El malvís siberianu[2](Zoothera sibirica ye una especie d'ave de la familia Turdidae.
Reproduzse na taiga siberiana. El so comportamientu ye extraordinariamente migratoriu, diendo munchos de los sos miembros hasta'l sudeste d'Asia mientres l'iviernu. Menos frecuente ye la migración escontra l'oeste d'Europa. Ye un páxaru bien discretu.
El malvís siberianu ye similar en tamañu al malvís común. Ye omnívoru y aliméntase d'una gran variedá d'inseutos, lombriz y bayes.
El malvís siberianu machu ye de color azul escuru agrisáu penriba y embaxo, ente que sobre los güeyos tien una delgada tira de color blancu. La fema ye de color amarronáu, con una tira de color d'ante sobre los güeyos.
Una traza carauterística de dambos sexos perceptible en vuelu ye la banda negra nel aviesu blancu de les nales, un detalle compartíu con Zoothera dauma.
El malvís siberianu(Zoothera sibirica ye una especie d'ave de la familia Turdidae.
Reproduzse na taiga siberiana. El so comportamientu ye extraordinariamente migratoriu, diendo munchos de los sos miembros hasta'l sudeste d'Asia mientres l'iviernu. Menos frecuente ye la migración escontra l'oeste d'Europa. Ye un páxaru bien discretu.
El malvís siberianu ye similar en tamañu al malvís común. Ye omnívoru y aliméntase d'una gran variedá d'inseutos, lombriz y bayes.
El malvís siberianu machu ye de color azul escuru agrisáu penriba y embaxo, ente que sobre los güeyos tien una delgada tira de color blancu. La fema ye de color amarronáu, con una tira de color d'ante sobre los güeyos.
Una traza carauterística de dambos sexos perceptible en vuelu ye la banda negra nel aviesu blancu de les nales, un detalle compartíu con Zoothera dauma.
Ar voualc'h-Sibiria (liester : mouilc'hi-Sibiria)[1] a zo ur spesad golvaneged, Geokichla sibirica (Zoothera sibirica kent) an anv skiantel anezhañ.
Anvet e voe Turdus sibiricus (kentanv) da gentañ-penn (e 1776)[2] gant al loenoniour ha louzawour alaman Peter Simon Pallas (1741-1811).
Hollzebrer eo ha bevañ a ra diwar amprevaned, buzhug ha hugennoù dreist-holl.
Ar spesad a gaver an daou isspesad[3] anezhañ :
a vo kavet e Wikimedia Commons.
Ar voualc'h-Sibiria (liester : mouilc'hi-Sibiria) a zo ur spesad golvaneged, Geokichla sibirica (Zoothera sibirica kent) an anv skiantel anezhañ.
Anvet e voe Turdus sibiricus (kentanv) da gentañ-penn (e 1776) gant al loenoniour ha louzawour alaman Peter Simon Pallas (1741-1811).
El tord siberià[1] (Geokichla sibirica) és un ocell de la família dels túrdids (Turdidae) que entre la malesa dels boscos d'Àsia Oriental, a Sibèria central i oriental, nord de Manxúria, Sakhalín i Japó. Passa l'hivern a Indoxina i Indonèsia.
El tord siberià (Geokichla sibirica) és un ocell de la família dels túrdids (Turdidae) que entre la malesa dels boscos d'Àsia Oriental, a Sibèria central i oriental, nord de Manxúria, Sakhalín i Japó. Passa l'hivern a Indoxina i Indonèsia.
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Brych daear Siberia (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: brychion daear Siberia) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Zoothera sibirica; yr enw Saesneg arno yw Siberian ground thrush. Mae'n perthyn i deulu'r Brychion (Lladin: Turdidae) sydd yn urdd y Passeriformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn Z. sibirica, sef enw'r rhywogaeth.[2]
Mae'r brych daear Siberia yn perthyn i deulu'r Brychion (Lladin: Turdidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Bronfraith Turdus philomelos Bronfraith Mongolia Turdus mupinensis Brych crafog Psophocichla litsitsirupa Brych daear Siberia Geokichla sibirica Brych gyddfddu Turdus atrogularis Brych gyddfgoch Turdus ruficollis Brych tywyll America Turdus nigrescens Brych y coed Turdus viscivorus Coch dan adain Turdus iliacus Geokichla cinerea Geokichla cinerea Mwyalchen Turdus merula Mwyalchen y mynydd Turdus torquatus Socan eira Turdus pilarisAderyn a rhywogaeth o adar yw Brych daear Siberia (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: brychion daear Siberia) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Zoothera sibirica; yr enw Saesneg arno yw Siberian ground thrush. Mae'n perthyn i deulu'r Brychion (Lladin: Turdidae) sydd yn urdd y Passeriformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn Z. sibirica, sef enw'r rhywogaeth.
Die Schieferdrossel (Geokichla sibirica, Syn.: Zoothera sibirica) ist eine Vogelart aus der Familie der Drosseln (Turdidae).
Die Schieferdrossel brütet in der Taiga Sibiriens vom Jenissei ostwärts bis Magadan und südwärts bis zum Baikalsee und im nordöstlichen China. Sie kommt auch auf den Inseln Sachalin, Hokkaidō und Honshū vor. Die Art ist ein Zugvogel der in Südostasien überwintert. Einzelne Exemplare erreichen bisweilen im Herbst oder Winter als Irrgast Westeuropa. Für gewöhnlich werden zwei Unterarten unterschieden: G. s. davisoni (Hume, 1877) auf den genannten drei Inseln und die Nominatform G. s. sibirica auf dem Festland.[1]
Mit einer Körperlänge von etwa 20 cm und einem Gewicht von 60 bis 72 g ist die Art etwa gleich groß wie eine Singdrossel. Die Beine sind gelb und der Schnabel dunkel. Die adulten Männchen sind dunkel-graublau und wirken aus der Entfernung schwarz. Der Bauch der Männchen hat je nach Exemplar mehr oder weniger weiße Muster, doch allen ist ein breiter weißer Mittelstreifen gemein. Außerdem existieren ein breiter weißer Augenstrich und eine weiße Außenkante am Schwanz. Weibchen sind auf der Oberseite olivbraun, während die gelbweiße Unterseite kräftige dunkle Querstriche aufweist. Bei Weibchen ist der Augenstrich beige und zusätzlich gibt es einen gleichfarbigen Strich am Kinn. Von unten erscheinen die Flügel beider Geschlechter schwarz mit doppelten weißen Bändern, damit gleichen sie der nördlichen Unterart der Erddrossel (Zoothera dauma aurea). Die Unterart G. s. davisoni ist dunkler als die Nominatform und hat eine weniger weiße Schwanzkante.
Die Schieferdrossel ist sehr scheu. Sie brütet in Bergwäldern in geringen Höhen. Der Wald kann aus laubabwerfenden oder immergrünen Laubbäumen oder aus Nadelbäumen bestehen. Weiter nördlich brütet die Art in den Taigaebenen. Als Nahrung dienen unterschiedliche Insekten sowie Würmer und Beeren.
Die IUCN listet die Schieferdrossel als nicht gefährdet (least concern).[2]
Die Schieferdrossel (Geokichla sibirica, Syn.: Zoothera sibirica) ist eine Vogelart aus der Familie der Drosseln (Turdidae).
The Siberian thrush (Geokichla sibirica) is a member of the thrush family, Turdidae. The genus name Geokichla comes from Ancient Greek geo-, "ground-" and kikhle, " thrush". The specific sibirica is Latin for Siberia.[2]
It breeds in taiga in Siberia. It is strongly migratory, with most birds moving to southeastern Asia during the winter. It is a very rare vagrant to western Europe. It is very secretive.
The Siberian thrush is similar in size to the song thrush. It is omnivorous, eating a wide range of insects, earthworms and berries.
The male Siberian thrush is a dark blue-grey above and below, with a white stripe above the eye. The lower belly and flanks are white. The female is a much browner bird, with a buff stripe above the eye.
A striking identification feature of both sexes in flight is the black band on the white underwings, a feature shared with the scaly thrush.
The Siberian thrush (Geokichla sibirica) is a member of the thrush family, Turdidae. The genus name Geokichla comes from Ancient Greek geo-, "ground-" and kikhle, " thrush". The specific sibirica is Latin for Siberia.
It breeds in taiga in Siberia. It is strongly migratory, with most birds moving to southeastern Asia during the winter. It is a very rare vagrant to western Europe. It is very secretive.
The Siberian thrush is similar in size to the song thrush. It is omnivorous, eating a wide range of insects, earthworms and berries.
The male Siberian thrush is a dark blue-grey above and below, with a white stripe above the eye. The lower belly and flanks are white. The female is a much browner bird, with a buff stripe above the eye.
A striking identification feature of both sexes in flight is the black band on the white underwings, a feature shared with the scaly thrush.
Siberian ThrushLa Siberia turdo, Zoothera sibirica, estas birdospecio membro de la grupo de Aziaj turdoj, genro ene de la granda familio de Turdedoj.
Ili reproduktiĝas en tajgo en Siberio. Ili estas tre migrantaj, kaj plej parto de birdoj moviĝas al sudorienta Azio dum vintro. Ĝi estas tre rara vaganto en okcidenta Eŭropo. Ili estas tre sekretemaj.
La Siberia turdo estas simila laŭ grando al la Kantoturdo. Ĝi estas ĉiomanĝanta, kaj nutras sin el ampleksa vario de insektoj, vermoj kaj beroj.
La masklo de la Siberia turdo estas malhelblugriza (preskaŭ nigreca, ardeznigra) supre kaj sube, kun tre rimarkinda kaj larĝa blanka strio superokula. Estas bruneca nuanco en flugiloj kaj foje en flankoj. Malsupra ventro kaj flankoj estas blankecaj. La ino estas multe pli bruna, pli malhela supre kaj kun blanka punktado en brusto, sed kiel la masklo kun strio superokula sed nur sablokolora kaj multe malpli larĝa kaj malpli rimarkinda.
Videbla identigilo de ambaŭ seksoj dumfluge estas la nigra strio en la blankaj subflugiloj, karaktero kiun havas ankaŭ la Daŭma turdo.
La Siberia turdo, Zoothera sibirica, estas birdospecio membro de la grupo de Aziaj turdoj, genro ene de la granda familio de Turdedoj.
Ili reproduktiĝas en tajgo en Siberio. Ili estas tre migrantaj, kaj plej parto de birdoj moviĝas al sudorienta Azio dum vintro. Ĝi estas tre rara vaganto en okcidenta Eŭropo. Ili estas tre sekretemaj.
La Siberia turdo estas simila laŭ grando al la Kantoturdo. Ĝi estas ĉiomanĝanta, kaj nutras sin el ampleksa vario de insektoj, vermoj kaj beroj.
La masklo de la Siberia turdo estas malhelblugriza (preskaŭ nigreca, ardeznigra) supre kaj sube, kun tre rimarkinda kaj larĝa blanka strio superokula. Estas bruneca nuanco en flugiloj kaj foje en flankoj. Malsupra ventro kaj flankoj estas blankecaj. La ino estas multe pli bruna, pli malhela supre kaj kun blanka punktado en brusto, sed kiel la masklo kun strio superokula sed nur sablokolora kaj multe malpli larĝa kaj malpli rimarkinda.
Videbla identigilo de ambaŭ seksoj dumfluge estas la nigra strio en la blankaj subflugiloj, karaktero kiun havas ankaŭ la Daŭma turdo.
El zorzal siberiano (Geokichla sibirica)[2] es una especie de ave paseriforme de la familia Turdidae que habita en Asia. Se reproduce en la taiga siberiana. Es migrador de larga distancia y la mayoría de zorzales siberiranos pasan el invierno en el sudeste asiático.
El zorzal siberiano es similar en tamaño al zorzal común. Es omnívoro y se alimenta de una gran variedad de insectos, lombrices y bayas. Es un pájaro de comportamiento discreto.
El zorzal siberiano macho es de color azul grisáceo oscuro uniforme tanto en las partes superiores como en las inferiores, salvo por una lista supericiliar blanca sobre los ojos. La hembra es de color parduzco, con la lista superciliar anteada. Un rasgo característico de ambos sexos perceptible en vuelo es la banda negra en el reverso blanco de las alas, un detalle compartido con Zoothera dauma.
El zorzal siberiano (Geokichla sibirica) es una especie de ave paseriforme de la familia Turdidae que habita en Asia. Se reproduce en la taiga siberiana. Es migrador de larga distancia y la mayoría de zorzales siberiranos pasan el invierno en el sudeste asiático.
El zorzal siberiano es similar en tamaño al zorzal común. Es omnívoro y se alimenta de una gran variedad de insectos, lombrices y bayas. Es un pájaro de comportamiento discreto.
El zorzal siberiano macho es de color azul grisáceo oscuro uniforme tanto en las partes superiores como en las inferiores, salvo por una lista supericiliar blanca sobre los ojos. La hembra es de color parduzco, con la lista superciliar anteada. Un rasgo característico de ambos sexos perceptible en vuelo es la banda negra en el reverso blanco de las alas, un detalle compartido con Zoothera dauma.
Geokichla sibirica Geokichla generoko animalia da. Hegaztien barruko Turdidae familian sailkatua dago.
Siperianrastas (Geokichla sibirica) on aasialainen rastaslaji.
Linnun pituus on noin 22 cm, siipien kärkiväli 34–36 cm ja paino keskimäärin noin 70 g. Siperianrastas on kooltaan kuin laulurastas. Juhlapukuinen koiras on päästä ja yläpuolelta musta tai tumman sinertävän harmaa, alapuolella erottuu muuten tummanharmaasta valkoinen takavatsa, pyrstön kärki, siipien kaksi leveää juovaa ja silmäkulmajuova. Naaras on selkäpuolelta oliivinruskea ja alapuolelta valkoinen suttuisin ruskein täplin. Myös sen pyrstön kärki on valkoinen, samoin silmäkulmajuova.
Lajin esiintymisaluetta on Siperia aina Ohotanmerelle, Japaninmerelle ja Pohjois-Kiinaan saakka. Japanissa ja Sahalinilla pesii alalaji davisoni. Laji on muuttolintu, joka talvehtii Etelä-Aasiassa muun muassa Intiassa ja Malesiassa. Lajia tavataan hyvin harvoin Euroopassa. Suomessa sitä ei ole tavattu.
Siperianrastaan pesimäaikainen elinympäristö on havumetsä eli taiga. Laji esiintyy pääasiassa alavilla mailla, paikoin myös vuoristossa.
Lintu on kaikkiruokainen.
Siperianrastas (Geokichla sibirica) on aasialainen rastaslaji.
Geokichla sibirica
La Grive de Sibérie, Merle sibérien, Grive sibérienne ou Merle à sourcils blancs (Geokichla sibirica, anciennement Zoothera sibirica), est l'une des nombreuses espèces de grives asiatiques appartenant au genre Geokichla.
Geokichla sibirica
La Grive de Sibérie, Merle sibérien, Grive sibérienne ou Merle à sourcils blancs (Geokichla sibirica, anciennement Zoothera sibirica), est l'une des nombreuses espèces de grives asiatiques appartenant au genre Geokichla.
Couple de Grives de Sibérie au zoo de Prague.Il tordo siberiano (Geokichla sibirica (Pallas, 1776)) è un uccello passeriforme della famiglia dei Turdidi, originario dell'Asia nord-orientale.[2]
Con una lunghezza del corpo di circa 20 cm e un peso che varia dai 60 ai 72 g, la specie ha all'incirca le stesse dimensioni del tordo bottaccio. Le zampe sono gialle e il becco è scuro. I maschi adulti hanno il piumaggio grigio-bluastro scuro e appaiono neri se visti da lontano. A seconda degli esemplari, l'addome dei maschi presenta un numero variabile di motivi bianchi, ma tutti hanno in comune un'ampia striscia bianca centrale, bianchi sono anche un'ampia linea sopracciliare e il margine esterno della coda. Le femmine sono di colore bruno-oliva nella parte superiore, mentre la parte inferiore, giallo-biancastra, presenta delle striature scure. Nelle femmine, la linea sopracciliare è beige ed è presente anche una linea dello stesso colore sul mento. Viste da sotto, le ali di entrambi i sessi appaiono nere con una doppia banda bianca, simili a quelle del tordo di White (Zoothera aurea). La sottospecie G. s. davisoni è più scura della forma nominale e ha l'estremità della coda meno bianca.[3]
Il tordo siberiano è una specie molto timida. Nidifica nelle foreste di montagna, sia di latifoglie che di conifere, a bassa quota. Più a nord, la specie nidifica nelle taighe di pianura. Vari insetti, vermi e bacche costituiscono la sua dieta.[3]
Il tordo siberiano nidifica nella taiga siberiana dall'Enisej a est fino a Magadan e a sud fino al lago Bajkal e alla Cina nord-orientale. Si trova anche nelle isole di Sachalin, Hokkaidō e Honshū. È una specie migratrice che sverna nel Sud-est asiatico. Talvolta alcuni esemplari erratici raggiungono l'Europa occidentale in autunno o in inverno.[3]
Ne vengono riconosciute due sottospecie:[2]
La IUCN classifica il tordo siberiano come «specie a rischio minimo» (Least Concern).[3]
Il tordo siberiano (Geokichla sibirica (Pallas, 1776)) è un uccello passeriforme della famiglia dei Turdidi, originario dell'Asia nord-orientale.
De Siberische lijster (Geokichla sibirica; synoniem: Zoothera sibirica) is een zangvogel uit de familie Turdidae (lijsters).
Deze soort telt 2 ondersoorten:
De Siberische lijster (Geokichla sibirica; synoniem: Zoothera sibirica) is een zangvogel uit de familie Turdidae (lijsters).
Scientìfich: Turdus sibiricus
Piemontèis : ...
Italian : Tordo siberiano
Órdin: ---
Famija: ---
Géner: ---
Àutri nòm an piemontèis: a l'é un tord, na griva.
Costo artìcol a l'é mach në sboss. Da finì.
Da finì.
Da finì.
Drozdaczek ciemny[4], drozdoń ciemny[5], drozd ciemny[6] (Geokichla sibirica) – gatunek średniego ptaka z rodziny drozdowatych (Turdidae). W trakcie wędrówek najczęściej widywany z droździkami oraz kwiczołami. Do Polski, gdzie objęty jest ochroną ścisłą[6][7], zalatuje, nie gniazduje[8].
Drozdaczek ciemny występuje w zależności od podgatunku[9][2]:
Występuje niezbyt wyraźny dymorfizm płciowy. Samiec cały czarny, z białą brwią, nasadami lotek i brzegami ogona. Część spodu skrzydła oraz łuskowania na pokrywach podogonowych także biała. Młode samce mniej intensywnie ubarwione. Samice jak młode samce, ale z ciepłym, brązowawym odcieniem. Kończyny dolne pomarańczowe.
Drozdaczek ciemny, drozdoń ciemny, drozd ciemny (Geokichla sibirica) – gatunek średniego ptaka z rodziny drozdowatych (Turdidae). W trakcie wędrówek najczęściej widywany z droździkami oraz kwiczołami. Do Polski, gdzie objęty jest ochroną ścisłą, zalatuje, nie gniazduje.
Sibirisk trast (Geokichla sibirica) är en fågel i trastfamiljen Turdidae.[2]
Sibiriskt trast är jämnstor med taltrast och mäter 20-20,5 centimeter, med en vikt på 60-72 gram. Den har gula ben och mörk näbb. Den adulta hanen är mörkt gråblå och ser svart ut på håll. Buken har olika mycket vita inslag men centralt har den ett vitt brett streck på undersidan. Den har ett tydligt vitt ögonbrynsstreck. Stjärten har en vit yttre kant. Honan är olivbrun på ovansidan medan undersidan är gulvit med kraftiga mörka tvärfläckar.
Honan har beigt ögonbrynsstreck och submustaschstreck. Individer under första året har bruna toner på vingpennorna och är brunvattrad på kroppssidorna. Den har också otydligare ljust ögonbrynsstreck och ljus haka, örontäckare och submustaschstreck. Den svarta vingundersidan med breda dubbla vita band är slående hos båda könen i alla åldrar, men även guldtrast (Zoothera aurea) är tecknad på samma sätt. Underarten G. s. davisoni är mörkare än nominatformen och har mindre vitt på kanten av stjärten.
Fågeln häckar på taigan i Sibirien från floden Jenisej, österut till Magadan och söderut till Bajkalsjön, Ussuriland, nordöstra Kina, Sachalin, Hokkaido och Honshu. Den är en långflyttare och de flesta övervintrar i Sydostasien. Den delas upp i två underarter. G. s. davisoni (Hume, 1877) häckar i Sachalin och på Hokkaido och Honshu, medan nominatformen G. s. sibirica förekommer över större delen av det globala utbredningsområdet.[3]
Sibirisk trast är en mycket sällsynt gäst i Västeuropa där den främst har uppträtt under höst och vinter. I Sverige har arten hittills påträffats med säkerhet endast en gång när den ringmärktes 11 september 1990 i Ottenby, Öland.[4]
Tidigare placerades arten i släktet Zoothera, men flera DNA-studier visar att sibirisk trast med släktingar står närmare bland andra trastarna i Turdus.[5][6][7]
Sibirisk trast uppträder mycket skyggt och häckar på lägre höjder i bergskogar med blandad skog av lövfällande, städsegröna och barrträd. Längre norrut häckar den även i taigaskog. Den lever av en rad olika sorters insekter men äter även mask och bär.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]
Sibirisk trast (Geokichla sibirica) är en fågel i trastfamiljen Turdidae.
Geokichla sibirica là một loài chim trong họ Turdidae.[2]
Zoothera sibirica (Pallas, 1776)
Охранный статусСибирский дрозд[1] (лат. Zoothera sibirica) — птица семейства дроздовых.
Сибирский дрозд длиной примерно 20 см и весом от 60 до 72 г. Ноги жёлтые, клюв тёмный. Оперение половозрелых самцов тёмного, серо-синего цвета, издалека выглядит чёрным. Брюхо самцов имеет белый рисунок. Над глазом проходит широкая белая бровь, внешняя кромка хвоста белая. Самки оливково-бурого цвета сверху и желтовато-белые с рыжеватыми поперечными пестринами снизу. У самки бровь и полоса на подбородке бежевого цвета. Нижняя сторона крыльев у обоих полов чёрного цвета с двойными белыми полосами (Zoothera dauma aurea). Подвид Z. s. davisoni темнее чем номинативная форма, а кант его хвоста менее белый.
Сибирский дрозд распространён в таёжной Сибири от Енисея на восток до Магадана и к югу до озера Байкал и в северо-восточном Китае. Он встречается также на островах Сахалин, Хоккайдо и Хонсю. Это перелётная птица, зимующая в Юго-Восточной Азии. Отдельные экземпляры иногда осенью или зимой залетают в Западную Европу.
Сибирский дрозд очень робкая птица. Он обитает во влажных смешанных и хвойных лесах, в пойменных лесах. Гнездится в горных лесах на незначительной высоте. Северные популяции гнездятся на таёжных равнинах. Питается различными насекомыми, а также червями и ягодами. Голос — громкий треск. Песня — тихое щебетание и двусложный свист.
Гнездо располагает на деревьях или на кустах, строит из веточек, травы, мха, без грязевой промазки. В кладке четыре-пять голубоватых с тёмными пятнами яиц. О потомстве заботятся оба родителя.
Выделяют 2 подвида: Z. s. davisoni (Hume, 1877) обитает на трёх упомянутых островах, а номинативная форма Z. s. sibirica — на континенте.
白眉地鸫(学名:Geokichla sibirica)为鶲科地鸫属的鸟类,俗名白眉麦鸡、西伯利亚地鸫、地穿草鸫、阿南鸡、*。分布于西伯利亚、蒙古、朝鲜、日本、越南、泰国、老挝、柬埔寨、印度、马来西亚、印度尼西亚以及中国大陆的黑龙江、吉林、辽宁、内蒙古、甘肃、陕西、北京、河北、河南、山东、湖北、江苏、贵州、四川、云南福建、广东、广西、海南等地,常见于混交林和针叶林、迁徙期间常在林缘、道旁两侧次生林、甚至村庄附近的丛林活动以及通常在针叶林和混交林中下木发达的沟谷地方繁殖。该物种的模式产地在西伯利亚的达乌尔地区。[2]
白眉地鸫(学名:Geokichla sibirica)为鶲科地鸫属的鸟类,俗名白眉麦鸡、西伯利亚地鸫、地穿草鸫、阿南鸡、*。分布于西伯利亚、蒙古、朝鲜、日本、越南、泰国、老挝、柬埔寨、印度、马来西亚、印度尼西亚以及中国大陆的黑龙江、吉林、辽宁、内蒙古、甘肃、陕西、北京、河北、河南、山东、湖北、江苏、贵州、四川、云南福建、广东、广西、海南等地,常见于混交林和针叶林、迁徙期间常在林缘、道旁两侧次生林、甚至村庄附近的丛林活动以及通常在针叶林和混交林中下木发达的沟谷地方繁殖。该物种的模式产地在西伯利亚的达乌尔地区。
マミジロ(眉白、Turdus sibiricus)は、スズメ目ツグミ科ツグミ属(トラツグミ属に分類する説もあり、その場合は種小名がsibiricaになる)に分類される鳥類。
インドネシア(スマトラ島)、シンガポール、タイ、韓国、中国、台湾、北朝鮮、日本、ネパール、ベトナム、マレーシア(マレー半島)、ミャンマー、モンゴル、ラオス、ロシア東部
夏季に中国北東部やロシア東部などで繁殖し、冬季は東南アジアへ南下し越冬する。日本では亜種マミジロが春季~夏季に北海道、本州中部以北のある程度標高の高い樹林で繁殖する。したがってこれらの地域では夏鳥である。一方、本州西部以南では渡りの途中に飛来(旅鳥)する。
全長23.5cm。体重60-85g。眼上部には白い眉状の斑紋(眉斑)が入る。
嘴の色彩は黒い。後肢の色彩はオレンジがかった黄色。
オスは全身が黒い羽毛で覆われる。オスは全身が黒く、白い眉斑がより明瞭なことが和名の由来。メスは上面が緑褐色、下面が淡褐色の羽毛で覆われる。喉は白い羽毛で覆われる。
平地から山地の落葉広葉樹林や混合林に生息する。冬季は小規模な群れを形成して生活する。
繁殖形態は卵生。繁殖期にはペアで縄張りを形成する。オスは樹上に枯葉や枝などでお椀状の巣を作り、日本では5-7月に1回に3-4個の卵を産む。雌雄交代で抱卵し、抱卵期間は約11日。