Kakao (Theobroma cacao) är en art i familjen malvaväxter. Det är ett träd som växer och odlas i de tropiska delarna av Nordamerika, Sydamerika, Afrika och Asien. Släktet Theobroma omfattar 20 arter, men det är bara T. cacao som används till kakao- och chokladframställning.
Beroende på växtförhållanden kan trädet bli upp till tio meter högt, men på plantagerna hålls det nere i lämplig plockhöjd. En egenhet är att blommor och frukter växer direkt på stammen och grövre grenar, en företeelse som kallas kauliflori.
Trädets frön, kakaobönorna, sitter i fem rader inne i frukten, som är ungefär av en amerikansk fotbolls form och storlek. Kakaobönorna innehåller bland annat teobromin, som är giftigt för många djur, bland annat hundar[1] och katter. Människan kan emellertid bryta ner ämnet.
T. cacao förekommer i tre botaniska sorter: Criollo, Forastero och Trinitario.
T. cacao härstammar troligen ursprungligen från Mesoamerika, men precisare än så har inte bevisats. [2] Därifrån kan det ha spridits vidare norrut av djur och senare människor som åt fruktköttet och spottade ut fröna. Odling, användning, och kulturellt utarbetande av kakao var tidigt och omfattande i Mesoamerika. Keramiska behållare med rester från framställning av kakaodrycker har hittats vid arkeologiska utgrävningar som går tillbaka till omkring 1900-900 f.Kr.. Exempelvis så hittades ett sådant kärl på en olmekisk utgrävningsplats på Mexikanska golfens kust i Veracruz i Mexiko. Arkeologerna drog slutsatsen att för-olmekiska folk beredde kakao så tidigt som 1750 f.Kr.. På Stillahavskusten i Chiapas i Mexiko tyder en mokayaiansk arkeologisk utgrävningsplats på att kakaodrycker har preparerats ännu tidigare än så, 1900 f.Kr.. [3] Den ursprungliga domesticeringen hade sannolikt samband med skapandet av en jäst och således alkoholhaltig dryck. [4] På 200-talet f.Kr. började mayafolket odla kakao och spred sedan kunskapen till tolteker och azteker.[2]
Trots att Fernando Columbus, Christofer Columbus son och följeslagare, hävdade att spanjorernas första kontakt med kakaon skedde 30 juli 1502 på ön Guanaja (hette då Pinos) så var det inte Christofer Columbus som fraktade de betydelsefulla bönorna över Atlanten, utan Hernán Cortés 1528. De spanska conquistadorerna modifierade de aztekiska recepten till sin egen kultur genom att tillsätta rörsocker. Först 1580 började Spanien på allvar skeppa kakao till Europa och chokladfabriker konstruerades på Iberiska halvön. Dess rykte om att vara tillfredsställande och kunna förbättra sexlivet spreds över hela Europa.[2]
Kakaoodling i industriell skala är en bidragande faktor till skövlingen av regnskog i västra Afrika. [6][7]
Huruvida kakao är giftigt för människor är omdebatterat.[8][9][10] Däremot är teobromin, som finns i kakaobönorna, starkt toxiskt för många djur, bland annat hundar och katter eftersom de till skillnad från människan saknar det enzym som bryter ner teobromin. Föreningen liknar koffein.[11]
Bönorna bereds genom att de först får fermenteras i ett till sex dygn varefter de torkas och rostas. Efter avsvalning krossas bönorna och skalet som lossnat blåses bort med varmluft. Bönorna valsas och ombildas till kakaomassa som varmpressas vid cirka 70 °C . Vid pressningen avskiljs en nästan klar vätska som stelnar vid 32 °C till kakaosmör. Detta används till vit choklad och återförs i varierande grad till kakaomassan vid annan chokladframställning. Kakaopulver är mald kakaomassa.
Kakao (Theobroma cacao) är en art i familjen malvaväxter. Det är ett träd som växer och odlas i de tropiska delarna av Nordamerika, Sydamerika, Afrika och Asien. Släktet Theobroma omfattar 20 arter, men det är bara T. cacao som används till kakao- och chokladframställning.
Beroende på växtförhållanden kan trädet bli upp till tio meter högt, men på plantagerna hålls det nere i lämplig plockhöjd. En egenhet är att blommor och frukter växer direkt på stammen och grövre grenar, en företeelse som kallas kauliflori.
Trädets frön, kakaobönorna, sitter i fem rader inne i frukten, som är ungefär av en amerikansk fotbolls form och storlek. Kakaobönorna innehåller bland annat teobromin, som är giftigt för många djur, bland annat hundar och katter. Människan kan emellertid bryta ner ämnet.