An alc'hweder Tibet(Daveoù a vank) a zo ur spesad golvaneged, Melanocorypha maxima an anv skiantel anezhañ.
Kavout a reer ar spesad en uhelgompezenn Tibet, eus gwalarn India da greiz Sina[1].
a vo kavet e Wikimedia Commons.
An alc'hweder Tibet(Daveoù a vank) a zo ur spesad golvaneged, Melanocorypha maxima an anv skiantel anezhañ.
Aderyn a rhywogaeth o adar yw Ehedydd Tibet (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: ehedyddion Tibet) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Melanocorypha maxima; yr enw Saesneg arno yw Long-billed calandra lark. Mae'n perthyn i deulu'r ehedydd (Lladin: Alaudidae) sydd yn urdd y Passeriformes.[1]
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn M. maxima, sef enw'r rhywogaeth.[2]
Mae'r ehedydd Tibet yn perthyn i deulu'r ehedydd (Lladin: Alaudidae). Dyma rai o aelodau eraill y teulu:
Rhestr Wicidata:
rhywogaeth enw tacson delwedd Ehedydd Archer Heteromirafra archeri Ehedydd coed Lullula arborea Ehedydd copog Galerida cristata Ehedydd copog Sykes Galerida deva Ehedydd diffeithwch Ammomanes deserti Ehedydd diffeithwch cynffonresog Ammomanes cinctura Ehedydd Dunn Eremalauda dunni Ehedydd hirewin Chersomanes albofasciata Ehedydd Sidamo Heteromirafra sidamoensis Ehedydd Temminck Eremophila bilopha Ehedydd traeth Eremophila alpestris Ehedydd tywyll Pinarocorys nigricansAderyn a rhywogaeth o adar yw Ehedydd Tibet (sy'n enw gwrywaidd; enw lluosog: ehedyddion Tibet) a adnabyddir hefyd gyda'i enw gwyddonol Melanocorypha maxima; yr enw Saesneg arno yw Long-billed calandra lark. Mae'n perthyn i deulu'r ehedydd (Lladin: Alaudidae) sydd yn urdd y Passeriformes.
Talfyrir yr enw Lladin yn aml yn M. maxima, sef enw'r rhywogaeth.
Die Sumpflerche (Melanocorypha maxima), auch Riesensumpflerche genannt, ist eine große, helle Art aus der Familie der Lerchen. Gemeinsam mit der Wüstenläuferlerche ist sie die größte Art innerhalb dieser Familie. Ihr Verbreitungsgebiet ist Zentralasien. Es werden zwei Unterarten unterschieden.[1]
Die Bestandssituation der Sumpflerche wird von der IUCN mit „ungefährdet“ (least concern) eingestuft.
Die Sumpflerche erreicht eine Körperlänge von 19 bis 23 Zentimetern, wovon 8,3 bis 9,3 Zentimeter auf den Schwanz entfallen. Der Schnabel ist vom Stirnfederansatz aus gemessen 2,1 bis 2,4 Zentimeter lang.[2] Es besteht kein auffallender Geschlechtsdimorphismus.
Die Körperoberseite ist hellbraun, wobei Kopf und Bürzel einen etwas rötlicheren Ton haben. Der Nacken ist gräulich weiß mit sehr feinen rötlichen Stricheln. Der Kopf ist sehr hell, der weißliche Augenring und der Überaugenstreif fallen kaum auf. Die Körperunterseite ist weißlich und nahezu ohne andersfarbige Abzeichen. Lediglich die Flanken und der Bauch wirken leicht bräunlich. Die Unterschenkel sind auffallend dicht befiedert. An den Kropfseiten finden sich kleine schwarze Flecken, die dicht nebeneinander liegen. Die Schwingen sind dunkelbraun, die Armschwingen haben außerdem weiße Spitzen. Das mittlere Steuerfederpaar ist dunkelbraun, die zweiten bis vierten Steuerfedern haben weiße Spitzen, die fünfte Steuerfeder hat eine überwiegend weiße Außenfahne und die sechste und äußerste Steuerfeder ist bis auf einen keilförmigen Fleck weiß. Der Schnabel ist hell hornfarben mit einer schwärzlichen Spitze, die Iris ist braun.
In ihrem Verbreitungsgebiet ist die Sumpflerche durch ihre Größe, ihr Kropfband und den Weißanteil bei den Schwingen und den Steuerfedern unverwechselbar. Sie hat allerdings eine Ähnlichkeit mit der Kalanderlerche. Diese auch in Südeuropa vorkommende Lerchenart kommt jedoch nicht östlicher als Turkmenistan vor. Die Weißflügellerche, die bis in den Südwesten der Mongolei vorkommt, hat dagegen einen kürzeren Schnabel.
Das Verbreitungsgebiet der Sumpflerche liegt etwa zwischen dem 27. und 50. nördlichen Breitengrad und dem 76. bis 108. östlichen Längengrad. Zum Verbreitungsgebiet gehören entsprechend der Osten Afghanistans, Kaschmir, Tibet, Nepal, Sikkim, der Norden von Bhutan sowie Teile des Zentralgebietes und des Westens Chinas.
Die Sumpflerche ist ein Charaktervogel des tibetischen Hochplateaus. Sie besiedelt hier feuchte Wiesen, sumpfige Senken und Moore. Ihre Höhenverbreitung erreicht in Sikkim 3600 Höhenmeter und in Ladakh 4600 Höhenmeter.[3]
Die Sumpflerche ist nach Einschätzung von Rudolf Pätzold die einzige Lerchenart, die auch durch flache Wasserstellen läuft.[3]
Während der Brutzeit verteidigt sie ihr Revier sehr aggressiv. Sie greift bei ihrer Revierverteidigung auch andere Vogelarten wie Rotschenkel, Regenpfeifer und Möwen an. Gegenüber Schafen, Yaks und Menschen verteidigt sie ihr Revier durch Angriffe im Sturzflug.
Wie alle Lerchen ist die Sumpflerche ein Bodenbrüter. Sie baut ihr Nest auf kleinen Grasbülten inmitten von Mooren, aber ebenso auf kleinen Erhebungen auf flachen durchnässten Uferwiesen. Das Nest wird allein vom Weibchen gebaut, dagegen versorgen beide Elternvögel die Jungvögel.[4] Das Gelege umfasst zwei bis drei Eier. Es sind die größten Eier innerhalb der Familie der Lerchen. Sie sind so groß wie die Eier einer Singdrossel und haben ein Frischvollgewicht von 5,7 Gramm. Sie haben eine blassgelbe bis bräunliche Grundfarbe und sind dicht mit kleinen dunklen Flecken überzogen. Es werden zwei Bruten pro Jahr großgezogen.
Die Sumpflerche (Melanocorypha maxima), auch Riesensumpflerche genannt, ist eine große, helle Art aus der Familie der Lerchen. Gemeinsam mit der Wüstenläuferlerche ist sie die größte Art innerhalb dieser Familie. Ihr Verbreitungsgebiet ist Zentralasien. Es werden zwei Unterarten unterschieden.
Die Bestandssituation der Sumpflerche wird von der IUCN mit „ungefährdet“ (least concern) eingestuft.
हिमाली भारद्वाज (Melanocorypha maxima) तिब्बती पठार क्षेत्रमा पाइने भारद्वाज प्रजातिको चरा हो। यो चरा नेपाल, उत्तर-पश्चिम भारत तथा मध्य चिनमा पाइने गर्छ।
हिमाली भारद्वाज (Melanocorypha maxima) तिब्बती पठार क्षेत्रमा पाइने भारद्वाज प्रजातिको चरा हो। यो चरा नेपाल, उत्तर-पश्चिम भारत तथा मध्य चिनमा पाइने गर्छ।
The Tibetan lark (Melanocorypha maxima) is a species of lark in the family Alaudidae found on the Tibetan plateau from north-western India to central China.[3] Alternate names for this species include the Asiatic lark, long-billed calandra lark and long-billed lark.[4]
The Tibetan lark (Melanocorypha maxima) is a species of lark in the family Alaudidae found on the Tibetan plateau from north-western India to central China. Alternate names for this species include the Asiatic lark, long-billed calandra lark and long-billed lark.
La calandria tibetana (Melanocorypha maxima)[3] es una especie de ave paseriforme de la familia Alaudidae endémica del sur y este de la meseta tibetana.[4]
La calandria tibetana (Melanocorypha maxima) es una especie de ave paseriforme de la familia Alaudidae endémica del sur y este de la meseta tibetana.
Melanocorypha maxima Melanocorypha generoko animalia da. Hegaztien barruko Alaudidae familian sailkatua dago.
Melanocorypha maxima Melanocorypha generoko animalia da. Hegaztien barruko Alaudidae familian sailkatua dago.
Tiibetinkiuru (Melanocorypha maxima) on keskiaasialainen varpuslintu. Sen elinympäristö käsittää Tiibetin ylängön Luoteis-Intiasta itään Kiinan keskiosiin. Edward Blyth kuvaili lajin holotyypin Sikkimin rajaseududuilta 1867.[2]
Tiibetinkiuru (Melanocorypha maxima) on keskiaasialainen varpuslintu. Sen elinympäristö käsittää Tiibetin ylängön Luoteis-Intiasta itään Kiinan keskiosiin. Edward Blyth kuvaili lajin holotyypin Sikkimin rajaseududuilta 1867.
De moerasleeuwerik (Melanocorypha maxima) is een vogel uit de familie van de leeuweriken (Alaudidae).
De vogel is 21 tot 22 cm lang en weegt 75 gram. Het is de grootste leeuwerik uit Eurazië. In vergelijking met de kalanderleeuwerik is de snavel minder fors en langer. De vleugels zijn relatief lang en de staart is kort. Er zit minder tekening op de kop dan bij de andere Melanocorypha-soorten. De donkere stippen op de zijkanten van de borst zijn minder groot en compact als bij de kalanderleeuwerik. De ondervleugel is bleek van kleur. Verder vormen de vrij donkere, zwaar gestreepte bovendelen van de vogel een kenmerkend verschil met de kalanderleeuwerik.[2]
Deze soort leeft in Bhutan, China en India. Het leefgebied bestaat uit vrij vochtige graslanden in de buurt van meren en rivieren. Het is een vogel van hoogvlaktes die wordt aangetroffen op minstens 3200 m boven zeeniveau, in NW-India tussen 4300 en 4600 m.[2]
De soort telt 3 ondersoorten:
De grootte van de populatie is niet gekwantificeerd. De vogel is algemeen in geschikt biotoop en men veronderstelt dat de soort in aantal stabiel is. Om deze redenen staat de moerasleeuwerik als niet bedreigd op de Rode Lijst van de IUCN.[1]
Bronnen, noten en/of referentiesDe moerasleeuwerik (Melanocorypha maxima) is een vogel uit de familie van de leeuweriken (Alaudidae).
Tibetlerke (Melanocorypha maxima) er en fugl i slekten Melanocorypha i lerkefamilien.
Den forekommer på tibetplatået fra det nordvestlige India øst til det sentrale Kina.
Tibetlerke (Melanocorypha maxima) er en fugl i slekten Melanocorypha i lerkefamilien.
Tibetlärka[2] (Melanocorypha maxima) är en asiatisk fågel i familjen lärkor inom ordningen tättingar.[3]
Tibetlärkan är en stor och långnäbbad lärka, med kropplängd på 21 centimeter störst av alla lärkor i Europa och Asien. Den har ett rätt enhetligt färgat huvud, en svart fläck vid sidan av bröstet, samt vit bakkant på stjärten och armpennorna. Hjässa, örontäckare och övergump kan vara färgade i rödbrunt.[4]
Tibetlärkan förekommer som namnet avslöjar på Tibetanska platån från nordvästra Indien till centrala Kina.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Genetiska studier visar att dess närmaste släkting är mongollärka (Melanocorypha mongolica), trots den senares avvikande utseende.[5]
Rätt lite är känt om tibetlärkans levnadssätt, både vad gäller föda och häckningsbiologi.[6] Fågeln förekommer vid våtmarker kring höglänta myrar, sjöar och floder[4][6] mellan 3.200 och 4.600 meters höjd[1]. Arten lägger två kullar per säsong som inleds i april och avslutas i juli eller början av augusti.[6] Den födosöker på marken och har setts inta frön, färska löv, bär och ryggradslösa djur.[6]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats, men den beskrivs som lokalt vanlig.[6]
Sơn ca Tây Tạng, tên khoa học Melanocorypha maxima, là một loài chim trong họ Alaudidae.[2] Sơn ca Tây Tạng sinh sống ở Butan, Trung Quốc và Ấn Độ.
Sơn ca Tây Tạng, tên khoa học Melanocorypha maxima, là một loài chim trong họ Alaudidae. Sơn ca Tây Tạng sinh sống ở Butan, Trung Quốc và Ấn Độ.
长嘴百灵(学名:Melanocorypha maxima),是百灵科百灵属的一种,分布于印度和中国大陆。该物种的保护状况被评为无危。[2]
长嘴百灵的平均体重约为75.0克。栖息地包括淡水湖、亚热带或热带的(低地)干草原、亚热带或热带的(低地)季节性湿润草原、湿地和河流、溪流。该物种的模式产地在锡金。[1]
长嘴百灵(学名:Melanocorypha maxima),是百灵科百灵属的一种,分布于印度和中国大陆。该物种的保护状况被评为无危。
长嘴百灵的平均体重约为75.0克。栖息地包括淡水湖、亚热带或热带的(低地)干草原、亚热带或热带的(低地)季节性湿润草原、湿地和河流、溪流。该物种的模式产地在锡金。