೀತಿಯಲ್ಲಿ ದೋಷ ಪರಿಹಾರವಾಗಿ ಮಕ್ಕಳಾಗುವುವು.
10 ಗ್ರಾಂ ಶುದ್ಧಿ ಮಾಡಿದ ಅಶ್ವಗಂಧದ ನಯವಾದ ಪುಡಿ ಮತ್ತು 10ಗ್ರಾಂ ಕೆಂಪು ಕಲ್ಲುಸಕ್ಕರೆ ಪುಡಿಯನ್ನು ಒಂದು ಬಟ್ಟಲು ಬಿಸಿ ಹಾಲಿನಲ್ಲಿ ಸೇರಿಸಿ ಬೆಳಿಗ್ಗೆ ಮತ್ತು ಸಾಯಂಕಾಲ ಸೇವಿಸುವುದು. ಅಶ್ವಗಂಧದ ಎಲೆಗಳಿಗೆ ಎಳ್ಳೆಣ್ಣೆ ಸವರಿ ಸ್ವಲ್ಪ ಬಿಸಿ ಮಾಡಿ ನೋವಿರುವ ಜಾಗದಲ್ಲಿ ಕಟ್ಟುವುದು. ಪ್ರತಿ ದಿವಸ ಎರಡು, ಮೂರು ಸಾರಿ ಈ ರೀತಿ ಮಾಡುವುದು.
ಅಶ್ವಗಂಧಾ ಎಂಬುದು ಒಂದು ಔಷಧಿಗಿಡ. ಹಿರಿಯರಿಂದ 'ಹಿರೇಮದ್ದು' ಎಂದೇ ಕರೆಸಿಕೊಳ್ಳುವ ಈ ಸಸ್ಯ, ನರಸಂಬಂಧಿ, ಕಫ ವಾತ ಸಂಬಂಧಿ ದೋಷಗಳನ್ನು ಕಿತ್ತು ಕಳೆಯಬಲ್ಲ ಗುಣವಿದೆ. ಈ ಗಿಡದ ಬೇರಿಗೆ ಲೈಂಗಿಕ ದೌರ್ಬಲ್ಯ ನಿವಾರಿಸುವ ಅದ್ಬುತ ಸಾಮರ್ಥ್ಯವಿದೆ. ಹಾವು, ಚೇಳು ಕಚ್ಚಿದಾಗ ಇದರ ಬೇರನ್ನು ನಿಂಬೇ ರಸದೊಂದಿಗೆ ಹಚ್ಚಲು ಉಪಯೋಗಿಸುತ್ತಾರೆ. ಆಯುರ್ವೇದ ಪಂಡಿತರು ಸಂಸ್ಕೃತದಲ್ಲಿ ಇದಕ್ಕೆ ನೀಡಿದ ಹೆಸರು ವಾಜೀಗಂಧಾ, ಹಯಗಂಧಾ, ವರಾಹಕರ್ಣೀ ಇತ್ಯಾದಿ. ಈ ಸಸ್ಯದ ಬೇರಿನಿಂದ ಕುದುರೆ ಮೂತ್ರದಂತಹ ವಾಸನೆ ಹೊರಡುತ್ತದೆಯಾದ್ದರಿಂದ ಅಲ್ಲದೆ ಇದರ ಬೇರನ್ನು ಸ್ವಚ್ಚಗೊಳಿಸಿ ಪುಡಿ ಮಾಡಿ ಸೇವಿಸಿದರೆ ಅಶ್ವದಂತೆ ಶಕ್ತಿಬಲ-ಉತ್ಸಾಹ ಬರುತ್ತದೆಯಾದ್ದರಿಂದ ಇದಕ್ಕೆ ಅಶ್ವಗಂಧಾ ಎಂಬ ನಾಮವು ಬಂದಿದೆ. ಇಂಗ್ಲೀಷ್ ನಲ್ಲಿ ಇದಕ್ಕೆ ವಿಂಟರ್ ಚೆರ್ರಿ ಎನ್ನುತ್ತಾರೆ. ಗುಜರಾತ್, ರಾಜಾಸ್ಥಾನ, ಮಧ್ಯಪ್ರದೇಶ, ಉತ್ತರ ಪ್ರದೇಶ, ಪಂಜಾಬ್, ಮಹಾರಾಷ್ಟ್ರ, ವಾಯವ್ಯ ಭಾರತ, ಕರ್ನಾಟಕ ಮುಂತಾದೆಡೆಯಲ್ಲಿ ಈ ಗಿಡವನ್ನು ಕಾಣಬಹುದು. ಸೊಲನೇಸೀ ಕುಟುಂಬಕ್ಕೆ ಸೇರಿದ, ಔಷಧೀಯ ಮಹತ್ತ್ವವುಳ್ಳ ಸಸ್ಯ (ಪಿಂಟರ್ ಚೆರ್ರಿ). ಕನ್ನಡದಲ್ಲಿ ಹಿರೇಮದ್ದಿನ ಗಿಡ ಎಂಬ ಹೆಸರೂ ಇದಕ್ಕಿದೆ. ಇದರ ವೈಜ್ಞಾನಿಕ ಹೆಸರು ವಿತಾಸಿಯ ಸಾಮ್ನಿಫೆರ. ಸು. 1 ಮೀ ಎತ್ತರಕ್ಕೆ ಬೆಳೆಯುವ ಮೂಲಿಕೆ. ಆಫ್ರಿಕ, ಮೆಡಿಟರೇನಿಯನ್ ಪ್ರದೇಶ ಹಾಗೂ ಭಾರತದಲ್ಲಿ ಸ್ವಾಭಾವಿಕವಾಗಿ ಬೆಳೆಯುತ್ತದೆ. ಅಶ್ವಗಂಧ ಬೆಳೆಯಿಂದ ದೊರೆಯುವ ಆಲ್ಕಲಾಯ್ಡ್ಗಳಲ್ಲಿ ಮಿಥಾನಿನ್ ಮತ್ತು ಸಾಮ್ನಿಫೆರಿನ್ ಸಸ್ಯಕ್ಷಾರ ಮುಖ್ಯವಾದುವು. ಆಯುರ್ವೇದ ಹಾಗೂ ಯುನಾನಿ ಔಷಧಿಗಳ ತಯಾರಿಕೆಯಲ್ಲಿ ಇದರ ಬೇರು, ತೊಗಟೆ, ಎಲೆ, ಹಣ್ಣು ಮತ್ತು ಬೀಜಗಳು ಅನೇಕ ರೋಗಗಳ ನಿವಾರಣೆಗೆ ಉಪಯುಕ್ತವಾಗಿವೆ.
Withania somnifera, known commonly as ashwagandha or winter cherry,[2][3][4] is an evergreen shrub in the Solanaceae or nightshade family that grows in India, the Middle East, and parts of Africa. Several other species in the genus Withania are morphologically similar.[3]
The plant, particularly its root powder, has been used for centuries in traditional Indian medicine. Although used in herbalism and sold as a dietary supplement, there is insufficient scientific evidence that it is safe or effective for treating any health condition or disease.[3][4]
This species is a short shrub growing 35–75 cm (14–30 in) tall. Tomentose branches extend radially from a central stem. Leaves are dull green, elliptic, usually up to 10–12 cm (3.9–4.7 in) long. The flowers are small, green and bell-shaped. The ripe fruit is orange-red.[3]
The Latin species name somnifera means "sleep-inducing".[5] The name "ashwagandha" is a combination of the Sanskrit words 'ashva', meaning horse, and 'gandha', meaning smell, reflecting that the root has a strong horse-like odor.[3]
Withania somnifera is cultivated in many of the drier regions of India. It is also found in Nepal, Sri Lanka, China,[6] and Yemen.[7] It prefers dry stony soil with sun to partial shade. To propagate it can be grown from seed in the early spring, or from greenwood cuttings in the later spring.[8]
Withania somnifera is prone to several pests and diseases. Leaf spot disease caused by Alternaria alternata is the most prevalent disease, which occurs in a severe form in Punjab, Haryana, and Himachal Pradesh. A decline in the concentration of its secondary metabolites occurs by leaf spot disease.[9] A treehopper feeds on the apical portions of the stem, making them rough and woody in appearance and brown in colour.
The carmine red spider mite (Tetranychus urticae) is the most prevalent pest of the plant in India.[10] In recent years, this plant has been serving as a new reservoir host for an invasive mealybug species Phenacoccus solenopsis.[11]
The main phytochemical constituents are withanolides – which are triterpene lactones – withaferin A, alkaloids, steroidal lactones, tropine, and cuscohygrine.[3] Some 40 withanolides, 12 alkaloids, and numerous sitoindosides have been isolated.[3] Withanolides are structurally similar to the ginsenosides of Panax ginseng, leading to a common name for W. somnifera, "Indian ginseng".[3]
W. somnifera may cause adverse effects if taken alone or together with prescription drugs.[3][4][12] Side effects may include diarrhea, headache, sedation, or nausea, and the product should not be used during pregnancy or breastfeeding.[4][12]
Withania somnifera, known commonly as ashwagandha or winter cherry, is an evergreen shrub in the Solanaceae or nightshade family that grows in India, the Middle East, and parts of Africa. Several other species in the genus Withania are morphologically similar.
The plant, particularly its root powder, has been used for centuries in traditional Indian medicine. Although used in herbalism and sold as a dietary supplement, there is insufficient scientific evidence that it is safe or effective for treating any health condition or disease.
La bufera (Withania somnifera), también conocida como ginseng indio, oroval, orval o hierba mora mayor, es una planta de la familia Solanaceae.
En muchas países se ha popularizado su nombre en sánscrito ashwagandha, cuya traducción literal es "aroma de caballo", por el particular olor que desprende.
Es un arbusto erecto que puede alcanzar una altura de 1'5 m. Su flor es verdosa, poco llamativa. Su fruto, muy parecido al del alquenquenje, de su misma familia, es una baya anaranjada, del tamaño de un guisante, envuelta en el cáliz, acrescente tras la fecundación.
Aunque se cree que es originaria de Asia, se encuentra en casi todos los climas templados. Crece en India, Pakistán y Sri Lanka, en el sur de Europa, noreste de África, y en la Macaronesia. En la península ibérica se encuentra esporádicamente el litoral mediterráneo. No debe confundirse con W. frutescens, de mayor porte, llamada también bufera, que es espontánea en el sureste peninsular.
El epíteto específico somnifera alude a las propiedades sedantes de la raíz de la planta. Sin embargo, su uso tradicional en ayurveda es similar al del ginseng en la medicina china tradicional: funciona como adaptógeno. Por esta razón, en Occidente se le da el sobrenombre de ginseng indio. Recientemente se le han encontrado propiedades frente al Alzheimer.[1][2] [3]
W. somnifera fue descrita por (Linneo) Dunal y publicado en Prodromus Systematis Naturalis Regni Vegetabilis 13(1): 453, en el año 1852.[4]
La bufera (Withania somnifera), también conocida como ginseng indio, oroval, orval o hierba mora mayor, es una planta de la familia Solanaceae.
En muchas países se ha popularizado su nombre en sánscrito ashwagandha, cuya traducción literal es "aroma de caballo", por el particular olor que desprende.
Uimastav juustumari (Withania somnifera) on maavitsaliste sugukonda kuuluv taimeliik.
Uimastav juustumari on levinud Lõuna-Euroopast Indiani, seal hulgas Aafrikas. Teda kasvatatakse peamiselt Indias.
Uimastav juustumari on mitmeaastane poolpõõsas. Uimastav juustumari võib kasvada 20–25 cm kõrguseks. Tema alumised lehed paiknevad järjestikuselt, ülemised vastakalt. Lehed on tumerohelise värvusega ja elliptilised. Õied paiknevad 3–6 kaupa lehtede kaenlas, on kollakasrohelise värvusega ja lõhnavad ebameeldivalt. Viljaks on punane mari.[2]
Uimastava juustumarja juur ja leht (Withaniae radix et folium) on taimne droog.
Uimastav juustumari (Withania somnifera) on maavitsaliste sugukonda kuuluv taimeliik.
Uimastav juustumari on levinud Lõuna-Euroopast Indiani, seal hulgas Aafrikas. Teda kasvatatakse peamiselt Indias.
Rohtokoisio (Withania somnifera) on koisokasveihin kuuluva monivuotinen kasvi. Sen muita nimityksiä ovat esimerkiksi ashwagandha ja Intian ginseng. Rohtokoisio tunnetaan erityisesti lääkekasvina. Sillä on jo yli 3000 vuoden historia perinteisessä intialaisessa lääkinnässä eli ayurvedassa. Sitä on käytetty pitkään myös perinteisessä persialais-arabialaisessa lääkinnässä eli unanissa ja perinteisessä tamililaisessa lääkinnässä eli siddhassa. Rohtokoisio on saanut myös paljon tieteellistä huomiota. Tutkimuksissa rohtokoisiolla on todettu olevan muun muassa lukuisia aivojen ja hermoston toimintaa edistäviä vaikutuksia.[1][2]
Rohtokoisiolla on kaksi tunnettua alalajia, Withania somnifera obtusifolia ja Withania somnifera somnifera.[3]
Rohtokoision latinankielinen lajinimi somnifera tarkoittaa ”unta tuovaa” tai ”narkoottista”.[4] Sanskritinkielinen nimitys, ashwagandha, oletettavasti tarkoittaa hevosen hajua, mikä viittaa joko kirjaimellisesti rohtokoision vahvaan hevosta muistuttavaan tuoksuun tai sen kykyyn antaa käyttäjälleen ”hevosen voimat”.[5] Intian ginseng puolestaan viitannee kiinalaisessa lääketieteessä käytettyyn ginsengiin, jonka väitetyissä lääkinnällisissä ominaisuuksissa on paljon yhtäläisyyksiä rohtokoision vastaaviin.[6]
Rohtokoisio on ainavihanta 50 – 200 cm korkea pensaskasvi. Sen varsi on pysty ja tiheän karvan peittämä. Lehdet puolestaan ovat karvattomia, ehytlaitaisia ja muodoltaan soikeita. Rohtokoisio kukkii ja tuottaa marjoja marras-helmikuussa. Sen kukat ovat ulkonäöltään vaatimattomia; niiden väri vaihtelee vihertävästä kalvakan keltaiseen ja ne muodostavat lyhytlapakkoisia terttumaisia kukintoja. Marjat ovat pallomaisia ja väriltään oranssinpunaisia. Ne kypsyvät verholehtien suojaamina.[7] Rohtokoision juuri on paksu, suippo ja vaaleanruskea.[8]
Rohtokoisiota tavataan luontaisesti subtrooppisen vyöhykkeen kuivilla alueilla[9] Intian niemimaalla, Etu-Aasiassa ja Afrikassa sekä jonkin verran myös eteläisessä Euroopassa, lähinnä Kreikassa, Italiassa ja Espanjassa.[10]
Rohtokoisiota viljellään pääasiassa Intiassa, jossa sen arvioitu vuotuinen tuotanto on yli 8000 tonnia.[11] Rajasthan, Punjab, Haryana, Uttar Pradesh, Gujarat, Maharashtra ja Madhya Pradesh ovat merkittävimpiä rohtokoisiota tuottavia osavaltioita Intiassa.[9]
Siemenet kylvetään yleensä kesä-heinäkuussa. Viljelysmaaksi soveltuu parhaiten hiekkainen savimaa tai vaalea lateriitti, jonka pH on 7,5 – 8,0. Rohtokoisio vaatii kuivan kauden kasvunsa aikana, mutta myös lopputalveen sijoittuvat sateet ovat sille eduksi, sillä ne edistävät juurten oikeanlaista kehitystä. Paras viljelylämpötila on 20 – 35 ºC. Kasvia voidaan viljellä jopa 600 – 1200 metrin korkeudessa.[11]
Ayurvedassa rohtokoisiosta on käytetty yleensä juurta ja lehtiä. Perinteisesti sitä on pidetty erityisesti hermostoa uudistavana ja vahvistavana. Lisäksi sen väitetään olevan voimakas lemmenrohto ja sillä uskotaan olevan rauhoittavia, nuorentavia, oppimista ja muistia parantavia sekä pitkän iän takaavia ominaisuuksia. Ayurvedassa sen avulla on hoidettu myös muun muassa geriatrisia ongelmia, kroonista väsymystä, nestehukkaa, heikkoja luita, irtoavia hampaita, janoa, kuihtumista, lihasjännitystä, loistartuntoja, kuumetta, kasvaimia, tuberkuloosia, mätäpaiseita, reumatismia ja muistinmenetystä.[1][2]
Rohtokoision marjoja voidaan käyttää juoksutteen korvikkeena juustonvalmistuksessa.[1]
Rohtokoisiolla on monia aivojen ja hermoston toimintaa edistäviä vaikutuksia. Se edistää kognitiota ja muistia erityisesti muistihäiriöisillä lapsilla ja vanhuksilla sekä henkilöillä, joilla on muistivaikeuksia päävamman tai pitkittyneen sairauden seurauksena. Se myös ehkäisee hermoston rappeutumista esimerkiksi Parkinsonin taudissa, Huntingtonin taudissa ja Alzheimerin taudissa. Gamma-aminovoihappoa jäljittelevien vaikutustensa vuoksi rohtokoisiolla on kyky edistää hermosolujen tuojahaarakkeiden muodostamista. Se on myös anksiolyytti eli sillä on ahdistusta ja stressiä lievittäviä vaikutuksia.[2][12]
Rohtokoisio saattaa lisätä tyroksiinin eritystä elimistössä, mikä voi aiheuttaa kilpirauhasen liikatoimintaa tai pahentaa sitä. Toisaalta rohtokoisiota voi tämän vuoksi olla mahdollista hyödyntää kilpirauhasen vajaatoiminnan hoidossa.[13][14]
Rohtokoisiolla, erityisesti sen lehdillä, on osoitettu olevan merkittäviä antioksidanttisia ja antibakteerisia ominaisuuksia.[6][15] Sen tulehduksia ja niveltulehduksia ehkäisevistä ominaisuuksista on puolestaan huomauttu olevan hyötyä nivelreuman ja nivelrikon hoidossa.[2] Rohtokoision on myös huomattu voivan parantaa fyysistä suorituskykyä ja kardiovaskulaarista kestävyyttä.[16][17]
Rohtokoision mahdollisia hyötyjä stressiperäisten häiriöiden, neurologisten häiriöiden ja syöpien hoidossa on pyritty selvittämään, mutta niiden osalta tarvitaan vielä laajempia tutkimuksia.[2]
Eläinkokeissa sen on huomattu myös ehkäisevän stressin aiheuttamia mahahaavoja sekä hiilitetrakloridin aiheuttamia maksavaurioita ja kuolleisuutta. Rotilla sen huomattiin myös lievittävän kipua.[2]
Suuret annokset voivat aiheuttaa keskenmenon, ripulia, vatsavaivoja ja oksentelua. Rohtokoision käyttöä ei suositella yhdessä rauhoittavien lääkkeiden ja muiden anksiolyyttien kanssa.[9]
Rohtokoisio (Withania somnifera) on koisokasveihin kuuluva monivuotinen kasvi. Sen muita nimityksiä ovat esimerkiksi ashwagandha ja Intian ginseng. Rohtokoisio tunnetaan erityisesti lääkekasvina. Sillä on jo yli 3000 vuoden historia perinteisessä intialaisessa lääkinnässä eli ayurvedassa. Sitä on käytetty pitkään myös perinteisessä persialais-arabialaisessa lääkinnässä eli unanissa ja perinteisessä tamililaisessa lääkinnässä eli siddhassa. Rohtokoisio on saanut myös paljon tieteellistä huomiota. Tutkimuksissa rohtokoisiolla on todettu olevan muun muassa lukuisia aivojen ja hermoston toimintaa edistäviä vaikutuksia.
Rohtokoisiolla on kaksi tunnettua alalajia, Withania somnifera obtusifolia ja Withania somnifera somnifera.
Withania somnifera
L'Ashwagandha (Withania somnifera) est une plante de la famille des Solanaceae. Elle fait partie de la pharmacopée traditionnelle de l'ayurveda en Inde.
Le nom vernaculaire Ashwagandha est une combinaison des mots sanskrits ashva (« cheval ») et gandha (« odeur »), en référence à la forte odeur de cheval qu'exhalent les racines de la plante[1].
L'épithète spécifique somnifera signifie « induisant le sommeil »[2].
L'espèce Withania somnifera a été décrite par le naturaliste suédois Carl von Linné, puis reclassée en 1852 par le botaniste français Michel Félix Dunal[3].
Cette plante est originaire de l'Inde ; la surface cultivée pour l’Ashwagandha y représente environ 11 000 hectares, dont 4 000 dans les terres arides du Madhya Pradesh.
Elle pousse aussi à l'état sauvage dans des endroits arides du Pakistan et du Sri Lanka.
Au Yémen, l'Ashwagandha est nommée dans un dialecte arabe waraqat as-shifa' (ورقة الشفاء), traduit par « feuille de guérison ». Elle y a aussi longtemps servi de dentifrice naturel.
Certains composés de cette plante pourraient être actifs dans le traitement :
Le CNRS a déposé cinq brevets concernant Withania somnifera :
En dépit des nombreuses vertus sanitaires attribuées à cette espèce, la pharmacopée française classe, depuis 2012, la racine de Withania somnifera dans la « Liste B des plantes médicinales utilisées traditionnellement en l'état ou sous forme de préparation et dont les effets indésirables potentiels sont supérieurs au bénéfice thérapeutique attendu »[15], décision confirmée en 2014[16].
Withania somnifera
Withania somnifera. Muséum de Toulouse.L'Ashwagandha (Withania somnifera) est une plante de la famille des Solanaceae. Elle fait partie de la pharmacopée traditionnelle de l'ayurveda en Inde.
La Withania somnifera, anche nota come Ashwagandha, ginseng indiano, ciliegia d'inverno, uva spina velenosa, winter cherry, poison gooseberry, Ajagandha, Kanaje Hindi, Amukkuram in Malayalam e Samm Al Ferakh, è una pianta appartenente alla famiglia delle Solanaceae, la stessa famiglia del pomodoro, della melanzana, della belladonna, del tabacco e della patata.
Arbusto erbaceo, legnoso alla base, la Withania somnifera può raggiungere un'altezza di 170 cm. Come il pomodoro, ha fiori verde-gialli e il colore dei frutti può variare dal giallo-arancio al rosso a seconda dello stadio di maturazione. La pianta è ricoperta di piccoli peli che le conferiscono un riflesso grigio-ceruleo.
Viene coltivata o cresce spontaneamente soprattutto in India, Nepal, Pakistan, Sri Lanka, ma anche Africa settentrionale e alcune zone del Mediterraneo (in Italia principalmente Sicilia e Sardegna).[2]
In fitoterapia viene utilizzata per diverse patologie. I principi chimici attivi e utili sono soprattutto nelle sue radici[3] e sono circa 80[4], i più presenti sono delle molecole dei lattoni non steroidei detti witanolidi, di proprietà principalmente antinfiammatorie e anticancerogene, e, in minor quantità, saponine e più alcuni alcaloidi come la witanina, la witaninina, la witasomnina (quest'ultima favorirebbe la regolarità del sonno), miste a tracce di nicotina e scopoletina. Contiene anche elevato ferro non eme, per cui ha anche proprietà anti-anemiche.
È conosciuta e utilizzata sin dall'antichità nella medicina indiana (da qui il nome di ginseng indiano), in particolare ayurvedica, come tonico e adattogeno[5], inoltre ha proprietà immunomodulatrici e antinfiammatorie.(1)Diversi studi clinici e ricerche effettuate sugli animali supportano l’utilizzo della pianta nel trattamento dell’ansia, dei disordini neurologici e cognitivi, nelle infiammazioni. Inoltre sono state confermate le sue attività antistress, anticancro, anticonvulsivanti, immunologiche e antiossidanti. (5) Si hanno, invece, risultati contraddittori in merito alle attività sedative e diuretiche.
WHO (2009) indica la Withania somnifera principalmente come rimedio antistress per migliorare i tempi di reazione, supportato da dati clinici. Ne riporta anche l’utilizzo indicato in diverse farmacopee come tonico generale per aumentare l’energia, per migliorare lo stato di salute generale e come coadiuvante protettivo nella prevenzione delle malattie negli atleti e negli anziani. (6)
Organi interessati dall’azione fitoterapica:
Dosaggi elevati di Whitania possono causare disturbi gastrointestinali, vomito e diarrea; negli animali da laboratorio, con un aumento della dose, l’effetto sedativo può aumentare sino a portare a depressione respiratoria. Ratti trattati con la pianta per un periodo compreso tra 10 e 14 giorni hanno sviluppato disturbi renali, epatici e respiratori.(5)
In letteratura scientifica è stato riportato il caso di una donna di 32 anni che ha sviluppato tireotossicosi, in seguito all’assunzione della Withania somnifera per trattare la sindrome da fatica cronica; tuttavia la tireotossicosi si è risolta spontaneamente con l’interruzione del trattamento. Questo è l’unico caso di effetto collaterale riportato in seguito ad adeguati dosaggi della droga. (6)
Avendo un effetto sedativo, le potenziali interazioni farmacologiche che possono verificarsi avvengono con:
Non bisogna dunque associare la Withania a farmaci che deprimono il SNC; non va assunta neanche in gravidanza in quanto la pianta può avere effetti abortivi. (6)
La Withania Somnifera ha bisogno di climi caldi e asciutti, sebbene resista a leggere gelate; si adatta meglio in terreni sabbiosi e alcalini (la crescita è migliore quando il pH è tra 7.5 e 8). La coltivazione in pieno campo è possibile se l’inverno non è troppo rigido e piovoso; il campo deve essere arato e successivamente vanno fatte delle aggiunte di terreno per portarlo al giusto livello prima della stagione delle piogge.(4) Per ottenere una buona resa della coltura, è opportuno integrare con un fertilizzante ben decomposto. La pianta non sopporta eccessiva irrigazione e nelle coltivazioni in contenitore bisogna prestare attenzione all’alto rischio di marcescenza delle radici. I semi germogliano in 15-20 giorni a 20 °C tenuti in sabbia umida, in primavera piena.(19)
La witaferina A (WA) è il principio attivo a cui sono state attribuite gran parte delle attività delle foglie: inibisce la cicloossigenasi-2, ma non la cicloossigenasi-1. Questa sostanza inoltre ha mostrato delle rilevanti attività antibatteriche, soprattutto rivolte verso batteri Gram positivi, ma possiede una certa tossicità per la sua importante attività immunosoppressiva e quindi citotossica; l’utilizzo delle foglie è per questo motivo sconsigliato.(1)
Le sue proprietà anti-angiogenesi rendono la witaferina A particolarmente interessante nella ricerca associata allo sviluppo di nuovi farmaci antitumorali; un recente studio riguardo alla terapia del cancro attraverso l’inibizione dei percorsi di degradazione delle proteine, ha rivelato che la witaferina A induce la formazione di autofagosomi nelle linee cellulari umane del cancro al seno.[6]
La WA innalza i livelli di substrato autofagico e riduce simultaneamente i marcatori; provoca la perturbazione della rete microtubolare attraverso l'inibizione della polimerizzazione di tubulina, impedendo così la formazione di autofagosomi e il loro processo di riciclaggio, portando a incompleta autofagia. L’effetto antitumorale della witaferina A è stato osservato anche con la witaferina E. I witanolidi agiscono come precursori ormonali in grado di essere convertiti, al bisogno, in ormoni attivi.(5)
Uno studio sui ratti con lesioni nervose e plantari e uno studio su 42 pazienti affetti da osteoartrite ha dimostrato la capacità dei witanolidi di ridurre il grado di severità del dolore e il grado di disabilità. Altri effetti farmacologici osservati in laboratorio comprendono un lieve effetto inotropo e cronotropo (witanolidi), proprietà ipocolesterolemizzanti (B-sitosterolo), effetti nootropici dovuti a incremento dell’attività colinergica. (7)
Del genere Withania sono state distinte 23 specie diverse, di cui però solo la Withania somnifera è considerata possedere proprietà medicamentose.[7] Generalmente la droga è costituita dalle radici, anche se vi sono principi attivi in foglie e bacche.
L'analisi dei principi attivi su polvere di radice, foglie e tronco della Withania somnifera e su prodotti commerciali contenenti parti della pianta viene eseguita mediante un cromatografo liquido accoppiato a un rivelatore spettrofotometrico con fotomoltiplicatore a serie di diodi e accoppiato allo spettrometro di massa.[6]
Per l'estrazione del campione un grammo di polvere di materiale derivante dalla pianta o da prodotti commerciali viene estratto tre volte con 3 ml di alcol metilico e sonicato per 10 minuti. Dopo centrifugazione a 3000 rpm per 5 minuti, l’estratto viene prelevato e portato a un volume finale di 10 ml con alcol metilico. I prodotti commerciali di natura liquida sono diluiti 1:1 con alcol metilico. Tutti i campioni sono filtrati prima di essere analizzati. 10 μl vengono iniettati nella strumentazione.
Tempi di ritenzione delle sostanze ricercate:
L’analisi della radice, del fusto e delle foglie della Withania somnifera conferma la presenza di witaferina A e di witanolide D in tutte le parti della pianta ma con una differenza significativa nel loro rapporto. Nella radice il witanolide D risulta essere presente in percentuale maggiore (0,193% vs 0,066%). Questa è invece presente in percentuale minore nelle foglie, rispetto alla witaferina A (0,003% vs 0,238%). Nel fusto la percentuale dei due composti è bassa (0,007% per il witanolide D e 0,048% per la witaferina A). Nei prodotti commerciali analizzati sono stati rilevati entrambi i composti. Nei prodotti solidi la quantità della witaferina A varia da 0.003% a 0,051% mentre quella del witanolide D varia dallo 0,006% a 0,049%. Nei prodotti commerciali liquidi, la quantità della witaferina A è nel range 0,027-0,065% e quella del witanolide D varia dallo 0,238% al 0,364%. (5)
Produzioni commerciali della droga vegetale
Estratto secco delle radici titolato in witanolidi totali min. 1.5%; estratto secco delle foglie titolato min. 1% in witanolide A.(9)
La dose minima efficace, e prevalentemente consigliata, per l’uso acuto di Withania somnifera, è di 2-3 grammi di radice in polvere e 300–500 mg al giorno di estratto secco della radice, titolato in withanolidi totali minimo 1.5 %. La Withania somnifera dovrebbe essere assunta con i pasti principali, mediamente due-tre volte al giorno, tuttavia, se presa una volta al giorno, dovrebbe essere preso con la prima colazione. (2)
Erbe sinergiche:
I due più grandi mercati di radici e semi della Withania somnifera si trovano nel Madhya Pradesh, in India; ogni giorno vi si recano importatori, acquirenti, produttori di prodotti ayurvedici.(1) Venduta come integratore alimentare, come estratto secco, la droga è utilizzata in preparati tonici ed energetici, soprattutto in forma liquida (fiale bevibili) ma anche in forma solida (capsule e compresse).[6]
Gli estratti in commercio non sono generalmente titolati.(19)
I prodotti a base di Withania somnifera si trovano nelle erboristerie più fornite o direttamente nei negozi specializzati nella vendita di rimedi naturali. In alternativa è possibile comprare le capsule di W. somnifera sfruttando la compravendita online.
In commercio esistono svariati integratori a base di Withania somnifera a prezzi variabili ma accessibili. Vengono utilizzati per gli scopi sopra elencati, in particolare per combattere stanchezza e stress mentale. Di seguito alcuni esempi:
La maggior parte dei costituenti sono witanolidi (lattoni steroidali con lo scheletro dell’ergostano) e alcaloidi quali:
La droga contiene inoltre alcuni alcaloidi tra cui withanina, withaninina nicotina e tracce di scopoletina.[6] Esiste una elevata variabilità nella quantità di withanolidi attivi contenuti negli integratori alimentari comuni prevalentemente dovuta alla mancanza di standardizzazione della polvere della radice.(5)
Nonostante il discreto numero di studi sulle diverse proprietà della withania, dopo accurate valutazioni l’EMA ha dichiarato con una comunicazione del 15 aprile 2013 che al momento non ci sono i presupposti per redigere una monografia su tale pianta perché, nonostante l’ampio utilizzo in Europa, le preparazioni della droga non sono conformi all’articolo 1 della Direttiva 2001/83/EC (ovvero non c’è un riferimento standard per la preparazione della droga) e all’articolo 16a della stessa Direttiva (ovvero non ci sono evidenze del suo utilizzo da almeno 30 anni nel mondo e 15 in Europa). (6) (24)
Le specie vegetali endemiche, tra cui anche la Withania somnifera, sono considerate più vulnerabili ai cambiamenti climatici e possono affrontare un elevato rischio di estinzione. Per salvaguardare la pianta (qualcuno) ha proposto di stabilire un piano ecologico a lungo termine in differenti eco-regioni in India e in tutto il mondo e di sviluppare strategie di conservazione, coltivando piante medicinali attraverso il coinvolgimento locale delle comunità con conoscenze indigene tradizionali, che possono limitare o evitare l'impatto dei cambiamenti climatici. (23)
La radice della Withania somnifera è presente nell'elenco degli estratti vegetali ammessi dal Ministero della salute negli integratori alimentari. Non ci sono restrizioni nell'uso del ginseng indiano o dei suoi principi attivi in Italia, sebbene in un disegno di legge del 1996 (Norme in materia di erboristeria e di piante officinali) i semi di questa pianta siano inseriti in un elenco di prodotti non vendibili in erboristeria. (10)
Il nome in lingua sanscrita è “Ashwagandha”, significa “odore di sudore di cavallo”. Da sempre usata nella medicina ayurvedica, secondo alcune teorie tale pianta dà al suo utilizzatore la forza di uno stallone; secondo altre teorie invece il nome è tale poiché la radice emana un odore, probabilmente non proprio gradevole, che viene descritto come odore di sudore di cavallo o di urina di cavallo o ancora di pelle di cavallo.(12)(25)
La Withania somnifera, anche nota come Ashwagandha, ginseng indiano, ciliegia d'inverno, uva spina velenosa, winter cherry, poison gooseberry, Ajagandha, Kanaje Hindi, Amukkuram in Malayalam e Samm Al Ferakh, è una pianta appartenente alla famiglia delle Solanaceae, la stessa famiglia del pomodoro, della melanzana, della belladonna, del tabacco e della patata.
Ashwaganda (Withania somnifera) is een plantensoort uit het geslacht Withania. De soort kan tot anderhalve meter hoog groeien (struik) en komt in heel Afrika, het Middellandse Zeegebied, Zuid-Azië en Mauritius voor. In de traditionele Indiase kruidenheelkunde van de Ayurveda speelt ashwagandha een belangrijke rol als afrodisiacum vanwege de libidoverhogende werking.
De wortels van de struik bevatten diverse alkaloïden zoals anaferine, anahygrine, cuscohygrine, whitaferine A en whitasomniferanolide. Ze bevatten bovendien de actieve bestanddelen van ashwaganda: withanoliden. Deze bestanddelen zijn steroïden en lijken qua werking op het hoofdbestandeel van Panax ginseng. Daarom wordt ashwaganda ook wel Indiase ginseng genoemd. Withanoliden komen voor in alle planten van de nachtschadefamilie, maar in de Withanaia Somnifera worden de hoogste concentraties gevonden.
Ashwaganda zou een rustgevende werking hebben.[1] Daarnaast zou het kruid een algemene versterkende en ontstekingsremmende werking hebben[1]; volgens dieronderzoek zou het libido bij ratten onderdrukt worden[2].
Bij gebruik van ashwaganda kan verslaving optreden[3]. De betekenis van ashwaganda voor de Ayurvedische wereld kan vergeleken worden met de werking van ginseng zoals deze wordt toegepast in de Chinese geneeskunde. Het gebruik bevordert de fysieke prestaties en kan als tonicum bij slapeloosheid worden ingezet.[4] Daarnaast kan ashwaganda worden ingezet voor de behandeling van artritis.[5]
Bronnen, noten en/of referentiesAshwaganda (Withania somnifera) is een plantensoort uit het geslacht Withania. De soort kan tot anderhalve meter hoog groeien (struik) en komt in heel Afrika, het Middellandse Zeegebied, Zuid-Azië en Mauritius voor. In de traditionele Indiase kruidenheelkunde van de Ayurveda speelt ashwagandha een belangrijke rol als afrodisiacum vanwege de libidoverhogende werking.
Witania ospała (Withania somnifera) – gatunek rośliny z rodziny psiankowatych.
Witania ospała (Withania somnifera) – gatunek rośliny z rodziny psiankowatych.
Withania somnifera, Comumente conhecida como ashwagandha,[3] ginseng indiano,[4] groselha venenosa(poison gooseberry),[4] ou cereja de inverno(winter cherry),[3] é uma planta na planta da família das Solanaceae. Várias outras espécies do gênero Withania são morfologicamente similares..[5] É usada como planta medicinal na Medicina Ayurvédica.[5]
Esta espécie é uma planta pequena perene, arbustiva, crescendo a 35–75 cm de altura. Os ramos tomentosos se estendem radialmente a partir de uma haste central. As folhas são verdes pálidas, elípticas, geralmente até 10 a 12 cm de comprimento. As flores são pequenas, verdes e em forma de sino. O fruto maduro é vermelho-alaranjado.
O nome da espécie somnifera significa indutora de sono em Latim.[6]
Withania somnifera é cultivada em muitas regiões mais secas de Índia, como Distrito de Mandsaur da Madhya Pradesh, Punjab, Sindh, Gujarat, Kerala and Rajasthan.[7] é também encontrada no Nepal, China[8] e Yemen.[9]
Withania somnifera é propensa a várias pragas e doenças. A doença da mancha foliar causada por Alternaria alternata é a doença mais prevalente, que é mais grave nas planícies de Punjab, Haryana e Himachal Pradesh . Foi relatada a biodiereiração de seus componentes farmaceuticamente ativos durante a doença da mancha foliar.[10] A Choanephora cucurbitarum causa a queda da haste e da folha da Withania somnifera.[11] Esta cigarra alimenta-se das porções apicais do caule, tornando-as ásperas e lenhosas na aparência e de cor marrom. As folhas apicais caem e a planta morre gradualmente.[12] O ácaro chamado aranha vermelha ( Tetranychus urticae ) é a praga mais prevalente da planta na Índia.[13]
A polpa e casca das bagas podem ser usadas como substituto do coalho na fabricação de queijo.[7]
Os constituintes químicos principais são lactonas alcalóides e lactonas esteróidais. Estes incluem tropina e cuscohigrina (pirrolidina alcaloide) . As folhas contêm as lactonas esteróidais, andanolides,[5] notavelmente Vitaferin A(Lactona esteriodal), que foi o primeiro a ser isolado da planta. Tropano é um derivado do alcalóide tropano contendo um grupo hidroxilo no terceiro carbono. Também chamado de 3-tropanol.
A benzatropina e a etilbenzatropina são derivados da tropana. É também um bloco de construção da atropina, uma droga anticolinérgica prototípica da classe antagonista muscarínica. A cuscohigrina é um alcalóide de pirrolidina encontrado na coca. Também pode ser extraído de plantas da família Solanaceae também, incluindo Atropa belladonna, Datura inoxia e Datura stramonium. O cuscohygrino geralmente vem com outros alcaloides mais potentes como a atropina ou a cocaína.
A cuscohigrina (juntamente com o metabolito relacionado higrina) foi o primeiro isolado por Carl Liebermann em 1889 como um alcaloide que acompanha a cocaína nas folhas de coca (também conhecidas como folhas de Cusco). A cuscohigrina é um óleo que pode ser destilado sem decomposição apenas no vácuo. É solúvel em água. Também forma um tri-hidrato cristalino, que derrete a 40-41 °C. Há também os alcalóides ashwagandhina, ashwaganidhina e somniferina, todos identificados exclusivamente na própria planta de ashwagandha.
As raízes longas, castanhas e tuberosas da planta são usadas há séculos na medicina tradicional indiana.[5][7][8] Foi mencionado em textos médicos indianos antigos. A ashwagandha é usada na medicina herbal indiana para uma variedade de usos. No Iêmen, onde é conhecido como "ubab" [14] As folhas secas são moídas para um pó do qual uma pasta é feita e usada para queimaduras e feridas.[15]
Withania somnifera, Comumente conhecida como ashwagandha, ginseng indiano, groselha venenosa(poison gooseberry), ou cereja de inverno(winter cherry), é uma planta na planta da família das Solanaceae. Várias outras espécies do gênero Withania são morfologicamente similares.. É usada como planta medicinal na Medicina Ayurvédica.
Sâm Ấn Độ (danh pháp khoa học:Withania somnifera) [2], còn được gọi là ashwagandha, nhân sâm Ấn Độ, poison gooseberry hay winter cherry, là một loài cây trong họ Solanaceae. Nó được sử dụng như một loại thảo dược trong y học Ấn Độ.[3]
Các nghiên cứu cho thấy ashwagandha có tác dụng
Tuy nhiên Các cơ chế của hành động cho các đặc tính này không hoàn toàn hiểu rõ. Nghiên cứu độc tính tiết lộ rằng ashwagandha dường như là một hợp chất an toàn.
Sâm Ấn Độ (danh pháp khoa học:Withania somnifera) , còn được gọi là ashwagandha, nhân sâm Ấn Độ, poison gooseberry hay winter cherry, là một loài cây trong họ Solanaceae. Nó được sử dụng như một loại thảo dược trong y học Ấn Độ.
睡茄(学名:Withania somnifera),俗稱南非醉茄[3][4]、印度人參[5]或心葉青牛膽等多種名稱,为茄科睡茄属下的一个种。本物種與同屬多個其他物種在形態上非常相似[6]。儘管這種植物在《阿育吠陀》的草藥醫學很常用,但在循证医学仍然未有確切證據去證明其治病功效[6][7]。
本物種是一種矮小、柔軟的多年生灌木,可成長至35~75 cm(14~30英寸)高。 披絨毛的(Tomentose(英语:Tomentose))分枝從中心莖作輻射延伸。葉暗綠色,橢圓形,通常長達10-12厘米(4至5英寸)。花型小,綠色、呈鐘形。成熟的果實是橙紅色的。
本物種的種小名somnifera是拉丁语,意思作「可引導睡眠」[8]。而在一般健康食品店常用的名稱ashwagandha則來自印地語,由ashva(馬)和gandha(氣味)組成,意思是「有馬的氣味的植物」[7]。
本物種在印度、尼泊尔、中华人民共和国[9]及也门[10]等多個國家較為乾旱的地區有種植。
主要化學成分為生物鹼及甾体类内酯。生物鹼有莨菪醇及紅古豆鹼(英语:Cuscohygrine);而葉內主要含茶芬尼素(英语:茶芬尼素),且主要為茶芬尼素A(英语:Withaferin_A)[6]。
莨菪醇又名托品,一種莨菪烷的化合物,其第三個碳原子有一羥基,可㾆衍生成為Benzatropine(英语:Benzatropine)及etybenzatropine(英语:etybenzatropine)。莨菪醇亦是生產阿托品的一種所需物品,而阿托品是一種抗蕈毒鹼型乙醯膽鹼受體類化合物的抗膽鹼劑原型。
而紅古豆鹼是一種可於古柯發現的吡咯烷生物鹼,除了本物種以外,也見於毛曼陀罗、曼陀罗花等其他茄科植物。這種生物鹼最初是與阿托品及古柯鹼一起在古柯葉裡發現,由Carl Liebermann(英语:Carl Liebermann)於1899年最早分離出來,是一種油狀物種,只能於真空環境下蒸馏才可免於被破壞。可溶於水,並形成結晶狀的三水化合物,溶點為40–41 °C。
這些成份令本物種用於使人恢復精神,令其神經系統興奮。幫助預防壓力調節方面的障礙,以及因壓力所導致的維生素C賀可體松耗盡。能增強身體的耐力以及促進功能。具有抗發炎、抵抗老化的功能。實驗證實也具有調整和刺激免疫系統的功用。
睡茄的根為棕色塊莖,呈長條狀。傳統醫學中可入藥,一般磨粉使用,治療用途廣泛。 在古印度阿育吠陀療法中,其果實、葉子用於治療腫瘤,腺體結核、痈疔、潰瘍[11][6][9]。然而亦有研究指其藥用效能證據不足[6][7][12]。在美國,本物種亦被製成營養補充品於健康食品店販賣[6]。
|channel=
(帮助) 睡茄(学名:Withania somnifera),俗稱南非醉茄、印度人參或心葉青牛膽等多種名稱,为茄科睡茄属下的一个种。本物種與同屬多個其他物種在形態上非常相似。儘管這種植物在《阿育吠陀》的草藥醫學很常用,但在循证医学仍然未有確切證據去證明其治病功效。
アシュワガンダ(ashwagandha[1] 学名Withania somnifera)は、ナス科の常緑低木。インドでは、古くからアーユルヴェーダにて利用されている。
「アシュワガンダ」とはサンスクリット語で「馬の匂い」を意味し、アシュワガンダの新鮮な根から放たれる独特な刺激臭と、精力剤として使用されていた経緯に由来すると考えられる[2]。学名の「somnifera」は「誘眠」を意味し、このハーブが鎮静作用を持つ事を表している。
アシュワガンダはカナリア諸島から南ヨーロッパ、アフリカ、中国の甘粛省にかけて分布し、約20種の原種がある[2]。一般的な農作物には不向きな水はけの良い乾燥した土壌を好むため、インドでは19世紀後半から商業目的で大規模に栽培されるようになり、一大産地となった[2]。
樹高は約90センチメートル程度の多年性小低木であり、全体が銀白色の毛で覆われている種が多い[2]。対生する葉は長さ5から15センチメートルのほぼ楕円形。花は長さ、幅ともに1センチメートル程度の大きさで、黄緑色の星形である。
アシュワガンダの根は抗ストレスのハーブとして知られている。 専門的なハーブ療法以外にも、世界ではハーブティーとして摂取している地域もあるが、日本では薬事法により医薬品として指定されているため、使用や流通に規制がある[2]。
アーユルヴェーダ医学では、インドのバイアグラ、インドの朝鮮人参[3]、などと称されている。 アシュワガンダは、関節痛、腰痛の緩和、血液浄化作用、滋養強壮、抗ストレス性、精力増強、リウマチなどに効果があるとされる。また、近年、脳機能改善作用、免疫力強化、抗炎症作用などの効果もあるとされる[2]。
産業技術総合研究所の動物実験では、がん細胞を死滅させ、正常細胞の老化を防ぐ効果があった。 さらに化学的な分析を行った結果、ウィザノンと呼ばれる物質が「P53」というガン抑制遺伝子を活性化させ、がん細胞の増殖抑制や正常細胞の老化防止を導くことが分かった。[4]
アシュワガンダ(ashwagandha 学名Withania somnifera)は、ナス科の常緑低木。インドでは、古くからアーユルヴェーダにて利用されている。
아슈와간다는 가지과의 식물이다.
아슈와간다의 높이는 35~75cm이다. 모용 가지는 중앙 줄기에서 방사상으로 연장된다. 잎은 흐린 녹색이고 타원형이며, 보통 길이가 10~12cm이다. 꽃은 작고 녹색이며 종 모양이다. 잘 익은 열매는 주황색을 띤 빨간색이다.
가지과에 속하는 아쉬와간담(학명:Withania Sommifera)의 뿌리와 잎은 일반적으로 약재로로 사용되며 비타페린 A, 비타놀라이드 D등의 성분이 포함된 비타놀라이드가 함유되어 있다. 고대로부터 아쉬와간다는 면역,신경,내분비 및 생식기 기관등의 인체 여러 구조에 유용하기 때문에 인도에서는 오일로도 사용되었다.
인도에서 발견된 아쉬와간다는 수세기동안 광범위한 치료제로 사용되어왔으며 최근에 과학자들은 아쉬와간다에 항염 및 항산화 특성이 있음을 발견하였다.