nomes no trilho de navegação
The Coelopidae or kelp flies are a family of Acalyptratae flies (order Diptera), they are sometimes also called seaweed flies, though both terms are used for a number of seashore Diptera. Fewer than 40 species occur worldwide. The family is found in temperate areas, with species occurring in the southern Afrotropical, Holarctic, and Australasian (which has the most species) regions.
Coelopids are small to medium-sized (2.5–9 mm (0.098–0.35 in), usually 4–7 mm (0.16–0.28 in)), robust flies, predominantly with a flat body and darkly coloured. Coelopidae species are usually densely bristly or hairy. Their eyes are small. The arista is bare to pubescent. Ocelli and ocellar bristles are present. The postvertical bristles are parallel or converge. The two pairs of frontal bristles curve outward and scattered interfrontal setulae are present. Vibrissae are absent, but strong bristles occur near the vibrissal angle. The mesonotum is flat and the prothorax is separated from the propleuron by a membrane. The legs bear strong bristles and soft, dense hairs and the tibiae have subapical bristles. The wing is unmarked. The costa is entire, without interruptions. The subcosta is complete, crossvein BM-Cu is present, and the anal cell (cell cup) is closed. Legs usually densely hairy.
Coelopids are found in the wrack zone of temperate seashores where the larvae feed on rotting seaweed. They are sometimes very abundant in this habitat. They go through several generations a year. The females lay their eggs in small batches into fresh alga banks. Three larval instars occur. Larvae feed in a bacteria-laden mass. Pupation is seldom in the algal substrate that soon collapses, but more frequently in the highest sand layers. Larvae are also found in winter wrack heaps as bacteria raise temperatures to 20-30 °C even if the heap is superficially frozen. Larvae and pupae have numerous predators, including birds and the staphylinid Aleochara and suites of parasites confined to algal banks.
As of 2011, following Mathis and McAlpine's taxonomy, Coelopidae consists of two subfamilies: Coelopinae, with three tribes, twelve genera, and twenty-eight species, and Lopinae, consisting of just one monospecific genus.[2]
Coelopa frigida (Fabricius) has been reared in the laboratory and used for genetic studies.
{{cite journal}}: Cite journal requires |journal= (help) The Coelopidae or kelp flies are a family of Acalyptratae flies (order Diptera), they are sometimes also called seaweed flies, though both terms are used for a number of seashore Diptera. Fewer than 40 species occur worldwide. The family is found in temperate areas, with species occurring in the southern Afrotropical, Holarctic, and Australasian (which has the most species) regions.
Coelopa frigida morphology
Les Coelopidae, les mouches du varech, sont une famille d'insectes de l'ordre des diptères. Ces espèces sont inféodées au varech et se rencontrent sur les rivages marins, principalement au sein de l'Écozone australasienne. 3 espèces sont présentes en Europe et en France.
Les Coelopidae adultes ressemblent à certaines Dryomyzidae, Helcomyzidae, Sepsidae (genre Orygma) ou Sciomyzoidea dont elles partagent parfois le biotope. Elles se distinguent de celles-ci par leur apparence généralement compacte, aplatie et poilue[1],[2].
Les imagos de la famille des Coelopidae sont des mouches de 3,0 à 16,0 mm de long. Souvent robustes et trapues, elles ont un corps fortement déprimé brun à noirâtre. Elles sont généralement assez poilues, le gradient de pilosité étant inversement proportionnel avec la température moyenne de leur habitat. La tête, au sommet plat ou convexe, porte des antennes courtes, larges et tombantes. Le thorax et l'abdomen sont larges et nettement aplatis. Les larves de couleur crème ont une morphologie typique des larves de diptères et trois stades différents. La pupe, quant à elle, est ovoïde, légèrement rugueuse et colorée d'un brun foncé[1],[2].
Des variations intraspécifiques considérables sont souvent exprimées chez les imagos, en particulier la taille globale, la quantité et la morphologie de la pilosité ainsi que la longueur des ailes. La cause de cette variabilité est apparemment une combinaison d'influences génétiques et environnementales, notamment la nutrition. Cette plasticité a parfois abouti à de multiples descriptions et noms pour la même espèce, d'où la multiplicité des synonymies[1].
Les Coelopidae sont fucicoles. Le varech, composé de diverses espèces d'algues en décomposition déposées par les marées, constitue la nourriture des larves. Souvent abondantes, elles décomposent et recyclent ces laisses de mer et ainsi permettent un compostage efficace des matières végétales. En ce sens leur action est primordiale au bon fonctionnement de nos écosystèmes. La reproduction et l'habitat des imagos ont lieu sur ou à proximité immédiate du substrat. Quelques heures suffisent à un amas de varech pour être colonisé[1],[2].
Les amas de varech peuvent être divisés en trois types de milieux par ordre de profondeur décroissante ; le varech épais, le varech floconeux et le varech filandreux. Chaque micro-milieu correspond à une décomposition et à une stratégie écologique particulières. Le varech épais a tendance à rester humide et à se réchauffer par rapport aux températures extérieures, tandis que les litières moins profondes ont tendance à rester fraiches et à se dessécher. Par exemple, le genre Coelopa se reproduit sur l'ensemble de l'année, même lors des hivers rigoureux, en utilisant la production de chaleur du varech épais ; à 10-20cm de profondeur, la température peut monter à 40 °C. Le développement larvaire a lieu dans les zones les plus humides, la pupaison au sein des zones les plus sèches.[2].
L'abondance des Coelopidae constitue une ressource importante pour de nombreux oiseaux côtiers. Cependant, seuls les imagos semblent êtres prédatés, les amas de varech n'étant que très peu attaqués et uniquement sur les 2-3 premiers centimètres. Quelques trous y sont visibles et il est supposé que ce sont le fait de micro-mammifères. Les amas de varech contiennent également des hyménoptères et coléoptères prédateurs parasites des larves et pupes de Coelopidae[2] tels que le Staphylinidae Aleochara obscurella[3],[4]
Les 29 espèces de la famille Coelopidae sont essentiellement présentes au sein des rivages marins fraîs à très froids des régions tempérées et sub-arctiques des deux hémisphères. Elles se rencontrent principalement au sein de l'écozone australasienne (18 espèces). 5 espèces sont néarctiques, 4 sont paléarctiques (dont 3 en Europe et en France), 4 sont afrotropicales, 2 sont indomalaises et 1 est néotropicale[1].
L'abondance des imagos constitue parfois une gêne pour les usagers des plages[1]. De plus, il semble qu'ils soient un vecteur de déplacements d'agents pathogènes humains tels que la souche O157:H7 d'Escherichia coli[5].
Selon Fauna Europaea (7 mai 2019)[6], seules ces trois espèces sont présentes en Europe et en France :
Coelopa pilipes (Écosse)
Coelopa frigida (Pays de Galles)
Malacomyia sciomyzina (Angleterre)
Selon Mathis et McAlpine (2011)[1],[7] :
Les Coelopidae, les mouches du varech, sont une famille d'insectes de l'ordre des diptères. Ces espèces sont inféodées au varech et se rencontrent sur les rivages marins, principalement au sein de l'Écozone australasienne. 3 espèces sont présentes en Europe et en France.
De wiervliegen (Coelopidae) zijn een familie uit de orde van de tweevleugeligen (Diptera), onderorde vliegen (Brachycera). Wereldwijd omvat deze familie zo'n 14 genera en 35 soorten.
Tangfluger (Coelopidae) er ein familie fluger som lever i fjæresona i tilknyting til rotnande tang. Gruppa er mellom dei mest artsfattige flugefamiliane, og omfattar berre om lag 40 artar på verdsbasis. Tre av desse er registrerte i Noreg.
Tangfluger er, i motsetnad til mange andre grupper fluger, relativt enkle å klassifisera til art. Familien omfattar middels store fluger med robuste kroppar som er noko flattrykte ovanifrå og mørke på farge. Vengjeparet er, hjå norske artar, gulbrunt på farge, men det finst òg artar som ikkje har vengjer i det heile teke. Hovudet er utstyrt med store augo, særs konkav form og tydelege antenner av den såkalla aristate typen. Det er òg tilgrodd med velutvikla, «skjegg-liknande» børster.
Sjølve kroppen til tangflugene er dekt med hår, både grove og fine. Beina er gulbrune og kraftige, særleg lårsegmentet på første beinpar.
Larvane er kvitaktige, avlange og smalnar mot framenden. Bortsett frå nokre få små taggar på buken mellom dei ulike kroppssegmenta har dei glatte overflatar. Spiraklane deira (det vil seie opningane til trakesystemet) er tilpassa slik at dei ikkje druknar sjølv om tangen dei lever i skulle bli dekt av vatn.
Tangflugene lever i beltet av oppskòla tang på strender. Larvane deira likar seg best i fuktig og rotnande tang, der dei et både av tangen og av anna organisk materiale som sopp og ymse detritus.
Dei vaksne insekta er særs raske, og flyg ofte i sverm. Det er registrert svermar på opp mot fleire hundre individ som stundom sit heilt stille i lag utan at ein veit kvifor. Når fare trugar dei gøymer dei seg i tanga. Ein kan finna tangfluger så godt som heile året - det er kjend funn frå januar sjølv frå Noreg.
Det er kjend at tangfluger reagerer positivt på somme kjemikaliar, til dømes xylen, kloroform og trichloretylen. Det hender stundom at dei kan dukka opp på stadar der desse stoffa vert brukt mykje.
Frå Noreg kjenner me tre artar ekte tangfluger, to i slekta Coelopa og ein i den nærskylde slekta Malacomyia. Coelopa-artane er lettast å kjenna att på «skjegget» nedst på hovudet - hjå Coelopa frigida er det langt grovare enn på C. pilipes.
Tangfluger (Coelopidae) er ein familie fluger som lever i fjæresona i tilknyting til rotnande tang. Gruppa er mellom dei mest artsfattige flugefamiliane, og omfattar berre om lag 40 artar på verdsbasis. Tre av desse er registrerte i Noreg.
Tangfluer er en liten familie av fluer som lever på oppskyllet tang og tare ved havkanten. De kan bli meget tallrike, og tangfluenes larver er viktig mat for vadefugler som feter seg opp før de trekker sør- eller nordover. Tangen utvikler ganske mye varme ettersom den råtner, og dette gjør det mulig for tangfluene å være i aktivitet det meste av året, og også leve på steder med svært kalde klima – arten Coelopa frigida finnes vanlig på Svalbard.
Middelsstore (3-16 mm), slanke, flate fluer med kraftige bein, vanligvis ganske sterkt hårete. Hodet er ganske lite, med små fasettøyne. Ved innerkanten av fasettøynene sitter det 3-4 korte børster. Hodet er ganske sterkt hårete, særlig under fasettøynene, de hårene danner et kraftig skjegg. Antennene er tre-leddete, små og noe avlange, det tredje leddet er lite og rundt, med en lang antennebørste (arista) festet omtrent midt på oversiden. Munndelene er av vanlig fluetype, lite påfallende. Brystet (thorax) er ganske flattrykt, matt, med tett hårkledning og noen kraftige børster. Vingene er gulaktige eller brunaktige, uten fargetegninger men med tydelig årenett, og forholdsvis smale. Noen arter er kortvingede. Beina er svært kraftige, tett hårkledte men uten tydelige børster. Bakkroppen er sylindrisk og ganske slank.
Tangfluene er knyttet til råtnende brunalger der larvene utvikler seg. Også de voksne fluene finner man vanligvis i tarehaugene. Fluene blir tiltrukket av visse organiske stoffer som utskilles fra råtnende tang, og det har forekommet at store mengde tangfluer har kommet inn i verksteder, apoteker eller lignende der det har blitt arbeidet med organiske løsemidler (blant annet kloroform og trikloretylen) som fluene blir tiltrukket av. Steder der tang og tare skylles opp er gjerne vindfulle, og insekter som flyr høyt ville blåse bort. Difor flyr tangfluene lite, men løper og kryper for det meste rundt i tangen. Den flate kroppsformen hjelper dem å ta seg fram inne i tangen, og den tette hårkledningen hindrer trolig at de blir oversølt av de seige, klebrige væskene som råtnende tang utvikler. Når de flyr, flyr de bare noen få centimeter over bakken, og vanligvis bare korte strekninger. På grunn av varmen utviklet av den råtnende tangen kan tangfluene være i aktivitet året rundt. Tangfluene er en økologisk viktig gruppe, både fordi de bidrar til nedbryting av ilandskylt tare og tang, og fordi de er en veldig viktig matressurs for mange fugler, spesielt småvadere som feter seg opp på tangfluelarver før trekket.
Greve, L. 1999. Litt om tangfluer – familien Coelopidae. Insekt-Nytt 24(1): 15-20.
Greve, L. og Johanson, K.A. 2000. Malacomyia sciomyzina (Haliday, 1833) (Diptera, Coelopidae) recorded from Norway. Norwegian Journal of Entomology 47: 72.
McAlpine, D.K. 1998. Family Coelopidae. I: Papp, L. og Darvas, B. (red.): Contributions to a Manual of Palaearctic Diptera. 3: 335-340. Science Herald, Budapest.
Tangfluer er en liten familie av fluer som lever på oppskyllet tang og tare ved havkanten. De kan bli meget tallrike, og tangfluenes larver er viktig mat for vadefugler som feter seg opp før de trekker sør- eller nordover. Tangen utvikler ganske mye varme ettersom den råtner, og dette gjør det mulig for tangfluene å være i aktivitet det meste av året, og også leve på steder med svært kalde klima – arten Coelopa frigida finnes vanlig på Svalbard.
Tångflugor (Coelopidae) är en liten familj i insektsordningen tvåvingar som hör till underordningen flugor. Tångflugor lever längs havsstränder där tång ansamlas. Honorna lägger ägg i ruttnande tång och detta är också vad larverna livnär sig på. Den ruttnande tången alstrar värme och detta gör att tångflugor kan vara aktiva större delen av året och förekomma även längs havsstränder med kyligt klimat. En art av tångflugor, Coelopa frigida, förekommer till exempel så långt norrut som Svalbard.
De fullbildade flugorna håller vanligen till på eller nära den ruttnande tången. De blir 3-16 millimeter stora och är mörka med lätt gulaktiga eller brunaktiga och ganska smala vingar. Hos några arter är vingarna korta. Kroppen är slank och ger ett platt intryck, benen är kraftiga och huvudet är litet med jämförelsevis små fasettögon. Flugorna är ofta ganska håriga, särskilt på benen.
Tångflugor har en viktig ekologisk roll då deras larver utgör föda för många vadarfåglar som rastar vid havsstränderna. Larverna hjälper också till att bryta ner uppspolad tång.
Wikimedia Commons har media som rör tångflugor.
Tångflugor (Coelopidae) är en liten familj i insektsordningen tvåvingar som hör till underordningen flugor. Tångflugor lever längs havsstränder där tång ansamlas. Honorna lägger ägg i ruttnande tång och detta är också vad larverna livnär sig på. Den ruttnande tången alstrar värme och detta gör att tångflugor kan vara aktiva större delen av året och förekomma även längs havsstränder med kyligt klimat. En art av tångflugor, Coelopa frigida, förekommer till exempel så långt norrut som Svalbard.
De fullbildade flugorna håller vanligen till på eller nära den ruttnande tången. De blir 3-16 millimeter stora och är mörka med lätt gulaktiga eller brunaktiga och ganska smala vingar. Hos några arter är vingarna korta. Kroppen är slank och ger ett platt intryck, benen är kraftiga och huvudet är litet med jämförelsevis små fasettögon. Flugorna är ofta ganska håriga, särskilt på benen.
Tångflugor har en viktig ekologisk roll då deras larver utgör föda för många vadarfåglar som rastar vid havsstränderna. Larverna hjälper också till att bryta ner uppspolad tång.
_2.jpg)
.jpg)
.jpg)
13622838_lateral-view_(cropped).jpg)
