nomes no trilho de navegação
Skogsalm, i dagligt tal alm (Ulmus glabra Huds.), är ett träd i familjen almväxter. Alternativt är skogsalm det svenska namnet på underarten Ulmus glabra ssp. glabra; den underarten heter bergalm (Ulmus glabra ssp. montana).[2]
Skogsalm är ett 30 – 40 meter högt träd, med elliptiska och mycket sträva blad med dubbelsågad kant.[2]
Blommar rikt på bar kvist i april — maj med tvåkönade blommor. Trädets frukt är en bevingad nöt med bred kanthinna, som sprids med vinden.
När frukterna fallit från träden ser det nästan ut som att det ligger slantar på marken som virvlar runt så till den grad att de utan vidare blåser in i bottenvåningen på hus.
Frömjölet (pollen) kan orsaka allergiska besvär hos känsliga personer.
Almar planteras ofta som vård- och alléträd. Almbestånd i bland annat Sverige har under senare delen av 1900-talet drabbats hårt av almsjuka.
Almen invandrade till Skandinavien från söder 8 000 — 7 500 f.Kr. och spred sig främst under värmeperioden 6 000 — 3 000 f.Kr. Den växte då upp till norra Jämtland och södra Lappland. Efter värmeperiodens slut drog den sig tillbaka, och finns numera endast sporadiskt norr om norrlandsgränsen.
Idag är alm Upplands landskapsträd.[3]
Alm förekommer naturligt i större delen av Europa och österut till Centralasien, Turkiet, Syrien och Iran. I Norden finns skogsalmen över en stor del av fastlandet, i Norge upp i Nordland fylke, i Sverige till Ångermanland och sydligaste Lappland eller ungefär så långt som hassel går, och även i södra Finland.
Den växer på skogsängar, lövskogklädda bergväggar m m, men är inte vanlig. Ju längre mot norr, desto sällsyntare är den. Till slut anträffas endast enstaka träd på den branta sydsidan av några norrländska berg som en liten kvarleva från en varmare tidsperiod, och som uthärdat nutidens klimat.
I vilt tillstånd har den mycket anspråkslösare dimensioner än det planterade trädet. I våra parker och alléer blir almen sannolikt högst av alla träd i närheten, upp till över 30 meter, men inte så väldig i bredd och massa, som till exempel lönn och lind.
Den ger mycket skugga genom att grenarna och deras kvistar utbreder sig i vågräta plan. Dessutom är de tvåsidigt ordnade bladen ställda vågrätt i tät bladmosaik (likt bok). Vid starkt solsken viker det sig bladen likt ett V för att minska avdunstningen. Dess löv är mycket sträva att ta på.
På senare år har stora bestånd av alm dukat under för almsjuka i södra Sverige och på kontinenten. Almsjuka är en svampinfektion som sprids via angrepp från almsplintborre.[4]
Sjukdomen är vida spridd även i Nordamerika och Asien, varifrån den spridits med hjälp av planterade träd. I Sverige upptäcktes den på 1950-talet. Sedan 1980-talet är sjukdomen utbredd i almbestånd i södra Sverige upp till Mälardalen.[4]
Almsjuka har funnits tidigare i historien, och möjligen var den orsak till det så kallade almfallet cirka 3 900 år f.Kr.[4]
Stammen ger ett mycket starkt, vackert ådrigt, möbelvirke. Virke av alm har använts även som material till bland annat segelfartygs och kanalpråmars bottenplankor, särskilt i Storbritannien. Mot slutet av 1860-talet hade en typisk variant av kompositbyggt fartyg växt fram. Det vill säga träfartyg byggt på järnspant, en köl av alm – oftast i mycket grov storlek, upp till 40 cm i fyrkant. Även bordläggningen var ofta av alm. Det berömda klipperskeppet Cutty Sark har som ett exempel en bordläggning av alm upp till däckbalkarna för övre däck, och ovanför det bordläggning av teak.[5]
De små almfrukterna (som ofta växer rikligt i klasar) går även att äta, åtminstone så länge de är ljust gröna och inte gulnat/torkat in; antingen direkt ur handen,[6] i grönsallad eller stekt i smör. De har en svagt nötaktig smak.[7]
Almfröet är en bevingad nöt och är känd som manna. Efter någon eller några veckor faller den rika fruktsättningen till marken, varefter den kan samlas i drivor. Möjligen är det denna ymniga fröspridning som åsyftas i uttrycket "när det regnar manna från himlen har den fattige ingen sked".[6]
Arten är känd som skogsalm alternativ alm. Något förvirrande kallas även en av underarterna för skogsalm.
Två underarter erkänns; subsp. glabra och ssp. montana, bergalm. Den senare är mer lågväxt och har jämnt avsmalnande blad med trubbigare tänder. Andra namnsorter av skogsalm är hängalm (Ulmus glabra 'Camperdownii') och pyramidalm (Ulmus glabra 'Exoniensis').
Stammens bark
Början till utspritt rotsystem, som ger stöd i våtmarker
Ulmus glabra var. Exoniensis
Lägg märke till riktigt utförda beskärningar på stammarna
Nästan färdigt bäverarbete
Blad och fröämnen
Höstlöv
Blad
Lägg märke till den naggade kanten
Blomma
Knoppar
Svulst efter angrepp av insekten Colopha compressa
Wikimedia Commons har media som rör Skogsalm.
Skogsalm, i dagligt tal alm (Ulmus glabra Huds.), är ett träd i familjen almväxter. Alternativt är skogsalm det svenska namnet på underarten Ulmus glabra ssp. glabra; den underarten heter bergalm (Ulmus glabra ssp. montana).
Skogsalm är ett 30 – 40 meter högt träd, med elliptiska och mycket sträva blad med dubbelsågad kant.
Blommar rikt på bar kvist i april — maj med tvåkönade blommor. Trädets frukt är en bevingad nöt med bred kanthinna, som sprids med vinden.
När frukterna fallit från träden ser det nästan ut som att det ligger slantar på marken som virvlar runt så till den grad att de utan vidare blåser in i bottenvåningen på hus.
Frömjölet (pollen) kan orsaka allergiska besvär hos känsliga personer.
Almar planteras ofta som vård- och alléträd. Almbestånd i bland annat Sverige har under senare delen av 1900-talet drabbats hårt av almsjuka.
_IMG_36365.JPG)
