dcsimg

Büschelmücken ( Alemão )

fornecido por wikipedia DE

Die Büschelmücken (Chaoboridae) sind eine Familie der Zweiflügler (Diptera) und gehören zu den Mücken (Nematocera).

Merkmale

Im Gegensatz zu den verwandten Stechmücken saugen die Büschelmücken kein Blut. Chaoborus crystallinus[1] ist beispielsweise eine europäische Art mit flach auf dem Rücken zusammengelegten Flügeln und buckeliger Gestalt. Die Flügel der Weibchen reichen bis an ihre Hinterleibsspitze, während das bei den Männchen nicht zutrifft. Die Fühler der Männchen sind stark gefiedert, daher gleichen sie im Habitus oberflächlich betrachtet leicht denen der Zuckmücken und werden gern verwechselt, jedoch haben Büschelmücken um die 10 Flügeladern, die den Rand erreichen, während es bei Zuckmücken weniger sind (6–8). Schaut man sich die Flügeladerung genauer an, gleicht sie eher der von Stechmücken, und es finden sich bei einem Vergleich Unterschiede zu den Zuckmücken:

Büschelmücken Stechmücken Zuckmücken Flügeladerung mit gespaltener Media
  1. Media-Ader (M) gespalten,
  2. 10 Flügeladern erreichen den Rand
Flügeladerung mit gespaltener Media
  1. Media-Ader (M) gespalten,
  2. ~10 Flügeladern erreichen den Rand
Flügeladerung ohne gespaltene Media
  1. keine gespaltene Media-Ader,
  2. 6–8 Flügeladern erreichen den Rand
Stechrüssel Stechrüssel Stechrüssel

Die erwachsenen Tiere halten sich in Wassernähe auf.

Larvalentwicklung

Die Larven der Büschelmücken sind als „Glasstäbchenlarven“ bekannt. Sie sind durchsichtig und stehen waagerecht im Wasser. Anders als etwa die Stechmücken (Culicidae) besitzen sie keine Atmungsorgane am Hinterleib, stattdessen atmen sie über ihre Körperoberfläche. In der Schwebe gehalten werden sie von paarigen Tracheenblasen im Thorax und im siebten Hinterleibssegment. Durch eine Variation des Inhalts können die Tiere im Wasser steigen oder sinken. Außerdem bewegen sie sich durch ruckartige Bewegungen des gesamten Körpers.

 src=
Larve von Chaoborus sp. mit erbeuteter Daphnie

Chaoborus-Larven leben räuberisch vom Zooplankton, vor allem von Daphnien. Der Beutefang wird offensichtlich durch Vibrationen der Beute angeregt, wenn diese an die empfindlichen Antennen der Larven gelangen. Mit den Antennen erfolgt auch der Beutefang und das Opfer wird mit diesen zwischen die Mandibeln geschoben.

Chaoborus-Larven führen ähnlich wie andere Zooplankton Arten eine tägliche Vertikalwanderung durch. Tagsüber verbergen sich die älteren Larvenstadien im Tiefenwasser oder sogar im Sediment, um sich vor Fraßdruck durch Fische zu schützen. Ältere Larvenstadien können dabei in Regionen mit sehr geringen Sauerstoffkonzentrationen vordringen und zehren vom gespeicherten Sauerstoff in ihren Atmungsorganen. Die Tiefe der Vertikalwanderung ist abhängig vom vorhandenen gelösten Sauerstoff in der Wassersäule. Nachts, wenn sie durch die Dunkelheit geschützt sind, halten sich die Büschelmückenlarven in den oberen Wasserregionen auf, um auf Beutefang zu gehen und um ihre Sauerstoffreserven wieder aufzufüllen.[2] Um den Auftrieb an die Wasseroberfläche zu erleichtern, nutzen die Larven das Sedimentgas Methan und bringen es beim Aufstieg in die gesamte Wassersäule ein. Ein Teil des freigesetzten Methans entweicht dadurch in die Atmosphäre, wo es als Treibhausgas zur globalen Erwärmung beitragen kann.[3][4]

 src=
Chaoboridae – Larve einer Büschelmücke und deren geringer Schatten

Fossile Belege

Der wohl älteste fossile Beleg einer Büschelmücke stammt aus einer mitteljurassischen Lagerstätte in Sibirien[5]. Darüber hinaus ist die Familie aus verschiedenen kreidezeitlichen (Libanon-Bernstein, Unterkreide, ca. 130 Mio. Jahre und dem etwas jüngeren Sibirischen Bernstein) und tertiären (vornehmlich eozäner Baltischer Bernstein und miozäner Dominikanischer Bernstein) Bernsteinvorkommen bekannt.[6][7]

Literatur

Einzelnachweise

  1. siehe Fotogalerie auf diptera.info
  2. Manuel Weisser, Hilmar Hofmann, Jorge Encinas Fernández, Frank Peeters: Vertical migration patterns of the different larval instars of Chaoborus flavicans and the influence of dissolved oxygen concentrations. In: Canadian Journal of Fisheries and Aquatic Sciences. Band 75, Nr. 7, Juli 2018, ISSN 0706-652X, S. 1142–1150, doi:10.1139/cjfas-2017-0157.
  3. Daniel F. McGinnis, Sabine Flury, Kam W. Tang, Hans-Peter Grossart: Porewater methane transport within the gas vesicles of diurnally migrating Chaoborus spp.: An energetic advantage. In: Scientific Reports. 7, 2017, doi:10.1038/srep44478.
  4. Mückenlarven surfen auf Methanblasen. In: biooekonomie.de. 23. März 2017, abgerufen am 20. November 2019.
  5. Archivlink (Memento des Originals vom 11. Mai 2008 im Internet Archive)  src= Info: Der Archivlink wurde automatisch eingesetzt und noch nicht geprüft. Bitte prüfe Original- und Archivlink gemäß Anleitung und entferne dann diesen Hinweis.@1@2Vorlage:Webachiv/IABot/hbs.bishopmuseum.org fossile Diptera
  6. George O. Poinar, Jr.: Life in Amber. 350 S., 147 Fig., 10 Tafeln, Stanford University Press, Stanford (Cal.) 1992. ISBN 0-8047-2001-0
  7. Wolfgang Weitschat und Wilfried Wichard: Atlas der Pflanzen und Tiere im Baltischen Bernstein, 256 S., zahlr. Abb., Pfeil-Verlag, München 1998. ISBN 3-931516-45-8
 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia DE

Büschelmücken: Brief Summary ( Alemão )

fornecido por wikipedia DE

Die Büschelmücken (Chaoboridae) sind eine Familie der Zweiflügler (Diptera) und gehören zu den Mücken (Nematocera).

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia DE

Chaoboridae ( Inglês )

fornecido por wikipedia EN

Chaoboridae, commonly known as phantom midges or glassworms, is a family of fairly common midges with a cosmopolitan distribution. They are closely related to the Corethrellidae and Chironomidae; the adults are differentiated through peculiarities in wing venation.

Male of a species in the family Chaoboridae
Larva of a species of Chaoborus. Note the raptorial antennae
Chaoborus punctipennis

If they eat at all, the adults feed on nectar. The larvae are aquatic and unique in their feeding method: the antennae of phantom midge larvae are modified into grasping organs slightly resembling the raptorial arms of a mantis, with which they capture prey. They feed largely on small insects such as mosquito larvae and crustaceans such as Daphnia. The antennae impale or crush the prey, and then bring it to the larval mouth, or stylet.

The larvae swim and sometimes form large swarms in their lacustrine habitats.

Description

The larvae are nearly transparent, sometimes with a slightly yellow cast; their most opaque features are two air bags, one in the thorax, one in the abdomen about in the second last segment. The adults are delicate flies that closely resemble Chironomidae. Their antennae are 15-segmented and the females' antennae are somewhat bristly; the males' antennae in contrast, are very plumose. In this respect too they resemble many of the Nematocera, and in particular the Chironomidae. The species vary in size from about 2 mm to 10 mm long in their adult stages.

Genera

These 26 genera belong to the family Chaoboridae:

Data sources: i = ITIS,[1] c = Catalogue of Life,[2] g = GBIF,[3] b = Bugguide.net[4]

References

  1. ^ "Chaoboridae Report". Integrated Taxonomic Information System. Retrieved 2018-04-09.
  2. ^ "Browse Chaoboridae". Catalogue of Life. Retrieved 2018-04-09.
  3. ^ "Chaoboridae". GBIF. Retrieved 2018-04-09.
  4. ^ "Chaoboridae Family Information". BugGuide.net. Retrieved 2018-04-09.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EN

Chaoboridae: Brief Summary ( Inglês )

fornecido por wikipedia EN

Chaoboridae, commonly known as phantom midges or glassworms, is a family of fairly common midges with a cosmopolitan distribution. They are closely related to the Corethrellidae and Chironomidae; the adults are differentiated through peculiarities in wing venation.

Male of a species in the family Chaoboridae Larva of a species of Chaoborus. Note the raptorial antennae Chaoborus punctipennis

If they eat at all, the adults feed on nectar. The larvae are aquatic and unique in their feeding method: the antennae of phantom midge larvae are modified into grasping organs slightly resembling the raptorial arms of a mantis, with which they capture prey. They feed largely on small insects such as mosquito larvae and crustaceans such as Daphnia. The antennae impale or crush the prey, and then bring it to the larval mouth, or stylet.

The larvae swim and sometimes form large swarms in their lacustrine habitats.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia authors and editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia EN

Klaasiksääsklased ( Estônio )

fornecido por wikipedia ET

Klaasiksääsklased (Chaoboridae) on sääseliste alamseltsi kuuluv sugukond täismoondelisi putukaid. Klaasiksääsklasi on teada umbes 100 liiki.

Klaasiksääsklased on kosmpoliitse levikuga. Nad on suguluses Corethrellidae'ga ja surusääsklastega (Chironomidae), tähtsaim erinevus on adultsete klaasiksääsklaste tiivasoonestus. Sageli valmikud ei toitu, kuid mõni liik võib imeda nektarit.

Vastsed on vee-elulised ja läbipaistvad. Vastsetel on unikaalne toitumismeetod: nende tundlad on muundunud haaramiselundiks, mille abil püütakse toitu. Toidus on nii teiste putukate väikesed vastsed, vähikvastsed (näiteks vesikirbulised) jt. Haaramiselundiga torkab ta saagi läbi või purustab selle ning toob vastse suu juurde.

Liike:

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Vikipeedia autorid ja toimetajad
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia ET

Chaoboridae ( Francês )

fornecido por wikipedia FR

Les Chaoboridae sont une famille de diptères nématocères du sous-ordre des Culicomorphes et de la super-famille des Culicoidea, comme les moustiques. Ils sont apparentés aux Corethrellidae et aux Chironomidae, dont ils se distinguent par la nervation des ailes. Ils comptent une cinquantaine d'espèces, réparties en 6 genres, dont un seul (Chaoborus) est cosmopolite et commun.

Les adultes de certaines espèces sont comestibles. C'est le cas de Chaoborus edulis (edulis : comestible), qui est traditionnellement consommé au Malawi.

Description

 src=
Larve de Chaoborus
 src=
Dessin d'un adulte de l'espèce Eucorethra underwoodi.

Les larves et les adultes sont jaune pâle, pratiquement transparents. Ils font généralement de 2 à 10 mm de longueur. Les adultes ressemblent à des moustiques, mais leurs antennes sont composées de 15 segments et sont plumeuses chez le mâle.

Écologie

Les larves vivent en groupe dans les lacs et les étangs. Elles nagent ordinairement entre deux eaux, grâce à des vésicules hydrostatiques et des palettes natatoires abdominales. Transparentes, elles sont parfois appelées «vers de cristal». Ce sont des prédateurs. Elles se nourrissent de très petites proies, comme des daphnies et des larves de moustiques, qu'elles capturent grâce à leurs antennes modifiées. Ces antennes saisissent la proie et la conduisent jusqu'à la bouche.

Les adultes ont une vie brève. Ils se nourrissent de nectar, ou pas du tout.

Liste des sous-familles et genres

Selon ITIS (20 octobre 2021)[1] :

Selon NCBI (1 mars 2013)[2] :

Genres

Selon Catalogue of Life (1 mars 2013)[3] :

Selon Paleobiology Database (1 mars 2013)[4] :

Notes et références

Voir aussi

Références taxinomiques

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia FR

Chaoboridae: Brief Summary ( Francês )

fornecido por wikipedia FR

Les Chaoboridae sont une famille de diptères nématocères du sous-ordre des Culicomorphes et de la super-famille des Culicoidea, comme les moustiques. Ils sont apparentés aux Corethrellidae et aux Chironomidae, dont ils se distinguent par la nervation des ailes. Ils comptent une cinquantaine d'espèces, réparties en 6 genres, dont un seul (Chaoborus) est cosmopolite et commun.

Les adultes de certaines espèces sont comestibles. C'est le cas de Chaoborus edulis (edulis : comestible), qui est traditionnellement consommé au Malawi.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia FR

Chaoboridae ( Italiano )

fornecido por wikipedia IT

I Caoboridi (Chaoboridae Edwards, 1922) sono una piccola famiglia cosmopolita di insetti dell'ordine dei ditteri (Nematocera: Culicomorpha). In inglese, questi insetti sono conosciuti con il nome comune phantom midge ("moscerino fantasma"), in riferimento alla marcata trasparenza del corpo delle larve, di cui si intravedono gli organi interni.

Descrizione

Gli adulti sono molto simili alle zanzare, ma ne differiscono per l'apparato boccale, più breve e non perforante, e per la conformazione delle ali, più brevi. Hanno il corpo esile e delicato, simile a quello delle zanzare, di dimensioni variabili da poco più di 1 mm a 10 mm. Le livree possono variare dal giallo pallido al grigio al bruno.

Il capo, privo di ocelli, porta occhi reniformi e antenne composte da 13 articoli, densamente piumate nei maschi, come nei Chironomidi. La zona frontale presenta il clipeo particolarmente allungato. L'apparato boccale è di tipo succhiante non perforante, con stiletti relativamente brevi, e presenta mandibole sclerificate, mascelle con palpi di 5 segmenti, labbro inferiore con lobi distali (labellum) ben sviluppati.

Il torace porta zampe lunghe e sottili e ali strette e allungate, con lobo anale ampio e formante con il margine posteriore della regione remigante una convessità uniforme. Le vene sono rivestite da setole e hanno la membrana rivestita da una peluria. Le nervature alari sono sostanzialmente simili a quelle dei Culicidae, da cui differiscono per il profilo, relativamente meno stretto e lungo, e per il rivestimento di setole sulle vene. La venulazione è ben sviluppata nelle nervature longitudinali, con costa che si sviluppa su tutto il margine dell'ala. La subcosta è lunga, parallela e ravvicinata al margine costale, la radio si suddivide, con tre biforcazioni, in quattro rami (R1, R2, R3 e R4+5) relativamente diritti e paralleli, la media in due rami (M1 e M2), la cubito ugualmente in due (CuA1 e CuA2). Posteriormente alla cubito è posizionata la prima anale. Sono evidenti due lunghe cellule basali: quella anteriore, compresa fra la base della radio e la base della media, è chiusa all'estremità distale dal settore radiale, dal tratto prossimale di R4+5 e dalla radio-mediale (r-m); quella posteriore, compresa fra la base della radio e la cubito, è chiusa all'estremità distale dalla medio-cubitale (m-cu) e dalla base di CuA1.

 src=
Schema della nervatura alare nei Culicidi e nei Caoboridi. C: costa; Sc: subcosta; R: radio; M: media; Cu: cubito; A: anale; h: omerale; r-m: radio-mediale; m-cu: medio-cubitale.

L'addome è sottile, con il nono urotergite ben sviluppato in entrambi i sessi, il maschio con armature genitali ben sviluppate e gonostilo sottile.

La larva è apoda ed eucefala, con corpo trasparente e sistema tracheale apneustico (Chaoborus) o metapneustico (Mochlonyx). In quest'ultimo caso, gli stigmi sono portati da sifoni respiratori. Le antenne, particolarmente sviluppate, sono trasformate in organi prensili sfruttati in genere in funzioni raptatorie per ghermire piccole prede. L'apparato boccale presenta le appendici ridotte eccetto le mandibole. La regione toracica è vistosamente espansa e mostra in trasparenza una vescicola scura (vescicola di galleggiamento). La parte caudale dell'addome è provvista di appendici tubulari e uncini, ma in particolare spiccano due processi caudali appiattiti terminanti con lunghe setole disposte a ventaglio. Una caratteristica delle larve dei Chaoboridae è quella di poter estroflettere la faringe per svuotare i resti del cibo non digerito.

La pupa ha la morfologia tipica della generalità dei Culicomorfi, con capo e torace fusi in un cefalotorace, processi dorsali recanti il sistema tracheale, addome pendulo.

Habitat e biologia

 src=
Larva di caoboride. Sono ben evidenti le antenne raptatorie, le due vescicole di galleggiamento e un tratto dell'intestino, il ventaglio di setole caudali.

I Caoboridi svolgono un ciclo con una o più generazioni l'anno, in funzione della specie, dell'habitat e del clima, con svernamento allo stadio di larva. Gli adulti hanno vita breve, limitata a pochi giorni, e non si nutrono. Formano sciami danzanti nei pressi dei siti natali, spesso in grande numero presso acque eutrofizzate, e sono attratti facilmente dalla luce. Ogni femmina depone circa 500 uova rilasciandole nell'acqua.

Lo sviluppo postembrionale si svolge attraverso 4 stadi di larva e uno di pupa, in un intervallo di tempo di 2-2,5 mesi.

Le larve hanno habitat acquatico e fanno parte del benthos di acque limacciose e stagnanti di varia estensione, dalle pozzanghere e dai fitotelmi agli stagni e ai laghi. Dopo i Chironomidi e gli Oligocheti le larve dei Caoboridi sono tra i più importanti colonizzatori dei fondali d'acqua dolce. L'etologia delle larve è condizionata dal grado di ossigenazione delle acque e si hanno risalite in superficie, nelle ore notturne, quando il tenore in ossigeno diminuisce. Queste larve possono perciò essere considerati anche organismi secondariamente planctonici. Hanno abitudini predatorie e si nutrono a spese di piccoli invertebrati come le dafnie e le larve di zanzare. Fanno eccezione le larve della specie australiana Austromochlonyx nitidus, che si nutrono filtrando l'acqua. Le larve di Chaoborus sono fondamentalmente onnivore e possono passare a un regime dietetico fitofago, in funzione delle condizioni ambientali, e nutrirsi di alghe.

 src=
Pupa di caoboride. In alto sono visibili i cornetti respiratori portati dal cefalotorace.

Distribuzione

Malgrado il ridotto numero di specie, la famiglia è abbastanza comune e cosmopolita.

Sistematica

I Chaoboridae attualmente esistenti sono rappresentati da sei generi comprendenti circa 50 specie, di cui 9 presenti in Europa. La suddivisione sistematica contempla le seguenti due sottofamiglie:

In Italia sono presenti sei delle specie europee, facenti capo ai generi Chaoborus e Mochlonyx, prevalentemente diffuse nel nord[1].

Numerose sono le specie estinte, per la maggior parte inquadrate in generi estinti, frequentemente rinvenute in reperti fossili risalenti al Mesozoico (a cavallo fra il Giurassico e il Cretacico) oppure al Cenozoico, in un arco temporale che si estende dal tardo Neogene (Miocene) all'intero Paleogene[2].

Note

  1. ^ Fabio Stoch, Family Chaoboridae, in Checklist of the Italian fauna online version 2.0, 2003. URL consultato il 28-03-2009.
  2. ^ (EN) Family Chaoboridae, su hbs.bishopmuseum.org, Bishop Museum. URL consultato il 28 marzo 2009 (archiviato dall'url originale l'11 maggio 2008).

Bibliografia

 title=
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autori e redattori di Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia IT

Chaoboridae: Brief Summary ( Italiano )

fornecido por wikipedia IT

I Caoboridi (Chaoboridae Edwards, 1922) sono una piccola famiglia cosmopolita di insetti dell'ordine dei ditteri (Nematocera: Culicomorpha). In inglese, questi insetti sono conosciuti con il nome comune phantom midge ("moscerino fantasma"), in riferimento alla marcata trasparenza del corpo delle larve, di cui si intravedono gli organi interni.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autori e redattori di Wikipedia
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia IT

Pluimmuggen ( Neerlandês; Flamengo )

fornecido por wikipedia NL

Insecten

De pluimmuggen (Chaoboridae) zijn een familie uit de orde van de tweevleugeligen (Diptera), onderorde muggen (Nematocera). Wereldwijd omvat deze familie zo'n 33 genera en 89 soorten.

In Nederland waargenomen soorten

Externe links

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NL

Pluimmuggen: Brief Summary ( Neerlandês; Flamengo )

fornecido por wikipedia NL

De pluimmuggen (Chaoboridae) zijn een familie uit de orde van de tweevleugeligen (Diptera), onderorde muggen (Nematocera). Wereldwijd omvat deze familie zo'n 33 genera en 89 soorten.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NL

Svevemygg ( Norueguês )

fornecido por wikipedia NO

Svevemygg (Chaoboridae) er en liten myggfamilie som ligner stikkemygg, men kan skilles fra disse ved at de mangler stikkesnabel. Fra fjærmygg kan de skilles på at vingene har skjellkledning langs årene.

Utseende

Svevemyggene er middelstore, slanke mygg. Hodet er lite og noe flattrykt, fasettøynene er nokså små og punktøyne (ocelli) mangler. Antennene er lange, består av 15 ledd, og har kranser av lange hår på hvert ledd, særlig hos hannene. Kroppen og beina er kledd med lange hår. Vingene er lange og smale, med smale, hårlignende skjell langs årene og en frynse av lange hår langs bakkanten.

Larvene er glassklart gjennomsiktige og man kan se alle indre organer og tarminnholdet utenfra. De har to gassblærer som hjelper dem å sveve vektløst i vannet. «Antennene» er hos larvene kraftige gripeklør, disse mangler hos de voksne, som i stedet har vanlige antenner.

Levevis

Svevemyggene kan leve i mange slags ferskvann. men er særlig tallrike i næringsrike (eutrofe) vann. De voksne insektene stikker ikke, men kan drikke vann. Noen arter danner svære svermer. Larvene er rovdyr som jakter på forskjellige svømmende byttedyr, særlig små krepsdyr. De vandrer mye opp og ned i vannet i løpet av døgnet, tilbringer vanligvis dagen nede ved bunnen, men vandrer opp i de frie vannmasser for å spise om natten. Svevemygglarver er vist å ha et uvanlig høyt næringsinnhold per vektenhet og er viktige som føde for fisk.

Utbredelse

Lang historie

Det er beskrevet forholdsvis mange fossile arter i denne gruppen, tilbake til Jura-tiden. De fossile artene er stort sett plassert i egne slekter, men det er sannsynlig at noen av disse er identiske med nålevende slekter.

Systematisk inndeling

 src=
De glassklare larvene er typiske, her slekten Chaoborus
 src=
Puppe (Chaoborus sp.)

Det er beskrevet 51 nålevende og 41 fossile arter.

Treliste

Kilder

  • Andersen, T. og Kvifte, G.M. 2012. Phantom midges (Diptera, Chaoboridae) from Finnmark, northern Norway. Norwegian Journal of Entomology 59: 155-157.
  • Sæther, O.A. 1996. Chaoboridae, svevemygg. Side 196-198 i: Aaagaard, K. og Dolmen, D. (red.) Limnofauna norvegica. Katalog over norsk ferskvannsfauna. Tapir Forlag, Trondheim.
  • Sæther, O.A. 1997. Diptera Chaoboridae, Phantom midges. Side 149-161 i: Nilsson, A.N. (red.) Aquatic Insects of North Europe. A Taxonomic Handbook. Apollo Books, Stenstrup.

Eksterne lenker

wodzienie

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia forfattere og redaktører
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NO

Svevemygg: Brief Summary ( Norueguês )

fornecido por wikipedia NO

Svevemygg (Chaoboridae) er en liten myggfamilie som ligner stikkemygg, men kan skilles fra disse ved at de mangler stikkesnabel. Fra fjærmygg kan de skilles på at vingene har skjellkledning langs årene.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia forfattere og redaktører
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia NO

Wodzienie ( Polonês )

fornecido por wikipedia POL
Commons Multimedia w Wikimedia Commons

Wodzieniowate, wodzienie (Chaoboridae) – rodzina owadów (w nadrodzinie Culicoidea) z rzędu muchówki (Diptera), dawniej jako podrodzina Chaoborinae w rodzinie Culicidae (komarowate).

Larwy prowadzą wodny tryb życia, są drapieżne, czułki zmienione w narządy chwytne. Ciało przezroczyste, występują głęboko w wodzie, w jeziorach i zbiornikach trwałych. Niektóre gatunki są odporne na deficyty tlenu. Samice (imagines) nie pobierają krwi (nie kłują w przeciwieństwie do komarów). Rodzina obejmuje około 50 gatunków, spośród których 9 stwierdzono w Palearktyce. W Polsce 6 gatunków.

Systematyka

Rodzaj: Mochlonyx Loew, 1844

  • Mochlonyx martini Edwards, 1930 (synonim: Mochlonyx velutinus Martini, 1929, nec Rutce, 1831)
  • Mochlonyx culiciformis (Degeer, 1776) (synonimy: Mochlonyx rufus (Zetterstaedt, 1838, Mochlonyx velutinus (Rutce, 1831), Mochlonyx culiciformis vernalis Montschadsky, 1953) – występuje w Polsce

Rodzaj: Cryophila Edwarda, 1930

  • Cryophila lapponica (Martini, 1928) (synonim: Mochlonyx lapponicus Martini, 1928)

Rodzaj: Chaoborus Lichtenstein, 1800 (wodzień) Podrodzaj: Chaoborus sensu stricto

Podrodzaj Sayomyia Coquillett, 1903

Bibliografia

  1. Barbara Skierska 1971. Klucze do oznaczania owadów Polski. Część XXVIII Muchówki – Diptera Zeszyt 9 a Komary – Culicidae Larwy i poczwarki. PWN, Warszawa.
  2. Barbara Skierska 1977. Klucze do oznaczania owadów Polski. Część XXVIII Muchówki – Diptera Zeszyt 9 b Komary – Postacie dojrzałe. PWN, Warszawa.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia POL

Wodzienie: Brief Summary ( Polonês )

fornecido por wikipedia POL

Wodzieniowate, wodzienie (Chaoboridae) – rodzina owadów (w nadrodzinie Culicoidea) z rzędu muchówki (Diptera), dawniej jako podrodzina Chaoborinae w rodzinie Culicidae (komarowate).

Larwy prowadzą wodny tryb życia, są drapieżne, czułki zmienione w narządy chwytne. Ciało przezroczyste, występują głęboko w wodzie, w jeziorach i zbiornikach trwałych. Niektóre gatunki są odporne na deficyty tlenu. Samice (imagines) nie pobierają krwi (nie kłują w przeciwieństwie do komarów). Rodzina obejmuje około 50 gatunków, spośród których 9 stwierdzono w Palearktyce. W Polsce 6 gatunków.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia POL

Tofsmyggor ( Sueco )

fornecido por wikipedia SV

Tofsmyggor (Chaoboridae) är en liten familj i insektsordningen tvåvingar som tillhör underordningen myggor. De fullbildade myggorna ses ofta svärma vid sjöar, larverna har en genomskinlig kropp och lever i vatten.

Kännetecken

Tofsmyggor är slankt byggda myggor som till utseendet kan påminna något om stickmyggor, men de har ingen sticksnabel. Från fjädermyggor kan de skiljas på vingarnas ådring, exempelvis genom att se på vingribban media (M), som hos tofsmyggor mot kanten av vingen delas i två grenar (M1 och M2), medan den hos fjädermyggor når kanten ogrenad. Huvudet är litet och något tillplattat. Punktögon (ocelli) saknas. Antennerna är långa och håriga och särskilt hanarna har påtagligt yviga och fjäderformade antenner.

Tofsmyggornas larver kan leva i många olika slags sötvattenansamligar, men är särskilt talrika i näringsrika (eutrofa) vatten. Larverna, som har en kropp som är genomskinlig så att de inre organen syns, är rovlevande och fångar andra små vattenlevande organismer med hjälp av kraftiga främre gripklor. Larverna är i sin tur viktig föda för fiskar. Larvernas rörelser i vattnet varierar vertikalt över dygnet, på dagen håller sig larverna vanligen nära botten, men på natten beger de sig upp i den fria vattenmassan. Under handelsnamnet "vita mygglarver" säljs de djupfrysta eller som levandefoder åt akvariefiskar.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från norska Wikipedia (bokmål/riksmål)

Externa länkar

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia författare och redaktörer
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia SV

Tofsmyggor: Brief Summary ( Sueco )

fornecido por wikipedia SV

Tofsmyggor (Chaoboridae) är en liten familj i insektsordningen tvåvingar som tillhör underordningen myggor. De fullbildade myggorna ses ofta svärma vid sjöar, larverna har en genomskinlig kropp och lever i vatten.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia författare och redaktörer
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia SV

Chaoboridae ( Vietnamita )

fornecido por wikipedia VI

Chaoboridae là một họ muỗi vằn phân bố trên toàn thế giới. Chúng có quan hệ gần với CorethrellidaeChironomidae.

Hình ảnh

Tham khảo

Liên kết ngoài


Hình tượng sơ khai Bài viết liên quan đến thành viên của dòng côn trùng Bộ Hai cánh (ruồi thật) này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia VI

Chaoboridae: Brief Summary ( Vietnamita )

fornecido por wikipedia VI

Chaoboridae là một họ muỗi vằn phân bố trên toàn thế giới. Chúng có quan hệ gần với CorethrellidaeChironomidae.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visite a fonte
site do parceiro
wikipedia VI

Комары толстохоботные ( Russo )

fornecido por wikipedia русскую Википедию
Царство: Животные
Подцарство: Эуметазои
Без ранга: Первичноротые
Без ранга: Линяющие
Без ранга: Panarthropoda
Надкласс: Шестиногие
Класс: Насекомые
Надотряд: Antliophora
Отряд: Двукрылые
Подотряд: Длинноусые
Инфраотряд: Culicomorpha
Надсемейство: Culicoidea
Семейство: Комары толстохоботные
Международное научное название

Chaoboridae Edwards, 1912

Синонимы
  • Corethridae
  • Chironomapteridae
  • Mesotendipedidae
  • Dixamimidae
  • Rhaetomyiidae
Типовой род
Chaoborus Lichtenstein, 1800
Wikispecies-logo.svg
Систематика
на Викивидах
Commons-logo.svg
Изображения
на Викискладе
ITIS 125886NCBI 41811EOL 483FW 207068

Комары толстохоботные[1](лат. Chaoboridae)— семейство земноводных длинноусых двукрылых. В отличие от родственного семейства комаров представители семейства Chaoboridae не сосут кровь. Взрослые особи окрашены в бледно-жёлтый цвет и являются почти прозрачными, длиной 2—10 мм. Усики 15 сегментные. Самцы имеют перообразные усики. Тело личинки почти прозрачно. Питаются личинки зоопланктоном, прежде всего дафниями.

Примечания

  1. Ухова Н.Л., Ольшванг В. Н. Беспозвоночные животные Висимского заповедника. Аннотированный список видов. — Екатеринбург: «СК Ресурс», издательство «Раритет», 2014. — С. 198. — 284 с. — ISBN 978-5-91416-009-5.
licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Авторы и редакторы Википедии

Комары толстохоботные: Brief Summary ( Russo )

fornecido por wikipedia русскую Википедию

Комары толстохоботные(лат. Chaoboridae)— семейство земноводных длинноусых двукрылых. В отличие от родственного семейства комаров представители семейства Chaoboridae не сосут кровь. Взрослые особи окрашены в бледно-жёлтый цвет и являются почти прозрачными, длиной 2—10 мм. Усики 15 сегментные. Самцы имеют перообразные усики. Тело личинки почти прозрачно. Питаются личинки зоопланктоном, прежде всего дафниями.

licença
cc-by-sa-3.0
direitos autorais
Авторы и редакторы Википедии