Locustellidae (Megaluridae kent) a zo ur c'herentiad e rummatadur an evned, termenet e 1854 gant an evnoniour gall Charles Lucien Bonaparte (1803-1857)[1].
Diouzh Doare 12.1 an IOC World Bird List[2] ez a unnek genad golvaneged d'ober ar c'herentiad :
Locustellidae (Megaluridae kent) a zo ur c'herentiad e rummatadur an evned, termenet e 1854 gant an evnoniour gall Charles Lucien Bonaparte (1803-1857).
Diouzh Doare 12.1 an IOC World Bird List ez a unnek genad golvaneged d'ober ar c'herentiad :
Els megalúrids (Megaluridae) són una família de recent creació formada per petits ocells insectívors que abans eren ubicats als sílvids (Sylviidae). També són coneguts com a locustèl·lids (Locustellidae). Viuen principalment en Euràsia, Àfrica i la regió d'Austràlia.
Als Països Catalans només cria amb regularitat, una espècie d'aquesta família, el boscaler comú (Locustella luscinioides).
Segons la classificació del Congrés Ornitològic Internacional (versió 2.10, 2011), la família Locustellidae conté 12 gèneres amb 56 espècies:
Els megalúrids (Megaluridae) són una família de recent creació formada per petits ocells insectívors que abans eren ubicats als sílvids (Sylviidae). També són coneguts com a locustèl·lids (Locustellidae). Viuen principalment en Euràsia, Àfrica i la regió d'Austràlia.
Als Països Catalans només cria amb regularitat, una espècie d'aquesta família, el boscaler comú (Locustella luscinioides).
Cvrčilkovití (Locustellidae) je čeleď malých zpěvných ptáků, dříve řazených do čeledi pěnicovití (Sylviidae). V současné době tvoří tuto čeleď 56 druhů ve třinácti rodech.[1]
Do nově oddělené čeledi byla zařazena většina druhů bývalé podčeledi pěnicovitých ptáků Megalurinae, proto je tato čeleď často uváděna pod názvem Megaluridae. Nicméně po zařazení cvrčilek (Locustella), jejichž vědecký název je prioritní, musí nést čeleď jméno Locustellidae. Řada druhů cvrčilek byla oddělena do nového rodu Bradypterus.[1]
Obrázky, zvuky či videa k tématu cvrčilkovití ve Wikimedia Commons
Galerie cvrčilkovití ve Wikimedia Commons
Cvrčilkovití (Locustellidae) je čeleď malých zpěvných ptáků, dříve řazených do čeledi pěnicovití (Sylviidae). V současné době tvoří tuto čeleď 56 druhů ve třinácti rodech.
Locustellidae er en familie af mindre spurvefugle, der er udbredt i Afrika, Eurasien og Oceanien. Familien hører til blandt sangerne og arterne lever næsten udelukkende af insekter og edderkopper.
I Danmark optræder kun arter fra slægten Locustella, f.eks. græshoppesanger (Locustella naevia).
Familien Locustellidae omfatter ifølge Gill & Donsker (2013) ni slægter:[1]
Locustellidae er en familie af mindre spurvefugle, der er udbredt i Afrika, Eurasien og Oceanien. Familien hører til blandt sangerne og arterne lever næsten udelukkende af insekter og edderkopper.
I Danmark optræder kun arter fra slægten Locustella, f.eks. græshoppesanger (Locustella naevia).
Die Schwirlverwandten (Locustellidae, Syn.: Megaluridae), früher als Grassänger bezeichnet, sind eine Familie von Sperlingsvögeln (Passeriformes), die überwiegend aus ehemaligen Vertretern der Grasmückenartigen (Sylviidae) und der Timalien (Timaliidae) besteht. Zu ihnen zählen unter anderen die Schwirle (Locustella) der Alten Welt (Europa, Afrika und Asien), die Gestrüppsänger (Bradypterus) aus Afrika und Madagaskar und die Schilfsteiger (Megalurus) aus Australasien und Neuseeland. Die Familie umfasst je nach systematischer Betrachtung 10 bis 13 Gattungen mit 64 Arten, wovon die Gattung Locustella mit 22 Arten den größten Anteil ausmacht.
Das Gefieder der Schwirlverwandten ist allgemein braun und bei vielen Gattungen gestrichelt. Die Flügel sind mittellang und gerundet. Der lange Schwanz ist gerundet und gestuft. Bei den Arten der Gattung Locustella sind die Unterschwanzdecken sehr lang. Der Körper ist schmal bis mittelgroß, zylindrisch-eiförmig und länglich. Der mittelgroße Schnabel ist dünn und gerade, jedoch stärker bei den australischen Grassängern. Der Kopf ist mittelgroß. Der Hals ist von mittlerer Stärke und Länge. Beine und Füße sind allgemein mittellang. Die Geschlechter ähneln sich.
Die Schwirlverwandten leben in einer großen Vielfalt von Lebensräumen, darunter Wälder mit dichten Unterholz, Marschland und Sumpfland sowie jahreszeitlich trockenes Grasland.
Die meisten Arten der Schwirlverwandten ernähren sich von Insekten und anderen Wirbellosen, insbesondere von Spinnen, kleinen Schnecken, Würmern und Flohkrebsen. Bei manchen Arten bereichern Samen das Nahrungsangebot. Die Nahrung wird durch Picken im dichten Gestrüpp oder auf dem Boden aufgespürt.
Locustellidae ist eine Klade in der Überfamilie Sylvioidea. Bevor die Familie in den Jahren 2006[1] und 2011[2] weitgehend genetisch analysiert wurde, wurde der Großteil deren Vertreter im weiteren Sinne (sensu lato) den Grasmückenartigen (Sylviidae) zugeordnet. Locustellidae gilt als Schwestergruppe der Familien Bernieridae aus Madagaskar und Donacobiidae aus Südamerika, die aus nur einer Art, dem Rohrspotter (Donacobius atricapilla), besteht.[3]
Vereinfachtes Kladogramm nach Fregin et al., 2012:[3]
Bernieridae
Donacobiidae
Locustellidae
In älteren Systematiken[1][4] findet sich häufig die Familie Megaluridae, die 1875 von Edward Blyth aufgestellt wurde. Hierzu zählten unter anderem die Gattungen Megalurus, Cincloramphus und Eremiornis. Locustellidae wurde jedoch bereits 1854 von Charles Lucien Jules Laurent Bonaparte beschrieben und die namensgebende Gattung Locustella von Johann Jakob Kaup im Jahr 1829. Daher wird die Bezeichnung Locustellidae gemäß der Internationalen Regeln für die Zoologische Nomenklatur (Vorrangsprinzip) bevorzugt.[2]
Der International Ornithological Congress unterscheidet folgende elf Gattungen:[5]
Die monotypische Gattung Malia, die ursprünglich wahlweise zu den Familien der Timalien (Timaliidae) beziehungsweise der Bülbüls (Pycnonotidae) zählte, wurde, basierend auf einer phylogenetischen Studie von 2012,[8] die Malia grata als Schwestertaxon von Cincloramphus timoriensis sieht, von Winkler et al. ebenfalls in die Familie Locustellidae gestellt.[9]
2018 wurde die Familie Locustellidae erneut revidiert. Für sechs vornehmlich in Asien vorkommende Schwirl-Arten (ehemals Locustella) wurde die neue Gattung Helopsaltes aufgestellt. Die Gattung Megalurulus wurde mit der Gattung Cincloramphus synonymisiert. Der Fächerschwanzsänger wurde von der Gattung Schoenicola in die monotypische Gattung Catriscus transferiert. Der Nacktzügelsänger (ehemals in der monotypischen Gattung Chaetornis) wurde in die Gattung Schoenicola gestellt. Der Madagaskar-Grassänger (ehemals in der monotypischen Gattung Amphilais) wurde in die Gattung Bradypterus transferiert. Die Schilfsteiger (ehemals in den Gattungen Megalurus beziehungsweise Bowdleria) bilden nun die Gattung Poodytes[10]
Die Schwirlverwandten (Locustellidae, Syn.: Megaluridae), früher als Grassänger bezeichnet, sind eine Familie von Sperlingsvögeln (Passeriformes), die überwiegend aus ehemaligen Vertretern der Grasmückenartigen (Sylviidae) und der Timalien (Timaliidae) besteht. Zu ihnen zählen unter anderen die Schwirle (Locustella) der Alten Welt (Europa, Afrika und Asien), die Gestrüppsänger (Bradypterus) aus Afrika und Madagaskar und die Schilfsteiger (Megalurus) aus Australasien und Neuseeland. Die Familie umfasst je nach systematischer Betrachtung 10 bis 13 Gattungen mit 64 Arten, wovon die Gattung Locustella mit 22 Arten den größten Anteil ausmacht.
Shoro ni ndege wadogo wa familia Locustellidae. Spishi za familia Acrocephalidae zinaitwa shoro pia. Shoro wa Locustellidae wana mkia mrefu kuliko wale wa Acrocephalidae. Rangi zao ni sawa lakini spishi nyingi zina michirizi myeusi mizito. Takriban spishi zote zinatokea maeneo ya tropiki na nusutropiki ya Afrika na Asia; spishi chache zinatokea maeneo baridi ya Ulaya na Asia na hizi huhamia Afrika na kusi ya Asia wakati wa majira ya baridi. Ndege hawa hupatikana sehemu za manyasi na vichaka, pengine misituni. Hula wadudu. Hulijenga tago lao kwa umbo wa kikombe au kikapu kwa majani na pengine vijiti. Jike huyataga mayai 2-6.
Shoro mgongo-kahawia
Shoro-pori
Shoro-mito
Shoro wa Savi
Shoro sauti-panzi
Brown songlark
Rufous songlark
Tawny grassbird
Sri Lanka bush warbler
Pallas's grasshopper warbler
Brown bush warbler
Malia
Striated grassbird
Little grassbird
Broad-tailed grassbird
Shoro ni ndege wadogo wa familia Locustellidae. Spishi za familia Acrocephalidae zinaitwa shoro pia. Shoro wa Locustellidae wana mkia mrefu kuliko wale wa Acrocephalidae. Rangi zao ni sawa lakini spishi nyingi zina michirizi myeusi mizito. Takriban spishi zote zinatokea maeneo ya tropiki na nusutropiki ya Afrika na Asia; spishi chache zinatokea maeneo baridi ya Ulaya na Asia na hizi huhamia Afrika na kusi ya Asia wakati wa majira ya baridi. Ndege hawa hupatikana sehemu za manyasi na vichaka, pengine misituni. Hula wadudu. Hulijenga tago lao kwa umbo wa kikombe au kikapu kwa majani na pengine vijiti. Jike huyataga mayai 2-6.
Locustellidae is a newly recognized family of small insectivorous songbirds ("warblers"), formerly placed in the Old World warbler "wastebin" family. It contains the grass warblers, grassbirds, and the Bradypterus "bush warblers". These birds occur mainly in Eurasia, Africa, and the Australian region. The family name is sometimes given as Megaluridae, but Locustellidae has priority.[1][2]
The species are smallish birds with tails that are usually long and pointed; the scientific name of the genus Megalurus in fact means "the large-tailed one" in plain English. They are less wren-like than the typical shrub-warblers (Cettia), but they are similarly drab brownish or buffy all over. They tend to be larger and slimmer than Cettia though, and many have bold dark streaks on wings and/or underside. Most live in scrubland and frequently hunt food by clambering through thick tangled growth or pursuing it on the ground; they are perhaps the most terrestrial of the "warblers". Very unusual for Passeriformes, the beginning of an evolution towards flightlessness is seen in some taxa.[3]
Among the "warbler and babbler" superfamily Sylvioidea, the Locustellidae are closest to the Malagasy warblers, another newly recognized (and hitherto unnamed) family. The black-capped donacobius (Donacobius atricapillus) is a South American relative derived from the same ancestral stock and not a wren as was long believed.[4]
A comprehensive molecular phylogenetic study of the grassbird family Locustellidae published in 2018 found that many of the genera, as then defined, were non-monophyletic. The resulting revision of the genus level taxonomy involved many changes including the resurrection of the genera Poodytes and Cincloramphus as well as the erection of a new genus Helopsaltes. The former genera Megalurulus and Buettikoferella become junior synonyms of Cincloramphus.[2][5]
The family contains 67 species divided into 11 genera.[5]
The relationships between the genera is shown in the following cladogram. It is based on a 2018 study by Per Alström and coworkers.[2]
LocustellidaeRobsonius – ground warblers (3 species)
Helopsaltes – grasshopper warblers (6 species)
Locustella – grass warblers (23 species)
Poodytes – grassbirds (5 species)
Malia – malia
Cincloramphus – (12 species)
Elaphrornis – Sri Lanka bush warbler
Catriscus – fan-tailed grassbird
Megalurus – striated grassbird
Bradypterus – (12 species)
Locustellidae is a newly recognized family of small insectivorous songbirds ("warblers"), formerly placed in the Old World warbler "wastebin" family. It contains the grass warblers, grassbirds, and the Bradypterus "bush warblers". These birds occur mainly in Eurasia, Africa, and the Australian region. The family name is sometimes given as Megaluridae, but Locustellidae has priority.
The species are smallish birds with tails that are usually long and pointed; the scientific name of the genus Megalurus in fact means "the large-tailed one" in plain English. They are less wren-like than the typical shrub-warblers (Cettia), but they are similarly drab brownish or buffy all over. They tend to be larger and slimmer than Cettia though, and many have bold dark streaks on wings and/or underside. Most live in scrubland and frequently hunt food by clambering through thick tangled growth or pursuing it on the ground; they are perhaps the most terrestrial of the "warblers". Very unusual for Passeriformes, the beginning of an evolution towards flightlessness is seen in some taxa.
Among the "warbler and babbler" superfamily Sylvioidea, the Locustellidae are closest to the Malagasy warblers, another newly recognized (and hitherto unnamed) family. The black-capped donacobius (Donacobius atricapillus) is a South American relative derived from the same ancestral stock and not a wren as was long believed.
A comprehensive molecular phylogenetic study of the grassbird family Locustellidae published in 2018 found that many of the genera, as then defined, were non-monophyletic. The resulting revision of the genus level taxonomy involved many changes including the resurrection of the genera Poodytes and Cincloramphus as well as the erection of a new genus Helopsaltes. The former genera Megalurulus and Buettikoferella become junior synonyms of Cincloramphus.
Megaluredoj estas ĵuse agnoskata familio de malgrandaj insektovoraj kantobirdoj, iam lokitaj en la rubeja taksono de la familio de Silviedoj. Ĝi enhavas la grilbirdojn, herbobirdojn, kaj la genron Bradypterus de "arbustosilvioj". Tiuj birdoj loĝas ĉefe en Eŭrazio, Afriko kaj la mondoregiono de Aŭstralio.[1]
Tiuj specioj estas malgrandecaj birdoj kun vostoj kiuj estas kutime longaj kaj pintecaj; la scienca nomo de la tipa genro Megalurus estas kunmetita vorto el du radikoj de la antikva greka kiuj signifas "granda vosto". Ili ne estas tiom trogloditecaj kiom la tipaj ĉetioj de la genro Cettia, sed kiel tiuj, ili estas senkoloraj brunecaj aŭ sablokoloraj. Ili kutime estas pli grandaj kaj sveltaj ol la specioj de Cettia ĉiukaze, kaj multaj havas rimarkindajn malhelajn striojn en flugiloj aŭ dorso. Plejparto el ili loĝas en arbustaro kaj ofte ĉasas predojn grimpante inter densa implikita kreskaĵaro aŭ persekutante ilin surgrunde; ili estas eble la plej surgrundemaj inter silviedoj kaj similaj familioj. Malkutime inter Paseroformaj oni konstatis komencan evoluon al neflugeco en kelkaj taksonoj.[2]
Ĉe la superfamilio Sylvioidea, la Megaluredoj estas pli proksimaj al la Malagasaj silvioj, alia ĵus agnoskata (kaj eĉ sennoma) familio; dum la Nigrakrona donakobio (Donacobius atricapillus) estas parenco en Usono devena el la sama prastirpo kaj ne trogloditedo kiel dumlonge oni supozis.[1]
Oni supozas, ke ankaŭ kelkaj aliaj (kutime malgrandaj aŭ monotipaj) genroj apartenas ĉitie:
Megaluredoj estas ĵuse agnoskata familio de malgrandaj insektovoraj kantobirdoj, iam lokitaj en la rubeja taksono de la familio de Silviedoj. Ĝi enhavas la grilbirdojn, herbobirdojn, kaj la genron Bradypterus de "arbustosilvioj". Tiuj birdoj loĝas ĉefe en Eŭrazio, Afriko kaj la mondoregiono de Aŭstralio.
Tiuj specioj estas malgrandecaj birdoj kun vostoj kiuj estas kutime longaj kaj pintecaj; la scienca nomo de la tipa genro Megalurus estas kunmetita vorto el du radikoj de la antikva greka kiuj signifas "granda vosto". Ili ne estas tiom trogloditecaj kiom la tipaj ĉetioj de la genro Cettia, sed kiel tiuj, ili estas senkoloraj brunecaj aŭ sablokoloraj. Ili kutime estas pli grandaj kaj sveltaj ol la specioj de Cettia ĉiukaze, kaj multaj havas rimarkindajn malhelajn striojn en flugiloj aŭ dorso. Plejparto el ili loĝas en arbustaro kaj ofte ĉasas predojn grimpante inter densa implikita kreskaĵaro aŭ persekutante ilin surgrunde; ili estas eble la plej surgrundemaj inter silviedoj kaj similaj familioj. Malkutime inter Paseroformaj oni konstatis komencan evoluon al neflugeco en kelkaj taksonoj.
Ĉe la superfamilio Sylvioidea, la Megaluredoj estas pli proksimaj al la Malagasaj silvioj, alia ĵus agnoskata (kaj eĉ sennoma) familio; dum la Nigrakrona donakobio (Donacobius atricapillus) estas parenco en Usono devena el la sama prastirpo kaj ne trogloditedo kiel dumlonge oni supozis.
Locustellidae es una familia de pequeñas aves paseriformes recientemente definida. La mayoría de sus miembros se clasificaban antes en la familia Sylviidae.[1] Los locustélidos ocupan principalmente Eurasia, África y Australasia. Son especies de pájaros de tamaño mediano, generalmente de cola larga, con plumajes parduzcos o anteados, a veces con estrados muy notorios, pero generalmente de colores monótonos en todo el cuerpo. Por lo general son más esbeltos que los miembros de Cettia.
La mayoría viven en el matorral y suelen cazar sus pequeñas presas trepando entre las enmarañadas ramas o persiguiéndolas por el suelo, siendo quizás los miembros de Sylvioidea más terrestres. Llegando a observarse en algunos taxónes cierta evolución hacia la pérdida de la capacidad de vuelo, una tendencia poco usual entre los paseriformes.[2]
Sus parientes más cercanos no son los troglodítidos como se creía, sino los berniéridos, otra familia de reciente creación, y el angú (Donacobius atricapillus), un descendiente americano del mismo linaje ancestral.[1]
La familia contiene 63 especies distribuidas en 11 géneros:[3]
Locustellidae es una familia de pequeñas aves paseriformes recientemente definida. La mayoría de sus miembros se clasificaban antes en la familia Sylviidae. Los locustélidos ocupan principalmente Eurasia, África y Australasia. Son especies de pájaros de tamaño mediano, generalmente de cola larga, con plumajes parduzcos o anteados, a veces con estrados muy notorios, pero generalmente de colores monótonos en todo el cuerpo. Por lo general son más esbeltos que los miembros de Cettia.
La mayoría viven en el matorral y suelen cazar sus pequeñas presas trepando entre las enmarañadas ramas o persiguiéndolas por el suelo, siendo quizás los miembros de Sylvioidea más terrestres. Llegando a observarse en algunos taxónes cierta evolución hacia la pérdida de la capacidad de vuelo, una tendencia poco usual entre los paseriformes.
Sus parientes más cercanos no son los troglodítidos como se creía, sino los berniéridos, otra familia de reciente creación, y el angú (Donacobius atricapillus), un descendiente americano del mismo linaje ancestral.
Sirkkalinnut (Locustellidae) on varpuslintuihin kuuluva heimo. Monet heimon lajeista luokiteltiin aiemmin kuuluviksi kerttujen tai timalien heimoon. Heimon taksonomia on vielä osittain epäselvä, eikä sitä aina pidetä monofyleettisenä. Luokitus voi todennäköisesti vielä muuttua geneettisten tutkimusten seurauksena.[1][2][3] BirdLife Suomen luokittelussa sirkkalintuihin kuuluu 13 sukua ja 57 lajia[4].
Sirkkalintuja tavataan vanhasta maailmasta eli Euroopasta, Aasiasta ja Afrikasta. Niiden elinympäristöä ovat pensaikot ja ruohomaat. Väritykseltään sirkkalintulajit ovat usein ruskeita ja höyhenpuvussa on tummempia juovia.[5][6]
Sirkkalinnut (Locustellidae) on varpuslintuihin kuuluva heimo. Monet heimon lajeista luokiteltiin aiemmin kuuluviksi kerttujen tai timalien heimoon. Heimon taksonomia on vielä osittain epäselvä, eikä sitä aina pidetä monofyleettisenä. Luokitus voi todennäköisesti vielä muuttua geneettisten tutkimusten seurauksena. BirdLife Suomen luokittelussa sirkkalintuihin kuuluu 13 sukua ja 57 lajia.
Sirkkalintuja tavataan vanhasta maailmasta eli Euroopasta, Aasiasta ja Afrikasta. Niiden elinympäristöä ovat pensaikot ja ruohomaat. Väritykseltään sirkkalintulajit ovat usein ruskeita ja höyhenpuvussa on tummempia juovia.
Les Locustellidae sont une famille de passereaux constituée de 11 genres et de 63 espèces. Elle a été appelée Megaluridae pendant un temps, mais ce nom n'a pas la priorité, Locustellidae étant plus ancien.
La taxinomie de cette famille a été chamboulée par les travaux de Alström et al. (2011). Dans sa classification de référence version 3.5 (2013), le Congrès ornithologique international suit les conclusions de Oliveros et al. (2012) et déplace le genre Robsonius de la famille des Pellorneidae vers celle-ci.
En 2018, la famille est entièrement réorganisée par la classification de référence du Congrès ornithologique international (version 8.2, 2018)[1] pour suivre les travaux de Per Alström (d) et son équipe[2].
D'après la classification de référence du Congrès ornithologique international (version 8.2, 2018)[1] :
D'après la classification de référence du Congrès ornithologique international (version 8.2, 2018)[1] :
Parmi celles-ci, il existe une espèce éteinte :
Les Locustellidae sont une famille de passereaux constituée de 11 genres et de 63 espèces. Elle a été appelée Megaluridae pendant un temps, mais ce nom n'a pas la priorité, Locustellidae étant plus ancien.
I Locustellidi (Locustellidae Bonaparte, 1854) sono una famiglia di uccelli dell'ordine dei Passeriformi.[1]
La famiglia comprende i seguenti generi e specie:[1]
I Locustellidi (Locustellidae Bonaparte, 1854) sono una famiglia di uccelli dell'ordine dei Passeriformi.
Sisinātājķauķu dzimta[1] (Locustellidae) ir neliela auguma zvirbuļveidīgo (Passeriformes) putnu dzimta, kas apvieno 63 sugas, kas tiek iedalītas 11 ģintīs.[2] Lielākā daļa sisinātājķauķu sugu ir Vecās pasaules putnu sugas, kas sastopamas Eiropā, Āzijā un Āfrikā, daļa mājo Austrālijā un citur Okeānijā.[2][3]
Sisinātājķauķu dzimtas tuvākie radinieki ir Madagaskaras ķauķi (Bernieridae). Toties sisinātājķauķu un Madagaskaras ķauķu apvienotās grupas tuvākie radinieki ir kāpelētājķauķi (Acrocephalidae).[3][4]
Latvijā sastopamas 5 sisinātājķauķu dzimtas sugas: Pallasa ķauķis (Helopsaltes certhiola), kārklu ķauķis (Locustella naevia), lāsainais ķauķis (Locustella lanceolata), Seivi ķauķis (Locustella luscinioides) un upes ķauķis (Locustella fluviatilis).[2][5] No tām Latvijā samērā parasti un izplatīti ligzdotāji ir trīs sugas,[6][7][8] bet divas (lāsainais ķauķis un Pallasa ķauķis) novērotas tikai vienu reizi.[9][10]
Sisinātājķauķu dzimtas putni ir nelieli, bet ar garu un smailu asti. Apspalvojums pelēkbrūns vai brūns. Daudzām sugām ir tumšas svītras vai raibumi uz spārniem, muguras un sāniem.
Lielākā daļa sugu mājo krūmājos. Barību meklē, lodājot pa krūmiem vai uz zemes. Sisinātājķauķi uz zemes uzturas daudz biežāk, salīdzinot ar citiem ķauķiem. Netipiski zvirbuļveidīgajiem putniem šīs dzimtas dažu sugu spēju lidot var uzskatīt par iesākuma posmu nelidojošo putnu evolūcijā.[11] Sisinātājķauķi ir ļoti uzmanīgi, kā arī to apspalvojums ir īpaši maskējošs un kustības uz zemes, kas atgādina peli, tādēļ tos ir ļoti grūti pamanīt un novērot dabā. Par to klātbūtni visbiežāk liecina tikai to dziedāšana.[3]
Dzimtas zinātniskais nosaukums atvasināts no latīņu valodas un latviski nozīmē "sienāzis" (locusta), atspoguļojot dzimtas dažu sugu dziesmu līdzību ar sienāža sisināšanu.[12]
Sisinātājķauķu dzimta (Locustellidae)
Sisinātājķauķu dzimta (Locustellidae) ir neliela auguma zvirbuļveidīgo (Passeriformes) putnu dzimta, kas apvieno 63 sugas, kas tiek iedalītas 11 ģintīs. Lielākā daļa sisinātājķauķu sugu ir Vecās pasaules putnu sugas, kas sastopamas Eiropā, Āzijā un Āfrikā, daļa mājo Austrālijā un citur Okeānijā.
Sisinātājķauķu dzimtas tuvākie radinieki ir Madagaskaras ķauķi (Bernieridae). Toties sisinātājķauķu un Madagaskaras ķauķu apvienotās grupas tuvākie radinieki ir kāpelētājķauķi (Acrocephalidae).
Locustellidae zijn een familie van de zangvogels en de superfamilie Sylvioidea. Deze familie is verwant aan andere families van kleine, onopvallende vogels die leven in dicht struikgewas of riet, de Acrocephalidae. Over deze indeling bestaat geen consensus.[1][2]
De volgende geslachten zijn bij de familie ingedeeld:[3]
Locustellidae zijn een familie van de zangvogels en de superfamilie Sylvioidea. Deze familie is verwant aan andere families van kleine, onopvallende vogels die leven in dicht struikgewas of riet, de Acrocephalidae. Over deze indeling bestaat geen consensus.
Sumpsongarfamilien, Locustellidae, er ein biologisk familie av små insektetande «songarar», tidlegare plassert i oppsamlingstaksonet Sylviidae. Desse fuglane finst hovudsakleg i Eurasia, Afrika, og den australske regionen.[1]
Artane denne familien er små fuglar, vanlegvis med lang og spiss stjert. Dei er mindre smett-aktige enn dei typiske Cettia-songarar, men som Cettia kjedelig brunaktig eller brungul i heile fjørdrakta. Vanlegvis er sumpsongarar større og slankare enn Cettia, og mange har kraftige, mørke striper på venger og / eller på undersida. Dei fleste lever i kratt og jaktar ofte bytte ved klatring i tjukke samanfiltra vekstar eller ved å følgje byttet på bakken, dei er kanskje dei mest bakkelevande av alle «songarar». Særs uvanleg for Passeriformes, i somme takson i denne familien kan ein observere begynnande evolusjon i retning tap av flygeevne.[2]
Blant alle familiar av «songarar» og timalar i superfamilien Sylvioidea, ligg sumpsongarar nærast gassarsongarfamilien, ein annan nyleg anerkjent familie.
Dei 60 nolevande, anerkjente medlemmene av sumpsongarfamilien[3] i rekkjefølgje etter EBird/Clements Checklist v2017[4] med norske namn etter Norske navn på verdens fugler:[5]
Sumpsongarfamilien, Locustellidae, er ein biologisk familie av små insektetande «songarar», tidlegare plassert i oppsamlingstaksonet Sylviidae. Desse fuglane finst hovudsakleg i Eurasia, Afrika, og den australske regionen.
Artane denne familien er små fuglar, vanlegvis med lang og spiss stjert. Dei er mindre smett-aktige enn dei typiske Cettia-songarar, men som Cettia kjedelig brunaktig eller brungul i heile fjørdrakta. Vanlegvis er sumpsongarar større og slankare enn Cettia, og mange har kraftige, mørke striper på venger og / eller på undersida. Dei fleste lever i kratt og jaktar ofte bytte ved klatring i tjukke samanfiltra vekstar eller ved å følgje byttet på bakken, dei er kanskje dei mest bakkelevande av alle «songarar». Særs uvanleg for Passeriformes, i somme takson i denne familien kan ein observere begynnande evolusjon i retning tap av flygeevne.
Blant alle familiar av «songarar» og timalar i superfamilien Sylvioidea, ligg sumpsongarar nærast gassarsongarfamilien, ein annan nyleg anerkjent familie.
Multimedia w Wikimedia Commons Świerszczaki[2] (Locustellidae) – rodzina ptaków z rzędu wróblowych (Passeriformes).
Rodzina obejmuje gatunki występujące w Eurazji, Afryce, Australii[3][4].
Takson ten został wydzielony z rodziny pokrzewkowatych (Sylviidae)[5][6]. Do rodziny zalicza się następujące rodzaje[2]:
Świerszczaki (Locustellidae) – rodzina ptaków z rzędu wróblowych (Passeriformes).
Locustellidae é uma família de aves da ordem Passeriformes.
Locustellidae é uma família de aves da ordem Passeriformes.
Gräsfåglar[1] (Locustellidae) är en nyligen erkänd familj med små insektsätande sångare, som tidigare ingick i den idag uppdelade familjen sångare (Sylviidae). Familjen omfattar drygt 60 arter i 11 släkten,[2] bland andra smygsångare, lärksångare och gräsfåglar. Familjen förekommer främst i Eurasien, Afrika och i den australiska regionen.
Fåglarna inom familjen är ganska små med lång stjärt. Deras fjäderdräkt är genomgående brunaktiga eller sandfärgade och de tenderar att vara större och smalare än cettisångarna. Flera arter har kraftfulla mörka streck på vingar och/eller på undersidan. Flertalet lever i buskmarker och födosöker ofta genom att klättra genom tät undervegetation eller genom att förfölja bytet direkt på marken. De kanske utgör de mest marklevande av alla sångarna, och det finns evolutionära indikationer på att vissa taxa har börjat anpassa sig till att förlora flygförmågan, vilket är mycket ovanligt bland tättingarna.[3]
Inom överfamiljen Sylvioidea ("sångare" med flera[4]) är gräsfåglarna närmast besläktade med madagaskarsångarna (Bernieridae), en annan nyligen erkänd familj vars arter tidigare placerades i den idag uppsplittrade familjen sångare. Den amerikanska fågelarten donakobius (Donacobius atricapillus) har visat sig vara närbesläktad med arterna inom familjen gräsfåglar och placeras idag som den egna monotypiska familjen Donacobiidae i överfamilj Sylvioidea.[5]
En studie från 2018 indikerar att släktet Locustella egentligen består av två grupper, som uppskattas ha separerats från en gemensam förfader för ungefär 15 miljoner år sedan, vilket är tidigare än flertalet andra släkten inom familjen. På grund av detta föreslår studien att släktet delas upp i Locustella, som omfattar gräshoppsångare, flodsångare, vassångare, träsksångare, ett antal asiatiska arter och en afrikansk art som tidigare placerades i släktet Bradypterus. De andra arterna placeras i det nya släktet Helopsaltes som omfattar starrsångare samt fem asiatiska arter.[2]
Taxonomin i listan nedan följer Clements et al 2017.[6]
En mer sentida studie (Alström et al. 2018) föreslår en mängd ändringar.[2]
Wikimedia Commons har media som rör gräsfåglar.
Gräsfåglar (Locustellidae) är en nyligen erkänd familj med små insektsätande sångare, som tidigare ingick i den idag uppdelade familjen sångare (Sylviidae). Familjen omfattar drygt 60 arter i 11 släkten, bland andra smygsångare, lärksångare och gräsfåglar. Familjen förekommer främst i Eurasien, Afrika och i den australiska regionen.
Họ Chích đầm lầy hay họ Chiền chiện lớn (danh pháp khoa học: Locustellidae) là một họ mới được công nhận, chứa các loài chim dạng chích ăn sâu bọ và biết hót, trước đây đặt trong "đơn vị phân loại thùng rác" là họ Sylviidae nghĩa rộng (sensu lato) dưới tên gọi phân họ Chiền chiện lớn (Megalurinae). Nó chứa các loài chiền chiện, chích đầm lầy, chích cỏ và chích bụi. Các loài chim này sinh sống chủ yếu tại đại lục Á-Âu, châu Phi và khu vực Australia.
Danh pháp Megaluridae đã từng được sử dụng cho họ này, và khi dịch sang tiếng Việt thì lấy theo tên của loài có mặt tại Việt Nam là chiền chiện lớn (Megalurus palustris) hoặc tổng quát là chích Megalurid[1]. Tuy nhiên, điều này không phù hợp khi bổ sung thêm chi Locustella (chích đầm lầy) vào nhóm. Tên gọi Locustellidae, được Hiệp hội các nhà điểu học Anh (BOU) sử dụng, có ưu thế hơn so với tên gọi Megaluridae. Cụ thể, Locustellidae có từ thời Bonaparte (1854), trong khi tên gọi Megaluridae chỉ có từ thời Blyth (1875). Hiện tại, IOC sử dụng tên gọi Locustellidae.
Các loài trong họ này là các loài chim hơi nhỏ với đuôi thường là dài và nhọn; tên khoa học của chi điển hình (Megalurus) trên thực tế có nghĩa là "[con vật có] đuôi dài". Chúng ít giống tiêu liêu hơn so với chích bụi điển hình (chi Cettia) nhưng giống những dạng chim này ở chỗ có bộ lông màu nâu xám hay vàng sẫm đồng nhất. Chúng có xu hướng to lớn hơn và thon hơn các loài của chi Cettia và nhiều loài có các sọc đậm và sẫm màu trên các cánh và/hoặc phần bụng. Phần lớn sinh sống ở các trảng cây bụi và thường xuyên tìm kiếm thức ăn bằng cách chuyền từ các cành cây rậm rạp hay săn đuổi con mồi trên mặt đất; có lẽ chúng là những loài chim dạng "chích" sinh sống nhiều nhất trên mặt đất. Một điều rất bất thường cho bộ Passeriformes là sự khởi đầu cho quá trình tiến hóa về hướng trở thành chim không biết bay được ghi nhận ở một vài đơn vị phân loại trong họ này.[2]
Trong phạm vi siêu họ Sylvioidea ("chích và họa mi/khướu) thì họ Megaluridae có quan hệ họ hàng gần gũi nhất với chích Malagasy, một họ mới được công nhận khác (nhưng vẫn chưa được đặt tên kể từ khi công nhận). Donacobius mũ đen (Donacobius atricapillus) là loài chim có quan hệ họ hàng tại khu vực Bắc Mỹ với nguồn gốc từ cùng một tổ tiên, không phải là chim dạng tiêu liêu (họ Troglodytidae) như người ta vẫn tin.[1]
Một vài chi khác (thường là nhỏ hay đơn loài) cũng được nghi là thuộc họ này:
Hai chi bổ sung năm 2012 theo Oliveros và ctv[4]
Locustellidae
? Malia
Họ Chích đầm lầy hay họ Chiền chiện lớn (danh pháp khoa học: Locustellidae) là một họ mới được công nhận, chứa các loài chim dạng chích ăn sâu bọ và biết hót, trước đây đặt trong "đơn vị phân loại thùng rác" là họ Sylviidae nghĩa rộng (sensu lato) dưới tên gọi phân họ Chiền chiện lớn (Megalurinae). Nó chứa các loài chiền chiện, chích đầm lầy, chích cỏ và chích bụi. Các loài chim này sinh sống chủ yếu tại đại lục Á-Âu, châu Phi và khu vực Australia.
Danh pháp Megaluridae đã từng được sử dụng cho họ này, và khi dịch sang tiếng Việt thì lấy theo tên của loài có mặt tại Việt Nam là chiền chiện lớn (Megalurus palustris) hoặc tổng quát là chích Megalurid. Tuy nhiên, điều này không phù hợp khi bổ sung thêm chi Locustella (chích đầm lầy) vào nhóm. Tên gọi Locustellidae, được Hiệp hội các nhà điểu học Anh (BOU) sử dụng, có ưu thế hơn so với tên gọi Megaluridae. Cụ thể, Locustellidae có từ thời Bonaparte (1854), trong khi tên gọi Megaluridae chỉ có từ thời Blyth (1875). Hiện tại, IOC sử dụng tên gọi Locustellidae.
Các loài trong họ này là các loài chim hơi nhỏ với đuôi thường là dài và nhọn; tên khoa học của chi điển hình (Megalurus) trên thực tế có nghĩa là "[con vật có] đuôi dài". Chúng ít giống tiêu liêu hơn so với chích bụi điển hình (chi Cettia) nhưng giống những dạng chim này ở chỗ có bộ lông màu nâu xám hay vàng sẫm đồng nhất. Chúng có xu hướng to lớn hơn và thon hơn các loài của chi Cettia và nhiều loài có các sọc đậm và sẫm màu trên các cánh và/hoặc phần bụng. Phần lớn sinh sống ở các trảng cây bụi và thường xuyên tìm kiếm thức ăn bằng cách chuyền từ các cành cây rậm rạp hay săn đuổi con mồi trên mặt đất; có lẽ chúng là những loài chim dạng "chích" sinh sống nhiều nhất trên mặt đất. Một điều rất bất thường cho bộ Passeriformes là sự khởi đầu cho quá trình tiến hóa về hướng trở thành chim không biết bay được ghi nhận ở một vài đơn vị phân loại trong họ này.
Trong phạm vi siêu họ Sylvioidea ("chích và họa mi/khướu) thì họ Megaluridae có quan hệ họ hàng gần gũi nhất với chích Malagasy, một họ mới được công nhận khác (nhưng vẫn chưa được đặt tên kể từ khi công nhận). Donacobius mũ đen (Donacobius atricapillus) là loài chim có quan hệ họ hàng tại khu vực Bắc Mỹ với nguồn gốc từ cùng một tổ tiên, không phải là chim dạng tiêu liêu (họ Troglodytidae) như người ta vẫn tin.
Сверчковые[1] (лат. Locustellidae) — семейство мелких насекомоядных птиц из подотряда певчих воробьиных, ранее помещаемое в ранге подсемейства в семейство славковых в качестве «мусорного» таксона. В него включают сверчков, длиннохвостых камышовок и пестрогрудок. Эти птицы встречаются в основном в Евразии, Африке и австралийском регионе. Иногда семейство называют Megaluridae, однако название Locustellidae имеет номенклатурный приоритет[2].
Как правило, небольшие птицы с длинными и заострёнными хвостами; научное название рода Megalurus в разговорном языке означает «большой хвост». Похожие на крапивников, они меньше ширококрылых камышевок, но в целом имеют идентичную серо-бурое или охристое оперение. Как правило, они крупнее и стройнее короткокрылых камышовок, у многих из них есть чёткие тёмные полосы на крыльях и/или нижней части туловища. Большинство из них живёт в лесу и часто добывают пищу, карабкаясь по густой непроходимой растительности или преследуя добычу на земле. Возможно, они сильнее всех камышовок ведут наземный образ жизни. Весьма необычно для воробьинообразных, начинавших эволюцию с невозможности летать, что наблюдается у некоторых таксонов[3].
В рамках надсемейства Sylvioidea ближайшим родственником сверчковых является ещё одно недавно признанное семейство Bernieridae. Черноголовый пересмешник (Donacobius atricapillus) — американский родственник, произошедший от тех же предков, что и рассматриваемое семейство, и не является крапивником, как считалось ранее[2].
На декабрь 2018 года в семейство включают 11 родов[4]:
Четыре ранее выделяемых рода синонимизированы[4]:
Сверчковые (лат. Locustellidae) — семейство мелких насекомоядных птиц из подотряда певчих воробьиных, ранее помещаемое в ранге подсемейства в семейство славковых в качестве «мусорного» таксона. В него включают сверчков, длиннохвостых камышовок и пестрогрудок. Эти птицы встречаются в основном в Евразии, Африке и австралийском регионе. Иногда семейство называют Megaluridae, однако название Locustellidae имеет номенклатурный приоритет.
_at_Kolkata_I_IMG_2767.jpg)
分類 界 : 動物界 Animalia 門 : 脊索動物門 Chordata 亜門 : 脊椎動物亜門 Vertebrata 綱 : 鳥綱 Aves 目 : スズメ目 Passeriformes 亜目 : スズメ亜目 Passeri 小目 : スズメ小目 Passerida 上科 : ウグイス上科 Sylvioidea 科 : センニュウ科 Locustellidae 学名 Locustellidae Charles Lucien Bonaparte, 1854 シノニム 英名 Grassbirdsセンニュウ科（センニュウか、Locustellidae）は、鳥類スズメ目の科である。オオセッカ科 (Megaluridae) とも。
和名に「センニュウ（仙入）」「オオギセッカ（扇雪加）」「オオセッカ（大雪加）」「ツグミモドキ（鶫擬）」を含む種などが属する。なおセッカは、同上科別科のセッカ科である。
アジア、アフリカ、オーストララシアの、主に灌木林、一部は沼地や、森林限界以上の高山に生息する[1]。
多くの種の羽色はカウンターシェードしており、体の背側は褐色で、腹側は白っぽい。オニセッカ属 Megalurus とセンニュウ属 Locustella の一部は背側に縞があり、オウギセッカ属 Bradypterus の一部は腹側にも縞がある。ヒバリモドキ Megalurus cruralis の雄は例外的に、腹側もすすけた褐色である[1]。
多くの種は小型で、全長13–16cm。ただし一部は例外的に大きく、オニセッカ Megalurus palustris は22–28cmである[1]。
さえずりは単純だが、近縁な種でも異なる[1]。
科間の系統関係は Johansson et al. (2008)[2]より。clade H は彼らによる仮の系統名である。センニュウ科の内部系統は Alström et al. (2011)[1]より。ただし、カレドニアオナガセッカ属 Megalurulus の系統位置は不明で、図での位置は仮のものである。系統位置が不明ないくつかの単型属は記されていない。
clade Hセンニュウ科はミズベマネシツグミ科、テトラカヒヨドリ科と共に単系統を作る。この3科間の系統関係は不確実だが、おそらく (オオセッカ科 + (ミズベマネシツグミ科 + テトラカヒヨドリ科)) である[2]。
センニュウ科は伝統的には、ウグイス科 Sylviidae（拡大したヒタキ科を採用するならヒタキ科ウグイス亜科）に分類されていた。これらの分類群は「ムシクイ類」と呼ばれる。
Sibley & Ahlquist (1985; 1990) は、現在のセンニュウ科の一部、つまり、現在の分類で
をウグイス科オオセッカ亜科 Megalurinae とした。ただし、現在のセンニュウ科のいくつかの属、つまり、現在の分類で
は、ウグイス科オオセッカ亜科ではなくウグイス科ヨシキリ亜科 Acrocephalinae（彼らによるムシクイ類）に含まれた。
Alström et al. (2006)[3]は、センニュウ属、オウギセッカ属、オニセッカ属をオオセッカ科 Megaluridae とし、Sibley & Ahlquist がオオセッカ亜科に含めたコシアカセッカを除外した。この範囲は、彼らが扱った属に限れば、現在の分類に一致する。また彼らは、（当時の定義での）センニュウ属とオオギセッカ属が単系統でないことも示した。
Sangster et al. (2009)[4]は、科名をセンニュウ科 Locustellidae とした。
Alström et al. (2011) などの分子系統により、いくつかの属分類が修正を受けた（あるいは修正が再確認された）[1][5]。
国際鳥類学会議 (IOC)[5]より。和名は厚生労働省[6]などより。9属57種。
センニュウ科（センニュウか、Locustellidae）は、鳥類スズメ目の科である。オオセッカ科 (Megaluridae) とも。
和名に「センニュウ（仙入）」「オオギセッカ（扇雪加）」「オオセッカ（大雪加）」「ツグミモドキ（鶫擬）」を含む種などが属する。なおセッカは、同上科別科のセッカ科である。
섬개개비과(Locustellidae)는 참새목에 속하는 조류 과의 하나이다. 유라시아 대륙과 아프리카 그리고 오스트레일리아 지역에서 주로 발견된다.
다음은 2019년 올리버로스(Oliveros) 등의 연구에 의한 흰턱딱새소목의 계통 분류이다.[1]
흰턱딱새소목 섬개개비상과 흰턱딱새상과 오목눈이상과Scotocercidae
아래의 과 사이의 계통 관계는 2008년 요한슨 등(Johansson et al. (2008)의 연구 결과이다.[2] 다만 칼레도니아개개비속(Megalurulus)의 계통 위치는 아직 명확하지 않으며 아래 계통학적 위치는 가상의 것이다. 계통 위치가 불분명한 몇개의 단형 속은 기록하지 않았다. 분지군 H는 임시로 부여한 계통 분류이다. 섬개개비과의 내부 계통은 2011년 알스트롬(Alström) 등의 연구 결과를 토대로 작성된 것이다.[3]
분지군 H 섬개개비과붉은허리개개비속 (Locustella)
점무늬가슴쥐발귀속 (Bradypterus)
Schoenicola
Megalurus
? Megalurulus
Donacobiidae
마다가스카르솔새과 (Bernieridae)
_(cropped).jpg)
,_dorsal_side_view.jpg)
_(31292991542).jpg)
_(cropped_2).jpg)
_I_IMG_2748.jpg)
_(8077170366).jpg)
.JPG)
_in_Kolkata_W_IMG_3399.jpg)
_(Striated_Grassbird),_Sylhet,_Bangladesh.jpg)
